Försvinnande gott

Matsvinn diskuteras allt mer intensivt, både i Sverige och runt om i världen. Idag även på Livsmedelsverkets samrådsgrupp för konsumentfrågor, där jag ingår. En tredjedel av all mat på jorden försvinner, hamnar aldrig i människors magar som det var tänkt, enligt FN. Då räknas även grödor som aldrig gror på grund av torka etc, men det är ändå enorma och ofattbara siffror. I Sverige slänger vi 28 kilo mat varje år och person, alltså mat som är eller har varit fullt ätbar. Mycket kommer inte ens till konsumenten. Två tredjedelar av all sallad som växer på våra åkrar slängs, därför att bladen inte anses snygga att ligga i grönsakskylen i butiken. Det är handeln som ställer kraven med hänvisning till konsumenternas önskemål om ”perfektion”. Man kan fråga sig vems felet är där, men det är i alla fall beklagligt. Liksom hela problematiken, som bara är sorglig och på tvärs med all hållbar utveckling. Livsmedelsverkets nya undersökning visade att majoriteten tycker att matsvinn är ett stort problem för samhället men en lika stor majoritet (vi talar 80-90 procent) tycker det inte är något problem just i mitt hushåll. Talande. Kött slängs också i stora mängder, vilket Jordbruksverket snart kommer att visa i en ny rapport. Vi kan naturligtvis aldrig komma ner till noll i matsvinn men det finns stora vinster att göra för samhället, oss själva och för miljön i en allt mer resursknapp värld. Mycket hänger – som vanligt – på kunskap och attityd. I undersökningen anger de flesta att de lutar mer på doft och smak än bäst före-datumet, men f-n tro’t. Frågan är om de inte svarar så för att inte verka okunniga. Även om det sker mycket i produktion och handel så och medvetande om problemet i sig så behöver mer göras. Tänk bara på en sådan sak som smarta förpackningar och förpackningsstorlekar. Men till sist handlar det ändå om hur vi själva agerar. Att vi faktiskt vet hur man tar tillvara rester och modet att spara mat längre än datumet visar. Ett självförtroende, att våga prova och att våga lita på sina sinnen. Och då kommer vi osökt in på min gamla käpphäst – förstärk hem- och konsumentkunskapen i skolan, så att kunskapen inte hänger på resurser i familjen och hur kunniga ens föräldrar är. Idag grundskolans minsta ämne. Det är inget mindre än en skandal.

Verket presenterade en ny rapp

Vilken EU-panel den 7 april!

För var dag som går blir jag mer och mer förundrad – och beklämd – hur knäpptyst det är om EU-valet. Och nu är det bara 67 dagar kvar, dryga två månader. Det motsvarar mitten på juli i förhållande till riksdagen, alltså efter Almedalsveckan. Tänk er den tiden – den politiska temperaturen är lika het som (förhoppningsvis) sommarvärmen. Utspelen haglar. Det går inte att slå upp en tidning eller se en nyhetssändning utan att minst hälften av tid och plats ägnas valrörelsen. Mot nu. Suck!

Ljuset i mörkret – förhoppningsvis ett av flera – blir Sveriges Konsumenters utfrågning av ledande kandidater till Europaparlamentet den 7 april. Den äger rum på Europahuset i Stockholm och kommer att sändas i SVT. Och vilka namn vi har fått ihop! Vad sägs om: Marita Ulvskog (S) Anna Maria Corazza Bildt (M) Jasenko Selimovic (FP) Peter Eriksson (MP) Amelia Andersdotter (PP) Kent Johansson (C) Ebba Busch (KD)? Vi väntar fortfarande på svar från (V). Vi ska fråga dem vad de tänker göra åt matfusk, bankavgifter, kemikalier, integritetskränkningar på nätet och mycket annat. Konkret, inte bara i vaga utfästelser. Och vad som egentligen är skillnaden mellan dem. Så att fler förstår och fler blir motiverade att rösta. Välkommen den 7 april! Inbjudan med anmälningsadress finns här.

Dagens bankkontor – en deprimerande upplevelse

Idag var jag tvungen att besöka ett bankkontor. Det var en deprimerande upplevelse. Här är signalen tydlig: Vi vill inte dig här. På nätet går det smidigt och är hjälpligt pedagogiskt och det var flera år sedan jag sist gjorde vanliga ”ärenden” vid en bankdisk. Och vi vill inte hantera nåt så smutsigt, opraktiskt och gammaldags som PENGAR. Tisdag klockan tio, på behörigt avstånd från löneutbetalningar och månadsskifte. Borde vara enkelt och snabbt fixat. Trodde jag. Detta var ett större kontor i centrala Stockholm. Först en ilsken skylt: ”Kontoret har inga kontanter”. Ett varmt välkomnande. Sedan kölapp, fem nummer före. Två små diskar, trots en stor lokal. Väl synligt satt ytterligare tio medarbetare och plockade med sina papper, skämtande med kaffekoppar i högsta hugg. Hade det varit en butik i en bransch med fungerande konkurrens hade fler lösgjort sig från kontorsgnetet för att korta köerna. Men nu är bankerna ingen vanlig bransch. Väntan blev ungefär 40 minuter. Man kan tycka att det är ett lyxproblem – men det jag vill beskriva är den gradvis försämring som bankernas service uppvisar, inklusive vägran att befatta sig med kontanter. Vad blir nästa steg? Bankföreningen pratar om att de tar bort kontanter för att ”anpassa sig till kundernas behov” men det är kvalificerat skitsnack. Man vill slippa vanligt folk med vanliga ärenden, helst bara ta emot dem som ska skriva på lånehandlingar eller tala med deras ”rådgivare” (försäljare). Då gör man det svårt, obekvämt och gärna dyrt. Som sagt, i en bransch med fungerande konkurrens hade detta straffat sig. Bankerna kan obehindrat fortsätta…

Var är EU-valrörelsen????

Elva ynka veckor kvar till ett av de viktigaste politiska avgörandena under det här decenniet. Som du kan påverka. Jag talar förstås om valet till nytt Europaparlament – ett nytt och starkare parlament där Sverige har 20 av platserna. Och där mycket av det som avhandlas i Bryssel och Strasbourg handlar om din och min vardag, om fundamentala konsumentfrågor – skydd mot matfusk, bankruffel, fulsälj, integritetsbrott, ohälsa, diskriminering och mycket annat. Men var är valrörelsen? Tänk ett riksdagsval utan aktivitet mindre än tre månader före valet. Helt omöjligt. När elva veckor återstår till den valdagen i september kommer landet att koka av rörelse, nerver, debatter, affischer etc etc. Jag tycker de politiska partierna sviker här. De har uppenbarligen bestämt att kandidaterna får göra hela jobbet. Och det är ju inte lätt. Partledarna vill inte ”störa” det ”riktiga” valet (om de nu tänker så). Ursäkta, men detta gäller Europa – något vi sedan över 20 år är en ansluten och självklar del i och där mycket mer än vi inser avgörs. Jag vill också mena att massmedia sviker som inte mer fokuserar på EU-valet, vad det handlar om och vilka de egentliga alternativen är. Där är det märkvärdigt och skandalöst tyst. Förra gången ordnade t ex SVT en debatt om konsumentfrågorna. Så icke denna gång. Vi gör det i alla händelser den 7 april – här är inbjudan. Välkomna!

Ta Ethel Forsberg på allvar

När Ethel Forsberg, tidigare generaldirektör på Kemikalieinspektionen, slår larm om kemikalierna i en ny bok och en intervju i Svenska Dagbladet ska det tas på allvar. Redan i somras kom hon med en bok om spelet om Bisfenol A, ”Makt, plast, gift och våra barn” och nu kommer alltså ännu en. Ethel Forsberg satt nio år på sin post, hon är extremt kunnig och har hög integritet. Vad hon säger kan inte viftas bort. Det handlar om en sorts fullskalexperiment med oss konsumenter som labbråttor – och inte minst våra barn. Exemplen är många där kemikalier har fått användas på ett sätt som senare visat sig farligt. Renovering av stamrör i bostadshus genom  att skjuta in bisfenol A – som sedan hamnar i dricksvattnet – är exempel på en sådan skandal. Bisfenol A är skadligt i låga doser och att det kan störa fortplantningen, öka risken för fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Och Bisfenol är bara ett av problemen. Ovanpå det kommer de alldeles för outforskade problemen med kombinationseffekterna, ”cocktaileffekten”, hittills har kemikalierna bara studerats och debatterats en och en. Jag ser med fasa fram emot rapporter om 10, 20 kanske 30 år när vi ser vi ser följderna i sjukvårdsstatistiken över dagens och gårdagens alltför släpphänta hantering av kemikalieriskerna. Summa summarum:  Vi vet helt enkelt för lite. Och kemikalieindustrin har alldeles för stort inflytande. Regering och myndigheternas roll tas upp i den nya boken och det är alarmerande uppgifter om att de inte självklart satt hälsan hos barnen i absolut första rummet. Det är på ett sätt talande att Ethel Forsberg behövde sluta på jobbet för att kunna berätta.

Vad är priset för giftbananerna?

Lockar till miljötänk?

Man kan undra om Hemköp över huvud taget vill sälja några ekologiska varor. Här säljer man ut ”vanliga” bananer billigt men har med ekologiska bananer som alternativ. Till ett 250 procent högre pris. Vem tror du köper eko-alternativet? Det här är ett tecken på hur fel handeln tänker när de ser miljöriktiga varor som en ”nischprodukt” där man kan fläska på rejält. Bananer tillhör de mest besprutade av alla matvaror vi köper och det bara fortsätter – vilket skadar både de fattiga människor som arbetar på plantagerna och naturen. Det här bara fortsätter. Och vad tar handeln för ansvar? Jo, de tar pliktskyldigast med ett alternativ. Det här tycker jag är ett exempel på total brist på ansvar för en hållbar utveckling och ett svek mot både naturen och konsumenterna. Här befäster man bilden att ekologiskt inte är för oss, bara för dem som har råd, en lyx. Man brukar säga att det inte finns någon billig mat, den kostar den också fast på ett annat sätt, på en annan plats och på mycket längre sikt. Besprutning är en genväg som gör att vi konsumenter i Sverige betalar billigt men skickar fakturan till arbetarna, naturen och framtida generationer. Igår hade Sveriges Konsumenter ett internt kunskapsseminarium om hållbara utveckling för livsmedel. Varför händer så lite? var frågan och handeln fick en stor del av skulden. Liksom politikerna som fegar ur och inte gör det lätt för oss konsumenter att välja rätt genom felriktade subventioner etc. Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen visade en bild från en ICA-butik som liknar den som jag tog på Hemköp. Men där hade handlaren skrivit ”besprutade bananer” på de med lägst pris (som inte skiljde lika mycket från eko-alternativet som i det här fallet). Pedagogiskt genialt. Får folk att börja fundera på vad som egentligen är normalt och ovanligt, vad som är norm och undantag. Varför gör inte fler så? Vi ska ha konkurrens och prispress men idag är det inte konkurrens mellan eko och ”konventionellt” på lika villkor. Varför förklarar inte handeln varför viss mat är så billig, vad som är medaljens baksida, vad som är det ”totala” priset ? Det är ett stort, stort svek, ett undanhållande av information som vi har rätt till som konsumenter. Och en struts-mentalitet där man hoppas att allt ska kunna fortsätta som vanligt.

Svårt välja semesterhotell

Har just återkommit från en fantastisk resa i Tanzania och Zanzibar. De bestående intrycken är inte bara mängden vilda djur på nära avstånd utan även tecknen på en kontinent som håller på att resa sig ur den förbannelse av diktaturer, krig, svält, aids etc som plågat den så länge. Under resan läste jag Erika Bjerströms nya bok ”Det nya Afrika” (läs den!) och fick en bredare bild av allt som händer och som ger anledning till optimism. Inte bara en ökad demokratisering, allt färre väpnade konflikter, långsamt ökat välstånd i många av de 54 länderna men också att det snart finns lika många mobiltelefoner som människor har gett anledning att tala om afrikanska ”lejonekonomier”. Nå, nu är ju detta en konsumentblogg så jag tänkte anlägga ett sådant perspektiv. Jag är övertygad om att turism utvecklar länder – om det görs på rätt sätt. Och där spelar hotellen en central roll. Vart går pengarna? Gynnar de lokalsamhället? Vad är det för arbetsvillkor som råder? Vad har de för miljötänk och hur påverkar matutbudet, swimmingpooler etc miljön runt omkring? Viktiga frågor att ställa. Men svåra att få svar på. För egen del vill jag helst inte bo på hotell ägda av västerländska, redan rika intressenter utan lokalt ägda eller åtminstone där det finns garantier för att det inte handlar om utsugning utan utveckling på plats. Inte alltid helt lätt att få reda på. Vad jag önskar mig är att det framgår redan i resekatalogerna och på webben. Och att resebyråerna ställde garantier (”Vi använder bara hotell som…”). Det är mycket pengar det handlar om för fattigare länder och för regioner där turism är den enda och den stora inkomstkällan.

I kristallkulan 2014

Köttfusk, nätintegritet och snabblån har varit några av de heta frågorna det gångna året. Några av många. Snart är vi inne i ett än mer spännande konsument-år, då våra öden som konsumenter avgörs på många fronter. Här en liten personlig prognos, några dagar innan vi går in i 2014:

  • I de båda valen (till Europaparlament och riksdag) kommer faktiskt konsumentfrågorna att bli riktigt framträdande. Naturligtvis inte en av de riktigt stora stridsfrågorna, men flera kommer att prata och profilera sig i konsumentpolitiken. Sanna mina ord. Det handlar om livsmedel, banker, konsumentvägledning och mycket annat. Sveriges Konsumenter lanserar snart 100 krav för en bättre konsumentpolitik.
  • Överkonsumtion och konsumtionshets kommer att hamna mer i det allmänna medvetandet. Vi kommer att lyfta fram goda exempel på att låna, hyra, dela, köpa begagnat – eller avstå.
  • Konsumentvägledningen står inför ett ödesår. På Konsumentverket jobbas det för fullt med det nya centrala kontaktcentret men frågan är hur det blir ute i landets kommuner – en förstärkning eller en nedmontering. Ödet ligger hos ett antal kommunala beslutsfattare – och hos Sveriges Kommuner och Landsting.
  • Handeln kommer att hamna i skottgluggen på ett helt annat sätt än tidigare när det gäller miljö, rättvisa, djurskydd och hälsa. De har hittills kunnat komma undan genom att enbart hänvisa till efterfrågetryck men nu kommer de att tvingas välja bort värstingar, ta ställning och ta ansvar. Inte minst gäller det livsmedelshandeln.
  • Integriteten gentemot företag och webbfunktioner kommer att lyftas fram. Ett uppvaknande och en ny försiktighet över att lämna ut personuppgifter till höger och vänster följer på den explosiva utveckling och den naivitet och okunskap vi fortfarande har mot nätets alla frestelser. Snowden’s tal nyligen i TV nyligen var en av flera väckarklockor. ”De som föds idag kommer inte att veta av något privatliv”.
  • Rimligheten i att vara konsument kommer att diskuteras mer. Många känner sig vilse i valfrihetsdjungeln. Dags att sluta önsketänka och ge alla – just alla – förutsättningar att välja utan att behöva bli expert och lägga all sin vakna tid på att vara konsument.
  • Kemikalier kommer att diskuteras mer. Samtidigt som försiktighetsprincipen verkar fasas ut kommer larmen om riskerna med alla riskabla kemikalier i vår närhet allt tätare. Inte mist utsatta är barnen. Det handlar om hormonstörande ämnen, cancerogena ämnen, kombinationseffekter, nanopartiklar och mycket annat. Skandal att vi vet så lite. Kommer allt fler att tycka.
  • Aggressiva säljmetoder (gatu- och telefonförsäljning t ex) och ockerliknande fällor (typ snabblån) kommer att grassera men skapa en debatt om det inte är dags för tuffare reglering, mer resurser till myndighetskontroll och strängare straff.
  • Och så kommer vi att få uppleva en och annan matskandal. Tro inte att hästköttet var sista gången. Plus nya chockerande bilder av plågade djur som ska bli mat eller kläder åt oss människor. En statlig, stark livsmedelskontroll behövs, så som vi skrev på Svenska Dagbladets debattsida häromdagen.

Så tror jag. Någon som håller emot?

GOTT NYTT ÅR!

Liten julbetraktelse

Känner du dig otillräcklig som konsument? Många känner det som att ett tungt ok läggs på våra axlar. Vi ska inte bara välja det smartaste elavtalet och bästa teleoperatören utan vi ska även rädda klimatet, miljön, djuren, arbetsvillkoren i tredje världen. Känner du så vill jag bara säga – gör inte det. Om det läggs orimligt mycket press på oss för att säkra marknadsfunktioner och planetens fortlevnad så är det inte vårt fel om det inte funkar. Det finns inga perfekta konsumenter som bara väljer smart och rätt. Sådana djur finnas bara i teorin och skulle behöva använda dygnets alla vakna timmar att sätta sig in märkningar, teknik, nutrition, avtalsjuridisk etc etc. Livet består av annat. Även vi som arbetar dagligen med konsumentfrågor gör mängder av felval och kan också luras av försåtlig reklam. Det är bra att vara en medveten konsument men det ska vara rimligt. Att politiker och näringsliv pekar på oss, att vi vanliga människor ska lösa deras problem är fel och fegt. Näringslivet ska inte skylla på ”låg efterfrågan” för att inte ta ansvar för hållbar utveckling eller begripliga tjänster. Politiker kan inte önsketänka om aktiva konsumenter som ursäkt för att fatta nödvändiga beslut om lagar och tillsyn. Vill du vara en medveten och ”god” konsument kan du börja med några enkla regler: Köp KRAV- och Rättvisemärkt där det finns. Ät mindre kött. Spara energi. Köp inget som du inte tänkt köpa innan telefonförsäljaren försöker få dig på andra tankar. Låna, hyr och köp andrahand istället för att köpa nyproducerat. Bind inte upp dig i alltför långa avtal. Var försiktig med dina personuppgifter. Spara alltid kvittot.Ta inga snabblån. Lär dig att du har tre års reklamationsrätt. Välj elavtal – vilket som helst, bara du inte stannar i svindyra ”anvisningsavtal”. Var lite sunt skeptiskt. Och tänk på att det bästa i livet är gratis och inte faller under några konsumenträttsliga lagar – naturen, vännerna, kärleken…

Slipper vi dyra skräpavtal på el nu?

I morse hade energiminister Anna-Karin Hatt kallat till möte om tillsvidareavtal på el. Låter det tråkigt och svårt? Ja, just därför finns det troligen kvar och göder elbolagen med dryga miljarden årligen ur konsumenternas fickor – helt i onödan. Tillsvidareavtal är nämligen ett sånt som elkunderna ofrivilligt hamnar i när man flyttar, ska förnya (i vissa fall)  eller inte gjort något aktivt val över huvud taget utan bara snällt fortsatt att betala. 780 000 svenskar har sådana här usla avtal och det är något som elbolagen varit ovilliga att göra någonting åt. Hittills. För två år sedan bestämde riksdagen att dessa priser skull avskaffas men så har inte skett. Nu har regeringen vaknat i frågan och därtill har Aktuellt i SVT gjort flera utmärkta reportage som visar det absurda i avtalen. Ännu mer absurt är det att gapet mellan dessa dyra avtal och normala avtal faktiskt ökar (!!!), enligt Energimarknadsinspektionens rapporter. Förlorarna är alltså konsumenterna, och som så ofta annars de svagaste och minst pålästa. Icke-valet har alltså lett till att man hamnat i ett kvalificerat skräpavtal. I morse satt vi alltså i en och en halv timme. Ministern inskärpte allvaret och förväntade sig snabba ryck. EU, Vattenfall, Fortum och andra la ut texten om hur aktivt de arbetar med att få bort de här avtalen, men det är uppenbart att de agerat för lite och för långsamt. Frågan är ju också hur fort de skyndar när det finns så mycket pengar att tjäna. Vi, Villaägarna och Konsumenternas Energirådgivningsbyrå var de enda kundrepresentanterna och vi var alla överens om att det inte räcker med att bara ge bättre information. Elbolagen har varit riktigt dåliga i sin kommunikation men det räcker inte – det måste finnas något so hjälper även dem som inte nås av information, hur välgjord och tydlig den än är. Och det är många. Det finns många som tycker att el bara ska fungera, att det är ointressant och tråkigt och svårt och det måste man respektera. Då ska icke-valet inte vara så dyrt som det idag. Glädjande var att Anna-Karin Hatt kallade till nytt möte redan om två månader för en avstämning. Hon har hotat med lagstiftning om det går för långsamt. Så även om det tagit för lång tid hit fram så är det bra att saker i alla fall händer. Upp till bevis, EON, Vattenfall, Fortum och ni andra. Nu kan ni sätta kunden i centrum – på riktigt. Om ni vill.