Brexit berör även oss

londonLondon står i fokus – det tragiska terroristdådet och nästa vecka kommer allt att handla om Brexit. Premiärministern lämnar in ansökan att få lämna EU och därmed rullar en historisk och ödesmättad process igång.

Sedan är det bara att hålla tummarna för att inte fler tänker följa Storbritanniens exempel. Frankrike, till exempel. I så fall kan det bli riktigt ruggigt.

Brexit skakar ändå om allt. Ett annat lands utträde ur EU berör faktiskt också oss konsumenter här i Sverige. Det vill säga – fram tills att Storbritannien faktiskt lämnar unionen händer ingenting. Det handlar om två år. Men sedan, efter det, kan det faktiskt bli större konsekvenser än vi anat. Det finns ett antal mer indirekta följder, som handlar om EU:s minskande intresse för värn om konsumenterna. Annat anses helt enkelt viktigare. Men direkta effekter blir det för alla som åker till England, Skottland, Wales eller Nordirland. 2016 var landet det åttonde populäraste resmålet bland oss svenskar. Och vi är ett resande folk.

Det handlar om passagerarrättigheter, rätt till sjukvård när vi är där, högre taxor för mobiltelefoni, avgifter när vi betalar med kort och i värsta fall även andra regler för kemikalier, livsmedelssäkerhet och produktsäkerhet i övrigt. Genom decennier har EU arbetat sig fram till en mängd gemensamma regler och krav. Utanför EU får länderna ha i stort sett vilket konsumentskydd de vill.

Våra kollegor i de brittiska konsumentorganisationerna kommer att arbeta hårt för att deras medlemmar inte ska bli de stora förlorarna, det vill säga att skyddet ska fortsätta vara högt. Men man vet aldrig. Affärsintressena kommer att slåss hårt för enklare regler och mindre krav – nu när de inte längre kan slåss på den inre marknaden på samma villkor som konkurrenterna i Nederländerna, Tyskland, Sverige…

Varför litar vi så blint på nätet?

Förtroende är hårdvaluta. Men mer och mer förväntas vi ha förtroende för företag vi aldrig sett, inte känner och vars affärsmodeller vi bara har en vag aning om. Jag talar om internet, om den boomande e-handeln, om alla chattar och tjänster och om sakernas internet, uppkopplade prylar som kommunicerar och som snart vet allt om oss.

Idag är internationella konsumentdagen. Inte någon av de mest haussade och uppmärksammade dagarna, diverse bakverks egna dagar är betydligt mer kända. En del har fått för sig att det handlar om konsumtion, om att shoppa lite extra mycket just den här dagen. Det är fel. Det handlar om våra rättigheter. Som alltid behöver stärkas och som alltid behöver uppmärksammas. Kraven är: Tillgång. Rättelse. Enkelt att välja. Säkerhet.  Kring det samverkar 120 organisationer i 80 länder världen över inom Consumers International under hashtaggen #BetterDigitalWorld. Det handlar om att undvika klyftor och orättvisor, ”alla ska med”. Det handlar om att vi inte ska bli lurade, vi ska förstå och vi ska ha kontroll på var våra personliga data tar vägen. Då kan den digitala revolutionen innebära stora möjligheter för oss alla, världen runt.

90 minutes_konsumentdagen2017En paradox är att affärsmodellerna utvecklas så svindlande fort så att vi vanliga människor inte har en chans att förstå dem. Vem tjänar på mina data? Och hur? Två mycket viktiga kontrollfrågor som är en gigantisk utmaning. Avtalsvillkor som tar 90 minuter att läsa och som ändå inte är begripliga eller rimliga är inte svaret. Enda chansen att ge en rimlig värld är att samhället är med och sätter stränga regler – och har myndighetskontroll värd namnet – så att det blir en hög skyddsnivå redan från början, ett ”högt golv”.

Titta gärna på Consumers Internationals film. Det inleds med att påpeka att vi ofta säger ”jag älskar dig” eller ”jag saknar dig” men kanske inte lika ofta ”jag litar på dig”? Till levande människor, som vi känner.

När det gäller nätet är det helt annorlunda. Där gör vi det jämt. Vi skickar iväg allt från kontaktuppgifter till köpmönster till åsikter till beteenden till kreditkortsnummer…Till vilt främmande företag i andra världsdelar.

Att stärka de ”digitala rättigheterna” nu är en mycket stor fråga för oss konsumenter. Nästa år får vi i EU en ny dataskyddslag men den kommer inte att räcka. Utvecklingen skenar fruktansvärt fort och erfarenheten från bland annat den talande dockan Cayla visar att företag (ofta amerikanska) bara kör på tills någon stoppar dem. Vilket inte sker idag. Det sluttande planet vi befinner oss på kommer att leda till en ”övervakningsekonomi” där företagen friskt handlar med uppgifter om oss kan veta mer om oss än vår partner…

Läs vår policy ”Digital vardag” här.

Hög tid syna ICA

ICA har stor påverkan på våra liv. Av de 250 000 miljoner kronor som vi köper mat för i affärerna varje år i det här landet står det för hälften. Lite drygt. Viket är unikt.

marknadsandelarDet här debatteras av och till. Ibland kommer löpsedlar om stenrika ICA-handlare och röster höjs om att kartlägga om inte ICA:s dominans är skadlig för konkurrensen. Alltså att vi konsumenter betalar mer än nödvändigt för maten. Jämfört med de flesta andra EU-länder kostar maten i Sverige mer (även om maten tar betydligt mindre än förr av vår disponibla inkomst).

Det är extremt att en kedja har en sådan dominans på ett område som är så centralt för människors liv som just mat. Jag tycker man definitivt att det – igen – att ifrågasätta om konkurrensen fungerar tillräckligt bra.

Och det ska tydligen göras. Regeringens livsmedelsstrategi innehåller en lång rad åtgärder, många är intressanta och ska bli spännande att följa. En av dem är att ”utreda marknadens funktionssätt”, vilket handlar bland annat om att syna ICA.

Konkurrensverket har gjort det tidigare, men ICA har kommit undan. Det har inte gått att leda i bevis att de missbrukar sin dominerande ställning. Koncernen har hittat en modell där de kombinerar det smartaste i stordriften och det smarta i det privata företagandet. Det är därför de är framgångsrika och det är därför de inte gått att komma åt med nuvarande konkurrenslagstiftning. Det handlar både om de ekonomiska fördelarna men också när det gäller skandaler. I köttfärsskandalen för några år sedan kunde man peka på enskilda handlare och säga att det inte har något att göra med ICA-koncernen i stort att göra.

Men nu är det alltså dags. Efterlängtat. För övrigt kan sägas att kravet finns med i våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik” och lyder där så här: ”Genomför åtgärder för att öka konkurrensen och minska marknadskoncentrationen inom dagligvaruhandeln. Åtgärder bör genomföras för att minska dominerande aktörers påverkan på tillgänglighet och priser.”

Mer och intressant info om den svenska dagligvaruhandeln finns på ”Dagligvarukartan” (avser 2015).

2016 – alltför mycket ett ICKE-år

2016 har varit ett dramatiskt år i världspolitiken. Och på många sätt händelserikt för oss som konsumenter. Det finns en del att glädjas åt, bland annat bättre rättigheter inom EU på några områden liksom mer debatt och medvetenhet och faktisk politik kring hållbar konsumtion. Och där har Sveriges Konsumenter varit en stark, ideell kraft, bland annat genom våra projekt Stilmedveten och Fair Finance Guide. En kraft som jag är omåttligt stolt att få tillhöra!!

Samtidigt har det varit ett trist ICKE-år på många sätt. Här några exempel:

Sven-Erik Bucht talar med stolthet om den kommande livsmedelsstrategin i riksdagen i februari. Sedan dess har det blivit allt mer tyst från ministern.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talar med stolthet om den kommande livsmedelsstrategin i riksdagen i februari. Sedan dess har det blivit allt mer tyst från ministern.

Vi har INTE sett någon livsmedelsstrategi från regeringen, trots löften att allt skulle vara klart under först våren, sedan sommaren, därefter hösten. Vi som varit inne i dialogprocessen har lagt massor av energi, vi har haft många möten och vi har hört mängder av rykten – men själva strategin dröjer. Något kärvar betänkligt i förhandlingarna mellan regeringen och alliansen. Det är pinsamt och beklagligt.

Vi har inte sett något nytt förslag om telefonförsäljning, trots ett och ett halvt års väntan och en in grunden självklar rätt att i lugn och ro få fundera igenom vad den ivriga säljaren just sagt via luren. Igår medverkade jag i en debatt i P1 Plånboken i denna fråga. Vi förväntar oss att politikerna på båda sidorna blockgränsen nu står upp för konsumenterna.

Vi har inte sett någon åtgärd från vare sig Konsumentverket eller Datainspektionen om orimligt krångliga och oskäliga avtal på internet som vi anser vara brott både mot personuppgiftslagen och avtalsvillkorslagen. Vi har i vid upprepade tillfällen visar på det absurda i dessa avtal – bland annat vad gäller hälsoappar och den talande dockan Cayla. Ändå är det bara tyst och stilla från myndigheterna. Hur länge?

Vi har inte sett någon positiv utveckling vad gäller kommunernas konsumentvägledning. Den fortsätter att sakta minska, tyvärr ofta med hänvisning till den centrala tjänsten Hallå Konsument. Drömmen om att det bli en satsning på förebyggande arbete ute i kommunerna har hittills blivit just en blåögd dröm. Trots de stora behoven.

Vi har inte sett något förbud mot provisioner i finansiell rådgivning, ingen bättring för alla dem som är beroende av kontanter och ännu inte restriktioner för snabblån (fast där finns hopp, efter utredningen som just blev klar).

Vi väntar otåligt på detta. Och kommer att fortsätta att driva dessa frågor och andra som finns i våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik” under 2017. Även om mycket är vunnet befinner sig konsumenterna alldeles för ofta i underläge. Vi kämpar vidare efter nyår.

Till dess: GOD jul och GOTT NYTT ÅR

Sockrade skatter

Sockerskatt är en het fråga just nu. Många debattörer och forskare tycker att det är självklart. Regeringen är mer avvaktande.

I veckan möttes Sveriges Konsumenters medlemsorganisationer för att besluta om nästa års rambudget och inriktning. OCH för att diskutera skatter som styrmedel. Alltså för att styra våra inköp och vårt handlande mot att bli mer hälsosamma och mer miljöanpassade än de annars hade varit.

Detta är inget nytt, vi har skatt på bilbränsle, alkohol, tobak, vi har trängselskatt och vägavgifter. Just nu argumenteras högljutt för och emot en flygskatt. Och på många håll i världen är redan socker- och läskskatter en realitet. Finland, Norge, Ungern och Mexiko har alla skatt på söta produkter. Storbritannien ska införa läskskatt. Danmark har haft en skatt, men har avvecklat den. Trots att det i efterhand visat sig att den ändå haft en viss effekt.

Och det är det trätan står om idag: Motverkar en skatt fetma och annan ohälsa? Forskare som professor Claude Marcus och samhällsdebattörer som Göran Greider hävdar det. Livsmedelsindustrin är av en annan uppfattning.

Självfallet har skatter en styrande effekt, i alla fall om den blir hög. Där ligger kruxet, att avgöra priskänsligheten. Och att väga in andra faktorer. Drar man till med en massiv skatt kommer det att slå hårdast mot dem med lägst inkomster

Dräm till en fet sockerskatt, tycker ändå Louise Ungerth i sin blogg. Louise är chef för louisekonsument- och miljöfrågor på Konsumentföreningen Stockholm, mottagare av Blåslampan och var gästföreläsare på vårt möte (bilden).

Louise pekar på att det finns en del oklarheter om effekten av sockerskatt, som bland annat infördes i staden Berkley i Kalifornien. En del av effekten kan bero på att det blir mycket debatt och då blir människor mer uppmärksamma på vad de äter.

Ohälsan blir mer ojämlik. Louise visade flera diagram som visade på skriande skillnader mellan rikare stadsdelar och så kallade utanförskapsområden. Salem har 2,5 gånger så många feta och överviktiga fyraåringar som stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Lika sorglig är statistiken för hur många som har karies.

Sådant gör mig rasande. Det är i högsta grad en politisk fråga och ett uppenbart misslyckande. Är sockerskatt svaret? Louise lösning är att införa en sockeravgift – där pengarna som kommer in riktas till hälsosatsningar i de utsatta områdena.

Personligen kan jag finna en sådan lösning sympatisk. Allt behöver göras för att minska det orättvisa i att barn får ohälsosamma liv för att de föds i ” fel” områden.

Sveriges Konsumenter förespråkar skattejusteringar för att förbättra hälsa och miljö. Likadan syn har våra systerorganisationer i Norge och Danmark. Det är inga enkla frågor, och vad gäller sockerskatt – liksom köttskatt – finns ingenting beslutat hos Sveriges Konsumenter. Diskussion pågår – hos oss och hos andra, vilket ju har ett värde i sig självt.

En ny konsumentvärld – också

Det ”omöjliga” har hänt – inte en gång utan två. De stavas Brexit och Trump. Och de är inte de sista ”omöjligheterna”. Vilket påverkar oss på många sätt – även som konsumenter.

Jag verkar inte vara ensam att känna fysiskt obehag över vad som hände i USA förra veckan. Det råder en sorts kollektiv chock, som inte lättar när illavarslande uttalanden och utnämningar når oss via media.

Dåligt val - även för konsumenterna.

Dåligt val – även för konsumenterna.

Globalisering, samarbete och tolerans är inte självklart längre. Det tycks som om vi lever i en 50-50-värld med allt större klyftor mellan de båda sidorna. Väldigt många val och folkomröstningar slutar väldigt jämnt – USA, Storbritannien, Polen, Österrike. Och en lång rad val i Europa står för dörren där utfallet kan bli än mer hat, isolationism, ”enkla” lösningar (om ens några) och miljönonchalans eller förnekelse. Tanken på Marine Le Pen (bilden) som president i Frankrike eller ett Nexit (Nederländerna) är bara för mycket…

Jag tror på EU, en öppen marknad, konkurrens och frihandel. Inte oförblommerat, de måste möta högt ställda konsumentkrav, ställa måste i centrum. Jag kan tycka EU är trögt, att det tas alldeles för stor hänsyn till industrin och för liten till utsatta konsumentgrupper. Men på det stora hela är jag förvissad om att konsumenterna fått det bättre med EU än utan. Vi har fått större konkurrens men också lagar som innebär ökade informationskrav, starkare integritetsskydd, stopp för höga roamingpriser, ångerrätt vid gatuförsäljning, minskade kortavgifter, tydligare regler för innehållsförteckningar för mat, ursprungsmärkning och spårbarhet på kött, energimärkning på vitvaror. Med mera.

Många lösningar måste vara gränsöverskridande. Miljön och integriteten på nätet är två exempel. Liksom självfallet rättigheter för flygpassagerare och tvistlösning när vi köpt något i ett annat land. En delad värld, präglad av misstro blir en sämre värld även för oss som konsumenter. Konsumentskydd kan monteras ner, urvattnas, undvika att uppdateras. Valalternativen blir färre.

Nu behöver goda krafter mobiliseras. Och jag tror den svenska, europeiska och globala konsumentrörelsen har en viktig roll att spela. Konsumentfrågor handlar om inkludering, känslan av rättvisa, öppenhet, långsiktighet och hållbar konsumtion. Det behöver vi mer av, inte mindre.

Skillnad mellan hur det ÄR och BORDE vara

Och årets Blåslampa går till….Föreningen Närjord. Grattis!! De får priset för deras ”helhetsgrepp och cirkulära tänk är inspirerande och möjliggör hållbara val för konsumenterna. Att fika gott med gott samvete är möjligt i Söderhamn! (ur juryns motivering).

img_8446Det finns många intressanta och utmanande delar av jobbet som generalsekreterare på Sveriges enda breda konsumentrörelse. Men den ROLIGASTE delen är utdelningen av vårt eget pris till årets konsumenthjältar. I år fanns ett 30-tal nomineringar för juryn att ta ställning till och de fyra finalister som utsågs har alla en tydlig gemensam nämnare – hållbar konsumtion. Alla de fyra finalisterna har på olika sätt gjort det lättare att välja rätt, inspirera fler att ta initiativ som det i Söderhamn. Ett tecken i tiden. Just föreningen Närjord hämtar sina råvaror från bönder kring orten som sedan förädlas på det föreningsdrivna Rådhuskonditoriet i takt med säsongerna. Nyanlända engageras i allt från odling till bakning och servering. Ett praktexempel på en win-win – hållbar utveckling, integration, levande landsbygd med konditoriet blir en samlingsplats. Utbildningsminister Gustav Fridolin, kuvertsprättare och utdelare denna dag, underströk också i sitt tal hur viktiga människorna är, de som på olika sätt, på många olika håll, ofta i tysthet, driver på för en omställning mot en mer hållbar konsumtion.

Blåslampan är mycket mer än en glammig prisutdelning och glada pristagare. Det är av tradition också ett seminarium på ett högaktuellt ämne och i år handlade det verkligen om omställning. Av vår textilkonsumtion. Projektledaren för vårt framgångsrika projekt Stilmedveten, Moa Rönnåsen, visade hur vi förbrukar drygt fyra jordklot genom vår konsumtion av bland annat textilier. Av 13 kilo tyg som vi köper per år slänger vi åtta kilo. Slänger, alltså. Inte återvinner. Här finns en himmelsvid skillnad mellan hur det Är och BORDE vara och även om det sker en del i branschen måste det till större medvetenhet, djävlaranamma och kunskap hos konsumenterna. Men också ett större ansvarstagande från företagen, inte bara kosmetika och myrsteg.

Ett hundratal textillärare fanns på plats för att ”workshoppa” (svenskt ord sökes) kring bra sätt att få in ett hållbarhetstänk i undervisningen. Bland det jag noterade från paneldebatten var att det viktigt att ingjuta hopp hos unga men också göra dem lite lagom förbannade på utvecklingen och att fundera på benämningar som ”second hand”. Låter kanske inte helt fräscht för alla, så varför inte ha lite ”delad vårdnad” av kläder..?

Stilmedveten är ett fantastiskt exempel på vad vi i ideella sektorn kan göra för att både inspirera och utmana på ett så komplext och ”privat” område som textilkonsumtion. Med expertis, utvecklande av metoder, och utställningsmaterial liksom skapande av debatt och uppbyggande av intresse även hos de icke-frälsta.

Lång hållbarhet?

Det var inte utan stolthet som konsumentminister Per Bolund igår presenterade sin strategi för en hållbar konsumtion. Den var i och för sig ingen nyhet utan kom redan med budgeten för några veckor sedan. Ett hundratal hade samlats på Rosenbads konferenscenter i Stockholm plus tittare via webben.

Det handlar om två viktiga principer: Konsumtionens roll (inte bara produktionens). Och politikens roll (inte bara konsumentmaktens). Båda har diskuterats för lite. Bara ATT det nu finns en strategi är bra, det skapar diskussioner och sätter tankar och krafter i rörelse. Sedan måste det naturligtvis bli resultat. Strategin har många lovvärda ansatser och bra skarpa åtgärder men det viktiga är vad som händer ”på marken”. Gårdagens ”fanfar” är verkligen bara starten.

ha%cc%8allbartJag hade möjlighet att kommentera strategin på Rosenbad igår. Längre ner finns mina kommentarer (även om jag inte höll mig helt till manus). Alltihop filmades av SVT Forum, som kommer att sända det framöver, men det finns att beskåda på regeringens hemsida.

En publikfråga handlade om hur detta skulle säkras vid ett eventuellt framtida regeringsskifte (till en alliansregering). Bra fråga. En del politiker argumenterar att staten inte ska ”lägga sig i” hur människor lever sina liv. Jo. Men då glömmer man att staten redan lägger sig i mycket genom beskattning och förbud. Och att mycket av dagens regleringar faktiskt styr utvecklingen åt fel håll, mot ohållbara konsumtionsmönster. Ovanpå det kommer all marknadsföring som vill få oss att äta mer kött och köra bensinslukande bilar…

Konsumenterna har sitt ansvar och sina möjlighet att använda sin makt. Men det kräver bättre förutsättningar, att det blir ”lätt att välja rätt”. Vilket kräver att konsumtionsförändringar blir en politisk fråga där det händer saker. Hållbar konsumtion går inte att vifta bort med att det är vars och ens privatsak.

Här är mina kommentarer på strategin från igår:

Vi välkomnar ett fokus och en strategi för hållbar konsumtion, inte bara produktion. Det är viktigt att konsumtionens roll tas upp och VÄGS IN på olika sätt, även vad gäller exempelvis klimatmålen.

Vår utgångspunkt är att de hållbara valen av varor och tjänster ska vara enkla och ekonomiskt fördelaktiga. Det ska vara lätt att välja rätt. Ohållbara konsumtionsmönster måste fasas ut. Det finns för mycket som idag styr mot kortsiktigt tänkande och ohållbar konsumtion. Ansvaret är tredelat – politiken, näringslivet, konsumenterna. Politiken måste i hög grad skärpa lagstiftning, undanröja hinder, att höja medvetenheten om behovet av förändrade konsumtionsmönster.

Vi har tidigare getts möjlighet att ge input till strategin och jag tänker utgå från den. Dess fyra hörnstenar är:

  1. Starkare konsumentskydd och produkter som håller
  2. Det verkliga priset – förorenaren betalar
  3. Det civila samhället som vakthund, pådrivare och folkbildare
  4. Behov av mer forskning

En hel del av tankarna återfinns i strategin, viket vi noterar med tillfredställelse.

Det är  positivt att strategin är BRED – att den tar upp de olika delar av konsumtionen som berörs, ”bilen, biffen bostaden – och BANKEN. Vi är positiva till mycket av ansatserna och åtgärderna – men det reellt viktiga är ju vad som händer ”på marken”, alltså på marknaden, hos konsumenterna. Och då talar jag om ALLA konsumenter, inte bara de redan frälsta.

Mycket är angeläget – hållbara transporter och hållbart boende inte minst. Jag vill kommentera några av satsningarna specifikt:

Varor som håller längre, som delas och återanvänds. Vi noterar att regeringen förslår sänkt moms på reparationer – och därmed genomför en av våra ”60 lösningar för en stark och hållbar konsumentpolitik”. Men det räcker inte:

Det måste till en trygg grund. Vi menar att en stark konsumenträtt är en FÖRUTSÄTTNING för hållbar konsumtion och medvetna val. Det gäller exempelvis inom den växande delningsekonomin, som har potential att ge både stor konsument- och miljönytta. Om förtroendet saknas och konsumenten tror sig kunna råka illa ut på en marknad kan det mycket väl bidra till att utvecklingen stannar av.

På samma sätt behöver den 3-åriga reklamationsrätten stärkas genom att utöka den omvända besvisbördan (från idag sex månader). En förstärkt reklamationsrätt ökar företags incitament att tillhandahålla produkter som håller längre. 


Stimulera en mer miljösmart konsumtion och livsstil. Det är bra med en bred beskrivning av de hinder som finns. Viktigt att vara realistisk med konsumenters incitament och möjligheter, till exempel TIDEN man är beredd att lägga ner. Här är ”nudging” en nödvändig del med stora möjligheter till utveckling och utnyttjande.

Ett av problemen, som också tas upp, är kostnaden, priset. Det inkluderar idag inte de långsiktiga kostnaderna för miljö, arbetsmiljö, djurhälsa, inklusive klimateffekter och antibiotikaresistens. Politiken måste i högre utsträckning använda principen om att förorenaren betalar och undanröja systemfel. Det måste också till nya prismodeller med ”pris per gång” eller ”pris per år” så att inte marknaden belönar sällanköpsprodukter som snabbt går sönder. Andra viktiga krav gäller produktdesign.

De finansiella aktörerna – bra att de uppmärksammas. De är nyckelaktörer med enorma resurser och enorm potential, men samtidigt traditionellt mycket trögrörliga. Med vårt hållbarhetsprojekt Fair Finance Guide har vi visat att det GÅR att göra skillnad men det kräver BÅDE konsumenttryck OCH lagstiftning för ökad transparens och hållbarhetsredovisning. Frivillighet är bra om det fungerar, men det gör det inte från bankernas sida.

Hållbar konsumtion av livsmedel – här är livsmedelsstrategin från regeringen central. Föresatserna var goda och nu måste regeringen uppfylla sina löften om en svensk livsmedelsstrategi som bidrar till att uppfylla miljö- och klimatmål, ökad folkhälsa och ett gott djurskydd.

Information på restaurang – bra att det är med, det är en informationsmässig öken. Och de som inte gör något är ofta de som skulle behöva göra mest.  Jag rekommenderar regeringen att vara lagom tålmodiga med självregleringen.

Beakta konsumenters olika förutsättningar – här blev jag riktigt glad. Bra att regeringen betonar den sociala aspekten av hållbarhetsbegreppet. Det måste vara RIMLIGT att vara konsument. För alla. Viktigt med ett ifrågasättande av begrepp som genomsnittskonsument och normalkonsument.

Här krävs lagstiftning men också ökad kunskap hos företagen. De behöver bli bättre på att utgå från en mångfald av människor vid såväl produkt- och tjänsteutveckling som vid erbjudandet av varor och tjänster. Den sociala aspekten av hållbarhetsbegreppet måste också blir tydligare i företagens hållbarhetsrapportering. Med ett systematiskt tillgänglighetsarbete, redan från start, undviker vi kostsamma särlösningar för samhälle, företag och konsumenter.

Den EKONOMISKA hållbarheten är också central, och den har ju en klar koppling till den sociala. Viktigt att det blir reella och skarpa åtgärder mot överskuldsättningen som verkligen skyddar alla, även utsatta konsumenter. Även här handlar det en tuffare politik som tydligare står på konsumentens sida. Vi ser exempelvis hur telefonförsäljningen fortsätter att vara en plåga för många, det är en skam att det ännu inte införts krav på skriftlig bekräftelse.

Det vi framför allt saknar är konkretisering civilsamhällets roll. Kortfattat – de goda intentionerna bakom strategin kommer inte att kunna förverkligas utan insatser från de ideella krafterna.

Det står t ex ”Det civila samhällets aktörer kan spela en betydande roll i detta sammanhang” – MEN det konkretiseras inte mer än så. Och så är det ganska genomgående. Ett forum för miljösmart konsumtion och livsstil är en god tanke, men även här känns det som om civila samhället inte ens ska sitta i baksätet utan snarare i skuffen.

Fristående organisationer kan, till skillnad från myndigheter, agera snabbt, utmana normer och strukturer, driva på utvecklingen hos företag och även på sitt sätt bidra till att guida till mer hållbara val. Fristående organisationer har också en bas direkt i målgrupperna – av olika slag, även de ”icke frälsta”.

Det finns gott om exempel på vad civilsamhället kan göra, som Sveriges Konsumenter och Naturskyddsföreningen och andra har visat . Stöd till initiativ som Fair Finance Guide har visat sig kunna skapa verklig förändring – SNABBT. Det behövs stöd till dessa typer av initiativ även på andra områden – exempelvis för livsmedel, textilier, möbler, resor, hemelektronik och leksaker.

Många goda exempel finns också i våra grannländer Norge och Danmark.

Men det går inte av sig själv, civila samhällets aktörer kan inte leva på endast goda intentioner, det behövs ”smörjmedel”. Ett förslag vi gav på inputen var ”Eldsjälsfond” för specifika projekt. Eller uppdrag som de facto läggs ut på civilsamhället med tydliga mål för genomslag.

Över huvud taget behövs ökade insatser och medel för folkbildning med särskilt fokus på unga, äldre, funktionshindrade (inklusive kognitiva funktionshinder) och nyanlända.

 

 

 

 

Frihandelsavtal är bra – men…

Om en månad undertecknas troligen CETA – frihandelsavtalet med Kanada.

Inte hört talas om det? Nej, det är lite konstigt att det varit så lite ramaskri kring CETA jämfört med avtalet med USA, som har den numera välbekanta förkortningen TTIP.

Idag träffas handelsministrarna i Bratislava, för att diskutera CETA. Igår var jag där, inbjuden av kommissionären Cecilia Malmström att prata på en konferens om ”frihandelsavtal i praktiken”. Naturligtvis med konsumentvinkel, vilket var ganska ensamt i en sal med mestadels slipsar från näringslivet.

Frihandelsavtal är komplexa och inte har det blivit lättare med åren. Förr handlade det mest om tullar (jobbigt nog). Nu tampas man om säkerhets- och miljökrav. Vilket också gjort att både miljö- och konsumentrörelsen vaknat till och därmed en stor del av befolkningen. Handelspolitik var närmast en icke-fråga fram till TTIP.

Konsumentrörelsen är i grunden positivt till frihandel. Med rätt ”design” kan avtalen innebära större konkurrens, innovation och mer för pengarna. Vilket ofta framhålls av alla tillskyndare, såsom regeringar, näringsliv och ofta fackförbund. Men det finns många fällor. Det handlar trots om en förhandling där det gäller att ge och ta och med otroligt krångliga klausuler som är svåra att förutsäga effekten av. Vunna segrar ifråga om hälsa, säkerhet, arbetsrätt och djurskydd får inte ges upp. Dessutom har ett nytt element kommit in – digitaliseringen. En knäckfråga är: Vad innebär ett avtal för hanteringen av våra personliga data?

Cecilia Malmström och Kanadas handelsminister Chrystia Freeland (till höger) under en livad diskussion om frihandel i Bratislava igår.

Cecilia Malmström och Kanadas handelsminister Chrystia Freeland (till höger) under en livad diskussion om frihandel i Bratislava igår.

Gårdagens debatter visade på hur komplext alltihopa är, på alla ledder. Företagarna klagar på alla formaliteter, som exempelvis när en ungersk salamifabrikör vill sälja i Kanada. Vi konsumentföreträdare pratar om garantier mot att säkerhet, miljö och dataintegritet offras. Lite som olika världar. Kommissionens tjänstemän säger sig visa förståelse för alla synpunkter…

Själv framhöll jag bland annat att frihandelsavtalen varken är himmel eller helvete men att de måste ha folklig legitimitet för att genomföras, särskilt i skuggan av Brexit. Vilket kräver att alla ”fördelar” också bevisas och inte bara blir ett innehållslöst mantra. Kanske blir ”TTIP Light” svaret, vi får se. Hela det frihandelsavtalet verkar nu emellertid ha förpassats i malpåse, inget lär hända före årsskiftet. Om ens då.

Cecilia Malmström var – igen – tydlig med att hon inte kommer att acceptera någon som helst sänkning av konsumentskyddet och att frihandelsavtalen därtill ska användas som hävstång för miljön och arbetsrätten. Det låter svårt men lovvärt. Och absolut nödvändigt.

För lite händer i ”Dieselgate”

Tänk dig en globalt storföretag som bluffat om dyra produkter som sålts till hundratusentals svenska konsumenter. Som brutit mot konsumentlagarna i 20 EU-länder. Där avslöjandet kom för ett helt år sedan. Och som sluppit kompensera konsumenterna.

Där har du ”Dieselgate” – skandalen med Volkswagens fejkade utsläppssiffror.jourova

Tiden går och förbluffande lite händer. Idag har jag deltagit i en konferens i Bryssel med konsumentkommissionär Jourova (i mitten av bilden ovan). Konsumentorganisationer från EU:a alla medlemsstater vittnade om hur lite som händer i deras länder, hur dålig informationen från Volkswagen är, hur de vägrar ens andas om kompensation och hur lite nationella myndigheter gör. Från vissa länder kom till och med berättelser om hur Volkswagen ”påmint” om hur mycket företaget investerat i landet. Alltså hotat med arbetslöshet – en vanlig metod när näringslivet pressas.

Italien är ett land som går mot strömmen. Organisationen Altroconsumo har testat bilarna i laboratorier och kunnat beslå Volkswagen med lögner, man har stämt biljätten med 24 000 konsumenters stöd i en så kallad grupptalan för att få kompensation.

Liksom i de flesta andra länder händer förbluffande lite i Sverige. Reaktionen från början har varit tystnad, sedan kom brev till kunderna men utöver en modifiering av bilen inte någon kompensation. Att hitta någon information på Volkswagens hemsida är rena detektivarbetet. Modifiering, förresten, även den finns det gott om frågetecken kring. Avhjälper den problemet, ger den kunderna den bil de trodde de köpt..?

Skandalen är ett klockrent fall för grupptalan, vilket skulle vara möjligt även i vårt land. Men än så länge har inte myndigheten – Konsumentverket/KO – ens antytt att det skulle vara aktuellt. Synd.

Skandalen visar på värdet av oberoende kontroll och bättre möjligheter för konsumenterna att få rätt. Och behovet av hel-europeiska lösningar på problem av det här slaget. Kommissionären Jourova menade att kommissionen inte kan sitta still utan det måste hända något. Hon har säkert god vilja, men kämpar i motvind. Dessutom utesluter hon lagändringar utan lanserar nya testmetoder och mer oberoende kontroll. Frågan är hur långt det räcker. Risken finns att vi – när ”greenwash” blir mer och mer lockande – snart sitter där igen med en ny megaskandal.