Grattis, Birgitta!

Birgitta Ohlsson är vår nya konsumentminister. Till henne vill jag säga: Grattis till att ha fått ett spännande område att arbeta med. Och frågor som hänger intimt samman med rättvisa och demokrati, som du kämpat hårt för (läs mer på hennes egen hemsida). Ja, Birgitta Ohlsson kallas inte så utan EU-minister, men konsument- och demokratifrågor är hennes två andra huvudområden. Detta är definitivt ett lyft, jämfört med när dessa vardagsfrågor låg som ett av tio olika politikområden på integrations- och jämställdhetsminister. Något som partiledaren Jan Björklund i sitt nyhetsbrev medger blev för spretigt.

En viktigt skillnad är också att EU-ministern hör till statsrådsberedningen, och alltså sitter betydligt närmare statsministern både geografiskt och styrkemässigt. Trots att det inte blev någon ”egen” konsumentminister måste det som hänt ändå ses som ett tydlig markering att frågorna är viktiga. Det ska bli spännande att se vad det innebär i reell politik för landets nio miljoner konsumenter.

När det gäller matfrågorna fortsätter Eskil Erlandsson att ha ansvaret. Numera, intressant nog, omtitulerad till landsbygdsminister. Livsmedel är viktiga, men konsumentperspektivet är inte direkt vad som präglat Erlandssons tid vid taburetten. Vi får hoppas på bättring.

Ge oss en egen minister!

Efter en omtumlande valnatt och ett nytt Sverige – med rasister i riksdagen – är det dags att blicka framåt. Just nu pågår ett intrikat maktspel mellan partierna men senast den 5 november vet vi vilka och vad. Alltså vilka ministrar som sköter vad och vad regeringen ska göra framöver. Idag har Dagens Industri publicerat vår debattartikel ”Ge oss en egen minister!”. Den följer upp våra brev till Fredrik och Mona före valet om kravet på en egen konsumentminister och en starkare konsumentpolitik.  ”Detta skulle ge en tydlig signal om att regeringen verkligen värnar alla Sveriges nio miljoner konsumenter.” som slutknorren lyder.

Sverigedemokraterna då…?. Förutom att det är för djävligt – ja, några tankar om konsumentfrågorna lär de knappast ha. Jo, de gillar djurskyddsfrågor, då kan de tala om halalslakt. Frågan är om de inte är för ursprungsmärkning också…

Tankar inför ödesdagen

Stockholm city var idag ett politiskt tivoli. Banderoller och talare i vartenda hörn som frenetiskt försökte övertyga de sista själarna. När jag vandrade hem passerade jag Kungsträdgården, där jag fick den osannolika upplevelsen att höra Peter Eriksson sjunga ”Blommig falukorv” (ärligt talat, Peter, du är bättre på att tala politik…). Det fick mig att reflektera kring det jag hade i min kasse just då – maten. Det har faktiskt varit en valfråga. Inte så mycket, men i alla fall lite. I gårdagens slutdebatt syntes den inte, men i många andra debatter. Andra konsumentfrågor har tyvärr inte kommit upp till de höjderna, men uppmärksamheten kring den offentliga maten och ursprungsmärkningen kan förhoppningsvis visa på att konsumentfrågor inte bara är en fråga om utbud och efterfrågan utan också en fråga om politik. Offentlig mat kommer alla gånger att fortsätta att vara en het fråga. Och det är bra för de tre miljoner barn, sjuka och äldre som inte har någon möjlighet att utöva sin konsumentmakt och i alltför många fall äter mat som de inte vet vad den innehåller och var den kommer ifrån. Om den nu är så aptitlig att de vill äta den.

Sveriges Konsumenter har satsat mycket på valet – att program, enkät, upprop, debattartiklar, analyser, brev m m. Titta gärna på allt vi har på vår hemsida, under ”Valet 2010”, innan du bestämmer dig i morgon. Men inom några timmar, kanske dagar är allt klart, allt över. Då är det dags att ladda om, för att vara med och påverka framtidens konsumentpolitik. Vår ordförande Inger Persson och jag har skrivit brev till de båda möjliga regeringsbildarna och påtalat vikten av en stark sådan. Och vikten av en egen konsumentminister. Läs breven på hemsidan. Och hjälp oss att få genomslag för den i sig självklara idén att en fungerande marknad, starka företag och tillväxt bygger på att även konsumenterna är starka. Behöver du mer ammunition, läs vårt material och tidigare inlägg här på bloggen.

Vi ses på andra sidan valdagen.

Moderat matprat

Är glaset halvfullt eller halvtomt? Det brukar vara frågan om man inte vet om man ska vara glad eller ledsen över något. Det gäller exempelvis moderaternas rapport ”Valrörelse i matlandet Sverige”, släppt av partiets talesman i miljö- och matfrågor, Sofia Arkelsten. Även om hon poängterar att det inte har tagits på någon partistämma – och den inte står att finna på moderat.se – som får man nog betrakta den som ”halvofficiell” moderatpolitik (hon använder ”Vi vill..”, vilket är ett tecken på det). Låt oss börja med det positiva – att den finns över huvud taget. Maten har varit en av de vita fläckarna på den moderata politikkartan, men nu finns en vägledning. om hon kan bidra till att lyfta maten i valets slutspurt så är det också lovvärt. Dessutom är flera av intentionerna hedervärda och lätta att sympatisera med. ”Hela EU ska ha säkra kontroller” och ”Sveriges behöver nolltolerans mot brott mot djur” är  bra. MEN… samtidigt är det knappast något som skiljer blocken åt och dessutom undrar man stillsamt hur det ska gå till. Och hur hårt man kommer att slåss för detta i regeringsställning framöver, särskilt i ljuset att man haft chansen i fyra år.

Min kritik i övrigt gäller just vagheten, de allmänna formuleringarna. Parat med att det ska vara frivilliga ursprungsmärkningar och frivilligt på alla kanter. När det väl luktar obligatorium, till exempel för azo-färger, så ska man märka sig ur problemet istället för att helt avskaffa dessa onödiga tillsatser. Företagsperspektivet är tyvärr tydligt (inte minst genom att hela det första kapitlet handlar om matföretagande”). Moderaterna har en bra bit kvar innan de är ”Sveriges enda konsumentparti”.

Märkbart pressad Maud

Äntligen kom en konsumentfråga upp i SVT:s partiledarutfrågning: Ursprungsmärkning. Det var när centerns Maud Olofsson stod i rampljuset. Vallöfte 2006: Obligatorisk ursprungsmärkning. Resultat 2010: Ingenting. Olofsson hade tydliga problem att omdefiniera ordet ”obligatoriskt” och det torde vara uppenbart för alla TV-tittare att här har centern svikit. Under åren har vi pressat jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) gång på gång men han har ihärdigt duckat. Trots att det skulle gagna både konsumenterna och faktiskt också Sveriges bönder om vi fick betydligt skarpare regler för ursprungsmärkning av mat. Frågan har ju uppmärksammats gång på gång av alla djurskyddsskandaler, nu senast genom boken ”Döden i grytan”. Ursäkten till centerns märkliga ställningstagande sägs vara omsorg om de små livsmedelsföretagen, som skulle få högre kostnader. Till dem är det bara att säga: Grattis till skicklig lobbying. Möjligen har moderaternas anti-regleringsiver spelat in. Hursomhelst betvivlar jag att det skulle vara så omöjligt att hitta en metod att effektivt märka mat utan att utan att småföretagen faller som dominobrickor. Om man har lite god vilja att hjälpa konsumenterna.

Manifest utan konsumenter

Jodå, ordet ”konsument” finns med i båda blockens valmanifest. Fast ganska sparsamt. Nu när båda Mona & Co och Fredrik & Co avgett sina samlade plattformar är det dags att summera vad de tänker göra för landets nio miljoner konsumenter. Alliansen kallar sitt för ”Jobbmanifestet”, vilket säger var tyngdpunkten ligger. 48 sidor, som avslutas med ”Ett starkt civilsamhälle”. Men mellan jobben och det är det tunnsått med konsumentlöften. Undantaget att elmarknaden ska bli bättre för oss (på tiden) och följande vaga formulering ”Konsumenter bör stimuleras att teknikneutralt välja miljöalternativ”, vilket i skarpa förslag, som det heter, betyder satsningar på miljöbilar.

Den rödgröna sidan släppte idag sin 18-sidiga ”Regeringsplattform” med delarna Jobb-Rättvisa-Hållbart Sverige. Konsumenterna återfinns i det senare avsnittet, bland annat genom en ”giftfri vardag” och att EU-medlemskapet ska användas för att skapa ett starkare konsumentskydd.

Att vi som konsumenter inte hittar så mycket vägledning i de här två luntorna betyder naturligtvis inte att vi blir utan konsumentpolitik efter valet. Enskilda partier, till exempel miljöpartiet och centern, har en del förslag vad gäller maten och det finns andra goda ambitioner både här och där. Frågan är dock hur mycket småpartierna kan och vill slåss för sina konsumentfrågor med antingen det stora röda eller det stora blå partiet i ledningen. Återigen rekommenderas en titt i Sveriges Konsumenters enkät och en liten rundvandring på partiernas hemsidor med sökordet ”konsument” som vägvisare.

Håll förresten ett öka på Newsmill i dagarna, där pågår en intressant debatt om konsumentfrågor.

Tomat startar valdebatt om mat?

Miljöpartiet har fått bassning för en valaffisch med en KRAV-märkt tomat. Man kan förstå att opolitiska organisationen KRAV reagerar. Samtidigt är det mycket positivt att ett av partierna lanserar ekologisk mat som en valfråga på sin affischer. Sex veckor till valet och nu börjar den egentliga valrörelsen. Vilka andra partier hakar på och gör maten – eller andra konsumentfrågor – till riktiga ”bubblare” i valrörelsen?

Miljöpartiet satsar på maten

Miljöpartiet är sist ut i Almedalen, men när det gäller pengar till konsumentpolitiken ligger de i täten. Mer till verk, organisationer ska det bli men också till konsumentvägledning (även om de inte vill göra den obligatorisk). Mat och miljö förekommer också allt oftare i tal och utspel. De vill ha momsfrihet för ekologisk mat, vilket torde vara unikt. Samma sak med byggstopp för externa köpcenter. De har däremot aktivt valt att avstå från samlat konsumentpolitiskt program. Istället finns en övergripande motion från 2007 och lite här, lite där på webben. Av valprogrammets 36 handlar ett fåtal om konsumentfrågor, ett om ”Den goda maten” och ett om ”Jordbruk med hänsyn till djuren”.  Om maten blir en ”bubblare” i den fortsatta valrörelsen, som vissa tror, så kommer miljöpartiet att kasta sig in i den diskussionen med liv och lust.

Det är ganska svårt att mäta partiernas reella intresse för konsumentfrågorna, det har min genomgång av de olika partierna på bloggen visat. Det är förstås ännu svårare att förutse vad ett parti faktiskt kommer att göra i regeringsställning. Inget blocken har ett gemensamt program för vad de vill göra för oss nio miljoner konsumenter. Men blir det rödgrönt efter valet kommer högst sannolikt miljöpartiet att ta hand om en hel del av frågorna. Indikatorer finns i program och utspel. Men också av en sån sak som att miljöpartiet efter valsegern i Stockholms stad 2002 drev igenom en rejäl satsning på kommunal konsumentvägledning, med egen nämnd och egen förvaltning.

Kristet budskap till konsumenterna

Göran Hägglund var den enda partiledare som själv svarade på vårt upprop till partierna i början av året om konsumentpolitiska program. Han lovade där att ”ta vara på” konsumentpolitiska frågor och att komma med utspel. Så många sådana har vi nu inte sett. Kristdemokraterna har liknande syn som alliansbröderna på detta område, frihet och eget ansvar, vilket också betonades på debatten i onsdags i Almedalen. Det vill säga tron på att det mesta går av sig själv om man bara informerar konsumenterna och har bra märkningar. Konkurrens är också ett honnörsord och de vill ha mer avskräckande straff för kartellbildning. Men på vissa ställen sticker Hägglunds parti ut: Etiken i konsumentpolitiken. Det innebär skarpa krav på djurskydd och en mer restriktiv hållning mot GMO-grödor. Inte dumt alls. Vi får se vad de kan och vill genomdriva i verkligheten om de får chansen.

Sossarna håller oss på halster

Nej, inte ännu. Det är svaret från socialdemokraterna på frågan om konsumentpolitiskt program. Vi väntar med spänning på vad ”inte ännu” innebär. Statsministerkandidaten Mona Sahlin har just pratat klart i Almedalen, men svaret kom inte just där. Vi får tolka den framtida inriktningen genom svaren på gårdagens utfrågning här i Visby, svaren på hemsidan – och genom att blicka bakåt. Socialdemokraterna har haft ministerposten åtskilliga varv, oftast i rollen som civil- eller jordbruksminister . Senast var det Ann-Christine Nykvist som det sista året av sin ministerperiod kallade sig ”matminister”, en titel som är klart mer tilltalande än jordbruksminister. Satsningen i pengar har dock varit ungefär lika stor – eller liten – vare sig det varit röda eller blå regeringar. Inget har sagts om någon jättesatsning framöver. Deklarationerna på hemsidan är ganska allmänna, ”ett starkt konsumentverk” och ”en stark konsumentrörelse” torde de flesta kunna ställa sig bakom. Men betyder det en förstärkning..? Vi kan bara hoppas.

Det finns en ideologisk skillnad mellan blocken – mer samhällsansvar för de rödgröna och mer egenansvar hos alliansens partier. Debatten igår mellan de sju partierna visade också att det finns en hel del samsyn – till exempel gäller vad som behöver göras mot överskuldsättning (möjligen med undantag av moderaterna). Man vill öka konkurrensen mellan bankerna, satsa mer på ekologisk produktion, de kommer med ett helt eget förslag är en priskommission för ”belysa tillsyns-, konkurrens- och prissättningsfrågor”. Intressant. Men vad betyder det, mer än vad som redan idag görs av myndigheter.

Alltså: Många intressanta förslag men också många frågetecken. En hyfsat kvalificerad gissning är att i en regering kommer socialdemokraterna att överlåta konsumentfrågorna åt miljöpartiet. Eller möjligen vänsterpartiet.