Varningarna för artificiell intelligens kommer tätt nu. Bill Gates tillhör dem som målar upp domedagsscenarion och det faktum att höga chefer i amerikanska AI-bolag väljer att sluta är naturligtvis ett tecken på hur seriöst vi ska ta hoten. Som bland annat kan innebära krasch av finansiella systemet, spridning av farliga sjukdomar och vapen som sköter krig utan mänsklig inblandning…

Mitt i allt detta gäller det att hålla huvudet kallt och tänka på båda stora och små förändringar till följd av denna förestående, nej pågående, revolution. Och där kommer frågan om KONSUMENTNYTTA in. Konsumentperspektivet. Som alltför sällan uppmärksammas.

Vi börjar med nyttan (och återkommer till problemen). Tänk på alla avtalsvillkor vi dagligen tvingas godkänna på nätet. I framtiden kan vi bara be AI kolla om det finns nåt lurt, några trixiga friskrivningar om hot mot integriteten, till exempel. Eller be AI ta fram det bästa telefonabonnemanget för just dig. Eller be AI kolla om reklamen stämmer. Eller om en influencer fått betalt för att berömma en produkt. Eller hitta en smart genväg till en svårfångad kundtjänst… Fler av dessa vägar tar jag upp i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”.

AI ska naturligtvis få en chans att själv sammanfatta konsumentnyttan. Då kommer följande rader upp:

”AI skapar redan idag stor nytta för konsumenter genom att göra tjänster mer personliga, tillgängliga och effektiva. Konsumenter kan få snabbare svar, bättre rekommendationer, enklare jämförelser och hjälp med allt från ekonomi och hälsa till resor och vardagsbeslut. I framtiden kan AI ytterligare stärka konsumentens position genom att fungera som en personlig assistent som bevakar priser, jämför alternativ, identifierar behov och hjälper konsumenten att fatta välgrundade beslut…”

(En tanke slår mig – ska man anse AI är part i målet för detta och målar med lite väl ljusa färger?)

När jag är ute och föreläser om ”Riggat!…” brukar jag påtala att precis som Internet i sig både kan hota och stärka konsumentmakten kan AI användas för goda och dåliga syften. Det dåliga (förutom hoten mot finansiella systemet etc) är att iscensätta ännu farligare och svårgenomskådade bedrägerier. Att fejka omdömen om prylar, krogar, hotell med mera. Att ”kidnappa” och överlista konsumenternas assistenter så att de ändå inte ger oss den bästa dealen. Det kan bli en kapplöpning mellan att luras och avslöja, där skurkarna som ofta annars mycket väl kan ligga steget före och där lagstiftning och myndighetstillsyn har ett handikapp av sin tröghet.

Alla verkar inse behovet på internationella överenskommelser för att stävja detta. Nu. Men Kina passar och Donald Trump har övertalats att låta techjättarna ägna sig åt ”self policing”. När det är skriande uppenbart att konkurrensen mellan stormakterna kan leda rakt ut i helvetet.

EU har, som på många områden, legat långt framme med reglering i och med sin ”AI Omnibus”. Ju större hot, desto skarpare krav (eller till och med förbud), är grundtanken. Men när lagen röstades igenom i somras hade delar av näringslivet lobbat igenom rejäla föreningar och uppmjukningar. Argumenten har varit risken för EU-företags konkurrenskraft och kostnader för reglering (som så ofta) medan kostnader för att INTE reglera negligeras

Även om det fortfarande finns kvar striktare regler för AI vid kredituppräkning, tillgång till sjukvårdstjänster, prissättning av liv- och sjukförsäkring så behöver företag som använder AI inom anställning, kreditupplysning eller försäkring inte bevisa att deras system är säkra förrän i december 2027. Även säkerhetskrav för medicintekniska produkter och leksaker med AI skjutits upp till augusti 2028. Som ett resultat kan konsumenter interagera med dessa system i flera år till utan de skydd som ursprungligen förväntades gälla från augusti 2026. 

En central, olöst framtidsfråga för konsumenterna är förslaget att använda begreppet ”legitimt intresse”  för företagens AI-träning och utveckling. Risken finns att personliga data används för att bygga och förbättra AI-system utan att behöva be om konsumenternas samtycke. Det kan också bli svårare för människor att få information om hur deras data används och att ifrågasätta eventuella brott mot deras rättigheter. Europeiska konsumentrörelsen BEUC skriver på sin webb: ”Tillsammans med de förseningar och kryphål som AI Omnibus infört, riskerar dessa förändringar att riva ner viktiga konsumentskydd som tagit år att införa.” 

Som vanligt när det gäller att utforma regler som kommer att påverka allas vår vardag är några begrepp superviktiga: RÄTTVISA, BALANS, TRANSPARENS.

En månad kvar till valet, ett faktum vi påminns om via media och därtill av allt fler utspel och påhopp i valrörelsen. Och som vanligt är konsumentfrågorna och konsumentperspektivet frånvarande. I TV, tidningar, sociala medier och gator och torg. Möjligen undantaget matpriserna. Frågan om rätt val – eller bästa parti – när det gäller skyddet för oss som konsumenter är hittills tämligen obesvarad.

Detta trots att samtliga åtta miljoner röstberättigade är konsumenter. Som år efter år drabbas av problem som inte kan lösas av marknaden – fulsälj, bedrägerier, globala e-handelns fällor, digitalt utanförskap, överskuldsättning, riskkemikalier, smygreklam med mera. Lägg till att vår konsumtion är ett hot mot klimat, miljö och mänskliga rättigheter.

Lösningarna är i stora delar politiska beslut. Tystnaden i valrörelsen om hur det ska gå till är ett underbetyg till politikerna. Liksom till journalisterna och mediehusen, vilket jag påtalade i min debattartikel i Expressen om (bristen på) konsumentjournalistik. Varför ställs inte skarpa frågor om konsumenternas utsatthet, om bedrägerier i fulsälj, om konsumentskydd i TV, radio, poddar och tidningar? Jag ger några teorier i artikeln.

Det saknas inte krav, inte heller företrädare som ställer dem. Sveriges Konsumenter har, som i alla val, tagit fram flera viktiga frågor, för en schysstare marknad, för skyddet av barn och unga och för en stark, oberoende konsumentröst. I maj skrev jag om det lovvärda initiativet från paraplyet ”Matupproret”. Även WWF och Naturskyddsföreningen har krav för att underlätta hållbara matval för konsumenterna. Dessa krav överskuggas tyvärr av absurd populism om ”tvångsvegetariska skolmåltider” och rätten att äta kött alla dagar och överallt.

Har roat mig med att gå in på de olika partiernas webbar och söka på ordet ”konsument”.

Resultat: I princip ingenting. Något om cirkulär ekonomi här, något om telefonförsäljning där, något om bankerna. Annars mest k-ordet i texter om makroekonomi och om större frihet för företagen. Mest har centern, med ett helt avsnitt benämnt konsumentpolitik (även om en del handlar om villkoren för småföretagen och bönderna).

Möjligen döljer det sig någon konsumentpolitisk skatt under ett annat sökord, men lätt att hitta är det inte. Till skillnad från de andra traditionella valfrågorna.

Den som frågar AI om skillnaden mellan partierna om konsumentpolitik (testa gärna) får svar av typen att rödgröna partier vill ha mer av lagreglering och borgerliga partier (inklusive centern) är mer ovilliga att inkräkta på företagarens frihet. Typ. Från den ”blå” håller tror man mer på information än på lagar och tuffa sanktioner.

Som jag skriver i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” så utmärker sig Sverige av tradition för sin försiktighet med att lagreglera för konsumenternas bästa. Näringslivslobbyer av olika slag har stoppat mängder av rimliga krav som skulle göra vår vardag som konsumenter drägligare och billigare.

Måste det vara så?

Något litet verkar dock ha hänt, om än i elfte timmen. Regeringen verkar plötsligt ha vaknat efter fyra år av larmande och har de senaste veckorna plötsligt slagit till med nya myndighetuppdrag när det gäller matmärkning och telefonförsäljning. Vad de leder till i realiteten får vi naturligtvis inte veta förrän långt in i nästa mandatperiod. Ansvarige minister Erik Slottner (kd) har också i vintras också skärpt straffen för slarvande kundtjänster och även för reafusk (båda åtgärderna efter åratal av uppenbara problem). Små lovande tecken, men dels vet vi alltså inte var vi landar i slutänden och dels räcker det inte på långa vägar.

Andra frågor som får alldeles för lite uppmärksamhet gäller rätten för den enskilde att få hjälp när man blivit lurad. Kommunala konsumentvägledningen lägger ner i snabbt takt, när de behövs som bäst. Var finns den frågan i den lokala mediabevakningen?

Fortfarande finns tid till skärpning. Från politker, partier och media. Att vara konsumenternas bästa vän på andra sätt än gällande bensin- och matpriser borde vara en oerhört attraktiv roll inför ett allmänt val. Kan man tycka.

Visst finns det ett konsumentperspektiv när det gäller frågor bensinskatt, elpriser, kollektivprissänkning etc. Men allt handlar inte bara om pris. Det handlar också om trygghet, enkelhet och rättvisa mellan olika grupper av konsumenter. Och som inte syns i valdebatten eller mediautfrågningarna.

Äldre är särskilt utsatta som konsumenter. Inte alla. Men många. Bedragare siktar in sig särskilt på den målgruppen. Och stängda bankkontor, krångliga digitala lösningar, mer komplicerade apparater i kombination med knappa pensioner gör många sårbara.

Därför är det glädjande att Pensionärernas Riksorganisation på sin kongress i helgen hade ett tydligt konsumentfokus. Jag var där och är hedrad att de 158 ledamöterna valde in mig i styrelsen på fyra år. Till det bidrog att jag i 40 år kämpat för mera konsumentmakt, senast med boken ”Riggat! Så undviker du köpfällorna.”

PRO klubbade under dagarna ett nytt handlingsprogram, med de tio viktigaste ”stridsfrågorna” fram till 2030. Nummer fyra lyder: Stärk pensionärernas konsumentmakt. Alla aktörer behöver hjälpas åt för att hålla nere kraftiga prisökningar. Pensionärer riskerar att fara illa på en marknad där oseriösa aktörer verkar. Vi kräver skärpt lagstiftning och offensiva myndigheter för att skydda konsumenternas intressen. Banker, telekomföretag och sociala medier-plattformar måste ta ett större ansvar för att motverka bedrägerier och kompensera brottsoffer.

Starka, förpliktande ord. Men som bottnar i stora behov av starka röster och starka krafter som kan bidra till att fler går från vanmakt och konsumentmakt.

Bland de tio viktigaste frågorna finns fler som är konsumentinriktade. Digitaliseringen, till exempel. Bank-ID, QR-koder, nätköp, ”Mina Sidor” och chatbottar är inte självklarheter för alla. Det kan bli ett brutalt utanförskap.

En annan punkt är att möta klimatkrisen. Mycket av det handlar om hur vi konsumerar och agerar i vardagen. Om svårigheten att vara ”klimatsmart”. De som tror att gamla struntar i klimatet har grundligt fel. På kongressen har jag mött ett glödande engagemang (ofrivillig ordvits) i att kämpa på olika nivåer, massor av exempel på vad som görs lokalt och regionalt.

Så allt som allt en uppväxling och ett tydligare konsumentfokus. Det ska bli såååå spännande att vara med och bidra. Även om jag inte fullt ut riktigt begripit att jag (redan) blivit pensionär, så har jag arbetat med frågorna tidigare och är taggad att fortsätta utifrån den nya rollen.

PRO har varit en ofta sett konsumentkämpe även tidigare. Mest kända har de kanske varit för sina matprisundersökningar, som lanseras i dagarna. Men den outtröttliga ordförande Åsa Lindestam (omvald) har pratat bankbedrägerier och Klarna och mycket annat i media.

Så det har varit hög profil för denna Sveriges största pensionärsorganisation, vare sig de har agerat ensamma, tillsammans med Sveriges Konsumenter eller ihop med SPF Seniorerna och andra ”systerorganisationer”.

Och nu växlar man alltså upp. Utöver de olika fokusfrågorna upplevde jag ett inspirerande starkt intresse under kongressen för frågorna. Jag fick flera inbjudningar till att prata för PRO lokalt runt om i landet. Det finns en hunger på att veta MER om konsumentmakt.

Det handlar mycket om folkbildning – detta fina ord, som är så viktig för förståelse, kaxighet, tolerans och livskvalitet. Och för att vi ska stå starka som konsumenter. Där är det otroligt kul att PRO redan tidigare har tagit fram en studiehandledning för ”Riggat!…”. Sex träffar på olika teman, som jag hoppas ska bli verklighet över hela landet, i slott och koja, i stad och glesbygd. För det behövs. Allt mer. 

Just nu rullar studentflaken ut – mot livet. Och den ”ljusnande framtiden”. Som av olika skäl inte ter sig särskilt ljus med alla omvärlds- och klimathot etc.

En hel del av dem som nu känner friheten kommer tyvärr att råka illa ut – som konsumenter. De kommer att luras av skickliga bedragare, vilseledas av försåtlig reklam, köpa fel eller köpa i onödan. Det har varit tufft innan. Men nu blir de ännu sämre rustade. Nu minskas nämligen deras chanser att klara sig mot sådant, genom ett skandalöst beslut av regering och riksdag där följande STRUKITS ur nya läroplanen för ämnet samhällskunskap:  Konsumenträtt samt konsumtion i förhållande till behov och resurser.

Borta, alltså! Hur gick det till???

Jag kan inte se något annat att det smugits bort. Förmodligen för att betoningen på samhällskunskapen nu ligger mer på risken att hamna i skuldfällan (även det jätteviktigt). Men båda delarna behövs. Svaret borde vara att utvidga den sammanlagda tiden för det unga behöver lära för livet – privatekonomi plus grundläggande lagrättigheter som vi konsumenter har. Lära alla förstå ATT det finns rättigheter och vad de går ut på.

Att formuleringen andas ”hållbar konsumtion” kan möjligen ha bidragit. Även det ett ytterligare viktigt tema, där alla från grunden får en gedigen vägledning i att handla både utifrån sina egna och plantenetens resurser och gränser.

Ett av mina största käpphästar genom åren som konsumentföreträdare var att konsumentutbildningen behöver förstärkas, både i grundskolan och gymnasiet. Samhället och marknaden har blivit mer komplex och lurigare, bondfångeri och bedrägerier lömskare samtidigt som samhällets stöd, främst i form av kommunal konsumentrådgivning, skärs ner steg för steg. Då duger det inte med några ynka timmar eller lite svepande råd, då måste det till rejäla satsningar för att det inte ska bli än mer orättvist, allt mer skillnad mellan de som har kraft och kunskap att hävda sig som konsumenter och alla andra, allt mer ”dyrt att vara fattig”, allt mer svårt att FÅ rätt även för den som HAR rätt.

Att nu konsumentjuridiken – köplagar, reklamationsrätt etc – FÖRSVINNER ur gymnasieundervisningen är ett svek. Det kommer att skapa mer vanmakt, mer förlorade pengar för enskilda och bidra till ett samhälle som gynnar rufflare och glidare i företagsvärlden. Det är som om problem med e-handelsjättar, hantverkare, reseföretag, bilverkstäder och andra frekventa företag bara inte finns (vilket det finns massor av statistik på).

Sveket borde föras upp till debatt (hjälp gärna till). Frågor borde ställas till partiernas utbildningsansvariga inför valet. Är detta OK? Vad vill ni göra för att stärka dagens ungdomar som konsumenter?

Klargörande: Hem- och konsumentkunskap är ett mångfacetterat ämne i grundskolan (med mycket mer än livsmedel, som många tror), dock är det överlägset minst med 2 procent av hela skoltiden (läs mer i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”).

I gymnasiet har det funnits visst konsumentinnehåll i samhällskunskapen, men den urvattnas alltså nu. Ordalydelsen ser ut så här i den tidigare och nya läroplanen:

TIDIGARE (GY11): Privatekonomi. Hushållets inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Konsumenträtt samt konsumtion i förhållande till behov och resurser.

NY (GY 25): Privatekonomiska frågor, däribland inkomster, utgifter och betalningar, olika typer av sparande, försäkringar samt lån inklusive konsumtionskrediter.

Alla som har tonåringar i sin närhet – eller har stått bakom en i kön till matbutikskassan – har insett det. Energidrycker är JÄTTESTORT. Frågan är om någon produktgrupp någonsin gjort en sådan raketkarriär. 300 miljoner burkar säljs varje år, en fördubbling från 2018. Du ser numera betydligt oftare en Nocco eller RedBull i handen på en ung människa än Loka eller Coca Cola.

Ämnet engagerar, senast hörde jag en upprörd mamma på Ring P1 i morse och på kvällen var det stort på SVT:s nyheter.

Ofarligt är det inte, framför allt är det mängden koffein som kan nå höga höjder, ibland tre gånger så mycket i en burk som i en kopp kaffe. Problemen är fler: Hjärtfrekvensen ökar, i värsta fall kan högt intag leda till hjärtklappning och rubbad hjärtrytm. Dryckerna är ofta både sura och söta, vilket fräter på tändernas emalj. Dessutom triggar koffeinet ångest. En del utvecklar ett rent beroende och får koncentrationssvårigheter när de inte dricker det.

En undersökning gjord av Råd & Rön visade att nästan hälften av de 25 energidryckerna på den svenska marknaden innehåller så mycket koffein att de är förbjudna i Danmark och Norge. Talande och alarmerande. Nu har det också kommit nya råd från Livsmedelsverket, som sätter en gräns för unga på 70 milligram koffein per dygn. Det innebär i praktiken att ingen under 16 år bör dricka en hel burk energidryck om dygnet. Talande och alarmerande.

Men jag tror varken att dessa råd eller de allmänna varningarna har någon verkan.

Förklaringen har du delvis på bilden ovan. Energidrycker är en vanlig kampanjprodukt, som också regelmässigt finns i störtexponering och särskilda kylskåp precis före kassan. Marknadsföringen är massiv och går naturlugtvis till stora delar på sociala medier, där föräldrar inte ser dem. Ofta utnyttjas grupptrycket, du blir ”ballare” (eller vad det heter nuförtiden) om du dricker. Red Bull sponsrar extremsporter och har till och med egen tv-kanal. Samma företag lägger ungefär 30 procent av sin omsättning – 30 miljarder kronor – på marknadsföring. Båda siffrorna är extrema.

De gör det för att avansen på burkarna är saftig – i snitt 40 procent enligt tidningen Livsmedel i fokus. I min bok ”Riggat!” tar jag upp metoderna: »Smart marknadsföring, att ständigt lansera nya smaker och limited editions«, enligt Anna Ekström på marknadsundersökningsföretaget NielsenIQ.

Motkrafterna är alltså för starka. Den tänker inte släppa sin guldkalv, tvärtom vill de expandera ännu mer, som logiken lyder i affärslivet 

Handeln har infört en 15-årsgräns, men barn har inga svårigheter att köpa på mackar, kiosker, prylvaruhus som står utanför branschöverenskommelsen och gladeligen säljer till dem som vill ha. Utan skam i kroppen.

Det är inte rimligt att få moralpanik. När jag påpekat dryckeshetsen för ungdomar får jag svaret ”Du då, som sörplar i dig fem koppar kaffe om dagen…”. Jo, de har en poäng. Men det finns skäl för varningarna. Detta är unga människor. Och farorna är väl dokumenterade.

Socialministern går ju också ut med varningar om ”koffeintak” för unga och proklamerar ett lagförbud under en viss ålder, ”eftersom branschen inte har tagit ansvar”. Högst rimligt.. Det är också viktigt att vi ser detta som ett exempel på reklamens makt. Att fler inser sambandet mellan hur dessa drycker massexponeras och kampanjas för – och hur allt fler konsumerar. Och faktiskt riskerar sin hälsa.Någonstans måste samhället sätta ner foten, när åren går och inget händer.

Här ovan presenteras tre högst rimliga krav på VÅR MAT vid ett seminarium nyligen. Inför valet i höst. Bakom ligger bland annat den kaxiga organisationen Reformaten under paraplyet ”Matupproret”. Nyligen sändes också podden”Bryta bröd” med Sebastian Boudet, där jag tillsammans med författareren och småbonden Ann Helen Meyer von Bremen talar om vilka som egentligen har makten över maten. Vilka som STYR matsystemet.
Och där kommer vi in på politikens ansvar. Och vikten att göra maten till en valfråga i år.

För det blir den sällan. Jag har sagt det många gånger tidigare och säger det igen – politiken styr oss både aktivt och passivt att äta fel. Övervikt och fetman beräknas kosta samhället (oss) ungefär 125 miljarder svenska kronor – varje år (enligt Folkhälsoinstitutet). Siffran går visserligen aldrig att få ner till noll, men det finns enorma besparingar att göra på en bättre folkhälsa. Och ovanpå det slippa lidande och sjukdom för stora delar av befolkningen. Och ovanpå det skador på klimat, biologisk mångfald och andra miljöfaktorer där vi med råge passerat det som kallas för planetens gränser.

Ett exempel som uppmärksammas alldeles för lite är hur det ser ut i vanliga matbutiker. Där skräpmaten får bästa platserna både vid entrén men inte minst i slutet. Chipsväggar, läskberg, och inte minst lösgodis på strategiska ”heta” platser påverkar oss. Tillsammans med en massiv reklam, som oftare talar om ultraprocessad ”junk food” än äpplen och därtill når våra unga via Tiktok och andra kanaler som vi vuxna inte har insyn i. Detta finns det gott om mätningar på, som jag beskriver i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”. Och pratar om i ”Bryta bröd”.

Ytterst är det förstås vi konsumenter som styr, som väljer. Men bara bland det som ställs fram. Och ofta under stress och under påverkan av reklam och utstuderade, framforskade mekanismer som riktar in sig på våra innersta behov och känslor. För de (handel och producenter) vet precis vad de gör. Och tävlar i att vara bäst på det.

Och så politiken. Det är nästan löjeväckande hur ogärna dagens politiker vill gå in och ”styra” vad som finns på hyllan eller tallriken. Fast de gör det ändå, bland annat via subventionerna som direkt eller indirekt gynnar animalieproduktion mer än växtodling. Och stöder fossilberoendet i matproduktionen. Det är också löjeväckande att regeringens strategi för maten i själva verket är en plan för hur matindustrin ska växa. Ingenting om VAD vi ska äta. Ingenting om folkhälsa, som maten är så avgörande för.

Jag skrev själv om hur politiken sviker bland annat när det gäller maten i Aftonbladet.

Matupproret tar upp flera av de viktiga politiska förslag som jag själv länge kämpat för, bland annat att göra nyttig mat billigare genom en matskatteväxling (varför inte en läskskatt, som nästan hundra länder har?), att stoppa reklam för skräpmat till barn och unga och därtill verkar för hållbar, lokal produktion av hållbar mat.

Sedan finns det mycket annat. Som att stötta ekologisk produktion, som har svaren på många av dagens utmaningar. Som att utvidga pytteämnet Hem- och konsumemtkunskap i grundskolan för att skapa mer rättvisa, kunnighet och självförtroende vad gäller mat (vilket faktiskt räddar både liv och miljö).

Men politiken sviker. Den släpper fram matjättar och låter dem agera fritt. Landsbygdsminister Peter Kullgrens så kallade ”Nationella råd” för livsmedelsstrategin består bara av jättar som Coca Cola och Orkla och naturligtvis LRF. Det är absurt. Som om de inte riktigt tänkt vad maten ställer till med – på kroppen och miljön.

Jodå, många av livsmedelsföretagen har mål för hälsa och hållbarhet (ofta längt ner på hemsidorna) men i ljuset av hur verkligheten ser ut ännu 2026 så kan det varken uppfattas som realistiskt eller styrande för hur företagen faktiskt agerar. ICA vill t ex sänka klimatutsläppen från maten i butiken med 30 procent till 2030. Märks det..?
Nu har vi ett val framför oss. Min erfarenhet av att få in konsumentfrågor i en valrörelse är tyvärr inte goda efter decennier av försök från oss på Sveriges Konsumenter. Ett bloss här, en debatt där, men det drunknar i andra, klassiskt politiska frågor. Detta trots att precis ALLA väljare faktiskt är konsumenter och att det faktiskt med åren blivit svårare och därtill mer orättvist mellan grupper av konsumenter, som jag skriver i ”Riggat!”

”Matupproret” – med Reformaten och Rebellmammorna – har tagit ett mycket lovvärt initiativ, nu några månader innan valet. Bravo!!!

Andra organisationer ställer också viktiga krav för oss konsumenter – Sveriges Konsumenter, WWF, PRO, Naturskyddsföreningen med flera. Kolla deras hemsidor, välj ut och ta ställning.

Stötta kraven. Lyft upp dem i diskussioner på jobbet, med grannarna, i din förening. Dela i dina sociala medier-kanaler. Använd det när du talat med eller mailar politiker som tävlar om din och alla andras gunst. Alla är vi konsumenter, alla äter vi MAT. Varje dag.