Lördag och dags att lämna Visby och Almedalen. Den sjunde för mig och det mest lyckade för Sveriges Konsumenter. Deltagande i åtskilliga seminariet, ett eget mycket lyckat sådant (som fått omdömet ”veckans bästa seminarium” av flera åhörare, ursäkta skrytet). Och så vårt Tält, placerat i själva epicentret i Almedalen Donners plats. Nu vilar vi ut, laddar för en intensiv höst med flera spännande evenetält
mang och sedan ett nytt Almedalen. Som blir ÄNNU bättre.
Speedejting med minister
Vilse i valfrihetsdjungeln var uppenbarligen precis rätt tema för Almedalen. Det upptäckte vi igår när Sveriges Konsumenter höll seminariet på högskolan i Visby. Nästan hundra personer ”knödde” sig in i lokalen och flera fick vända i dörren. Fyra namnkunniga personer fanns i panelen: Åsa Romson, Anna Maria Corazza Bildt, Ardalan Shekarabi och Barbro Westerholm. Bakom dem på whiteboarden hade vi skrivit rubriker på alla de marknader där konsumenten nu ska orientera sig i – allt från pensioner till taxi. Alla djungler var och en på sitt sätt. Det blev också en intensiv debatt och som moderator (tillsammans med Örjan Brinkman) var det en av de roligare jag lett. Alla var på hugget verkligen och vi hade kunnat hålla på en timme till utan några som helst problem. Men vi lyfte frågan, debatten lär gå vidare om hur mycket en alldeles vanlig konsument rimligen klarar av. Alla har ju inte kunskap, tid och intresse för att göra alla dessa val. Och det måste finnas ett bra svar: Vad händer om man INTE väljer? Ska man då få skräpalternativet? Ett ultrakort referat skulle kunna se ut så här: Corazza-Bildt: Öka valfriheten, inte minst genom att göra det enklare och säkrare att handla på den inre marknaden. Barbro Westerholm: Nu måste vi ta hand om den valfrihet vi uppnått och förenkla för konsumenterna. Shekarabi: Konsumenterna behöver kraftigt stöd, möjligen ska man överväga att reglera eller t o m återreglera. Romson: Det är viktigt att även lyfta in konsumtionen och hållbarhetsaspekterna, hur konsumenterna kan få ett ökat stöd där. Åtminstone de tre sistnämnda underströk kraftigt den ideella sektorns potential att vara ett starkt stöd för konsumenterna. To be continued…
…har det handlar om för min del dessa första två dagar av Almedalsveckan. Reklam – en debatt som Sveriges Annonsörer ordnade om varför en ny undersökning visade att allt fler tycker illa om reklam. Mitt svar: Den finns överallt, är tröttande, lurig och slingrar sig inpå oss på nya vägar där det inte framgår att vi utsätts för kommersiella budskap. Fetma – det var Viktväktarförbundets diskussion om hur man kan arbeta mer förebyggande för mindre fetma och ökad folkhälsa. Och EU – det handlade om hur EU kan ge medborgarna ökat inflytande. I alla tre har jag varit inbjuden för att ge konsumentperspektivet, alltså se frågorna både från ”köksbordet” och vardagen och från oss som ”konsumentlobbyister”. En entimmesdebatt i Almedalen löser inga problem men kan ge några nya välbehövliga insikter hos makthavare och göra att utvecklingen kanske tar några myrsteg i rätt riktning. Dessutom placerar det Sveriges Konsumenters och våra mål på kartan. Och så ger det nya kontakter, det är spännande och intressant att möta sådana som Filippa Reinfeldt, Anna-Maria Corazza Bildt och Anders Eriksson, vd för Sveriges Annonsörer.
Jag är positiv till Almedalsveckan. Det är ofattbart många seminarier – 1800 mot 1500 förra året. Det är en en hel del mingel som mest verkar vara för att PR-branschen ska frottera sig med varandra. Men det är en demokratisk mötesplats om man väl tagit sig hit och den ger mycket möjligheter att göra sig hörd. Och att få nya insikter av de bästa experterna och tyngsta makthavarna vi har i Sverige. Och i morgon är det vår tur att ordna årets konsumentseminarium – Vilse i valfrihetsdjungeln. Vi utmärker oss genom att ha ett suveränt gäng spännande och ”tunga” politiker. Och att vi inte sätter frågetecken efter rubriken. Välkommen kl 8.30 till Högskolan, sal E45.
Solen lyser förhoppningsvis över Gotland i nästa vecka. Här lyser den inte, där jag sitter i en liten skånsk stuga och förbereder årets Almedalsvecka. Det blir den mest intensiva jag varit med om under mina snart åtta åt på Sveriges Konsumenter, eftersom ovanligt många vill ha med konsumentperspektivet i sina debatter. Och det välkomna vi naturligtvis. Det känns lite ”äntligen har de fattat”. Tidigare år har vi försökt vara med på så många ställen som möjligt under den intensiva veckan och ställa en publikfråga. Nu har vi tagit plats i panelerna på scenen. Själv ska jag prata om taxi, fetma, smarta elnät, reklam och EU:s medborgaragenda. Mina kollegor ska prata djurskydd och elbolagens kundhantering. Och så ska vi själva ordna ett seminarium med rubriken ”Vilse i valfrihetsdjungeln”, där fyra välkända politiker ska debattera hur det går att underlätta för alla som känner att de inte kan eller hinna med att göra alla de val vi förväntas göra. Välkommen till Högskolan kl 8.30 på onsdag om du är i Visby. Välkommen också till vårt tält på centrala Donners Plats där vi torsdag- lördag ska ha ”speed-dejting” med konsumentvägledare och dessutom visa upp vårt ungdomsprojekt ”Ingen blåser mig”.
Det blir en intensiv och spännande vecka. Vi ska göra allt vi kan för att konsumenterna röst ska höras. Följ gärna vad som händer här på bloggen.
Äntligen! Så får man väl säga om det förslag om skönhetsoperationer som kom idag. Detta är en miljardindustri, där konsumenter spenderar 10 000-tals kronor för att lyfta ögonlock, bröst, pannor och minska näsan, buken och andra kroppsdelar. Hårresande nog har den varit i det närmaste oreglerad, vilket vi varit i det närmaste ensamma om i EU. Ett mysterium kort och gott. Utredaren Karin Lindell, tidigare generaldirektör för Konsumentverket, har gått till verket med stor kraft och engagemang, hon har inte sparat på krutet. Bra jobbat, Karin! Blir förslaget verklighet krävs tillstånd för att sätta kniven i folk, det kan bli böter och fängelse om man slarvar och 15-åringa tjejer ska inte kunna skuldsätta sig för att skaffa sig större bröst, vilket sker idag. Nu krävs mod av myndigheter och regering att stå emot branschens lobbykrafter och genomföra förslaget och dessutom resurser till en fungerande tillsyn, så att lagen inte bara blir ett läckande såll. Men förutom lagstiftning behövs någonting mer: En debatt om varför denna branschen växer så starkt. Jag talar om de skönhetsideal vi itutas från barnsben, den budskap av ”du duger inte som du är” som strömmar emot oss och som gör mig så otroligt upprörd. Läs mer om Sveriges Konsumenters reaktion här.
Nu avslöjas ytterligare en skandal med ommärkning av mat – denna gång av Aftonbladet. ICA har ertappats med fingrarna i syltburken, fast nu handlar det om ostar. Kunderna har lurats genom att ett nytt datum har satts ut när osten packats om. Människor har till och med blivit sjuka. Självfallet är detta helt hårresande och oacceptabelt, sannolikt också olagligt enligt Livsmedelsverket. Det handlar inte heller om några småbutiker utan exempelvis vinstmaskinen ICA Kvantum i Kungens kurva. Att reducera svinn är en sak, det är bra. Men det ska vara ärliga tag och det ska inte ske på bekostnad av människors hälsa. Troligen är detta dessutom bara toppen på ett isberg som avslöjats nu. Hur mycket ommärkt har inte du och jag antagligen släpat hem..? Efter köttfärsskandalen för några år sedan blev det sannolikt skärpning i leden, men så sakta började oskicket breda ut sig igen. Det här är genuint uselt av de handlare som gör det och säger en del om moral och profithunger. Men det säger också en del om den bristande livsmedelskontrollen på många håll. Sveriges Konsumenter har föreslagit förstatligande av livsmedelskontrollen parat med rejäla resurser. Kanske dags för det nu…
I veckan har Svenska Dagbladet kampanjat om riskerna med att äta burkmat. Fyra reportrar har gjort sig själva till mänskliga försökskaniner och resultatet är alarmerande: Klart höjda halter av Bisfenol A, en kemikalie som tidigt förbjudits i nappflaskor och som man nu hårdstuderar för att kolla hur den påverka människors hälsa. Det är bra jobbat och Svenskan och sätter än en gång fingret på ett antal problem. Det största är att vi har för dålig koll på alla kemikalier – både den direkt effekten av dem på människor och den så kallade cocktail-effekten, alltså effekten i kombination med andra kemikalier. Människor, inklusive barnen, får ständigt agera försökskaniner för att kraven på tillverkarna inte är tillräckligt tuffa. Försiktighetsprincipen borde tillämpas mycket hårdare och man måste på allvar diskutera vem som egentligen ska ha bevisbördan för farlighet och ofarlighet. Och vem som ska göra städjobbet. Det finns lagar om ansvar för produkter men fortfarande är det sällan förorenaren betalar – det är samhället och vi människor med vår hälsa.
Larmet om bisfenol A är inte det första. Det har varit många fler, det kommer många fler. Såväl Margot Wallströms provtagningskampanj som Stefan Jarls film ”Underkastelsen” visar hur illa det sammantaget är ställt. Skälet är för mycket chanstagningar, för mycket fullskaleexperiment. Resultatet visar sig sällan på kort sikt, vilket är en del av problemet. Om ett par decennier kanske vi har ett tydligare facit för allt vi utsätter vår hud, lungor och mage för – men då kan det ju vara så dags. I fallet med burkmaten kan man ställa sig en rad frågor: Varför upptäcktes inte detta tidigare? Varför krävs det journalister för att utröna en tydlig risk med vardagsmat? Vad är inte det om ett kraftfullt underbetyg till såväl politiska beslutsfattare, till Livsmedelsverket och andra tillsynsmyndigheter, till livsmedelsindustrin som med full vetskap om potentiella risker med bisfenol A ändå petar in dem i direktkontakt med den mat vi äter. Det är riktigt uselt. Och oacceptabelt.
Jag har ett fantastiskt roligt jobb, det är ett privilegium att få ”missionera” och övertyga andra om vikten att satsa på konsumenterna. Behoven av insikt och kunskap är enorma. Den gångna veckan blev detta extra tydligt. Här kommer en samlad veckorapport om detta. En av mina läsare (Hej och tack, V) påpekade att jag uppdaterar min blogg för sällan, vilket är helt rätt men också svårt när det händer så mycket. För samtidigt som det här jobbet är enormt kul och stimulerande så är det också enormt frustrerande. Just eftersom behoven är så stora. Och vi som konsumentorganisation, jag som generalsekreterare och mina flitiga medarbetare inte hinner med att vara överallt och att ta vara på alla möjligheter. Och då kan bloggen ibland bli lidande. Ska försöka bättra mig. Följ mig gärna på twitter, där gör jag ofta inlägg mellan bloggarna.
Alltnog, förra veckan ägde Konsumentdagarna rum, denna gång i Gävle. Ett par hundra konsumentvägledare, politiker, myndighetstjänstemän etc träffas, en koncentrat av ”Konsument-Sverige” med kära återseenden, inspiration, diskussion. Tre teman dominerade: Skönhetsoperationer. Bedrägerier. Utredningen ”Framtidens stöd till konsumenter”. De båda första är problem i ökande, levande exempel på att det behövs bättre stöd för konsumenterna. Förhoppningsvis kommer Karin Lindells utredning om estetisk kirurgi med kraftfulla förslag den 15 juni som göra konsumenterna betydligt mindre utsatt. Två veckor senare kommer den statliga utredningen om konsumentvägledninge, som enligt Birgitta Ohlsson kännetecknas av fyra O.n: Orättvis, Ojämlik, Okänd, Otillräcklig. Ett sånt uttalande förpliktigar. Nu kan det verkligen inte bli bara en tumme efter att utredningen lagt sitt förslag. Det måste innebära ett kraftfullt lyft för konsumenterna i hela landet.
Direkt från Gävle åkte jag till Lövsta utanför Uppsala. Där invigde Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) en helt ny forskningsanlägg för friskare djur och mer miljövänlig djurhållning. Jag var inbjuden att tala om konsumentperspektivet på djuromsorg. En eloge till SLU som lät mig göra det för ett mycket prominent auditorium – jordbruksprofessorer, närinsglivstoppar och inte mindre än två kungligheter (Kungen och prins Carl Philip). Konsumentperspektivet glöms alldeles för ofta bort på seminarier, hearings, debatter. Mycket av slentrian, man brukar inte ha med konsumentperspektivet. Men nu fick jag ge inspel om varför det som göra i landbruket, på SLU och i industrin både påverkar och kan påverkas av Sveriges nio miljoner konsumenter. Min presentation finns här.
En bra vecka i mitt liv som konsumentföreträdare. Nästa vecka blir också spännade. Det kommer handla mycket om konsumentmakt på elmarknaden. Två hearingar i ämnet. To be continued.
84 av landets kommuner sviker sina konsumenter genom att ha ingen eller undermålig konsumentvägledning. I tider när många har det tufft och där det är mer komplicerat att vara konsument är detta obegripligt. Vår kartläggning publicerades igår och kommer att vara hett stoff på Konsumentdagarna, som startar i Gävle idag. Det ska bland annat bli intressant vad konsumentminister Birgitta Ohlsson säger i morgon på konferensen. Hon har ju tillsatt en utredning som snart ska vara klar, med det uttalade målet att göra det mer rättvist över landet. Det har varit ett behov länge, där många kommuner har en bra rådgivning medan många struntar i den eller bara tillsätter någon för ett par timmar i veckan, i praktiken en sorts ”alibiverksamhet”. Det behövs krafttag och riktig handling. Till problemet bidrar den utbredda okunnigheten bland kommunala beslutsfattare vad det hela går ut på – och bristen på insikt att det är en relativt billig verksamhet som betalar sig. I den allmänna debatten saknar jag också handeln, som har allt att vinna på kunniga konsumenter.
Var femte kvinna kan tänka sig att förändra sitt utseende med hjälp av en plastikoperation. Det visar en Sifo-undersökning som presenterades igår i SVT:s serie ”Skönhetsbubblan”. Där granskas den i princip oreglerade skönhetsbranschen, som varje år utför tusentals ingrepp – plastikoperationer, botoxinjektioner, läppförstoringar och mycket annat. Det är dyrt och förknippat med faror för hälsan. Ändå tycker många att det är värt både risken och pengarna. Vilket säger en del om vårt samhälle och hur starka skönhetsidealen är…Ett annat bevis är alla annonser för mer eller mindre mirakulösa bantningsmedel. Under de 25 år som jag arbetat med konsumentfrågor har de haft ungefär samma upplägg. Och framgång. De utnyttjar vårt önsketänkande om ett ”quick fix”.
En sådan annons har vi anmält till Konsumentverket. Det är företaget FormLife, som lovar välkomstpaketet gratis när det i själva verket kostade mer än tusenlappen. Bakom ligger en oåtkomlig skojare i Danmark. Just bantningsmedel har lockat till sig många lycksökare, eftersom deras kunder så gärna VILL att det ska vara sant. Just den här starka önskan, eller desperationen i vissa fall, är ju driven av hur vi uppfattar att vi SKA se ut. Skönhetsidealen speglas i traditioner, film, reklam. Det börjar i tidig ålder, titta bara på kvinnor i Disney-filmer. När ohälsosamma matvanor och för lite motion leder till växande magar så ökar också marknaden som ”hjälper till”.
Skönhetsbranschen, den som skär och sticker i vår kropp, behöver regleras för att få bort skojeriet och säkra konsumentskyddet. Det paradoxala är att om man lämnar in sin bil har man ett bättre rättsligt skydd än om man lämnar in sin kropp. En förändring är förhoppningsvis på gång. Karin Lindell, tidigare KO, presenterar sin utredning i frågan den 15 juni.
Men detta handlar om så mycket mer. Det handlar om möjligheten att bevaka alla dem som säljer på osäkra människor svindyra preparat utan långsiktig effekt. Att komma åt skojarna. Där för Konsumentverket en högst ojämn kamp, som inte blir lättare av att reklamen poppar upp på tusentals svårövervakade hemsidor. Det handlar om politiska krafttag för att komma tillrätta med ohälsa och fetma. Där regeringen gör alldeles för lite, vilket i sig är en monumental skandal. Låt oss återkomma till det vid ett senare tillfälle. Det handlar om kunskap hos konsumenterna, redan från barnaåren om hur kroppen funkar och vad som är bra och dåligt för hälsan. Om att ge föräldrarna och skolorna stöd i att ge barnen sunda vanor.
Vi behöver också en debatt kring kroppsfixering och skönhetsideal. Mycket mer än idag. Och ett större ansvarstagande från dem som – medvetet eller omedvetet – formar våra ideal. Sist men inte minst handlar det om attityd och inställning. Att du och jag och alla andra duger – precis som vi är.