Spännande ny lag

I slutet av nästa vecka får vi konsumenter ett starkare skydd. I alla fall på papperet. Detta tack vare EU. Som en trög supertanker flyttar sig konsumentlagstiftningen framåt och innebär förbättringar inte bara för oss här i Sverige utan i unionens alla hörn. På många håll har det varit minst sagt uselt med den saken. Vi i Norden har tidigare kunna stoltsera med att ha det bästa konsumentskyddet, men nu är inte detta en sanning längre. Det jämnar ut sig. Och blir alltså också långsamt bättre. Men långt ifrån fullbordat. Inte minst är det köp av digitala produkter, alltså nedladdningar, som behöver förbättras. Konsumenträttsdirektivet, som träder i kraft 13 juni, har varit en av dessa sega lagpaket som europeiska konsumentrörelsen BEUC och vi i Sveriges Konsumenter har ägnat mängder av energi åt att få bra. Och trots att vägen varit lång och vindlande och det höll på att sluta dåligt några gånger så blev det riktigt bra. Exempelvis får vi nu även laglig ångerrätt när vi köper av gatuförsäljare, vilket är en förbättring. Men lagboken och verkligheten är inte alltid samma sak, så nu blir det spännande att få se vad som händer. Det finns nämligen flera fällor. Lagen gäller avtal som ingås ”utanför affärslokaler”, alltså typ torg, gallerior etc. Vad som redan händer, och som våra konsumentvägledare hör, är att gatuförsäljare får tillstånd att sälja inne i affärer och slipper därmed ångerrätten. Det andra kruxet är ju hur konsumenten får informationen om sin ångerrätt. Uppfinningsrikedomen brukar vara stor att blanda bort korten så att kunden inte förstått sina rättigheter. Nya lagen innehåller flera förändringar, en av de mer uppmärksammade är rätten att få pengarna tillbaka även om prylen använts. Här ska man lägga märke till att handlaren har rätt att göra ett avdrag för just det. Med hur mycket – ja, det är synnerligen oklart. Här behövs praxis, alltså typfall i framför allt Allmänna reklamationsnämnden. Så mycket återstår.

Grattis EU-parlamentariker – nu börjar jobbet!

EU-valet är över och till min glädje kom konsument- och miljöfrågorna att få ganska stor plats i debatten. Till och statsministern betonade vad EU betyder för vår vardag i DN Debatt precis före valdagen. Danska grisköttet bidrog möjligen också till att det blev så. Nu har 20 parlamentariker utsetts. Vi säger grattis till ert viktiga kommande uppdrag. Kör hårt! Vi vet och ni vet att även om man är en av 751 i det väldiga parlamentet så går det att göra skillnad. Marit Paulsen och Isabella Lövin är bevis på det, båda för övrigt återvalda. Det finns mycket att leva upp till. Vi noterar till exempel att alla partier som fyllde i Sveriges Konsumenters EU-valenkät kommer att arbeta för strängare regler för antibiotika i djuruppfödningen. Vi noterar också att de två partier som instämde i flest av våra krav tillhör valets vinnare – Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. Alla partier instämde i 70 procent eller fler av våra 50 krav men dessa två ”vann” alltså.

Större delen av alla lagar som gäller oss som konsumenter beslutas av Europaparlamentet och i kommande bataljer kommer det att visa sig hur mycket var och en av er står upp för konsumenterna. Ni kommer att utstå ett starkt lobbytryck från industri, banker, jordbruk etc med långt större resurser än konsumentrörelsen. Vi kommer nogsamt att se att ni lever upp till sina löften och påminna när ni inte gör så. Så – grattis än en gång, lycka till och à bientôt, som dom säger i Bryssel.

Bravo, handeln!

Rubriken kanske förvånar en och annan, som vet att jag brukar vara kritisk mot att handeln snackar mycket om hållbar utveckling men gör för lite. Nu gäller det ”bojkotten” av danskt griskött på grund av antibiotikaresistensen. I radions P1morgon i morse fick jag frågan om detta är bra. Mitt svar: Ja, det är bra att handeln höjer ribban för vad man släpper in till sina butikshyllor. Detta gäller produktionsmetoder, inte i första hand länder. När det gäller antibiotikaresistens är Danmark värre än Sverige men ännu värre är länder som Tyskland och Italien. Hittills har dagligvaruhandeln envist sålt kött på kvantitet snarare än kvalitet. Billigt ska det vara, till varje pris, urskillningslöst har de vräkt ut kotletter och filéer utan ansvar för hur djuren fötts upp. Vi konsumenter har det slutliga ansvar för vad man stoppar i kundvagnen men ett stort ansvar har handeln för utbud, exponering och inte minst marknadsföring. Handeln är på så sätt medskyldig till att konsumtionen av kött går upp och att det som ökar är kött från djur i vidriga och hälsovådliga ”fabriker” där antibiotika skyler över den katastrofala djurhållningen . Resistens är inget att leka med, enligt vissa experter går vi ”mot stupet i raketfart” och håller  på att avhända oss botemedel mot allt från lunginflammation till cancer. Samma magnitud som klimathotet, med andra ord. Eller möjligen mycket värre. Nu verkar det som om handeln vaknar upp, vilket är ett gott tecken. Det som behövs är mer systematik, inte bara enskilda handlare. Varför inte ställa djurskyddskrav á la svenska regler för allt kött man köper in, oavsett var det kommer från? Debatten lär röra om i grytan och leda till förbättringar i Danmark liksom ökad medvetenhet hos konsumenterna. Sedan är detta i högsta grad en politisk fråga. Parlamentarikerna måste börja med att slänga ut lobbyisterna och städa upp i alla system som ökar antibiotikaresistensen, till exempel förbjuda provision till veterinärer för försäljning av medicinen. Detta handlar valet på söndag också om. Så förutom att rösta genom ditt handlande i butiken så är det viktigt att rösta i valet på söndag.

”Djävla ofog!”

Min gamle svärfar hade inte långt kvar. Vi satt runt honom på sjukhuset och höll igång samtalet. Jag berättade om att jag just börjat i en statlig utredning om telefonförsäljning. Då glödde ögonen till. Rösten, som var en plåga att använda, uttalande hest två ord. ”Djävla ofog!”. Han visste. Med sin artighet och dåliga hörsel var han ett lätt byte för unga provisionsdrivna säljare. Scenbyte. Ung, ambitiös bekant fick inget jobb – utom som telefonförsäljare. Efter en månad slutade hon, djupt skakad och illa berörd över att pressas att prata omkull äldre och andra oförberedda konsumenter i sina hem. Hon föredrog arbetslöshet. Scenbyte. Vårt hem, hustrun svarar och får en säljare i örat. En yngling rabblar sitt manus som antyder att han representerar Telia. På följdfrågor visar det sig att han inte alls gör det, han kör en fuling för att försöka få hustrun att byta till en helt annan, liten operatör. Hon går inte på det. Ynglingen avslutar snabbt samtalet.

Tre situationer som vittnar om de stora problem som finns med telefonförsäljning. I morgon är det möte i den statliga utredningen. Som expert där skulle jag kunna använda dessa exempel – eller något av allt annat som släkt och vänner berättar. Men det tänker jag inte göra och behöver inte göra heller. Våra medlemsorganisationer är rasande på telefonsäljarnas övergrepp och jämför dessa med hemfridsbrott. Konsumentverkets har precis kommit med en utmärkt rapport som visar svart på vitt hur stora problemen är, hur skojeriet satts i system och hur genuint illa människor tycker om telefonförsäljning. På den konferens som ordnades utifrån rapporten nyligen försökte branschen prata bort siffrorna och säga att ”nu ska vi lösa detta”. Svaret är förstås att siffrorna inte går att prata bort och de har haft alla chanser i många år. Att dessutom tillåta säljsamtal till mobiltelefoner i detta läge är närmast ett slag i ansiktet på konsumenterna. Nix-systemet vittrar dessutom sönder mer och mer i och med att vi får fler ”affärsrelationer” som vi godkänner via våra klick på internet. Det enda raka nu är att göra som de flesta andra länder i Europa – antingen införa krav på skriftliga avtal eller ett förhands-okej av konsumenterna för att få ringa upp (ett s k Jox-register). Helst både och. Det är glädjande att även Konsumentverket har den inställningen också. Branschen skramlar förstås om hot mot unga människors arbete. Verkets chef Gunnar Larsson gladde i alla fall mig genom att på konferensen avfärda detta som ”Skrämselpropaganda”.

Ropen skalla – vägledning åt alla

Vilken vecka! Först två dagar på de alltid lika intressanta konsumentdagarna i Örebro. Sedan till europeiska BEUC:s generalförsamling i Bryssel, dit jag är på väg nu. Synd att de återigen krockar. På konsumentdagarna deltog som vanligt över 200 konsumentvägledare och folk från politik, myndigheter och organisationer. Den heta frågan i år var förstås den framtida centrala upplysningstjänsten hos Konsumentverket i Karlstad. Den har nu fått ett namn, ”Hallå konsument”. Efter kritik mot beslutet förra året gillar nu alla läget och myndigheten gör ett proffsigt jobb att bygga upp tjänsten. Ändå är oron bland vägledarna är mycket tydlig: Kommer det att bli ett alibi för att lägga ner kommunernas vägledning, inte minst dem hos de allt fler som köper av grannkommunerna? Med tanke på att det är 131 årsarbetskrafter idag så ska det inte mycket till för att vinsten med de 20 som är planerade på ”Hallå Konsument” ska raderas. Det underströks från bland annat Sveriges Kommuner och Landsting hur känsligt läget kan vara och att många politiker söker besparingar överallt de kommer åt. Vägledarna runt om i landet uppmanades att tala för varan, att visa sig i media och att göra allt för att förklara vad de betyder för konsumenter, inte minst de utsatta. Kanske inte så lätt alla gånger, för en deltidare på kommunens minsta verksamhet. De behöver ju naturligtvis hjälp av Folket. Därför är det viktigt att alla – vägledarna, insiktsfulla konsumenter och såna som Sveriges Konsumenter utnyttjar det faktum att det är valår och kräver kompetent och tillgänglig konsumentvägledning. På nära håll, i kommunerna. Åt alla.

Europadagen. Och..?

Handen på hjärtat – kände du till Europadagen i morgon den 9 maj? Jaså inte. Du är inte ensam. Runt om i unionens huvudstäder ordnas det diskussioner i viktiga framtidsfrågor för vår världsdel men i likhet med de flesta temadagar kommer den inte i närheten av uppmärksamheten kring exempelvis fars dag, kvinnodagen eller 1 maj. På affischerna på stan inför EU-valet kan man läsa slogans som ”Ja till Europa”, vilket förmodligen för de flesta framstår som en obegriplig och märklig floskel. Att bara hojta ”Europa” räcker inte för att skapa förståelse och engagemang för vad vi ingår i och vad ”Bryssel” faktiskt innebär. Missförstå mig inte, jag är en varm anhängare av EU. Sammanslutningen av idag 28 länder har åstadkommit fred och förbättrade villkor för de allra flesta på den här kontinenten, även om det finns en hel del tokigheter kvar att reformera (jordbruksstödet, industrins makt, parlamentarikerpendlandet Bryssel-Strasbourg m m). I mitt jobb för starkare konsumentskydd i EU ser jag också hur unionens väldiga maskineri med anställda och företrädare från vitt skilda kulturer faktiskt på det stora hela pressar fram en hel del gott. Visserligen är EU en enda stor kompromissmaskin och visserligen skulle det kunna vara ännu mycket bättre men konsumenten är allt mindre en bifigur i det europeiska beslutsfattandet. Både i mitt jobb som generalsekreterare här hemma och just nu tillförordnad ordförande i konsumentparaplyet BEUC ser jag att kommissionärer, politiker och tjänstemän faktiskt i allt större utsträckning börjar fatta det.  Grunden för den inre marknaden är inte stolta fördrag och önsketänkande utan 500 miljoner människors faktiska rättskydd och säkerhet och förtroende för att handla över gränserna. Det är där det måste börja. Valet om dryga två veckor handlar mycket om det. Det handlar inte om fred och frihet i första hand, det är grundplattan i EU-bygget. Valet nu gäller väldigt mycket hur vår vardag ska göras säker och trygg för oss konsumenter. Det har inte synts så mycket i debatten än, men vi driver det med våra 50 krav och våra 10 skäl att rösta. Och sakta men säkert börjar konsumentfrågorna komma upp, märker vi. Det finns också en hel del initiativ som är värda att titta på, till exempel denna underbara lilla film från LSU. Sprid den!  Och rösta nästnästnästa söndag.

 

 

Konsumentmakt NU – viktig del av vår nya Vision 2020

Igår var lite av en milstolpe i Sveriges Konsumenters historia. En ny handlingsplan klubbades vid årsmötet. Det är en vision som sträcker sig ända fram till 2020 och det kändes bra. Det kändes också bra att detta var mitt tionde årsmöte som generalsekreterare och detta kunde ”firas” med att medlemsorganisationerna beslutade om ett så offensivt och spännande dokument som visar vägen till konsumenters  självklara  rätt  till  skydd,  inflytande och  medvetna val.  Visionen ger ”löften” om hur konsumenterna ska ha det 2020 och hur vi kommer dit. Nyckelfrasen är ”Konsumentmakt nu”. Bland annat vill vi kämpa för att konsumenterna ska vara trygga,  kompetenta  och  handlingskraftiga,  har  en  stark  röst  med  makt  över  sin  konsumtion  och  ha en fungerande marknad  de  hållbara  valen  är  enkla  och  möjliga  för  alla. Handlingsplanen ligger till grund våra årliga mål och strategierna för att uppnå dem. Det är en grundpelare i hela vår verksamhet och som gammal ”konsumentkämpe” känns det väldigt inspirerande att ha en så stark grund att fortsätta jobba på. Några andra nyckelord: Vi ska uppfattas som engagerade, kunniga, representativa, relevanta, oberoende och orädda. Och vi ska ge järnet. Läs hela visionen här.

Vad jag inte sa i SVT-Debatt

Igår kväll gjorde jag min debut i SVT:s ”Debatt”. Det var en intressant upplevelse. Medverkan i TV har det blivit mycket genom åren i alla möjliga konsumentfrågor, men detta var första gången i denna Göteborgsproduktion. Temana var båda konsumentinriktade och jag skulle framför allt fokusera på ”Hantverkare – varför så mycket problem?”. Nya undersökningar visar på stort missnöje från kunder som anlitar målare, snickare, golvläggare etc. Det är samma visa som vanligt – fusk, schabbel, förseningar, fördyringar. Det blev en ganska bra debatt med många klarlägganden om hur stort och komplext problemet är. ”Arge snickaren” från TV5 var där och han menade bland annat att kunden måste bli duktigare beställare. Vilket jag sa emot, vi är ju amatörer, har ett stort informationsunderläge och anlitar ju proffs för att de kan renovera badrum eller vad det nu gäller. Felet ligger i huvudsak hos branschen. Som förstås var där, erkände problemen men inte hade några egentliga förslag på lösningar. ”Debatt” är ett program med ett ganska omdiskuterat format, där det ska vara mycket ordväxlingar, där inläggen ska vara korta och det gärna ska hetta till. Efter att inledningspratat försökte jag lite artigt vifta med handen för nya inlägg men insåg att det handlade om att bryta in om man skulle ha ett ord med i laget. Andra var bättre på det än jag, därför fick jag med en del i sändningen men inte allt. Och det jag framför allt inte hann med är följande förslag till lösning: Konsumentens ord gäller om det blir tvist om ett hantverksjobb – om det inte finns ett skriftligt avtal eller annan tydlig dokumentation. Så är det i Konsumenttjänstlagens regler för riktigt stora jobb – småhusentreprenader. Det borde gälla för alla hantverksjobb utom de allra minsta. Och det kräver politiska beslut av regering och riksdag. Har de modet att fatta detta beslut ska du se att det blir fart på viljan att teckna skriftliga avtal från hantverkarna.

Fram för äggologiskt!

Kunderna vill ha mer ekologiskt. I takt med allt fler larmrapporter och den stora osäkerheten om vad kemikalierna gör med våra barn och vår miljö så är det ett ord som börjar etsa sig in – giftfritt! Detsamma gäller mig och min familj. Vi köper ekologiskt så ofta det går. Giftfritt är ju ett inte helt enkelt begrepp eftersom allt inte går att mäta och att det kan finnas mikromikrodoser av alla möjliga ämnen i all möjlig mat, troligen utan att det skadar oss. Men i dagens värld med satta gränsvärden som inte alltid känns som om de är satta utifrån någon försiktighetsprincip och därtill riskerna med kombinationseffekter – då känns det bäst att säkra upp med giftfritt ”i princip”. Och då talar vi ekologiskt, som ju också innehåller en hel del djurskyddskrav när det gäller animalisk mat. Som till exempel de högaktuella äggen. Idag gör Sveriges Konsumenter ett utspel där vi kräver att butikerna en gång för alla ska sparka ut äggen från burhönsen. Det paradoxala med ägg är att efterfrågan på ekologiskt är högre än tillgången, vilket nu verkar hända på område efter område (mjölken t ex). Visserligen ligger andelen ekologisk mat totalt i livsmedelsaffärerna på omkring fem procent efter alla dessa år med KRAV-märke och EU-ekologiskt (vilket är betydligt mindre än andelen miljömärkta toalettpapper, tvättmedel och kaffefilter). Och då kan man ju tycka att den låga andelen OCH det ökande intresset borde vara ett superinciment för handeln att slänga ut värstingarna (typ ägg från burhöns och giftbananer) och att hårt lansera de schyssta alternativen. Sker det? Ja, allt mer. Men det går förskräckligt långsamt.

Klara besked inför EU-valet

Idag fick åtta namnkunniga toppkandidater – veteraner och förstagångskandidater – till Europaparlamentet chansen att svara var de stod i konsumentfrågorna. Debatten ägde rum på Europahuset i Stockholm och ett hundratal personer hade slutit upp på plats. Många, många fler följde den förstås via SVT2 direkt eller via webben (du kan följa det via den här länken, som visar hela dagens sändningar på SVT Forum, gå fram till 5:30 efter start). Själv hade jag äran att leda debatten och det var verkligen ett av det här jobbets absolut roligaste och mest spännande utmaningar. Nästan all lagstiftning som vi berörs av som konsumenter beslutas ju i EU och det här var ju verkligen en chans att få konkreta besked om, var partierna stod. Första halvan handlade om mat, därefter blev det andra frågpr, vi varierade mellan att de fick prata fritt och att visa ja- och nej-kort. Grunden för utfrågningen var Sveriges Konsumenters 50 krav på EU:s konsumentpolitik och utifrån det kunde jag ställa frågor om matfusk, antibiotikaresistens, mobilavtalen, bankbyte, rättsligt konsumentskydd och mycket annat. Även om det var åtta mycket ivriga och pratglada kandidater så tror jag att publiken/väljarna fick en hel del tydliga klara besked och att skiljelinjerna mellan partierna stod klara. Jag kan bara rekommendera att titta (fördelen med webben är ju att man kan snabbspola). Ambitionen var att göra valets vardagsfrågor så konkreta och tydliga att fler går och röstar den 25 maj. Jag hoppas att vi lyckades. Kandidaterna lovade att prata konsumentfrågor även under de återstående 48 dagarna tillvalet och det ska bli intressant att se hur det präglar debatten.