Bankskandalerna borde leda till ett reningsbad

Swedbank dalar i förtroende efter den senaste tidens turbulens, enligt senaste mätningen från Svenskt Kvalitetsindex. Dessutom kommer nu uppgifter om att Swedbank figurerar i skandalen med Panamadokumenten om skatteflykt. Nordea är redan hårt trängd av kritiken och kunder hotar att lämna banken. Skandalen kommer att rulla på hela veckan, bland annat i Uppdrag Granskning på onsdag kväll. Och i morgon har Swedbank sin årsstämma…

Detta är ingen finansiell kris utan en förtroendekris av gigantiska mått. Som kommer ovanpå ett sedan länge uppbyggt folkligt missnöje. Få saker gör de konsumenter jag möter så arga som banker (skulle väl vara telefonförsäljare, då…). Ofta tycker de att bankerna är ”skit samma” med bonusar, försämrad service, höga fondavgifter och i Swedbanks fall chefer som misstänkts för insiderbrott. Plus att de är tämligen usla på att ta ansvar för hållbar utveckling, som vi visat på Fair Finance Guides rankningar (nedan). Plus nu skatteflyktsskandalen. FFG

Svarta dagar för storbankernas ledningar. Den goda nyheten är att det skulle kunna leda till ett reningsbad och uppvaknande bland lomhörda och arroganta bankledningar. I så fall är det efterlängtat. Vi kunder kan hjälpa till genom att höra av oss och säga vår mening. Eller byta bank.

Swedbanks fall kan bli stort. De har haft ett bra utgångsläge som en del av den gamla sparbanksrörelsen, en sorts folkliga lokal banker som uppstod på tidigt 1800-tal för att uppmuntra till sparande. Efter Swedbank-stämman i morgon har ledningen en tuff uppgift att försöka återskapa förtroendet, inte minst hos de alldeles vanliga kunderna. Notabelt är att en av de nya styrelseledamöterna är förre finansmarknadsministern Peter Norman. Honom hade jag en del att göra med under hans tid på regeringskansliet. Det var en stark kritiker av bankerna som ofta talade om ”kundernas underläge” och visade powerpoints på ett antal missförhållanden. Ska bli spännande att se om han kan hålla samma linje som en del av den sargade Swedbanks nya styrelse. Det skulle behövas.

Utmana läsknormen!!

En av årets sockerhögtider står för dörren. Vi svenskar äter mest godis i världen och nu i helgen peakar det. Jag vill inte fördystra den annalkande påskstämningen (och jag kommer själv att trycka i mig ett och annat chokladägg). Men vår myckna sockerkonsumtion är ett stort folkhälsoproblem. Och det är inte bara skumbananerna och geléråttor som är problemet. Söt läsk bidrar också starkt till att var fjärde tioåring idag är överviktig i Sverige. De marknadsförs och exponeras hårt i matbutiker och de stora flaskorna dominerar. Vilket naturligtvis är en medveten taktik för att öka konsumtionen. En öppnad flaska dricks upp, det vet både jag, du och tillverkarna. Och läsk är billigt, priset på socker och läsk har gått ner de senaste decennierna.

Den som rest över världen vet att Coca Cola-skyltarna och reklamen finns överallt, även i de fattigaste områden. Problemet är så stort att flera länder infört en särskild läskskatt – senast Storbritannien. Detta av en konservativ regering, som inte precis varit några varma anhängare av regleringar och skattehöjningar. Finansminister Osborne motiverar skatten så här: ”När jag ser tillbaka på min tid här i parlamentet så är jag inte beredd att säga till nästa generation: ”Jag är ledsen. Vi visste att det fanns problem med söta drycker. Vi visste att det orsakade sjukdomar. Men vi duckade för besluten och gjorde inget åt det”.

IMG_6992Läskindustrin hatar sådana här tankar och är paniskt rädda att de ska sprida sig. I Mexiko infördes sockerskatt och fick påtagliga folkhälsoeffekter. Industrin lobbar intensivt för att den ska avskaffas. Norge, Finland och Frankrike är andra länder med sockerskatt. Sverige då? Fetmaforskaren Claude Marcus är en av dem som förordar det, bland annat med argumentet att socker är för billigt i förhållande till nyttigheter som frukt och att vi redan har skatt på skadliga produkter som tobak och alkohol. Den svenska regeringen var emellertid snabba med att deklarera att man inte tänker följa det brittiska exemplet. Även om Gabriel Wikström inte höll dörren helt stängd i sitt inlägg. Och oavsett skatt så krävs nu politiska krafttag för folkhälsan och för minskad sockerkonsumtion i regeringens livsmedelsstrategi. Detta har Sveriges Konsumenter propagerat för i ett års tid nu.

För att återgå till läsken – ett problem är att det blivit en slags ”norm” som barndryck. En norm som sällan utmanas. Svensk Dagligvaruhandel har i olika inlägg förklarat att man vill ta ett större ansvar för folkhälsan. Varför gör man i så fall inget åt läsken? Samma sak på krogen, där läskindustrin metodiskt och medvetet stakat ut sitt revir. Gå till vilken pizzeria, hambugerrestaurang eller kebabhak som helst och se vilka drycker som lyfts fram. Inte är det mineralvattnet. När min familj går ut och äter är dryckesalternativen för barn ofta enbart Coke, Sprite och Fanta (alla från samma tillverkare, för övrigt). Möjligen finns mjölk. Ja, och så vatten. Servitören brukar titta konstigt på dottern när hon frågar efter must eller något annat som inte sött. I Tyskland, där vi nyligen semestrade, var det helt naturligt med alkoholfria, osötade alternativ som passade såväl barn som de vuxna. Det fanns bland annat ”Apfelschorle”, en uppskattad dryck med hälften äppelmust, hälften bubbelvatten. Hallå, krogvärlden. Det är inte bara på tallriken det behövs förnyelse utan även i glaset!

Sockret är en folkhälsobov, som till och med får jordbruksstöd av EU men ändå kostar statskassan miljarder i sjukvård, förlorade arbetsinkomster etc. Lyssna gärna till hur sockerlobbyn jobbar på P1:s ”Matens pris”. Socker tillsätts i godis, läsk, energidrycker, kakor, glass men också bröd, flingor, fruktyoughurt, senap, ketchup – you name it. Men ska man minska sockerintaget är det en god idé är att börja med en kraftfull insats mot läsken. Har vi egentligen råd att låta bli..?

”Vi följer lagar och regler”

Idag är det internationella konsumentdagen. Hurra! En viktig dag, men tyvärr brukar den inte precis tillhöra de mest uppmärksammade temadagarna under året (kanelbullens dag brukar vinna – men har å andra sidan helt andra resurser för PR).

Skärmavbild 2016-03-15 kl. 07.52.07Sällan har konsumentdagen haft ett viktigare tema – antibiotikaresistens. En ödesfråga för mänskligheten, men väl också en konsumentfråga eftersom det handlar om köttet vi väljer i butik och på restaurang. Consumers International – ”Konsumenternas FN” med 220 medlemmar världen runt – uppmärksammar i år snabbmatskedjornas ansvar. Vad gör McDonald’s, Subway och andra multisar för att förhindra att antibiotika används vid köttproduktion för att skyla över dåliga djurhållning? Bara McDonald’s har 36 000 restauranger i världen och basen är ett stycke pressad nötfärs. Tänk vilken påverkansfaktor för djurens och mot antibiotikaresistens! Läs mer och stöd kampanjen här.

Vi på Sveriges Konsumenter har skickat enkäten till fyra kedjor som är stora här i landet. Max har gjort relativt långtgående åtaganden. ”Donken” och smörgåsjätten Subway har uppenbarligen vaknat och i alla fall svingat benen över sängkanten.

Annat är det med Burger King. Den som går in på deras hemsida hittar några rader om miljö men inget om djurskydd och än mindre om antibiotikaresistens. Trots är kött är basen i hela affärsidén. På vår fråga till deras svenska kontor så svarar de mycket kortfattat – att man följer ”lokala myndighetskrav och normer”.

Väldigt intetsägande. Och knappast i linje med det som skrivs på hemsidan, nämligen att ”Alla företag har ett ansvar för miljö, hållbarhet och samhälle. Som en global aktör tar vi detta på särskilt stort allvar.” Att bara följande lokala krav är lägsta tänkbara ambitionsnivå. Nationella regler varierar stort och tillåter i många länder antibiotika i förebyggande syfte, vilket kan bli ett sätt att skyla över dålig djurhållning och riskerar att öka problemen med resistenta bakterier.

Just svaret ”att man följer lagar och regler” har jag fått många gånger när företag pressats om sitt ansvar för hälsa, miljö eller djurskydd. Jomen såklart. Tänk om de sagt att de inte skulle följa lagen…Att ta ansvar för mänsklighetens långsiktiga överlevnad kräver mer än så. Allt fler företag inser det, i olika branschen. Uppenbarligen inte Burger King i denna fråga. Inte än, i alla fall. Shame on you.

Välkommet kött-skryt

”Vi sänker kötthalten i korven”, skryter Preem med på sina reklamtavlor. Jag stannar till och konstaterar att det faktiskt håller på att hända saker. En sådan reklam hade varit omöjligt för bara några år sedan. Traditionellt har man klagat på att korv innehåller för lite kött, att det är en produkt som är enkel att fuska med genom att dryga ut innehållet med mjöl, vatten och andra billigare råvaror. Även om man kan fråga sig hur avgörande förändringen av korven är (del av nötköttet har ersatts med fläskkött, se från webben nedan) så är det värt en liten applåd för att man i alla fall hakat på trenden och gör en grej av det.Skärmavbild 2016-02-27 kl. 15.06.10

Även köttjätten Scan har hakat på trenden med korvar och järpar där köttet delvis ersatts av grönsaker. Så visst händer det grejer. Köttkonsumtionen planar ut i Sverige eller till och med minskar något, visar en uppgifter från Jordbruksverket och Centrum för Konsumtionsvetenskap i Göteborg. Allt annat än en fortsatt sänkning av konsumtionen under kommande åren vore en sensation. Medvetenheten stiger snabbt, i skolor och på sjukhus talas det om köttfria dagar, hamburgerkedjorna hårdlanserar veggburgare. Fast det är en bit kvar till Livsmedelsverkets rekommendation om högst 500 gram kött och chark i veckan. Särskilt gäller det många av oss män.

Även landsbygdsminister Sven-Erik Bucht  säger sig nu vara för en minskning av köttkonsumtionen, efter sitt första, famösa uttalande i Ekot nyligen (se tidigare blogg). Så här sa Bucht i riksdagen i veckan: ”En lägre köttkonsumtion, både i Sverige och i andra länder, skulle vara bra för klimatet och i många fall även av hänsyn till andra miljöaspekter”. Viktigt är nu att vegetabilier som alternativ till köttet kommer med i en framsynt livsmedelsstrategi från regeringen. Här är det definitivt läge för innovation.

Och som vanligt är det på plats att påpeka att det inte handlar om att sluta äta kött. Utan att äta mindre men bättre kött. Bra för miljön, hälsan, plånboken och även svenska bönder om vi som konsumenter väljer utifrån produktionsmetoder och antibiotikaförbrukning. Och antibiotikaresistens är ett riktigt, riktigt läskigt hot, där vi som konsumenter kan göra en insats genom att ”rösta med fötterna”.  Sveriges Konsumenter återkommer i denna fråga.

Hälsoappar – en integritetsfälla med avtal om 9000 ord

Hälsoappar har blivit allt mer populära. De är ofta utmärkta hjälpmedel för den som vill hålla sig i trim, äta rätt eller gå ner i vikt. Myntets baksida är att de är en kvalificerad intergritetsfälla. Apparna blir som en journal på ett sjukhus. Fast mycket mer detaljerad. Och spridd vind för våg utan att du har en aning om det.

De flesta skulle nog vara rätt försiktiga med att dela med sig av sitt personuppgifter i kombination med kost- och motionsvanor till vem som helst ute på stan. Ändå är det precis vad som sker, genom appar som vi laddar ner högst frivilligt. Fällan ligger i de avtal som vi godkänner med ett enkelt knapptryck, men som kan vara över 9000 ord långa och innebära rent absurda rättigheter. För appföretagen. Vet du inte det så är du inte ensam. Ingen orkar eller klarar nämligen att läsa de långa, krångliga, ofta engelska texterna. Vår norska systerorganisation Forbrukerrådet har nu gjort det åt oss. Idag går vi gemensamt ut med en granskning som borde vara en väckarklocka både för konsumenter, myndigheter och politiker.Tabell_hälsoappar

Myndigheterna har hittills förhållit sig förvånansvärt passiva inför intergritetskränkningarna och obegripligheterna i avtalen. Det gäller främst Datainspektionen som Konsumentverket. Vi har slagit larm om detta 2014, genom en anmälningarna mot bland annat Ticnet. Vad väntar de på?

Hälsoapparnas integritetshot är en del av det sluttande plan som jag varnat för flera gånger här på bloggen. Sakta förskjuts positionerna och villkoren så att vi konsumenter har mindre och mindre kontroll. Här gäller det inte bara vad du heter och var du bor – utan även hur du mår. Storebror ser dig – och kan sälja dina uppgifter vidare till i stort sett vem som helst, från tillverkare av kosttillskott till försäkringsbolag. Bakom två av apparna i undersökningen – träningsappen Endomondo och en kaloriräknaren MyFitnessPal ligger samma amerikanska bolag. George Orwells fantasi räckte inte ända dit när han skrev sin epokgörande roman ”1984”.

Köttet – ett känsligt kapitel

Veckan har gått i köttets tecken. Måndagen blev allt annat än köttfri, när en landsbygdsminister och en liberal debattör utlöste stora känslosvall i den alltid lika politiskt känsliga köttfrågan. Sven-Erik Bucht yttrade i Ekot att kött varken var dåligt för miljön eller hälsan. För det fick han skäll – även av sina egna. Även jag blev alldeles paff och undrade vad regeringskollegorna från miljöpartiet egentligen tyckte. I senare uttalanden backade Bucht och ansåg också att intervjun var för hårt klippt.

Fakta är att köttkonsumtionen har skenat de senaste decennierna. Vi behöver äta mindre men bättre kött av både miljö- och hälsoskäl. Dagens köttfrossa är en parentes. Det av EU subventionerade lågprisköttet för oss i fördärvet.

IMG_6901Buchts uttalande ökar på oron inför den kommande livsmedelsstrategin, som skulle speglas av ”bred samsyn” och med hållbar utveckling som ledstjärna. I nästa vecka är det nytt möte i den så kallade dialoggruppen och hoppas vi på raka svar på frågor om varför processen försenats och varthän det egentligen barkar. Bucht talar mycket om ett konsumentperspektiv (senast på ett riksdagsseminarium igår – bilden). Men vad betyder det egentligen i praktiken? Och var tar folkhälsan vägen i strategin?

Liberalen Carl B Hamiltons inlägg på DN Debatt kom lite i skuggan av Bucht-intervjun. Men Hamilton svor rejält i kyrkan genom att tala om ”köttprotektionism”. Hamilton har en poäng i att svenskt kött per definition inte nödvändigtvis är bäst ur smak- och kvalitetsynpunkt. Men han verkar ha missat att antibiotikaresistens är ett extremt allvarligt hot och där är svensk djuruppfödning bättre än i andra länder. Och ursprungsmärkning är något konsumenterna vill ha för att kunna göra välinformerade val. Hur kan en inbiten liberal ha någonting emot det? Hamilton fick också duktigt med repliker.

I den förträffliga P1-reportageserien Matens pris sändes i veckan ett avsnitt om ”Köttet och politiken” som resonerade kring varför det här med kött är så känsligt. Bucht medverkar och menar att köttskatt är uteslutet, Anders Wijkman vittnar om hur det blir helt tyst bland politikerna när styrmedel kring köttet förs på tal. Detta trots att insikterna växer om vikten av att äta vegetariskt och om nackdelarna med dagens köttproduktion och –konsumtion. Men köttet är en central del av vår kultur och det finns en utbredd inställning – inte minst bland män – att politikerna inte ska påverka det jag lägger på grillen. När det tydligen är helt okej när det gäller bensin, tobak, alkohol och parfym. Och när kött faktiskt är subventionerat genom EU:s jordbrukspolitik. Här vågar väldigt få politiker utmana väljarna. Eller mäktiga lobbyintressen hos jordbruket och industrin.

Trenden är tydlig – ökat medvetande om köttets baksidor. Men det går alldeles för långsamt. Information kommer inte att räcka, det krävs även modiga politiker som tänker långsiktigt och inför styrmedel. Det verkliga priset måste synas på prislappen. Handeln måste också göra mer för att bidra till att vi köper mindre men bättre kött, om vi nu ska ha kött. Att det är omöjligt är bara snack. Varför ska just köttet vara en volymprodukt? Kunderna lägger gärna pengar på knäckebröd, olivolja, youghurt, potatis och andra varor där det finns ”premiumprodukter” så varför skulle det inte funka på köttet? Där det faktiskt är nödvändigt både av folkhälso-, djurskydds-, miljö- och klimatskäl. Vilket också föranleder mig att slå ett slag för den förträffliga Köttguiden!

Vägen till en hållbarare konsumtion

Stora miljöskador, rovdrift på arbetare, reklam som uppmanar till kortsiktigt slit och släng – kläder är ett av de tydligaste exemplen på hur ohållbart och osmart vi alla egentligen konsumerar. Vi har fjärmat oss från gammal hederlig hushållning till en illusion av att allt är billigt, allt är oändligt. Sällan har det visats så tydligt som i Sveriges Konsumenters treårsprojekt ”Stilmedveten”. I lördags var jag med på invigningen av projektets utställning i Borås och jag kan bara rekommendera alla: Se den! Ni som bor i eller passerar norra Norrland i höst kommer att lyckliggöras då utställningen står i Luleå. Här visas på hur galen vår produktion och konsumtion är idag och att vi faktiskt kan göra en hel del som konsumenter. Projektet har också en mycket användbar (och snygg) hemsida.

IMG_6878Ett exempel var den illustrativa högen med 162 kilo kläder. Så mycket slängs varje timme – av boråsarna (!). Här syns den med utställningskoordinator och bloggaren Anna-Lisa Persson (och professor Karin M Ekström i bakgrunden).

En annan  var den IMG_6885”systyga” där alla och envar kunde testa på livet som kambodjansk sömmerska och jämföra hur pyttelite hon tjänar på slitet och hur jättemycket modekedjan tjänar. Andelen av ett plaggs pris som är lön till arbetaren är så försvinnande lite så att alla argument om att man inte ”har råd” att betala en rimlig levnadslön faller platt. Här sviker klädkedjorna fortfarande.

Vi konsumenter kan göra massor. Men det är samtidigt viktigt att inte hela bördan läggs på os. Politiken måste på många sätt undanröja hinder gör hållbar konsumtion och företagen kan också göra mycket mer, vare sig det gäller textilier, livsmedel, leksaker, hemelektronik eller för den delen  resor. Vissa branscher har kommit en bra bit, andra har knappt vaknat.

När jag pratade vid invigningen igår gav jag sex råd, hur vi kan använda vår konsumentmakt: Alla börjar på B:

  1. BEHÄRSKA – sätt dig in i frågorna, kolla upp urvalet, ställa de nödvändiga frågorna.
  2. BRYTA – utmana invanda tankemönster, normer, reklamhets, dina egna vanor. Måste du köpa nytt?
  3. BRÅKA – fråga och protestera hos företagen. Mailen är ett underskattat medel för konsumentmakt. Tio mail är en ”folkstorm” för många företag…
  4. BELÖNA – stöd de goda initiativen, handla hos de goda företagen.
  5. BERÄTTA – vad du lärt dig behöver någon annan veta. Berätta på sociala medier, till kompisar, vid möten. Marknadsekonomin bygger på att konsumenterna är informerade, hjälp till i den processen.
  6. BONDA – modernt uttryck för att gå samman med likasinnade. Bilda Facebook-grupper, bilda nätverk, bilda en förening eller gå med i en som redan finns. Det skapar ett större tryck på företagen att vara schyssta mot miljö, människor och djur, det ökar farten i omställningen.

Och slutgiltigt – kom ihåg att DU KAN GÖRA SKILLNAD.

 

Sätt åt köttfuskarna

Så är ännu en köttskandal avslöjad. Utländskt lågpriskött har sannolikt sålts som Krav-märkt kött till miljömedvetna stockholmare. Det krävdes en tipsare för att det skulle komma till ytan och nu har det blivit polissak. Om detta kan mycket upprört sägas.. Till en fällande dom är det mycket, mycket långt, jag törs sätta en peng på att det inte ens blir ett åtal. Och skulle ändå någon åka dit så skulle straffet inte nå upp till förtjänsten. Fängelse är avskaffat som straff, vilket också innebär korta preskribtionstider. Landsbygdsministern antyder en ändring i media idag. Bravo, men varför har det dröjt?

Aftonbladet idag.

Aftonbladet idag.

Kött är en gigantisk handelsvara idag. Den dyker upp inte bara som kotlett i kyldisken utan även i wok på krogen eller som korv i skolan. Det allra mesta köttet vi äter är anonymt, omärkt. Vägarna från jord till bord är långa och det finns grova pengar att tjäna på att ta genvägar. En utblick i Europa visar också att detta är en bransch som lockar till sig mer och mer av den organiserade brottsligheten.  Och vi kan lugnt utgå från att det allra mest av fusket aldrig upptäcks.

De flesta sköter sig förstås. Men vill man fuska så är det lätt. Köttet skvallrar sällan genom utseende eller smak. Kontrollen är svag, naiv och stickprovsartad. Och ojämn, eftersom en viktig del bygger på hur aktiva de kommunala inspektörerna är. Eller orkar vara. Vanligt folk tror att köttet i kyldisken är strängt och opartiskt kontrollerat men i själva verket bygger systemet till stor del på att företagen sköter sig själva och är ärliga.

Nu ska det bli ursprungsmärkning av kött på krogen. Utmärkt, det har vi tjatat länge om. Frågan är om hur långt frivillighet räcker, med tanke på brokigheten i krogbranschen. Jag hade hellre sett ett obligatoriskt system. Och rufflarna kan ju fuska ändå, det var ju uppenbart av vad som nu har uppdagats. I tider när vi bör äta mindre men bättre kött är ett ärligt och säkert märkningssystem centralt. Och för att vi ska lita på det måste det finnas resurser och verktyg som inger förtroende. Och som avskräcker från att fuska. Hittills har det varit alldeles för billigt och riskfritt.

Svek av mobiljättar och handel

Skaffa en ny mobil NU! Reklamen som säljer Apple, Samsung och Sony finns överallt och signalerar två saker: Lågt passa på-pris. Och att den apparat du äger redan är omodern. Baksidan av köphetsen avslöjas i – ännu – en rapport om hur mineraler bryts i fjärran land. Just dessa tre populära elektronikjättar tillhör dem som struntar i att säkerställa att kobolt som bryts av barn inte återfinns i deras produkter. Rapporten kommer från Amnesty International och Afrewatch (Africa Resources Watch). Kobolten som används i litium-jon batterier, bryts i gruvor i Kongo där vuxna och barn, en del så unga som sju år, arbetar under livsfarliga förhållanden.

Det är vidrigt och borde vara stoppat för länge sedan.

Hemelektronikbranschen gör som strutsen - och stoppar huvudet i sanden.

Hemelektronikbranschen gör som strutsen – och stoppar huvudet i sanden.

Medan hållbar utveckling och mänskliga rättigheter vid tillverkning allt mer kommer i fokus för mat, textiler och i viss mån leksaker så verkar hemelektronikhandeln inte ha fattat någonting. Ingenstans är det så svårt att välja hållbart för konsumenter som här. Till och med bankerna börja vakna, men inte här. När såg du någon information om miljö eller etik i en teknikbutik? På Sibas och Mediamarkts hemsidor syns inga utfästelser om ansvar för produktionen och hållbar utveckling. Efter decennier av debatt och krav stoppar tillverkare och handel huvudet i sanden. Enda undantaget är etiktelefonen Fairphone. Hur ofta ser du den i Rea-annonserna?

EU har skärpt lagstiftningen för att förhindra att konfliktmineraler används i mobiler och annan elektronik. Men det är bara början, lagstiftningen är inte slutgiltigt fastställd och den behövs också oberoende och effektiv kontroll. Politiken kan göra ännu mer men det lämnar på intet sätt handeln utan ansvar. De kan inte dölja sig bakom den eviga klyschan om att ”det är ingen som frågar efter det” utan måste vakna upp och liksom sina kollegor i mat- och klädhandeln börja arbeta proaktivt. Höja sina egna krav, rensa ut värstingarna från hyllorna och börja snacka miljö och mänskliga rättigheter. Så att det blir lätt att välja rätt – även när jag köper en mobiltelefon.

På konsument-radarn 2016

radarKlimatavtal, volkswagenskandal, fulsälj, ekoboom – vi ser tillbaka på ett händelserikt år för konsumenterna. Det knappt påbörjade 2016 blir ett än mer spännande år, men samtidigt finns många orosmoln. Här är några tydliga trender och förutsägelser:

  • Allt är uppkopplat, allt sprids. Tekniken rusar på, vi bär på allt fler prylar som är uppkopplade. På fjärran företagsservrar samlas allt mer data om dig och mig som vi inte har någon kontroll över. Ett nytt EU-direktiv kan stärka konsumentskyddet men kontrollmyndigheterna måste vakna och handeln med data om våra privatliv uppmärksammas.
  • Mat och hälsa blir en mer politisk fråga. Hur kommer regeringens nya livsmedelsstrategi att vara en hjälp för att få ner den skadliga konsumtionen av fett, socker och salt? Ska strategin vara på producenternas villkor eller konsumenternas eller bådas? Snart avgörs det.
  • Fokus på kött – och alternativen. Köttfrossan och djurfabrikerna blir allt mer ifrågasatta – och det handlar om vår egen hälsa, om djurens hälsa och om planetens väl. Om antibiotikaresistens. Varför kan grisar behandlas som vi aldrig skulle drömma att behandla hästar och hundar? Fler ser sambanden, skär ner på köttet, köttersättningsprodukter boomar och vegetariskt breder ut sig i restaurang- och receptvärlden.
  • Fulsäljare, fuskare och finansnasare ska stoppas. Hur länge ska vi stå ut med pushiga telesäljare, fuskande biltillverkare och ”rådgivare” som kränger onödigt dyra fonder. Under 2015 visade regering och riksdag att de tröttnat på att konsumenter luras och under 2016 kan vi vänta oss skärpt lagstiftning. I EU har avgasfusket blivit en väckarklocka som kommer att få följder.
  • Delat är dubbelt bra. Delningsekonomi med pooler, bytessajter och hyrsystem blir allt hetare och innebär både sparade pengar och sparad miljö. Men det får inte ske på bekostnad av konsumentskydd och arbetsrätt. Detta ska utredas och kommer att debatteras allt mer i takt med att branschen expanderar.
  • Ingen slipper undan ansvaret för planeten. Längre. Bankerna är giganten som äntligen verkar vakna och börjat ta ansvar för miljö och etik. Så sakteliga. Svensk Handel ska nu bevisa att det finns ett faktiskt innehåll i mottot ”hållbar handel”, trots julhandelshysteri. Två branscher som knappt börjat är hemelektronik och resor. Trycket mot dem kommer att öka 2016. Klimatavtalet i Paris har gjort klart att nu är det på riktigt.
  • Stöd åt alla. 2016 kan bli ett avgörande år för den lokala och den förebyggande konsumentvägledningen. Telefontjänsten ”Hallå Konsument” måste förbättras parallellt med att precis alla måste betona att den ska vara ett komplement till den mycket mer månghövdade och nödvändiga kommunala rådgivningen.
  • ”Vem kan kan man lita på?” blir en allt viktigare fråga när kommersiella budskap smygs på oss eller kamoufleras som redaktionell text. Vi befinner oss på ett sluttande plan, samhället behöver säga ifrån och reklambeställare och reklammakare tvingas ut i debatten.

Se där några stora frågor som är på Sveriges Konsumenters radar 2016. I vår kommer en reviderad form av ”100 krav för en starkare konsumentpolitik” som vi kommer att driva stenhårt. Det behövs. Bakom alla punkter ovan finns nämligen en starkt oroande trend: Den att klyftorna ökar – mellan dem som kan sina rättigheter och dem som inte kan dem, som förstår språket och inte gör det, som lånar billigt och som lånar svindyrt, som begriper ny digital teknik och som inte gör det, som anammar nya betalningsmedel och som använder kontanter, som använder internet och som inte gör det (vilket är 840 000 människor idag!!). Tillgänglighet och delaktighet är två ord vi kommer att få höra mer av 2016. Och vi kommer att allt oftare ställa frågor som ”Vad är en normalkonsument?” och ”Vad är rimligt att klara av som vanlig konsument?”. Mer information är inte svaret, snarare politik och mobilisering ute där konsumenterna finns. Det handlar om rättvisa, demokrati – och solidaritet.