Kundtjänst – stör ej!

Publicerat av
Svara

Få saker upprör oss konsumenter så mycket som KUNDTJÄNST. Som svårigheten att hitta kontaktuppgifter. Som svårigheten att komma fram till en levande människa. Lite som en ökenvandring…

Företagen har inte lyckats göra det enklare. Chattar, yxiga alternativ vi måste välja bland, köer där allt görs för att istället kasta oss ut på webben, ”Du vet väl att du kan gå in på Mina Sidor…”. En röst som försäkrar att ”du behåller din plats i kön” (vad annars, de kan ju knappast säga ”vi har flyttat dig tjugo placeringar längre bak”?).

Ingen slipper undan. Konsumentverket som skrivit flera rapporter, konstaterat att det finns mängder av brister och förmedlar intrycket att ” företagens intresse falnar så snart avtal ingåtts”.

Och regeringen gör inget, trots vädjanden från myndigheten.

Snart har vi AI som kommer att fjärma oss ÄNNU MER från en människa som lyssnar, kanske till och med bjuder på lite äkta empati. Och FÖRSTÅR.

I helgen skrev Dagens Nyheter en artikel med rubriken Hur dålig kan kundtjänst bli innan den blir direkt olaglig?(bakom betalvägg). Kristofer Ahlström hette skribenten och han skrev så träffande och (tyvärr) dråpligt att jag skickade ett berömmande mail.

Det var jag inte ensam om. Hans svar vittnar om hur stor fråga detta faktiskt är hos läsarna, jag citerar ” Jag önskar att jag kunde svara personligt på varje mejl men texten om kundtjänst gav så otroligt mycket respons – mer än någon annan artikel jag skrivit – så det skulle ta mig flera arbetsdagar att formulera individuella repliker på varje inkommen åsikt.

Jag är inte ett dugg förvånad, jag har precis samma erfarenhet. I debatter genom åren, i artiklar, i föredrag jag hållit om min bok ”Riggat!”. Människor får något mörkt i blicken, för detta är något som alla är hjärtligt trötta på.

Det är lätt att bli konspiratorisk. Att de har som mål att vi som kunder ska tröttna. Så de slipper anställa så mycket folk i kundtjänst (ett ord som för övrigt lätt upplevs som ett makabert skämt – vadå ”tjänst”?). Det blir också paradoxalt att de samtidigt är ”besatta att bli utvärderade” (Ahlströms ord) med att skicka på oss sms, mail och enkäter om vi trots allt lyckats ta oss hela vägen fram. Under den dubiösa uppmaningen ”Du är viktig för oss”…

Frivillighet fungerar tyvärr inte. Detta är ju en situation där vi som konsumenter ”köper grisen i säcken” när vi ingår ett avtal. Det är svårt att få svart på vitt hur usel en kundtjänst är förrän man hamnar i dess klor.

Regeringens ointresse borde uppmärksammas mer. De pratar mycket om att främja företagandet, men det kan inte ske till vilket pris som helst, till exempel med total brist på respekt för vår tid och våra pengar som konsumenter.

Ahlströms artikel stället frågan om hur långt det kan gå innan det blir direkt olagligt. För den som undrar var gränsen går bjuder jag nedan på ett kortare avsnitt ur ”Riggat!” där jag försöker klarlägga frågan (sedan måste ju någon ser till att lagarna följs – inte helt enkelt i en resursknapp värld).

VAD SÄGER LAGEN?
Kunder måste kunna utnyttja sina avtalsenliga och lagliga rättigheter gentemot företaget, påpekar Konsumentverket. Vad företagens skyldighet egentligen består i och hur hårt man kan ställa kraven finns reglerat i lagar och domar.
Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler säger »Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form«. E-handelslagen innehåller också tydliga krav. Det finns domstolsbeslut att ett elektroniskt kontaktformulär inte ersätter kravet på att ange mailadress.
Ganska tydligt.
Det förekommer att företag visserligen anger både mail och telefonnummer men kräver att kunden använder en särskild kanal för att till exempel säga upp abonnemang. Eller så kan de kräva att en reklamation måste ske skriftligen.
Men det är fel. Patent- och marknadsdomstolen har konstaterat att uppsägning eller reklamation ska kunna ske muntligt, via telefon eller till en anställd på företaget. Att kräva att en uppsägning bara kan ske skriftligen är oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
Var ska kontaktuppgifterna placeras, till exempel på en webbplats?
Ett är säkert: De kan inte begravas i långa avtalsvillkor. De ska på webben placeras under en tydlig rubrik såsom »Kontakta oss«. Men lagen säger inget om hur många klick bort det ska finnas en mailadress eller ett telefonnummer.
När man väl kommer fram då, när äntligen en människa finns i luren? Hur bra service kan man då begära?
Konsumentverkets jurister har även grottat ner sig i hur »effektiva« kundtjänsterna ska vara. Lagen säger att kunden ska få »adekvata svar«, utan att närmare specificera vad detta innebär. Det finns heller inga lagkrav för tiden. Av lagen om tjänster på den inre marknaden följer att klagomål ska besvaras »så snart som möjligt« och att företag ska »skyndsamt försöka finna en tillfredsställande lösning«. EU-domstolens generaladvokat har också uttalat att »effektivitet förutsätter att kunden snabbt får svar, inte omedelbart, men utan dröjsmål.«
Luddiga begrepp, men med det huvudsakliga direktivet att kundtjänsterna faktiskt har lagkrav att vara snabbfotade, naturligtvis inte obstruera och därtill ha ordentliga rutiner.

Matföretag, handel – låt oss slippa detta!

Publicerat av
Svara

Tävlingen Årets matbluff visar återigen hur mycket som är riggat. 

Riggat för att vi ska lockas att köpa något som är fejk, som inte är så bra som det verkar vid en första anblick. Kunden tvingas använda sin dyrbara tid till att agera detektiv. Här ovan kan ni se några exempel på hur vissa matföretag slirar på sanningen, försöker runda hörn och framställa mat som bättre än vad den är. Efter att ha varit med tio år i juryn, kan jag konstatera att: Det har inte blivit bättre. Startfältet – de nominerade som vi i juryn hade att ta ställning till – var bedrövligt brett, vi hade ett tufft jobb att gallra fram de fem värsta.

Men… Även om föreningen Äkta Vara gör ett styvt jobb att göra fusket till en snackis, att få människor att rösta och få ändringar på de produkter som hängs ut – så kommer det nya. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att lura och vilseleda oss konsumenter.

Som jag skrev i min blogg för två år sedan: ”Det handlar inte om enstaka olycksfall i arbetet. Det handlar om systematiska försök att lura oss konsumenter. Alla. Varje dag. Av rader av stora, respekterade livsmedelsföretag.”

Och man kan fråga sig varför. Ett av problemen är att det är så lönsamt och riskfritt. Det gäller många av de brott mot konsumenterna som jag bland annat skriver i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”. Det mesta tas inte ens upp av myndigheterna och blir det trots allt någon form av ”straff” vad gäller reklam eller farliga produkter eller vilseledande avtal eller något annat så är det oftast i form vite. Alltså ett papper som säger ”Om du GÖR OM samma sak igen så KAN det betyda att du får betala en straffavgift till staten”.

Det är hög tid att det blir en större debatt om detta.

Årets matbluff har redan i år blivit en snackis, jag har hört det både här och där och sett en hel del media. Bravo, på dom bara! Du har själv möjlighet att påverka vilken av varorna ovan som ska få detta ”citronpris” genom att följa denna länk.

Årets matbluff handlar framför allt om producenterna. Men man kan fråga sig om inte HANDELN skulle ta ett större ansvar och sluta sälja mat med fejkade namn.

Handel har inte bara detta att skämmas för. I förra veckan publicerade DagligvaruNytt en debattartikelartikel om smygandet med jämförpriser (bakom betalvägg men finns publicerad längst ner). Denna prismärkning, som prisinformationslagen kräver, är nästan överallt i pyttestil, bara en bråkdel av det mer braskande styckepriset. Trots dyrare mat och lågkonjunktur gör att fler måste vända på slantarna har sifferstorleken minskat och förutsätter lupp eller rovdjursögon, särskilt om priserna finns i en kyl med glasdörrar. Extra svårt när allt fler varor kommer i 700, 800 eller 900 gram eller milliliter, vilket är lätta att förväxla med ett kilo eller en liter vid en snabb butiksrunda. Läs mer om detta problem på min blogg tidigare och nedan. Hoppas att det blir ringar på vattnet och reaktioner på detta så att butikerna skärper sig. Återkommer i frågan.

Tio konsument-spaningar för 2026

Publicerat av
Svara

Summeringarna är många just nu. Liksom spaningarna. Många ser med bävan mot 2026 nu inför tolvslaget. En ny, osäker värld håller på att formas. ”Världen är en rövarkula, det mörknar mot natt” för att citera Gustav Adolf Ekdahl i den berömda slutscenen ur ”Fanny och Alexander”.

Även jag bävar. Klimatet, Putin, Kina, Trump, polariseringen, populismen, demokratins tillbakagång  – det finns mycket som ibland till och med kan göra fysiskt ont.

Men mitt i larmet ska man ska också komma ihåg alla goda krafter som finns, och som går att stötta.

Och att trots nyhetsdramatik så kommer mycket antagligen att vara sig ganska likt i vardagen (i vårt skyddade hörn av världen, vill säga). 

Mitt gebit är inte världspolitik men väl konsumentpolitik, efter ett antal decennier i ”branschen”. Så jag nöjer mig med att göra tio spaningar på vad jag tror om konsumentåret 2026.

  • Valrörelsen inför september kommer antagligen att präglas av vissa konsumentfrågor, jag gissar att livsmedel, banker och energi finns med bland det som tas upp i (vissa) valprogram och TV-debatter. Konsumentpolitik har aldrig varit riktigt tungt i val. Men alla väljare är konsumenter och med tanke på hur mycket som är snett just nu, så vore det märkligt om inte det togs upp (se till exempel min debattartikel i Aftonbladet). Konsumentpolitik är plånbok, rättvisa, hållbarhet – och mycket mer. Mycket handlar om riksdagsnivån. Men även i kommunalvalen finns konsumentfrågorna – som de viktiga, egna konsument- liksom budget- och skuldrådgivningarna.
  • Shein, Temu och andra nätjättar blir visserligen av med tullfriheten för småpaket, men de kommer att hitta vägar runt det och ånga på. Det mesta med dessa hetsande köpsajter är galet – allt från giftigt skräp som flygs över världen till svårigheter att få kontakt och reklamera (se min blogg nyligen). Det behövs mer krafttag för att begränsa denna sjuka form av handel.
  • EU vrider sig bort från konsumentintresset. Det har varit relativt stort genom åren och konsumentrörelsen har varit framgångsrik. Men industrilobbyn har vuxit sig starkare och just nu är fokus på europeiskt företagande och konkurrenskraft, inte minst i förhållande till hot från USA och Kina. Tyvärr är det mycket att skjuta sig i foten eftersom ett starkt konsumentskydd skapar en bättre fungerande marknad. Den femåriga ”Consumer Agenda” som släpptes för en månad sedan inger visserligen hopp men det finns också varningstecken, som att den regelförenkling företagen kräver också går ut över säkerhets-, miljö- och informationskrav.
  • AI fortsätter att veckla ut sig, till för- och nackdel för konsumenter. Detta uppmärksammas inte så mycket, men mycket av reklamen, butiksskyltningen och säljet styrs numera av AI. Även fulsäljare och bedragare använder sig av den nya tekniken, men den skulle också kunna användas för att avslöja allt från luriga avtalsvillkor till rena bluffmakare. Här spelar EU:s AI Act stor roll, där mycket redan börjat gälla men viktiga delar kommer i augusti 2026. Det är en ramlag, som ska fyllas med innehåll och därtill kräver fungerande kontroll. Mycket är öppet.
  • Telefonförsäljning kommer – efter decennier av problem – att begränsas ytterligare. Allt annat vore politiskt självmord. Även om jag inte tror att regeringen vill (eller vågar) gå hela vägen till ett totalförbud, som Konsumentverket föreslog i augusti.
  • Matkvalitet kommer att diskuteras mer. Efter år av fokus bara på PRISET bubblar debatterna om klimateffekter, djurplågeri och superprocessad mat för fullt. Om att bli ”kvalitarian”. Min spaning är alltså att det under året inte BARA kommer att handla om vad det kostar utan även hur produktionen går till, hur maten påverkar vår hälsa och vår planet och hur maten marknadsförs. ”Prisvärt” kan ersätta ”billigt”. Trots lågkonjunktur tror jag allt fler inser att vi måste kunna hålla flera mat-tankar i huvudet samtidigt. I detta ämne tror jag att strålkastarna kommer att riktas mycket på handelns och politikens roll 2026. Ingen av dem kan krypa bakom att de ”inte ska lägga sig i”. Det gör de redan.
  • Överskuldsättning har plågat oss i decennier och till och med ökat under 2025, trots politiska (myr)steg. Detta blir nu ett ödesår, där vissa av regeringens åtgärder, som bankregistreringstvång för finansbolag, kan få effekt. Men mycket ska utredas (för typ femte gången) och mycket som föreslagits av myndigheter och utredningar genomförs inte. Ett stort problem är näringslivslobbyn. Många tjänar helt enkelt massor på att vi avbetalar och skuldsätter oss.
  • Hållbar konsumtion kommer att öka i intresse hos politiken – efter att ha varit borta i flera år. I april har Sverige gjort slut på sin årliga ranson av resurser och en kombination av innovationsförmåga, tydlig forskning och folklig ilska kommer att tvinga upp tokshoppingen till den offentliga debatten. Allting går i vågor och den ökande debatten om tillverkning och slöseri med klädesplagg visar att det inte går att hålla tillbaka ifrågasättande av uppenbara tokigheter. Politiker är ofta rädda att ”lägga sig i”, men det gör de redan genom att uppmuntra fel krafter och ibland subventionera dem.
  • Reklam till barn kommer att begränsas på något sätt. Debatten är i full gång gällande sociala medier, där vi ser push för allt från smink och skönhetsoperationer till skräpmat och snabbmode. Omvärlden är snabbare och modigare – allt från Norges nya förbud mot skräpmatsreklam till unga till Frankrikes begränsningar för vad influencers får göra reklam för. 
  • Högre straff för bluffar och vilseledande reklam kommer att diskuteras, när fräckheten ökar i och fler och fler så uppenbart luras. Det är så uppenbart hur lite avskräckande dagens regler är. Bluffar borde oftare ge direktböter (inte vite) – och i riktigt grova fall fängelse.

Både pessimistiskt och optimitiskt, alltså. Men hyfsat realistiskt. Bakgrunder och detaljer till allt detta skriver jag om i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”, där det också finns råd och tips för politiker, affärsliv – och dig som enskild. 

Tendenserna att stävja konsumentproblem från samhället har hittills varit alltför lama och sega. Låt oss hoppas att valrörelsen visar sig bli en möjlighet att föra upp frågorna på den politiska dagordningen. Samtliga väljare i Sverige är trots allt konsumenter, varav många är plågsamt och direkt drabbade av problemen.

Önskar dig ett GOTT NYTT ÅR!

Vad vet vi om julmaten egentligen?

Publicerat av
Svara

Julbordet innehåller en hel del ”ska-krav”, som gör att livsmedelshandeln går på högvarv just nu. Choklad och kött i olika former ingår där, liksom sill, nötter och mycket annat. Det marknadsförs och skyltas för fullt, som chokladbergen precis före kassan på bilden.

Men mycket på julbordet, inte minst de rätter som räknades upp ovan, dras med stora problem. Och nu pratar jag inte om folkhälsa och övervikt utan om produktionen och matens långa väg till bordet. I det fördolda sker mycket som vi inte vet om – eller inte VILL veta om. Som i grunden inte borde vara acceptabelt.

”Vill du veta vad som döljer sig i julchokladen?” var rubriken på en artikel i Dagens Nyheter nyligen som sätter fingret på problemet. Choklad produceras mestadels i Västafrika och leder till STORA PROBLEM – avskogning, barnarbete, förgiftning, monokultur. Extremväder krymper skördarna – samtidigt som inköpare pressar priserna. Försök har gjorts att få stora chokladproducenter som Nestlé, Mars, Cargill att skärpa sig, men det har mest blivit symbolik. USA:s Högsta domstol avslog en stämning från sex tidigare barnarbetare. Mondelez (Marabou) har fått extra ljus på sig för bojkotten till följd av att de är kvar i Ryssland, men de bidrar i allra högsta grad även de till en oacceptabla produktionsvillkor. EU har just vattnat ur förslag om att att europeiska företag ska ta ett större ansvar för miljö och sociala villkor i produktionen. Konkurrenskraft, var (som vanligt) argumentet.

Det är mycket beklagligt att inte politiken och juridiken kan åstadkomma mer. När butikerna bygger grälla chokladberg och familjelyckliga Ferrero-filmer rullar på TV blir det helt och hållet upp till den enskilde konsumenten att försöka påverka produktionen. Det blir övermäktigt och orimligt svårt. Alternativ finns ofta (själv försöker jag köpa ekologiskt eller fairtrade) men de drunknar i butikernas flodvågor av billig choklad.

Vi byter till köttet, som ju ”hör julen till” enligt många. Ekologisk skinka och skinka från vildsvin finns, men är relativt sällsynt. Det är massproduktion som gäller. Sammansatta produkter som aladåber, syltor, korvar och köttbullar innehåller kött som mycket väl kan komma från djur som lidit fruktansvärt för vår skull.

Sverige har visserligen relativt stränga djurskyddsbestämmelser, men vi ska inte inbilla oss att det är någon Sörgårdsidyll där ute. Aftonbladet har precis publicerat fruktansvärda filmer av hur grisar här hemma plågas inför slakt. Sådana skandaler dyker upp titt som tätt, men brukas viftas undan som ”olyckliga särfall” (se mer i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” i kapitlet ”Kunderna ska rädda världen”).

För kött ges i alla någon sorts vägledning i form av ursprungsmärkning. I butiken vill säga. Och om det är helt kött. För korv och andra produkter är kraven icke-tvingande. På restauranger (till exempel när vi äter dignande julbord) måste man också kunna berätta var köttet kommer ifrån. Numera. Vilket många restauranganställda inte känner till.

Och det gäller bara för den som tar sig för att fråga. Vilket många drar sig för, man är ju på krogen för att ha trevligt, inte för att sabba stämningen och riskera att få besvärade servitörer. Vissa krogar har dock längre än de behöver – för konsumenternas skull. Nedan ett exempel från en restaurang i Söderhamn.

Meny med ursprungsmärkning

Och så har vi all annan julmat. Flera sorters inlagd sill får fortsatt rött ljus när Världsnaturfonden WWF nu har uppdaterat sina rekommendationer i Fiskguiden. Vilket kräver att konsumenterna agerar detektiv i butiken för på sillburkarna finns det ju ingen rödmärkning. Den märkning som finns är ju MSC och ASC men alla har inte koll på vad de innebär eller att de står för någonting som är schysstare än utfiskningsprodukter. Och det ju inte heller rimligt att konsumenterna ska veta vilken sill som fångats i Keltiska sjön eller som är ”sommarlekande”. Här borde handeln gå före och helt porta sill som innebär hot om utfiskning.

Lax har blivit billigare – men den är ofta norskodlad. Vilket får gult ljus av Fiskguiden, det innebär ät bara 3-4 gånger per år (om odlad i öppna kassar). Den enda lax som får grönt ljus är den som odlas i landbaserade slutna recirkulerande system (RAS) i Europa. Sällsynt och dyrt.

Det är inte lätt. Men när handeln och politiken gör så lite för att hålla fram schysstare alternativ och stoppa de största hållbarhetshoten får vi ta saken i egna händer. Med några enkla regler. Handla ekologiskt. Handla kött och choklad med måtta och urskiljning. Kolla Kött- och Fiskguiden från WWF, som trots att det är många begrepp att hålla koll på ändå ger handfasta råd. Försök tänka nytt. Bli ”kvalitarian” som föreslås av organisationen Reformaten. Tänk grönt – också. Och framför allt – konsumera med måtta.

Livsmedelshandeln smyger med jämförpriserna

Publicerat av
Svara

Matpriserna har varit aktuella och plågat hushållen så till den grad att regeringen sänkt momsen. Det ska bli intressant att se vilket genomslag det faktiskt får (med tanke på möjligheten att skylla på ökade omkostnader för att inte sänka priserna).

En grundläggande regel har alltid varit att det ska vara möjlighet att väga pris mot kvalitet. Inter alltid så lätt när varans PRIS är det som butikerna tävlar med och basunerar ut i utskick och i butiken.

Tyvärr har jämförpriset kommit i skymundan i debatten. Alltså priset per kilo eller liter, som butikerna är skyldiga att visa enligt prisinformationslagen. Det är extra angeläget när priserna stiger snabbt, som de gjort senare åren, och när vi köper mycket mat som nu inför julen. Och när det dessutom allt oftare trixas med priserna genom förpackningar på 900 eller 800 gram, som vid en snabb betraktelse lätt kan förväxlas med ett kilo. Skylten visar med de dominerande siffrorna pris per förpackning. Det innebär att köttfärs för 69:90 egentligen kostar 87:40. Per kilo. Och hade vi insett det hade vi kanske reagerat annorlunda.

Jämförpriset ska enligt lagen och Konsumentverkets föreskrifter vara korrekt och tydligt. Det första är självklart, allt annat är ju lögn. Det senare blir lurigare. Vad är ”tydligt”?

Mina egna fältstudier visar på stora skillnader i läsbarhet, styckpriset kan vara tolv gånger så stort som jämförpriset och läsbart på håll enbart om man är en rovfågel. Särskilt knepigt blir det för varor bakom en kyldörr som förhindrar närstudier, som ostar och andra mejerivaror, färdigförpackad chark, kött och fisk, kylda konserver och frysta varor. Se exemplet ovan. Blänk, dåligt ljus och mager stil hjälper underlättar inte precis för konsumenterna.

Och alla butikskedjor är ungefär lika dåliga på att tydligt visa jämförpriset, såvitt jag har kunnat se.

Tanken med lagen var att det skulle vara lätt att jämföra olika varor, att kunderna skulle slippa ägna sig åt huvudräkning, slippa behöva ta med förstoringsglas och kalkylator på shoppingrundan. Men här har någonting gått snett, man kan betvivla att matkedjorna vill att vi ska jämföra.

Jag har anmält ett antal sådana fall till Konsumentverket. De tackade för anmälan och sedan hände ingenting. Synd, det skulle behövas. För här behövs en skärpning. 

Behöver jag säga att prisinformationslagen var djupt impopulär av handeln när den kom 2004. Det här kunde vi minsann klara själva …

Du kan läsa mer i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”.

Utgå från att rea-procenten är bluff

Publicerat av
Svara

Ovan ett exempel ur mitt eget flöde på mobilen – som visar hysterin långt innan Black Week drar igång. Samtidigt som det visar sig att ytterligare sju stora företag inte följer lagen om prisinformation, enligt Konsumentverket. Vilket ytterligare visar på handelns nonchalans och svek mot sina kunder. Och att vi för länge sedan borde ha slutat lita på rea-procenten. Eller för delen hur mycket du kan ”spara” på att slå till nu (eller ”tjäna” som vissa uttrycker det).

Black Week och andra ”köpfester” radar upp sig som ett pärlband fram till januari. Nu gäller det att sälja utav h-e, tänker handeln och köper annonsplats som når oss alla via bussreklam, nätannonser och sms. Hysterin började redan förra veckan, det har blivit en tävlan som om det nästan gällde livet.

Varje år kommer kritik mot att vi överkonsumerar och köper saker vi inte behöver, oroliga att ha missat en fyndmöjlighet. Och varje år blåser det förbi och är likadant nästa år. I år väntar Svensk Handel rekord, över 10 miljarder kronor under den kommande ”magiska” veckan. Motsvarade ungefär 1200 kronor per vuxen svensk. Under en vecka.

Vart tog resurs- och klimatdebatten vägen i samband med tokshoppingen?

Men i många år har det också bluffats friskt: Det ordinarie-pris man hänvisar till är många gånger lögn. Lagen skärptes 2022 så att procenten skulle relatera till lägsta priset 30 innan rean. I våras ingrep KO mot tio välrenommerade företag: Blomsterlandet, Bygghemma, Nakd, Nordic Nest, Power, Soffadirekt, Stadium, Webhallen, XXL och Åhlens (bilden nedan). Nu har man ingripit mot ytterligare sju företag: H & M, Desenio, Bokus, Home Furnishing Nordic, Inet, Kjell & Co och Tretti. 

Det är inga små kvartersbutiker eller nätjättar. Det är några av Sveriges största detaljhandelsföretag.

Kan det sägas tydligare? Handel försöker på olika sätt gå runt reglerna. De går inte att lita på. 

De vet vad de sysslar med. Konkurrensen är hård, det gäller att ha det mest lockande erbjudandet och skrika högst i reklambruset. Förmodligen bidrar de att de ”bara” får vite, alltså böter möjligen om brottet upprepas. Jag har länge kritiserat att det inte oftare utdöms ”marknadsstörningsavgift”, vilket i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” förklaras av KO att det kräver mer resurskrävande utredningar. 

Varför då? Det är ungefär som att vi skulle få en böteslapp vid fortkörning som säger ”Så här mycket kan du få betala om du GÖR OM det där”. Här borde staten skyndsamt se till att myndigheten som ska se till att vi får ärliga priser – Konsumentverket – får skarpare verktyg.  

Ytterligare ett tecken på oviljan att köra med öppna kort är nya smitvägar ständigt prövas. När regeln om 30 dagar kom – och övertrampen upptäcktes – försöker de med att priserna bara höjs lite tidigare än så. Simsalabim.

Vad säger branschorganisationen Svensk Handel om detta (inget vad jag kan se på deras webb just nu i alla fall)? De borde ju ta krafttag mot fusket. Borde ha gjort långt tidigare, med tanke på att mängder av stora medlemmar riskerar att stämplas som simpla fuskare. Problemen måste angripas både med politik och skärpning från företagen.

I fredags var jag med i P1 Studio Ett om denna fråga. Där gav jag bland annat följande råd:

1. Låt dig inte hetsas. Reor kommer tillbaka. Börjar de med nedräkning, ”bara ett fåtal kvar” – var skeptisk. Sånt har man bluffat om förr.

2. Fundera på om du verkligen behöver varan. Du kanske har tillräckligt? Det du har duger gott? Du kanske kan låna, dela, hyra eller köpa begagnat istället?

3. Strunta i procenten. Håll koll på vad som rimligt pris. En vettig kontrollfråga är ”X procent – i förhållande till VADÅ?”. 

4. Undersök genom prisjämförelsesajter som Prisjakt hur priset har utvecklats de senaste månaderna, om det är en speciell vara du är intresserad av.

Nätjättarna – sjukt rakt igenom

Publicerat av
Svara
Skärmbild från Sheins webb

Vi köper billigt skräp med farliga kemikalier och riskabla elanslutningar som tillverkats och sålts med tveksamma metoder, tas hit med fraktflyg och i många fall returneras på samma sätt. Jag talar om näthandelsjättarna Shein (bilden) och Temu. Utskällda på mycket goda grunder. Senast efter att ha sålt en barnsexdocka.

Man ska inte glömma att företagen har kunder som kan räknas i hundratals miljoner. Varav många återkommer. Men det handlar om något större än rätten att köpa vad som helst, hur som helst. Och rätten att sälja vad som helst. Därför är det viktigt debatten inte fastnar på någon enstaka produkt (om än aldrig så upprörande).

Förra veckan beslutades om tullavgifter för alla varor som kommer in i EU oavsett pris. Shein och Temu hade tidigare en gräddfil eftersom de slapp tull för varor för under 150 euro (ca 1800 kronor). Det kan säkert få vissa effekter, framför allt att det gör varor dyrare och att människor minskar sina inköp.

Men det kommer naturligtvis inte att räcka.

För hela konceptet är ruttet rakt igen. Kritiken borde för övrigt också riktas mot andra shoppingjättar som Amazon, även om de kinesiska båda bolagen är värst. Och riktas mot att de fått agera fritt år efter år, medan både lagstiftare och kontrollmyndigheter varit sega eller haft händerna bakbundna.

Ett övergripande problem är att vi drivs att överkonsumera och bli ”shopoholics” och att det sker till priset av miljö, klimat, hälsa, hos kunderna och hos de som framstället skräpet under slavliknande förhållanden. Till allt detta kan läggas de avfallsberg av textilier i öknen i Chile eller på olika håll i Afrika som handeln förorsakar. Ska man gå in på detaljer kan man ta fram ”brottslistan” som de europeiska konsumentmyndigheterna gjorde om Temu för ett knappt år sedan:

  • Falska rabatterbjudanden.
  • Hets att köpa – falska påståenden att produkten är på väg att ta slut, etc.
  • Påtvingade spel – »lyckohjul« där viktig information om villkoren för spelet göms.
  • Utebliven eller vilseledande information om bl a den lagstadgade ångerrätten.
  • Falska konsumentrecensioner.
  • Dold kontaktinformation.

Inte så lite. Alltihopa grundfel, som har tillkommit för att internet och globaliseringen gett möjligheten. Inte fel på dessa två företeelser i sig, men avarterna har ett högt pris och skapar problem både för konsumenter och seriösa företag, med oschysst konkurrens. För konsumenter bidrar det verkligen till den situation där vi är mer utsatta eftersom vi hela tiden måste värja oss och lägga tid på att kolla att vi inte blir förda bakom ljuset (knepen ovan används i viss utsträckning även av svenska nätbutiker). Jag skriver en del om det i min nya bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna!

Visst har politiken reagerat. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari föreslog för ett knappt år sedan att helt förbjuda import av Shein och Temu, men det gillade inte de andra Tidö-partierna. Dock säger sig regeringen se allvarligt på utvecklingen och flera ministrar skrev i februari att man övervägde hanteringsavgifter på alla paket, även små, som kommer från länder utanför EU. Vilket nu alltså tycks genomfört, när genom ministerrådets beslut. Samtidigt fortsätter diskussionen på andra plan. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) har kallat e-handelsföretag, barnrättsorganisationer och myndigheter till ett möte om barnsexdockorna den 28 november. Vilket för övrigt fick Franrike att stänga ner Shein helt.

Shein och Temu är ett sjukt uttryck för att det har gått alldeles för långt. Det är ett gemensamt intresse att se till att skräpförsäljningen tvärs över världen begränsas och konsumenters ekonomi, rättigheter, hälsa och säkerhet skyddas mycket bättre. Att göra varorna dyrare jämnar ut spelplanen vad gäller konkurrensen. Det är rimligt, utifrån att seriösa företag i Sverige och EU inte ska slås ut av obalansen.Men det kommer knappast att lösa de andra problemen, som drabbar konsumenterna, miljön och människor i andra länder. Det finns till och med en risk att det leder till ännu mer rovdrift på miljö och arbetskraft, för att hålla priserna till kund nere.

Vändning hos public service..?

Publicerat av
Svara
Från SVTplay om den nya konsumentserien "Modeinfermno"

Media har länge varit riktigt usla på fördjupande konsumentjournalistik. Är det så att vi skönjer en vändning, i alla fall hos public service..?

Mat, banker, kläder, elprylar och annat som rör vår vardag som konsumenter – det var länge stora frågor i media. Tidningar, radio och Tv hade särskilda redaktioner och reportrar som enbart sysslade med konsumentjournalistik. Jag var själv en sådan på kvällstidningen GT under 80-talet och det kommande decenniet hade Dagerns Nyheter, Göteborgs-Posten och många landsortstidningar sådana avdelningar, som servade läsare med handfast, användbar, konkret vardagsinformation. I TV sände Plus en hel timmes fördjupning i form av ”Plus” på bästa sändningstid med ikonen Sverker Olofsson, ”REA” lärde hela generationer småttingar att ifrågasätta och stå på sig. I radion fanns en särskild del av Ekot, KonsumentEkot.

Men en bit i på 2000-talet hände något. Avdelningar lades ner, journalistiken inriktades på annat, inte minst på ekonomi. Oftast med ett företagsperspektiv. Trots att det behövs kanske mer än någonsin, när det blivit allt mer komplext att vara konsument. Även public service tonade ner, lade ner ”Plus” år 2020, det enda som är kvar är hedervärda ”Plånboken” i P1 med en halvtimmes program på onsdagsförmiddagarna.

De gånger konsumentvara inslag dyker upp i nyhetsflödet är det ofta korta noteringar om matprishöjningar eller nya former av bankbedrägerier. Bra – men folkbildande och fördjupande? Nja. Jag skulle till och med vilja använda ordet svek. Med tanke på behovet av klarläggande, medvetandehöjande, vägledande artiklar och in slag. I en mörk, osäker och bullrig tid.

SVT:s »Uppdrag granskning« och TV4:s »Kalla fakta« har någon enstaka gång grävt i konsumentfrågor men de skulle kunna göra mycket, mycket mer allt som mörkas och drabbar oss i vardagen. Det finns exempelvis ett vidöppet fält att skildra hur starka lobbykrafter försvårar och försämrar för oss konsumenter, som jag beskriver i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna!”.

För mig är det en gåta att inte fler mediechefer satsar på denna typ av handfast, användbar, folkbildande vardagsjournalistik. Men även på 2020-talet har den svårt att mäta sig med ekonomi- eller kriminaljournalistiken. Det ligger kvar en air av »kastrulljournalistik«, ett uttryck som myntades när det nästan uteslutande var kvinnor som tog sig an frågorna.

Men kanske, kanske anar vi ett skifte. Eller jag vet inte riktigt hur jag ska tolka SVT:s nya satsning ”Modeinferno” där programledaren Emily Dahl (som själv pitchat in serien) avslöjar en av de branscher som har mest att skämmas för i termer av att kränga billigt skräp som förstör planeten och innebär slavliknande arbetsvillkoren för barn och vuxna. Den klassiska rubriken ”Så blir du lurad” lockar, även om första programmet mycket handlade om att skilja en äkta Gucci-väska från en falsk (kanske inte riktigt vardag för flertalet). Men det fanns också glimtar från slavfabriker och ett redigt djuplodande resonemang plus handfasta tips, vilket lovar gott inför fortsättningen.

Sedan får vi se om det är början på en trend eller ett bloss i mörkret. Möjligheterna för djuplodande avslöjande konsumentjournalistik har kanske aldrig varit så bra.

Så vad väntar ni på..?

Boken som jag hoppas ska göra nytta

Publicerat av
Svara

Min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” finns nu inte bara i diverse datorer utan även i fysisk form, i en tryckt bok. Här har jag just varit med om att packa upp dem på bokförlagets Ordfronts kontor, flankerad av förläggaren Pelle Andersson och koordinator Sofia Gustafsson. Författare känner igen den där känslan av euforisk glädje, blandad med en nypa skräck (tänk om texten är uppochner eller det saknas något viktigt parti…). Men mest glädje, med tanke på hur mycket slit, vankelmod, själ och hjärta som ligger nerplöjd i de hundratals tryckta sidorna. Mitt projekt startade våren 2024. Den 15 oktober släpps den i handeln.

För min del ser jag fram emot lanseringen, och att den både ska göra NYTTA och väcka DEBATT. Det är tuffa tider för konsumenterna med fulsälj, bluffar, trix på nätsajter, luriga avbetalningar, reklam som ger sken att vara obetalt tyckande av influensers och mycket annat. Precis innan boken gick i tryck kom Konsumentverkets rapport med titeln ”En oönskad, olämplig och djupt problematisk affärsmetod”. Myndigheten föreslår totalförbud, vilket är något helt annat än de tyckte för några års sedan. Men problemen har helt enkelt fortsatt att växa, branschen har misslyckats med att bringa ordning och som sagt, det är redan från början ett problem att vi blir störda när vi minst anar det och ska behöva ta ställning till både luriga och komplicerade avtal. I boken ger jag en bakgrund till hur det blev så här, och beskriver också branschens intensiva lobbying (som lär gå på högvarv just nu). Det finns en lista på företagslobbyisternas vanligaste argument i boken, med rimliga motargument från oss på konsumentsidan. Kanske läsning för konsumentminister Erik Slottner…

Varför ägnade jag ett och ett halvår av mitt pensionärsliv att skriva en bok? Ja, ni som känner mig vet att jag tycker det här med rättvisa och rimlighet är centralt, att vi har för lite av det. Jag såg det som ett privilegium att få sammanfatta insikter och erfarenheter från ett arbetsliv och få det publikt utgivet. För att citera en del av mitt förord:

I grunden handlar det om rimlighet, om rättvisa, om demokrati. Att alla vi konsumenter ska kunna hänga med, vara en del av samhället. Och – att marknaden ska fungera bättre. 

Det behövs en helt annan balans i makten mellan näringsliv och kund. För mig är det fullständigt obegripligt att det som kallas konsumentpolitik inte har en mycket starkare ställning och mer resurser än det har idag. 

Det handlar inte om att vara emot marknadsekonomi eller emot reklam. Den enskilde har naturligtvis ett stort ansvar för det den köper och väljer. Men det måste finnas gränser för hur förberedda, pålästa och misstänksamma vi ska vara i varje stund av livet. Det ska inte vara ett heltidsjobb att vara konsument. 

Det är dags att vända på strålkastaren och mycket tydligare peka ut de aktörer och de strukturer som riggar systemet. Som gör att vi leds in på fel vägar och fråntas våra pengar. 

De har också ett ansvar. Ett stort ansvar. Det är vad den här boken handlar om. Jag har velat skriva den länge.

Min bok om konsumentmakt – snart ute

Publicerat av
Svara
Skärmdump av presentation i bokförlaget Ordfronts höstkatalog.
Utdrag ur Ordfronts höstkatalog (finns på förlagets webb, sidan 56) –

Svårt, tidsödande, lömskt och orättvist. Om du känner så som kund och konsument är du långtifrån ensam. Mycket är riggat – för att styra, manipulera, vilseleda och lura. 

Så inleder jag min bok med just titeln ”Riggat”, som i oktober kommer ut i bokhandeln. Det senaste året (drygt) har jag ägnat åt att planera, researcha, intervjua, skriva och redigera. Just nu kollar jag den layoutade inlagan till boken och det är fantastiskt att se resultatet av alla vedermödor som det kommer att se ut i den tryckta boken.

I nästan fyrtio år har jag jobbat med konsumentfrågor, vilket bland annat synts här i bloggen. Halva den tiden var jag chef på på den ideella organisationen Sveriges Konsumenter. Under alla denna tid är det mycket kunskap, möten, insikter och frustration som passerar och därför föddes för några år sedan idén att ”sammanfatta” läget – och ge råd på hur det kan lösas.

För det har blivit svårare och lömskare där ute. Vi konsumenter känner oss ofta ensamma mot skrupellösa skojare, luriga webbshoppar, snabblån och falsk reklam och det har inte blivit bättre med åren, varken med skojeriet eller med samhällets stöd, vilket jag visar i boken. Dessutom ställs det ökade krav på oss konsumenter att både rädda vår ekonomi och att rädda planeten genom våra köp. Rimligt. Nej, menar jag.

Här några artikelrubriker ur boken:

  • Så styrs vi affären
  • Ord- och siffertrixandet
  • Kundtjänst – stör ej
  • Vem kan man lita på?
  • Krediter till döds
  • Fällorna på nätet – och utanför
  • Kunderna ska rädda världen
  • Orimligt och orättvist
  • Råd till dig som konsument

Boken finns att bevaka redan nu på de stora boksajterna men kommer alltså i mitten av oktober. Jag kommer att återkomma här i bloggen med kommentarer, uppdateringar och uppföljningar på ämnen i boken.