I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.
Författararkiv: jan.bertoft
Kläder är för billiga
En textilfabrik rasar i Bangladesh och 400 människor dör. Det är det yttersta priset för att vi på kan shoppa billiga toppar, blusar och jeans som lösgodis i västvärldens gallerior. Inga svenska företag verkar ha köpt från den rasade fabriken, men det här handlar om ett helt system och en djup orättvisa. Klädföretag lägger beställningar där det är som billigast, korruption gör att inte ens lagstadgade rättigheter uppfylls och det arbetarna skulle aldrig ha råd att köpa kläderna de själva tillverkar. Den utmärkta tidningen Fokus har i det nummer som kom ut idag en genomgång av problematiken. Där poängteras att klädföretagen i den rika världen alltmer tävlar i etiskt arbete men att det är både svårt och otillräckligt (bara H&M köper från 1800 fabriker med otaliga underleverantörer). Även om H&M gör en hel del blir budskapet dubbelt när de dels gör ständiga rekordvinster, dels aktivt marknadsför kläder med låga priser och som något man ständigt måste förnya. Ekologiska kläder är fortfarande försvinnande få, det är mycket business as usual. Liksom med mat är klädproduktionen idag i grunden ohållbar, när vi betalar billigt betalar vi egentligen dyrt genom förstörda människor och förstörd miljö. Det tar emot för en konsumentföreträdare att säga det, men ibland är det helt enkelt för billigt. Vi måste oftare fråga oss hur det egentligen kan vara så billigt. Och vi måste omvärdera vår syn på kläder, på kvalitet, på slitstyrka, på värdet av att köpa begagnat och att låna (där händer massor, glädjande nog!). Ovanpå allt detta är det också så att lönelyft till drägliga nivåer för de människor som arbetar i fabrikerna sällan får stora genomslag på prislappen här hemma. Det är helt enkelt en relativt liten del av själva priset.
Utsläppsgräns win-win
Att sätta EU-gränser för vad bilar får släppa ut är en rejäl win-win för konsumenter och miljön. Det gör att tillverkarna pressas att tillverka bränslesnålare bilar, som gör att konsumenterna sparar massor av pengar och miljön blir mindre förstörd. EU-Kommissionen har insett att det är dags att gå från snack till verkstad och deras initiativ till gränsvärden för koldioxidutsläppen diskuterades på en konferens i tisdags i EU-parlamentet i Bryssel. Det var min första insats som inledningstalare i min nya egenskap av vice ordförande i BEUC. Spännande – och viktigt. Argumenten är många för rejäla begränsningar ända till 2025 och det finns skäl att vara optimistinför parlamentets behandling. På bilden talar jag i en av utskottssalarna i parlamentet.
Stoppa mobil-nix
Hej, jag heter Niklas och ringer från BestMobile, jag… Du, jag har inte riktigt tid…Vill du få ner dina mobilkostnader ..Du, jag vet inte…För bara 39 kronor i månaden, inga öppningsavgifter och bara…Ja, sådär håller det på. Oombedda ringer de upp, alltid när man har andra saker för sig där hemma och har tankarna någon annanstans. I en hem, i en måltid, i ett gräl, under favoritprogrammet på TV. Jag har hittills aldtig hört någon som uppskattar dessa samtal. Så varför är de tillåtna? I många länder är de helt förbjudna om man inte aktivt bett om dem. Här är det tvärtom, man måste aktivt be om att INTE få dem. Jag är nixad och får ändå en hel del samtal, framför allt från företag som har en ”relation” med (och det är många med alla ”klubbar” som man tvingas ingå för även de enklaste köp.) men också från vissa okända. Det är alltid lika tröttsamt. Nu vill säljbranschen utöka sitt svängrum genom att införa ett nix-system för mobiltelefoner, där det tidigare varit totalförbud. Vi ska alltså kunna nås när vi promenerar på stan, sitter på krogen eller fågelskådar vid en stilla sjö. Känner du en enda konsument som skulle uppskatta detta så upp med en hand?
När branschorganisationerna möts i nästa vecka planerar de att ta detta oacceptabla beslut. Kritikerna avfärdas – hittills – med två argument: De flesta är nöjda och arbetsmarknadsskäl, ”tänk så mycket jobb som skapas för våra ungdomar”. Till det senare kan bara sägas: Bra med jobb, men att plåga konsumenter får ju inte vara ett sätt att lösa ungdomsarbetslösheten. En sådan tanke öppnar ju oanade möjligheter. Och att alla som inte klagar skulle vara nöjda vägrar jag tror på.
Dödliga överraskningsägg
I USA har de varit förbjudna sedan 1938. Här i EU har industrilobbyn lyckats undvika det. Vilket leder till både tillbud och kvävningsolyckor hos barn. Jag talar över ”överraskningsäggen”, du vet chokladägg med en liten leksak i. Nyligen pratade jag om sådana i TV4 Nyhetsmorgon. Äggen säljer just nu som smör, men när vår säkerhetsexpert Wanda Geisendorf nyligen gick runt i några butiker i centrala Stockholm var det inte svårt att hitta ägg som bröt mot reglerna. Dels var det oläsliga varningstexter, dels var det i ett fall en såpass liten kapsel med leksak så att den utan problem skulle kunna kväva ett litet barn. Detta är otroligt alarmerande och chockerande att vi i Sverige 2013 kan hitta sådant. Mat och leksaker borde över huvud taget i blandas, något både vi i konsumentrörelsen, myndigheterna och läkarna tyckt länge. Små barn förstår ju heller inte faran, de stoppar som bekant det mesta i munnen, speciellt om det innehåller något så otroligt lockande som choklad. Problemet är ju att kontrollera alla tusentals handlare och inte minst importörer som köper billiga chokladägg från Ukraina eller Kina eller var de nu kommer ifrån. Handeln och importörerna är ansvariga för vad de kränger, så problemet och ansvaret ligger ju självfallet där. Även om föräldrar har ansvar för sina barn ska man göra allt för att förhindra tragiska dödsolyckor. Och det kan man, till exempel genom att inte fega ur utan göra som i USA. Vi talar faktiskt om produkter som är tämligen onödiga och tämligen dödliga. Läs mer här.
Kontroll behövs såklart – också
Vad är det för idé med att ha lagar och regler om ingen kontrollerar att de följs? Det var huvudfrågan under det tvådagarsmöte här i Bryssel som går under rubriken ”Consumer Summit”. Svaret från alla – från kommissionär Tonio Borg till oss konsumentorganisationer – är att det måste till en mycket mer aktiv tillsyn, alltså kontroll från de myndigheter som är satta att kontrollera. Gott och väl så. Det har tagit några år att komma dit, men nu när det blir allt mer uppenbart att den EU:s inre marknad inte fungerar enligt skolboken och visionerna börjar man fråga sig varför. Det borde naturligtvis vara självklart att regler utane kontroll blir ett skämt, men här verkar Kommissionen närmast överraskad. I alla fall är nu skärpt tillsyn ordet för dagen, så frågan är då ”HUR?”. Svaren från den hundrahövdade publiken var Mer Resusrer och Mer Samarbete. Helt enig med det, inte en dag för tidigt men det krävs annat också. Flera gånger lyfte jag frågan om straff. Det är för billigt och för riskfritt att strunta i regler och lura konsumenterna och det är klart att här behövs en skärpning. Hästköttsskandalen är ett tydligt exempel på att det inte fungerar idag. Tonio Borg gick så lång att han ville att straffet skulle motsvara vinsten för företaget på grund av skojeriet eller överträdelsen och därmed också skadan för konsumenterna. Det vore ett rejält lyft. Frågan är om det är politiskt möjligt. Dels är det svårt med sanktioner på EU-nivå, det är ofta en fråga för nationella regeringar och här är försiktigheten och det traditionella tänkandet. Sedan behövs annat också: Utbildning och kunskap hos konsumenter och inte minst – och ofta bortglömt – kunskap om konsumenträttigheter hos handeln!! En viktig poäng är att god tillsyn behöver ögon på marknaden, antenner som uppfattar vad som är på gång. Och där är konsumentorganisationerna suveräna spelare, med sina medlemmar och sina nätverk. Här finns en jättepotential!!
Dagen med stort K är här
De flesta har säkert hört talas om både Kanelbullens dag och Kvinnodagen men få har hört talas om Konsumentdagen. Tyvärr. Den har firats världen över i många år men har hittills passerat relativt obemärkt förbi. Nu är den här, den 15 mars. Det är Consumers International med sina 220 medlemsorganisationer som varje år kampanjar gemensamt under en dag för konsumenternas bästa. I år är temat ”Consumer Justice Now”. Snacka om angeläget, med tanke på alla orättvisor, om brist i balans mellan näringslivets och konsumenternas intressen, om skillnaden mellan att HA rätt och att FÅ rätt! Läs mer på vår hemsida.
Året är full av ”dagar” som sätter ljuset på än det ena än det andra, men bara vissa lyckas nå igenom ”bruset”. Det handlar ofta om vilken marknadsföringsbudget som finns och om det finns tillräckligt många som agerar kraftfullt för att lyfta dagen. Eller om den har FN-status. Det hoppas vi och övriga konsumentrörelsen att den ska få. Kanelbullens dag är en kommersiell jippodag, kvinnodagen en viktig manifestdag och konsumentdagen borde bli som den senare – en dag då vi alla uppmärksammar problem och orättvisor som vi sedan bär med oss in i alla andra dagar och lägger lite mer krut på att lösa. Det
Kläm åt dem!
Nu ska vår tvistlösning ses över, och det är mycket välkommet. Som konsument är det ofta en klar skillnad mellan att HA rätt och att FÅ rätt. Konsumentminister Birgitta Ohlsson har nu initierat en utredning som ska titta på hur Allmänna reklamationsnämndens beslut kan få bättre effekt och hur konsumenterna över huvud taget få ett skydd som fungerar både på papperet och när det blir strid i själva verkligheten. ARN:s senaste statistik visar hur ofta konsumenten får rätt och hur ofta företagen följer ARN:s beslut – som ju är rekommendationer. I vissa branscher är det 60-70 procents följsamhet, vilket inte är OK. Det betyder ju att var tredje konsument inte får rätt fast de har rätt. I vissa branscher är det ännu värre, som med hantverkare. Här har problemen i många år varit omvittnade – fusk, schabbel, förseningar, saltade räkningar etc. Alla tror jag att vi känner någon som haft problem med hantverkare om man inte rentav själv kan vittna om det. Det gäller stora belopp och är ofta både mentalt och ekonomiskt uppslitande för konsumenterna. Ändå har i stort sett inget gjorts åt detta stora problem. Råd & Röns svarta lista och program som ”Fuskbyggarna” (nystart nu i TV4) har effekt men inte på ett avgörande sätt. Information och utbildning är viktigt – men inte lösningen. Det vill till att politikerna agerar. Och nu har äntligen Birgitta Ohlsson gjort det. Det är betingat av problem med följsamheten – men också till stor del av att EU kommer att införa en gemensam ordning så att alla 500 miljoner konsumenter ska ha tillgång till tvistlösning. Hur ska det funka i Sverige, hur påverkar det ARN? Som jag skrivit tidigare i ledare och bloggar så är det idag för riskfritt och för billigt att blåsa eller utnyttja konsumenter. Det gäller hästkött, det gäller SMS-lån, det gäller bantningspiller och det gäller alla de tjänster och varor som ARN hanterar. Att lura konsumenter har gjorts ända sedan antikens köpmän manipulerade sina vikter och det kommer att fortgå till tidens ände. Tyvärr. Men från samhällets sida måste budskapet vara glasklart: Skojare och oseriösa företagare ska klämmas åt!
Noll koll på köttet
Varje dag de senaste veckorna har det kommit nya rapporter där hästkött upptäckts av nya livsmedelskedjor och i nya varor. Det har knappast tagit slut än. Samtidigt kommer rapporter om ökat antal smittade av den allvarliga sjukdomen Ehec. Allt detta gör att man i allt högre utsträckning måste fråga sig hur bra koll hela livsmedelsbranschen, inklusive slakterierna, köttgrossisterna och restaurangerna egentligen har över vad de egentligen lämnar över till oss konsumenter. Hästskandalen har knappast tagit slut ännu. Men inget ont som inte har något gott med sig. jag tror faktiskt att denna usla koll på vad som finns i maten har fått allt fler att reflektera över hur hela systemet fungerar. Och fundera på hur sunt det egentligen är att vräka i sig så mycket billigt kött. För djuren själva, för vår gen hälsa och för klimatet liksom miljön i övrigt. Jag hör många bekanta och kollegor runt runt mig just nu – många notoriska köttälskare – som faktiskt är uppriktigt ifrågasättande och som faktiskt skär ner på sin egen köttkonsumtion och börjar snegla på halomi och bönor. Även jag själv och min familj har börjat använda devisen ”mindre kött men bättre kött”. Jag tror faktiskt detta kommer att få långsiktiga effekter. Att människor inser att den galna prispressen och den galna köttfrossan inte är hållbar i längden. Den har ett alldeles för högst pris. Bollen är i rullning och jag tror bara vi sett en liten västanfläkt kring köttet. Nästa vindökning bli när – inte om – nästa köttskandal briserar.
Oläslig text – en skymf
Oläslig text på förpackningar är tyvärr så vanligt att vi vant oss. Det är märkligt att problemet fortfarande är så utbrett – trots att det ju är rätt meningslöst att förse en mattförpackning med information om en stor del av kunderna inte kan läsa vad där står. Och trots att vi i flera år tillsammans med Konsumentföreningen Stockholm, Astma- och allergiförbundet och våra medlemsorganisationer tjatat och påpekat detta. Och okej – det har blivit bättre. tack vare oss. Lite bättre. Men gå ut själv i en mataffär och jag kan slå vad om att du rätt snabbt kommer att hitta ett helt gäng matförpackningar där du inte kan se vad den innehåller, hur den tillagas etc. Det enda du kan se är ATT det finns en text. Liten. För liten. Trots att det finns gott om plats där bilder och loggor istället brer ut sig. Eller ytterligare tio språk. SVT:s förträffliga Plus gick ut och gjorde så och fick snabbt ihop en korg där det var svårt att kora ”vinnaren”. Du kan se här när jag försöker och förklarar reglerna. Nya regler är på gång och det vill till att Livsmedelsverket kommer med skarpa förslag på viktiga faktorer som kontrast, radlängd etc. Varför inte ett krav på att ha svart text på vit botten, det är ju det klart enklaste. Eller vill de inte att man ska kunna det..? Ursäkta den insinuanta tonen men ibland kan man undra varför det ska vara så himla svårt…En matförpackning med för litenm text är inte bara olaglig. Den är också en skymf mot konsumenterna och mot vår självklara rätt att få veta vad vi stoppar i våra kroppar!