Eldig debatt om reklam behövs

Fattar vi hur påverkade vi är av reklam genom hela vårt liv? Antagligen inte.

Reklamen finns överallt och påverkar hur vi tänker, klär oss, lever. Hur vi ser på saker. Hur vi prioriterar. Morgon, middag, kväll. Överallt. Den följer oss in i våra begär och våra drömmar.

Inte så att vi är viljelösa rön för vinden men reklamens sammanlagda massiva kraft spelar en mycket större roll än vi dagligen reflekterar över. Problemen med det är flera.

Den styr in våra liv på vägar vi inte tänkt, den får oss att lägga ut pengar i onödan, den kan i värsta fall svindla på oss värdelöst men dyrt skräp, t ex verkningslösa bantningspiller eller grunkor som går sönder tämligen omgående.

Det är mycket reklamens fel att vi köper prylar vi inte behöver för pengar vi inte har. Och, för att citera någon lustigkurre, för att imponera på människor vi inte tycker om. Även om allt inte går att dra över en kam säger den att lyckan bor i konsumtion. Ska vi bli sedda och lyckliga ska vi köpa nåt – ett plagg, en parfym, en platt-TV eller en resa.

Att reklamen är så effektiv beror bland annat på bristen på balans. Det finns få motkrafter, väldigt lite som motsäger reklam och de normer som förmedlas. Eller som den gamle amerikanske konsumentkämpen Ralph Nader formulerade det i en föreläsning häromåret: ”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger – tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil full av fett, salt och tillsatser.”

”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare säger - tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser.”

– När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger ”Tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser”, säger Ralph Nader.

Ja, han är drastisk. Men det behövs för att utmana det tänkesätt vi hamnat i. Nader igen:

”Från två års ålder tittar vi på världen genom kommersiella annonser, kommersiella budskap, logos. Vi ser på bilar exakt på det sätt annonsörerna vill – alltså bara design och hästkrafter – inte bräsleeffektivitet, utsläpp, säkerhet, reparerbarhet. Jag såg hur folk blev hjärntvättade och fick därför inte klart för sig hur mycket bättre det SKULLE kunna vara och att de därför inte krävde alternativ.”

Vilken ljuvlig formuleringskonst. Det finns för få som talar om alternativ. Mera hållbara. Eller att avstå. Så att vi kan uppleva mer av det som är gratis – frisk luft, god sömn och kärlek, till exempel.

En motkraft har varit veteranen i svensk konsumentjournalistik, Charlotte Reimerson. Redan 1958 gjorde hon ett TV-program som heter ”Vi läser annonser” där man ifrågasatte vad den undergörande substansen ”Blue Magic” i ett tvättmedel bestod av. Inget svar. Stor uppståndelse.

Ungefär samtidigt skrev Sven Lindqvist stridsskriften ”Reklamen är livsfarlig”. Rabalder var bara förnamnet. Titeln kan ju tyckes lite överdriven, men ansatsen var välgörande – att skapa debatt, att få oss att ifrågasätta de övergripande budskap reklamen sänder oss. I en intervju i tidningen Vi nyligen tycker han att boken håller bra, ”framför allt som uttryck för en människa och en situation”.

Jag tycker att de här brandfacklorna saknas idag. Vi är mer liknöjda. Visst blossar det upp på Facebook eller i Plus någon gång men på det stora rullar reklamen fram helt opåverkad och utan ifrågasättande som en stor ångvält.

Ungefär här brukar det vara någon som tror att jag vill ha det som i Nordkorea. Suck (tilläggas kan att Nordkorea är fullt av reklam, men mest för en viss person och ett visst parti…). Så jag tar det – igen: Reklam behövs. Vi konsumenter måste få reda vad som finns på marknaden och kunna väga pris mot kvalitet liksom även dess påverkan på miljö och människor. Det är en finansieringsform som är nödvändig i många branscher. Men det ska vara sans och mått.

Och det behövs mycket mer eldig debatt, där vi inte tar så mycket som så himla självklart. Där det ställs frågor som: Vad gör reklamen med oss? Med våra barn? Med miljön? Med våra värderingar?

Problemen snarare ökar än minskar. Förutom att reklamen blir mer allomfattande och finns på fler ställen, via fler kanaler, så är den ofta dold. När alla är hjärtligt trötta på skrikig TV- och radioreklam skickas den in via sociala medier. Inte minst mot barn. Och tro inte att det är äpplen som de fostras att äta, utan det är de stora varumärkena inom läsk,  energidrycker, snacks och söta flingor. På sätt och vis kan man alltså säga att på sikt är reklamen livsfarlig.

En statlig utredning har belyst detta, ”Ett reklamlandskap i förändring” (SOU 2018:1). Vi satt med och filar just nu på vårt remissvar. Skicka gärna in du också, det har alla rätt att göra. Utredningen fokuserar att skapa ett bättre skydd för utsatta grupper men också att ge myndigheter som ska slå ner på förklädd reklam mycket bättre vapen, som att kunna gå ut på nätet i sken av att vara en 13-årig flicka och hitta oseriös reklam.

Ungdomen visar vägen

Mycket känns oroande i världen idag. Men det finns också en hel del som går rätt. Ofta är det ungdomen som visar vägen.

FN har ställt upp 17 globala mål för hållbar utveckling – den så kallade Agenda 2030. Det handlar om miljö, men också om hälsa, jämlikhet, utbildning och fred. Tanken är att det ska vara uppfyllt 2030. Dit är det tolv år, alltså lika långt fram som 2006 är tillbaka. Och 2006 är ju nästan nyss.

Tyvärr är min egen generation en stor del av problemet – vare sig han heter Trump eller är en förändringsobenägen suv-ägare som vägrar skära ner på köttintaget. Jag vill inte såga en hel generation, men det händer för lite för att vi ska komma dit vi ska 2030.

shutterstock_1054281182Hoppet stavas UNGDOM.

Flera undersökningar visar att hållbar utveckling är viktigare för dem än för oss. Senast var det Ungdomsbarometern, som visade att en tredjedel av 15-24-åringarna är vego-vänner, alltså vegetarianer, flexitarianer eller veganer. Förra året var det en fjärdedel och den ökningen är sensationell.
– Det är definitivt en identitetsgrej. Som vegetarian gör man ett politiskt statement, säger en 17-åring i en TT-intervju som kommentar till underökningen. Köttkonsumtionen går ju också ner och det beror sannolikt på att det är de yngre som ändrar sig.

En till intressant markör för utvecklingen är att allt mer delas. Bilar exempelvis. Det dyker upp allt fler webbtjänster när man delar eller lånar bil. Vilka är det som lånar ut bilar? Jo, ofta är det yngre människor. Jag har inget vetenskapligt belägg för detta utan bygger på egen skanning och egen erfarenhet. När jag pratar med 20-åringar så är det uppenbart att det där med ägande inte kommer att vara lika heligt som för oss. Och när delat blir mer lättillgängligt kommer det att verka allt mer knasigt att köpa en svindyr pryl som mest står och tar upp plats. Normen förändras, och jag är övertygad om att ungdomen kommer att ta täten.

Det finns naturligtvis andra tecken också på att något är på gång. Till det mer glädjande och tydliga hör vad som händer i USA efter skolskjutningen i Florida. Till och med vapenlobbyn kan tvingas till reträtt. Skälet: Ungdomarna som framträder har de bästa argumenten och kan på ett briljant och självklart sätt peka ut uppenbara galenskaper.

Det kommer vi att få se mer av framöver.

Öppna kort – om all mat

Vi har lyssnat på kunderna. Våra ägg kommer naturligtvis inte från burhöns. Så verkar butikskedjorna resonera, att döma av hur det ser ut både på hyllorna och i policydokumenten.

Men det skorrar falskt när man tänker på alla ägg som ingrediens i pasta, pannkakor, majonnäs och mycket annat. Då är det plötsligt inte alls lika självklart med lyhördhet och öppenhet längre, visar den kartläggning som gjorts av Sveriges Konsumenter och presenteras idag. Uppenbarligen köper man gärna in ägg från burhöns – så länge det inte syns.

shutterstock_122422798

Det är att ge dubbla budskap och att vara inkonsekvent. Skulle rent av kunna kallas för dubbelmoral. Resultatet är häpnadsväckande och en väckarklocka för alla som trodde att burhönsen var borta från Mat-Sverige.

Tyvärr gäller det annan mat i våra butiker också. Man skryter gärna om det svenska köttet i form av biff och kotlett men vill inte upplysa om vad som finns köttet i korven, pizzan eller färdigrätterna. Det här handlar bland annat om hur djuren har det men också om oss själva, antibiotikaresistens till följd av dålig djurhållning är ett mega-hot som inte ska underskattas.

Det strider också mot den självklara rätten att få veta vad man köper – och vad man äter. Och allt fler konsumenter bryr sig om var maten kommer ifrån och hur det ser ut på djurfabrikerna. Att antalet vegetarianer ökar dramatiskt är ett tydligt tecken på det, men det finns också europeiska studier som visar att vi i Sverige har ett ovanligt stort intresse av ursprung på maten.

Så nu räknar vi med agerande från framför allt Lidl, Coop och Axfood, som kom sämst ut i undersökningen.

Men det är också en politisk fråga. Ska vi i bara i vissa fall ha rätt att veta vad maten innehåller? Vi på Sveriges Konsumenter anser att transparens är en förutsättning för hållbara val och ett motgift mot fusk.  Den transparensen ska gälla vare sig du står i korvkiosken, på en finkrog, i butikernas delidiskar eller bland butikernas färdigmat. Därför vill vi se ursprungsmärkning av animalier på alla matvaror.

Vi förväntar oss transparens och konsekvens. Snarast.

Och vi önskar en Glad påsk och en ljusare framtid – även för hönsen!

Bättre kan ni, näthandlare!

Det publika Internet har nu funnits i över tjugo år. Då kan man tycka att handeln över nätet borde fungera bättre än den gör. Men fortfarande är lurendrejeri och krångel vanliga problem världen över. 70 procent litar inte på att betalningen fungerar, enligt den globala konsumentorganisationen Consumers International. Samtidigt som hälften av jordens befolkning ännu inte är uppkopplade.

näthandel-mobilDet är skälet till att internationella konsumentdagen i år ägnas säker och rättvis e-handel. Idag kampanjas det runt globen på detta tema för att det verkligen ska hända något. För läget är eländigt. Oftast helt i onödan. På den här kartan kan du se vad som sker var – inklusive i våra grannländer.

Vi i Sverige deltar också. I en debattartikel och på sociala medier uppmärksammar vi hur märkligt otillgänglig näthandeln är, fortfarande, en bra bit in på 2000-talet. I en enkät vi gjorde i somras uppgav hälften att de avbrutit ett köp, dels för att webbsidan varit för krånglig, dels för att produktinformationen brister.

Avbrutit ett köp… Smaka på den, näthandlare. Och det stannar inte där.

Nästan hälften har avbrutit ett köp för att det tillkommit kostnader och mer än var tredje har avbrutit köp på grund av obegriplig information och för att det inte gick att jämföra produkter på ett bra sätt. En ny undersökning, gjord åt två myndigheter, visar på liknande, deprimerande resultat.

Det borde ju vara win-win. Nu är det loose-loose. Näthandlarna skulle kunna få betydligt fler kunder om de gjorde tillgänliga sidor så att kunderna kan hitta rätt, jämföra och begripa vad som händer. Det är en gåta att näthandlare inte kan prestera bättre och i grunden en skam. Tekniken går inte att skylla på. Heller inte ekonomin. En begriplig, tillgänglig, säker webbplats borde betala sig både på kort och lång sikt, med tanke på vad de båda enkäterna säger. Här finns en enorm potential. Svenska företag skulle kunna bli världsledande i socialt ansvarstagande, öka sina intäkter och få nöjdare kunder.

Så vad väntar ni på? Vi är gärna bollplank. Vårt projekt ”Med Rätt att Handla” har gett ovärderliga kunskaper om hur näthandel ska vara och inte ska vara för att inkludera dem med kognitiva funktionshinder. Riktlinjer saknas inte, ISO 26 000 ger vägledning för det som kallas ”universell utformning”, alltså att webbplatsen funkar för alla grupper redan när den byggs.

Det här handlar om att skapa ett hållbart samhälle, ett samhälle för alla. Hållbarhetens sociala dimension uppmärksammas för lite, men här är det miljoner, eller globalt miljarder människor som missar chansen till ett enklare liv, mer prisvärda produkter och utestängs från en stor del av marknaden. Samtidigt som företagen missar världens chans.

Varenda väljare är konsument

Just det. Det borde de politiska partierna uppmärksamma mer, inte minst nu inför valet.
Vi lanserar idag lösningar på 46 konsumentproblem. Politiska lösningar. Mycket kan marknadskrafterna göra, men långtifrån allt. Konsumentskyddet som finns i lagboken har succesivt blivit bättre, men dels är det inte tillräckligt, dels förändras problemen hela tiden. Inte minst på grund av internet och nya säljmetoder, nya sätt att bluffa. Konsumentskyddet utgår från det faktum att konsumenten är den svagare parten i ett affärsförhållande – och därmed behöver skyddas. Dessutom finns det alltid en risk att grupper marginaliseras på grund av olika förutsättningar att välja rätt, att betala, att ta till sig villkor och information.
Flera av lösningarna bygger också på skärpt myndighetstillsyn. Det är i sig inget fel på paragraferna, men myndigheten som har ansvar för att den ska följas har för dåliga sanktionsmöjligheter, för dåliga verktyg, för lite resurser. Eller för låga ambitioner och fel kompetens.

janmaria

Idag inleder vi en turné där vi träffar de politiska partierna. Vi försöker få dem att lyfta frågor om livsmedel, hälsa, integritet, banktjänster, resor, textilier med mera inför valet. Att profilera sig tydligare som ett parti som tar konsumenternas parti. Om uttrycket tillåts. De 46 lösningarna är resultatet av en dialog vi haft med våra kunniga och engagerade medlemsorganisationer. En enad konsumentrörelse står bakom lösningarna och det känns väldigt väldigt roligt.

Dokumentet, som vi lämnar och skickar över till partierna med start idag, har reviderats ganska ordentligt. Ett starkt skäl till att vi har behövt revidera tidigare dokument är väldigt trevliga – många av de lösningarna vi lanserat inför förra valet har faktiskt blivit uppfyllda.
Utredningar har tillsatts, lagar har stiftats eller ändrats.

Det här blir startsignalen på allvar till vårt arbete inför hösten val. Vi kommer också skicka ut de politiska lösningarna till partierna för att undersöka om de instämmer eller inte. En enkät med andra ord. En sådan gjorde vi också inför förra valet. Vi kommer att ordna en politisk valdebatt, sannolikt i slutet av maj. Och vi finns i Almedalen. Med mera.

Vi ser fram emot en het politisk vår och sommar. Där vi får veta exakt vad de olika politiska partierna tänker göra för oss som konsumenter. Vi ser fram emot en ädel, intensiv tävlan om att vara konsumentens bäste vän.

Gör det svårt att göra fel

”Det ska vara lätt att välja rätt” är en slogan som numera uttalas av alla om i stort sett allt. Och ja – reell konsumentmakt är fortfarande en bristvara. Det måste bli enklare att vara konsument, vi måste få mer makt att välja sådant som är bättre för vår plånbok, vår hälsa, arbetsvillkoren, naturen, djuren.

Men är det därmed konsumenterna som ska göra hela jobbet? För att få bukt med riskabla kemikalier, antibiotikaresistens, klimathot, eländiga arbetsvillkor, bankernas investeringar i miljöförstöring, rovdrift på metaller till mobiltelefonerna..?

Svaret är nej.

En tämligen enig forskarvärld pekar gång på gång att fortsatt överkonsumtion kommer att leda till katastrof för framtida generationer. Vi köper för många mobiltelefoner, för mycket kött, för mycket kläder, flyger för mycket…

Även om mullret börjar höras – inte minst i kött- och flygdebatten – så tassas det väldigt mycket kring dessa frågor. Det är känsliga frågor. Rör inte mina matvanor. Eller resvanor. Tycks många tänka.

Politiken tvår ofta sina händer. Det är så lätt att låta konsumentmakten bli ett alibi för att slippa ”inkräkta på den personliga friheten”. ”Marknaden” – alltså vi – ska styra vilken nivå det ska vara på såväl miljö som djurskydd. Ett exempel på sådana tongångar är i regeringens livsmedelsstrategi, där ordet ”hållbart” tycks kunna betyda väldigt många olika saker samtidigt. Det måste finnas en balans mellan ansvar politik-näringsliv-konsument. Det är för lätt att välja fel, för mycket som styr åt fel håll, för mycket information vi aldrig får, så mycket tid vi aldrig har där vi stressar igenom mat- eller klädbutiken.

Här behövs ett tydligt ledarskap. Politiker och andra beslutsfattare måste våga fatta de tuffa, långsiktiga politiska besluten. Som går längre än att det blir lite lättare att välja det rätta utifrån våra värderingar och vad vi vill med vår konsumtion – och inte vill.

Förbud mot detta accepterar vi utan knot. Men inte restriktioner i miljöfarlig konsumtion...

Förbud mot detta accepterar vi utan knot. Men inte restriktioner i miljöfarlig konsumtion…

Tänk om man skulle resonera på samma sätt om hållbar konsumtion som om trafiken. Bilbälten, krockkuddar, hastighetsbestämmelser och nu senast restriktionerna kring mobilanvändningen skulle inte regleras genom lagar utan genom vars och ens ansvar. Gärna underbyggd med lite informationskampanjer.

Ja, ni hör ju själva…

Men vad gäller trafiken rättar vi oss utan knot. Vi litar som medborgare på att politikerna gjort en rimlig avvägning. Inte så vad gäller miljön. Men miljöförstöring skapar också död och förintelse. Både på kort och lång sikt. Inte just här och just nu, men någonstans, någon gång. Vad gäller klimatfrågan – med enorma följder.

Det är idag alltför lätt och billigt att köpa fel – shoppa loss på produkter som inte med en enda stavelse är förenligt med hållbar utveckling. Köpa svinbilliga kläder och elektronikprylar från Kina, till exempel. Självfallet finns det många med svag privatekonomi, men det är inte de som överkonsumerar, det är vi andra.

Att det ska istället vara lätt att välja ”rätt” – det är viktigt. Men det räcker inte. Det måste vara svårt att välja fel – vare sig det leder till stora klimatutsläpp, kemikalieutsläpp eller antibiotikaresistens. Ribban måste sättas högt via lagar och andra regler så att konsumenterna i sina stressade tur i mataffären inte ska behöva välja mellan dåligt och bra – utan mellan väldigt bra och bra.

Härom dagen hörde jag Konsumentverket berätta om sitt nya ”Forum för miljösmart konsumtion” – ett stort projekt som ska vara nav och katalysator och spridare av goda exempel. Glädjande nog jobbar de mycket med system, att det inte bara ska handla om konsumenternas valmöjligheter. Bra, fortsätt så.

Men makten ligger i hög utsträckning hos regering, riksdag – och EU:s beslutsfattare. Där måste det bli mer fokus på hållbar konsumtion. Ser fram emot att lyfta frågan i vår valrörelse här i Sverige – och kommande valrörelsen inför EU-valet om ett drygt år. Det handlar om politiska slut om att rensa ut incitament som klart uppmuntrar till ohållbar konsumtion.

Vi på Sveriges Konsumenter ska snart släppa en reviderad version av vår ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumtion”. Vi hoppas med att den ska bidra till debatt och ett större fokus både på konsumenternas vardagsliv och på politikens ansvar för en hållbar utveckling – miljömässigt, socialt, ekonomiskt.

Den som ifrågasätter marknadskrafternas perfektion kan ibland anklagas för att vilja ha det som i Nordkorea. Låt mig därför preventivt förklara att det vill jag inte. Men vår svenska marknad fungerar långtifrån perfekt. Dels har inte konsumenterna total informationsöverblick – de vet inte alla alternativ och konsekvenserna av olika val. Dels finns det goda möjligheter att med marknadsföring, exponering och själva utbudet påverka kunden. Därför behövs korrektion, styrning. Av politiken.

Det går fort nu…

”Kontantfritt” har blivit en allt vanligare skylt hos restauranger och butiker. Bankerna har haft den länge. Om de över huvud taget befattar sig med sedlar och mynt – hemsk tanke – så sker det i någon undanskymd del av lokalen några timmar i veckan.Kontantfritt

Ordet ”kontantfritt” låter nästan som en förbättring, en konkurrensfördel – ”till skillnad från dem bredvid oss så befattar vi oss inte med den där smutsiga hanteringen, här gäller bara kort…”

I själva verket så uppfattas det tvärtom av många. Inte minst bland äldre, funktionshindrade, nyanlända. Det är deras röster vi hör på Sveriges Konsumenter och de är förbannade och förtvivlade. Allting går väldigt fort nu, vilket också uppmärksammas internationellt. Själv har jag aldrig blivit intervjuad i tidningar som Le Monde och The New Yorker, men det sker nu. Vad är egentligen ni håller på med i Sverige?

Problemet är inte att de nya tekniska lösningarna är värdelösa, eller att betalkorten är det. Tvärtom, de har stora fördelar. Problemet är att utvecklingen – påeldad av bankerna, som tjänar mer på korten – går så rasande fort nu så att stora grupper marginaliseras. Det finns liksom inga alternativ till plasten och den smarta mobilen, trots att kontanter (fortfarande) enligt lagen är ett lagligt betalningsmedel.

En del tycker att vi är mossiga som bryr oss om kontanter. Men det handlar faktiskt om rättvisa. Och att det är praktiskt – till exempel när man ska åka buss eller tåg, vilket många konsumenter vittnar om.

Allt mer har det dessutom kommit att handla om vår nations säkerhet. Med tanke på den upptrappade krigföringen och angreppen via datorerna så frågar man sig vad som händer den dagen korthanteringen eller Swish blir utslagna. Vad ska vi då ta till? Det är också ämnet för en intressant debatt i riksdagen den 15 mars – missa inte den.

Kontanter kommer att behövas för lång tid framöver – av mängder av skäl. Vi måste kunna ta ut, sätta in och betala med kontanter. Striden är INTE över.

Vi ska bejaka den tekniska utvecklingen, vi ska påverka den så att den blir tillgänglig och användarvänlig. Men vi ska också värna om alternativen, för alla dem som i ökad omfattning känner ett ”digitalt utanförskap”. Här har vi också en viktig VALFRÅGA!

 

Orent spel

Spelreklam ska vara måttfull, enligt lagen. Är denna reklam det?Spel

Nej, knappast. Jag tycker rent av att den är stötande och vidrig. Samma kväljande känsla får jag när jag ser den aggressiva reklam som pumpas ut i de långa pauserna i TV, inte minst i sportsändningarna. Kändisar lockar oss att satsa stort och snabbt, inklusive hedersknyffeln Måns Zelmerlöv. Varningstexter – som i alkoholreklam – ser man inte röken av.

Spelreklamen har brett ut sig med raketfart och det finns knappt ett hörn av samhället idag dit den inte når. 5,5 miljarder kronor lades på spelreklam 2017 – en ökning med 1,7 miljarder från året innan. Den största delen av reklamen kommer från spelbolag utan tillstånd, år 2015 var deras andel cirka 70 procent.

Detta leder till ökat spelberoende, enligt Folkhälsoinspektionen. Och att fler hamnar i skuldfällan. Kort sagt förstör spelen fler människors liv.

Hur har det gått till? Varför stoppas inte sådan reklam?

Allting går att sälja med mördande reklam, som det heter, men allt FÅR inte säljas hur som helst. Det finns tydliga lagregler och vissa produkter är något helt annat än skor, schampo eller livsmedel. Dit hör sånt som alkohol, mediciner, snabba lån – och spel. Där gäller särskilda regler om måttfullhet.

Hade Leo Vegas’ tilltal funkat i alkoholreklam? ”Vi är redo att supa till ordentligt. Är du”? KO och Reklamombudsmannen hade ryckt ut snabbare än brandkåren.

I januari 2017 skärptes lotterilagen på ett sätt som skärpte kraven för hur spelbolag får marknadsföra spel. Det infördes krav på måttfullhet vid marknadsföring av lotterier och att sådan marknadsföring inte särskilt får riktas till barn och ungdomar under 18 år. I en ny statliga utredning ”Ett reklamlandskap i förändring” (SOU 2018:1) – där jag själv satt med som expert – föreslås en ny bestämmelse i marknadsföringslagen om särskild hänsyn till sårbara konsumenter. Sådana grupper kan vara dem med spelberoende eller till exempel människor med kognitiva funktionshinder.

En ny spellag föreslås nu till 1 januari 2019. Lagen ska ge ett ”högt konsumentskydd” och ska leda till att de negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas. Det ska ske genom att alla som bedriver spel måste ha licens och att deras verksamhet ska kontrolleras av en spelmyndighet.

Det är mycket välkommet och på tiden. Förhoppningsvis kan den få stopp på dagens aggressiva reklam (även om det borde ha skett redan med dagens lagstiftning). Men det kräver en kraftsamling från kontrollmyndigheterna. För spelbolagen kommer att göra allt för att testa och tänja på gränserna. Det enda språk de förstår är saftiga böter.

Bryssel kokar – medan svenska EU-debatten slumrar

Om ett drygt år är det val till Europaparlamentet. Inget som märks så överdrivet mycket här i Sverige. Herregud, vi har ju ett nationellt val. I den ansats till valrörelse som nu dragit igång märks inte heller EU-frågorna särskilt mycket, trots att riksdagsvalet faktiskt också handlar om vilken regering vi får och vilka frågor denna regering ska driva i Ministerrådet – EU:s tyngsta beslutsinstans.

Har just återkommit efter årets första styrelsemöte i europeiska konsumentrörelsen BEUC i Bryssel. Ett Bryssel som kokar av aktivitet nu – där mycket berör oss som konsumenter.

Juncker-kommissionen är på hugget - och spurtar inför parlamentsvalet 2019.

Juncker-kommissionen är på hugget – och spurtar inför parlamentsvalet 2019.

Kommission och parlament försöker på alla sätt hinna med så mycket som möjligt innan andra tar över. Här är lite av dagordningen:

  • Revidering av konsumentlagarna – däribland en stor översyn av en av våra käraste frågor – maten.
  • Cirkulär ekonomi – att avfall ska återanvändas.
  • Förnyelsebara energikällor.
  • Konkurrenskraftig digital ekonomi, som också är bra för oss konsumenter.
  • Nya teknikutmaningar – Sakernas Internet (när alla prylar pratar med varandra och sprider våra personuppgifter) och Artificiell intelligens (AI).
  • Bättre myndighetstillsyn i hela Europa. Ofta är det inget fel på reglerna – däremot är det ingen eller liten kontroll att de efterlevs. BEUC arbetar också allt mer för att ge myndigheterna resurser och verktyg för sin tillsyn så att företagen faktiskt gör vad de ska mot oss konsumenter.
  • Jordbrukspolitiken – uppe till förhandling, i allra högsta grad en konsumentfråga eftersom den gäller vår mat och vår miljö.
  • Brexit – påverkar oss också som konsumenter, inte minst för att det blir mindre pengar till EU-kassan.

Detta – och mycket annat – blir heta frågor de kommande åren. Ambitionerna och insatserna är höga. Konsumentrörelsen kommer att behövas!

Flera viktiga EU-beslut få effekter för oss redan i år, det handlar om dataskyddsförordningen – vad företagen får göra med våra personuppgifter – och ett nytt bankdirektiv med förkortningen PSD2 – som ska underlätta för andra finansiella aktörer och ge storbankerna en match i kampen om oss kunder.

Så vad som sker i Bryssel påverkar definitivt oss som konsumenter, varje dag, vid köksbordet, på banken, när vi handlar, när vi reser. EU kan bli en starkt drivande kraft för mer hållbar konsumtion, vilket vi kämpar hårt för i konsumentrörelsen.

Därför är det livsviktigt att debatten hålls levande – inför både riksdagsvalet och EU-valet. Att politikerna profilerar sig. Och så småningom att vi går och röstar, inte minst i EU-valet där valdeltagandet brukar vara lågt.

Min spaning: 2018 blir konsumentmaktens år

Konsumentmakt har ju alltid funnits, så länge det funnits nån form av handel. Den osynliga handen – alltså alla våra gemensamma köpbeslut – ska premiera goda företag och straffa dåliga. Nå, så funkar det nu inte överallt. Fusk och snusk och skojeri förekommer alldeles för ofta. Dessutom drunknar vi i information och kan uppleva att tiden inte riktigt räcker till att fatta de där kloka, väl övervägda köpbesluten (eller besluten att avstå). Särskilt inte som vi vill handla allt mer hållbart för planeten och medmänniskorna, inte bara för den egna plånboken och välmåendet.

Internet har inneburit en rejäl uppryckning för konsumentmakten (samtidigt som det också är en tummelplats för bedragare och falska påståenden). Nu finns det mycket som pekar på att vi är på väg att ta ytterligare ett steg. I enlighet med reglerna i mitt favoritprogram Spanarna i P1 kommer här tre belägg:

metoopytteliten1. #meetoo. Denna våg av fruktansvärda berättelser handlar om övergrepp och tystnadskulturer – men också om ekonomi. Och skräcken för att kunderna, publiken tappar förtroendet. När TV-kanaler, företag och politiska partier städar undan mansgrisar och ändrar policier (eller lever upp till dem man har) så är det ett bevis på att förtroende blir allt viktigare i vår värld. Inte minst de unga, millenials,ställer krav på att företag ska göra något annat än tjäna pengar. Och att de ska skippa luftigt skitsnack och visa handling. Att rasera det förtroendet kan gå på ett ögonblick via sociala medier.

2. Trump. Det går att säga mycket om USA:s president, men pengar förstår han. Trump har upplöst båda sina näringslivspolitiska råd, där det suttit toppdirektörer. Dessa har hoppat av under våren och sommaren, helt enkelt beroende på att det blev farligt för affärerna att stödja Trump. Kunderna skulle helt enkelt svika. Amazon och Trump har under hela året legat i regelrätt krig. Det finns olika initiativ till bojkotter av produkter med koppling till presidenten, bland annat ”Grab your wallet”. Sedan har bojkotten riktats även åt andra hållet; Trumps anhängare uppmanas att sluta handla av dem som inte stöder honom.

3. Nordea och andra banker. Länge har bankerna kunnat göra lite som de har velat med oss kunder. Vi har ändå tyckt att det varit för jobbigt att byta bank. Men nu håller någonting på att hända. Nordeas flytt till Finland av skatteskäl har på något sätt blivit droppen. De ligger sämst i förtroendemätningarna och flera fackförbund har eller tänker byta bank. Och då handlar det om riktigt stora pengar. Frågan avgörs på Nordeas bolagstämma den 15 mars, för övrigt den internationella konsumentdagen, vilket är ett sorts ödets ironi. Våra mätningar genom Fair Finance Guide visar också att bankerna blir allt mer lyhörda för hur deras hållbarhetsarbete uppfattas.

Transparens, förtroende, delaktighet. Tre ord som blir allt mer centrala. Höga hästar funkar allt sämre. För oss som konsumenter blir året spännande. Inte minst kommer valet i år också att handla om konsumentmakt. Att göra det ”lätt att välja rätt”, kanske i vissa fall till och med svårt att göra fel.