Författararkiv: jan.bertoft

Sjuk bransch övertygar inte

Publicerat av
Svara

Snabblånen är sammanlagt en ganska liten del av hela lånekakan, men det handlar om många människor, skyhöga räntor och ofta det som tippar ekonomin över kanten så att man hamnar i skuldfällan. Idag har dessa snabblån – eller SMS-lån – ventilerats i riksdagen. På förmiddagen anordnades en hearing i civilutskottet, där såväl kontrollmyndigheter och ansvariga på snabblåneföretagen deltog. Det fanns en trötthet bland kontrollanterna på upprepade övertramp och en påtaglig nervositet bland de som lånar ut, propra slipsar och lena utfästelser till trots. De senare övertygade inte, i alla fall inte mig. Nu ska de bilda en branschorganisation. Gott nog, men det är väl sent. Lagen har gällt i över två år och många av företagen har gett fan i den eller förhalat så mycket de kan. I övrigt är frågan om en branschorganisation på något sätt gör själva lånen bättre. I mina ögon är det helt sjukt att ett civiliserat samhälle tillåter räntor som är över säg 50 procent. Grunden för deras business är att låna till utsatta till räntor som är omänskliga och någonstans måste man fråga sig vem man ska ta mest hänsyn till. Mer än hälften av EU:s medlemsländer har redan tagit ställning, exempelvis Nederländerna med ett tak på 15 procent. Där finns  inte problemen med snabblåneföretagen. Så vad väntar vi på?

Sluta vela om köttfusket!

Publicerat av
Svara

Nu räcker det. I höstas fläskfilé som sålts som oxfilé. Nu nötkött som visat sig vara billigt hästkött. I båda fallen – skandaler i stor omfattning och som pågått länge. Massor med konsumenter har lurats, svikits, inte bara i Sverige. Den som inte ser att det finns ett stort systemfel här måste vara blind. Livsmedelsbranschen har uppenbarligen inte lyckats ha tillräckligt bra kontroll på vad de säljer till oss, det går uppenbarligen inte att helt lita på vad som står på förpackningarna. Och frestelsen och möjligheten att fuska och tjäna grova pengar är uppenbarligen alldeles för stor. Alldeles för få har intresse och incitament i den långa kedjan från jord till bord att ställa besvärliga frågor. Tystnad är lönsamt. Uppenbarligen. Lantbruksminister Eskil Erlandsson är upprörd men låtsas i övrigt som det regnar i Aftonbladet idag. ”Polisiär fråga”. Tjena. Han vet och alla andra vet att en polisanmälan är ett slag i luften, det blir i princip aldrig åtal, än mindre fällande dom. Risken att få ett straff för att fuska är helt enkelt försvinnande liten, det finns alltför många som är beredda att ta risken. Och tro inte att de senaste två skandalerna är hela bilden. Det är rimligen bara toppen på ett isberg. Måndag morgon pratar jag vidare om detta i SVT Godmorgon Sverige kl 7.15.

Leve kontanterna – också!

Publicerat av
Svara

Sedlar och mynt passerar allt mer sällan mellan oss konsumenter i handeln. Det här är en naturlig utveckling som har fördelar för många parter. Men istället för att bara ropa halleluja till den tekniska utvecklingen är det dag att höja ett varningens finger. Konsumenterna får inte bli förlorare. Förändringen måste ske med morot, inte piska. Den får inte ske på ett sätt som kör över dem som måste eller vill använda kontanter. Det kan handla om äldre, funktionshindrade, invandrare men också många andra grupper. Detta slåss Sveriges Konsumenter för, det har jag alldeles nyss sagt i P1 Morgon och sa igår på det dialogmöte som finansmarknadsminister Peter Norman bjöd in till. Risken finns att det nya betalsystem blir krångliga, dyra för konsumenterna och därtill integritetskränkande. Igår på ministermötet sa Svensk Handels VD Dag Klackenberg att handeln sitter med svartepetter i kontanthanteringen (på grund av bankernas höga avgifter). Risken är stor att det blir konsumenterna istället som sitter med svartepetter, när handel och banker inför olika krångliga system som alla kräver smartphone, som är belagda med öppna eller dolda avgifter och som tankar dig på personuppgifter även ör bagatellartade köp. Den utvecklingen vill vi inte ha. Kontanter är rätt praktiska – till toalettbesök, p-automater, veckopeng till barnen, en glass på stranden och andra småköp. Så även om vägen går mot minskade eller inga kontanter får det inte bli en motorväg där alla som går, cyklar eller åker risiga bilar kommer på efterkälken.

Inför räntetak även här!

Publicerat av
Svara

I Sverige har vi en ockerparagraf. Som är värdelös, eftersom inga åtal väcks. Därför fortsätter snabblånen att grassera och skicka 10 000-tals människor in i skuldfällan. Det är alarmerande, tragiskt – och obegripligt. Det finns flera skäl till att Sverige utmärker sig på detta trista sätt, vilket återigen bevisas genom Kronofogdens nya siffror över antal överskuldsatta. Men ett av dem är att det är fritt fram att sätta vilken ränta som helst. Vilket resulterar i räntor på ända upp till fullständigt obegripliga 23 000 procent i effektiv ränta. Detta tycker alla är stötande och provocerande och stötande. Även finansmarknadsministern Peter Norman. Fast han gör inget, vilket inte är något mindre än en skandal. Det finns ett motmedel – ett lagstiftat räntetak. Det har diskuterats länge, men inget händer. Ett av argumenten är att det skulle kunna höja räntan för vissa lån och bli en sorts norm. Det är ett märkligt och smått töntigt argument. Om man tänker efter lite. Finns det några exempel från andra branscher där detta hänt..? Räntetak skulle heller inte vara något unikt för Sverige. Nederländerna har ett tak på så lite som 15 procent (!). Tyskland och Frankrike har också räntetak med en viss procentsats över genomsnittsräntan och snart får sannolikt även Finland det. Där kommer den då att ligga på runt 50 procent. Vad avhåller Sverige. Ja, säg det. Regleringsnoja? Osämja i regeringen? Handlingsförlamning? Oavsett vad det är så är det ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.

Mobilbetalning på villovägar

Publicerat av
Svara

Det har dragit upp till debattstorm om att sms-betalningar stoppas för enkla tjänster som buss- och tunnelbanebiljetter. Bakgrunden är komplicerad med lika delar stopp för penningtvätt och ha-begär hos alla de stora mobiloperatörerna, som gemensamt försöker få genomslag för sin lösning WyWallet. Debatten är sund och skjuter in sig på väsentligheterna ur konsumentsynpunkt: Krångligheten för konsumenterna och integriteten. Mobila betalningar är framtiden men det får inte innebära att vi bejakar allt nytt. Ibland kan utvecklingen hamna på villospår. Själv har jag många gånger köpt bussbiljett via sms och det har varit väldigt praktiskt de gånger man glömt sig SL-remsa eller glömt ladda kortet. Kontanter funkar ju inte, inte heller kreditkort (på bussen, alltså). Ett sms och saken är biff, en toppenlösning för sällanköparna som tillåter en att vara lite mänsklig. Dessutom en möjlighet för dem – mina föräldrar till exempel – som inte har en smartphone men väl klarar att skicka ett sms. Nu blir det olika lösningar för olika företag, som kräver appar och registrering. Vilket är förenat med krångel och utelämnande av personuppgifter. Det är ett otyg att vi i alla sammanhang måste ge ifrån oss data, som sedan kan användas för reklam och i många fall kan lämnas vidare och som vi inte har kontroll över. Våra köpmönster kartläggs in i minsta detalj och vi måste på allvar fråga oss vad vi egentligen är beredda att acceptera. Vi befinner oss på ett sluttande plan och det måste vara okej att vara vara konsument trots att man inte är särskilt tekniskt lagd och vill slå vakt om sitt privatliv.

Varning för jul-rea!

Publicerat av
Svara

Nu är julreans tid. Men det finns en baksida. Billiga lockvaror som snabbt tar slut och fiktiva ordinarie priser är två av knepen för att locka oss till butikerna. I år har Siba lockat med rabatter på ”upp till 25 procent” som i vissa fall visat sig vara 0 procent. Omoraliskt, oförsvarligt och i många fall olagligt. Men eftersom risken att bli straffad är liten fortsätter eländet.

Att rea, rabatt, extrapris etc har en sådan dragningskraft beror på att vi alla vill göra fynd, ingen vill ju betala mycket i onödan. Butikerna är förstås omåttligt medvetna om denna vår svaga punkt, vilket får vissa att falla för frestelsen att ta i lite extra, att slira lite på sanningen – eller att blåljuga konsumenterna rakt upp i ansiktet. Inför förra årets mellandagsrea avslöjade två dagstidningar ett omfattande fusk med höjda ordinariepriser precis innan och lockvaror som – om de nu fanns – hade en tendens att ta slut direkt.

Visst, det finns lagstiftning. För att en affär ska få locka kunderna med ordet ”rea” i sin reklam ska försäljningen ske under en begränsad tid, varorna ha väsentligt nedsatta priser och varorna annars finnas i affärens vanliga sortiment. Men Konsumentverket har inte en chans att hålla ordning på alla Sveriges reor och kampanjer. Det skulle kräva en tiodubbling av tjänstemannakåren i Karlstad, minst. Dessutom finns inga bestämda definitioner på ”begränsad tid” eller ”väsentligt nedsatta”.

Så där står vi, konsumenterna, i djungeln av olika så kallade erbjudanden. Ganska utelämnade. Så hur ska man tänka? Mitt förslag :Var misstänksam, inte minst mot det uppgivna ordinarie priset. Se upp för begreppet ”upp till 25 % rabatt”. Till intet förpliktigande, kan betyda precis vad som helst.Strunta också i storleken på den påstådda sänkningen. Fråga dig vad som är ett bra pris på just en den prylen, utifrån prestanda etc. Och fråga dig också den mest grundläggande frågan: BEHÖVER du prylen i frågan. Kände du något behov innan du såg annonsen. Om detta ska jag för övrigt prata i morgon i ”Epstein i P1”.

Erlandssons vändning

Publicerat av
Svara

Skandalen med fuskmärkt fläskfilé blir bara värre och värre. Nu visar det sig att fuskköttet funnits ute i flera år, stora mängder har sålts och ingen i försäljningskedjan slagit larm trots misstankar och klagomål. Bedrövligt. Särskilt illa är det för Coop, men andra kedjor har säkert också en del att skämmas över. Det stora problemet med skandaler som denna är de minimala risker som fuskarna löper. De tjänar grova pengar men risken att få kännbara straff är i princip lika med noll. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har fram tills nu förnekat att detta på något sätt skulle vara ett politiskt ansvar. När han och jag satt i SVT:s morgonsoffa för några veckor sedan ville han inte höra talas om någon centraliserad kontroll och hårdare straff. Nu låter det plötsligt annorlunda. I SvD idag uttalar han förståelse för ensamma kommunala livsmedelsinspektörers svårigheter och vill ha en central kontroll av kött. Bravo! En välkommen vändning som vittnar om markkontakt. Om straffen uttrycker sig ministern så här: ”Då ska det rycka i örat rejält”. Man får anta och hoppas att metaforen innebär en duktig skrärpning så att skrupellösa matfuskare tänker sig för några gånger extra.

BEUC-mötet i mååååål

Publicerat av
Svara

Hedrad, trött och lycklig. Så känns det efter två dagars möte med konsumentrörelsen i Stockholm. Idag blev jag vald av BEUC:s medlemmar att vara vice ordförande vid sidan av nye ordförande Peter Vicary Smith från Which? i Storbritannien. BEUC är en urviktig organisation för oss konsumenter så det känns både hedrande, tungt och spännande. Här har vi nu i fyra år än bättre möjligheter att påverka BEUC och EU:s konsumentpolitik än tidigare. Inte minst gäller det frågor som rör hållbar konsumtion, frågor där vi varit ledande. Igår ordnade vi ju konferensen ”Consumers Act for Sustainability” och det verkar som om det var en mycket uppskattad ”väckarklocka” för våra konsument-kollegor runt om i Europa. Mer om BEUC-utnämningen här. Efter en otroligt intensiv period i mitt och mina medarbetares liv ska jag nu bara, bara, bara koppla av. Aaaaaaah.

Äntligen smäller det!!

Publicerat av
Svara

Ni vet hur det är när man planerat något en lång tid och så börjar det närma sig – en avresa, en fest, ett besök. Och så är dagen här, dagen som verkade så otroligt avlägsen då vid starten. Precis så är det för oss på Sveriges Konsumenter. I över ett år har vi planerat för att vara värdar för Europas hela konsumentrörelse och ordna en stor konferens om hållbar utveckling. Och nu är den här. Vart tog det där året vägen? Och vi vet att plötsligt är det fredag kväll och då är allt över. Förhoppningsvis är vi då lyckliga och nöjda när vi av utmattning somnar framför TV:n innan Rapport ens kommit till vädret…

Det handlar om konferensen ”Consumers Act for Sustainability” som vi ordnar på Bryggarsalen i Stockholm med 140 anmälda gäster. Med klimatkommissionär Connie Hedegaard, konsumentminister Birgitta Ohlsson och konsumentlegendaren Anwar Fazal på talarlistan. Bland många andra. Vi ser det som ett tillfälle att visa vad hållbar utveckling innebär – mycket mer än ”bara” miljö – och att visa på hur nödvändigt det är att hela konsumentrörelsen blir en viktig spelare i den processen. ”Time to act” är rubriken på slutdiskussionen och det är ett viktigt måtto. Dags för verkstad, hade det också kunnat heta men det är ju lite svårt att översätta…På kvällen ska vi äta god middag som Stockholms stad bjuder på i Stadshuset, och därefter åker vi ut med båt för att visa en glimt av ”Nordens Venedig”.

På fredag är det sedan BEUC:s generalförsamling, med bland annat val till styrelsen. Vi vill vara med där även i fortsättningen för att kunna påverka både BEUC och EU:s konsumentpolitik. Vi får se hur det går.  Hela tvådagarsmötet här i Stockholm är som en stor raket, en europeisk fest som avslutar vårt jubileumsår. Och på torsdag smäller det äntligen!!!

Jag har bytt bank

Publicerat av
Svara

Idag har jag bytt bank. Helt och hållet. Efter ett schysst förhållande på nästan 20 år åkte den gamla banken ut. Jag som brukar propagera för att byta bank och visa storbankerna att de inte bara slentrianmässigt ska räkna med sina gamla kunder har nu även privat gjort slag i saken. Skälet var boräntan.

Jag kan konstatera två saker: 1. Det går defintivt att pruta på boräntan. 2. Det är inte så enkelt som man tror att byta bank. Att spela ut bankerna vad gäller räntan gick, men villkoret för att få rabatt är alltid att man är helkund. Det skiljde flera tiondels procent mellan högsta och lägsta anbudet (nej, jag tänker inte berätta vilken bank det blev till slut). Idag skulle alla avtal skrivas under. Det blir en del och i det mesta fungerar principen att den nya banken håller i alla kontakter och fixar allt. Man slipper ”göra slut” med gamla banken. Det hela tog sammanlagt tre timmar och då var allt inte helt klart. Det beror framför allt på två saker: De stående överföringarna som finns från gamla kontot måste man ändra själv (däremot går det bra att ändra autogiro från nya banken). Och när fonder skulle föras över från gamla banken fanns det flera som inte den nya banken förvaltade. Och då måste de ligga kvar i gamla banken, med avgifter och allt. Eller flyttas någon annanstans. Inte bra. En varning också för att det kan bli ränteskillnadsersättning om man inte för över exakt den dagen lånet förfaller (vi hade någon vecka kvar). Lite sura pengar.

Så systemet kan definitivt förbättras. Bäst vore om man kan införa nummerkontoportabilitet, alltså att man får ta sig gamla kontonumret med alla överföringar till och från. Men dessutom behövs en del annat jobb hops bankerna också.