Kategoriarkiv: Livsmedel

Frågetecken kring matstrategin

Publicerat av
Svara

Sveriges har fantastiska förutsättningar att producera mat. Här vill regeringen få mer fart i en färdplan som kallas Livsmedelsstrategin. Startskottet gick igår inför flera hundra matmänniskor på Nalen i Stockholm. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht startade entusiastiskt med breda visioner om en ökad produktion, om förädlad svensk mat som skulle bli en exportsuccé, om näringen och om vikten av att det blir hållbart (detta gummibegrepp som alla omfamnar men som alla har egna tolkningar av).
10153830_881123238572544_1810085024218520597_n
Efter sin inledning fick han frågan om konsumenternas roll och svarade då ”Kan inte vi kroka arm med konsumentsidan så kan vi inte lyckas med detta.”. Det låter bra. Vi tar det som en generös inbjudan att delta och influera. För det är sant – att utan förtroende från de svenska konsumenterna att varorna är bra, säkra och hållbara kan man titta sig i månen efter en succé för en ny offensiv satsning.

Men vad betyder det i praktiken? Luttrad som jag är vill jag se resultatet innan jag tror att det verkligen blir bra både för konsumenterna, företagen, samhället, djuren och naturen. Särskilt oroväckande är det eftersom en plattform för hela strategiarbetet verkar vara Rolf Annebergs stora utredning om svenskt lantbruks konkurrenskraft. Här gavs flera varningssignaler i form av öppenhet för slappare regler för kemikalier. Och inför följande formulering: ”Det behövs en bättre balans mellan djurskydd och konkurrenskraft”. Sånt brukar aldrig betyda fördel djuren.

Sveriges Konsumenters egen livsmedelsstrategi är för övrigt en utmärkt input och start i arbetet. Varsågod – bara att kopiera!

Äntligen ursprungsmärkning!!

Publicerat av
Svara

Allt fler vill inte bara veta VAD de köper utan även HUR maten kommit till butiken, alltså matens historia, produktionsmetoder, miljöeffekter etc. Eko-boomen är ett exempel på det. Det stora intresset för matens ursprung är ett annat. Undersökning efter undersökning visar att folk verkligen vill veta var maten kommer ifrån. Inte minst har skandalerna med antibiotikaresistens till följd av dålig djurhållning i till exempel Danmark bidragit till detta.
bratwurst-10427_640
Just ursprungsmärkning av kött är mycket en EU-fråga och vår europeiska organisation BEUC samordnade i våras en kampanj med krav på konsumenternas rätt att få veta var köttdjuren är födda, uppfödda och slaktade. Och det gäller allt kött, även den mängd som ingår i korven, lasagnen och alla de andra färdigrätterna. Egentligen ganska självklart, varför ska det bara gälla biffen och inte korven? Varför ska inte konsumenterna kunna göra ett medvetet val av patén eller den färdiga gulaschen?

Men motståndet har varit intensivt, inte minst från livsmedelsföretagen som menar att det skulle bli mycket ”krångligare” och dyrare för konsumenterna. Den reaktionen kommer i och för sig alltid med ryggmärgsreflexen när nya konsumentskyddande regler föreslås men det är ändå ett självklart krav som skulle göra det lätt att välja rätt. Dyr-argumentet har vi hört förr och i en fungerande konkurrens brukar det visa sig vara ganska lite värt. Man anpassar sig och hittar metoder även för detta. Det ställs ju trots allt allt högre krav på att köttpartierna som skickas runt i och utanför Europa ska vara spårbara, inte minst efter hästköttsskandalen.

Nu har parlamentet skickat ett mycket tydligt krav till EU-kommissionen att de ska ta fram regler just för ursprungsmärkning av sammansatta produkter. Verkligen inte en dag för tidigt. En seger för konsumentrörelsen – så långt. Räkna med fortsatt intensiv kanonad från industrin som vill slippa krav på tydlighet på förpackningarna. Så segern är långt från vunnen helt.

Det försåtliga när-ordet

Publicerat av
Svara

I takt med att vi köper mer ekologiskt blir ”nära” ett allt mer attraktivt säljargument. Närodlat och närproducerat används om mängder av matvaror där det mycket väl kan vara röra sig om en bluff. Till och med Livsmedelsverket använder det i sina nya kostråd och en annan myndighet – Jordbruksverket – kritiserar dem i sitt remissvar för detta. Svenska Dagbladet ägnar detta ett helt uppslag, där jag också uttalar mig om begreppet närproducerat.

Självklart stämmer ”närproducerat” om jag köper morötter eller kött på en gård med grönsakslandet och kohagen inom synhåll. Men sedan blir det med ens svårare. För vad är egentligen ”nära”? I kilometer, alltså.
Nara
Jag tillbringarna somrarna i östra Skåne. Där finns ett av landets större slakterier med ett enormt upptagningsområde. Köttet därifrån kan knappast kallas närproducerat även om jag bor nära själva anläggningen.

Det är glädjande att allt fler människor inte bara bryr sig om VAD som produceras utan även HUR. Men ”nära” är emotionellt laddat och odefinierat, det rymmer för många människor en aura av miljö och småskalighet, förutom att produkten inte färdats tvärs över landet eller jordklotet. Det är helt enkelt lite för bra. Och därmed lockande att använda. Till och med Centerpartiet försöker rida på dess goda feeling genom att tala om ”närodlad politik”. Det paradoxala är också att avståndet inte på något sätt är någon garanti för att det är mer miljövänligt. Dessutom är transporten vanligen en mycket liten del av den totala miljöbelastningen.

Många vill stödja sin bygd eller sin regions bönder och då ska de ha möjlighet till det, men det ska vara ärliga tag. Möjligen är begreppen lokal och regional ett bättre alternativ, de talar entydigt om geografin, men har även dessa begrepp har problemet med exakt var gränsen ska dras och dessutom var insatsvarorna till slutprodukten egentligen kommer från.

Vad gäller ”Nära” så ser jag bara två vägar – antingen en strikt definition eller kraftig begränsning och kontroll av att det följs. Eller att det inte används längre.

Ekologiskt är bra!

Publicerat av
1

Ekologisk mat har varit en eldfängd fråga de senaste veckorna, efter att fyra forskare på Statens Lantbruksuniversitet (SLU) fördömt denna form av odling. Och fått mothugg av andra forskare på SLU, liksom av LRF och miljörörelsen med flera.

För Sveriges Konsumenter är ekologiska livsmedel fundamentala på vägen mot enLivsmedelsstrategi_hel_430hållbar produktion – om än inte allenarådande. Så här säger vi i vår nya livsmedelsstrategi: ”Ekologiska livsmedel visar på många sätt vägen för en hållbar produktion, men all produktion måste uppfylla höga krav på hållbar utveckling. Det innebär ett absolut minimum av kemiska bekämpningsmedel och antibiotika till djur. Det innebär kraftfulla åtgärder för att minska klimatbelastningen, gynna den biologiska mångfalden, minimera läckaget av kväve och fosfor till naturen och ersätta fossil energi med förnybar. Vidare måste arbetsmiljöförhållanden och djurens egenvärde respekteras.”

Rusningen efter ekomat har ökat, även om försäljningen fortfarande tyvärr ligger på nivåer långt under tio procent. Därför är det viktigt att det sker en uppryckning även när det gäller den ”konventionella” maten. Dagens livsmedelsproduktion är i grunden vettlös och ohållbar, den bygger på konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Hälften av åkerarealen globalt används till djurfoder. Förutom att köpa KRAV-märkt för att göra en insats för miljön behöver vi väljamat i säsong, slänga mindre mat och äta mindre kött, liksom tänka på hur vi färdas till och från mataffären.

Vår ledstjärna när det gäller livsmedel är att alla konsumenter ska ha tillgång till bra mat. Det innebär mat som är SÄKER, PRISVÄRD och HÅLLBART PRODUCERAD. ”Prisvärd”, inte ”billig” – det är en viktig distinktion. Billig mat innebär ofta att vi skickar ”fakturan” någon annanstans – till miljön, djuren eller framtida generationer. Det gäller inte minst antibiotikaresistens, som jag skrev om i förra bloggen.

Vad gäller hållbar produktion måste politikerna göra mer. Det är dags att leva upp till utfästelserna i vår valenkät där en bred majoritet av riksdagspartierna lovade att uppmuntra produktionen av hälsosam och hållbar mat. Det måste bli mycket enklare att ställa miljö- och djurskyddskrav i offentlig upphandling för att få så sätt få en större volym på den hållbara produktionen. Beslut om detta ska i görligaste mån fattas på EU-nivå eller ännu hellre global nivå för att inte hota svensk, schysst produktion. Skärpta regler måste också överallt kombineras med effektiv kontroll och tuffa sanktioner för att avskräcka från fusk.

Och så måste handeln skärpa sig. I vår handlingsplanfram till 2020 fokuserar vi särskilt på handelns roll att påverka våra konsumtionsmönster. Den kan göra mycket mer åt pris, utbud, exponering och marknadsföring så att hindren mot en mer hållbart producerad mat undanröjs. Håll utkik efter reklamen av julmat. Blir det samma gamla vanliga med billigt kött i massor eller finns det ett mer hållbart ansvarstagande? Snart vet vi. Kom ihåg att väldigt många människor VILL göra en insats genom sina val i butiken. Men hindren är för stora och starka kommersiella krafter drar åt andra håll.

Kött togs också upp när Livsmedelsverket igår presenterade sina nya kostråd. De går allt mer mot att mat ska vara bra både för människan och planeten, vilket är glädjande. 500 gram kött och chark i veckan – mer bör vi inte äta. Här finns en megautmaning – inte minst för att få män att byta livsstil.

Magnitud som klimathotet

Publicerat av
Svara

Antibiotikaresistens dödar människor runt om i världen – cirka 25 000 personer om året enbart i Europa. Och då har vi antagligen bara sett början. Förra veckan kom en ny larmrapport om antibiotikaresistenta bakterier i svenska kyldiskar i Dagens Nyheter. I fyra av tjugo paket med danskt griskött fanns smittan och i ett av tjugo tyska paket. Att ett ”skott i mörkret” på tjugo paket får så många träffar tyder på att det är vanligt förekommande. Vilket är en väckarklocka. Som skräller allt högre.

Det är ju inte första gången smittat kött hittas i Sverige, larmen kommer oroväckande tätt nu. I andra länder ser det ännu värre ut. Av den kyckling som sålts i Tyskland, Nederländerna, Spanien, Italien och Portugal är 72-98 procent smittad av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Alltså NÄSTAN ALL kyckling. DN har idag en förskräckande tabell, där Cypern och Italien är värstingar. Av det skälet har frågan kommit upp även på europeiska konsumentrörelsens agenda. Sveriges Konsumenter deltar nu i den EU-inriktade kampanj för att minska antibiotikaanvändningen inom djurhållningen som startar idag.

Alla måste hjälpas åt. Detta är en global fråga. Det är också i högsta grad en politisk fråga. Att nöja sig med frivilliga åtgärder från produktionen räcker inte, nu krävs krafttag – och det snabbt. Att som i vissa EU-länder fortfarande tillåta att veterinärer får provision på att skriva ut antibiotika är exempelvis hål i huvudet, för att tala klartext. De hot som just nu glimtar till i svenska kyldiskar har megaproportioner. Klimathotet kan göra delar av planeten obeboeliga. Men detta har en liknande magnitud. En ny WHO-rapport formulerar det så här: ”En post-antibiotika-era, då enkla infektioner kan innebära döden, är inte någon apokalyptisk fantasi utan en högst reell möjlighet under detta århundrade.”

Risken för att friska människor ska bli sjuka av smittat kött är än så länge liten, men hög förekomst av resistenta bakterier beror på att djuren har behandlats med mycket antibiotika antingen för att de är sjuka eller i förebyggande syfte; båda är tecken på dålig djurhållning. Antibiotikan hamnar sedan i miljön – den veterinärmedicinska antibiotikaanvändningen räknas i ton och de flesta reningsverk har inte system för att skilja ut antibiotika ur avloppen. Det bidrar till ett ökat antibiotikatryck generellt. Något som i många europeiska länder redan har påverkat möjligheten att använda våra vanligaste antibiotika i sjukvården och sannolikt kommer att göra det i Sverige också.

Samtidigt läser vi i en ny studie från Konsumentföreningen Stockholm att priset på kött i princip stått still sedan 1993. Kyckling har till och med blivit billigare! Det bär emot för en konsumentföreträdare att klaga på låga priser men att kött är så billigt har ett skäl – dagens produktion är totalt ohållbar och måste ställas om. Den går ut över djuren och över naturen. Och snart över vår hälsa.

Sverige, Norge och Island är de länder i Europa som använder minst antibiotika i djuruppfödningen. I Sverige får man enbart behandla djur som är sjuka, inte i förebyggande eller tillväxtbefrämjande syfte. Ursprungsmärkning är en viktig del för att i alla fall ge konsumenterna en chans att välja och välja bort i affären. Och märkningen ska självfallet även finnas på korv, köttbullar och färdigrätter. Köp ekologiskt eller svenskt griskött.  Köp mindre men bättre kött. Följ råden när du hanterar allt kött. Och tala både med dina svenska politiker och med parlamentarikerna i Bryssel om att du är oroad. Påminn dem om att makten ligger i deras händer!

LU-12121043

Många fina fiskar i motionsfloden

Publicerat av
Svara

2887 motioner har kommit in till riksdagen i år. Uppemot 200 av dessa handlar om konsumentfrågor, vilket bådar gott inför de kommande fyra åren. Riksdagsledamöter från alla politiska partier har krävt förändringar och skärpningar vad gäller konsumenträtt, livsmedel, hälsa, kemikalier, energi, digitala tjänster.

Även om S, MP och V:s ledamöter inte fått föreslå något som är ”budgetpåverkande” (d v s fördyrande) så finns ändå en mängd krav från båda blocken som kan spara pengar åt oss konsumenter, förbättra vår hälsa och på olika sätt underlätta livet. Med viss stolthet kan vi konstatera att en hel del känns igen från vår ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”.

Tretton S-ledamöter vill till exempel ha stärkt konsumentvägledning och skriver ”Det är angeläget att det kommunala konsumentarbetet lyfts fram och får en större prioritet. /…/ För att stärka det lokala arbetet bör en översyn göras för att se hur staten kan stötta detta arbete.”

Andra ”fiskar” i motionsfloden:

  • Stopp för ockerräntor (M o S).goldfish-30837_1280
  • Mer privatekonomi i skolan (M)
  • Hållbar mat (V)
  • Giftfri vardag (de flesta partier)
  • Minskad antibiotikanvändning i djurhållningen (M och C)
  • Hårdare krav på telefonförsäljning (C, M och SD
  • Statlig livsmedelskontroll (SD)
  • Bättre mobiltäckning i glesbygd (S)
  • Pant på mobiltelefoner (MP).

Bläddring kan rekommenderas, klicka här!

Nu har inte alla dessa motioner så stora möjligheter att gå igenom – i alla fall inte direkt. Förra mandatperioden fick 1,6 procent ja i riksdagen. Det skulle motsvara ungefär 3 av de 200 motioner som handlar om konsumentskydd. Men frågorna lever vidare i frågestunder, debatter, utredningar och har i flera fall goda möjligheter att bli propositioner. I många fall kan dessutom lagstiftning redan vara på väg, så den låga siffran betyder inte på något sätt att 98,4 procent aldrig blir verklighet, långt därifrån.

Om dyr och billig kyckling

Publicerat av
Svara

Jag älskar KRAV. Jag tycker det är ett enkelt sätt att låta konsumenterna ta ställning för naturen och djuren och för giftfri mat. Jag ser till min glädjen att efterfrågan på ekologiskt stiger med raketfart. Jag håller helt med Naturskyddsföreningen på DN Debatt i söndags om att eko-booomen är en möjlighet för svenska bönder som de inte får missa. Ibland bär det ändå emot. I helgen köpte jag en KRAV-kyckling. Den kostade 255 kronor. Det är 4-5 gånger mer än vad man får betala för en vanlig kyckling. Jag vet att just kyckling är ovanligt dyrt att producera ekologiskt, jämfört med mjölk, grönsaker och mycket annat (där man ändå kan ifrågasätta om prisskillnaden är rimlig mot konventionellt producerad). Och det är klart att just det faktum att produktionen är så liten gör den dyr. Högre volymer ger ju sänkt pris – det är därför offentlig upphandling är så viktig, som en drivkraft mot en mer hållbar produktion. Men när jag håller den där kycklingen i handen så kan jag ändå inte låta bli att tänka två saker: 1. Varför är det så dyrt att producera just ekologisk kyckling? Är KRAV-kraven rent av FÖR höga. Skulle det kunna gå att sänka någon del av kraven för att få en större andel ekologiskt? Vi äter ju ändå en väldig massa kyckling. Tanke 2: Hur kan den vanliga kycklingen vara så BILLIG? Är det rent av där skon klämmer? Lågpriset har alltid ett högt pris – fast inte i butiken eller vid matbordetKycklinguppfödning idag är en oerhört industriell process och slakten har ganska högt ”spill” just för att allt gå så snabbt och mekaniskt. Det finns all anledning att syna kycklingbranschen mer i sömmarna – både den utländska och den svenska.

Censuera inte köttets ursprung

Publicerat av
Svara

Kotletten, kycklingfilén och biffen får vi reda på var den kommer ifrån. Men när det gäller korven, färdiglasagnen, caesarsalladen eller den färdiga pannbiffen är det inte alls lika självklart. Detta trots att undersökning efter undersökning visar hur viktigt konsumenterna tycker att det är, 90 procent vill ha klara besked om var djuret är fött, uppfött och slaktat. Att detta bara bara skulle ske på färdigt kött är närmast löjligt, inkonsekvent och att likna vid en sorts censur. Hästköttsskandalen och den ökande antibiotikaresistensen är två tydliga bevis på att det har en viktig funktion att fylla där konsumenterna kan och vill göra skillnad. Men här förvägras vi idag information. Därför startar konsumentorganisationen BEUC – där Sverige just nu har ordförandeskapet – en kampanj i 14 länder – där man försöker få en ändring. Bland annat sprids en så kallad infografic – en liten ”film” för att visa varför ursprungsmärkning även på sammansatta produkter behövs. Att det skulle bli dyrare för konsumenten har framförts som förklaring. Jag tror inte på det. Det är en standardinvändning från industrin och jag är säker på att om man vet kraven rättar man sig efter dem och hittar fungerande system. Kraven på spårbarhet har ändå blivit betydligt hårdare efter hästköttsskandalen, så informationen finns ju. Eller ska finnas. Och vad kan vara viktigare än att hindra en spridning av antibiotikaresistens – ett megahot som väl matchar klimatförändringarna.

Under Almedalsveckan i somras hade jag nöjet att debattera kött och köttkvalitet med kunniga personer som Marit Paulsen och Anna-Maria Corazza Bildt, både återvalda EU-parlamentariker. Den förra höll med om kraven på ursprungsmärkning av sammansatta produkter, den andra menade att det blir för dyrt och krångligt för företagen. Väl att märka – en enig riksdag har tagit ett beslut i riksdagen om att arbeta för denna förändring. Även moderaterna.

Mer om kampanjen kan du läsa här.

Valenkäten – vilken läsning!

Publicerat av
3

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Varning för töntnamn på mat!

Publicerat av
Svara

Ännu en töntbenämning på ägg...Töntiga benämningar på mat har väl florerat i alla tider, för att göra dem mer attraktiva. Prefix som ”Ädel…”, ”Lant…” eller ”Delikatess…” sätts gärna före namnet för att skänka lite extra glans åt produkten. Problemet är att orden kan betyda allt och inget. Vissa ord ska man dessutom se upp lite extra för, t ex ”Vardags…” betyder ofta att det är en tämligen utspädd och förfuskad vara, t ex ”vardagskorv”. Sedan finns ju alla prefix som ska ge industrimaten en touch av genuint hemlagat, t ex Mamma Ellas sylt. Varning alltså för luriga namn. Ibland kan det klart gå över töntgränsen. Här ett exempel: Köksägg. Eh, jaha…Till skillnad från vadå? Redan Lantägg är töntigt, vem har sett några ”stadsägg”, och nu verkar innovationskraften ha ägnats åt att ta det hela ett steg till. Synd, ägg är en så bra produkt så den borde inte behöva några prefix. Utom ett: Eko.