Min spaning: 2018 blir konsumentmaktens år

Publicerat av
Svara

Konsumentmakt har ju alltid funnits, så länge det funnits nån form av handel. Den osynliga handen – alltså alla våra gemensamma köpbeslut – ska premiera goda företag och straffa dåliga. Nå, så funkar det nu inte överallt. Fusk och snusk och skojeri förekommer alldeles för ofta. Dessutom drunknar vi i information och kan uppleva att tiden inte riktigt räcker till att fatta de där kloka, väl övervägda köpbesluten (eller besluten att avstå). Särskilt inte som vi vill handla allt mer hållbart för planeten och medmänniskorna, inte bara för den egna plånboken och välmåendet.

Internet har inneburit en rejäl uppryckning för konsumentmakten (samtidigt som det också är en tummelplats för bedragare och falska påståenden). Nu finns det mycket som pekar på att vi är på väg att ta ytterligare ett steg. I enlighet med reglerna i mitt favoritprogram Spanarna i P1 kommer här tre belägg:

metoopytteliten1. #meetoo. Denna våg av fruktansvärda berättelser handlar om övergrepp och tystnadskulturer – men också om ekonomi. Och skräcken för att kunderna, publiken tappar förtroendet. När TV-kanaler, företag och politiska partier städar undan mansgrisar och ändrar policier (eller lever upp till dem man har) så är det ett bevis på att förtroende blir allt viktigare i vår värld. Inte minst de unga, millenials,ställer krav på att företag ska göra något annat än tjäna pengar. Och att de ska skippa luftigt skitsnack och visa handling. Att rasera det förtroendet kan gå på ett ögonblick via sociala medier.

2. Trump. Det går att säga mycket om USA:s president, men pengar förstår han. Trump har upplöst båda sina näringslivspolitiska råd, där det suttit toppdirektörer. Dessa har hoppat av under våren och sommaren, helt enkelt beroende på att det blev farligt för affärerna att stödja Trump. Kunderna skulle helt enkelt svika. Amazon och Trump har under hela året legat i regelrätt krig. Det finns olika initiativ till bojkotter av produkter med koppling till presidenten, bland annat ”Grab your wallet”. Sedan har bojkotten riktats även åt andra hållet; Trumps anhängare uppmanas att sluta handla av dem som inte stöder honom.

3. Nordea och andra banker. Länge har bankerna kunnat göra lite som de har velat med oss kunder. Vi har ändå tyckt att det varit för jobbigt att byta bank. Men nu håller någonting på att hända. Nordeas flytt till Finland av skatteskäl har på något sätt blivit droppen. De ligger sämst i förtroendemätningarna och flera fackförbund har eller tänker byta bank. Och då handlar det om riktigt stora pengar. Frågan avgörs på Nordeas bolagstämma den 15 mars, för övrigt den internationella konsumentdagen, vilket är ett sorts ödets ironi. Våra mätningar genom Fair Finance Guide visar också att bankerna blir allt mer lyhörda för hur deras hållbarhetsarbete uppfattas.

Transparens, förtroende, delaktighet. Tre ord som blir allt mer centrala. Höga hästar funkar allt sämre. För oss som konsumenter blir året spännande. Inte minst kommer valet i år också att handla om konsumentmakt. Att göra det ”lätt att välja rätt”, kanske i vissa fall till och med svårt att göra fel.

Att göra-lista inför valet 2018

Publicerat av
Svara

Bara nio månader kvar till valet.  Precis varenda väljare är konsument, men kommer det att märkas – i partiprogram, i debatter, i valstugorna? Vi på Sveriges Konsumenter kommer att jobba hårt för att konsumenternas rättigheter ska få uppmärksamhet vid sidan om andra viktiga frågor för väljarna.

Men vi kommer också att granska vad som gjorts – och inte gjorts. Hur mycket sittande regering kan skryta med förbättringar för konsumenterna. Och hur mycket oppositionen kan säga att ”det där hade vi gjort bättre”.

En stark konsumentpolitik är en fråga om rättvisa. För alla konsumenter, även dem som har svårt att navigera bland alla val och blindskär. Företagande är viktigt men funkar inte efterfrågesidan – alltså vi konsumenter – så funkar inte marknadsekonomin.

4-valstugorValrörelsen kommer att handla om visioner och vad man ska göra för oss konsumenter. Nuvarande regering har gjort en hel del och det ska de ha beröm för. Ett exempel är lagrådsremissen om krafttag mot dyra snabblån, som kom nyligen. Strategin för hållbar konsumtion innehåller också många bra delar.

Men vissa frågor verkar ha fallit i glömska eller har nedprioriterats hos politikerna, trots att behovet av politisk handlingskraft är oerhört. Jag vill ge fem exempel där misslyckandena fått fortgå och konsumenten fått betala. Dyrt. Fem problemområden som behöver politiska lösningar omedelbart:

Kontanthanteringen. Sedlar och mynt fasas ut med raketfart. Äldre, funktionsnedsatta, nyanlända, glesbygdsbor drabbas hårt. Alla har inte en smart telefon eller kunskap att hantera nya lösningar. För ett drygt år sedan sa konsumentminister Per Bolund: ”Övergången till ett samhälle med allt mindre kontanter måste ske på ett sätt så att ingen lämnas efter. Jag förutsätter att bankerna tar sitt ansvar i frågan och säkerställer att deras kunder kan fortsätta att använda kontanter även i framtiden.” Jag förutsätter att han idag är besviken. Vi vill ha lagkrav på att bankerna ska hantera kontanter. En tidigare utredning tyckte inte kontantutfasningen var något problem och nu sitter en ny utredning. Problemet är att den ska vara klar först maj 2019. Lag tidigast 2020. Möjligen – förhoppningsvis – kan vi se ett delbetänkande i sommar med förslag på skarpa åtgärder, typ att tvinga banker att hantera kontanter.

Kommunala konsumentvägledningen. Nedläggningstakten ökar dessvärre, inte sällan sker det med den centrala telefon- och chatttjänsten Hallå Konsument som förevändning. Men lokal hjälp har sina tydliga förtjänster och tanken var ju också att de skulle arbeta mer förebyggande. Dessutom är rådgivarna i kommunerna betydligt fler än de centrala. Än så länge. Summan av all hjälp kan alltså snart innebära en försämring för konsumenterna, rent numerärt. Regeringen har inte direkt makt över kommunerna, men borde kunna göra mer än bannor och debattartiklar. Återigen – det handlar om rättvisa. Om allas förutsättningar att välja rätt och slippa bli lurade.

Skönhetsoperationerna. Varför har man bättre konsumentskydd när bilen repareras än för ingrepp i kroppen? Nu ska detta utredas IGEN! Två utredningar räcker inte, fast de tydligt pekat på metoder att få dagens ”vilda västern” att upphöra. Såklart måste det krävas tillstånd för att skära i människor, bättre information, chans till rättelse plus andra tydliga kontrollmekanismer från samhället. SVT har gjort förtjänstfulla reportage om eländet så ingen behöver ju tvivla att det behövs action. Inte lätt juridiskt sett, jag vet, men dagens situation och regeringens långbänkar är oacceptabla, människor skadas och lider och glada entreprenörer tjänar storkovan.

Mer hälsosamma livsmedel. Regeringens livsmedelsstrategi klubbades i vintras och flera åtgärdsplaner har ramlat in sedan dess. Men problemen är flera – ett är att Jordbruksverket tycks gå köttindustrin mer till mötes än konsumenterna och därmed riskerar att urholka mervärden som finns i det svenska djurskyddet. Ett annat är att folkhälsa nästan glömts bort i strategin. ATT vi ska producera mer är viktigare än VAD. Vad vi riskerar är att få en produktionsplan för jordbruk och industri som krockar med ambitioner om en god folkhälsa – det vill säga ännu fler med livsstilssjukdomar som blir extremt kostsamt samhället och skapar mycket lidande hos människor.

Telefonförsäljningen. Nu är det snart 1000 dagar sedan utredningen om krafttag mot ”lur-plågan” kom. Över ett år sedan åtta organisationer krävde politisk handling i Svenska Dagbladet. Problemen fortsätter. Rätten till eftertanke – skriftligt godkännande av avtal på telefon – borde varit lag för länge sedan. Jag vet att regeringen vill ha lagen och att de ”bereder” en proposition. Fram med den! Och så utgår vi från att alla politiska partier i riksdagen klart visar att de står på konsumenternas sida och röstar ja till en lag som ger svenska konsumenter liknande skydd som i de flesta andra EU-länder.

Frågan är alltså – står regeringen fortsatt på konsumentens sida? Då hoppas vi på leverans i den här fallen.

Sedan kommer vi att jaga ALLA partier om konsumentperspektiv och konsumentkrav i valrörelsen. Men det återkommer jag till.

Julhandeln visar att vi har mycket långt kvar

Publicerat av
Svara

Allt är som vanligt i grälla annonsblad, skyltfönster och tv-reklam inför årets största köp-maraton. Det nya jippot Black Friday marknadsfördes stenhårt och under mina egna besök i gallerior i Stockholm ser jag att det verkar fått betydligt större genomslag än parallella ”en köpfri dag” (”Buy nothing day”). Tydligen har rekord slagits, prylar för fem miljarder köptes under ett dygn.

Hållbar konsumtion – not. Klimatkris – vadå? Rovdrift på begränsade resurser – hallå! Höga chefer i handeln talar gärna om ”utmaningen” och ”vikten” av hållbar handel. Visst, det händer saker med policier, märkning och begagnathandel. Men det går djävligt långsamt. Samtidigt som larmklockorna ringer allt högre i form av megastormar, smältande isar etc.

JulhandelDet är på golvet det behöver ske. Och det är då även årets julhandel så uppenbart visar att vi mest står och stampar. Elektronikhandeln brassar på som vanligt om alla nya prylar vi behöver. Liksom leksakshandeln. Klädhandeln antar hållbarhetspolicier men i butikerna är mottot billigt och mycket.

Jag har nyligen besökt några bilhandlare och kan konstatera att tiden verkar stå stilla. Manliga bilköpare pratar med manliga säljare om hästkrafter, accelerationer och bensinmotorer. Samma sak i annonseringen. El- och gasbilar nämns eller syns knappt. Vi får hoppas malus-bonus-systemet nästa år ändrar på det.

Idag lanserar en av våra medlemsorganisationer ”Inget NYP i jul” (NYP ska här utläsas nyproducerat). Lovvärt. Våra hem är oftast fulla av prylar vi inte använder och de vi använder duger oftast gott en tid till. Vill man köpa är den ökande begagnathandeln ett alternativ. Eller varför inte låna eller hyr. Läs mer här.

Själv äter jag gärna gott på julen, tänder ljus, umgås med släkt och vänner. Att ge vuxna människor prylar de knappt behöver känns fel. Och det finns massor av alternativ även för dem som gillar att ge bort. Ge bort upplevelser som teaterföreställning, ett besök på nån närbelägen, udda plats eller ett erbjudande om barnpassning. Ge bort stöd till en miljö- eller biståndsorganisation. Det kan vara allt från ett medlemskap, en get i Mocambique eller stöd till barnbyar. Ta några goda, färdiglästa böcker ur din hylla som du tror passar just den personen, slå ett rött band runt och skriv en personlig dedikation. Köp nåt på Blocket eller hos Röda Korset. Och ska du köpa nytt – handla varor där man tagit hänsyn människa och miljö under produktionen. Leta efter varor med märken såsom Svanen, Bra miljöval och Fairtrade eller handla i en Världsbutik.

P.S. Påmindes just av Facebook om vad jag skrev för fyra år sedan: Visst är julen härlig, men ursäkta – är detta verkligen 2013? Var finns kopplingen mellan hejdlös prylhets och miljö, klimat, slavfabriker och djurplågeri? Var finns normkritik och alternativ – inte minst i media? Snart är allt över och vi sitter där igen – utmattade, luspanka, med grejor vi aldrig behövt och ungar som redan glömt hälften av klapparna. När lär vi oss..? 

Ja, det är frågan.

Nu stärks konsumentrösten

Publicerat av
Svara

Som konsumentföreträdare får vi ofta höra att vi är ”viktiga”. Vi efterfrågas och vi inbjuds gärna vara med på alla möjliga platser där ”konsumentrösten saknas”. Vi utmanas och vi vill ingripa när utsatta konsumenter hotas. Eller glöms.

Konsumentfrågorna är breda, berör många. Och vi räcker inte alltid till. Vi är en ideell rörelse, vi måste prioritera men vi har ofta tvingats säga nej till möjligheter som gör ont, eftersom det inte finns någon annan som ger röst åt behoven och kraven.

Tror inget annat än att vi påtalat detta. Liksom vi har sagt att vi inte, som idrottsrörelsen och andra delar av civilsamhället inte kan gå ut med stora sponsorhåven. För vi måste ju vara oberoende – från dem som har pengarna, den andra sidan av marknadsekonomin. Det handlar om trovärdighet.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Därför var dagens budgetproposition glädjande. Av de 24 miljoner som tillförs konsumentpolitiken går 8 miljoner till den ideella sektorn. Det är unikt. Visserligen hade Liberalerna och Moderaterna ett förstärkningsförslag på 2-3 miljoner i sitt budgetmotion inför 2016 men i övrigt har det varit statiskt, oavsett regering.

När marknaden är lurig och lömsk, när konsumenterna behöver stärkas, när konsumtionen måste bli mer hållbar har civilsamhället en av nycklarna. Nu verkar polletten ha trillat ner, i dubbel bemärkelse. Möjligen har det att göra att vi har ett valår i antågande, men välkommet är det i alla händelser.

Ideella organisationer kan, till skillnad från myndigheter, agera snabbt, utmana normer och strukturer och med sin demokratiska förankring och sitt medlemstryck driva på utvecklingen genom bottom-up-initiativ, till skillnad mot myndighetens top-down-agerande. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft och skapa motbilder mot reklam och konsumtionsmönster som motverkar en hållbar utveckling. På ett målgruppsanpassat sätt kan de guida allmänheten till mer hållbara val. Vi och andra kan också agera vakthund mot myndigheter och politiker samt agera marknadsbevakare genom sina medlemmar och sina nätverk.

Det handlar bland annat om att nå och påverka även de som är svårast att nå och som inte söker den information som finns. Här kan ideella organisationer till exempel främja hållbar konsumtion genom sina kunskaper, nätverk och kontakt med konsumenterna, även de ”icke frälsta”.  Från Sveriges Konsumenters håll framhåller vi gärna projekt som ”Stilmedveten”, ”Fair Finance Guide, ”Med rätt att handla” och ungdomssatsningen ”Ingen blåser mig” som gjort skillnad, var och en på sitt sätt.

Budgetpropositionen innehåller en mängd andra nyheter som på olika sätt påverkar konsumenterna. Vi är i färd att analysera detta. Och även om vi gläds åt satsningen på konsumentpolitiken spelar området fortfarande i den absoluta bottendivisionen, vad gäller ekonomin. Satsningen på försvaret av konsumenterna om 24 miljoner är välkommet och kan göra tydlig skillnad, men är ändock bara 0,008 promille av ökningen av anslagen till försvaret av landet.

Almedalen måste bli mer ”folkemöte”

Publicerat av
Svara

Åker ni till Almedalen? Det är en vanlig fråga bland opinionsbildare och oss som driver politiska frågor i Sverige. För vissa är det givet, andra tvekar. Allt fler, tycker jag mig märka.

Skälet är att alla skriker i högan sky och vem blir då egentligen hörd? Utom dem med feta resurser. I korten ligger också nazisternas närvaro. Plus det här med boendet. Det är den riktigt ”trånga sektorn” och det som kanske fäller Almedalen. TV-profilen Sverker Olofsson skrev en krönika om hur han försökte boka hotellrum ett år i förväg i Visby. Jodå, det fanns. Problemet var prislappen – 10 000 per natt.

Den danska motsvarigheten på Bornholm har lyckats bättre i sin folklighet. Namnet ”Folkemödet” förpliktigar, allt rivs av på tre dagar (tre partiledartal om dagen) och det satsas medvetet på billigt boende.

Och så har vi Järvaveckan, ett lovvärt initiativ med den mycket goda föresatsen att verkligen låta olika världar mötas, att brygga över de klyftor som finns idag. Det kan bli ett riktigt test på vad som väger tyngst i åsiktsbildningen – fokus på ett samhälle för alla eller medeltidsgränder och bubbel. ”Åker ni till Järva?” blir sannolikt en central fråga för intresseorganisationer valåret 2018. Vi tänker definitivt ställa den själva.

indexI år, liksom tidigare år, åker Sveriges Konsumenter till Almedalsveckan i Visby. Vi är efterfrågade i paneler och rundabordssamtal, vi utnyttjar denna unika mötesplats till att både underhålla och knyta kontakter och till att vara aktiva på sociala medier. Man kan säga att vi börjar arbetet med att få in konsumentfrågorna i tänkandet hos partierna inför valåret 2018. Till den som undrar ska också sägas: vi åker båt och bor till en rimlig kostnad.

Vår grej är konsumentperspektivet – något det sannerligen inte är tillräckligt av i Almedalen, med sin dominans av företagsdrivna seminarier och traditionellt tunga politiska frågor. Under de år jag varit i Almedalen har det inte sällan hänt att någon ringt sista veckorna och med lätt desperation vädjat om medverkan eftersom man ”kommit på” att det behövs en konsumentröst.

Liksom tidigare år har jag gjort fritextsökningar i det – som vanligt rekordstora – programmet. Så här vanliga är följande ord i beskrivningarna av de 4075 evenemangen från idag till nästa söndag:

  • Konsument 110 evenemang = 3 procent (avrundat)
  • Digital 597 = 15 procent
  • Hållbar 1188 = 29 procent (!)
  • Tillgänglig 171 = 4 procent
  • Livsmedel 98 = 2 procent
  • Bank 103 = 2 procent

Ska man göra någon analys av detta är det att digitaliserings- och hållbarhetsfrågorna väger allt tyngre i utbudet. Hållbart hade 941 träffar förra året och 647 året innan. Vem vill inte vara med där – fast med oerhört skilda motiv och ingångar? Konsument hade ökat från 90 till 110. Men det finns plats för många, många fler seminarier om konsumentfrågor. Och med en tydlig utgångspunkt från dem det verkligen gäller.

Ser fram emot årets Almedalsvecka, med sina fördelar och sina baksidor. Men kommer att bära på samma gnagande känsla som de senaste åren där i gränderna: Hur länge kan detta egentligen fortsätta?

Vissa väljer nu att utebli, allt fler klagar på företagsdominansen. Lite som Vattenfestivalen i Stockholm, om någon minns den. Och så finns den intressanta rivalen Järva. Kanske fler under uppsegling, vem vet?

Almedalen håller över valåret 2018. Men sedan? Själv tror jag att om Almedalen ska överleva måste det bli betydligt mer av ett ”folkemöte”. Även om Sverige var först är det inget som säger att vi inte kan lära av danskarna.

 

Välkommen konkurrens till BNP

Publicerat av
Svara

Går utvecklingen framåt? Får vi det bättre? För att svara på den frågan används ett och i stort sett bara ett mått. Nämligen BNP. BruttoNationalProdukt, summan av allt vi producerar i landet. Problemet är att det inkluderar en hel del fördärv – som sprit, vapen, miljöutsläpp, skräpmat och krockade bilar (som repareras och bidrar till tjänstesektorn).

BNP har varit utskällt länge, eftersom det bara visar en del av bilden. BNP visar krass kortsiktig ekonomisk tillväxt men är en usel mätare av lycka, hälsa och hållbar utveckling.

IMG_9292Alternativt har diskuterats länge. Mest omtalat är kanske HDI – Human Development Index. Men BNP:s ställning är ändå orubbligt stark. Nu gör regeringen ett försök att bidra med 15 nya mått på välstånd. Häromdagen var jag på ett seminarium med ministrarna Magdalena Andersson och Per Bolund där måtten diskuterades. Det handlar om ekonomiska men också sociala och miljömässiga indikatorer. Hit hör upplevd hälsa, mellanmänsklig tillit, utbildning, vattenkvalitet…

Tanken är inte att baka ihop de 15 punkterna utan att skaffa sig fler mätpunkter. Som driver utvecklingen åt ett håll som är bättre för människor och för planeten.

Detta är mycket intressant och välkommet. Det skapar förutsättningar för helhetstänk och långsiktighet, inte bara närsynt ekonomisk fixering.

Frågan är hur genomslaget blir. Ska dessa mått konkurrera med Fader BNP behövs acceptans av alla politiska partier liksom av näringsliv, forskare mm. De behöver kort sagt användas i praktisk handling. Civilsamhället, som var väl representerade på seminariet, var med på noterna, men med vissa förbättringsförslag. Ett av dessa var att mäta klimatutsläpp även av vår konsumtion vilket vi i Sveriges Konsumenter också argumenterar för.

Den som har ena handen i frysen och andra handen på en spisplatta har det i genomsnitt ganska skönt. Den paradoxen gäller även här. Min undran är hur väl dessa nya mått kommer att spegla och blotta klyftor och polarisering i samhället. Det är alarmerande tendenser, där det behövs kraftfull politik för att påverka. ”Genomsnittsfällan” kan göra att vi försummar stora sprickor i samhällsbygget. Det har vi sett gott om exempel på i konsumentfrågorna. Barnfetma, konsumentkunskap och skuldsättning kan sammantaget utvecklas åt rätt håll men gapet mellan olika grupper kan ge skäl att trycka på larmknappen. Det blir därför en utmaning för politiken att inte skryta över kurvor som pekar åt rätt håll utan att erkänna och ge sig på problemen som ligger i skillnaderna.

BNP behöver inte konkurreras ut, som mått kan det fylla en funktion även i framtiden. Men bara om det kompletteras med andra, mer mänskliga och hållbara måttstockar.

Ranking till förbannelse

Publicerat av
Svara

För nästan 20 år sedan jobbade jag med ranking – betygssättning – på internet. Företaget hette Cint och meningen var att skapa konsumentmakt genom att vi alla satte betyg på prylar och tjänster så att andra kunde få vägledning och slippa göra om våra dyrköpta misstag. Av olika skäl gick det sådär. Varken tiden eller tekniken var mogen då.

Idag är läget annorlunda. Som konsumenter förväntas vi betygssätta allt. Många är redan irriterade och gör allt för att slippa ge feedback till dem som ”vill utveckla vår service till dig blablabla…” Vi ska trycka på glada eller ledsna gubbar vid utgången, vi blir uppringda av en robot efter samtalet till kundtjänst men framför allt ska vi betygssätta på nätet. Yelp och Reco är exempel på vartåt Cint strävade, då när millenniet var ungt. Pricerunner och Prisjakt har rankingfunktioner. Många sajter är gratis men bygger bland annat på att användarna sätter betyg i efterhand, till exempel Booking. Tradera och Airbnb är exempel, där både köpare och säljare betygssätts. Även vi konsumenter betygssätts alltså…

Internet är det största revolutionen någonsin för konsumentmakten. Information och jämförelser är plötsligt lättillgängliga och vi har helt andra möjlighet att dela med oss av erfarenheter, ilska och beröm. Men det finns fällor. I massor. Är betygen som visas från ”äkta” konsumenter eller har de manipulerats? Vilka betyg visas och vilka döljs?  Vilka affärsmodeller döljer sig bakom sajterna? Hur säljs betygssättningarna vidare, vilka system används för att skapa digitala profiler av oss utifrån hur vi betygssätter, som snurrar runt som en handelsvara utan vår kontroll?

Plantskola för ryktesflora - om dig.

Plantskola för ryktesflora – om dig.

Och så detta med att även vi som köpare, som konsumenter, betygssätts eller får en profil på nätet som kan vara en fördel men också ställa till problem. Det blir som ett rykte. I det digitala samhället är användarens rykte minst lika viktigt som det är i det fysiska samhället. Skillnaden är att du inte kan flytta, ”skvallret” ligger kvar och förföljer dig, kanske genom oönskad reklam – eller stopp för vissa tjänster, dyrare försäkringar eller lägre kreditvärdighet.

Ranking-samhället är här. Det finns klara fördelar men vi måste vara medvetna om riskerna. Och förebygga och agera därefter. För alla konsumenter, inte bara de som vuxit upp med en mobil i näven. De nya möjligheterna ställer andra krav på konsumentskydd, ansvar och säkerhet. Det är en fråga om medvetenhet och sund skepsis – men inte minst är det en politisk fråga med ett tungt ansvar. Vi har lite idéer om detta i våra dokument ”Digital vardag” och ”60 lösningar…”.

Goda råd är lönsamma

Publicerat av
Svara

I en mångfacetterad, föränderlig och lurig värld behöver de allra flesta konsumenter stöd. Stöd i form av oberoende tips på nätet – eller handfasta råd av en kunnig människa. Det kan handla om sådant vi alla kan råka ut för – hantverkaren som klantat sig, resan som blivit en mardröm eller att ta sig ur en av alla dessa abonnemangsfällor som det blivit så många av.

Konsumentvägledarna är en nyckelgrupp för att få marknaden att fungera och skapa kunskap och rättvisa. Det är vardagshjältar som finns i kommunerna, som besjälat och kompetent guidar oss fram en till en lösning på problemen.

Men i allt färre kommuner. Och det är allvarligt.  Årets ”Läget i landet” från Konsumentverket visar att den vikande trend som pågått de senaste åren fortsätter på ett olycksbådande sätt neråt. 42 kommuner saknar helt vägledning, vilket innebär närmare en miljon människor. Detta är siffran som oftast lyfts fram och det är illa nog. Tyvärr är den totala bilden än värre. Ett stort antal kommuner ger bara några få timmars tillgänglighet per vecka, i något fall bara en halvtimme. För alla konsumenter med ett vanligt jobb är detta liktydigt med ingen vägledning alls. De borde hamna på Konsumentverkets ”svarta lista” de också. Var tredje vägledare arbetar mindre än fyra timmar i veckan och det blir en sorts alibi för att slippa hamna på listan.

Centrala telefontjänsten Hallå Konsument är tillgänglig för alla, men i många fall är ärendet för komplicerat för dem. Många människor behöver visa dokument och behöver tid att prata personligen med en vägledare, inte minst mer sårbara grupper. Dessutom är det bara på lokal nivå det går att vara förebyggande – besöka skolor, arbetsplatser etc. Med dagens nedläggningstakt är dessutom resurserna på Hallå Konsument snart uppätna.

Konsumentverkets GD Cecilia Tisell på årets Konsumentdagar.

Konsumentverkets GD Cecilia Tisell på årets Konsumentdagar.

Årets Konsumentdagar har just avslutats, denna gång i Sundsvall. Här var läget i kommunerna en het fråga. Många var ”oroade” och konsumentminister Per Bolund sa bland annat att ”Vi kommer inte att acceptera en fortsatt urgröpning av konsumentstödet” och uteslöt inte ”att gå lagstiftningsvägen”. Ytterst handlar det om ett obligatorium, en fråga som ältats i decennier. Och som är blytung att få igenom i riksdagen. Frågan är om Per Bolund är beredd att driva den, ett år före valet. Uppenbarligen har han en sorts smärtgräns för hur långt nedskärningarna får gå men han kommer knappast att ge en siffra. Eller..?

Så vad krävs? Jo, till att börja med att politiker (Bolund) och myndigheter (Konsumentverket) ställer krav på tillgängligheten och kvaliteten i kommunerna. Sluta att behandla en kommun som ger två timmars vägledning som ”godkänd”! Ta hjälp av de kriterier som vi och Konsumentvägledarnas förening tog fram för några år sedan på en rimlighetsnivå på servicen och därtill en ”skamgräns” – en nivå under viken kommuninvånarna i praktiken inte får någon hjälp.

Det andra som behövs är att sätta siffror på den nytta kommunal vägledning gör. Kommunalpolitiker förstår penga-argument och sådana har i stort sett saknats hittills. Det är inga lätta kartläggningar men sanningen är naturligtvis att anställning av ett par kommunala vägledare spar pengar både i den privata plånboken och den kommunala. Goda råd är helt enkelt lönsamma. Både förebyggande insatser och tidig rådgivning hindrar att problemen leder för långt och ekonomin kraschar. Socialtjänsten få mindre utgifter, människor är produktiva och betalar skatt etc. I Jönköping hade man räknat ut att vägledningen sparar drygt en miljon kronor åt kommunens invånare per år. Bravo. Bara att fortsätta kartlägga.

 

EU behöver bli begripligare

Publicerat av
Svara

EU har gjort massor för oss som konsumenter – och behöver fortsätta göra det. Utan EU hade 500 miljoner konsumenter haft det betydligt sämre.

Ändå har ett land med en sjundedel av EU bestämt sig för att lämna klubben. Har precis deltagit i en konferens om Storbritanniens Brexit och konsumenterna och konstaterar att det handlade mycket om mytbildning och att man helt enkelt inte förstår vad EU gör och betyder. Det mesta eländet skylls på ”byråkraterna i Bryssel” eller möjligen på Tysklands påstådda dominans. När man går igenom 45 års brittiskt medlemskap ser man hur otroligt inkluderat EU är i allt som sker i landet. Att trassla sig ur detta är en unik situation, sprängfylld av utmaningar. Konsumentrörelsens budskap är: var öppna, inkludera konsumenterna och svik inte de segrar som vunnits i livsmedelssäkerhet, banktjänster, telefoni, passagerarrättigheter etc.

I tisdags var det Europadagen, vilket förmodligen gick de flesta förbi. Då skrev jag och en lång rad konsumentledare från Tyskland, Frankrike, Danmark, Belgien, Holland och andra länder en gemensam debattartikel (publicerad i fem landsortstidningar här i Sverige). Vi skriver där att vi inte ska underskatta de utmaningar som ligger framför oss. ”Politiska kriser, Brexit och en växande misstro mot beslutsfattare slår även mot EU, och slutligen mot konsumenterna i EU:s länder.”

Vi har tänkt så här länge och påpekar gärna att maten, banken, datorn och resorna är utomordentliga exempel att peka på EU:s betydelse i vår vardag. Vi gjorde det bland annat i senaste EU-valet som skäl för att gå och rösta.

Kommissionen, den mäktiga apparat som av många skeptiker utpekas som roten till allt ont, har just gett ut en rapport, en så kallad vitbok om EU:s framtid fram till 2025. Fem möjliga scenarion för EU:s framtid presenteras (varav ingen handlar om att upplösa unionen). Mycket intressant läsning, med en hel del ”sjukdomsinsikt”. Här ett smakprov: ”Att minska klyftan mellan vad som utlovas och vad som levereras är fortfarande en utmaning. Det beror delvis på att EU inte är lätt att förstå eftersom det är en konstruktion på både EU – och medlemslandsnivå. Vem som gör vad förklaras inte tillräckligt väl och EU:s positiva påverkan på det dagliga livet är osynlig om ingen berättar om den på det lokala planet. På lokal nivå vet man inte alltid att lantbruket i närheten, transportnätet eller universiteten delvis finansierats av EU.”

Brexit_9041Lyckligtvis vann inte Marine le Pen franska presidentvalet (den här gången). Men Brexit är en realitet och den allmänna skepticismen mot såväl EU som mot ”etablissemanget” kommer att bestå. Och behöver mötas. Och då funkar bara öppenhet, begriplighet och inkludering. Och där behövs en stark konsumentrörelse mer än någonsin, som Örjan Brinkman avrundade Brexit-konferensen med idag.

Bäst på kontantlöshet – tveksam ära

Publicerat av
Svara

Allt oftare möts jag av skylten ”Vi tar inte kontanter”. I butiker och på restauranger. Samtidigt som bankerna blir alltmer kontantlösa. Den självklarhet att hämta ut, betala och sätta in mynt och sedlar har på några år blivit allt annat än självklar. Det jäser av frustration hos stora grupper av befolkningen men inget händer. Jo, vi fortsätter resan mot kontantlöshet som placerar oss i världstoppen.

Det är sällan jag intervjuas i internationella media. Men i denna fråga har såväl The New Yorker, Le Monde och Die Zeit var här för att häpet skildra den svenska utvecklingen och intervjua mig som ”konsumentröst”.

Det är oftast kul att vara unik och leda utvecklingen, men detta är ingenting att vara stolta över. Eftersom det marginaliserar stora grupper och gör vardagen svårare.

Allt mer en raritet...

Allt mer en raritet…

Utvecklingen drivs av bankerna, som oftast duckar i debatten. Ansvarig minister Per Bolund uttrycker av och till sin ilska offentligt men inget händer, utom att (ännu en) utredning tillsätts. Vi har i våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik” kravet att staten ska tvinga bankerna att tillhandahålla kontanter. När bankerna inte tar sitt ansvar utan, drivna av att man tjänar mer pengar på kort, måste politiken gå in.

Tiden går. Problemet försvinner inte. Och än en gång, det handlar inte om att vara emot teknisk utveckling, det handlar om att alla ska med, att något som är så viktigt som pengar i vardag inte ska kräva inköp av tekniska prylar för tusenlappar och ungdomlig internetvana. Rättvisa, helt enkelt.

P.S. Om det är tillåtet att vägra ta emot kontanter (trots att de enligt lagen är ”lagliga betalningsmedel”)? Ja, tyvärr. Enligt Riksbanken räcker det med att upplysa kunden i förväg om att butiken inte tar emot kontanter så är det – juridiskt – okej. Juridiskt.