Bra kampanjjornalistik om pensionstjuvarna

Den senaste veckan har Dagens Nyheter förtjänstfullt bevakat spelar kring våra pensionspengar. Det är enorma belopp vi talar om och här är naturligtvis uppfinningsrikedomen stor på hur man ska kunna mjölka ur oss så mycket som möjligt. De har fått fortsätta ostört länge nog utan annat än ovett från ministrarna men nu verkar det bli hårdare tag. Vi ska få reda på i kronor vad avgifterna kostar oss och det är en helt annan femma än att se några procent. I vissa fall kan det vara så illa som att insparade två miljoner under fyrtio år reduceras till en miljon när pengarna ska tas ut och börja användas. Resten tar säljarna och finansbolagen. Hårresande. Egentligen rena stölden! Dessutom kommer vi – hoppas jag – att få förbud mot provisioner och mot att kränga krångliga och dyra ”produkter” via telefon. Vi hoppas att det blir verklighet och att inte bankerna och fondbolagen genom sin kraftfulla lobbying lyckas stoppa någon del. Pengar att satsa på advokater och PR-konsulter saknar de ju inte… Sedan måste det ju också till en kraftig tillsyn. För, som Gunnar Ohlsson på Konsumenternas försäkringsbyrå påpekade, har vi ingen kontroll blir även bra regler verkningslösa.

Dagens Nyheters bevakning är ett exempel på gammal hederlig kampanjjournalistik. Istället för snuttar biter man sig fast i en fråga och belyser den brett, ur olika vinklar, många dagar i följd och ger sig inte. Sådant kräver resurser men jag tror det är ett vinnande recept för massmedia, att det betalar sig genom ökat förtroende från publiken.

Ett annat bra exempel på kampanjjournalistik är Svenska Dagbladets nya ”skolmatskoll”. Även här behövs ju båda bra regler – och bra kontroll!!!

”Det är ingen som frågar…”

”Det är ingen som frågar efter det.” Det är standardinvändningen från handel och industri mot förändringar. Speciellt om det handlar om social rättvisa och miljö. Det gäller mat. Det gäller hemelektronik. Det gäller leksaker, som härom dagen när jag föreläste på Leksaksbranschens dag. Mitt svar är: Att man inte frågar efter det där, i köpsituationen, är inte detsamma som att man inte skulle köpa om det fanns möjlighet. Tänk er detta: Du vet att nallen eller bilen där i hyllan kanske framställs under omänskliga förhållanden. Du skulle egentligen vilja vara säker på att just den är människo- och miljövänligt tillverkad, där borta i Kina. Men steget därifrån till att fråga – det är långt. Med en tonårig expedit i kassan, som troligen inte har en susning. Med ungarna hängarna i hasorna. Med en växande kö bakom. Och ont om tid…

Det finns ett rejält publiktryck för miljö och etik, det märker vi på Sveriges Konsumenter och det visar sig tydligt på att till exempel KRAV-märkt mat inte räcker för att motsvara efterfrågan. Men brist på klar information och klara kriterier tillsammans med exponering och annonsering som inte visar på alternativen är höga barriärer mot en förändring. Vad det handlar om är att göra det lätt att göra rätt. Det blir det exempelvis om det finns etiska alternativ väl synliga. Det blir det om butiken i sig går i god för att de inte säljer nåt annat än schyssta grejer. Att man sätter sitt varumärke i pant på att man tar ansvar hela vägen till plantagen eller fabriken. Det ni – ICA, Toys R’Us, Elgiganten och alla andra – där har ni en utmaning. Göm er inte bakom den tunna ursäkten att ingen uttryckligen frågar. Skyll inte heller på att kunderna bara bryr sig om priset. I en debatt med ICA-chefen Anders Svensson härom veckan hänvisade han till att ”alla våra undersökningar” visar att priset kommer först. Jo, det gör det ju säkert. Men vad kommer tvåa och trea på listan för kunderna? Det är också viktigt, och värt att ta fasta på. Får man dessutom en uppmuntran att tänka på nåt annat än priset så finns det hopp om en mer hållbar utveckling…

Schyssta leksaker är lönsamt

Varje unge lär har sisådär 500 prylar i sitt rum. Om jag tittar i familjens egen barnkammare stämmer nog det, även om tappra försök ibland görs att decimera kramdjur, spel och pysselset. Nu tycker inte leksaksbranschen att det här räcker, de skulle vilja lansera en ”andra julafton” för att få fart på försäljningen. Så har skett i Tyskland, där Barnens dag har återinförts. Till glädje för leksakshandlare och barn men inte nödvändigtvis för föräldrarna.

Detta har jag lärt mig på Leksaksbranschens dag, som jag var inbjuden till idag. Dock var det tyska inslaget ett undantag från hela dagens tema, som faktiskt var mänskliga rättigheter och säkerhet. Schyssta, säkra leksaker var mottot och det hedrar dem. Och viktigt med tanke på att fyra av fem leksaker kommer från – just det – Kina. Sveriges Konsumenter deltog härom året i ett stort projekt som visade att det fanns stora brister i arbetsmiljön i Kina och att det var si och så med leksaksjättarnas etikarbete. Det finns fortfarande stora brister, men det rör sig långsamt framåt. Lite väl långsamt, kan jag dock tycka. I alla fall fick jag möjlighet att prata för denna hundrahövdade församling av leksakstillverkare- och handlare och ingjöt då hur svårt det är för en vanlig konsument att handla etiskt. Det finns ingen märkning, personalen vet (oftast) inget om arbetsförhållandena vid tillverkningen, det finns inga etiska alternativ och försöker man hitta information på webben så är det mest luddiga utfästelser. Men de vittnade ändå om att konsumenternas intresse ökade, vilket gladde mig och jag tyckte det fanns ett intresse för tesen att det måste vara lätt för konsumenterna att göra rätt. Och min slutbild med texten ”Socialt ansvar är en god affärsidé” möttes av en hel del nickanden. To be continued…