Nu ska strategin bli en strategi

Äntligen har vi fått en livsmedelsstrategi. I alla fall lite. Efter nära två år med förseningar så landade igår en överenskommelse från vänster till höger i riksdagen.

Det är positivt. Vi behöver en nationell plan för hur vi ska producera något som livsviktigt som mat i det här landet  (i ett land som är ovanligt väl lämpat för just det). Att det dragit ut har varit olyckligt och pinsamt – för Sven-Erik Bucht och regeringen men också för oppositionen.

Men det är ändå bara ”the beginning of the end”. Att läsa regeringens pressmeddelande är lite som att ägna sig åt gamla tiders kremlologi. Alla är glada och alla partier har fått sola sig lite i glansen och uttala några käpphästar. Men vad betyder alla ord? Det handlar fortfarande om ganska diffusa mål. Det finns gott om snubbeltrådar i fortsättningen, inte minst i begreppsapparaten. Ordet ”hållbar” kan betyda både det ena och andra, det har diskussionerna hittills redan visat. Och så undrar man ju var alla frågor om folkhälsa har tagit vägen.

imagesÄn finns alltså ingen strategi och det finns ingen handlingsplan. Och djävulen bor i detaljerna. En proposition från regeringen är nu snart på gång och då ska det bli spännande att se hur avvägningarna har gjorts, vilka perspektiv som dominerar, vilka politiska åtgärder som föreslås, vilka intressen som varit mest framgångsrika i sin lobbying.

Vi har ända från början slagits för ett tydligt konsumentperspektiv och har gjort flera in- och utspel under 2015 och 2016. Traditionellt har livsmedelspolitik utgått från producenterna. Nu ska det bli mer ”pull” än ”push”, enligt Peter Larsson, regeringens speciella utredare för livsmedelskedjan. Alltså att efterfrågan och intresse från konsumenterna får större tyngd. Ett mål är ju glädjande nog att ”konsumenterna ska ha högt förtroende för livsmedlen” och att ekologisk mat nämns frekvent. Sedan får vi se vad det egentligen betyder för oss när vi kommer in i en framtida butik eller sätter oss ner på en restaurang.

En annan fråga är ju ”stärka konkurrenskraften” betyder. Även om konsumentmakten är viktig kan den inte bli en ursäkt för att dra ner på viktiga regler för miljö och djurskydd. Det behövs ett stabilt ”golv”. Och det är trots allt här som Sverige har sin möjlighet att visa på tydliga ”mervärden”. Potentialen att öka försäljningen av sådan mat är enorm i en värld som, trots Donald Trump, blir mer inriktad och intresserad av på hållbar utveckling.

2016 – alltför mycket ett ICKE-år

2016 har varit ett dramatiskt år i världspolitiken. Och på många sätt händelserikt för oss som konsumenter. Det finns en del att glädjas åt, bland annat bättre rättigheter inom EU på några områden liksom mer debatt och medvetenhet och faktisk politik kring hållbar konsumtion. Och där har Sveriges Konsumenter varit en stark, ideell kraft, bland annat genom våra projekt Stilmedveten och Fair Finance Guide. En kraft som jag är omåttligt stolt att få tillhöra!!

Samtidigt har det varit ett trist ICKE-år på många sätt. Här några exempel:

Sven-Erik Bucht talar med stolthet om den kommande livsmedelsstrategin i riksdagen i februari. Sedan dess har det blivit allt mer tyst från ministern.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talar med stolthet om den kommande livsmedelsstrategin i riksdagen i februari. Sedan dess har det blivit allt mer tyst från ministern.

Vi har INTE sett någon livsmedelsstrategi från regeringen, trots löften att allt skulle vara klart under först våren, sedan sommaren, därefter hösten. Vi som varit inne i dialogprocessen har lagt massor av energi, vi har haft många möten och vi har hört mängder av rykten – men själva strategin dröjer. Något kärvar betänkligt i förhandlingarna mellan regeringen och alliansen. Det är pinsamt och beklagligt.

Vi har inte sett något nytt förslag om telefonförsäljning, trots ett och ett halvt års väntan och en in grunden självklar rätt att i lugn och ro få fundera igenom vad den ivriga säljaren just sagt via luren. Igår medverkade jag i en debatt i P1 Plånboken i denna fråga. Vi förväntar oss att politikerna på båda sidorna blockgränsen nu står upp för konsumenterna.

Vi har inte sett någon åtgärd från vare sig Konsumentverket eller Datainspektionen om orimligt krångliga och oskäliga avtal på internet som vi anser vara brott både mot personuppgiftslagen och avtalsvillkorslagen. Vi har i vid upprepade tillfällen visar på det absurda i dessa avtal – bland annat vad gäller hälsoappar och den talande dockan Cayla. Ändå är det bara tyst och stilla från myndigheterna. Hur länge?

Vi har inte sett någon positiv utveckling vad gäller kommunernas konsumentvägledning. Den fortsätter att sakta minska, tyvärr ofta med hänvisning till den centrala tjänsten Hallå Konsument. Drömmen om att det bli en satsning på förebyggande arbete ute i kommunerna har hittills blivit just en blåögd dröm. Trots de stora behoven.

Vi har inte sett något förbud mot provisioner i finansiell rådgivning, ingen bättring för alla dem som är beroende av kontanter och ännu inte restriktioner för snabblån (fast där finns hopp, efter utredningen som just blev klar).

Vi väntar otåligt på detta. Och kommer att fortsätta att driva dessa frågor och andra som finns i våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik” under 2017. Även om mycket är vunnet befinner sig konsumenterna alldeles för ofta i underläge. Vi kämpar vidare efter nyår.

Till dess: GOD jul och GOTT NYTT ÅR

Tyvärr finns inga genvägar

Nu inför jul säljs det gott om billiga plastprylar. Butikskedjor som Jula, Rusta och Teknikmagasinet frestar med lågpriser på saker som plånboken annars kanske inte räckt till för. Man erbjuder en genväg till en längtan, en dröm, helt enkelt.

Frestande att ta genvägar. Men det innebär tydliga risker...

Frestande att ta genvägar. Men det innebär tydliga risker…

Tyvärr finns inga genvägar, inte heller här. På billiga plastprylar, liksom på billig mat, är det egentliga priset alltid högre än det streckkoden visar. Någonstans kompromissas det. I veckan  kom Kemikalieinspektionen med en lista om 60 teknikprylar som innehåller farliga halter av förbjudna, gifta ämnen. 30 företag är polisanmälda. De har bidragit till fara för dem som tillverkar prylarna, för miljön och för oss konsumenter, stora och små. Det handlar inte om att EN pryl är farlig. Men sammantaget innebär alla kemikalier vi utsätts för dagligen tydliga risker för vår hälsa på längre sikt. Detta är naturligtvis oacceptabelt eftersom det är onödigt, det finns alternativa material. Men dessa är ofta dyrare. Och arbetsmiljöarbete kostar. Miljöarbete kostar.

Butikerna har det klockrena ansvaret. De ska veta vad de säljer. Att det var så många produkter som fastnat i nätet är alarmerande. Det visar både att det finns en systemfel och tankefel hos butikerna men att de också att det funnits en brist i myndighetskontrollen. Som butikerna varit väl medvetna om. Självklart hade de giftiga prylarna varit färre om de visste att kontrollanten väntar runt hörnet och att böterna varit skyhöga.

Är det för bra för att för att vara sant är det ofta det. Så lyder ett gammalt konsumentordspråk. Det betyder inte att vi ska sluta jaga priser, men det betyder att vi bör vara observanta och sunt skeptiska. Det gäller billiga plastleksaker, det gäller kläder, det gäller mat. Jag läser att antibiotikaanvändningen till djur ökar igen inom EU. Tydligt symptom på att genvägar utnyttjas, att djurplågeri och fusk kamoufleras med läkemedel.

När det gäller de frestande plastprylarna hos billighetsbutikerna kan det vara värt att fundera en extra gång. Och kanske dessutom ställa sig frågan: Hur länge kommer det att dröja innan prylen glöms bort i en låda…?

Avlyssning av barnkammaren

En gullig docka som går att prata med. Som är intresserad av dina intressen och önskemål och berättar om favoritmat, leksaker, spel och filmer.

cayla_i-que-683Oemotståndligt för många barn. Men också en rejäl integritetfälla, har det visat sig. Det är våra duktiga kollegor på norska Forbrukerrådet som undersökt dockorna My Friend Cayla, i-Que och Hej Barbrie. Alla tre är nyheter med inbyggd högtalare, mikrofon och dessutom uppkoppling mot internet. En liten kompis i barnkammaren, helt enkelt.

Problemen: Säkerhetsbrister, orimliga användningsvillkor, möjlighet till hackning och avlyssning och dold reklam. De villkor som köparen (föräldern i de flesta fall) godkänner och krångliga, ger rätt att sälja personliga data hur som helst och kan dessutom ändras när som helst. Med andra ord som vanligt för internettjänster, vilket i sig är helt absurt.

Bristerna hos  uppkopplade leksaker är alarmerande och öppnar skrämmande perspektiv. Barnens hemligheter flyttas över en server i USA, någon illvillig person kan via blåtandsystemet få båda öron och röst inne i barnkammaren. Även om detta kan tyckas vara skräckscenarion räcker det långt att möjligheten finns.Vi har därför anmält företaget bakom leksakerna till både Konsumentverket och Datainspektionen.

Det här ger en försmak till det samhälle vi är på väg in i – där prylarna snackar med varandra. Sakernas Internet, kallas det (internet of things). Bilen berättar för värmesystemet att ägaren är på väg hem. Kylskåpet sätter ihop handlingslistan som skickas till en app i mobilen. Aktivitetsbandet runt handleden håller koll på sin hälsa. Pillerdosan rapporterar till läkaren och apotek när det är dags för påfyllning. Och så vidare. Massor av möjligheter, bekvämare. Vi slipper tänka och planera. Men alla de här prylarna kommer att sammantaget att veta ruskigt mycket om oss – som de kommunicerar via internet. Och som kan plockas ihop till profiler över våra liv och säljas över hela världen. Via långa och krångliga avtalsvillkor som går att ändra när som helst går vi med på sådant vi aldrig hade gjort om vi skulle berätta för en levande människa eller fylla i en blankett. Det sker redan nu, via appar och webbtjänster. Det kommer bara att bli värre med kollen över våra personliga uppgifter.

Två av dockorna – My Friend Cayla, i-Que – finns i Sverige och vi har anmält dem till Konsumentverket och Datainspektionen. Exemplet med dockorna visar att vi är i början av en teknisk utveckling med många fördelar för konsumenterna men där företag åsidosätter grundläggande konsumentskydd. Tekniken ska inte introduceras förrän tillverkare och återförsäljare kan visa att säkerhet och trygghet kan uppnås och att villkoren är begripliga och acceptabla. Särskilt viktigt är det för barn och deras leksaker.

Det övervakade, ibland avlyssnade hemmet håller på att bli verklighet. Inte av staten, som i George Orwells gamla bok ”1984” med en kamera i varje hörn. Men av företagen, på ett allt mer raffinerat sätt. Dags att reagera och sätta mycket tydliga gränser och kräva höga grundnivåer i skyddet både tekniskt och juridiskt innan de hamnar i den mest fredade av våra zoner – hemmet.

Sockrade skatter

Sockerskatt är en het fråga just nu. Många debattörer och forskare tycker att det är självklart. Regeringen är mer avvaktande.

I veckan möttes Sveriges Konsumenters medlemsorganisationer för att besluta om nästa års rambudget och inriktning. OCH för att diskutera skatter som styrmedel. Alltså för att styra våra inköp och vårt handlande mot att bli mer hälsosamma och mer miljöanpassade än de annars hade varit.

Detta är inget nytt, vi har skatt på bilbränsle, alkohol, tobak, vi har trängselskatt och vägavgifter. Just nu argumenteras högljutt för och emot en flygskatt. Och på många håll i världen är redan socker- och läskskatter en realitet. Finland, Norge, Ungern och Mexiko har alla skatt på söta produkter. Storbritannien ska införa läskskatt. Danmark har haft en skatt, men har avvecklat den. Trots att det i efterhand visat sig att den ändå haft en viss effekt.

Och det är det trätan står om idag: Motverkar en skatt fetma och annan ohälsa? Forskare som professor Claude Marcus och samhällsdebattörer som Göran Greider hävdar det. Livsmedelsindustrin är av en annan uppfattning.

Självfallet har skatter en styrande effekt, i alla fall om den blir hög. Där ligger kruxet, att avgöra priskänsligheten. Och att väga in andra faktorer. Drar man till med en massiv skatt kommer det att slå hårdast mot dem med lägst inkomster

Dräm till en fet sockerskatt, tycker ändå Louise Ungerth i sin blogg. Louise är chef för louisekonsument- och miljöfrågor på Konsumentföreningen Stockholm, mottagare av Blåslampan och var gästföreläsare på vårt möte (bilden).

Louise pekar på att det finns en del oklarheter om effekten av sockerskatt, som bland annat infördes i staden Berkley i Kalifornien. En del av effekten kan bero på att det blir mycket debatt och då blir människor mer uppmärksamma på vad de äter.

Ohälsan blir mer ojämlik. Louise visade flera diagram som visade på skriande skillnader mellan rikare stadsdelar och så kallade utanförskapsområden. Salem har 2,5 gånger så många feta och överviktiga fyraåringar som stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Lika sorglig är statistiken för hur många som har karies.

Sådant gör mig rasande. Det är i högsta grad en politisk fråga och ett uppenbart misslyckande. Är sockerskatt svaret? Louise lösning är att införa en sockeravgift – där pengarna som kommer in riktas till hälsosatsningar i de utsatta områdena.

Personligen kan jag finna en sådan lösning sympatisk. Allt behöver göras för att minska det orättvisa i att barn får ohälsosamma liv för att de föds i ” fel” områden.

Sveriges Konsumenter förespråkar skattejusteringar för att förbättra hälsa och miljö. Likadan syn har våra systerorganisationer i Norge och Danmark. Det är inga enkla frågor, och vad gäller sockerskatt – liksom köttskatt – finns ingenting beslutat hos Sveriges Konsumenter. Diskussion pågår – hos oss och hos andra, vilket ju har ett värde i sig självt.

Önskas: Juletid med besinning

När detta skrivs är det snö utanför fönstret. Hur länge till? undrar jag. Inte minst mot bakgrunden av de alarmerande rapporterna om temperaturerna i Antarktis. Vi kan vara på väg mot den ”tipping” point för klimatet som forskarna varnat för.

Mycket handlar om den livsstil vi har och har haft de senaste decennierna. Oljan och kolet gav möjligheten till historiens största brakfest. Baksmällan kommer nu.

Medierna uppmärksammar stort Årets julklapp, prognoser om julhandel och ”Black Friday”. Betydligt mindre En köpfri dag. Nu löser inte en enstaka dag globala problem, men inför julen blir det extra tydligt hur mycket det fortfarande är business att usual och hur trögt förändringarna går.

Jag fick visserligen ifrågasätta jippot årets julklapp hos TT. ”Black Friday” blev kritiserat, (men då mer som ”falska reor” och för att det är ett ”reamonster”). Och idag startar vår medlemsorganisation Medveten Konsumtion sin kampanj ”Inget Nyp i jul. (Nyp=Nyproducerat).

Men på många sätt ångar det på i de vanliga fotspåren. Besinningen blir en vag önskan, inte en verklighet. Slår inte julhandeln rekord så hissar Svensk Handel varningsflagg. Samma Svensk Handel som på sin hemsida skriver ”Att bidra till en hållbar framtid är handelns viktigaste utmaning.” Alltså inte en av de viktigaste, utan DEN viktigaste…

ska%cc%88rmavbild-2016-11-28-kl-10-00-32Paradoxen är att en lite lugnare och mindre prylfixerad livsstil faktiskt är vad många vill ha. Många hem dignar av saker och frågan ”vad önskar du dig i julklapp” utlöser vanligen inte någon smattrande uppräkning. Inte av vuxna och påfallande ofta inte heller av ungdomar. Den som ändå tycker paket ändå är viktiga har en lång rad mer hållbara alternativ – begagnat, hemlagat, upplevelser, välgörenhet. Begagnat blir allt mer tillgängligt och hittar nya former – som till exempel den förträffliga Retuna Återbruksgalleria, som var finalist till årets Blåslampa. Möjligen behöver man jobba bort stämpeln av sämre kvalitet som ligger i begreppen ”second hand” eller ”begagnat”. Nyord, någon?

Men hållbart har också andra innebörder, till exempel att köpa något som håller länge. För dig som söker klappar med kvalitet rekommenderas Råd & Röns ”27 hårdtestade klappar” i julnumret, som kommer ut denna vecka.

Årets julklapp blev ju VR-glasögon – ännu en teknikpryl som man hoppas ska rädda elektronikhandeln. Kan inte låta bli att avsluta med Naturskyddsföreningens underbara respons: Natural Reality-glasögonen.

En ny konsumentvärld – också

Det ”omöjliga” har hänt – inte en gång utan två. De stavas Brexit och Trump. Och de är inte de sista ”omöjligheterna”. Vilket påverkar oss på många sätt – även som konsumenter.

Jag verkar inte vara ensam att känna fysiskt obehag över vad som hände i USA förra veckan. Det råder en sorts kollektiv chock, som inte lättar när illavarslande uttalanden och utnämningar når oss via media.

Dåligt val - även för konsumenterna.

Dåligt val – även för konsumenterna.

Globalisering, samarbete och tolerans är inte självklart längre. Det tycks som om vi lever i en 50-50-värld med allt större klyftor mellan de båda sidorna. Väldigt många val och folkomröstningar slutar väldigt jämnt – USA, Storbritannien, Polen, Österrike. Och en lång rad val i Europa står för dörren där utfallet kan bli än mer hat, isolationism, ”enkla” lösningar (om ens några) och miljönonchalans eller förnekelse. Tanken på Marine Le Pen (bilden) som president i Frankrike eller ett Nexit (Nederländerna) är bara för mycket…

Jag tror på EU, en öppen marknad, konkurrens och frihandel. Inte oförblommerat, de måste möta högt ställda konsumentkrav, ställa måste i centrum. Jag kan tycka EU är trögt, att det tas alldeles för stor hänsyn till industrin och för liten till utsatta konsumentgrupper. Men på det stora hela är jag förvissad om att konsumenterna fått det bättre med EU än utan. Vi har fått större konkurrens men också lagar som innebär ökade informationskrav, starkare integritetsskydd, stopp för höga roamingpriser, ångerrätt vid gatuförsäljning, minskade kortavgifter, tydligare regler för innehållsförteckningar för mat, ursprungsmärkning och spårbarhet på kött, energimärkning på vitvaror. Med mera.

Många lösningar måste vara gränsöverskridande. Miljön och integriteten på nätet är två exempel. Liksom självfallet rättigheter för flygpassagerare och tvistlösning när vi köpt något i ett annat land. En delad värld, präglad av misstro blir en sämre värld även för oss som konsumenter. Konsumentskydd kan monteras ner, urvattnas, undvika att uppdateras. Valalternativen blir färre.

Nu behöver goda krafter mobiliseras. Och jag tror den svenska, europeiska och globala konsumentrörelsen har en viktig roll att spela. Konsumentfrågor handlar om inkludering, känslan av rättvisa, öppenhet, långsiktighet och hållbar konsumtion. Det behöver vi mer av, inte mindre.

Skillnad mellan hur det ÄR och BORDE vara

Och årets Blåslampa går till….Föreningen Närjord. Grattis!! De får priset för deras ”helhetsgrepp och cirkulära tänk är inspirerande och möjliggör hållbara val för konsumenterna. Att fika gott med gott samvete är möjligt i Söderhamn! (ur juryns motivering).

img_8446Det finns många intressanta och utmanande delar av jobbet som generalsekreterare på Sveriges enda breda konsumentrörelse. Men den ROLIGASTE delen är utdelningen av vårt eget pris till årets konsumenthjältar. I år fanns ett 30-tal nomineringar för juryn att ta ställning till och de fyra finalister som utsågs har alla en tydlig gemensam nämnare – hållbar konsumtion. Alla de fyra finalisterna har på olika sätt gjort det lättare att välja rätt, inspirera fler att ta initiativ som det i Söderhamn. Ett tecken i tiden. Just föreningen Närjord hämtar sina råvaror från bönder kring orten som sedan förädlas på det föreningsdrivna Rådhuskonditoriet i takt med säsongerna. Nyanlända engageras i allt från odling till bakning och servering. Ett praktexempel på en win-win – hållbar utveckling, integration, levande landsbygd med konditoriet blir en samlingsplats. Utbildningsminister Gustav Fridolin, kuvertsprättare och utdelare denna dag, underströk också i sitt tal hur viktiga människorna är, de som på olika sätt, på många olika håll, ofta i tysthet, driver på för en omställning mot en mer hållbar konsumtion.

Blåslampan är mycket mer än en glammig prisutdelning och glada pristagare. Det är av tradition också ett seminarium på ett högaktuellt ämne och i år handlade det verkligen om omställning. Av vår textilkonsumtion. Projektledaren för vårt framgångsrika projekt Stilmedveten, Moa Rönnåsen, visade hur vi förbrukar drygt fyra jordklot genom vår konsumtion av bland annat textilier. Av 13 kilo tyg som vi köper per år slänger vi åtta kilo. Slänger, alltså. Inte återvinner. Här finns en himmelsvid skillnad mellan hur det Är och BORDE vara och även om det sker en del i branschen måste det till större medvetenhet, djävlaranamma och kunskap hos konsumenterna. Men också ett större ansvarstagande från företagen, inte bara kosmetika och myrsteg.

Ett hundratal textillärare fanns på plats för att ”workshoppa” (svenskt ord sökes) kring bra sätt att få in ett hållbarhetstänk i undervisningen. Bland det jag noterade från paneldebatten var att det viktigt att ingjuta hopp hos unga men också göra dem lite lagom förbannade på utvecklingen och att fundera på benämningar som ”second hand”. Låter kanske inte helt fräscht för alla, så varför inte ha lite ”delad vårdnad” av kläder..?

Stilmedveten är ett fantastiskt exempel på vad vi i ideella sektorn kan göra för att både inspirera och utmana på ett så komplext och ”privat” område som textilkonsumtion. Med expertis, utvecklande av metoder, och utställningsmaterial liksom skapande av debatt och uppbyggande av intresse även hos de icke-frälsta.

500 dagar utan skärpt lag mot telefonskojarna

Idag är det exakt 500 dagar sedan utredningen ”Stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning” landade på regeringens bord. Och fortfarande ”bereds den”, som det heter. Trots att där fanns genomtänkta och i grunden självklara förslag för att skydda konsumenterna mot oseriös telefonförsäljning.

Politisk passivitet med andra ord. Efter stenhård lobbying från telefonförsäljningsbolagen, något som verkar vara viktigare än att lösa problemen.

I lördags publicerades en debattartikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Undertecknare var, förutom jag själv, sju förbundsordföranden för organisationer med sammanlagt långt över en miljon medlemmar, bland dem pensionärer, funktionshindrade och invandrare. Kravet var enkelt: Inför utredningens förslag på skriftlig bekräftelse av avtal i telefon. Ge konsumenten en självklar rätt till eftertanke – rimligt när de överraskas av en påträngande säljare mitt i middagsförberedelserna eller i skogen.

Kan det sägas tydligare? Konsumenterna har fått nog. Plågan fortsätter och det märks bara alltför väl ute i medlemsleden. Sveket mot konsumenterna kan inte fortsätta längre. Det unika uppropet i lördags går inte att vifta bort med att det är gnäll utan det kräver ett svar från vart och ett av de politiska partierna.

Det är en gåta att Sverige kan fortsätta att ha en av Europas slappaste lagstiftningar mot detta gissel. Som vi skriver i artikeln fortsätter problemen – varje dag, varje vecka luras nya konsumenter. Krav på skriftlig bekräftelse finns – i olika varianter – bland annat i Norge, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Spanien. Krav på förhandsgodkännande för att över huvud taget få ringa upp (”opt-in”), finns i Tyskland, Danmark, Finland (vissa tjänster) samt Österrike. Varför ska Sverige utmärka sig på detta märkliga och tragiska sätt?

Är konsumentperspektivet verkligen så svagt bland våra folkvalda? Jag har svårt att tro det. När vi kollade före valet 2014 vad partierna ställde sig alla partierna utom moderaterna upp på kravet om skriftlig bekräftelse vid telefonförsäljning. Moderaterna svarade ”vet ej”, sa alltså inte definitivt nej. Fyra av riksdagspartierna (de rödgröna plus KD) ville gå ännu längre – och införa förhandsgodkännande från konsumenterna för att kunna ringa upp som telefonförsäljare. Moderaterna och Liberalerna sa inte nej till detta utan ”vet ej”.
Uppenbarligen har något hänt, svårt att säga exakt vad. Det vi vet är att branschorganisationerna mobiliserat kraftfullt genom att använda lobbyfirmor.

Skrämseltaktiken går ut på att skärpt konsumentskydd leder till arbetslöshet. Det påstås bli priset för genomtänkta avtal, att folk förstår vad de gått med på. Andra länder har alldeles uppenbart klarat av den ekvationen och har fungerande näringsliv.

Det här borde inte vara svårt. Nu förväntar vi oss politisk handling, tydlighet från varje parti att man står upp för konsumenterna. Inför nästa val kommer vi mycket nogsamt att notera vilka partier som gjort det i frågan om telefonförsäljning – och vilka som svek

 

Sent ska syndaren vakna

Sociala medier kan försätta berg. Åsa är ett bevis på det, genom att reagera på sportkedjan Stadiums grabbiga skyltning. Ett inlägg på Facebook satte igång en lavin som visade vad riktig konsumentakt är år 2016. Och som visade att det inte längre duger att försöka dölja sig bakom klyschor.

ska%cc%88rmavbild-2016-10-22-kl-21-22-02

Alltihop började med att Åsa gick med sin nioåriga dotter för att köpa fotbollsskor. Inte en bild på en kvinnlig förebild på väggarna, bara gubbs. Som om damfotboll inte fanns. Och inte heller haft sådana fantastiska framgångar (långt bättre än de svenska herrarna). Hade det ändå inte kommit längre 2016..?

Åsa knöt inte bara näven i fickan utan tog en bild och publicerade inlägget ovan. Som raskt delades och kommenterades. Ett dygn senare kom svaret från Stadium: ”Först och främst vill vi säga att vi har full förståelse för din fråga. Den har högt fokus hos både inköpschef samt ledningsgrupp och vi hoppas att vi inom en snar framtid ska kunna visa upp en positiv utveckling. Vi är dock väldigt styrda av de varumärken vi säljer både vad gäller våra skyltmaterial, dockor och utbud.
Vi vill inspirera alla till ett aktivt liv och använder bilder på både män och kvinnor inom olika sporter. Vår ambition är att ha en bra balans. Vi tackar därför för att du har uppmärksammat oss på bilderna för våra fotbollsskor.”

Även det analyserades. Vissa visade förståelse för att butikskedjan satt fast i (sunkiga) avtal men på det stora hela var kritiken hård. Stadium disponerar väl sina egna lokaler. Undanflykter, tyckte många (inklusive jag själv). Klyschigt och intetsägande, vad betydde floskler som ”fokus” och ”ambition” – egentligen?? Ett typiskt artigt svarsbrev för sopa undan problemet och slippa besväras mer…

Trodde de. Men 2016 är konsumentmakt på nätet en realitet. Klyschor och bullshit duger inte längre. Varumärket Stadium var i fara. En vecka efter första inlägget ringde Stadium. Så här skrev Åsa: ”Har just pratat med Sverigechefen på Stadium i tjugo minuter. Om jag uppfattat rätt kommer de första nya bilderna upp på väggarna i nästa vecka och de har inlett diskussioner med de stora varumärkena. Hoppas att det verkligen kommer hända något.”

Ja, det får vi hoppas. Synd att det ska behövas en folkstorm på nätet för att ”fokuset” ska bli synlig realitet. Nu undrar man om Stadiums konkurrenter också vaknat. Eller om det behövs folkstormar där också. I så fall hoppas jag att Åsa ska vara ett riktigt inspirerande exempel.