Författararkiv: jan.bertoft

Mobilbetalning på villovägar

Publicerat av
Svara

Det har dragit upp till debattstorm om att sms-betalningar stoppas för enkla tjänster som buss- och tunnelbanebiljetter. Bakgrunden är komplicerad med lika delar stopp för penningtvätt och ha-begär hos alla de stora mobiloperatörerna, som gemensamt försöker få genomslag för sin lösning WyWallet. Debatten är sund och skjuter in sig på väsentligheterna ur konsumentsynpunkt: Krångligheten för konsumenterna och integriteten. Mobila betalningar är framtiden men det får inte innebära att vi bejakar allt nytt. Ibland kan utvecklingen hamna på villospår. Själv har jag många gånger köpt bussbiljett via sms och det har varit väldigt praktiskt de gånger man glömt sig SL-remsa eller glömt ladda kortet. Kontanter funkar ju inte, inte heller kreditkort (på bussen, alltså). Ett sms och saken är biff, en toppenlösning för sällanköparna som tillåter en att vara lite mänsklig. Dessutom en möjlighet för dem – mina föräldrar till exempel – som inte har en smartphone men väl klarar att skicka ett sms. Nu blir det olika lösningar för olika företag, som kräver appar och registrering. Vilket är förenat med krångel och utelämnande av personuppgifter. Det är ett otyg att vi i alla sammanhang måste ge ifrån oss data, som sedan kan användas för reklam och i många fall kan lämnas vidare och som vi inte har kontroll över. Våra köpmönster kartläggs in i minsta detalj och vi måste på allvar fråga oss vad vi egentligen är beredda att acceptera. Vi befinner oss på ett sluttande plan och det måste vara okej att vara vara konsument trots att man inte är särskilt tekniskt lagd och vill slå vakt om sitt privatliv.

Varning för jul-rea!

Publicerat av
Svara

Nu är julreans tid. Men det finns en baksida. Billiga lockvaror som snabbt tar slut och fiktiva ordinarie priser är två av knepen för att locka oss till butikerna. I år har Siba lockat med rabatter på ”upp till 25 procent” som i vissa fall visat sig vara 0 procent. Omoraliskt, oförsvarligt och i många fall olagligt. Men eftersom risken att bli straffad är liten fortsätter eländet.

Att rea, rabatt, extrapris etc har en sådan dragningskraft beror på att vi alla vill göra fynd, ingen vill ju betala mycket i onödan. Butikerna är förstås omåttligt medvetna om denna vår svaga punkt, vilket får vissa att falla för frestelsen att ta i lite extra, att slira lite på sanningen – eller att blåljuga konsumenterna rakt upp i ansiktet. Inför förra årets mellandagsrea avslöjade två dagstidningar ett omfattande fusk med höjda ordinariepriser precis innan och lockvaror som – om de nu fanns – hade en tendens att ta slut direkt.

Visst, det finns lagstiftning. För att en affär ska få locka kunderna med ordet ”rea” i sin reklam ska försäljningen ske under en begränsad tid, varorna ha väsentligt nedsatta priser och varorna annars finnas i affärens vanliga sortiment. Men Konsumentverket har inte en chans att hålla ordning på alla Sveriges reor och kampanjer. Det skulle kräva en tiodubbling av tjänstemannakåren i Karlstad, minst. Dessutom finns inga bestämda definitioner på ”begränsad tid” eller ”väsentligt nedsatta”.

Så där står vi, konsumenterna, i djungeln av olika så kallade erbjudanden. Ganska utelämnade. Så hur ska man tänka? Mitt förslag :Var misstänksam, inte minst mot det uppgivna ordinarie priset. Se upp för begreppet ”upp till 25 % rabatt”. Till intet förpliktigande, kan betyda precis vad som helst.Strunta också i storleken på den påstådda sänkningen. Fråga dig vad som är ett bra pris på just en den prylen, utifrån prestanda etc. Och fråga dig också den mest grundläggande frågan: BEHÖVER du prylen i frågan. Kände du något behov innan du såg annonsen. Om detta ska jag för övrigt prata i morgon i ”Epstein i P1”.

Erlandssons vändning

Publicerat av
Svara

Skandalen med fuskmärkt fläskfilé blir bara värre och värre. Nu visar det sig att fuskköttet funnits ute i flera år, stora mängder har sålts och ingen i försäljningskedjan slagit larm trots misstankar och klagomål. Bedrövligt. Särskilt illa är det för Coop, men andra kedjor har säkert också en del att skämmas över. Det stora problemet med skandaler som denna är de minimala risker som fuskarna löper. De tjänar grova pengar men risken att få kännbara straff är i princip lika med noll. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har fram tills nu förnekat att detta på något sätt skulle vara ett politiskt ansvar. När han och jag satt i SVT:s morgonsoffa för några veckor sedan ville han inte höra talas om någon centraliserad kontroll och hårdare straff. Nu låter det plötsligt annorlunda. I SvD idag uttalar han förståelse för ensamma kommunala livsmedelsinspektörers svårigheter och vill ha en central kontroll av kött. Bravo! En välkommen vändning som vittnar om markkontakt. Om straffen uttrycker sig ministern så här: ”Då ska det rycka i örat rejält”. Man får anta och hoppas att metaforen innebär en duktig skrärpning så att skrupellösa matfuskare tänker sig för några gånger extra.

BEUC-mötet i mååååål

Publicerat av
Svara

Hedrad, trött och lycklig. Så känns det efter två dagars möte med konsumentrörelsen i Stockholm. Idag blev jag vald av BEUC:s medlemmar att vara vice ordförande vid sidan av nye ordförande Peter Vicary Smith från Which? i Storbritannien. BEUC är en urviktig organisation för oss konsumenter så det känns både hedrande, tungt och spännande. Här har vi nu i fyra år än bättre möjligheter att påverka BEUC och EU:s konsumentpolitik än tidigare. Inte minst gäller det frågor som rör hållbar konsumtion, frågor där vi varit ledande. Igår ordnade vi ju konferensen ”Consumers Act for Sustainability” och det verkar som om det var en mycket uppskattad ”väckarklocka” för våra konsument-kollegor runt om i Europa. Mer om BEUC-utnämningen här. Efter en otroligt intensiv period i mitt och mina medarbetares liv ska jag nu bara, bara, bara koppla av. Aaaaaaah.

Äntligen smäller det!!

Publicerat av
Svara

Ni vet hur det är när man planerat något en lång tid och så börjar det närma sig – en avresa, en fest, ett besök. Och så är dagen här, dagen som verkade så otroligt avlägsen då vid starten. Precis så är det för oss på Sveriges Konsumenter. I över ett år har vi planerat för att vara värdar för Europas hela konsumentrörelse och ordna en stor konferens om hållbar utveckling. Och nu är den här. Vart tog det där året vägen? Och vi vet att plötsligt är det fredag kväll och då är allt över. Förhoppningsvis är vi då lyckliga och nöjda när vi av utmattning somnar framför TV:n innan Rapport ens kommit till vädret…

Det handlar om konferensen ”Consumers Act for Sustainability” som vi ordnar på Bryggarsalen i Stockholm med 140 anmälda gäster. Med klimatkommissionär Connie Hedegaard, konsumentminister Birgitta Ohlsson och konsumentlegendaren Anwar Fazal på talarlistan. Bland många andra. Vi ser det som ett tillfälle att visa vad hållbar utveckling innebär – mycket mer än ”bara” miljö – och att visa på hur nödvändigt det är att hela konsumentrörelsen blir en viktig spelare i den processen. ”Time to act” är rubriken på slutdiskussionen och det är ett viktigt måtto. Dags för verkstad, hade det också kunnat heta men det är ju lite svårt att översätta…På kvällen ska vi äta god middag som Stockholms stad bjuder på i Stadshuset, och därefter åker vi ut med båt för att visa en glimt av ”Nordens Venedig”.

På fredag är det sedan BEUC:s generalförsamling, med bland annat val till styrelsen. Vi vill vara med där även i fortsättningen för att kunna påverka både BEUC och EU:s konsumentpolitik. Vi får se hur det går.  Hela tvådagarsmötet här i Stockholm är som en stor raket, en europeisk fest som avslutar vårt jubileumsår. Och på torsdag smäller det äntligen!!!

Jag har bytt bank

Publicerat av
Svara

Idag har jag bytt bank. Helt och hållet. Efter ett schysst förhållande på nästan 20 år åkte den gamla banken ut. Jag som brukar propagera för att byta bank och visa storbankerna att de inte bara slentrianmässigt ska räkna med sina gamla kunder har nu även privat gjort slag i saken. Skälet var boräntan.

Jag kan konstatera två saker: 1. Det går defintivt att pruta på boräntan. 2. Det är inte så enkelt som man tror att byta bank. Att spela ut bankerna vad gäller räntan gick, men villkoret för att få rabatt är alltid att man är helkund. Det skiljde flera tiondels procent mellan högsta och lägsta anbudet (nej, jag tänker inte berätta vilken bank det blev till slut). Idag skulle alla avtal skrivas under. Det blir en del och i det mesta fungerar principen att den nya banken håller i alla kontakter och fixar allt. Man slipper ”göra slut” med gamla banken. Det hela tog sammanlagt tre timmar och då var allt inte helt klart. Det beror framför allt på två saker: De stående överföringarna som finns från gamla kontot måste man ändra själv (däremot går det bra att ändra autogiro från nya banken). Och när fonder skulle föras över från gamla banken fanns det flera som inte den nya banken förvaltade. Och då måste de ligga kvar i gamla banken, med avgifter och allt. Eller flyttas någon annanstans. Inte bra. En varning också för att det kan bli ränteskillnadsersättning om man inte för över exakt den dagen lånet förfaller (vi hade någon vecka kvar). Lite sura pengar.

Så systemet kan definitivt förbättras. Bäst vore om man kan införa nummerkontoportabilitet, alltså att man får ta sig gamla kontonumret med alla överföringar till och från. Men dessutom behövs en del annat jobb hops bankerna också.

Utelämnade åt såsiga och dyra advokater

Publicerat av
Svara

Medverkade tidigare idag i P1:s Plånboken, som är radions stora – och tyvärr enda – satsning på ren konsumentjournalistik. Dagens tema var advokater. En stackars familj hade fått vänta elva år på en dödsboutredning och den var ännu inte klar. Notan hade tickat på till upp till en kvarts miljon. Vad gör man som konsument då? Detta var ett tydligt exempel på ett ganska dolt konsumentproblem och en vit fläck i konsumentskyddet. Dels är vi extra utsatta – någon har dött och att ordna upp ett dödsbo är liksom inget man jobbar upp en rutin på. Dels är advokater en tuff grupp att mopsa upp sig mot. De är vana att slippa kritik och granskningar och det ska mycket till innan man som konsument/kund/klient ifrågasätter vad de egentligen gör och gjort. Det är lite grann som att mopsa sig mot läkaren under pågående behandling. Därtill har ju advokater sällsynt höga timtaxor och dessutom är det ofta oklart för en utomstående hur mycket tid olika saker egentligen tar och vilka debiteringsprinciper som råder (påbörjad timme eller fullbordad timme..?). Konsumenterna köper grisen i säcken, får acceptera att advokaten kör på löpande räkning med pengar direkt ur dödsboet och blir lite gisslan när allt drar ut på tiden. Absolut inte acceptabelt. Eftersom samhället överlåtit åt advokaterna själva att driva en disciplinnämnd så har man därmed tagit bort möjligheten att få tillbaka några pengar till konsumenterna. Den som går till Allmänna reklamationsnämnden kan ju få ett beslut på att pengar ska betalas tillbaka för till exempel fusk med hantverksjobb eller  bilreparationer. Absolut inte acceptabelt heller. Konsumentminister Birgitta Ohlsson bord fundera på vad kan göra åt detta.

Det är toppen att Plånboken tar upp detta och min gissning är att de kommer att få många fler som berättar sina tragiska och hårresande historier. Gå in på deras hemsida på Sveriges Radio du också, om du har en sådan historia.

L’Oréal provocerar igen

Publicerat av
1
L'Oreal-annons

Annons om nya L'Oreal-produkten

Sminkföretaget L’Oréal är en ständig huvudvärk för Konsumentverkets jurister. Mer blir det. Nu anmäler vi den senaste affischkampanjen som de tapetsterat T-banan i Stockholm med. Rubriken är ”En tidsmaskin”. Den ska ge en synligt yngre hud, lovas det. Hur f-n man nu kan lova det. I morgon dessutom. Det är stötande både för att det är överdrivet – ingen kan bevisligen ge yngre hud på ett dygn, om någonsin. Och för att de spär på uppfattningen att jag inte duger som jag är, att rynkor är något fult och förkastligt. Extra läskigt blir det eftersom den ”perfekta hudton” som utlovas är beige. Jag tror inte det är medveten rasistisk propagande – förmodligen bara obetänksamhet och slentrian. Vilket är illa nog.

Våren 2009  tog KO L’Oréal Sverige AB till domstol. Målet handlade om två annonser för så kallade skönhetskrämer. I den ena, för Lâncome High Resolution, intygade en ”Dr Ruggiero” att krämen på en månad slätar ut rynkorna med 70 procent och att rynkor reduceras ”med laserns hastighet”. I den andra annonsen, för Vichy Life Activ Pro, påstods det att krämen kan göra att rynkor minskar eller försvinner helt.Men de får inte påstå i ord eller bild att deras ansiktskrämer minskar eller tar bort rynkor om man inte har bevis för det. Detta slår Marknadsdomstolen fast.

Att de aldrig lär sig…

Etiskt lyft krävs för finansbranschen

Publicerat av
Svara

Det finns inga ursäkter för finansbranschens urusla intresse för miljö och mänskliga rättigheter. På DN Debatt idag presenterar vi en kartläggning av det etiska arbetet hos 15 svenska banker och pensionsförvaltare. Och det är lågt, i vissa fall obefintligt. Med en ny metod har vi mätt både om våra förvaltare har lagt pengar på 5o svartlistade bolag runtom i världen. Men också – vilket är viktigt – om de i så fall har jobbat aktivt ”inifrån” för att förändra företagets agerande i en mer hållbar riktning. Resultatet är en lista där det skiljer en del, men alla har mycket kvar att göra. Rapporten ligger förstås på vår hemsida.

Det hela är mycket enkelt. Finansbranschen förvaltar ohyggligt mycket pengar, varav mycket är våra. Inte minst allt som ska bli vår framtida pension. Medan vi lever våra liv jobbar de här pengarna – ibland som stöd för miljöförstöring, korruption och människorättsbrott. Det skulle bli en förändring av detta – om branschen tog ett betydligt större ansvar. Just nu ligger de långt efter andra branscher vilket är tragiskt och obegripligt. Tänk vilken otrolig potential för en hållbar utveckling.  Om detta har jag skrivit här på bloggen och tyckt länge. Nu har vi en ny ranking och ett resultat i ryggen. Branschen kan inte skylla på något. De tjänar bra med pengar på förvaltning, de har kunskaperna, de har definitivt möjligheterna. De har här en gyllene chans att förbättra sitt skamfilade rykte. Bara att sätta igång! Vi tänker jobba hårt framöver för att fortsätta granskningen och att se till att det blir mer konsumentmakt, så att vi skapar ett tryck på bolagen och det så småningom blir en tävlan mellan dem om att ligga bäst till i rankningar. Man kan inte bara skälla och svartlista, man måste sporra till förbättringar också.

Hur ska det gå med tvistlösningen?

Publicerat av
Svara

Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.