Utelämnade åt såsiga och dyra advokater

Medverkade tidigare idag i P1:s Plånboken, som är radions stora – och tyvärr enda – satsning på ren konsumentjournalistik. Dagens tema var advokater. En stackars familj hade fått vänta elva år på en dödsboutredning och den var ännu inte klar. Notan hade tickat på till upp till en kvarts miljon. Vad gör man som konsument då? Detta var ett tydligt exempel på ett ganska dolt konsumentproblem och en vit fläck i konsumentskyddet. Dels är vi extra utsatta – någon har dött och att ordna upp ett dödsbo är liksom inget man jobbar upp en rutin på. Dels är advokater en tuff grupp att mopsa upp sig mot. De är vana att slippa kritik och granskningar och det ska mycket till innan man som konsument/kund/klient ifrågasätter vad de egentligen gör och gjort. Det är lite grann som att mopsa sig mot läkaren under pågående behandling. Därtill har ju advokater sällsynt höga timtaxor och dessutom är det ofta oklart för en utomstående hur mycket tid olika saker egentligen tar och vilka debiteringsprinciper som råder (påbörjad timme eller fullbordad timme..?). Konsumenterna köper grisen i säcken, får acceptera att advokaten kör på löpande räkning med pengar direkt ur dödsboet och blir lite gisslan när allt drar ut på tiden. Absolut inte acceptabelt. Eftersom samhället överlåtit åt advokaterna själva att driva en disciplinnämnd så har man därmed tagit bort möjligheten att få tillbaka några pengar till konsumenterna. Den som går till Allmänna reklamationsnämnden kan ju få ett beslut på att pengar ska betalas tillbaka för till exempel fusk med hantverksjobb eller  bilreparationer. Absolut inte acceptabelt heller. Konsumentminister Birgitta Ohlsson bord fundera på vad kan göra åt detta.

Det är toppen att Plånboken tar upp detta och min gissning är att de kommer att få många fler som berättar sina tragiska och hårresande historier. Gå in på deras hemsida på Sveriges Radio du också, om du har en sådan historia.

L’Oréal provocerar igen

L'Oreal-annons

Annons om nya L'Oreal-produkten

Sminkföretaget L’Oréal är en ständig huvudvärk för Konsumentverkets jurister. Mer blir det. Nu anmäler vi den senaste affischkampanjen som de tapetsterat T-banan i Stockholm med. Rubriken är ”En tidsmaskin”. Den ska ge en synligt yngre hud, lovas det. Hur f-n man nu kan lova det. I morgon dessutom. Det är stötande både för att det är överdrivet – ingen kan bevisligen ge yngre hud på ett dygn, om någonsin. Och för att de spär på uppfattningen att jag inte duger som jag är, att rynkor är något fult och förkastligt. Extra läskigt blir det eftersom den ”perfekta hudton” som utlovas är beige. Jag tror inte det är medveten rasistisk propagande – förmodligen bara obetänksamhet och slentrian. Vilket är illa nog.

Våren 2009  tog KO L’Oréal Sverige AB till domstol. Målet handlade om två annonser för så kallade skönhetskrämer. I den ena, för Lâncome High Resolution, intygade en ”Dr Ruggiero” att krämen på en månad slätar ut rynkorna med 70 procent och att rynkor reduceras ”med laserns hastighet”. I den andra annonsen, för Vichy Life Activ Pro, påstods det att krämen kan göra att rynkor minskar eller försvinner helt.Men de får inte påstå i ord eller bild att deras ansiktskrämer minskar eller tar bort rynkor om man inte har bevis för det. Detta slår Marknadsdomstolen fast.

Att de aldrig lär sig…

Etiskt lyft krävs för finansbranschen

Det finns inga ursäkter för finansbranschens urusla intresse för miljö och mänskliga rättigheter. På DN Debatt idag presenterar vi en kartläggning av det etiska arbetet hos 15 svenska banker och pensionsförvaltare. Och det är lågt, i vissa fall obefintligt. Med en ny metod har vi mätt både om våra förvaltare har lagt pengar på 5o svartlistade bolag runtom i världen. Men också – vilket är viktigt – om de i så fall har jobbat aktivt ”inifrån” för att förändra företagets agerande i en mer hållbar riktning. Resultatet är en lista där det skiljer en del, men alla har mycket kvar att göra. Rapporten ligger förstås på vår hemsida.

Det hela är mycket enkelt. Finansbranschen förvaltar ohyggligt mycket pengar, varav mycket är våra. Inte minst allt som ska bli vår framtida pension. Medan vi lever våra liv jobbar de här pengarna – ibland som stöd för miljöförstöring, korruption och människorättsbrott. Det skulle bli en förändring av detta – om branschen tog ett betydligt större ansvar. Just nu ligger de långt efter andra branscher vilket är tragiskt och obegripligt. Tänk vilken otrolig potential för en hållbar utveckling.  Om detta har jag skrivit här på bloggen och tyckt länge. Nu har vi en ny ranking och ett resultat i ryggen. Branschen kan inte skylla på något. De tjänar bra med pengar på förvaltning, de har kunskaperna, de har definitivt möjligheterna. De har här en gyllene chans att förbättra sitt skamfilade rykte. Bara att sätta igång! Vi tänker jobba hårt framöver för att fortsätta granskningen och att se till att det blir mer konsumentmakt, så att vi skapar ett tryck på bolagen och det så småningom blir en tävlan mellan dem om att ligga bäst till i rankningar. Man kan inte bara skälla och svartlista, man måste sporra till förbättringar också.

Hur ska det gå med tvistlösningen?

Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.

Utnyttja skolluncherna

Häromdagen var jag på Ultuna och föreläste på temat ”Konsumentmakt och framtidens lantbruk” (detta efter att först ha debatterat fuskkött och bristande livsmedelskontroll i TV-soffan med Eskil Erlandsson, så det blev lite av en tema-dag).  På Ultuna underströk jag att konsumenterna vill kunna påverka för en bättre miljö och högre djurskydd, att det måste ställas rimliga krav, att många helt enkelt inte orkar, vill eller hinner vara supermedvetna. Och att konsumenterna per definition inte kan ha fel, vilket många i lantbrukssektorn förtrytsamt tycker när det väljs annat än svenskt.

En av mina käpphästar vid sådana här tillfällen är förstärkt hem- och konsumentkunskap. Det är en skandal att det fortfarande är grundskolans minsta ämne med tanke på allt som väntar våra telningar. En av synpunkterna från publiken gillade jag: Använd även skolluncherna för att lära ungarna mer om mat. Två flugor i en smäll: Mätt både på mat och kunskap. Bra idé, rätt självklar och säkert uttalad tidigare. Men tyvärr en fjärran dröm med tanke på dagens industriella massutfordring. Vem ändrar på det?

Vi behöver fler konsumenthjältar!!

Nu är det klart vem som får konsumentpriset Blåslampan 2012 – Egen El. GRATTIS till detta företag som sätter fart på utvecklingen och grattis till Johan Ehrenberg, pappa till idén och företaget. Under en prisutdelning på Bryggarsalen i Stockholm alldeles nyss lyftes fem ”konsumenthjältar” fram – fyra finalister och ett hedersomnämnande. Det är Fredrik Gerttén, företaget Allwin, Joel Dahlberg och alltså Egen El. Samt den outtröttliga aktivisten och journalisten Charlotte Reimerson, 85 år. Dessa har vaskats fram ur 21 nomineringar, ett styvt arbete. Det finns många som arbetar för konsumenterna, öppet eller i det tysta, och Sveriges Konsumenters och Råd & Röns idé är att lyfta upp några som har gjort ett hästjobb och som samtidigt kan tjäna som inspiration och uppmuntran. Det gäller definitivt de fem vi har uppmärksammat och som gammal ”konsument-uv” som jag känns det otroligt kul! Jag tycker också Egen El är extra spännande eftersom detta verkligen är en framtidsfråga. Här kommer mycket att hända de närmaste åren och det är viktigt att det sker på konsumenternas villkor. Se bland annat min debattartikel i Ny Teknik, som också fick svar av Anna-Karin Hatt idag. Egen El är ett sätt att lära sig energi och energisparande. Egen El är ett sätt att tillsammans göra långsiktiga investeringar. Egen El är ett sätt att erövra makt från de stora energijättarna och öka självförtroendet och makten hos vanliga energikonsumenter. Bravo! Nu återstår att se vem som får priset 2013. Nomineringen börjar NU!!

Överbeskyddad eller försökskanin?

Mindre än ett dygn kvar till vårt stora seminarium ”Lämnar politikerna konsumenterna i sticket?” med påföljande utdelning av konsumentpriset Blåslampan. Och det ska bli SÅ spännande. Över hundra anmälda, två ministrar på scenen och andra namnkunniga politiker som ska diskutera frågan om politikens ansvar och roll att skydda konsumenterna. Är vi överbeskyddade eller är vi försökskaniner, där företag får alltför fritt spelrum att skada vår ekonomi och vår hälsa? Jätteviktiga frågor,  det ska bli intressant att höra debatten i morgon.  Konsumenterna utsätts ju för många risker: Skuldfällor, hörselskador, riskabla kemikalier, skräpmat, hantverkstvister, leksaker som kan leda till olyckor… Det är viktigt med en ständigt pågående debatt om konsumentskydd och vi hoppas kunna bidra till att hålla grytan kokande och påverka politiken där det finns brister. På kvällen delas alltså Blåslampan ut för tionde året. Finalisterna är klara men i morgon blir det klart vem av dem som verkligen åker därifrån med en tvättäkta blåslampa och tio tusen kronor. Vi hoppas att alla finalisterna kommer att inspirera andra att jobba med konsumentfrågor på olika sätt, som individer, som journalister, författare, filmare,  i organisationer och i företag. För det behövs mer, mycket mer.

Poäng till Miljöpartiet

Tävlingen Bästa Budget är över för den här gången. 20 september var det regeringen, denna veckan har den rödgröna oppositionen presenterat sina alternativ. Mycket har sagts om bäst, effektivast och mest ansvarsfull. Med konsumentglasögon på går det att se en del skillnader. Till allra största delen är det mörker, konsumentpolitiken nämns knappt och får i sammanhanget små mikrobetalningar. Men när det gäller stöd till konsumentorganisationer och myndigheter finns det ett parti som sticker ut: Miljöpartiet. De satsar 15 miljoner extra i stöd till konsumentrörelsen och 20 miljoner extra på Konsumentverket, för deras marknadsbevakning. Friskt och fräscht och insiktsfullt med tanke på läget för konsumenterna idag och behoven av stöd och skydd framöver. Regeringen understryker gång gång hur viktiga de ideella organisationerna är. Bland annat sker det i propositionen 2009/10:55 En politik för det civila samhället, där man vill stärka förutsättningarna för det civila samhällets att bidra till samhällsutveckling och välfärd både som röstbärare och opinionsbildare. Men sker det genom reella resurser. Svar: Nej. Vilket parti på regeringssidan blir först och bäst i att matcha Miljöpartiet i den här grenen?

Vi hoppas på en Norman-effekt

Idag är det ju dagen B som i budgetpropp. Även om det mesta redan är känt genom månader av PR-släpp så har ju först idag den samlade bilden. För en som arbetat i decennier med konsumentfrågor är den tudelad. Den som gläder mig är framför allt satsningen på konsumentskydd på finansiella tjänster. Snacka om behov. Extra roligt var det se att regeringen lyfte upp det som en av de viktigaste nyheterna i årets budget. Mig veterligen har ordet ”konsumentskydd” aldrig hållts fram på den här höga nivån och på regeringens första sida, som det som man vill slå sig för bröstet för. En trend, måhända..? Kanske det. Låt oss hoppas det. Här kan man verkligen snacka om behov, med tanke på alla konsumenter som känner sig kuvade, lurade, förvirrade och allmänt förbannade på banker, finansbolag och smarta försäkringsrådgivare med sina komplexa ”produkter”. Bakom satsningen står finansmarknadsminister Peter Norman, en man som talar som en konsumentrepresentant i många lägen, med samma indignation, och som utlovar rader av krafttag mot oligopolfasoner och lomhördhet mot kunderna. Låt oss hoppas att han kan infria förväntningarna, det vore i så fall verkligen på tiden. Mer pengar har han i alla fall fått loss, till konsumenternas bästa. De går främst till Finansinspektionen och Konsumentverket.

Sämre är det på andra området. Liksom det varit de senaste decennierna är konsumentpolitiken ett pytteområde som närmast är ett kortfattat annex till utgiftsområde 18. 197 miljoner använder staten här, ungefär 0,2 promille av hela statsbudgeten. Tydligen är konsumenterna inte värda mer. Upprörande är också att stödet till konsumentorganisationerna är helt oförändrat, inte ens indexuppräknat. Detta till skillnad från myndigheterna som oftast får kompenseras för kostnadsökningar. Var finns regeringens engagemang för civila samhället – i annat än ord? Vidare saknas Norman-liknande satsningar på alla andra konsumentområden – livsmedel, boende, energi, digitala tjänster… Där är det business as usual. Ord om hur ”viktigt” det är, men inga resurser. Låt oss alltså hoppas på en Norman-effekt på hela konsumentpolitiken. Fast ännu större.

Stoppa för dyra smurfbär (?)

Minns nu smurfbären? Dem som barn kunde ladda ner i sina föräldrars mobil och som sedan resulterade i en räkning om 50 000 kronor till mamsen och papsen. Plågan med oskyldiga spel som visat sig var en tickande bomb för föräldrarnas plånböcker har härjat några år. Konsumentministern härsknade till, uppenbarligen även rent personligen, och tillsatte en utredningen som idag kom med sitt betänkande. Själv har jag pratat om frågan både i P1 Morgon och Plånboken idag. I korthet: Bra förslag och klarläggande som förhoppningsvis kommer att innebära förbättringar för konsumenterna. Föräldrar ska inte behöva bekymra sig om vad som händer när de lånar ut sina mobiltelefoner till barnen, det ska fungera genom bra teknik och bra lagstiftning. Det är också viktigt att finns en stark myndighetskontroll eftersom detta är en växande, internationell och tämligen vildvuxen bransch. Fast…det är för djävligt att problemet ens uppstår. Att locka barn att köpa virtuella bär inne i nedladdade spel är plumpt, lågt och fel på alla ledder och naturligtvis utstuderat uträknat från tillverkaren. Det går så länge det går. Man tjänar massor på ett enkelt trick. Något straff är ju inte att räkna med, möjligen återbetalning av delar av de pengar man tjänat (många konsumenter sväljer nog bara förtreten, och går inte vidare). Nu får vi hoppas det blir stopp på sånt här oskick. När mobilen blir ett allt vanligare betalningsmedel behövs det verkligen stämmas i bäcken och det är förhoppningsvis gjort nu. Se vår hemsida.