Råd & Rön + DN = mer konsumentjournalistik?

Råd & Rön säljs till Dagens Nyheter och Bonniers. En historisk affär. Här ovan ser vi huvudaktörerna. Jag som var med när tidningen togs över av Sveriges Konsumenter kan konstatera att det är sorgligt – men nödvändigt. Och att resultatet mycket väl kan bli mer och bättre konsumentjournalistik, totalt sett. Något som verkligen behövs i dessa tider.

För 22 år sedan började mitt nya jobb som generalsekreterare för Sveriges Konsumenter. Ett av de första uppdragen var att förhandla fram en övergång av tidningen Råd & Rön från Konsumentverket, där den funnits sedan ”födelsen”. Jag hade själv varit chefredaktör under en del av tiden, så det här innebar en möjlighet att arbeta nära tidningen igen.

Affären gick vägen den gången, efter ett år av förhandlingar under stort hemlighetsmakeri och flera hot om sammanbrott. Så kunde jag välkomna mina gamla kollegor från min egen tid som chefredaktör in i ett nyskapat dotterbolag. Det blev början på en framgångsrik tid för tidningen. Jag lyfter på hatten för chefredaktörerna Carina Lundgren och Daniel Kjellberg (till höger på bilden ovan) som tillsammans med redaktionen lyckades få tidningen lönsam, trots dyra labbtester, noll annonser och resurskrävande digitalsering.

För Sveriges Konsumenter blev det enormt värdefullt att både äga och arbeta tillsammans med den ärevördiga tidskriften. Det blev en bra kombo: Vårt politiska arbete, tidningens publicistiska och som en sista spets i ”treenigheten” – konsumentvägledarnas direktkontakt med vardagen för hård prövade människor.

Det gjorde Sveriges Konsumenter också jämbördig med de europeiska systerorganisationerna, som nästan alla har sin bas och sitt ursprung i en välkänd testtidning. Vår koncern expanderade och innehöll som mest närmare trettio medarbetare.

2024 ändrades dock förutsättningarna. Nuvarande regeringen strök helt bort det bidrag som i trettio år utdelats för att vi skulle kunna vara en stark konsumentröst, både i Sverige och EU. En motvikt mot de starka näringslivsintressen som försöker och ofta lyckas påverka konsumentskyddet. 

Detta var ett svårbegripligt svek både mot organisationen men framför allt mot konsumenterna. Och tyvärr i linje på den miserabla ”konsumentpolitik” som regeringen bedrivit (vilket jag bland annat skildrar i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”).

Min efterträdare Johanna Hållén (nr två från vänster), vice ordförande Bo Carselid (längst till vänster) och många andra har de senaste åren fört en hårt kamp, både för konsumenterna och för den egna ekonomin. Av med hatten igen.

För att undvika utplåning blev resultatet att tidningen såldes, till en ny, stark och kommersiell ägare. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski (nr två från höger på bilden) säger i ett pressmeddelande:” Råd & Rön gör Sveriges bästa och mest trovärdiga konsumentjournalistik. Genom att tillföra kompetens och kraft, till exempel genom att dra nytta av Bonnier News gemensamma plattformar, teknik- och produktutveckling kan vi skapa goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av journalistiken samt en långsiktig utgivning av tidningen.”

Från min nuvarande plats på åskådarbänken hade jag helst sett att affären inte behövt äga rum. Men det behövde den, för att rädda konsumentintresset och konsumentrösten. Jag hoppas och tror nu att det kan innebär ett uppsving för den fördjupande, förklarande, grävande konsumentjournalistiken. För det behövs i en tid när många tycker att konsumentvardagen har blivit svår, lömsk, tidsödande och orättvis.

Dagstidningarna har nästan backat helt, förr fanns det specifika konsumentredaktioner. Nu syns det mest som snabba nyheter i flödet. Det saknas också fördjupande konsumentprogram, både i public service och de kommersiella etermedierna. Långköraren »PLUS« i SVT lades ner 2020. Den hade en gång en hel timme på bästa sändningstid med ikonen Sverker Olofsson som programledare. Barnprogrammet »REA« var en ögonöppnare för en hel generation småttingar. På 80-talet fanns KonsumentEkot med ett halvt dussin reportrar. Vad som nu finns kvar är hedervärda Plånboken. Och några poddar, av typen EkonomiEkot Extra. SVT:s »Uppdrag granskning« och TV4:s »Kalla fakta« har någon enstaka gång grävt i konsumentfrågor de senaste decennierna men de skulle kunna göra mycket, mycket mer om allt som mörkas och drabbar oss i vardagen och hur lobbyspelet går till  etc etc (kolla min bok, uppslag överallt…).

För mig är det en gåta att inte fler mediechefer satsar på denna typ av handfast, användbar, folkbildande vardagsjournalistik. För även på 2020-talet har den haft svårt att mäta sig med ekonomi- eller kriminaljournalistiken. Förhoppningsvis ser vi ett skifte nu, bland annat i och med den här affären.

Kör på, det finns hur mycket som helst att ta upp. Läsarna kommer att sluka artiklar och inslag. Och applådera. Det är min erfarenhet efter många år med konsumentjournalistik.

Kanske blir det ett riktigt race, där andra stora mediehus ser vad som sker i Bonniers, och gör egna satsningar. Vinnarna blir konsumenterna – och sannolikt ägarna.

MER konsumentjournalistik – inte mindre!!

Nu när det blir allt mer komplext att vara konsument – då behövs god konsumentjournalistik. Hela tiden. Överallt.

I det läget väljer SVT att lägga ner långköraren Plus. Visserligen säger ledningen att programmet ska försvinna i ”dess nuvarande form” och att nya vägar ska utforskas. Det låter hoppfullt, men vad betyder det? Plus har tillsammans med SR:s Plånboken och Råd & Rön varit konsumentjournalistikens flaggskepp i Sverige. Göteborgs-Posten var tidigare ett lysande exempel inom dagspressen, tyvärr inte längre.

Plus då, vid starten. Hur många konsumenter har inte programmet utbildat, uppmuntrat, stöttat, räddat?

Public Service har ett extra stort ansvar att stärka konsumenter, att spegla konsument-frågorna. Hur är naturligtvis en fråga för redaktionerna. Statens direktiv kan gälla myndigheter och liknande som ska ge människor trygghet och stöd, men inte media. Ändå borde konsument-frågor vara en självklar del av SVT, SR och UR:s uppdrag.

För 30 år sedan började jag själv med konsumentjournalistik. Först på kvällstidningen GT som reporter. Sedan som chefredaktör för Råd & Rön. In emellan som frilans. Idag kan jag förundras över att inte mer hänt. Att redaktionerna satsar så lite. Att det inte finns mer nyheter, avslöjanden och guider om konsumentfrågor i media. Detta är journalistik som handlar om rättvisa och om att ge människor makt. Den makt som kunskap ger. Där marknaden fungerar dåligt beror det oftast på bristande, otydlig eller vilseledande information. Det går inte att blåsa en kunnig konsument. Artiklarna och inslagen handlar om vardagen och livet, om plånboken, om hemmet, om maten. Om konflikt och rättvisa. Om fusk och snusk och slarv. Om hur mäktiga intressen försöker undanhålla sanningar som vi har rätt till. Och därför ger konsumentjournalistiken människor de redskap, den kunskap, de sammanhang som han eller hon behöver för att göra bra val och att undvika att köpa grisen i säcken.

Nyheter som berör oss som konsumenter dyker naturligtvis upp i nyhetsflödet – prishöjningar, reklambluffar, aggressiv försäljning och lurade konsumenter. Men det behövs också fördjupning, kartläggning, egna bilagor, egna program. Liksom på sport, ekonomi, vetenskap och kriminalsidan. Jag kan till exempel förundras att inte ”Uppdrag granskning” och ”Kalla fakta” lägger mer krut på att avslöja sanningen bakom ljuva reklamlöften, skrupelfria entreprenörer och lövtunna företagspolicier. Bara att kolla hur ”hållbara” handel, industri och jordbruk är i verkligheten eller vad som händer med våra personuppgifter på nätet. Det borde kunna hålla igång ett jättegäng reportrar månader framöver. Att glädja miljoner hungrande läsare, lyssnare, tittare.

Fler journalister och redaktionsledare borde få upp ögonen för möjligheterna. Men som f d programledaren och hedersmannen Sverker Olofsson uttrycker det: ”Det är ju så med konsumentjournalistik, som reporter vill man kanske bli utrikeskorrespondent eller grävreporter. Det är ingen som sedan barnsben har drömt om att bli konsumentreporter. Så det är ingen högstatusjournalistik. Men publiken ser det näst intill som högstatusjournalistik.”

Med min erfarenhet kan jag bara instämma. När jag började talade man lite nedsättande om ”kastrulljournalistik”. Det kanske fortfarande gäller, på något sätt…

Särskilt viktigt är det med oberoende konsumentjournalistik nu när det finns allt fler där ute som utger sig för att hjälpa oss konsumenter. Ibland bra men långtifrån alltid pålitliga. Vi har de senaste åren sett flera luriga sidor på internet som uppger sig hjälpa oss att göra bra val eller att få vår bil, vår hälsa eller våra hem värderade. Eller att hjälpa oss få rättelse när vi råkat ut för flygförseningar och p-böter mm.

Vem i hela världen kan man lita på? sjöng Hoola Bandoola Band för länge sedan. Den frågan kommer att eka allt högre i vår komplexa värld. Och då behövs media som satsar på en journalistik som ställer sig på människornas, konsumenternas, sida i deras trixiga vardag.

Sökes: konsumenthjältar

Blåslampa_683_för-webb

Vem är egentligen konsumentens bästa kompis? Vilka är de hjältar som gör insatser för att stärka alla som känner sig vilse i valfrihetsdjungeln, lurats in i något köp, vill handla hållbart men inte vet hur? Ja, lyssnar man på vad som sägs så skulle det kunna vara alla. Politiker säger sig stå på konsumentens sida – för att i skarpt läge hellre ta hänsyn till den fria företagandet. Det är ”viktigt” med starka konsumenter. Jaha. Och..? Liksom ledare för företag och branschorganisationer. Hur många gånger har jag inte hört floskler som ”kunden i centrum” eller ”alla är vi konsumenter” från det hållet?

Men det finns äkta kompisar. Människor, organisationer och även företag som slåss för att vi ska bli trygga, starka och medvetna i en tid när det är komplext och krävande att vara konsument. Tyvärr uppmärksammas de inte tillräckligt mycket. Särskilt inte om de agerar lokalt, utanför Stockholm, kanske med små medel, kanske för att hjälpa en mindre grupp utsatta konsumenter.

diplom2003 instiftades konsumentpriset ”Blåslampan”. Varje år delar Sveriges Konsumenter och Råd & Rön ut priset till en av dessa konsumenthjältar. Utanför mitt rum hänger en diplomen med alla välförtjänta pristagare genom åren – från TV-programmet REA och Marit Paulsen till Fredrik Gertten, Louise Ungerth och nu senast Fair Trade Center. Vem blir det som i år, den 21 oktober, ska ta emot en äkta blåslampa och 10 000 kronor av prisutdelaren, konsumentminister Per Bolund? Ja, det kan du vara med och avgöra. Fundera på om du sett något, hört något som borde belönas. Kanske något i din närhet, någon förening eller någon eldsjäl som borde uppmärksammas och som kan inspirera andra. Alla kan nominera, inte bara en utan flera kandidater. Vem är din konsumenthjälte?

Skicka din nominering till konsumentpriset@sverigeskonsumenter.se senast den 31 augusti.

Ordförande Örjan Brinkman samt prisutdelare Per Bolund tillsammans med vinnare Blåslampan 2014 - Fair trade center.

Ordförande Örjan Brinkman samt prisutdelare Per Bolund tillsammans med vinnare av Blåslampan 2014 – Fair trade center.

Grattis Fair Trade Center

Blåslampan_2014_ (28 av 29)

Igår var en av årets roligaste dagar. För tolfte året delade vi ut konsumentpriset Blåslampan och för femte året skedde det med Råd & Rön i ett mer storstilat format. Vi anordnar ett seminarium på eftermiddagen och delar ut priset inför en större publik med konsumentministern som utdelare. Det har utvecklats till att bli en riktig ”konsumentfest” och det är jag glad och stolt över. I år gick priset till organisationen Fair Trade Center, en liten organisation som envist men framgångsrikt kämpat för bland annat levnadslön till dem tillverkar en stor del av våra vardagsvaror (ska inte förväxlas med Fairtrade Sverige, som sköter märkningen).

De fick priset i hård konkurrens med de andra tre finalisterna – Ethel Forsberg, Mikael Grill Pettersson och WWF och deras rapport ”Du äger”. Seminariet igår hade temat ”Ung konsumentmakt” och var en slags final för vårt stora ungdomsprojekt ”Ingen blåser mig”. Intressant och inspirerande, mycket kan göras ytterligare för att involvera, mobilisera och stötta unga att bli kunnigare och kaxigare konsumenter. Vanor, kunskap och självförtroende grundläggs tidigt och de är ju på många sätt framtiden.

Efter mingel var det dags för prisceremoni i bästa Oscars-stil (”de nominerade är…”), där vi var glada att Per Bolund fortsatte traditionen med ansvarig minister som utdelare. Per Bolund har ju även de viktiga finansmarknadsfrågorna och han utlovade under sitt korta inledningstal att det ”ska märkas” hos konsumenterna att vi har en ny regering. Det blir spännande att se vad det innebär konkret. Vi har tidigare uppvaktat med våra ”100 krav” och vår ”Hjälpreda till nye konsumentministern” och kommer också att få besök av ministern på vårt kontor.

Konsumenttvister – är glaset halvfullt eller halvtomt?

Många konsumenter blir lurade av företag och HAR rätt enligt lagar och praxis. Ändå FÅR de inte rätt. Allmänna reklamationsnämnden i Sverige hjälper många att slippa gå till domstol för att få tillbaka pengar för trasiga prylar och dåligt utförda tjänster. Jag har följt ARN i 25 år och tycker att det i det stora hela ett bra system. Konsumenten får gratis hjälp att lösa en tvist med en hantverkare, en resebyrå eller en bilverkstad. Visst, det finns baksidor – ett helt halvårs handläggning, beloppsgränser och enbart skriftliga underlag för beslut. Men det är MYCKET bättre än domstolsvägen.
Dock är ju ARN:s beslut endast rekommendationer. Som följs av knappt tre av fyra företag i de fall konsumenten får rätt. I snitt. Inom vissa branscher är det klart bättre, i vissa andra klart sämre, typ sex av tio följde förra året rekommendationerna. Det gäller inte minst hantverkstjänster. Det märks också på alla förtvivlade samtal som vår konsumentvägledning får.
Nu kan man ju fråga sig: Är sex av tio okej? Ska vi vara nöjda? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Igår stod konsumentminister Birgitta Ohlsson i SVT:s Aktuellt och var nöjd. Inslaget handlade också om den norska modellen, där ett utslag i deras Forbrukertvistutvalg kan gälla som dom i domstol, alltså vara en ”exekutiv handling” som en konsument kan gå till kronofogden med för att få rätt mot en trilskande företagare. Mycket intressant. Jag uttalade mig positiv till detta. Inte att vi ska kopiera den norska modellen, men väl att inspireras av den. För något behöver definitivt göras. Följsamheten av ARN:s beslut pekar – tyvärr – nedåt. Det är mycket oroväckande.
Birgitta Ohlsson höjde Råd & Röns svarta lista till skyarna – tack för det. Och listan göra att följsamheten förbättras ytterligare något, utöver ARN:s statistik. Men det räcker inte. Även om vi aldrig kommer att få 100 procent följsamhet, på grund av konkurser och annat, så behöver siffrorna bli bättre. För många konsumenter blir blåsta av oseriösa och nonchalanta företag. Det får inte bli större skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Det måste bli MINDRE skillnad.

Prisvärda kämpar

Om två veckor står det klart – vem får 2010 års ”Blåslampa”? Det är Sveriges Konsumenters och Råd & Röns pris till den som gjort mest för konsumenterna. Jag har suttit i juryn och det har inte varit lätt. Fyra starka finalister finns nu – Stefan Jarl, Mats-Eric Nilsson, Zarah Öberg och Pricerunner. Det känns bra att kunna lyfta berömvärda insatser på det här sättet. Behovet är stort av förebilder, vardagshjältar och inspirerande exempel på konsumentområdet. Det är viktigt att visa att det går att göra något åt orättvisor, problem och faror som vi utsätts för. Förra året gick priset till Camilla Sparring, dalkulla, undersköterska som genom sin ilska mot dålig mat i mat och skola har fått nästan 100 000 att skriva på ”Matupproret”. Bravo, ett exempel att följa. Nätet ger större möjligheter än förr att dra igång kampanjer, samla anhängare för ett gemensamt mål. Idén med konsumentpriset är just att mobilisera, att få fler att resa sig. Att bidra till att konsumentmakten blir starkare. Blåslampan symboliserar just att man sätter eld i baken på utvecklingen. På företagen.

Vill du vara med på prisutdelningen är du välkommen, det finns platser kvar. Birgitta Ohlsson, vår nya konsumentminister, är prisutdelare. Sista anmälningsdag är fredag 29 oktober. Gå in på hemsidan.