Urspårat

Sola i Karlstad har sällan varit mer frånvarande än igår. Jag var där på ett intressant möte med Konsumentverkets insynsråd, som jag gärna berättar om vid ett annat tillfälle. Där diskuterades framtidens stora konsumentproblem. Omedelbart därefter hamnade i vi i nutidens. Det stavas med två bokstäver: SJ.

Redan mot slutet av mötet rynkades pannor runt bordet. SJ-appen visade att tåget till Stockholm 15.26 skulle bli en timme försenat på grund av nedriven kontaktledning. Luttrade resenärer anade att detta bara var början. Tyvärr fick de rätt. Efter en stunds strosande i Karlstads gallerior kom nästa besked: Inställt. Snabb galopp till stationen. Kanske skulle nån ersättningsbuss raskt ta oss hem.

Väl framme släcktes hoppet snabbt. I vänthallen var det trångt och fullt av blickar som dystert fladdrade mellan tomma spår, intetsägande informationstavlor och mobiltelefonen. Däremot fanns inte en människa att fråga, dörrarna till biljettdisken var mycket stängda. Personalen i fiket kunde en hel del om kaffe och bakverk men inget om tågavgångar. Kontakt uppstod mellan främlingar – ”Vet du nåt?”, ”Jag hörde att…”, ”Det brukar…”. En lärare som skulle iväg med sin skolklass vann snabbt allas medömkan. Alla satt i samma båt, senare tåg var också inställda eller hade försetts med nya tider som ingen längre litade på.

Så småningom kom ett SMS till alla som knastertorrt meddelade att ”Din resa ersätts med buss” utan att ange när den skulle gå. Och utan beklagande. Ett antal personer ringde upp den så kallade kundservicen, ibland med sinande mobilbatterier. Efter långt väntande fick de svaret: Bussar ska komma utanför stationen klockan 17.30. Observera ordet ”ska”. Så vi ställde oss där. I regnet. Alla hade inte paraplyer, men vi väntade, tåligt, redo till attack. Galghumorn frodades. En del svor, andra gick in i sig själva som buddhistmunkar.

Efter trekvart kom en buss in. Allmän stormning. Chauffören förklarade dock att detta var Tågkompaniets buss, inte SJ:s, och den gick bara till Kristinehamn. ”När kommer de andra?” frågade en unison kör av resenärer, skrivna i huvudstaden. ”De ringer runt men får inte tag på lediga chaufförer” blev svaret.

Det var droppen, kan man säga. Fyra av oss som varit med på mötet tidigare hyrde en bil. Känslan att vara utelämnad till godtycke och icke-information var för stor. Familjer väntade, bak till barnkalas, inläsning av mötesdokument till nästa dag. Själv skulle jag missa dotterns fagottspel i ungdomssimfoniettan.

När vi sedan ringde från bilen till SJ – och så småningom kom fram – meddelandes det att bussar ”ska” vara beställda och komma 20.00 eller 20.30. Mer visste de inte. Det sköttes någon annanstans ifrån….

Hur det gick med de andra som stod där och trängdes vet jag inte, men vi kom hem 22.30. Vi hade privilegiet att kunna välja ett säkert alternativ. Naturligtvis är detta ingen katastrof och visst får man inte se att olyckor längs banan kan inträffa. Men jag tror att vi var mest upprörda av hur SJ hanterade informationen – eller inte gjorde det. Med en närmast sovjetisk servicekänsla.

Mycket argt har skrivits om SJ och Trafikverket och regeringar som gör för lite, men nu får det faktiskt räcka. En miljövänligt och effektivt trafikslag håller på att köra ner sitt rykte i skiten och få folk att välja flyg och bil. Människor värdesätter sin tid. Och ersättningsnivåerna är skrattretande låga. När jag nyligen bad en mycket initierad tågkännare kort formulera problemet blev svaret: Brist på samordning och illa skötta upphandlingar. Alltså inte i första hand brist på resurser.

Så får det bara inte fortsätta.

Valenkäten – vilken läsning!

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Tåg till utlandet bara MÅSTE bli enklare!

SJ ska sluta sälja biljetter till utlandet. Det tycker jag är skit. Det är över huvud taget skit att det båda är så komplicerad att beställa biljetter över gränserna och att tågsystemet är så dåligt utbyggt när man ska ta sig bortanför Köpenhamn. På Internet har man i över tio år mycket enkelt kunna beställa biljett på ett par minuter med alla flygbolag mellan i stort sett alla städer i världen. Den som är slängd i engelska eller tyska kan visserligen beställa vissa av resorna inom EU, men det är jättelångt till en enkel tjänst som motsvarar flygsajterna. Det är ett stort misslyckande både för tågbolagen, för Europas regeringar och för EU att inte denna fråga är löst. Det är ett hån mot två begrepp som det talas stolt och brett om – Fri rörlighet över gränserna och Hållbart resande. EU stolta grundprincip om fri rörlighet haltar betänkligt. Här har vi ett hållbart och säkert resande som borde uppmuntras och ha framtiden för sig. I förra veckan skulle jag själv beställa tågbiljetter för en familjeresa till Wien. Medan det fortfarande gick. Via nätet hade vi lyckats hitta en resa som bara innebar två byten (det fanns gott om alternativ med både fem och sex byten). Jag var tvungen att bege mig till Stockholms central, där det var många som ville köpa utlandsbiljetter och en rejäl kö. När jag väl kom fram med en tydlig önskan om tider etc tog hela köpet 50 minuter, även för den rutinerade SJ-mannen med alla sittplatser och rabatter. Så ska det inte behöva vara och det är obegripligt och skandalöst att vi inte kommit längre. Kolla förresten gärna vår medlemsorganisation Resenärsforums hemsida. Där finns ett bra resonemang i denna viktiga fråga.

Ryanair fortsätter svika

Flygbolaget Ryanair har som affärsidé att flyga folk dit de ska (oftast) för en billig penning (om man inte gör några tillval…) men att sedan nonchalera klagomål, hur juridiskt välgrundade de än är. Bolaget är mer eller mindre stammis hos Allmänna reklamationsnämnden och dessvärre också på Råd & Röns svarta lista. SVT:s Rapport har har nu gjort ett längre reportage om detta och det är bara att konstatera att bolaget tyvärr verkar oförbätterligt. De gör ingenting de är absolut tvungna till. De har krånglat mot kravet att visa totalpris (inklusive skatter etc) i annonseringen, de har krävt avgifter för att betala med kort, de har krånglat med ersättning för nekad ombordstigning och nu krånglar de när en svenska myndighet säger åt dem att ersätta svenska konsumenter. Det är svek och skandal. Det ska inte vara ett lotteri att anlita ett flygbolag. Att man är lågprisbolag innebar ingen rätt att strunta i konsumenterna sedan de betalat, där gäller reglerna lika för alla. Seriösa bolag följer ARN:s beslut vad de än tycker. Svaret från Ryanair att de i praktiken skiter i ARN och tycker SAS – som följer besluten – får skylla sig själva är häpnadsväckande nonchalant. Även andra flygbolag struntar i ARN:s beslut, där gamla Lufthansa intar en föga smickrande andraplats på listan. Det här beteendet gör det nödvändigt att titta på hur man kan skärpa tyngden i ARN:s beslut. Systemet med ”utomrättsligt prövning” av tvister är bra men inte perfekt. Om besluten bara följs till viss del, som är fallet i flera branscher som till exempel bland hantverkare och flygresor behövs krafttag. Man ska rätt om man har rätt.

Regering ur spår

Ulf Adelsohn har en gång varit partiledare i moderaterna. Det kan man inte tro när man läser vad han säger i dagens SvD Näringsliv. Han ska avgå som SJ:s ordförande och efter två kaosvintrar skräder han inte orden. Hör här: ”Vi har Europas bästa ekonomi och Europas sämst underhållna järnvägar.” Och, om avregleringarna : ”Man har inte gjort minsta analys av vad avregleringen kommer att innebära, det är det första. För det andra ska konkurrens ske på lika villkor, men som det ser ut nu finns det knappt spår för de som kör i dag. För det tredje har vi Europas sämsta underhåll av järnvägar, det går inte att komma i tid hur bra man än är.”

Samtidigt hör av att SJ får allt sämre ekonomi, till följd av att färre åker tåg. Hallå! Det finns ett samband!! Regeringens snålhet är helt obegriplig, kortsiktig och drabbar konsumenterna. I vintras fick vi och vår medlemsorganisation Resenärsforum än en gång anledning att upprepa elementära konsumentkrav. Och det finns än en gång anledning att upprepa att man inte kan sätta igång en avreglering utan att göra en ordentlig analys. Ur konsumentperspektiv. Tjänar inte vi konsumenter på det så är ju allt tämligen meningslös. Så Reinfeldt och Borg – lyssna på er partibroder och gör en satsning värd namnet. För konsumenternas skull. Och miljöns.

Beredskap KOSTAR

Träffsäker reklam på Stockholms central

”Trött på att vänta?” undrar Telenor i sin kampanj, som av en händelse finns på stora skyltar i Central-stationens avgångshall i Stockholm. Sällan har jag sett en bättre målgruppsanpassning av reklam. Snabbare internetuppkoppling i Telenors fall blir en bitande, men troligen fungerande, ironi för alla de som väntar på att tåget ska komma eller gå. Igår var jag där för att vänta in en kollega för mötet med finansmarknadsministern och blev vittne till vad som händer vid tvärstopp på stambanan p g a signalfel, timslånga förseningar. Vad kostar inte kaoset samhälle, företag och enskilda i inställda, försenade och icke beslutsmässiga möten..?
I förmiddags var tågkaoset temat i riksdagens trafikutskott. Ingen vill riktigt kännas vid ansvaret, men det finns många som borde ta det. Det handlar om effektivare organisation, det handlar om samordning mellan dem som har hand om tåg, spår och stationer. Nu har samordningen blivit ett sorts fullskaleexperiment. Nyckelordet är också beredskap. Beredskap kostar (titta bara på försvaret..). Bilden som växer fram är att alla milda vintrar gjort att man sett möjligheter att spara. För att sedan tas på sängen. Av snön. Regeringen, nuvarande och tidigare, har stor skuld i det som sker. Utredaren Per Unckel, som knappast kan beskyllas för att tillhöra oppositionen, sa idag följande: ”Man behöver inte vara Einsten för att räkna ut att järnvägskapaciteten måste byggas ut för att slippa störningar”. Vidare, om snöplogslok och annan vinterutrustning: ”Resurserna finns inte i tillräcklig utsträckning, de måste fram så fort som möjligt”. Så fram med friska pengar för en hållbar satsning på det mest miljövänliga (och dessutom trevligaste) färdsättet vi har.
Hur det gick för kollegan på väg med tåg? Hon hann. Eftersom hon inte vågat chansa på att hinna fram utan åkt upp kvällen innan. Andra jag vet har gjort likadant. Och med ett sånt förtroende ligger tåget som färdsätt riktigt, riktigt illa till.

Politiskt tågkrig i full gång

Snön faller och det politiska kriget är i full gång- Regeringen och oppositionen ger var sin version av eländet och insatserna på Svenska Dagbladets debattsida. För egen del upprepar jag förra blogginlägget: Svik inte konsumenterna – igen. Och gör nåt ersättningarna.

P.S. Hörde följande fundering nyligen: Varför stänger SJ sina tågdörrar 30 sekunder före avgång – när de ändå så ofta blir försenade. Varför ge sken av precision, när de ändå inte kan leva upp till det?

SJ har mycket att bevisa

SJ, SJ gamle vän… Så löd en visa jag minns från barndomen, när SJ kallades ”hela svenska folkets järnväg” (om än ibland med bitande ironi). Frågan är hur många som idag klassar det anrika järnvägsbolaget en gammal vän, pålitlig och trofast. Förra vinterns tågkaos har vi alla i färskt minne. Och nu är nytt extremväder på gång, enligt rapporterna. Och så dessa ständiga förseningar. När jag träffar folk från Konsumentverket i Karlstad är tågstrul alltid på tapeten. Nu hävdar SJ att de gjort allt för att förra vinterns kaos inte ska upprepa sig. Åtgärder och planer radas upp på hemsidan. Hmmm. Vi får se… Oavsett vilket ska det alltid, alltid kunna ge användbara besked till dem som väntar (inte bara ”det är stopp i trafiken…”). Och så ersättningar för sena resor. Det ska bli bättre, säger de. Men tittar man noga så gäller det bara i rabatt på kommande SJ-resor. Vill man ha ut det kontant – vilket känns mer naturligt – så får man bara en fjärdedel av pengarna. Riktigt, riktigt dåligt. Och ingen ersättning för följdskador, till exempel att man missade ett flyg eller ett avgörande möte på destinationsorten. Redan nu vet vi vad som behöver förbättras ytterligare. Det slutgiltiga facit har vi efter vintern, när vi ser om de gjort sin läxa.

Lyssna förresten på ”Plånboken” på onsdag i P1. Om SJ.