Nu ska vår tvistlösning ses över, och det är mycket välkommet. Som konsument är det ofta en klar skillnad mellan att HA rätt och att FÅ rätt. Konsumentminister Birgitta Ohlsson har nu initierat en utredning som ska titta på hur Allmänna reklamationsnämndens beslut kan få bättre effekt och hur konsumenterna över huvud taget få ett skydd som fungerar både på papperet och när det blir strid i själva verkligheten. ARN:s senaste statistik visar hur ofta konsumenten får rätt och hur ofta företagen följer ARN:s beslut – som ju är rekommendationer. I vissa branscher är det 60-70 procents följsamhet, vilket inte är OK. Det betyder ju att var tredje konsument inte får rätt fast de har rätt. I vissa branscher är det ännu värre, som med hantverkare. Här har problemen i många år varit omvittnade – fusk, schabbel, förseningar, saltade räkningar etc. Alla tror jag att vi känner någon som haft problem med hantverkare om man inte rentav själv kan vittna om det. Det gäller stora belopp och är ofta både mentalt och ekonomiskt uppslitande för konsumenterna. Ändå har i stort sett inget gjorts åt detta stora problem. Råd & Röns svarta lista och program som ”Fuskbyggarna” (nystart nu i TV4) har effekt men inte på ett avgörande sätt. Information och utbildning är viktigt – men inte lösningen. Det vill till att politikerna agerar. Och nu har äntligen Birgitta Ohlsson gjort det. Det är betingat av problem med följsamheten – men också till stor del av att EU kommer att införa en gemensam ordning så att alla 500 miljoner konsumenter ska ha tillgång till tvistlösning. Hur ska det funka i Sverige, hur påverkar det ARN? Som jag skrivit tidigare i ledare och bloggar så är det idag för riskfritt och för billigt att blåsa eller utnyttja konsumenter. Det gäller hästkött, det gäller SMS-lån, det gäller bantningspiller och det gäller alla de tjänster och varor som ARN hanterar. Att lura konsumenter har gjorts ända sedan antikens köpmän manipulerade sina vikter och det kommer att fortgå till tidens ände. Tyvärr. Men från samhällets sida måste budskapet vara glasklart: Skojare och oseriösa företagare ska klämmas åt!
Kategoriarkiv: Konsumentlagstiftning
Inför räntetak även här!
I Sverige har vi en ockerparagraf. Som är värdelös, eftersom inga åtal väcks. Därför fortsätter snabblånen att grassera och skicka 10 000-tals människor in i skuldfällan. Det är alarmerande, tragiskt – och obegripligt. Det finns flera skäl till att Sverige utmärker sig på detta trista sätt, vilket återigen bevisas genom Kronofogdens nya siffror över antal överskuldsatta. Men ett av dem är att det är fritt fram att sätta vilken ränta som helst. Vilket resulterar i räntor på ända upp till fullständigt obegripliga 23 000 procent i effektiv ränta. Detta tycker alla är stötande och provocerande och stötande. Även finansmarknadsministern Peter Norman. Fast han gör inget, vilket inte är något mindre än en skandal. Det finns ett motmedel – ett lagstiftat räntetak. Det har diskuterats länge, men inget händer. Ett av argumenten är att det skulle kunna höja räntan för vissa lån och bli en sorts norm. Det är ett märkligt och smått töntigt argument. Om man tänker efter lite. Finns det några exempel från andra branscher där detta hänt..? Räntetak skulle heller inte vara något unikt för Sverige. Nederländerna har ett tak på så lite som 15 procent (!). Tyskland och Frankrike har också räntetak med en viss procentsats över genomsnittsräntan och snart får sannolikt även Finland det. Där kommer den då att ligga på runt 50 procent. Vad avhåller Sverige. Ja, säg det. Regleringsnoja? Osämja i regeringen? Handlingsförlamning? Oavsett vad det är så är det ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.
Varning för jul-rea!
Nu är julreans tid. Men det finns en baksida. Billiga lockvaror som snabbt tar slut och fiktiva ordinarie priser är två av knepen för att locka oss till butikerna. I år har Siba lockat med rabatter på ”upp till 25 procent” som i vissa fall visat sig vara 0 procent. Omoraliskt, oförsvarligt och i många fall olagligt. Men eftersom risken att bli straffad är liten fortsätter eländet.
Att rea, rabatt, extrapris etc har en sådan dragningskraft beror på att vi alla vill göra fynd, ingen vill ju betala mycket i onödan. Butikerna är förstås omåttligt medvetna om denna vår svaga punkt, vilket får vissa att falla för frestelsen att ta i lite extra, att slira lite på sanningen – eller att blåljuga konsumenterna rakt upp i ansiktet. Inför förra årets mellandagsrea avslöjade två dagstidningar ett omfattande fusk med höjda ordinariepriser precis innan och lockvaror som – om de nu fanns – hade en tendens att ta slut direkt.
Visst, det finns lagstiftning. För att en affär ska få locka kunderna med ordet ”rea” i sin reklam ska försäljningen ske under en begränsad tid, varorna ha väsentligt nedsatta priser och varorna annars finnas i affärens vanliga sortiment. Men Konsumentverket har inte en chans att hålla ordning på alla Sveriges reor och kampanjer. Det skulle kräva en tiodubbling av tjänstemannakåren i Karlstad, minst. Dessutom finns inga bestämda definitioner på ”begränsad tid” eller ”väsentligt nedsatta”.
Så där står vi, konsumenterna, i djungeln av olika så kallade erbjudanden. Ganska utelämnade. Så hur ska man tänka? Mitt förslag :Var misstänksam, inte minst mot det uppgivna ordinarie priset. Se upp för begreppet ”upp till 25 % rabatt”. Till intet förpliktigande, kan betyda precis vad som helst.Strunta också i storleken på den påstådda sänkningen. Fråga dig vad som är ett bra pris på just en den prylen, utifrån prestanda etc. Och fråga dig också den mest grundläggande frågan: BEHÖVER du prylen i frågan. Kände du något behov innan du såg annonsen. Om detta ska jag för övrigt prata i morgon i ”Epstein i P1”.
Utelämnade åt såsiga och dyra advokater
Medverkade tidigare idag i P1:s Plånboken, som är radions stora – och tyvärr enda – satsning på ren konsumentjournalistik. Dagens tema var advokater. En stackars familj hade fått vänta elva år på en dödsboutredning och den var ännu inte klar. Notan hade tickat på till upp till en kvarts miljon. Vad gör man som konsument då? Detta var ett tydligt exempel på ett ganska dolt konsumentproblem och en vit fläck i konsumentskyddet. Dels är vi extra utsatta – någon har dött och att ordna upp ett dödsbo är liksom inget man jobbar upp en rutin på. Dels är advokater en tuff grupp att mopsa upp sig mot. De är vana att slippa kritik och granskningar och det ska mycket till innan man som konsument/kund/klient ifrågasätter vad de egentligen gör och gjort. Det är lite grann som att mopsa sig mot läkaren under pågående behandling. Därtill har ju advokater sällsynt höga timtaxor och dessutom är det ofta oklart för en utomstående hur mycket tid olika saker egentligen tar och vilka debiteringsprinciper som råder (påbörjad timme eller fullbordad timme..?). Konsumenterna köper grisen i säcken, får acceptera att advokaten kör på löpande räkning med pengar direkt ur dödsboet och blir lite gisslan när allt drar ut på tiden. Absolut inte acceptabelt. Eftersom samhället överlåtit åt advokaterna själva att driva en disciplinnämnd så har man därmed tagit bort möjligheten att få tillbaka några pengar till konsumenterna. Den som går till Allmänna reklamationsnämnden kan ju få ett beslut på att pengar ska betalas tillbaka för till exempel fusk med hantverksjobb eller bilreparationer. Absolut inte acceptabelt heller. Konsumentminister Birgitta Ohlsson bord fundera på vad kan göra åt detta.
Det är toppen att Plånboken tar upp detta och min gissning är att de kommer att få många fler som berättar sina tragiska och hårresande historier. Gå in på deras hemsida på Sveriges Radio du också, om du har en sådan historia.
Hur ska det gå med tvistlösningen?
Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.
Stoppa för dyra smurfbär (?)
Minns nu smurfbären? Dem som barn kunde ladda ner i sina föräldrars mobil och som sedan resulterade i en räkning om 50 000 kronor till mamsen och papsen. Plågan med oskyldiga spel som visat sig var en tickande bomb för föräldrarnas plånböcker har härjat några år. Konsumentministern härsknade till, uppenbarligen även rent personligen, och tillsatte en utredningen som idag kom med sitt betänkande. Själv har jag pratat om frågan både i P1 Morgon och Plånboken idag. I korthet: Bra förslag och klarläggande som förhoppningsvis kommer att innebära förbättringar för konsumenterna. Föräldrar ska inte behöva bekymra sig om vad som händer när de lånar ut sina mobiltelefoner till barnen, det ska fungera genom bra teknik och bra lagstiftning. Det är också viktigt att finns en stark myndighetskontroll eftersom detta är en växande, internationell och tämligen vildvuxen bransch. Fast…det är för djävligt att problemet ens uppstår. Att locka barn att köpa virtuella bär inne i nedladdade spel är plumpt, lågt och fel på alla ledder och naturligtvis utstuderat uträknat från tillverkaren. Det går så länge det går. Man tjänar massor på ett enkelt trick. Något straff är ju inte att räkna med, möjligen återbetalning av delar av de pengar man tjänat (många konsumenter sväljer nog bara förtreten, och går inte vidare). Nu får vi hoppas det blir stopp på sånt här oskick. När mobilen blir ett allt vanligare betalningsmedel behövs det verkligen stämmas i bäcken och det är förhoppningsvis gjort nu. Se vår hemsida.
Äntligen en ocker-debatt
Ocker har kommit rejält i fokus med SVT Aktuellts förnämliga granskning av snabblåneföretagens skyhöga räntor. Över 23 000 i effektiv ränta är det riktig skräckexemplet men vad är räntor på över 100 procent på årsbasis om inte ocker. I Finland funderar man på att införa ett lagligt räntetak på 35-50 procent. Här i Sverige har det hittills varit i praktiken fritt fram att sätta precis vilka räntor man vill utan straff. Vilket är en skam och ett misslyckande för ett civiliserat samhälle. Själv satt jag i SVT:s morgonsoffa i morse och krävde att något göra. Och kanske börjat något äntligen hända. För nu börjar plötsligt Konsumentverket och åklagarna samverka (inte en dag för tidigt) och ikväll ska Peter Norman svara i Aktuellt på vad regeringen gör för det som pågått alldeles för länge. Vi ska komma ihåg att de här bolagens affärsidé är att kränga svindyra krediter till människor som är utsatta på olika sätt. Även om individens ansvar är stort måste vi komma bort från dagens ”skyll dig själv-politik”. De som lockar med förverkligande av drömmar och snabba pengar har också ett mycket stort ansvar. Kläm åt dem! Titta på Aktuellt ikväll.
Affärsidé: Låna till dem som inte kan betala
Alarmerande siffror kom från Kronofogden härom dagen, allt fler hamnar i skuldfällan på grund av sms-lånen. Det var ju detta problem som konsumentkreditlagen skulle råda bot på. När den kom för halvannat år sedan fanns bland annat krav på strängare kreditprövning. Detta för att undvika att skuldsatta shoppade runt på en massa smålån. Nu sker uppenbarligen det ändå, vilket innebär att det slarv och regelbrott som finns inte kontrolleras tillräckligt noggrant. Nu var finansmarknadsministern snabbt ute och lovade skärpning genom att tillsynen flyttade till Finansinspektion. Så långt gott och väl (fast varför har det inte skett tidigare..?). Men det räcker inte. Varje dag ramlar människor dit och förstör sin framtid. Även om individen har det slutliga ansvaret så gäller det även dem som lånar ut ett stort ansvar. Särskilt om det sker genomslarvig kreditprövning, aggressiv marknadsföring och svindlande höga räntor. Snabblåneföretagen har en högst tveksam verksamhet som ställer till stor skada. Deras möjligheter måste kringskäras och kontrolleras betydligt mer än idag. Bland annat borde det vara självklart, i ett civiliserat samhälle, att inte tillåta effektiva räntor på hundratals eller ibland tusentals procent. Dags att ta i denna heta potatis efter alla år av juridiskt suckande (ocker faller under allmänt åtal, ett skäl till stiltje i frågan).
Inom kort sätter den statliga Överskuldsättningskommittén igång sitt arbete, under Anna Hedborgs ledning. Jag är med som expert från Sveriges Konsumenter. Utredningen är nödvändig, närmast akut, och jag ser fram emot att vara med.
Uppladdning inför intensiv Almedalsvecka
Solen lyser förhoppningsvis över Gotland i nästa vecka. Här lyser den inte, där jag sitter i en liten skånsk stuga och förbereder årets Almedalsvecka. Det blir den mest intensiva jag varit med om under mina snart åtta åt på Sveriges Konsumenter, eftersom ovanligt många vill ha med konsumentperspektivet i sina debatter. Och det välkomna vi naturligtvis. Det känns lite ”äntligen har de fattat”. Tidigare år har vi försökt vara med på så många ställen som möjligt under den intensiva veckan och ställa en publikfråga. Nu har vi tagit plats i panelerna på scenen. Själv ska jag prata om taxi, fetma, smarta elnät, reklam och EU:s medborgaragenda. Mina kollegor ska prata djurskydd och elbolagens kundhantering. Och så ska vi själva ordna ett seminarium med rubriken ”Vilse i valfrihetsdjungeln”, där fyra välkända politiker ska debattera hur det går att underlätta för alla som känner att de inte kan eller hinna med att göra alla de val vi förväntas göra. Välkommen till Högskolan kl 8.30 på onsdag om du är i Visby. Välkommen också till vårt tält på centrala Donners Plats där vi torsdag- lördag ska ha ”speed-dejting” med konsumentvägledare och dessutom visa upp vårt ungdomsprojekt ”Ingen blåser mig”.
Det blir en intensiv och spännande vecka. Vi ska göra allt vi kan för att konsumenterna röst ska höras. Följ gärna vad som händer här på bloggen.
Bra lagförslag om skönhetsoperationer
Äntligen! Så får man väl säga om det förslag om skönhetsoperationer som kom idag. Detta är en miljardindustri, där konsumenter spenderar 10 000-tals kronor för att lyfta ögonlock, bröst, pannor och minska näsan, buken och andra kroppsdelar. Hårresande nog har den varit i det närmaste oreglerad, vilket vi varit i det närmaste ensamma om i EU. Ett mysterium kort och gott. Utredaren Karin Lindell, tidigare generaldirektör för Konsumentverket, har gått till verket med stor kraft och engagemang, hon har inte sparat på krutet. Bra jobbat, Karin! Blir förslaget verklighet krävs tillstånd för att sätta kniven i folk, det kan bli böter och fängelse om man slarvar och 15-åringa tjejer ska inte kunna skuldsätta sig för att skaffa sig större bröst, vilket sker idag. Nu krävs mod av myndigheter och regering att stå emot branschens lobbykrafter och genomföra förslaget och dessutom resurser till en fungerande tillsyn, så att lagen inte bara blir ett läckande såll. Men förutom lagstiftning behövs någonting mer: En debatt om varför denna branschen växer så starkt. Jag talar om de skönhetsideal vi itutas från barnsben, den budskap av ”du duger inte som du är” som strömmar emot oss och som gör mig så otroligt upprörd. Läs mer om Sveriges Konsumenters reaktion här.