Klimatstrid väntar i Bryssel

Om några veckor tillträder den nya Europeiska Kommissionen – EU:s ”regering”. Dess nye ordförande Ursula von der Leyen kommer då att lansera ett stort miljöpaket, European Green Deal. Och klimatet kommer allra högst på priolistan för den nya Kommissionen.

Det är unikt! Och välkommet, nu när forskarna säger att vi kanske bara har tio år att ställa om samhället.

I dagarna hade europeiska konsumentrörelsen BEUC:s sitt stora höstmöte i Helsingfors. Temat var just klimatet. Jag hade äran att inleda och betonade särskilt att brådskan i skarpa åtgärder men samtidigt vikten att övergången inte skapar stora orättvisor mellan medborgarna.

Konsumentrörelsen har här en viktig men också ny roll – att bejaka omställningen men se den ur ett köksbordsperspektiv. Det kommer att behövas. European Green Deal innebär bland annat att och Europa ska bli världens första klimatneutrala kontinent.

Koldioxidskatter för import till EU, utvidgad handel med utsläppsrättigheter där troligtvis flyget och sjöfarten ska inkluderas, ny strategi för biologisk mångfald och mycket hårdare hållbarhetskrav på en nyckelbransch – bankerna.

OCH – inte minst – utjämningsfonder för att inte omställningen till ett hållbart samhälle ska slå hårdast mot de fattiga när vi lägger på nya avgifter och skatter på skadliga utsläpp. Andra viktiga delar handlar om cirkulär ekonomi, alltså att resurser ska återanvändas och att vi ska konsumera mer genom att dela, låna och hyra.

Detta är avgörande tider. Skrämmande – men samtidigt finns mycket posituvt med en omställning. Hållbarhet går hand i hand med bättre hälsa. Den innebär en mer rimlig nivå på prylkonsumtionen. Liksom tillväxt av nya gröna jobb.

Alla jublar inte över European Green Deal. Självfallet kommer delar av näringslivet att försöka stoppa eller förhala förändringar som de upplever kan försämra affärerna. Låt mig påminna om att det finns 15 000 lobbyister i Bryssel varav bara 300 representerar någon form av allmän- eller medborgarintresse (konsumenter, funktionshindrade, miljön, arbetstagare m m). BEUC har 40 anställda. De har en imponerande kompetens och engagemang och har ofta i kraft av ett legitimt allmänintresse stor access till makthavarna. Men banker, bönder, handel och andra branscher har sanslöst stora resurser att mala på med sin lobbying. Och kommer inte att tveka att använda sitt yttersta vapen – hot om utslagning av företag och därmed arbetslöshet.

Civilsamhället – alltså demokratiskt förankrade ideella organisationer har en stor utmaning framför sig. Dels handlar det om att kampanja och vägleda för en mer hälsosam och hållbar livsstil. Och dels att övertyga politiken att stora förändringar krävs men att det måste vara rätt åtgärder och att de måste fungera i vardagen. Om de skapat större orättvisor och slå mest mot utsatta konsumentgrupper – då är dagens bensinuppror och gula västar bara en försmak av något större och mycket allvarligare.

En konsumentregering (?)

En konsumentminister i finansdepartementet. Grattis, Per Bolund! Och grattis konsumenterna, får jag väl säga. Eller hoppas. Under mina 25 år med konsumentfrågor har jag aldrig tidigare sett dem få större tyngd i en regering. Jag kan jämföra med Ann-Christine Nykvist i förra s-regeringen som var konsument- och jordbruksminister och med Birgitta Ohlsson som var EU-minister i statsrådsberedningen. Båda var hårt engagerade i konsumentfrågor och hade ”tyngd” i regeringen. Men detta är starkare. Särskilt mot bakgrund av att regeringsförklaringen lyfte fram konsumentfrågorna på ett flera viktiga punkter. Per Bolund kommer dessutom att ha hand om finansmarknaden, som verkligen berör konsumenterna och som är ett av våra fyra prioriterade områden.

Det blir naturligtvis inte bara Bolund som ska jobba för konsumenterna i nya regeringen. På UD finns Margot Wallström, tidigare konsumentminister, och Isabella Lövin, stark konsumentföreträdare. Där ligger EU-frågorna och det är i EU som huvuddelen av svenska konsumentlagar kommer till. Sedan kommer frågorna, som vanligt, att hamna på många andra ministrar. Men det gäller även andra, inte minst miljö-, energi-, civil-, bostads-, utbildnings- närings-, folkhälso- och andra ministrar. I den förra regeringen rörde det sig om 14 ministrar. Att det finns en folkhälsominister verkar lovande, ordet folkhälsa har knappt hörts senaste åren.

Maten, då? Stefan Löfven talade om en ny livsmedelsstrategi med mer inriktning på svenskt och ekologiskt. Glädjande. Dessutom ska det bli lättare att ställa miljökrav i offentlig upphandling, vilket är bra men har sagts förr. Nu hamnar frågorna efter årsskiftet hos Mikael Damberg på näring. Få se vad det innebär, om de drunknar där eller om det blir ett lyft för konsumenterna, som är beroende av prisvärd, säker och hållbart producerad mat varje dag. Bonderörelsen är knappast glada att inte längre ha en ”egen” minister.

Åter till regeringsförklaringen. Miljöprofilen är tydlig. Man är inte nöjd med att 14 av 16 nationella miljömål inte är uppfyllda (vem är nöjd med det?). Det blir nationella lagar för att få en giftfri vardag, inte minst för barnen. Där har vi mycket att lära av Danmark. Vi kan inte alltid vänta på EU. Vi fick också ett löfte om att framtida frihandelsavtal (läs: med USA) inte ska urholka nationell lagstiftning. Det tolkar vi som att miljö- och konsumentskyddet inte ska försämras. Det är den linje som BEUC och Sveriges Konsumenter benhårt driver. Vi är för frihandel, men konsumenterna ska bli vinnare och inte förlorare. Andra intressanta noteringar är satsningar på stöd till solfångare, satsningar på järnvägsunderhåll. Ordet ”konsument” hördes en enda gång i den halvtimmeslånga regeringsförklaringen – när det gäller den personliga integriteten. Uppenbarligen ska den skyddas mer när företagen samlar allt mer data om oss. Bra. Att ordet inte hördes oftare säger ju förhoppningsvis – och sannolikt – ingenting om totalvärdet av regeringens insatser. Kort sagt så kan vi redan nu konstatera att mycket av det vi skriver i våra 100 krav för en starkare konsumentpolitik finns med eller anas i regeringsförklaringen. Återstår att ser vad som blir verklighet. Inte minst handlar det ju det om hur förslagen behandlas i riksdagen, som fått betydligt större makt än tidigare. Vi kommer att följa frågorna och uppvakta alla som behöver uppvaktas.

Slutligen ett grattis till Alice Bah-Kuncke, dagens ”skräll”. Hon har i flera år varit jurymedlem för Blåslampan. Ingen dålig merit, men kanske inte avgörande för den nya rollen som kulturminister…

Slipper vi dyra skräpavtal på el nu?

I morse hade energiminister Anna-Karin Hatt kallat till möte om tillsvidareavtal på el. Låter det tråkigt och svårt? Ja, just därför finns det troligen kvar och göder elbolagen med dryga miljarden årligen ur konsumenternas fickor – helt i onödan. Tillsvidareavtal är nämligen ett sånt som elkunderna ofrivilligt hamnar i när man flyttar, ska förnya (i vissa fall)  eller inte gjort något aktivt val över huvud taget utan bara snällt fortsatt att betala. 780 000 svenskar har sådana här usla avtal och det är något som elbolagen varit ovilliga att göra någonting åt. Hittills. För två år sedan bestämde riksdagen att dessa priser skull avskaffas men så har inte skett. Nu har regeringen vaknat i frågan och därtill har Aktuellt i SVT gjort flera utmärkta reportage som visar det absurda i avtalen. Ännu mer absurt är det att gapet mellan dessa dyra avtal och normala avtal faktiskt ökar (!!!), enligt Energimarknadsinspektionens rapporter. Förlorarna är alltså konsumenterna, och som så ofta annars de svagaste och minst pålästa. Icke-valet har alltså lett till att man hamnat i ett kvalificerat skräpavtal. I morse satt vi alltså i en och en halv timme. Ministern inskärpte allvaret och förväntade sig snabba ryck. EU, Vattenfall, Fortum och andra la ut texten om hur aktivt de arbetar med att få bort de här avtalen, men det är uppenbart att de agerat för lite och för långsamt. Frågan är ju också hur fort de skyndar när det finns så mycket pengar att tjäna. Vi, Villaägarna och Konsumenternas Energirådgivningsbyrå var de enda kundrepresentanterna och vi var alla överens om att det inte räcker med att bara ge bättre information. Elbolagen har varit riktigt dåliga i sin kommunikation men det räcker inte – det måste finnas något so hjälper även dem som inte nås av information, hur välgjord och tydlig den än är. Och det är många. Det finns många som tycker att el bara ska fungera, att det är ointressant och tråkigt och svårt och det måste man respektera. Då ska icke-valet inte vara så dyrt som det idag. Glädjande var att Anna-Karin Hatt kallade till nytt möte redan om två månader för en avstämning. Hon har hotat med lagstiftning om det går för långsamt. Så även om det tagit för lång tid hit fram så är det bra att saker i alla fall händer. Upp till bevis, EON, Vattenfall, Fortum och ni andra. Nu kan ni sätta kunden i centrum – på riktigt. Om ni vill.

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.

Utsläppsgräns win-win

Att sätta EU-gränser för vad bilar får släppa ut är en rejäl win-win för konsumenter och miljön. Det gör att tillverkarna pressas att tillverka bränslesnålare bilar, som gör att konsumenterna sparar massor av pengar och miljön blir mindre förstörd. EU-Kommissionen har insett att det är dags att gå från snack till verkstad och deras initiativ till gränsvärden för koldioxidutsläppen diskuterades på en konferens i tisdags i EU-parlamentet i Bryssel. Det var min första insats som inledningstalare i min nya egenskap av vice ordförande i BEUC. Spännande – och viktigt. Argumenten är många för rejäla begränsningar ända till 2025 och det finns skäl att vara optimistinför parlamentets behandling. På bilden talar jag i en av utskottssalarna i parlamentet.

Timmätning – och..?

Nu ska det införas timmätning. Regeringen beslutade igår att konsumenterna ska kunna sänka sina elkostnader genom att förlägga elkrävande aktiviteter till timmar då priset på el är lågt. Eftersom el är en marknad blir det ju dyrt de timmar alla använder el och billigt när få gör det. Det här är utmärkt för miljön, eftersom man slipper ”toppar” i den samlade elförbrukningen då alla kör sina maskiner där hemma och alla kontor och fabriker är igång. Vid sådana toppar importerar vi ofta el, från till exempel danska kolkraftverk. Inget bra. Det är självfallet också bra för de konsumenter som är aktiva och som begriper hur de ska anpassa sin konsumtion. Och som har mycket att vinna. Det gäller exempelvis villaägare med elvärme. Men det gäller ju inte alla konsumenter. Många tycker det här med el är rätt trist och rätt krångligt. De vill laga mat och titta på TV och tvätta kläder och duscha när de själva vill, inte när elen är billig. Livet är nog komplicerat ändå.

Summan av energin vi ska konsumera blir ju ändå ungefär likadan, även om den sprids jämnare över dygnet. Det blir billigare vissa timmar men också dyrare andra. Så  vem vinner egentligen och vem förlorar? Elbolagen lär knappast tillhöra den senare gruppen. Det är viktigt att ha en klar analys och inte ha en övertro på hur mycket människor kan och vill jobba för att få ner elräkningen. Visserligen är det bra för miljön, men för många räcker inte det argumentet. Däremot kan det bli bättre när våra apparater blir smarta och flyttar sin förbrukning till timmar då elen är billig. Värmepannan, frysen och diskmaskinen går igång när de ”känner” att elen är billig. Men där är vi inte än. Tyvärr.

Välj din egen fjärrvärme

Fjärrvärme är bra, eftersom det ger möjlighet att använda spillvärme. Många av oss har fjärrvärme, bland annat jag själv. Nu är det tänkt att marknaden för fjärrvärme ska avregleras. Valfrihet på ännu ett område. I alla fall kanske. Tanken är att lokala monopolen ska upphävas och att fastighetsägare och bostadsrättsföreningen ska kunna välja och så ska då priset sjunka. Är det tänkt. Detta enligt en statlig utredning som lämnades förra året. Idag har jag varit med på det så kallade Energimarknadsrådet där myndigheter, producenter och brukare möts för att diskutera el, gas och fjärrvärme. Det finns synnerligen delade meningar om nyttan med en sån här reform, och redan i utredningen sägs det tydligt att man egentligen inte vet om det finns någon nytta. Ändå föreslår man en sådan. Flera parter är positiva, bland annat fastighetsägarna. Men många är också skeptiska. Bland annat Konkurrensverket, som brukar älska avregleringar. Det är intressant. De har ganska bra fog för sin tveksamma hållning, det handlar om små marknader eftersom näten inte är sammanbyggda och ska det bli någon riktig fart på konkurrensen ska det finnas uppemot ett tiotal aktörer. Så lär det knappast bli, möjligen i Stockholm och någon ytterligare ort.

Monopol är dåligt. Konkurrens är bra. Så långt är alla överens. Men innan man är säker på att avreglering gör någon skillnad för den enskilde konsumenten ska man inte dra igång. Vilket man knappast lär göra heller. Regeringen tycker frågan ska utredas ytterligare, vilket är bra. Vi får inte får göra om misstagen i början av avregleringen av elmarknaden. Då göder vi bara EON och andra stora aktörer på vår bekostnad. En annan sak är att många är trötta på alla  val och tämligen ointresserade av att lägga ner tid och energi på att sätta sig in i något som bara borde komma ”av sig själv”. Alltså: Inget förhastat, tack!