Ruggig, stötande utlåning

Krediter som förstahandsval vid fakturering, systematisk och snabb vidareförsäljning av skulder, människor som aldrig blir helt skuldfria och där skulderna bara växer och ockerräntor på snabblån – problemen med dagens kreditsamhälle är många. Anna Hedborg har lyckats spegla dem väl i den utredning som lades fram till konsumentminister Birgitta Ohlsson idag. Det är en ruggig bild där utsatta människor ofta lockas/frestas/pushas in i skuldgivning. Även om den enskilde alltid har ett stort ansvar kan affärsmetoderna här inte betraktas som annat än fula och stötande – och många fall säkert olagliga. I alla fall inte ”återhållsamma” som de ska vara enligt lagstiftningen. Anna Hedborg kommer med en lång rad genomgripande krafttag där jag bara kan säga: Bravo, ett ord i rättan tid!”. Till min glädje vill också Birgitta Ohlsson ha en snabb hantering så att det blir skarpa beslut i riksdagen före valet. Bravo, igen!

Jag har suttit som expert i utredningen och det har varit en mycket intressant resa att tillsammans med ett dussintals andra experter från olika branscher och myndigheter diskutera vad som kan göras åt problemen. Förslagen är Annas egna, och hon har gjort ett storartat arbete tillsammans med sina medarbetare. Förslagen siktar in sig på rätt saker, de är konsumentvänliga, de tar tag i de obalanser och orättvisor som finns i samhället idag. Jag har under utredningen argumenterat för ytterligare en åtgärd – ett räntetak. Men därav blev tyvärr intet. Jag har därför skrivit ett särskilt yttrande, en avvikande åsikt i utredningen. Jag tycker att skälen är mycket tunga, särskilt som vi dragits med problemen med 1000-procentsräntor ända sedan 2006 och de är rena ”motorvägen in i skuldfällen”. Lägg till det i din lagstiftning, Birgitta Ohlsson! Mer finns att läsa här och här.

Roaming är dumt

När vi åker utomlands vet vi att det blir dyrt att ringa, att ta emot samtal, att sms:a – och inte minst att ta emot datatrafik. Detta kallas på engelska roaming och har länge varit ett rött skynke både för konsumenterna och för EU-Kommissionen. Att det är så dyrt att många avstår från att kolla mail via telenätet, de väntar tills de kommer till en wifi-zon på ett kafé, konferenslokal eller hotell. Igår gästades Stockholms av Kommissionens näst högsta ledare – vice ordföranden och kommissionären Neelie Krous. Denna politiske veteran hade bett om inspel på det stora telekom-paketet som hon släppt och som hon hoppas ska vara genomförts innan nästa sommar. Jag var där för Sveriges Konsumenter, liksom operatörer, Google, Facebook och många andra. Sedan tidigare finns det tak för avgifter för telefoni men nu är planen att de ska bort helt. Varför ska vi ha en gränslös marknad för allt utom telekom-tjänster? argumenterar Krous. Och hon har ju helt rätt. Själv var hon riktigt ilsk på roamingen vid mötet igår ”Om jag laddar ner Financial Times kostar det tio pund, betydligt mer än att köpa den i kiosken?”. Roaming är ett omodernt och slentrianmässigt sätt att enkelt tjäna pengar, menade hon, det förhindrar nya affärsmodeller. De operatörer som var där muttrade självfallet missnöjt och hade olika tekniska förklaringar till att det skulle bli dyrare för konsumenterna. Vilket jag inte tror på, det är naturligtvis en betingad reflex om EU vill minska en så enkel intäktskälla, låt vara att sydeuropeiska operatörer tjänar mer på grund av mer turistande där (även i DN idag). Men för svenska konsumenter har jag svårt att se några nackdelar. Dessutom finns ju ett betongargument: Försvinner roamingavgifterna skulle ju konsumenterna börja använda telenätet för datatrafik mycket mer, så de tjänar nog sina pengar ändå.

Att leva på hoppet duger inte

Konsumentminister Birgitta Ohlsson lanserar idag en ny reform som ska stärka konsumentmakten. Hoppas hon. Det är andra gången på en vecka som ministern med pukor och trumpeter (SvD och nu DN Debatt) lanserar nyheter. Se förra blogginlägget. Idag handlar det om 60 miljoner på fyra år (d v s 15 miljoner i snitt per år) som ska satsas på en central telefonväxel hos Konsumentverket som ska hjälpa konsumenterna.

Vi delar problembilden, vi tycker det är bra att det satsas pengar eftersom konsumentvägledningen idag är otillräcklig och djupt orättvis i sin fördelning över landet. Vi gillar lösningen med ”en väg in”, ett gemensamt telefonnummer till all konsumentvägledning. Men även om ansatsen är god så är lösningen åt fanders. Tyvärr har Birgitta Ohlsson köpt det paket som utredningen ”Konsumenten i centrum” kom med förra sommaren. Fast med klart mindre pengar än de blygsamma belopp som även de var för små. Sedan dess är vi många som varnat ministern och hennes medarbetare om vad som kan hända om man bara kör på enligt utredningsförslaget. Ändå blir det så här. Obegripligt. Jag ville inte riktigt tro att det var sant när jag slog upp DN denna soliga söndagsmorgon. Birgitta Ohlsson har säkert slagits för mer pengar, något annat skulle förvåna mig. Sannolikt fick hon vika sig i den stora budgetstriden. Birgitta Ohlsson vill göra avtryck. Hon vill kunna visa på resultat när vi går in i ett valår. Därför framstår det som desto mer obegripligt att hon är beredd att gambla, att ta risken att summan av kardemumman blir ett enda stort minus för konsumenterna. Och detta ett valår. Den stora osäkra faktorn i hela ekvationen är nämligen hur kommunerna kommer att reagera. I Stockholm har moderaten Sten Nordin redan flaggat för att en central konsumentvägledning kan frigöra resurser för andra kommunala satsningar. Birgitta Ohlssons egna partivänner ute i landet kommer inte att bussigt följa ministerns intentioner och satsa mer på förebyggande arbete med konsumentfrågor, inte i andra partier heller oavsett vilken sida blockgränsen de finns. Den som rört sig ute i kommunerna veta att okunnigheten och oförståelsen om konsumentvägledningen – tyvärr!!!! – är stor. 84 kommuner har idag ingen vägledning alls eller bara någon enstaka timme i veckan och hamnar därmed under ”skamgränsen”. Det handlar om två miljoner människor. Birgitta Ohlsson ”hoppas” nu att detta inte leder till nedrustning. Det gör jag också. Innerligt. Men det räcker inte. Sitter man i regeringen och spelar man med så höga insatser – konsumenternas tillgång till rådgivning på en komplex och lurig marknad – så kan man inte bara önsketänka och hoppas. Det är tufft där ute. Kommunerna är mäktiga. Man måste ha en mycket konkret plan för hur de ska övertygas. Som förslaget nu ser ut hade man bara kunnat säga att de sammanlagt 60 miljonerna kunde gjort betydligt större nytta i lokala stimulanspaket.

Konsumentskydd kan bli ÄNNU bättre

Ministrarna Ask och Ohlsson har i helgen fått debattplats för att kunna stoltsera med vad regeringen gör för konsumenterna. Det heter att ”Regeringen föreslår nya regler för att stärka konsumentskyddet. Bland annat bör ångerrätt införas för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser.” Det är utmärkt att det blir bättre regler för konsumenter vid e-handel och av gatuförsäljare. Särskilt i det senare fallet är det många som blir ”överfallna” av unga provisionsdrivna krämare och sedan inte vet hur de ska tråckla sig ur. Så när säljer blir tuffare och allt mer går via nätet behövs anpassade, moderna och konsumentvänliga regler. Nu är det ju i sanningens namn så att det mesta av det Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver om kommer från EU:s konsumenträttsdirektiv, som man ändå hade varit tvungna att införa i Sverige. Direktivet är till stora delar fullharmoniserat, vilket ger litet nationellt svängrum. Med bättre blir det. Mot slutet av debattartikeln studsade jag dock till över följande passus: ”Telefonförsäljning är ett enkelt och effektivt sätt att marknadsföra och sälja varor och tjänster. Konsumenterna får tillgång till ett stort utbud av produkter vilket medför ökad konkurrens och pressade priser.” Direkt lånat av PR-avdelningarna på Swedma och Kontakta, låter det som. Och hur 17 vet regeringen att det leder till pressade priser? Har man mätt? Knappast. Det antar. Det är märkligt när man ser till de ökande problem som telefonförsäljarna ställer till med – och där eländet nu släpps löst även till mobiltelefonin. Det är knappast någon utveckling som möts av jubel från konsumenterna. Om det är nåt som får våra medlemsorganisationer att gå igång så är det påflugna, envisa och aggressiva försäljare. Nu ska det tillsättas en utredning som ska se hur man kan få ”ett väl fungerande regelsystem som gynnar både konsumenter och näringsidkare.” Hmmm. Varför inte göra som i hälften av alla europeiska länder – kräva ett förhandsbesked av konsumenterna innan man över huvud taget fick störa dem med sina ”erbjudanden”. Nu får vi hoppas att utredningen får mandat att föreslå även en sådan lösning och att man inte fegar ut med en massa begränsningar. Och att man inom regeringen inte försöker bedriva arbetsmarknadspolitik med konsumenternas frid och plånböcker som offer.

Stoppa uselt EU-förslag om nya regler för e-handel

Mycket av det som påverkar vår vardag bestäms ju i EU, som jag tjatat om många gånger innan. Det gäller till exempel den rätt till reklamationer etc när man köper varor eller laddar ner via nätet. Och det kommer vi ju att göra allt mer. Sedan förra året skvalpar ett förslag omkring i EU-apparaten som ska uppfylla den våta drömmen om samma regler i alla 28 medlemsländer. Det låter bra – men är det tyvärr inte. Sedan kommissionen lanserade denna idé har den intensivt motarbetats av konsumentrörelsen – och handeln. Det handlar om krånglig juridik men grejen är att man kan välja mellan två olika regelsamlingar när man handlar över gränsen. Antingen det nationella. Eller ett alternativ som inte finns i något enskilt medlemsland men liksom svävar ovanför EU och går att använda om man vill. Nu har vi och den svenska distanshandelsföreningen skrivit ett gemensamt brev där vi ber EU-parlamentariker och svenska regeringen stoppa förslaget. Eftersom det mest skapar förvirring och varken innebär förbättringar för konsumenterna eller handeln. Läs brevet här. Vad vi säger är att konsumenterna riskerar en komplicerad situation vid e-handel och e-handelsföretagens kostnader skulle öka. Inte mindre än fyra lagstiftningsscenarierna uppkommer vid köp av samma produkt men  olika kontraktsvillkor: 1. offline-transaktioner enligt nationell lagstiftning, 2. online-transaktioner med den nya köprätten 3. online gränsöverskridande transaktioner utan den nya köprätten 4.online inhemska kontrakt under nationell lag. Låter det krångligt? Det är det. Så, Birgitta Ohlsson, ansvarig i svenska regeringen för detta: Stoppa eländet!

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.

Grattis EU – trots allt

I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.

Dödliga överraskningsägg

I USA har de varit förbjudna sedan 1938. Här i EU har industrilobbyn lyckats undvika det. Vilket leder till både tillbud och kvävningsolyckor hos barn. Jag talar över ”överraskningsäggen”, du vet chokladägg med en liten leksak i. Nyligen pratade jag om sådana i TV4 Nyhetsmorgon. Äggen säljer just nu som smör, men när vår säkerhetsexpert Wanda Geisendorf nyligen gick runt i några butiker i centrala Stockholm var det inte svårt att hitta ägg som bröt mot reglerna. Dels var det oläsliga varningstexter, dels var det i ett fall en såpass liten kapsel med leksak så att den utan problem skulle kunna kväva ett litet barn. Detta är otroligt alarmerande och chockerande att vi i Sverige 2013 kan hitta sådant. Mat och leksaker borde över huvud taget i blandas, något både vi i konsumentrörelsen, myndigheterna och läkarna tyckt länge. Små barn förstår ju heller inte faran, de stoppar som bekant det mesta i munnen, speciellt om det innehåller något så otroligt lockande som choklad. Problemet är ju att kontrollera alla tusentals handlare och inte minst importörer som köper billiga chokladägg från Ukraina eller Kina eller var de nu kommer ifrån. Handeln och importörerna är ansvariga för vad de kränger, så problemet och ansvaret ligger ju självfallet där. Även om föräldrar har ansvar för sina barn ska man göra allt för att förhindra tragiska dödsolyckor. Och det kan man, till exempel genom att inte fega ur utan göra som i USA. Vi talar faktiskt om produkter som är tämligen onödiga och tämligen dödliga. Läs mer här.

Kontroll behövs såklart – också

Vad är det för idé med att ha lagar och regler om ingen kontrollerar att de följs? Det var huvudfrågan under det tvådagarsmöte här i Bryssel som går under rubriken ”Consumer Summit”. Svaret från alla – från kommissionär Tonio Borg till oss konsumentorganisationer – är att det måste till en mycket mer aktiv tillsyn, alltså kontroll från de myndigheter som är satta att kontrollera. Gott och väl så. Det har tagit några år att komma dit, men nu när det blir allt mer uppenbart att den EU:s inre marknad inte fungerar enligt skolboken och visionerna börjar man fråga sig varför. Det borde naturligtvis vara självklart att regler utane kontroll blir ett skämt, men här verkar Kommissionen närmast överraskad. I alla fall är nu skärpt tillsyn ordet för dagen, så frågan är då ”HUR?”. Svaren från den hundrahövdade publiken var Mer Resusrer och Mer Samarbete. Helt enig med det, inte en dag för tidigt men det krävs annat också. Flera gånger lyfte jag frågan om straff. Det är för billigt och för riskfritt att strunta i regler och lura konsumenterna och det är klart att här behövs en skärpning. Hästköttsskandalen är ett tydligt exempel på att det inte fungerar idag. Tonio Borg gick så lång att han ville att straffet skulle motsvara vinsten för företaget på grund av skojeriet eller överträdelsen och därmed också skadan för konsumenterna. Det vore ett rejält lyft. Frågan är om det är politiskt möjligt. Dels är det svårt med sanktioner på EU-nivå, det är ofta en fråga för nationella regeringar och här är försiktigheten och det traditionella tänkandet. Sedan behövs annat också: Utbildning och kunskap hos konsumenter och inte minst – och ofta bortglömt – kunskap om konsumenträttigheter hos handeln!! En viktig poäng är att god tillsyn behöver ögon på marknaden, antenner som uppfattar vad som är på gång. Och där är konsumentorganisationerna suveräna spelare, med sina medlemmar och sina nätverk. Här finns en jättepotential!!