Sjuk bransch övertygar inte

Snabblånen är sammanlagt en ganska liten del av hela lånekakan, men det handlar om många människor, skyhöga räntor och ofta det som tippar ekonomin över kanten så att man hamnar i skuldfällan. Idag har dessa snabblån – eller SMS-lån – ventilerats i riksdagen. På förmiddagen anordnades en hearing i civilutskottet, där såväl kontrollmyndigheter och ansvariga på snabblåneföretagen deltog. Det fanns en trötthet bland kontrollanterna på upprepade övertramp och en påtaglig nervositet bland de som lånar ut, propra slipsar och lena utfästelser till trots. De senare övertygade inte, i alla fall inte mig. Nu ska de bilda en branschorganisation. Gott nog, men det är väl sent. Lagen har gällt i över två år och många av företagen har gett fan i den eller förhalat så mycket de kan. I övrigt är frågan om en branschorganisation på något sätt gör själva lånen bättre. I mina ögon är det helt sjukt att ett civiliserat samhälle tillåter räntor som är över säg 50 procent. Grunden för deras business är att låna till utsatta till räntor som är omänskliga och någonstans måste man fråga sig vem man ska ta mest hänsyn till. Mer än hälften av EU:s medlemsländer har redan tagit ställning, exempelvis Nederländerna med ett tak på 15 procent. Där finns  inte problemen med snabblåneföretagen. Så vad väntar vi på?

Erlandssons vändning

Skandalen med fuskmärkt fläskfilé blir bara värre och värre. Nu visar det sig att fuskköttet funnits ute i flera år, stora mängder har sålts och ingen i försäljningskedjan slagit larm trots misstankar och klagomål. Bedrövligt. Särskilt illa är det för Coop, men andra kedjor har säkert också en del att skämmas över. Det stora problemet med skandaler som denna är de minimala risker som fuskarna löper. De tjänar grova pengar men risken att få kännbara straff är i princip lika med noll. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har fram tills nu förnekat att detta på något sätt skulle vara ett politiskt ansvar. När han och jag satt i SVT:s morgonsoffa för några veckor sedan ville han inte höra talas om någon centraliserad kontroll och hårdare straff. Nu låter det plötsligt annorlunda. I SvD idag uttalar han förståelse för ensamma kommunala livsmedelsinspektörers svårigheter och vill ha en central kontroll av kött. Bravo! En välkommen vändning som vittnar om markkontakt. Om straffen uttrycker sig ministern så här: ”Då ska det rycka i örat rejält”. Man får anta och hoppas att metaforen innebär en duktig skrärpning så att skrupellösa matfuskare tänker sig för några gånger extra.

BEUC-mötet i mååååål

Hedrad, trött och lycklig. Så känns det efter två dagars möte med konsumentrörelsen i Stockholm. Idag blev jag vald av BEUC:s medlemmar att vara vice ordförande vid sidan av nye ordförande Peter Vicary Smith från Which? i Storbritannien. BEUC är en urviktig organisation för oss konsumenter så det känns både hedrande, tungt och spännande. Här har vi nu i fyra år än bättre möjligheter att påverka BEUC och EU:s konsumentpolitik än tidigare. Inte minst gäller det frågor som rör hållbar konsumtion, frågor där vi varit ledande. Igår ordnade vi ju konferensen ”Consumers Act for Sustainability” och det verkar som om det var en mycket uppskattad ”väckarklocka” för våra konsument-kollegor runt om i Europa. Mer om BEUC-utnämningen här. Efter en otroligt intensiv period i mitt och mina medarbetares liv ska jag nu bara, bara, bara koppla av. Aaaaaaah.

Etiskt lyft krävs för finansbranschen

Det finns inga ursäkter för finansbranschens urusla intresse för miljö och mänskliga rättigheter. På DN Debatt idag presenterar vi en kartläggning av det etiska arbetet hos 15 svenska banker och pensionsförvaltare. Och det är lågt, i vissa fall obefintligt. Med en ny metod har vi mätt både om våra förvaltare har lagt pengar på 5o svartlistade bolag runtom i världen. Men också – vilket är viktigt – om de i så fall har jobbat aktivt ”inifrån” för att förändra företagets agerande i en mer hållbar riktning. Resultatet är en lista där det skiljer en del, men alla har mycket kvar att göra. Rapporten ligger förstås på vår hemsida.

Det hela är mycket enkelt. Finansbranschen förvaltar ohyggligt mycket pengar, varav mycket är våra. Inte minst allt som ska bli vår framtida pension. Medan vi lever våra liv jobbar de här pengarna – ibland som stöd för miljöförstöring, korruption och människorättsbrott. Det skulle bli en förändring av detta – om branschen tog ett betydligt större ansvar. Just nu ligger de långt efter andra branscher vilket är tragiskt och obegripligt. Tänk vilken otrolig potential för en hållbar utveckling.  Om detta har jag skrivit här på bloggen och tyckt länge. Nu har vi en ny ranking och ett resultat i ryggen. Branschen kan inte skylla på något. De tjänar bra med pengar på förvaltning, de har kunskaperna, de har definitivt möjligheterna. De har här en gyllene chans att förbättra sitt skamfilade rykte. Bara att sätta igång! Vi tänker jobba hårt framöver för att fortsätta granskningen och att se till att det blir mer konsumentmakt, så att vi skapar ett tryck på bolagen och det så småningom blir en tävlan mellan dem om att ligga bäst till i rankningar. Man kan inte bara skälla och svartlista, man måste sporra till förbättringar också.

Vi behöver fler konsumenthjältar!!

Nu är det klart vem som får konsumentpriset Blåslampan 2012 – Egen El. GRATTIS till detta företag som sätter fart på utvecklingen och grattis till Johan Ehrenberg, pappa till idén och företaget. Under en prisutdelning på Bryggarsalen i Stockholm alldeles nyss lyftes fem ”konsumenthjältar” fram – fyra finalister och ett hedersomnämnande. Det är Fredrik Gerttén, företaget Allwin, Joel Dahlberg och alltså Egen El. Samt den outtröttliga aktivisten och journalisten Charlotte Reimerson, 85 år. Dessa har vaskats fram ur 21 nomineringar, ett styvt arbete. Det finns många som arbetar för konsumenterna, öppet eller i det tysta, och Sveriges Konsumenters och Råd & Röns idé är att lyfta upp några som har gjort ett hästjobb och som samtidigt kan tjäna som inspiration och uppmuntran. Det gäller definitivt de fem vi har uppmärksammat och som gammal ”konsument-uv” som jag känns det otroligt kul! Jag tycker också Egen El är extra spännande eftersom detta verkligen är en framtidsfråga. Här kommer mycket att hända de närmaste åren och det är viktigt att det sker på konsumenternas villkor. Se bland annat min debattartikel i Ny Teknik, som också fick svar av Anna-Karin Hatt idag. Egen El är ett sätt att lära sig energi och energisparande. Egen El är ett sätt att tillsammans göra långsiktiga investeringar. Egen El är ett sätt att erövra makt från de stora energijättarna och öka självförtroendet och makten hos vanliga energikonsumenter. Bravo! Nu återstår att se vem som får priset 2013. Nomineringen börjar NU!!

Farväl Almedalen

Lördag och dags att lämna Visby och Almedalen. Den sjunde för mig och det mest lyckade för Sveriges Konsumenter. Deltagande i åtskilliga seminariet, ett eget mycket lyckat sådant (som fått omdömet ”veckans bästa seminarium” av flera åhörare, ursäkta skrytet). Och så vårt Tält, placerat i själva epicentret i Almedalen Donners plats. Nu vilar vi ut, laddar för en intensiv höst med flera spännande evenetältmang och sedan ett nytt Almedalen. Som blir ÄNNU bättre.

Speedejting med minister

Stimulerande, frustrerande jobb

Jag har ett fantastiskt roligt jobb, det är ett privilegium att få ”missionera” och övertyga andra om vikten att satsa på konsumenterna. Behoven av insikt och kunskap är enorma. Den gångna veckan blev detta extra tydligt. Här kommer en samlad veckorapport om detta. En av mina läsare (Hej och tack, V) påpekade att jag uppdaterar min blogg för sällan, vilket är helt rätt men också svårt när det händer så mycket. För samtidigt som det här jobbet är enormt kul och stimulerande så är det också enormt frustrerande. Just eftersom behoven är så stora. Och vi som konsumentorganisation, jag som  generalsekreterare och mina flitiga medarbetare inte hinner med att vara överallt och att ta vara på alla möjligheter. Och då kan bloggen ibland bli lidande. Ska försöka bättra mig. Följ mig gärna på twitter, där gör jag ofta inlägg mellan bloggarna.

Alltnog, förra veckan ägde  Konsumentdagarna rum, denna gång i Gävle. Ett par hundra konsumentvägledare, politiker, myndighetstjänstemän etc träffas, en koncentrat av ”Konsument-Sverige” med kära återseenden, inspiration, diskussion. Tre teman dominerade: Skönhetsoperationer. Bedrägerier. Utredningen ”Framtidens stöd till  konsumenter”. De båda första är problem i ökande, levande exempel på att det behövs bättre stöd för konsumenterna. Förhoppningsvis kommer Karin Lindells utredning om estetisk kirurgi med kraftfulla förslag den 15 juni som göra konsumenterna betydligt mindre utsatt. Två veckor senare kommer den statliga utredningen om konsumentvägledninge, som enligt Birgitta Ohlsson kännetecknas av fyra O.n: Orättvis, Ojämlik, Okänd, Otillräcklig. Ett sånt uttalande förpliktigar. Nu kan det verkligen inte bli bara en tumme efter att utredningen lagt sitt förslag. Det måste innebära ett kraftfullt lyft för konsumenterna i hela landet.

Direkt från Gävle åkte jag till Lövsta utanför Uppsala. Där invigde Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) en helt ny forskningsanlägg för friskare djur och mer miljövänlig djurhållning. Jag var inbjuden att tala om konsumentperspektivet på djuromsorg. En eloge till SLU som lät mig göra det för ett mycket prominent auditorium – jordbruksprofessorer, närinsglivstoppar och inte mindre än två kungligheter (Kungen och prins Carl Philip). Konsumentperspektivet glöms alldeles för ofta bort på seminarier, hearings, debatter. Mycket av slentrian, man brukar inte ha med konsumentperspektivet. Men nu fick jag ge inspel om varför det som göra i landbruket, på SLU och i industrin både påverkar och kan påverkas av Sveriges nio miljoner konsumenter. Min presentation finns här.

En bra vecka i mitt liv som konsumentföreträdare. Nästa vecka blir också spännade. Det kommer handla mycket om konsumentmakt på elmarknaden. Två hearingar i ämnet. To be continued.

ICA i skottgluggen

Idag kom två intressanta rapporter: Livsmedelsbranschens undersökning om att konsumenterna mer och mer går på priset. Och Svenska Dagbladets granskning av ICA, som visar att vissa av butiksägarna tjänar multum, i vissa fall mer än Annika Falkengren på SE-banken. Paradoxen är att vi aldrig betalat så lite för maten och de som säljer den inte tjänat så mycket (i alla fall vissa av dem).

Vägen till fortsatt framgång ska tydligen också vara att satsa på lågpris, det är i alla fall vad ICA:s ledande företrädare sagt, bland annat i branschtidningen ICA-Nyheter. Vilket ger anledning till oro. Det är naturligtvis bra att maten inte är onödigt dyr, men det finns ett högt pris för lågpris-racet i form av dålig kvalitet, förstörd miljö, plågade människor i produktionen och plågade djur. Ordet ”prisvärt” är mycket bättre än ”billigt”. Att vi så ensidigt är intresserade av lågpris tror jag heller inte på. Hur ställdes egentligen frågorna i branschens undersökning..? Det vi hör från medlemmar och andra är ett ökat intresse för kvalitet, miljö och etik. Många är naturligtvis tvungna att köpa billigast möjliga mat för att de har ont om pengar, men många vill ta en ansvar genom vad de köper. De är allvarligt oroade av klimatförändringar och djurskandaler och vill inte bidra. Då måste de få en möjlighet att göra det. Och då är det oansvarigt att bara annonsera på priset, att köra ut billiga kotletter som lockvaror, att inte göra det enkelt att hitta hållbara alternativ som gör det lätt att välja rätt. Varför är kött en volymvara? Varför inte en drive för mindre kött men med kvalitet? Här sviker handeln genom att bara kommunicera pris i ändlösa helsidesannonser till konsumenterna. Här sviker ICA, som borde ha råd att göra betydligt mer för en hållbar utveckling och som i kraft av sin dominans borde vara föregångare.

Dagens rapporter reser också frågan om ICAs dominans. Har man över hälften av marknaden och tjänar hutlöst så kan man med fog fråga sig hur konkurrensen egentligen fungerar. Konkurrensverket har tittat på frågan och menar att man inget kan göra. Kanske dags för en nytt titt. Och en rejäl debatt. Det finns mycket att säga om bristande konkurrensen och brist på ansvar hos bankerna men den debatten får för den skulle inte freda den viktiga livsmedelsbranschen från kritik.

Beundransvärd estnisk sisu

Estland är en timme bort med flyg, ändå är det stora skillnader mot här hemma. Igår var jag där över dagen för att föreläsa för konsumentaktivister och myndigheter om hur vi jobbar här i Sverige. Vi brukar säga att vi har brister i resurser (och det har vi!) men allt är ju relativt. Att vara konsumentaktivist på andra sidan Östersjön är tufft. Marknadsekonomin har trots 22 år på banan en hel del vilda västern-tendenser (bland annat grasserar snabblånen), frågorna har monumentalt låg politisk status och det krävs mycket sisu för att jobba med frågorna. Nu ska elmarknaden avreglerar och mina vänner i Estland fasar. Här i Sverige har vi trots 16 år med fria val fortfarande inte kommit tillrätta med alla problem och om konsumenterna är vinnare eller förlorare är fortfarande en bra fråga. Gör inte om våra misstag, var mitt besked. Jag hoppas att de kände inspiration av hur vi jobbar för att konsumenterna ska få det bättre. För inspiration och uppmuntran behöver de så väl.

Religiös slakt = gott djurskydd?

Gör religiös slakt att kombinera med djurskydd? Det var frågan på KSLA:s seminarium i måndags. Det är naturligtvis en svår fråga och jag var ombedd att ge konsumentperspektivet. Vilket inte är helt enkelt. Naturligtvis har Sveriges Konsumenter inga synpunkter på trosuppfattningar . Däremot har vi det på djurskyddet, som ju allt fler konsumenter bryr sig om. Här handlar det om obedövad slakt, alltså att djuren får förblöda vid medvetande efter att ha fått ett antal snitt i halsen, en process som enligt vetenskapen är mycket plågsam och kan vara i flera minuter. Representanter för islam och judendomen var där för att prata om halal och kosher-slakt. Många muslimer tolererar bedövning vid slakt men den närvarande rabbinen talade för att judarna i Sverige som äter kosher-mat (en relativt liten grupp) skulle få ett undantag från lagen eftersom deras tro inte tillät att djuret var ”skadat” innan det skulle slaktas. För oss – liksom för alla närvarande veterinärer, myndighetsfolk och regeringsrepresentanter var frågan glasklar. Detta är en fråga om djurskydd. Djuren är en skyddsvärd grupp, liksom barn och andra grupper av människor, och de har rättigheter de också. Ett STORT problem i sammanhanget är den stora överproduktion av kött från obedövade djur på kontinenten, som görs av krassa ekonomiska skäl. Det är helt enkelt billigare. Här finns ett stort problem och enligt Åke Rutegård från svenska köttbranschen är de europeiska kollegorna här på en helt annan och mer ”girig” linje än de svenska slakteriintressena.