Idag har jag bytt bank. Helt och hållet. Efter ett schysst förhållande på nästan 20 år åkte den gamla banken ut. Jag som brukar propagera för att byta bank och visa storbankerna att de inte bara slentrianmässigt ska räkna med sina gamla kunder har nu även privat gjort slag i saken. Skälet var boräntan.

Jag kan konstatera två saker: 1. Det går defintivt att pruta på boräntan. 2. Det är inte så enkelt som man tror att byta bank. Att spela ut bankerna vad gäller räntan gick, men villkoret för att få rabatt är alltid att man är helkund. Det skiljde flera tiondels procent mellan högsta och lägsta anbudet (nej, jag tänker inte berätta vilken bank det blev till slut). Idag skulle alla avtal skrivas under. Det blir en del och i det mesta fungerar principen att den nya banken håller i alla kontakter och fixar allt. Man slipper ”göra slut” med gamla banken. Det hela tog sammanlagt tre timmar och då var allt inte helt klart. Det beror framför allt på två saker: De stående överföringarna som finns från gamla kontot måste man ändra själv (däremot går det bra att ändra autogiro från nya banken). Och när fonder skulle föras över från gamla banken fanns det flera som inte den nya banken förvaltade. Och då måste de ligga kvar i gamla banken, med avgifter och allt. Eller flyttas någon annanstans. Inte bra. En varning också för att det kan bli ränteskillnadsersättning om man inte för över exakt den dagen lånet förfaller (vi hade någon vecka kvar). Lite sura pengar.

Så systemet kan definitivt förbättras. Bäst vore om man kan införa nummerkontoportabilitet, alltså att man får ta sig gamla kontonumret med alla överföringar till och från. Men dessutom behövs en del annat jobb hops bankerna också.