Skickligt lobbat, restaurangbranschen

Momsen ska sänkas på den mat vi äter på krogen. Med tanke på hur stora skattepengar denna jättesatsning kostar är det förbluffande lite man vill säga om effekterna. När Maud Olofsson vid dagens presskonferens fick frågan vände hon den till att ”Vi måste ju lyssna på branschen!”. Liknande hördes från alliansbröderna, som alla uttalade sig lika vagt om vad detta skulle leda till. Frågan är då: Vad kommer den att leda till för oss konsumenter? Ja, är det någon som på allvar tror att priserna kommer att sänkas? Vid tidigare momssänkningar i andra branscher har företagen raskt trollat fram påstådda kostnadshöjningar och så har effekten ut mot kunden varit plus minus noll. Det är en naturlig reaktion – att alltid spana efter möjligheter till marginalhöjningar. En sänkning av momsen är rena gudagåvan. Den enda slutsats man kan dra av detta: Grattis restaurangbranschen! Att med så vaga argument och i kristider lobba igenom ett så kostsamt politiskt beslut är värt vilken PR-utmärkelse som helst. Här har vi utan tvekan Årets lobbyist!

Regering ur spår

Ulf Adelsohn har en gång varit partiledare i moderaterna. Det kan man inte tro när man läser vad han säger i dagens SvD Näringsliv. Han ska avgå som SJ:s ordförande och efter två kaosvintrar skräder han inte orden. Hör här: ”Vi har Europas bästa ekonomi och Europas sämst underhållna järnvägar.” Och, om avregleringarna : ”Man har inte gjort minsta analys av vad avregleringen kommer att innebära, det är det första. För det andra ska konkurrens ske på lika villkor, men som det ser ut nu finns det knappt spår för de som kör i dag. För det tredje har vi Europas sämsta underhåll av järnvägar, det går inte att komma i tid hur bra man än är.”

Samtidigt hör av att SJ får allt sämre ekonomi, till följd av att färre åker tåg. Hallå! Det finns ett samband!! Regeringens snålhet är helt obegriplig, kortsiktig och drabbar konsumenterna. I vintras fick vi och vår medlemsorganisation Resenärsforum än en gång anledning att upprepa elementära konsumentkrav. Och det finns än en gång anledning att upprepa att man inte kan sätta igång en avreglering utan att göra en ordentlig analys. Ur konsumentperspektiv. Tjänar inte vi konsumenter på det så är ju allt tämligen meningslös. Så Reinfeldt och Borg – lyssna på er partibroder och gör en satsning värd namnet. För konsumenternas skull. Och miljöns.

Visst ska företagen rädda världen

Socialt ansvar är temat för många seminarier här i Almedalen. 86 procent av svenska folket anser företagen ska ta samhällsansvar.  Sex av tio har någon gång valt bort en produkt eller tjänst av detta skäl. Allt enligt en undersökning som presenterats på seminariet ”Ska företagen ta socialts ansvar?”. Vilket för övrigt är fel sätt att ställa frågan, mer korrekt är vår egen rubrik på vårt seminarium den 8 november: Hur ska företagen rädda världen? En annan viktig fråga är: Lönar det sig att vara schysst? Allt fler är beredda att svara ja på den frågan. Eller att se ansvar för miljö och socialt ansvar som en ”hygienfaktor”, alltså något som man inte kan strunta i för då kan det gå riktigt illa. Känslan här på Almedalen är att det är mycket stora krafter i rörelse. Allt syns inte för oss som konsumenter, men nätverk, policies, tjänster, produkter, normer utifrån hållbarhetsperspektiv skapas i en rasande takt. Det finns en del kritiker till alltihop, som talar om ”vänsterns trojanska häst” och att hela utgångspunkten med att företagens över huvud taget har ett samhällsansvar har fel. Gudskelov är de få, och de blir allt färre. Företagens är en del av samhället, de tar del av samhällstjänster som utbildad arbetskraft och infrastruktur och ska därför ta ett samhällsansvar. De har också en moralisk skyldighet, utan att därmed på något sätt blir omoraliskt att tjäna pengar.

Ett steg till mot schyssta kläder

Våra kläder utgör en av de största miljöbovarna. För att ta fram en vanlig t-shirt – en sån där som och jag har massor av hemma i garderoben – slukar 500 liter vatten och tre kilo kemikalier (varav en stor del gifter) i produktionen.  Detta i en tid när kläder är slit- och släng-varor, reklamen handlar om låga priser och alternativen ofta är svåra att hitta (se bland annat vårt projekt ”Gröna trådar”). Igår ordnade Fair Trade Center ett jätteevenemang i Almedalen, där man visade tuffa kläder i material som är snälla mot natur och människor i produktionen. Celebriteter som Åsa Romson, Softa Arkelsten och Gudrun Schyman som lite ovant men förtjust vandrade upp och ner för catwalken. Jubel och applåder. Lite halleluja-stämning som inger ett lite hopp om bättre skjuts på den megaförändring som krävs. Men det är mycket långt kvar och här krävs både nytänk och många som jobbar för att göra schyssta kläder till normen och inte undantaget.

Vi är matkonsumenter även i skola, vård och omsorg

Tre miljoner frukostar, luncher och middagar serveras varje dag i det offentliga. Här på skolor, sjukhus och äldreomsorg finns ingen valmöjlighet, här lyser ofta miljö- och djurskydd med sin frånvaro. Mycket smakar inte och serveras på ett sätt som mest skapar avsmak och är långtifrån så hälsosam som den borde. Detta var utgångspunkten för Sveriges Konsumenters seminarium i frågan i Almedalen.  Och trots stenhård konkurrens blev det överfullt i salen när experter från olika gång redde ut problemen och möjliga lösningar. Några slutsatser: Detta är ingen fråga om pengar, det är en system- och kunskapsfråga. Samtidigt är det djupt oroväckande att domstolar nu börjat tolka lagen som att man inte kan ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling, bland annat i Sigtuna. Vilket är helt befängt och måste lösas på politisk väg snarast. Ett stort problem är också att ett fåtal stora företag, bland annat Cervera, konsekvent överklagar upphandlingsbeslut och därmed bidrar till att bromsa en hållbar utveckling. Några av dem som också behöver göra läxan är regeringen, Konkurrensverket med flera. Det finns hopp och goda exempel, bland annat Region Skåne, som ligger långt framme och som var med på seminariet.

Vi på Sveriges Konsumenter har ju traditionellt tala mycket om maten på butikshyllorna, men nu har vi gått ett steg längre. Och här behövs en aktör med ett renodlat konsumentperspektiv – och det är vi!

På väg…

Arlanda. Försening. Dis. Alla verkar vara på väg till Almedalen. Känns spännande att få vara en del av detta. Har gått igenom seminariekalendern, som vanligt finns det alldeles för mycket man vill gå på och alldeles för mycket som krockar. Som sagt, Almedalen är ett gratis v, men tyvärr alldeles för mycket kvalitet på alldeles för kort tid. Lite synd att så många seminarier kommer att stå med halvtomma lokaler när de är värd ett betydligt bättre öde. Igår startade den partipolitiska delen av politikerveckan med talen av partiledarna. Miljöpartiet pratade mycket om utbildning och behovet av kunskap, förvånansvärt lite om miljö. Och ingenting om konsumentpolitik. Det lär knappast Fredrik Reinfeldt göra ikväll heller. Moderaterna har helt tagit mediakommmandot idag med utspel på alla kanter.Skickligt, men också skrämmande att det med skicklig PR går att dominera media så fullständigt.

Och i morgon är dags för vårt eget seminarium – en eftermiddag på temat Den offentligt upphandlade måltiden. Återkommer till den.

Almedalen på gott och ont

Årets politiska megashow är igång – Almedalsveckan i Visby. Sveriges Konsumenter ska dit (se hemsidan), jag ska dit. Jag ser verkligen fram emot det, men uppriktigt talat med lite blandade känslor. Jag har på plats följt politikerveckan sex år i rad och mycket har hänt. I år är det – igen! – fler evenemang än någonsin, 1500. Detta trots att det är året efter ett valår. Förra året var det också rekord och då suckades det (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att nu kan det väl ändå inte bli mer. Vem ska gå på allt detta? Så konkurrensen var och är stenhård, rätt många seminarier kommer att ha glest med publik. Tidigare år har jag sett flera påkostade hearings med dyra lokaler och moderatorer i trettiotusenkronorsklassen, där den handfull som satt i bänkarna uteslutande var från delatagarnas egna organisationer.

Men för att bena ut fenomenet Almedalen – först det positiva:
Tillgängligheten och mötena: Det är en avslappnad mötesplats där gräddan av Sveriges beslutsfattare strosar runt i samma kvarter med shorts och ett leende på läpparna. Det är unikt och gör det enkelt för organisationer som vår att knyta nya kontakter, få en pratstund eller boka ett möte längre fram.
Kvaliteten: Seminarierna är ofta av mycket hög klass, med aktuella teman och högintressanta och kompetenta föreläsare. Enorma möjligheter att kompetensutveckla, skaffa nya data. Att föra fram sina ståndpunkter och vara med i intressanta diskussioner. Och allt är gratis. Ett gigantiskt folkbilningsuniversitet, inklämt på en vecka. Jag vet kunskapstörstande semesterfirare som passar på att ta för sig av smörgårdsbordet – både det bildliga och det bokstavliga. Och som får sin kändismöteskvot fylld för ett par år framåt (ett semestertips, kanske…!)

Sedan det negativa:
Money talks: Hotell och attraktiva arenor är fullbokade flera år i förväg till skyhöga priset. Som stiger hela tiden. Vi har blivit sv med boende för att PR-firmor bjudit dubbla hyran. Plånbokens storlek gör att de, storföretag och för den delen stora organisationer har mycket större möjlighet att få genomslag. Klyftan har ökat mellan stora och små aktörers chans att synas. Även det offentliga Gotland deltar i racet, Gotlands museum tredubblade förra året sin hyra för en halvdag till 15 000 kronor.
Berättigade satsningar? När Försvarsmakten satsar 900 000 kronor (DN idag) att vara med kan man fråga sig om det är rätt användningav skattepengar. För de vill ju påverka politikerna, sina uppdragsgivare. Ska de det? Är det värt det?

Alltnog: Almedalsveckan är igång och det ska bli mycket intressant vad fokus blir i år. Jag kommer som vanligt att ha på mig konsument-glasögonen och höra av mig här på bloggen och via Twitter. Vill du kolla förra årets blogginlägg från de olika partiernas dagar så kolla in juli 2010 här nere till höger.

Själva satsar vi på en hel eftermiddag om offentligt upphandlade måltider – en sprängande aktuell politisk fråga. Kom till Gotlands Högskola tisdag eftermiddag om du är i Visby. Jag och ordförande Örjan Brinkman inleder och vi kan lova en intressant eftermiddag tillsammans med våra medlemsorganisationer.

Dubbelt lyft för EU-konsumenterna

I åratal har två maffiga regelpaket manglats inom EU:s beslutsmaskineri. Båda kommer att få daglig effekt på unionens alla 500 miljoner invånare, från Pajala till Palermo. Det ena är konsumenträttsdirektivet och det andra livsmedelsmärkningsförordningen. Bakom dessa krångliga benämningar döljer sig grundläggande rättigheter som den att få reklamera en trasig vara, ångra ett köp och att få grundläggande och ibland livsviktig information om vad maten innehåller. Sveriges Konsumenter har varit involverade i båda på på nära håll sett hur läget har pendlat mellan att bli ett jättepaket med faktiska försämringar för konsumenterna till mera tummetottar. I vår har det varit extraintensivt i båda parlemnet och ministerråd – som måste vara överens i båda fallen. Starka lobbykrafter har agerat för exempelvis änna slapapare krav för läsbarheten på livsmedelsförpackningarna.

Alltnog. Nu är det klart, eller i alla fall nästan. Läs mer på vår hemsida. Man kan konstatera att tack vare konsumentrörelsen blev det faktiskt riktigt bra. Det har varit ett hårt och slitsamt arbete, inte minst från europeiska BEUC. Men det har gett resultat. Man har lyssnat på oss. Så nu blir det ångerrätt för köp av gatuförsäljare, vilket vi inte hade tidigare. Det blir samma ångerrätt för alla EU-länder, 14 dagar. Det blir klara och tydliga regler för information på livsmedelsförpackningar. Minimikravet på bokstäver kunde vara bättre (idag 1,2 millimeter) men det vill till att det nu också blir tydliga krav på kontrast och annat som ska göra det lättare att se vad maten innehåller. Det känns skönt att lagstiftningspaketen har kommit hamn och snart kan börja förbättra vardagen för oss konsumenter. Vad vi lär oss av de gångna årens arbete är att konsumentrörelsen behövs. Och att den måste ha muskler att hålla sträckan ut.

Brott mot konsumenterna

En krigsförbrytare har äntligen fångats in och ska föras till Haag för att stå till svars för omänskliga brott mot mänskligheten. Systemet med en internationell domstol har visat sig fungera och leder nog till att tyranner lite varstans har anledning att darra. Det leder min tanke till den internationella konsumentkongressen i Hongkong nyligen, som jag bloggat och twittrat en hel del om. I ett fantastiskt tal stakade konsumentlegenden Anwar Fazal ut vägen framåt. Han hade elva idéer till ”projekt” till nytta för konsumenterna. Ett av dem var en internationell domstol för brott mot konsumenterna. Sådana begås nämligen ständigt, fast inte av enskilda utan av företag runt världen. Även om det inte handlar om slakt av hela folkgrupper som i Bosnien och Rwanda, så kan de bidra till att förstöra miljoner människors liv. Vi talar om läkemedelsförfalskningar, fusk med mat som leder till förgiftningar, ockerräntor, stopp för läroböcker till fattiga barn på grund av rika länders upphovsrättslagar, massreklam till barn som grundlägger hälsofarliga kostvanor, miljöförstöring och mycket annat. När man hör konsumentkämpar från Afrika, Asien och andra delar av världen tala om vad mäktiga företag kan orsaka blir man bestört – och förbannad. Ofta kommer de nämligen undan. Eller har möjlighet att förhala rättsliga processer. Så jag tycker absolut att man skulle kunna diskutera ytterligare en internationell domstol, för att markera att världssamfundet tar konsumenternas parti när de råkar illa ut. Även om jag inser att vägen till ett förverkligande är lång – kanske till och med längre än till en domstol för brott mot folkrätten…

Se för övrigt en intervju med Anwar Fazal här.

Övergrepp mot barn

Habbo och Stardoll är två sajter som skamlöst utnyttjar barns längtan efter uppskattning och gemenskap. Allt för att tjäna pengar. På Stardoll – en sajt för ”tjejer som älskar mode, shopping, inredning och att skaffa nya kompisar” – kommer ideligen uppmaningar till barnen att betala för att bli en Superstar, vilket ger nya möjligheter och status. Även om barnet tackar nej återkommer uppmaningarna envist. Stardoll skickar dessutom reklam-mail till barnen för att de ska köpa virtuella möbler (!). Habbo har samma grundtänk – själva inträdet är gratis men barnen lockas ständigt att betala för att få mer status, kompisar, prylar på nätet. Det är själva affärsidén.

Sånt här gör mig fruktansvärt upprörd. Att så försåtligt utnyttja barn för snöd vinning går långt bortanför anständighetens gräns och jag förstår uppriktigt talat inte hur man kan stå ut att arbeta på Habbo och Stardoll med såna affärsmetoder. Konsumentombudsmannen anser att det dessutom är olagligt, och har stämt de båda företagen. Applåder och visslingar, sätt åt dem!  Nu ska domstolen avgöra var lagens gränser går. Om det visar sig vara juridiskt tillåtet är det definitivt dags för en lagändring.

De här tilltagen visar på det sluttande plan vi befinner oss på när det gäller kommersiell påverkan mot barn. Barn är barn, utan våra erfarenheter och insikter om hur världen fungerar. De måste förskonas från sånt här skojeri, jag skulle faktiskt vilja kalla dem för övergrepp, som sker när de sitter i sina flick- och pojkrum och bara längtar efter att få vara en i gänget och ha lika många kompisar som alla de andra…