Kategoriarkiv: Konsumentlagstiftning

Nätjättarna – sjukt rakt igenom

Publicerat av
Svara
Skärmbild från Sheins webb

Vi köper billigt skräp med farliga kemikalier och riskabla elanslutningar som tillverkats och sålts med tveksamma metoder, tas hit med fraktflyg och i många fall returneras på samma sätt. Jag talar om näthandelsjättarna Shein (bilden) och Temu. Utskällda på mycket goda grunder. Senast efter att ha sålt en barnsexdocka.

Man ska inte glömma att företagen har kunder som kan räknas i hundratals miljoner. Varav många återkommer. Men det handlar om något större än rätten att köpa vad som helst, hur som helst. Och rätten att sälja vad som helst. Därför är det viktigt debatten inte fastnar på någon enstaka produkt (om än aldrig så upprörande).

Hela konceptet är ruttet rakt igen. Kritiken borde för övrigt också riktas mot andra shoppingjättar som Amazon, även om de kinesiska båda bolagen är värst. Och riktas mot att de fått agera fritt år efter år, medan både lagstiftare och kontrollmyndigheter varit sega eller haft händerna bakbundna.

Ett övergripande problem är att vi drivs att överkonsumera och bli ”shopoholics” och att det sker till priset av miljö, klimat, hälsa, hos kunderna och hos de som framstället skräpet under slavliknande förhållanden. Till allt detta kan läggas de avfallsberg av textilier i öknen i Chile eller på olika håll i Afrika som handeln förorsakar. Ska man gå in på detaljer kan man ta fram ”brottslistan” som de europeiska konsumentmyndigheterna gjorde om Temu för ett knappt år sedan:

  • Falska rabatterbjudanden.
  • Hets att köpa – falska påståenden att produkten är på väg att ta slut, etc.
  • Påtvingade spel – »lyckohjul« där viktig information om villkoren för spelet göms.
  • Utebliven eller vilseledande information om bl a den lagstadgade ångerrätten.
  • Falska konsumentrecensioner.
  • Dold kontaktinformation.

Inte så lite. Alltihopa grundfel, som har tillkommit för att internet och globaliseringen gett möjligheten. Inte fel på dessa två företeelser i sig, men avarterna har ett högt pris och skapar problem både för konsumenter och seriösa företag, med oschysst konkurrens. För konsumenter bidrar det verkligen till den situation där vi är mer utsatta eftersom vi hela tiden måste värja oss och lägga tid på att kolla att vi inte blir förda bakom ljuset (knepen ovan används i viss utsträckning även av svenska nätbutiker). Jag skriver en del om det i min nya bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna!

Visst har politiken reagerat. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari föreslog för ett knappt år sedan att helt förbjuda import av Shein och Temu, men det gillade inte de andra Tidö-partierna. Dock säger sig regeringen se allvarligt på utvecklingen och flera ministrar skrev i februari att man övervägde hanteringsavgifter på alla paket, även små, som kommer från länder utanför EU. Helst skulle det ske på EU-nivå, men nationella avgifter var inte uteslutet. Senast har socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) kallat e-handelsföretag, barnrättsorganisationer och myndigheter till ett möte om barnsexdockorna den 28 november. Vilket för övrigt fick Franrike att stänga ner Shein helt.

Shein och Temu är ett sjukt uttryck för att det har gått alldeles för långt. Det är ett gemensamt intresse att se till att skräpförsäljningen tvärs över världen begränsas och konsumenters ekonomi, rättigheter, hälsa och säkerhet skyddas mycket bättre. Men då krävs handling och att man är mer snabbfotad och inte bara väntar på EU-åtgärder. Hittills har det mest varit samtal och prat.

Boken som jag hoppas ska göra nytta

Publicerat av
Svara

Min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” finns nu inte bara i diverse datorer utan även i fysisk form, i en tryckt bok. Här har jag just varit med om att packa upp dem på bokförlagets Ordfronts kontor, flankerad av förläggaren Pelle Andersson och koordinator Sofia Gustafsson. Författare känner igen den där känslan av euforisk glädje, blandad med en nypa skräck (tänk om texten är uppochner eller det saknas något viktigt parti…). Men mest glädje, med tanke på hur mycket slit, vankelmod, själ och hjärta som ligger nerplöjd i de hundratals tryckta sidorna. Mitt projekt startade våren 2024. Den 15 oktober släpps den i handeln.

För min del ser jag fram emot lanseringen, och att den både ska göra NYTTA och väcka DEBATT. Det är tuffa tider för konsumenterna med fulsälj, bluffar, trix på nätsajter, luriga avbetalningar, reklam som ger sken att vara obetalt tyckande av influensers och mycket annat. Precis innan boken gick i tryck kom Konsumentverkets rapport med titeln ”En oönskad, olämplig och djupt problematisk affärsmetod”. Myndigheten föreslår totalförbud, vilket är något helt annat än de tyckte för några års sedan. Men problemen har helt enkelt fortsatt att växa, branschen har misslyckats med att bringa ordning och som sagt, det är redan från början ett problem att vi blir störda när vi minst anar det och ska behöva ta ställning till både luriga och komplicerade avtal. I boken ger jag en bakgrund till hur det blev så här, och beskriver också branschens intensiva lobbying (som lär gå på högvarv just nu). Det finns en lista på företagslobbyisternas vanligaste argument i boken, med rimliga motargument från oss på konsumentsidan. Kanske läsning för konsumentminister Erik Slottner…

Varför ägnade jag ett och ett halvår av mitt pensionärsliv att skriva en bok? Ja, ni som känner mig vet att jag tycker det här med rättvisa och rimlighet är centralt, att vi har för lite av det. Jag såg det som ett privilegium att få sammanfatta insikter och erfarenheter från ett arbetsliv och få det publikt utgivet. För att citera en del av mitt förord:

I grunden handlar det om rimlighet, om rättvisa, om demokrati. Att alla vi konsumenter ska kunna hänga med, vara en del av samhället. Och – att marknaden ska fungera bättre. 

Det behövs en helt annan balans i makten mellan näringsliv och kund. För mig är det fullständigt obegripligt att det som kallas konsumentpolitik inte har en mycket starkare ställning och mer resurser än det har idag. 

Det handlar inte om att vara emot marknadsekonomi eller emot reklam. Den enskilde har naturligtvis ett stort ansvar för det den köper och väljer. Men det måste finnas gränser för hur förberedda, pålästa och misstänksamma vi ska vara i varje stund av livet. Det ska inte vara ett heltidsjobb att vara konsument. 

Det är dags att vända på strålkastaren och mycket tydligare peka ut de aktörer och de strukturer som riggar systemet. Som gör att vi leds in på fel vägar och fråntas våra pengar. 

De har också ett ansvar. Ett stort ansvar. Det är vad den här boken handlar om. Jag har velat skriva den länge.

Min bok om konsumentmakt – snart ute

Publicerat av
Svara
Skärmdump av presentation i bokförlaget Ordfronts höstkatalog.
Utdrag ur Ordfronts höstkatalog (finns på förlagets webb, sidan 56) –

Svårt, tidsödande, lömskt och orättvist. Om du känner så som kund och konsument är du långtifrån ensam. Mycket är riggat – för att styra, manipulera, vilseleda och lura. 

Så inleder jag min bok med just titeln ”Riggat”, som i oktober kommer ut i bokhandeln. Det senaste året (drygt) har jag ägnat åt att planera, researcha, intervjua, skriva och redigera. Just nu kollar jag den layoutade inlagan till boken och det är fantastiskt att se resultatet av alla vedermödor som det kommer att se ut i den tryckta boken.

I nästan fyrtio år har jag jobbat med konsumentfrågor, vilket bland annat synts här i bloggen. Halva den tiden var jag chef på på den ideella organisationen Sveriges Konsumenter. Under alla denna tid är det mycket kunskap, möten, insikter och frustration som passerar och därför föddes för några år sedan idén att ”sammanfatta” läget – och ge råd på hur det kan lösas.

För det har blivit svårare och lömskare där ute. Vi konsumenter känner oss ofta ensamma mot skrupellösa skojare, luriga webbshoppar, snabblån och falsk reklam och det har inte blivit bättre med åren, varken med skojeriet eller med samhällets stöd, vilket jag visar i boken. Dessutom ställs det ökade krav på oss konsumenter att både rädda vår ekonomi och att rädda planeten genom våra köp. Rimligt. Nej, menar jag.

Här några artikelrubriker ur boken:

  • Så styrs vi affären
  • Ord- och siffertrixandet
  • Kundtjänst – stör ej
  • Vem kan man lita på?
  • Krediter till döds
  • Fällorna på nätet – och utanför
  • Kunderna ska rädda världen
  • Orimligt och orättvist
  • Råd till dig som konsument

Boken finns att bevaka redan nu på de stora boksajterna men kommer alltså i mitten av oktober. Jag kommer att återkomma här i bloggen med kommentarer, uppdateringar och uppföljningar på ämnen i boken.

Almedalen i spåkulan

Publicerat av

Vad blir det för någon slags Almedalsvecka i år?

Ja, för 18 gången ska jag dit själv, nu inte längre som något annat än vetgirig och erfaren ”veteran” i konsumentfrågor. Ska bli väldigt roligt. För Visby under denna årliga vecka är en bubblande gryta av tankar och aktuell kunskap, gratis och ofta med höga företrädare för olika maktsfärer. Partiledarna är där, allihop, och två stycken varje dag ska tala på den traditionella scenen. På onsdag blir det höjdpunkten, med M och S samma dag.

Men Almedalsveckan är egentligen framför allt alla dess seminarier om vitt skilda ämnen. När det var som allra galnast var man uppe och nosade på 4000-strecket (med över 100 samtidigt när det var som intensivast.

I år har det lugnat sig lite, med strax över 2000 seminarier i dagsläget.

Om vad?

Ja, siffror på det brukar vara intressanta värdemätare, som jag ägnat många bloggar år tidigare.

Mycket i år är om energi, klimat, digitalisering, vård. Trendar gör försvars- och beredskapsfrågor, konstigt vore det väl annars.

En sökning på ordet ”konsument” ger 63 träffar. I flera av dem är Sveriges Konsumenter engagerade, och min efterträdare Johanna Hållén liksom konsumentvägledarna i ”Konsumenträtt  för alla” kommer att ha bråda dagar. Vad sägs till exempel om rubriken ”Fulsälj, större än bedrägerier”?

63 är tre procent av alla seminarier. Det hade kunnat vara mycket mer för konsumentperspektivet griper in i så mycket som berör vår vardag. Under mina år som paneldeltagare blev jag ofta ombedd att deltaga i sista minuten, därför att någon bland arrangörerna kommit på, ”javisstja vi måste väl ha någon som pratar för konsumenterna också”.

Ordet ”livsmedel” – en stark konsumentfråga – ger 50 träffar. Relativt blygsamt, ofta är det kopplat till klimat och beredskap. ”Hållbar konsumtion”, ”reklam” och ”greenwashing” ger var och en färre än tio träffar. ”Överskuldsättning” ger en (1) träff.

Bedrövligt att vi inte kommit längre, att det inte är mer än en självklarhet. Ett sorts fattigdomsbevis.

Sedan finns ju begränsningar i vad konsumentföreträdare hinner med. Själv har jag galopperat eller cyklat febrilt mellan frågor om mat, kemikalier, överskuldsättning, taxi, energi och kontanter när det var som värst. Och varit helt slut.

Men intresset borde vara större att komma ur ”företagsbubblan”. Bilden från 2023 ovan är en illustration det – det handlade OM mat och OM konsumenter, men ingen var där och talade FÖR dem.

Summa summarum: Ett ganska vanligt Almedalen. En intensiv kaleidoskopisk karusell som snurrar några dagar och sedan tvärstannar eftersom alla ska på semester.

Fenomenet haussas ofta upp enormt av oss som är i ”svängen” – politiker, företag, intresseorganisationer. Och det är ett unikt möte på en unik plats där makten är ovanligt synlig och ovanligt tillgänglig (trots skärpt säkerhet). Och ett sorts folkuniversitet för oss som har lyckan att kunna vara där.

Samtidigt ska man vara medveten om att den starkes rätt råder ­–­­ företag kan satsa mycket mer. Och man ska också vara på det klara med att stora delar av svenska folket varken deltar, följer vad som händer. Eller bryr sig.

Ändå hoppas jag att fenomenet överlever – långt efter 60-årsjubiléet 2028. Fast lite mer justerat, med lite mer vardagsperspektiv och med ytterligare satsningar på dem som inte har råd att vara där och utmana makthavarna i viktiga frågor för vanliga människor och för miljön.

Lyssna på Ursula von der Leyen, Slottner

Publicerat av

Konsumentkämpar från hela Europa har de senaste dagarna samlats i Lissabon. Och fick vid starten en hälsning från ingen mindre än Ursula von der Leyen, EU-Kommissionens mäktiga ordförande (bilden).

Hennes ord borde vara obligatorisk läsning för politiker i hela EU. Inte minst regeringen i Sverige. Så här sa hon, bland annat:

– Kampanjer från konsumentorganisationer stärker både konsumenterna, den inre marknaden – och demokratin i EU. 

– En stark europeisk konsumentrörelse har varit avgörande för att stärka rättigheterna – och kommer att vara i framtiden. Vi måste göra mer – inte minst för våra barn. Och se till att reglerna också efterlevs.

I morgon ska konsumentminister Erik Slottner tala på de årliga Konsumentdagarna i Uppsala. Samme Slottner som såg till att stödet till den svenska konsumentrörelsen helt ströks ur statsbudgeten. Efter 30 år. Trots utmanande tider. Trots att det är småpengar i sammanhanget.

Ett svek mot konsumenterna, som i tuffa och omvälvande tider behöver en röst, en motvikt till alla välbetalda konsulter som lobbar för banker, handel och jordbruk i Bryssel. 

Slottner kommer säkert att säga något om hur viktiga både konsumentrådgivare och konsumentrörelse är. Han borde göra mycket mer.

Mötet i Lissabon var tack och hej för mig till europeiska kollegor. Sedan 2008 har jag suttit i styrelsen för BEUC, den europeiska paraplyorganisationen med ett 40-tal medlemmar. Fantastiska år med motgång, medvind och framförallt segrar för 100-tals miljoner vanliga, sårbara, stressade konsumenter i unionen.

Mötet ordnades av den portugisiska konsumentrörelsen (DECO) som fyllde 50 år. Ett lysande exempel på en kraftfull, effektiv nationell organisation, som gratulerades av både Ursula von det Leyen och även av FN:s generalsekreterare Antonio Gueterres. Det finns massor av sådana organisationer runt om i Europa.

Sedan 30 år också i Sverige.

För egen del kan räkna upp massor av exempel där vi genom åren har gjort skillnad (längre reklamationsrätt, integritetsskydd, enklare hitta miljöanpassade varor, stopp för fulsälj, räntetak etc etc).

EU har betytt massor för konsumenterna. Titta på Sveriges Konsumenters valfilm. Och som Ursula von der Leyen underströk – det finns massor kvar att göra. För en sant klimat- och miljösmart konsumtion, och för våra barn. Vi går mot en mer komplex och lömsk värld, med tuffa mål om att bli fossilfri. Någon måste säga det. Någon måste ha kunskap och förankring för att möta politiker, både i slutna rum och och offentliga debatter. Det vore intressant att få Erik Slottners – och regeringens – vision för en stark, riktig, fungerande konsumentpolitik för alla. För jag utgår från att det finns en sådan. Vi är ändå ungefär tio miljoner konsumenter i landet (varav flertalet också är väljare).

Nya tider väntar

Publicerat av

Avtackning på Sveriges Konsumenters och Råd & Röns kontor i mars. Minnesvärt och varmt!

Välkommen tillbaka till min egen blogg, bertoft.se!

Under många år skrev jag på Sveriges Konsumenters bloggsida, om frustrationer, segrar, utmaningar på vägen mot skärpta rättigheter och stopp för bluffar och fulsälj. Nu har jag slutat som generalsekreterare. Men inte som aktiv konsument. Eller som ”konsumentveteran”, som jag i brist på annat kallar mig på X. Mina erfarenheter, insikter och tankar av 37 år på GT, Konsumentverket, Cint, Råd & Rön och Sveriges Konsumenter tar jag med mig framöver.

I det som vissa kallar ”den tredje åldern”.

Det börjar bra, våren är här på allvar. Och jag har just kommit ut med en ny så kallad konsumentdeckare, ”Spelets mörka begär”. Den tar upp bankernas enorma makt och nonchalans mot småspararna. En bankanställd hittas död nedanför ett stup. Hon är djupt skuldsatt. Jakten på en mördare drar igång.

Miljön är inspirerad av Tyresö, där jag har mitt eget fritidsparadis, där jag nu kommer att få mer tid att påta, skåda fågel och bara vara. Eller ”fritids…”… Allt är ju fritid nu. Jag har bara inte vant mig. Inte heller vid ordet ”pensio…”.

För jag kommer inte att lägga ner vapnen. Jag kommer inte att byta liv helt och ägna mig åt korsord och att plöja Tolstojs samlade verk. Inget fel i det. Men jag kommer att fortsätta att engagera mig.

Mina fyra sista blogginlägg på Sveriges Konsumenter kan du läsa här:

Fler inlägg hittar du på Sveriges Konsumenters välmatade webb, se under ”Blogg”.

På den här, privata sidan finns över 400 bloggar från 2010 och framåt om alla upptänkliga ämnen. Många av dem tyvärr aktuella. En del hade kunnat skrivas än idag.

Så det behövs starka konsumentröster. Många olika. Framför allt en stark konsumentrörelse. Med grunden i det viktiga arbetet i EU, där nästan alla lagar vi berörs av i vår konsumentvardag beslutas. Regeringens obegripliga indragning av statsstödet för konsumentsidan kommer tyvärr att ge bankerna, livsmedelsproducenterna och IT-företagen än större övervikt när de vill bromsa eller förhindra ett stärkt konsumentskydd.

I den här bloggen tänker jag framöver att blanda viktigt med personligt. Här representerar jag mig själv och ingen annan. Får se hur det blir. Och hur många som vill hänga med på resan.

Bland det jag kan tänka mig att ta upp är följande:

  • EU-valet – hur mycket kommer konsumentfrågorna upp? Och hur ”konsumentvänliga” blir den nya Kommissionen och det nya EU-Parlamentet?
  • Livsmedelsbutikerna – hur mycket kommer de att skylta om och ge plats för att uppmuntra till en mer hållbar och hälsosam mat?
  • Kläderna, elprylarna, plastskräpet ­– vad händer med vår vettlösa fel- och överkonsumtion?
  • Techjättarna och e-handlarna – hur tänker de hantera vår personliga integritet med de otroliga möjligheter de har, trots ny och inkommande lagstiftning?
  • Och hur krångligt ska det behöva vara att vara just konsument? Måste det vara ett heltidsjobb? Hur blir det ”lätt att göra rätt? För alla? I verkligheten?

Hör gärna av dig om ämnen. Var aktiv som konsument. Gå samman. Stötta alla de organisationer som slåss för konsumenternas bästa, inte minst min hemvist (och mitt ”hem”) under 20 otroligt händelserika, givande och frustrerande år.

Vi ses.

Ljus i konsumentmörket

Publicerat av

Foto: Roberto Nickson, Unsplash

Lömskare, lurigare och svårare. Så kan man beteckna 2010-talet för landets konsumenter. Listan med problem för konsumenterna toppas som tidigare av bilar, resor och hantverkare. Men telekom – telefoni och internet – har gradvis seglat upp som ett som ett svart moln där många luras in i abonnemang och avtal de inte förstår eller inte kan ta sig ur. Den digitala världen innebär stora möjligheter för många, men också marginalisering av vissa grupper och nya fiffiga former av bedrägerier som inte kräver mer än en dator. Eller en telefonlur – se min förra blogg.

Men allt är inte nattsvart, långt därifrån. Konsumentlagstiftningen under 10-talet har gradvis skärpts, vilket vi till stora delar kan tacka EU för. Men en hel del återstår. Dessutom finns det stora blottor när det gäller myndighetstillsyn och glapp mellan att HA rätt och att FÅ rätt.

Vad som också kännetecknat det senaste decenniet stavas HÅLLBART. Klimathot, utrotning av arter och antibiotikaresistens har fått allt fler att inse vår i grunden destruktiva konsumtion.

Inför skrivandet av denna blogg roade jag mig med att titta på Sveriges Konsumenters verksamhetsberättelse 2010. Vad jobbade vi med då? Ja, till stora delar samma områden som nu. Många problem kvarstår, men har möjligen tagit annan form, inte minst på grund av digitaliseringen.

Vissa saker har konsumentrörelsen lyckats få igenom – till exempel strängare lagstiftning om integritet (GDPR), livsmedelsmärkning, snabblån, telefonförsäljning, passagerarrättigheter och väldigt mycket annat. Men när jag tittar igenom våra 100 krav inför valet 2014 så kan jag konstatera att många återstår att förverkliga. Något som vittnar om behovet av en stark – och starkare – konsumentrörelse som kan agera motvikt mot bankers, IT-jättars, industrins, handelns och böndernas starka lobbymaskiner. Där känner vi i Sveriges Konsumenter att vi har medvind och förståelse från många politiker. Men inte tillräckligt.

Det har nu gått tio år sedan 2010. Och till ödesåret 2030 återstår det bara tio till. Tänkvärt! Med tanke på att så lite som hänt och vilka jätteutmaningar vi har så finns det skäl att vara orolig.

Det finns en ökad medvetenhet om vad våra livsmönster och shoppingturer ställer till med på planeten. Men bara klokskap räcker inte. Inför det kommande decenniet har våra politiker – i Sverige och i EU – ett enormt ansvar att se till att det blir lättare att vara konsument. Att kunna vara miljösmart och göra kloka medvetna val, och att slippa bli lurad av skojare. Här spelar EU en central roll. Den nya Kommissionen har en ambitiös agenda bland annat genom sin ”Green Deal”. Men det kommer att behövas hårt tryck och stort politiskt mod för att det ska bli verkliga, långsiktiga resultat.

Det är komplext att vara konsument i nådens år 2020. Vem har tid och kunskap att läsa oändliga avtal på nätet? Vem har möjlighet att tjata sig till sin rätt mot en digital plattform på andra sidan jordklotet? Vem kan vara oberörd av reklamens normer? Vem kan välja helt rätt i ett svårgenomträngligt utbud av varor och tjänster?

Då behövs en stark konsumentpolitik – för rättvisa, hållbarhet och rimlighet.

Ha en riktigt GOD, RIMLIG, HÅLLBAR, VILSAM JUL med fokus på det viktiga i livet. Och ett riktigt gott nytt 2020.

Dags att skärpa kraven på telefonförsäljningen

Publicerat av

Telefonförsäljare fortsätter att plåga utsatta konsumenter trots den lagstiftning om skriftliga avtal och betänketid som kom 2018. Något som SVT Nyheter rapporterade om i helgen.

Lagens grundidé var enkel: Försäljare skulle inte kunna prata omkull människor under ett samtal. Alla skulle få en tid att reflektera, kanske jämföra med sitt gamla eller andra avtal, prata med andra i hushållet. Avtalet skulle vara skriftligt, inte muntligt. Därmed följde Sverige efter många andra EU-länder som hade samma tuffa regler.

Tyvärr har telefonförsäljare kringgått detta genom att skicka sms och via telefon pusha kunden att klicka ”Ja”. Ofta direkt efter säljsamtalet eller till och med under säljsamtalet.

Det var definitivt inte tanken med lagen och SVT:s Plusredaktions granskning visar tydligt hur oseriös delar av telefonförsäljningsbranschen fortfarande är.

Det är fortfarande samma grupper som blir pålurade abonnemang och tjänster de inte tänkt sig.  Många företag verkar slarva med att det är efter telefonsamtalet som man ska få möjlighet till skriftlig bekräftelse, inte under samtalet. Konsumenter har vittnat om att förbindelsen plötsligt har brutits under pågående säljsamtal, och när företaget sedan ringer upp igen, ”hjälper” de konsumenten att skriftligen bekräfta via sms.

Att säljarna lurar konsumenterna på den skäliga betänketiden är ett problem. Ett annat är själva tekniken – möjligheten att svara just med sms. Många förstår inte att ett svar på sms är samma sak som en skriftlig bekräftelse som gör konsumenten hårdare bunden än ett muntligt avtal. Ytterligare ett problem är att den lilla text som syns i mobilfönstret inte kan ge all information, bland annat hamnar den obligatoriska texten om ångerrätt ”lämpligt” en bra bit ner och kräver en skrollning för att se.

Till SVT säger civilminister Lena Mickos pressekreterare att utvecklingen är olycklig. Från regeringens sida ska man att följa upp vilka konsekvenser reformen gett och se till så att syftet med lagen uppnås. Det låter bra. Men fulsäljarna kommer tyvärr inte att låta sig skrämmas av ord.

Nu krävs en skärpning av lagen. I första hand måste konsumentens betänketid respekteras och tidsättas. 48 timmar skulle kunna vara en skälig betänketid. Dessutom måste sms som medium ifrågasättas och utvärderas. Ska det över huvud taget vara tillåtet att godkänna avtal skriftligt via sms? Eller ska det krävas e-post eller brev med pappersavtal? Möjligen behöver man också återinföra krav på att spela in alla säljsamtal. Då finns det större möjligheter att i efterhand bevisa fulsälj.

I sista hand – om inget annat hjälper – finns bara en lösning: att införa så kallad opt-in. Det vill säga att konsumenten aktivt måste tacka ja till att bli uppringd av en telefonförsäljare. Så har bland annat Danmark gjort och där är problemen med telefonförsäljningen mycket mindre. För hänsynen till konsumenterna måste komma i första rummet.

Vem älskar Black Friday?

Publicerat av

Svensk detaljhandeln fortsätter att agera som om klimathotet inte fanns.

I alla fall när det lackar mot jul.

Det märks genom att man framhärdar med det förlegade köpjippot ”Årets julklapp”. Det märks genom att man framhärdar med nya reatillfällen – Singels’ day och Black Friday (eller ”Black week” som vissa lockar med). Det märks på prognoser som hoppfullt talar om ”rekord” – att vi ska handla för tre procent mer i december än förra året.

Detta i en tid när det blir allt mer övertydligt vad vår livsstil faktiskt kan leda till. Riktigt absurt blir det när nyheterna visar nya klimatprognoser, smältande isar och demonstrerande ungdomar för att nästa sekund växla till julhandel med överflöd, glitter och omsättningsökningar. Black Friday sker dessutom – vilket blir närmast hånfullt – på samma dag som stora klimatmarscher planeras.

Ovanpå det: Alla reabluffar. Senast dundrade Dagens Industri ”Fulspelet en skam för detaljhandeln”. Konsumentverket avdelar fyra personer bara för att hålla koll på att inte reklamen går överstyr och bluffandet får ske helt obehindrat.

Sveriges Konsumenter är kritisk till såväl bluffreor som köphets. Vi stödjer istället ”White Monday” som uppmanar till begagnat och cirkulärt.

Vem älskar Black Friday? kan man fråga sig.

Konsumenterna? Är reorna bluff är det ju bortkastat. Nedsatta priser kommer dessutom alltid tillbaka, även om reklamen vill få oss att tro annorlunda. Och allt mer av prylarna betalas med lånade pengar, vilket kommer surt efter och ökar risken för överskuldsättning.

Butikerna? Kritiken om bluffar måste vara förödande för branschen och spär dessutom på bilden att branschen stoppar huvudet i sanden vad gäller miljön. Dessutom är handeln uppenbarligen kluven, Black Friday tar kunder från andra rea-tillfällen.

Planeten? Knappast. Fler reor spär på prylkonsumtionen och den bidrar ytterst till att vi går mot en allt varmare värld med stigande havsnivåer och utrotade djurarter.

Vi ska inte sluta köpa och konsumera. Men omställningen till ett hållbart samhälle ska ske på tio år och recepten där är färre nya prylar, mer upplevelser, mer begagnat och mer återvunnet, mer delande och mer fokus på umgänge, lugn, rimlighet och annat som vi i grunden alla längtar till.

Årets julklapp då? Vad är det för fel på det? I år blev det mobillådan (prylen vi saknat så länge…). Jag hade en twitterkonversation med Svensk Handel där de tycker jag borde hylla prylar som uppmuntrar det sociala mötet. Gärna mer sociala möten. Frågan är om en låda gör skillnad. En låda som antagligen framställs av underbetalda människor i omänskliga miljöer på andra sidan jordklotet och garanterat snart dyker upp i grovsoprummen och loppisarna.

Årets julklapp är inte huvudproblemet men en yttring av en struts-mentalitet. Jippot har överlevt sig själv 2019, hur mycket man än försöker låtsas att det är en satsning på hållbarhet.

 

 

Klimatet årets Almedalsraket

Publicerat av
Svara

Almedalen är en bubbla, ett tak som sänks över en medeltidsstad en vecka för att idéer, kunskap och budskap ska koka och i vissa fall skapa lite förändring. Det finns delar av spektaklet som kan ifrågasättas, men det finns fortfarande mycket som är gott.

Sveriges Konsumenter är på plats för att föra ut våra budskap, diskutera, träffa makthavare och även fortbilda oss. Vi deltog i ett tiotal panelsamtal, mycket om hållbar konsumtion, livsmedel och digitala frågor och lyckades i min mening väl att sätta konsumentfrågorna och våra ståndpunkter på kartan. Vi hade också enskilda möten med olika makthavare, vilket ger möjlighet att påverka.

Själv var jag med för femtonde året, och kan konstatera att intensiteten håller i sig, kanske var det lite, lite mer dämpat än valåret 2018. Roligast i år var att frågas ut av radioparet Nordegren & Epstein om vår klädkonsumtion (bilden, lyssnar du är det 13:30 in i programmet). Och, jag erkänner, några glas rosévin har det också blivit.

Vad betyder Almedalen för den förkrossande majoritet som inte är på ”öjn” denna vecka? Inte mycket. De flesta bryr sig säkert inte, men jag tror faktiskt att politikerveckan bidrar – pyttepyttepyttelitet – till att skapa ett bättre samhälle. De där förändringarna som förståelse, insikter, goda argument, möten faktiskt skapar.

Det blev lite filosofiskt det där. Nu går vi över till hårda fakta. Om Almedalen. Jag tror nämligen att vad som sker där är en spegel av Sverige idag och en utmärkt grund för framtidsspaningar.

Som vanligt har jag roat mig med att kolla vilka ämnen som är mest populära. Jag har helt enkelt gjort fritextsökningar bland de 3723 registrerade seminarierna (vilket är 600 färre än förra året. Så här utfall det (med förra året inom parentes):

  • Digital 674 (1198)
  • Hållbar 1231 (670)
  • Klimat 713 (inga noteringar från förra året)
  • Konsument 101 (113)
  • Livsmedel 93 (92)
  • Bank 171 (146)
  • Tillgänglig 154 (207)

En bubblare är också artificiell intelligens (AI), som knappt fanns tidigare år. Mer lär det bli.

Har även kollat ännu längre tillbaka och vissa ämnen som mat, konsument, bank ganska konstanta. Raketerna ligger på digitala frågor och hållbarhet, inte minst KLIMAT. Två frågor som råkar vara huvudprioriteringar i Sveriges Konsumenters arbete. En rörelse i tiden, med andra ord. Läs gärna våra framtidsplaner i vår nya handlingsplan 2020-2023.