Råd & Rön säljs till Dagens Nyheter och Bonniers. En historisk affär. Här ovan ser vi huvudaktörerna. Jag som var med när tidningen togs över av Sveriges Konsumenter kan konstatera att det är sorgligt – men nödvändigt. Och att resultatet mycket väl kan bli mer och bättre konsumentjournalistik, totalt sett. Något som verkligen behövs i dessa tider.
För 22 år sedan började mitt nya jobb som generalsekreterare för Sveriges Konsumenter. Ett av de första uppdragen var att förhandla fram en övergång av tidningen Råd & Rön från Konsumentverket, där den funnits sedan ”födelsen”. Jag hade själv varit chefredaktör under en del av tiden, så det här innebar en möjlighet att arbeta nära tidningen igen.
Affären gick vägen den gången, efter ett år av förhandlingar under stort hemlighetsmakeri och flera hot om sammanbrott. Så kunde jag välkomna mina gamla kollegor från min egen tid som chefredaktör in i ett nyskapat dotterbolag. Det blev början på en framgångsrik tid för tidningen. Jag lyfter på hatten för chefredaktörerna Carina Lundgren och Daniel Kjellberg (till höger på bilden ovan) som tillsammans med redaktionen lyckades få tidningen lönsam, trots dyra labbtester, noll annonser och resurskrävande digitalsering.
För Sveriges Konsumenter blev det enormt värdefullt att både äga och arbeta tillsammans med den ärevördiga tidskriften. Det blev en bra kombo: Vårt politiska arbete, tidningens publicistiska och som en sista spets i ”treenigheten” – konsumentvägledarnas direktkontakt med vardagen för hård prövade människor.
Det gjorde Sveriges Konsumenter också jämbördig med de europeiska systerorganisationerna, som nästan alla har sin bas och sitt ursprung i en välkänd testtidning. Vår koncern expanderade och innehöll som mest närmare trettio medarbetare.
2024 ändrades dock förutsättningarna. Nuvarande regeringen strök helt bort det bidrag som i trettio år utdelats för att vi skulle kunna vara en stark konsumentröst, både i Sverige och EU. En motvikt mot de starka näringslivsintressen som försöker och ofta lyckas påverka konsumentskyddet.
Detta var ett svårbegripligt svek både mot organisationen men framför allt mot konsumenterna. Och tyvärr i linje på den miserabla ”konsumentpolitik” som regeringen bedrivit (vilket jag bland annat skildrar i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”).
Min efterträdare Johanna Hållén (nr två från vänster), vice ordförande Bo Carselid (längst till vänster) och många andra har de senaste åren fört en hårt kamp, både för konsumenterna och för den egna ekonomin. Av med hatten igen.
För att undvika utplåning blev resultatet att tidningen såldes, till en ny, stark och kommersiell ägare. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski (nr två från höger på bilden) säger i ett pressmeddelande:” Råd & Rön gör Sveriges bästa och mest trovärdiga konsumentjournalistik. Genom att tillföra kompetens och kraft, till exempel genom att dra nytta av Bonnier News gemensamma plattformar, teknik- och produktutveckling kan vi skapa goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av journalistiken samt en långsiktig utgivning av tidningen.”
Från min nuvarande plats på åskådarbänken hade jag helst sett att affären inte behövt äga rum. Men det behövde den, för att rädda konsumentintresset och konsumentrösten. Jag hoppas och tror nu att det kan innebär ett uppsving för den fördjupande, förklarande, grävande konsumentjournalistiken. För det behövs i en tid när många tycker att konsumentvardagen har blivit svår, lömsk, tidsödande och orättvis.
Dagstidningarna har nästan backat helt, förr fanns det specifika konsumentredaktioner. Nu syns det mest som snabba nyheter i flödet. Det saknas också fördjupande konsumentprogram, både i public service och de kommersiella etermedierna. Långköraren »PLUS« i SVT lades ner 2020. Den hade en gång en hel timme på bästa sändningstid med ikonen Sverker Olofsson som programledare. Barnprogrammet »REA« var en ögonöppnare för en hel generation småttingar. På 80-talet fanns KonsumentEkot med ett halvt dussin reportrar. Vad som nu finns kvar är hedervärda Plånboken. Och några poddar, av typen EkonomiEkot Extra. SVT:s »Uppdrag granskning« och TV4:s »Kalla fakta« har någon enstaka gång grävt i konsumentfrågor de senaste decennierna men de skulle kunna göra mycket, mycket mer om allt som mörkas och drabbar oss i vardagen och hur lobbyspelet går till etc etc (kolla min bok, uppslag överallt…).
För mig är det en gåta att inte fler mediechefer satsar på denna typ av handfast, användbar, folkbildande vardagsjournalistik. För även på 2020-talet har den haft svårt att mäta sig med ekonomi- eller kriminaljournalistiken. Förhoppningsvis ser vi ett skifte nu, bland annat i och med den här affären.
Kör på, det finns hur mycket som helst att ta upp. Läsarna kommer att sluka artiklar och inslag. Och applådera. Det är min erfarenhet efter många år med konsumentjournalistik.
Kanske blir det ett riktigt race, där andra stora mediehus ser vad som sker i Bonniers, och gör egna satsningar. Vinnarna blir konsumenterna – och sannolikt ägarna.