Välkommen konkurrens till BNP

Går utvecklingen framåt? Får vi det bättre? För att svara på den frågan används ett och i stort sett bara ett mått. Nämligen BNP. BruttoNationalProdukt, summan av allt vi producerar i landet. Problemet är att det inkluderar en hel del fördärv – som sprit, vapen, miljöutsläpp, skräpmat och krockade bilar (som repareras och bidrar till tjänstesektorn).

BNP har varit utskällt länge, eftersom det bara visar en del av bilden. BNP visar krass kortsiktig ekonomisk tillväxt men är en usel mätare av lycka, hälsa och hållbar utveckling.

IMG_9292Alternativt har diskuterats länge. Mest omtalat är kanske HDI – Human Development Index. Men BNP:s ställning är ändå orubbligt stark. Nu gör regeringen ett försök att bidra med 15 nya mått på välstånd. Häromdagen var jag på ett seminarium med ministrarna Magdalena Andersson och Per Bolund där måtten diskuterades. Det handlar om ekonomiska men också sociala och miljömässiga indikatorer. Hit hör upplevd hälsa, mellanmänsklig tillit, utbildning, vattenkvalitet…

Tanken är inte att baka ihop de 15 punkterna utan att skaffa sig fler mätpunkter. Som driver utvecklingen åt ett håll som är bättre för människor och för planeten.

Detta är mycket intressant och välkommet. Det skapar förutsättningar för helhetstänk och långsiktighet, inte bara närsynt ekonomisk fixering.

Frågan är hur genomslaget blir. Ska dessa mått konkurrera med Fader BNP behövs acceptans av alla politiska partier liksom av näringsliv, forskare mm. De behöver kort sagt användas i praktisk handling. Civilsamhället, som var väl representerade på seminariet, var med på noterna, men med vissa förbättringsförslag. Ett av dessa var att mäta klimatutsläpp även av vår konsumtion vilket vi i Sveriges Konsumenter också argumenterar för.

Den som har ena handen i frysen och andra handen på en spisplatta har det i genomsnitt ganska skönt. Den paradoxen gäller även här. Min undran är hur väl dessa nya mått kommer att spegla och blotta klyftor och polarisering i samhället. Det är alarmerande tendenser, där det behövs kraftfull politik för att påverka. ”Genomsnittsfällan” kan göra att vi försummar stora sprickor i samhällsbygget. Det har vi sett gott om exempel på i konsumentfrågorna. Barnfetma, konsumentkunskap och skuldsättning kan sammantaget utvecklas åt rätt håll men gapet mellan olika grupper kan ge skäl att trycka på larmknappen. Det blir därför en utmaning för politiken att inte skryta över kurvor som pekar åt rätt håll utan att erkänna och ge sig på problemen som ligger i skillnaderna.

BNP behöver inte konkurreras ut, som mått kan det fylla en funktion även i framtiden. Men bara om det kompletteras med andra, mer mänskliga och hållbara måttstockar.

Ranking till förbannelse

För nästan 20 år sedan jobbade jag med ranking – betygssättning – på internet. Företaget hette Cint och meningen var att skapa konsumentmakt genom att vi alla satte betyg på prylar och tjänster så att andra kunde få vägledning och slippa göra om våra dyrköpta misstag. Av olika skäl gick det sådär. Varken tiden eller tekniken var mogen då.

Idag är läget annorlunda. Som konsumenter förväntas vi betygssätta allt. Många är redan irriterade och gör allt för att slippa ge feedback till dem som ”vill utveckla vår service till dig blablabla…” Vi ska trycka på glada eller ledsna gubbar vid utgången, vi blir uppringda av en robot efter samtalet till kundtjänst men framför allt ska vi betygssätta på nätet. Yelp och Reco är exempel på vartåt Cint strävade, då när millenniet var ungt. Pricerunner och Prisjakt har rankingfunktioner. Många sajter är gratis men bygger bland annat på att användarna sätter betyg i efterhand, till exempel Booking. Tradera och Airbnb är exempel, där både köpare och säljare betygssätts. Även vi konsumenter betygssätts alltså…

Internet är det största revolutionen någonsin för konsumentmakten. Information och jämförelser är plötsligt lättillgängliga och vi har helt andra möjlighet att dela med oss av erfarenheter, ilska och beröm. Men det finns fällor. I massor. Är betygen som visas från ”äkta” konsumenter eller har de manipulerats? Vilka betyg visas och vilka döljs?  Vilka affärsmodeller döljer sig bakom sajterna? Hur säljs betygssättningarna vidare, vilka system används för att skapa digitala profiler av oss utifrån hur vi betygssätter, som snurrar runt som en handelsvara utan vår kontroll?

Plantskola för ryktesflora - om dig.

Plantskola för ryktesflora – om dig.

Och så detta med att även vi som köpare, som konsumenter, betygssätts eller får en profil på nätet som kan vara en fördel men också ställa till problem. Det blir som ett rykte. I det digitala samhället är användarens rykte minst lika viktigt som det är i det fysiska samhället. Skillnaden är att du inte kan flytta, ”skvallret” ligger kvar och förföljer dig, kanske genom oönskad reklam – eller stopp för vissa tjänster, dyrare försäkringar eller lägre kreditvärdighet.

Ranking-samhället är här. Det finns klara fördelar men vi måste vara medvetna om riskerna. Och förebygga och agera därefter. För alla konsumenter, inte bara de som vuxit upp med en mobil i näven. De nya möjligheterna ställer andra krav på konsumentskydd, ansvar och säkerhet. Det är en fråga om medvetenhet och sund skepsis – men inte minst är det en politisk fråga med ett tungt ansvar. Vi har lite idéer om detta i våra dokument ”Digital vardag” och ”60 lösningar…”.

Goda råd är lönsamma

I en mångfacetterad, föränderlig och lurig värld behöver de allra flesta konsumenter stöd. Stöd i form av oberoende tips på nätet – eller handfasta råd av en kunnig människa. Det kan handla om sådant vi alla kan råka ut för – hantverkaren som klantat sig, resan som blivit en mardröm eller att ta sig ur en av alla dessa abonnemangsfällor som det blivit så många av.

Konsumentvägledarna är en nyckelgrupp för att få marknaden att fungera och skapa kunskap och rättvisa. Det är vardagshjältar som finns i kommunerna, som besjälat och kompetent guidar oss fram en till en lösning på problemen.

Men i allt färre kommuner. Och det är allvarligt.  Årets ”Läget i landet” från Konsumentverket visar att den vikande trend som pågått de senaste åren fortsätter på ett olycksbådande sätt neråt. 42 kommuner saknar helt vägledning, vilket innebär närmare en miljon människor. Detta är siffran som oftast lyfts fram och det är illa nog. Tyvärr är den totala bilden än värre. Ett stort antal kommuner ger bara några få timmars tillgänglighet per vecka, i något fall bara en halvtimme. För alla konsumenter med ett vanligt jobb är detta liktydigt med ingen vägledning alls. De borde hamna på Konsumentverkets ”svarta lista” de också. Var tredje vägledare arbetar mindre än fyra timmar i veckan och det blir en sorts alibi för att slippa hamna på listan.

Centrala telefontjänsten Hallå Konsument är tillgänglig för alla, men i många fall är ärendet för komplicerat för dem. Många människor behöver visa dokument och behöver tid att prata personligen med en vägledare, inte minst mer sårbara grupper. Dessutom är det bara på lokal nivå det går att vara förebyggande – besöka skolor, arbetsplatser etc. Med dagens nedläggningstakt är dessutom resurserna på Hallå Konsument snart uppätna.

Konsumentverkets GD Cecilia Tisell på årets Konsumentdagar.

Konsumentverkets GD Cecilia Tisell på årets Konsumentdagar.

Årets Konsumentdagar har just avslutats, denna gång i Sundsvall. Här var läget i kommunerna en het fråga. Många var ”oroade” och konsumentminister Per Bolund sa bland annat att ”Vi kommer inte att acceptera en fortsatt urgröpning av konsumentstödet” och uteslöt inte ”att gå lagstiftningsvägen”. Ytterst handlar det om ett obligatorium, en fråga som ältats i decennier. Och som är blytung att få igenom i riksdagen. Frågan är om Per Bolund är beredd att driva den, ett år före valet. Uppenbarligen har han en sorts smärtgräns för hur långt nedskärningarna får gå men han kommer knappast att ge en siffra. Eller..?

Så vad krävs? Jo, till att börja med att politiker (Bolund) och myndigheter (Konsumentverket) ställer krav på tillgängligheten och kvaliteten i kommunerna. Sluta att behandla en kommun som ger två timmars vägledning som ”godkänd”! Ta hjälp av de kriterier som vi och Konsumentvägledarnas förening tog fram för några år sedan på en rimlighetsnivå på servicen och därtill en ”skamgräns” – en nivå under viken kommuninvånarna i praktiken inte får någon hjälp.

Det andra som behövs är att sätta siffror på den nytta kommunal vägledning gör. Kommunalpolitiker förstår penga-argument och sådana har i stort sett saknats hittills. Det är inga lätta kartläggningar men sanningen är naturligtvis att anställning av ett par kommunala vägledare spar pengar både i den privata plånboken och den kommunala. Goda råd är helt enkelt lönsamma. Både förebyggande insatser och tidig rådgivning hindrar att problemen leder för långt och ekonomin kraschar. Socialtjänsten få mindre utgifter, människor är produktiva och betalar skatt etc. I Jönköping hade man räknat ut att vägledningen sparar drygt en miljon kronor åt kommunens invånare per år. Bravo. Bara att fortsätta kartlägga.

 

EU behöver bli begripligare

EU har gjort massor för oss som konsumenter – och behöver fortsätta göra det. Utan EU hade 500 miljoner konsumenter haft det betydligt sämre.

Ändå har ett land med en sjundedel av EU bestämt sig för att lämna klubben. Har precis deltagit i en konferens om Storbritanniens Brexit och konsumenterna och konstaterar att det handlade mycket om mytbildning och att man helt enkelt inte förstår vad EU gör och betyder. Det mesta eländet skylls på ”byråkraterna i Bryssel” eller möjligen på Tysklands påstådda dominans. När man går igenom 45 års brittiskt medlemskap ser man hur otroligt inkluderat EU är i allt som sker i landet. Att trassla sig ur detta är en unik situation, sprängfylld av utmaningar. Konsumentrörelsens budskap är: var öppna, inkludera konsumenterna och svik inte de segrar som vunnits i livsmedelssäkerhet, banktjänster, telefoni, passagerarrättigheter etc.

I tisdags var det Europadagen, vilket förmodligen gick de flesta förbi. Då skrev jag och en lång rad konsumentledare från Tyskland, Frankrike, Danmark, Belgien, Holland och andra länder en gemensam debattartikel (publicerad i fem landsortstidningar här i Sverige). Vi skriver där att vi inte ska underskatta de utmaningar som ligger framför oss. ”Politiska kriser, Brexit och en växande misstro mot beslutsfattare slår även mot EU, och slutligen mot konsumenterna i EU:s länder.”

Vi har tänkt så här länge och påpekar gärna att maten, banken, datorn och resorna är utomordentliga exempel att peka på EU:s betydelse i vår vardag. Vi gjorde det bland annat i senaste EU-valet som skäl för att gå och rösta.

Kommissionen, den mäktiga apparat som av många skeptiker utpekas som roten till allt ont, har just gett ut en rapport, en så kallad vitbok om EU:s framtid fram till 2025. Fem möjliga scenarion för EU:s framtid presenteras (varav ingen handlar om att upplösa unionen). Mycket intressant läsning, med en hel del ”sjukdomsinsikt”. Här ett smakprov: ”Att minska klyftan mellan vad som utlovas och vad som levereras är fortfarande en utmaning. Det beror delvis på att EU inte är lätt att förstå eftersom det är en konstruktion på både EU – och medlemslandsnivå. Vem som gör vad förklaras inte tillräckligt väl och EU:s positiva påverkan på det dagliga livet är osynlig om ingen berättar om den på det lokala planet. På lokal nivå vet man inte alltid att lantbruket i närheten, transportnätet eller universiteten delvis finansierats av EU.”

Brexit_9041Lyckligtvis vann inte Marine le Pen franska presidentvalet (den här gången). Men Brexit är en realitet och den allmänna skepticismen mot såväl EU som mot ”etablissemanget” kommer att bestå. Och behöver mötas. Och då funkar bara öppenhet, begriplighet och inkludering. Och där behövs en stark konsumentrörelse mer än någonsin, som Örjan Brinkman avrundade Brexit-konferensen med idag.

Bäst på kontantlöshet – tveksam ära

Allt oftare möts jag av skylten ”Vi tar inte kontanter”. I butiker och på restauranger. Samtidigt som bankerna blir alltmer kontantlösa. Den självklarhet att hämta ut, betala och sätta in mynt och sedlar har på några år blivit allt annat än självklar. Det jäser av frustration hos stora grupper av befolkningen men inget händer. Jo, vi fortsätter resan mot kontantlöshet som placerar oss i världstoppen.

Det är sällan jag intervjuas i internationella media. Men i denna fråga har såväl The New Yorker, Le Monde och Die Zeit var här för att häpet skildra den svenska utvecklingen och intervjua mig som ”konsumentröst”.

Det är oftast kul att vara unik och leda utvecklingen, men detta är ingenting att vara stolta över. Eftersom det marginaliserar stora grupper och gör vardagen svårare.

Allt mer en raritet...

Allt mer en raritet…

Utvecklingen drivs av bankerna, som oftast duckar i debatten. Ansvarig minister Per Bolund uttrycker av och till sin ilska offentligt men inget händer, utom att (ännu en) utredning tillsätts. Vi har i våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik” kravet att staten ska tvinga bankerna att tillhandahålla kontanter. När bankerna inte tar sitt ansvar utan, drivna av att man tjänar mer pengar på kort, måste politiken gå in.

Tiden går. Problemet försvinner inte. Och än en gång, det handlar inte om att vara emot teknisk utveckling, det handlar om att alla ska med, att något som är så viktigt som pengar i vardag inte ska kräva inköp av tekniska prylar för tusenlappar och ungdomlig internetvana. Rättvisa, helt enkelt.

P.S. Om det är tillåtet att vägra ta emot kontanter (trots att de enligt lagen är ”lagliga betalningsmedel”)? Ja, tyvärr. Enligt Riksbanken räcker det med att upplysa kunden i förväg om att butiken inte tar emot kontanter så är det – juridiskt – okej. Juridiskt.

Livsmedelskoll i appen – äntligen

I åratal har vi kämpat för större öppenhet kring fusk och snusk på restauranger och i affärer. Varför ska inte kunderna få reda på vilka som fått anmärkningar när livsmedelsinspektörerna synat verksamheten? Så som skett i Danmark. Där har man till och med satt märken med glada och sura gubbar på entrén till krogen eller butiken, beroende på hur senaste inspektionen gick.

Så icke i Sverige. Här har länge rått en anda av att det är bättre att hålla konsumenterna i okunskap än att öppenheten kan ge en orättvis bild som skulle kunna drabba någon krögare negativt. Tänk om anmärkningen berott på en ytterst olycklig omständighet, en vikarie som begick ett enda misstag eller något liknande? Så har resonemanget gått. Överdriven försiktighet, om du frågar mig.

Besiktningsprotokoll är oftast offentliga handlingar. Den flitige, med tid och kunskap har kunnat få fram dem. Men dels är det ofta långa och byråkratiska dokument, dels har det varit för krångligt för de allra allra flesta. Krav på större öppenhet och enklare information har det avvisats. När vi växt förslaget om danska ”gubbar” har de avvisats. Men nu händer den nåt. Malmö har redan infört ”gubbarna”, inspirerade av grannarna på andra sidan Sundet. Skillnaden är att i Malmö får man bara en glad gubbe för godkänt.

Livsmedelkollen visar läget runt Hornstull i Stockholm. Grönt är godkänt, orange mindre brister och rött större brister.

”Livsmedelskollen” visar här läget runt Hornstull i Stockholm. Grönt betyder godkänt, orange mindre brister och rött allvarliga brister.

Nu tar Stockholm ett stort steg och utnyttjar den nya tekniken. Och då handlar det naturligtvis – eftersom det är 2017 – om en app. I ”Livsmedelskollen” kan vem som helst (som har en smartphone eller en surfplatta vill säga)  se vilka krogar, butiker och även skolor och förskolor i närheten som har fått anmärkningar. Olika färgkoder betyder olika grader av allvar ”mindre brister” och ”återbesök krävs”. När jag tittade mig runt i min egen stadsdel på Södermalm fanns mängder, även välrenommerade ställen, som där mindre brister hittats. Och några med allvarliga.

Uppgifterna finns förstås också på Stockholm stads webb, men det nya är att den blivit än mer tillgänglig. Appar och webbfunktioner har en fördel framför ”gubbarna” på dörren – man slipper bege sig dit. Å andra sidan finns problemet med nya tekniken – att alla inte har tillgång till den.

Den här enkla möjligheten finns vad jag vet bara i Stockholm (rätta mig gärna om jag har fel). Men jag hoppas att det sprider sig till alla kommuner. För det har vi konsumenter rätt till. Luddiga hänsyn till krögare och butiksinnehavare för att hålla oss i mörker – det tillhör en förgången tid. Som jag skrev i förra bloggen så kommer kraven på transparens bara att öka och öka och detta är ett självklart sätt att tillmötesgå det kravet.

När ser vi webbkameror i djurstallarna?

Påsken närmar sig, då borde bloggen handla om ägg eller godis. Jag tror jag väljer ägg. I ett lite större perspektiv.

När jag var barn bodde vi om somrarna intill stora djurstallar med sammanlagt 21 000 värphöns. Vi var inne där några gånger och såg hur 4-5 hönor trängdes i en liten bur. Ofta i mörker. Oväsendet och lukten var nästan outhärdlig. Äggen rullade ner i en ränna och fördes till packcentralen. Hönsen var maskiner, inget annat.

Idag går hönsen på samma gård fritt. Ägarfamiljen – samma nu som då – satsar på att bygga ut de ekologiska delarna ytterligare.

Tiderna förändras. Både lagstiftningen – och vad konsumenterna kan acceptera.  Men mycket tror jag handlar om vad man Höna med svart bakgrundfaktiskt VET om hur livsmedel produceras. Om äggkonsumenter då, på 60-talet, hade kunnat se med egna ögon hur värphönsen egentligen hade det tror jag det hade blivit en störtdykning i försäljningen.

 

Regeringen har lagt fram sin nya livsmedelsstrategi, under buller och bång. Själv sitter jag i det nya Nationella rådet, som ska arbeta med genomförandet. I hela processen har vi drivit frågan om FÖRTROENDE. Om inte svensk mat motsvarar vad konsumenterna kräver och förväntar sig så kommer det inte bli någon tillväxt. Det räcker inte med att säga ”svenskt”, den tiden är förbi. Det krävs bevis på att svenskt faktiskt är bättre – för smaken, kvaliteten men också för planeten och djuren.

Förtroende bygger på transparens. Där tror jag konsumenterna kommer att bli mer och mer krävande. Självfallet vill de känna sig säkra på att lagarna följs och att certifieringar inte bara är en tjusig fasad. Men allt fler kommer att vilja veta mer. Särskilt hur djuren har det – hönsen, grisarna, fåren, korna. Att vi är osedvanligt bra på djurvälfärd i landet och använder lite antibiotika kanske inte räcker.

De flesta bor i städer i Sverige. De har aldrig varit i ett höns- eller grisstall. Möjligen i någon uppvisningsanläggning eller i någon liten gård á la Skansen. Men de har inte sett de stora lador där äggen, kycklingen eller kotletterna som de hittar på ICA eller Coop faktiskt kommer från. Det finns hygien- och säkerhetsskäl till att vem som helst inte släpps in i djurstallarna landet runt. Men tekniken har funnits länge. När får vi se de första webbkamerorna som visar hur det egentligen går till. När inser någon producent potentialen. Tänk dig att läsa av en streckkod och bli uppkopplad i realtid till stallet, någonstans i Sverige. Hönsen kacklar, grisarna grymtar, korna råmar. Tänk dig att som kund kunna hoppa mellan olika kameror….

Vilken lantbrukare eller företag blir först med att se konkurrensfördelarna? Kostnaderna för några webbkameror är ju försumbar. Vad finns det att förlora? En riktig win-win!

Eller? Om inget händer – vad beror det på? Rädsla att stadsborna inte ”tål” att se allt? Jag bara frågar.

Jodå, det lönar sig att klaga!

Kan man få rätt mot en bank som ger ett dåligt råd?

Svaret är ja. I alla fall om man är envis. Som min unga kompis Hanna.

Hanna skulle köpa sin första lägenhet. Hon gick till sin bank och frågade hur hon skulle göra med de fonder hon hade. Hanna fick träffa en så kallad rådgivare som fick full koll på hennes ekonomi och som rådde henne att sälja av innan köpet för att kunna betala kontantinsatsen.

Hanna följde rådet. Detta var i november. Ett drygt år senare kom kallduschen.
Problemet var att Hanna detta år fortfarande pluggade och hade såväl studielån som studiebidrag. När hon sålde av fonderna strax före årsskiftet fick hon en ganska stor reavinst på det året. Det vill säga en inkomst. När Centrala studiestödsnämnden så småningom kom över Skatteverkets uppgifter såg de att hon tjänat betydligt mer – på sina fonder – än vad som var tillåtet för att få studiestöd. De ville ha tillbaka motsvarande 50 000 kronor, en del studielån, annat rena bidrag.

Detta hade inte Hanna klart för sig. Men det borde bankens rådgivare självfallet ha insett. Hade fonderna sålts efter årsskiftet hade inte samma sak inträffat, eftersom inkomsten då hamnat på ett år då Hanna slutade plugga och därför inte hade samma studiestöd.
Hanna blev naturligtvis förbannad, men insåg att hon inte någon rätt strikt juridiskt till kompensation. Däremot moralisk rätt, i hennes och min mening. En rådgivare värd namnet skulle naturligtvis ha insett effekterna av att få en plötslig inkomst av reavinst under ett år när man fick studiestöd för heltidsstudier.

Så hon krävde kompensation från banken.

SEB Hannas namn är fingerat här men jag nämner bankens namn – det är SE-Banken. Eftersom de faktiskt gav Hanna rätt – även ekonomiskt. Hon fick tillbaka 15 000 kronor (bidragsdelen av studiestödet).

Jag har rätt mycket att säga om bankernas kundhantering, som ofta är bedrövlig. Men här uppträdde de faktiskt schysst. Jag har fått Hannas tillstånd att berätta hennes historia som ett inspirerande exempel, en uppmuntran till andra att klaga även på sådana som stora starka SE-Banken.

Själv vet jag många som klagat på en dålig matvara eller något annat till en lägre kostnad. Butiken inser ofta att de har mer att förlora på att käfta emot, så de ger ofta kunden rätt. Jag fick häromdagen också höra en konsument  berätta om att han hade fått rätt mot AirBnB, där lägenheten inte kunde utnyttjas som utlovats. Exemplen är många, många, många. Även om fallet Hanna inte tillhör de mest typiska.

Så ge inte upp. Klaga mer och oftare!!

Brexit berör även oss

londonLondon står i fokus – det tragiska terroristdådet och nästa vecka kommer allt att handla om Brexit. Premiärministern lämnar in ansökan att få lämna EU och därmed rullar en historisk och ödesmättad process igång.

Sedan är det bara att hålla tummarna för att inte fler tänker följa Storbritanniens exempel. Frankrike, till exempel. I så fall kan det bli riktigt ruggigt.

Brexit skakar ändå om allt. Ett annat lands utträde ur EU berör faktiskt också oss konsumenter här i Sverige. Det vill säga – fram tills att Storbritannien faktiskt lämnar unionen händer ingenting. Det handlar om två år. Men sedan, efter det, kan det faktiskt bli större konsekvenser än vi anat. Det finns ett antal mer indirekta följder, som handlar om EU:s minskande intresse för värn om konsumenterna. Annat anses helt enkelt viktigare. Men direkta effekter blir det för alla som åker till England, Skottland, Wales eller Nordirland. 2016 var landet det åttonde populäraste resmålet bland oss svenskar. Och vi är ett resande folk.

Det handlar om passagerarrättigheter, rätt till sjukvård när vi är där, högre taxor för mobiltelefoni, avgifter när vi betalar med kort och i värsta fall även andra regler för kemikalier, livsmedelssäkerhet och produktsäkerhet i övrigt. Genom decennier har EU arbetat sig fram till en mängd gemensamma regler och krav. Utanför EU får länderna ha i stort sett vilket konsumentskydd de vill.

Våra kollegor i de brittiska konsumentorganisationerna kommer att arbeta hårt för att deras medlemmar inte ska bli de stora förlorarna, det vill säga att skyddet ska fortsätta vara högt. Men man vet aldrig. Affärsintressena kommer att slåss hårt för enklare regler och mindre krav – nu när de inte längre kan slåss på den inre marknaden på samma villkor som konkurrenterna i Nederländerna, Tyskland, Sverige…

Varför litar vi så blint på nätet?

Förtroende är hårdvaluta. Men mer och mer förväntas vi ha förtroende för företag vi aldrig sett, inte känner och vars affärsmodeller vi bara har en vag aning om. Jag talar om internet, om den boomande e-handeln, om alla chattar och tjänster och om sakernas internet, uppkopplade prylar som kommunicerar och som snart vet allt om oss.

Idag är internationella konsumentdagen. Inte någon av de mest haussade och uppmärksammade dagarna, diverse bakverks egna dagar är betydligt mer kända. En del har fått för sig att det handlar om konsumtion, om att shoppa lite extra mycket just den här dagen. Det är fel. Det handlar om våra rättigheter. Som alltid behöver stärkas och som alltid behöver uppmärksammas. Kraven är: Tillgång. Rättelse. Enkelt att välja. Säkerhet.  Kring det samverkar 120 organisationer i 80 länder världen över inom Consumers International under hashtaggen #BetterDigitalWorld. Det handlar om att undvika klyftor och orättvisor, ”alla ska med”. Det handlar om att vi inte ska bli lurade, vi ska förstå och vi ska ha kontroll på var våra personliga data tar vägen. Då kan den digitala revolutionen innebära stora möjligheter för oss alla, världen runt.

90 minutes_konsumentdagen2017En paradox är att affärsmodellerna utvecklas så svindlande fort så att vi vanliga människor inte har en chans att förstå dem. Vem tjänar på mina data? Och hur? Två mycket viktiga kontrollfrågor som är en gigantisk utmaning. Avtalsvillkor som tar 90 minuter att läsa och som ändå inte är begripliga eller rimliga är inte svaret. Enda chansen att ge en rimlig värld är att samhället är med och sätter stränga regler – och har myndighetskontroll värd namnet – så att det blir en hög skyddsnivå redan från början, ett ”högt golv”.

Titta gärna på Consumers Internationals film. Det inleds med att påpeka att vi ofta säger ”jag älskar dig” eller ”jag saknar dig” men kanske inte lika ofta ”jag litar på dig”? Till levande människor, som vi känner.

När det gäller nätet är det helt annorlunda. Där gör vi det jämt. Vi skickar iväg allt från kontaktuppgifter till köpmönster till åsikter till beteenden till kreditkortsnummer…Till vilt främmande företag i andra världsdelar.

Att stärka de ”digitala rättigheterna” nu är en mycket stor fråga för oss konsumenter. Nästa år får vi i EU en ny dataskyddslag men den kommer inte att räcka. Utvecklingen skenar fruktansvärt fort och erfarenheten från bland annat den talande dockan Cayla visar att företag (ofta amerikanska) bara kör på tills någon stoppar dem. Vilket inte sker idag. Det sluttande planet vi befinner oss på kommer att leda till en ”övervakningsekonomi” där företagen friskt handlar med uppgifter om oss kan veta mer om oss än vår partner…

Läs vår policy ”Digital vardag” här.