Så blir konsumentåret 2019

Att det ”redan” är 2019 är en lite kuslig illustration till att framtiden är närmare än man tror. Det avlägsna året 2020 är precis runt hörnet. Och 2030 är heller inte alls långt borta.

Det finns en hel del att känna oro för i världen. Men det finns också positiva tecken. Inte minst ser jag dem i en allt mer engagerad ungdom, som klär av svammel, inkonsekvens och passivitet med frågor precisa som svetslågor. Typ: ”Om ni säger att ni älskar era barn, varför gör ni då inget åt klimathotet?” (Greta Thunberg). Det gäller även i andra länder, som Storbritannien och USA. Jag tror att vi oftare kommer att höra kraftigt ifrågasättande av tingens ordning från det hållet.

Logiken är ofta på det godas sida. Eller på konsumenternas, för att komma över till mitt spännande och intressanta arbetsområde.

Foto: Mathilda Khoo

Nyligen skrev jag att 2018 var ett av de mest spännande konsumentåren, något som du kan läsa mer i min och experter på Sveriges Konsumenters årskrönikor för 2018. 2019 kan bli ett ännu mer händelserikt år, med många avgöranden. Även om vi i skrivande stund inte har någon regering i Sverige än så går det ändå att förutse en hel del trender och händelser.

EUROPEISKA UNIONEN står inför stora förändringar. Under de sista månaderna med nuvarande parlament och kommission kan vi förvänta oss en hel del beslut, varav många är fördelaktiga för konsumenterna. Den ambitionen har präglat ”New Consumer Deal” och dataskyddsförordningen GDPR och det är att bara att hoppas på det som förhandlas just nu landar i bra lösningar. EU har gradvis tuffat till sin konsumentlagstiftning men det finns fortfarande hål att täta, särskilt för de allt fler digitala tjänsterna. Brexit träder i kraft i mars, ett fullskaleexperiment i juridiskt kaos om ingen uppgörelse nås. Följderna kommer att märkas även hos oss. I maj är det sedan val till nytt Europaparlament och vad som händer därefter – det står skrivet i stjärnorna. Det finns skäl att vara orolig för att nationalistiska krafter, för splittring, för minskade klimatambitioner. Mer än många tror i vår vardag styrs av EU-lagstiftning och det finns mycket starka skäl att gå och rösta.

POLITISKT ANSVAR kontra den enskildes ansvar kommer att bli en allt hetare fråga. För att klara de stora utmaningarna för båda hälsan och miljön är det uppenbart att marknaden och konsumentmakten inte räcker till. Den måste kompletteras med ett politiskt ledarskap som vågar ta långsiktiga beslut som gör en hållbar och hälsosam livsstil lättare. Standardsvaret ”mer information till konsumenterna” räcker inte, vi drunknar redan och mycket av hälso- och miljöbudskapen motverkas av en massiv marknadsföring som spinner på mer onödiga och energislukande prylar och mer skräpmat. Klimathotet är på riktigt nu.

Med eller utan en ny het sommar och nya bränder kommer det att bli svårare för partier och politiker som tror man kan köra på som vanligt. Dessutom ifrågasätter fler och fler vårt sätt att leva, att stressa och överkonsumera samtidigt som vi stjäl av våra barns resurser och möjligheter.

KONSUMENTMAKTEN behövs. 2019 tror jag att vi kommer att se nya former och uttryck. Större och snabbare protester på sociala medier. Men också fler bojkotter. Kanske mot kött från Brasilien. Kanske mot amerikanska företag som stödjer Trump. Kanske mot svenska företag som bidrar till diskriminering och orättvisor.

MYNDIGHETSTILLSYN kommer att bli allt viktigare. Reglerna visar sig i många fall tillräckliga, men de efterlevs för dåligt. Därför behövs krafttag för att stävja fusk och bedrägeri, för att möta ”greenwash” och reklamlögner, för att skapa mycket rimligare villkor, större begriplighet och integritet på nätet. Här fallet tunga bördor på Konsumentverket, livsmedelstillsynen, Finansinspektionen och Datainspektionen. De måste göra mer, vilket dels handlar om deras egna prioriteringar och arbetsmetoder men också politikerna som måste se till att resurser, verktyg och sanktioner verkligen gör nytta. För konsumenterna. Det måste bli slut på dalt och oändligt tålamod med företagens ”egenåtgärder”.

DIGITALISERINGEN av samhället går rasande fort och här riskerar stora grupper att marginaliseras. Alla nyttjar inte möjligheterna med appar och smarta telefoner och det måste vara okej. ALLA konsumenter måste sättas i centrum på ett helt annat sätt. Det handlar om delaktighet och ytterst demokrati. Bättre ordning behövs för delningsplattformar, på de långa avtalsvillkoren som är snudd på standard, på sakernas internet där vi lätt kan förlora kontrollen. För att inte tala om artificiell intelligens. När prylarna inte bara pratar med varandra via internet utan även tänker själva kommer svåra ansvars- och försäkringsfrågor att prövas. Här behövs reglering innan katastroferna inträffar.

2019 kommer vi att höra mera talas om default och inbyggd design. Vad det ytterst handlar om är exempelvis höga skyddsregler på internet som standard med möjlighet att själv luckra upp och till exempel slå på platstjänster och annat som kan hota integriteten. Inbyggd design är att redan på ritningsbordet göra prylarna enkla att använda, begripa, reparera, återvinna och så vidare.

BETALNINGSMEDLEN blir också hett. Nya tekniska lösningar kommer att se dagens ljus. Mycket är bra men betalningar måste funka för alla. Precis alla. Vi kan inte låta bankerna och handeln vrida det enda icke-kommersiella betalningsmedlet – kontanterna – ur händerna på oss. Även detta är en fråga om delaktighet och demokrati. E-kronan ska nu testas, vilket är bra, men beslutet är framför allt politiskt betalningsmedlen. Vid sidan om en statlig e-krona behöver kontanterna vara kvar under överskådlig tid. Och de måste gå att ANVÄNDA, i butiker och på kaféer. De har trots allt många fördelar, dels för utsatta grupper som inte kommer åt ny teknikers fördelar, dels ur beredskapsperspektiv.

DETTA är bara några viktiga trender och förutsägelser. Mycket hänger ihop. Mycket av de som diskuteras och görs kommer att handla om vägen en mer HÅLLBAR LIVSSTIL och till att MINSKA KLYFTORNA mellan olika grupper av konsumenter. Här finns stora utmaningar som  vi som konsumentorganisation kommer att ta tag i och driva. Lösningen är inte en, utan innehåller komponenter som exempelvis stärkt kommunal konsumentvägledning och utökad hem- och konsumentkunskap. Plus mycket annat, inklusive fungerande och rättvisa ekonomiska styrmedel.

Att vara konsument håller på att bli ett heltidsjobb, för dem som verkligen vill ha kontroll och vill välja rätt. Så ska det inte vara. Det ska inte kräva högskoleutbildning i kemi, juridisk, teknik. Individen har det yttersta ansvaret för sitt liv och sina val. Men det ska vara lätt att välja rätt – både för sitt eget bästa och för planetens. Lättare än idag. Och med tilltagande komplexitet – på internet, med nya tjänster, ökat utbud och nya typer av marknadsföring – räcker inte det. Jag tror att vi måste forma samhället så att det blir allt mer svårt att göra fel.

Parti för konsumenterna

Det finns en klar majoritet för obligatorisk konsumentvägledning, ursprungsmärkning på krogen och reglering av långa avtalsvillkor på nätet.

Det framgick av vår Konsumentduell tidigare i veckan. Duellen finns på SVT Play, 30 maj kl 13.30. Det är en unik debatt – antagligen den enda chansen att få en samlad bild av var partierna står i viktiga frågor som berör allas vår vardag. Och alla – det är tio miljoner invånare i det här landet varav drygt sju miljoner är röstberättigade. Få områden påverkar så brett – banken, maten, hälsan, nätet, resorna…

Jag hade förmånen att få moderera de åtta rutinerade politikerna på scenen och försöka få klara besked. Inte alltid så lätt. Vi ville också att de skulle få ”tala till folket”, duellera två och två och få svara på ja- och nej-frågor (något politiker brukar ogilla starkt).
duellflagga-stor

Det blev mycket intressant, med en hel del besked. Men hade vi haft mer tid hade det funnits tusen följdfrågor att ställa om HUR visioner och besked skulle bli verklighet för konsumenterna.

Låt oss börja med att konstatera att konsumentpolitiken inte är det allra mest laddade i det politiska landskapet. Och den stora skillnaden mellan partierna ligger inte i om konsumenterna ska vara kunniga eller inte, för det tycker alla. Kunskap, information och märkning talas det mycket om och är inget kontroversiellt. Skiljelinjen ligger i om gränsen går där eller om det krävs mer lagstiftning och tuffare kontroll för att skydda utsatta konsumenter. Går det för hårt åt företagens svängrum eller är det berättigat?

Två exempel från den gångna mandatperioden är telefonförsäljning och snabblån. Båda är regleringar som innebär skärpta krav för företagen för att värna konsumenterna. Båda ser ut att gå igenom i riksdagen, och på debatten gav alla sitt helhjärtade stöd åt båda. Sanningen är att det inte låtit så hela tiden. Tvärtom har framför allt allianspartierna varit motståndare, men svängt nu på slutet. Vilket vi är tacksamma för.

Våra 46 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik ställer just krav på tuffare reglering i mång fall – och även större möjligheter för myndigheterna att straffa syndarna. Dessa lösningar ligger till grund för en enkät vi har gjort med politikerna som vi snart ska publicera. Men den låg också till grund för våra ja- och nej-frågor.

Och där kom alltså flera överraskningar. Och en del som gjorde mig som ärrad konsumentkämpe överraskad och glad. Ett av beskeden var att en klar majoritet vill ha ett tvång för kommunerna att ha konsumentvägledning. Sedan länge en tabu-fråga, bara drivet av vänsterpartiet. Och kommer inte att bli lätt att genomföra det.
Titta på debatten, som sagt.

Vad betyder det då att vifta med en ja-flagga av en riksdagsledamot i valrörelsen? Hur bindande är det? Ja, det är en signal. Och borde kunna ses som ett löfte. Men hur förankrat är det egentligen i partiet? Hur kommer det att gå när detta ska bli detaljregler? Djävulen bor ofta i detaljerna när regler ska utformas. Det kan stupa på att det anses för ”svårt” juridiskt, oförenligt med EU-rätten eller liknande.

Sedan kräver det ju att någon i partiet aktivt driver frågorna. Politiken är en ocean av viktiga frågor. Om ingen driver frågorna – oavsett regering – eller driver dem med lågt engagemang – då händer inte mycket.

Och där måste jag ge en eloge till nuvarande minister, Per Bolund. Han har faktiskt aktivt drivit många viktiga konsumentfrågor som vi haft på Sveriges Konsumenter lista. Och fått igenom en hel del i riksdagen. En del återstår att göra, som vi gärna sett. Men det har hänt en del som vi tror varit bra för konsumenterna. Och det finns en del som utretts eller utreds som vi hoppas kommer att förvaltas väl av kommande regering, oavsett färg.

Jag hoppas en kommande regering kommer att ha en stark drivkraft, oavsett färg. Det handlar trots allt om tio miljoner konsumenter. Varav sju miljoner som sagt är röstberättigade.

Min spaning: 2018 blir konsumentmaktens år

Konsumentmakt har ju alltid funnits, så länge det funnits nån form av handel. Den osynliga handen – alltså alla våra gemensamma köpbeslut – ska premiera goda företag och straffa dåliga. Nå, så funkar det nu inte överallt. Fusk och snusk och skojeri förekommer alldeles för ofta. Dessutom drunknar vi i information och kan uppleva att tiden inte riktigt räcker till att fatta de där kloka, väl övervägda köpbesluten (eller besluten att avstå). Särskilt inte som vi vill handla allt mer hållbart för planeten och medmänniskorna, inte bara för den egna plånboken och välmåendet.

Internet har inneburit en rejäl uppryckning för konsumentmakten (samtidigt som det också är en tummelplats för bedragare och falska påståenden). Nu finns det mycket som pekar på att vi är på väg att ta ytterligare ett steg. I enlighet med reglerna i mitt favoritprogram Spanarna i P1 kommer här tre belägg:

metoopytteliten1. #meetoo. Denna våg av fruktansvärda berättelser handlar om övergrepp och tystnadskulturer – men också om ekonomi. Och skräcken för att kunderna, publiken tappar förtroendet. När TV-kanaler, företag och politiska partier städar undan mansgrisar och ändrar policier (eller lever upp till dem man har) så är det ett bevis på att förtroende blir allt viktigare i vår värld. Inte minst de unga, millenials,ställer krav på att företag ska göra något annat än tjäna pengar. Och att de ska skippa luftigt skitsnack och visa handling. Att rasera det förtroendet kan gå på ett ögonblick via sociala medier.

2. Trump. Det går att säga mycket om USA:s president, men pengar förstår han. Trump har upplöst båda sina näringslivspolitiska råd, där det suttit toppdirektörer. Dessa har hoppat av under våren och sommaren, helt enkelt beroende på att det blev farligt för affärerna att stödja Trump. Kunderna skulle helt enkelt svika. Amazon och Trump har under hela året legat i regelrätt krig. Det finns olika initiativ till bojkotter av produkter med koppling till presidenten, bland annat ”Grab your wallet”. Sedan har bojkotten riktats även åt andra hållet; Trumps anhängare uppmanas att sluta handla av dem som inte stöder honom.

3. Nordea och andra banker. Länge har bankerna kunnat göra lite som de har velat med oss kunder. Vi har ändå tyckt att det varit för jobbigt att byta bank. Men nu håller någonting på att hända. Nordeas flytt till Finland av skatteskäl har på något sätt blivit droppen. De ligger sämst i förtroendemätningarna och flera fackförbund har eller tänker byta bank. Och då handlar det om riktigt stora pengar. Frågan avgörs på Nordeas bolagstämma den 15 mars, för övrigt den internationella konsumentdagen, vilket är ett sorts ödets ironi. Våra mätningar genom Fair Finance Guide visar också att bankerna blir allt mer lyhörda för hur deras hållbarhetsarbete uppfattas.

Transparens, förtroende, delaktighet. Tre ord som blir allt mer centrala. Höga hästar funkar allt sämre. För oss som konsumenter blir året spännande. Inte minst kommer valet i år också att handla om konsumentmakt. Att göra det ”lätt att välja rätt”, kanske i vissa fall till och med svårt att göra fel.

Nu stärks konsumentrösten

Som konsumentföreträdare får vi ofta höra att vi är ”viktiga”. Vi efterfrågas och vi inbjuds gärna vara med på alla möjliga platser där ”konsumentrösten saknas”. Vi utmanas och vi vill ingripa när utsatta konsumenter hotas. Eller glöms.

Konsumentfrågorna är breda, berör många. Och vi räcker inte alltid till. Vi är en ideell rörelse, vi måste prioritera men vi har ofta tvingats säga nej till möjligheter som gör ont, eftersom det inte finns någon annan som ger röst åt behoven och kraven.

Tror inget annat än att vi påtalat detta. Liksom vi har sagt att vi inte, som idrottsrörelsen och andra delar av civilsamhället inte kan gå ut med stora sponsorhåven. För vi måste ju vara oberoende – från dem som har pengarna, den andra sidan av marknadsekonomin. Det handlar om trovärdighet.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Därför var dagens budgetproposition glädjande. Av de 24 miljoner som tillförs konsumentpolitiken går 8 miljoner till den ideella sektorn. Det är unikt. Visserligen hade Liberalerna och Moderaterna ett förstärkningsförslag på 2-3 miljoner i sitt budgetmotion inför 2016 men i övrigt har det varit statiskt, oavsett regering.

När marknaden är lurig och lömsk, när konsumenterna behöver stärkas, när konsumtionen måste bli mer hållbar har civilsamhället en av nycklarna. Nu verkar polletten ha trillat ner, i dubbel bemärkelse. Möjligen har det att göra att vi har ett valår i antågande, men välkommet är det i alla händelser.

Ideella organisationer kan, till skillnad från myndigheter, agera snabbt, utmana normer och strukturer och med sin demokratiska förankring och sitt medlemstryck driva på utvecklingen genom bottom-up-initiativ, till skillnad mot myndighetens top-down-agerande. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft och skapa motbilder mot reklam och konsumtionsmönster som motverkar en hållbar utveckling. På ett målgruppsanpassat sätt kan de guida allmänheten till mer hållbara val. Vi och andra kan också agera vakthund mot myndigheter och politiker samt agera marknadsbevakare genom sina medlemmar och sina nätverk.

Det handlar bland annat om att nå och påverka även de som är svårast att nå och som inte söker den information som finns. Här kan ideella organisationer till exempel främja hållbar konsumtion genom sina kunskaper, nätverk och kontakt med konsumenterna, även de ”icke frälsta”.  Från Sveriges Konsumenters håll framhåller vi gärna projekt som ”Stilmedveten”, ”Fair Finance Guide, ”Med rätt att handla” och ungdomssatsningen ”Ingen blåser mig” som gjort skillnad, var och en på sitt sätt.

Budgetpropositionen innehåller en mängd andra nyheter som på olika sätt påverkar konsumenterna. Vi är i färd att analysera detta. Och även om vi gläds åt satsningen på konsumentpolitiken spelar området fortfarande i den absoluta bottendivisionen, vad gäller ekonomin. Satsningen på försvaret av konsumenterna om 24 miljoner är välkommet och kan göra tydlig skillnad, men är ändock bara 0,008 promille av ökningen av anslagen till försvaret av landet.

Brexit berör även oss

londonLondon står i fokus – det tragiska terroristdådet och nästa vecka kommer allt att handla om Brexit. Premiärministern lämnar in ansökan att få lämna EU och därmed rullar en historisk och ödesmättad process igång.

Sedan är det bara att hålla tummarna för att inte fler tänker följa Storbritanniens exempel. Frankrike, till exempel. I så fall kan det bli riktigt ruggigt.

Brexit skakar ändå om allt. Ett annat lands utträde ur EU berör faktiskt också oss konsumenter här i Sverige. Det vill säga – fram tills att Storbritannien faktiskt lämnar unionen händer ingenting. Det handlar om två år. Men sedan, efter det, kan det faktiskt bli större konsekvenser än vi anat. Det finns ett antal mer indirekta följder, som handlar om EU:s minskande intresse för värn om konsumenterna. Annat anses helt enkelt viktigare. Men direkta effekter blir det för alla som åker till England, Skottland, Wales eller Nordirland. 2016 var landet det åttonde populäraste resmålet bland oss svenskar. Och vi är ett resande folk.

Det handlar om passagerarrättigheter, rätt till sjukvård när vi är där, högre taxor för mobiltelefoni, avgifter när vi betalar med kort och i värsta fall även andra regler för kemikalier, livsmedelssäkerhet och produktsäkerhet i övrigt. Genom decennier har EU arbetat sig fram till en mängd gemensamma regler och krav. Utanför EU får länderna ha i stort sett vilket konsumentskydd de vill.

Våra kollegor i de brittiska konsumentorganisationerna kommer att arbeta hårt för att deras medlemmar inte ska bli de stora förlorarna, det vill säga att skyddet ska fortsätta vara högt. Men man vet aldrig. Affärsintressena kommer att slåss hårt för enklare regler och mindre krav – nu när de inte längre kan slåss på den inre marknaden på samma villkor som konkurrenterna i Nederländerna, Tyskland, Sverige…