Kategoriarkiv: Marknadsföring

Stoppa godisifieringen

Publicerat av
Svara

Vi svenskar äter mest godis i världen – 17 kilo per person och år. En tredjedel är plockgodis. 13 procent av barnen idag äter godis varje dag (var tog lördagsgodiset vägen?). Själv har jag slagits av att det paradoxala i att samtidigt som godis alltmer försvinner från butikskassorna breder lösgodiset ut sig längre in i butiken. På en central plats breder meter efter meter ut sig av staplade lådor med lockande smågott i grälla färger. I småbutiker kan godishyllorna dominera stort. Forskaren Helena Sandberg, som deltog på Konsumentverkets konferens ”Unga konsumenter – utsatta och kapabla”, talade om en ”godisifiering”. Allt mer i samhället förknippas med karameller och kolor. Godis marknadsförs som ett ”måste” till bio och TV-tittande. Produkter, även leksaker, får formen av geléhjärtan och laktritskonfekt. Sajten Gratisgodis.se lockar barn till ökad konsumtion av sötsaker.

Är detta ett problem? Ja, klart att det är. Ungefär vart femte barn lider idag av övervikt eller fetma samtidigt som diabetes 2 ökar. Klart att det också beror på att de rör sig för lite men godis spelar definitivt en betydande roll. Den massiva marknadsföringen bidrar – men det är också en prisfråga. Godis är också billigt och stora skyltar med ”4.90 per hekto” har vi alla sett. Godis ger en vinst på 25-35 procent, eftersom det är billiga ingredienser – grissvålar och andra restprodukter plus billigt socker. Och här finns ytterligare en paradox: Du och jag subventionerar detta via skattsedeln. De som odla socker får gårdsstöd via EU:s jordbrukspolitik (CAP), vilket ur folkhälsosynpunkt måste betraktas som hål i huvudet. Inför en sockerskatt, föreslog fetmaläkarna Claude Marcus ochStephan Rössner, i en debattartikel i våras.  En ”söt skatteväxling”, alltså – en punktskatt som på tobak och alkohol. Definitivt ett förslag att ta upp till diskussion.

Dyra lån blir ännu dyrare

Publicerat av
Svara

Räntan har höjts. Gissa vilka som drabbas värst… Självfallet de som är värst skuldsatta. Nej, nu menar jag inte de som har höga skuldbelopp (bolån etc) utan de som har dyra lån. Alltså kortfristiga snabblån med flera hundra procents ränta. Tro inte att SMS-låneföretagen kommer att vara bussiga och frivilligt bjussa på sin marginal. Dyrt blir ännu dyrare. I E24 idag tar jag upp detta problem. Det finns något moraliskt djupt stötande i reklamen från dessa företag som bygger på lockropen ”varför vänta med att infria dina drömmar – ta ett lån”. En hel generation riskerar att få en förvriden bild av allvaret i att låna, särskilt som skolundervisningen i privatekonomi är skamligt nära noll.

Nu när vi närmar oss årsskiftet och den nya konsumentkreditlagen – med hårdare regler för snabblån – kommer dessutom nya varianter. Testballonger från låneföretagen som kanske, kanske inte faller utom lagen. Folkia lockar med en sorts lån för att betala räkningar. ”Vi tar hand om dina räkningar” låter ju trevligt, men räkningar lär bli skyhög. Det finns all anledning att se upp. Vad innebär det att få en bindande relation till ett högräntebolag iställer för elbolaget, CSN, banken? Vi riskerar att få en utveckling som i USA, där ”payday-loan” ger långivare full access till de intäkter som ramlar in.

Livet är annat än shopping

Publicerat av
Svara

Ett av mina absoluta favoritprogram i radion är Spanarna, en riktig långkörare där Ingvar Storm lättsamt och elegant leder en framsynt panel. Det är fnissigt, charmigt, verbalt hisnande och ofta träffsäkert. Som nu senast, när Calle Norlén bjöd på betraktelsen att ”dumheten blivit dygd”. Utgångspunkten var Lena Ackebos satiriska tecknade serier om hur reklam och konsumtionshets gradvis hjärntvättar oss – något som jag instämmer i är både hejdlöst roligt åt och ångestframkallande. Ett annat exempel var den hejdlösa marknadsföringen av nya Iphone 4. Hur kan man köa i ett dygn i ösregn för att få en telefon som man i princip redan har, som man sedan snällt marknadsför på Facebook utan att det kostar Apple en spänn?

Just det här diskuterar vi alldeles för lite. Jag själv oroas över det sluttande planet, där kommers och shopping liksom blir själva livets mening och det som är icke-kommersiellt och gratis (naturen, till exempel) inte har en chans att hävda sig. Jag menar inte att moralisera, blir bara väldigt trött och efterlyser en mer grundläggande debatt om kommersens kvävande inflytande. Förutom att det inkräktar på våra liv har det ju faktiskt en rätt trist inverkan på jordens resurser och möjligheten till en hållbar framtid.

Klokt om barnfetma

Publicerat av
Svara

En av mina husgudar är fetma-professorn Claude Marcus. Med sitt lugna men djupt engagerade sätt och hela sin akademiska tyngd delar han ut råsopar till fega politiker som inte vill ta krafttag mot barnfetman. Som enligt honom är en klassfråga, fattiga barn blir fetare även om snittet över riket ser snyggare ut än tidigare. Ikväll var det folkhälsominister Maria Larssons tur i Aktuellt-studion. Alla krav på godisförbud i skolor eller ”söt skatteväxling” bemöttes med att det ”inte var så enkelt”, det vill säga ett rungande nej. Sanningen är denna: För att få bukt med barnfetman krävs lagstiftning och reglering av företagens verksamhet, hur mycket man än önsketänker. Så länge skräpmat och godis finns lättillgängligt och marknadsförs till unga mycket mer än nyttigheter så räcker inte att lita på någon god vilja. Det handlar om nåt så megastort som barnens hälsa och då måste både barn och föräldrar få stöd. Vi vet vad som behöver göras, det har utretts i grunden, förslagen är många. Men när det gäller företagens svängrum backar eller duckar politikerna. Så här klarsynt förklarade Claude Marcus det i DN häromdagen: ”Jag tror att det beror på en önskedröm om att det här ska lösa sig ändå och att politiker inte ska bestämma för mycket.”

Bäva, ännu mer TV-reklam

Publicerat av
Svara

Sommaren har knappast, åtminstone inte för mig, lockat så mycket till innesittande och TV-tittande. Men när väl TV-hösten drar igång kommer vi att märka en del förändringar i rutan. Av tveksamt värde för oss konsumenter. På söndag träder nämligen den nya Radio- och TV-lagen i kraft. Därmed kan kanalerna sända så mycket reklam de vill och lagen öppnar också upp för nya ”kreativa” produktplaceringar (detta hoppas i alla fall reklambranschen, vilket är ett oroväckande tecken – ”kreativt” brukar betyda mer och mer svåridentifierbar reklam). Visst behövs reklampengar för allt utom public service, men nånstans måste det finnas en gräns och nånstans måste man ta in ett konsumentperspektiv. Många med mig är hjärtligt trötta på exempelvis fyrans långa och allt fler reklamavbrott, som gör en ordinär nittiominutersrulle nästan tre timmar lång. Man hinner knappt hämta sig och komma in i handlingen efter ett avbrott innan Mediamarkt eller Tele2 dundrar in i vardagsrummet med exakt samma fjanterier som innan.

Det blir intressant att följa utvecklingen, hur mycket de kommersiella TV-kanalerna vågar öka reklamtiden ytterligare innan flertalet tittare definitivt tröttnar. Bättre för oss konsumenter blir det i alla fall inte.