Kategoriarkiv: Marknadsföring

Livsmedelshandeln smyger med jämförpriserna

Publicerat av
Svara

Matpriserna har varit aktuella och plågat hushållen så till den grad att regeringen sänkt momsen. Det ska bli intressant att se vilket genomslag det faktiskt får (med tanke på möjligheten att skylla på ökade omkostnader för att inte sänka priserna).

En grundläggande regel har alltid varit att det ska vara möjlighet att väga pris mot kvalitet. Inter alltid så lätt när varans PRIS är det som butikerna tävlar med och basunerar ut i utskick och i butiken.

Tyvärr har jämförpriset kommit i skymundan i debatten. Alltså priset per kilo eller liter, som butikerna är skyldiga att visa enligt prisinformationslagen. Det är extra angeläget när priserna stiger snabbt, som de gjort senare åren, och när vi köper mycket mat som nu inför julen. Och när det dessutom allt oftare trixas med priserna genom förpackningar på 900 eller 800 gram, som vid en snabb betraktelse lätt kan förväxlas med ett kilo. Skylten visar med de dominerande siffrorna pris per förpackning. Det innebär att köttfärs för 69:90 egentligen kostar 87:40. Per kilo. Och hade vi insett det hade vi kanske reagerat annorlunda.

Jämförpriset ska enligt lagen och Konsumentverkets föreskrifter vara korrekt och tydligt. Det första är självklart, allt annat är ju lögn. Det senare blir lurigare. Vad är ”tydligt”?

Mina egna fältstudier visar på stora skillnader i läsbarhet, styckpriset kan vara tolv gånger så stort som jämförpriset och läsbart på håll enbart om man är en rovfågel. Särskilt knepigt blir det för varor bakom en kyldörr som förhindrar närstudier, som ostar och andra mejerivaror, färdigförpackad chark, kött och fisk, kylda konserver och frysta varor. Se exemplet ovan. Blänk, dåligt ljus och mager stil hjälper underlättar inte precis för konsumenterna.

Och alla butikskedjor är ungefär lika dåliga på att tydligt visa jämförpriset, såvitt jag har kunnat se.

Tanken med lagen var att det skulle vara lätt att jämföra olika varor, att kunderna skulle slippa ägna sig åt huvudräkning, slippa behöva ta med förstoringsglas och kalkylator på shoppingrundan. Men här har någonting gått snett, man kan betvivla att matkedjorna vill att vi ska jämföra.

Jag har anmält ett antal sådana fall till Konsumentverket. De tackade för anmälan och sedan hände ingenting. Synd, det skulle behövas. För här behövs en skärpning. 

Behöver jag säga att prisinformationslagen var djupt impopulär av handeln när den kom 2004. Det här kunde vi minsann klara själva …

Du kan läsa mer i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”.

Utgå från att rea-procenten är bluff

Publicerat av
Svara

Ovan ett exempel ur mitt eget flöde på mobilen – som visar hysterin långt innan Black Week drar igång. Samtidigt som det visar sig att ytterligare sju stora företag inte följer lagen om prisinformation, enligt Konsumentverket. Vilket ytterligare visar på handelns nonchalans och svek mot sina kunder. Och att vi för länge sedan borde ha slutat lita på rea-procenten. Eller för delen hur mycket du kan ”spara” på att slå till nu (eller ”tjäna” som vissa uttrycker det).

Black Week och andra ”köpfester” radar upp sig som ett pärlband fram till januari. Nu gäller det att sälja utav h-e, tänker handeln och köper annonsplats som når oss alla via bussreklam, nätannonser och sms. Hysterin började redan förra veckan, det har blivit en tävlan som om det nästan gällde livet.

Varje år kommer kritik mot att vi överkonsumerar och köper saker vi inte behöver, oroliga att ha missat en fyndmöjlighet. Och varje år blåser det förbi och är likadant nästa år. I år väntar Svensk Handel rekord, över 10 miljarder kronor under den kommande ”magiska” veckan. Motsvarade ungefär 1200 kronor per vuxen svensk. Under en vecka.

Vart tog resurs- och klimatdebatten vägen i samband med tokshoppingen?

Men i många år har det också bluffats friskt: Det ordinarie-pris man hänvisar till är många gånger lögn. Lagen skärptes 2022 så att procenten skulle relatera till lägsta priset 30 innan rean. I våras ingrep KO mot tio välrenommerade företag: Blomsterlandet, Bygghemma, Nakd, Nordic Nest, Power, Soffadirekt, Stadium, Webhallen, XXL och Åhlens (bilden nedan). Nu har man ingripit mot ytterligare sju företag: H & M, Desenio, Bokus, Home Furnishing Nordic, Inet, Kjell & Co och Tretti. 

Det är inga små kvartersbutiker eller nätjättar. Det är några av Sveriges största detaljhandelsföretag.

Kan det sägas tydligare? Handel försöker på olika sätt gå runt reglerna. De går inte att lita på. 

De vet vad de sysslar med. Konkurrensen är hård, det gäller att ha det mest lockande erbjudandet och skrika högst i reklambruset. Förmodligen bidrar de att de ”bara” får vite, alltså böter möjligen om brottet upprepas. Jag har länge kritiserat att det inte oftare utdöms ”marknadsstörningsavgift”, vilket i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna” förklaras av KO att det kräver mer resurskrävande utredningar. 

Varför då? Det är ungefär som att vi skulle få en böteslapp vid fortkörning som säger ”Så här mycket kan du få betala om du GÖR OM det där”. Här borde staten skyndsamt se till att myndigheten som ska se till att vi får ärliga priser – Konsumentverket – får skarpare verktyg.  

Ytterligare ett tecken på oviljan att köra med öppna kort är nya smitvägar ständigt prövas. När regeln om 30 dagar kom – och övertrampen upptäcktes – försöker de med att priserna bara höjs lite tidigare än så. Simsalabim.

Vad säger branschorganisationen Svensk Handel om detta (inget vad jag kan se på deras webb just nu i alla fall)? De borde ju ta krafttag mot fusket. Borde ha gjort långt tidigare, med tanke på att mängder av stora medlemmar riskerar att stämplas som simpla fuskare. Problemen måste angripas både med politik och skärpning från företagen.

I fredags var jag med i P1 Studio Ett om denna fråga. Där gav jag bland annat följande råd:

1. Låt dig inte hetsas. Reor kommer tillbaka. Börjar de med nedräkning, ”bara ett fåtal kvar” – var skeptisk. Sånt har man bluffat om förr.

2. Fundera på om du verkligen behöver varan. Du kanske har tillräckligt? Det du har duger gott? Du kanske kan låna, dela, hyra eller köpa begagnat istället?

3. Strunta i procenten. Håll koll på vad som rimligt pris. En vettig kontrollfråga är ”X procent – i förhållande till VADÅ?”. 

4. Undersök genom prisjämförelsesajter som Prisjakt hur priset har utvecklats de senaste månaderna, om det är en speciell vara du är intresserad av.

Nätjättarna – sjukt rakt igenom

Publicerat av
Svara
Skärmbild från Sheins webb

Vi köper billigt skräp med farliga kemikalier och riskabla elanslutningar som tillverkats och sålts med tveksamma metoder, tas hit med fraktflyg och i många fall returneras på samma sätt. Jag talar om näthandelsjättarna Shein (bilden) och Temu. Utskällda på mycket goda grunder. Senast efter att ha sålt en barnsexdocka.

Man ska inte glömma att företagen har kunder som kan räknas i hundratals miljoner. Varav många återkommer. Men det handlar om något större än rätten att köpa vad som helst, hur som helst. Och rätten att sälja vad som helst. Därför är det viktigt debatten inte fastnar på någon enstaka produkt (om än aldrig så upprörande).

Förra veckan beslutades om tullavgifter för alla varor som kommer in i EU oavsett pris. Shein och Temu hade tidigare en gräddfil eftersom de slapp tull för varor för under 150 euro (ca 1800 kronor). Det kan säkert få vissa effekter, framför allt att det gör varor dyrare och att människor minskar sina inköp.

Men det kommer naturligtvis inte att räcka.

För hela konceptet är ruttet rakt igen. Kritiken borde för övrigt också riktas mot andra shoppingjättar som Amazon, även om de kinesiska båda bolagen är värst. Och riktas mot att de fått agera fritt år efter år, medan både lagstiftare och kontrollmyndigheter varit sega eller haft händerna bakbundna.

Ett övergripande problem är att vi drivs att överkonsumera och bli ”shopoholics” och att det sker till priset av miljö, klimat, hälsa, hos kunderna och hos de som framstället skräpet under slavliknande förhållanden. Till allt detta kan läggas de avfallsberg av textilier i öknen i Chile eller på olika håll i Afrika som handeln förorsakar. Ska man gå in på detaljer kan man ta fram ”brottslistan” som de europeiska konsumentmyndigheterna gjorde om Temu för ett knappt år sedan:

  • Falska rabatterbjudanden.
  • Hets att köpa – falska påståenden att produkten är på väg att ta slut, etc.
  • Påtvingade spel – »lyckohjul« där viktig information om villkoren för spelet göms.
  • Utebliven eller vilseledande information om bl a den lagstadgade ångerrätten.
  • Falska konsumentrecensioner.
  • Dold kontaktinformation.

Inte så lite. Alltihopa grundfel, som har tillkommit för att internet och globaliseringen gett möjligheten. Inte fel på dessa två företeelser i sig, men avarterna har ett högt pris och skapar problem både för konsumenter och seriösa företag, med oschysst konkurrens. För konsumenter bidrar det verkligen till den situation där vi är mer utsatta eftersom vi hela tiden måste värja oss och lägga tid på att kolla att vi inte blir förda bakom ljuset (knepen ovan används i viss utsträckning även av svenska nätbutiker). Jag skriver en del om det i min nya bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna!

Visst har politiken reagerat. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari föreslog för ett knappt år sedan att helt förbjuda import av Shein och Temu, men det gillade inte de andra Tidö-partierna. Dock säger sig regeringen se allvarligt på utvecklingen och flera ministrar skrev i februari att man övervägde hanteringsavgifter på alla paket, även små, som kommer från länder utanför EU. Vilket nu alltså tycks genomfört, när genom ministerrådets beslut. Samtidigt fortsätter diskussionen på andra plan. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) har kallat e-handelsföretag, barnrättsorganisationer och myndigheter till ett möte om barnsexdockorna den 28 november. Vilket för övrigt fick Franrike att stänga ner Shein helt.

Shein och Temu är ett sjukt uttryck för att det har gått alldeles för långt. Det är ett gemensamt intresse att se till att skräpförsäljningen tvärs över världen begränsas och konsumenters ekonomi, rättigheter, hälsa och säkerhet skyddas mycket bättre. Att göra varorna dyrare jämnar ut spelplanen vad gäller konkurrensen. Det är rimligt, utifrån att seriösa företag i Sverige och EU inte ska slås ut av obalansen.Men det kommer knappast att lösa de andra problemen, som drabbar konsumenterna, miljön och människor i andra länder. Det finns till och med en risk att det leder till ännu mer rovdrift på miljö och arbetskraft, för att hålla priserna till kund nere.

Dags att skärpa kraven på telefonförsäljningen

Publicerat av

Telefonförsäljare fortsätter att plåga utsatta konsumenter trots den lagstiftning om skriftliga avtal och betänketid som kom 2018. Något som SVT Nyheter rapporterade om i helgen.

Lagens grundidé var enkel: Försäljare skulle inte kunna prata omkull människor under ett samtal. Alla skulle få en tid att reflektera, kanske jämföra med sitt gamla eller andra avtal, prata med andra i hushållet. Avtalet skulle vara skriftligt, inte muntligt. Därmed följde Sverige efter många andra EU-länder som hade samma tuffa regler.

Tyvärr har telefonförsäljare kringgått detta genom att skicka sms och via telefon pusha kunden att klicka ”Ja”. Ofta direkt efter säljsamtalet eller till och med under säljsamtalet.

Det var definitivt inte tanken med lagen och SVT:s Plusredaktions granskning visar tydligt hur oseriös delar av telefonförsäljningsbranschen fortfarande är.

Det är fortfarande samma grupper som blir pålurade abonnemang och tjänster de inte tänkt sig.  Många företag verkar slarva med att det är efter telefonsamtalet som man ska få möjlighet till skriftlig bekräftelse, inte under samtalet. Konsumenter har vittnat om att förbindelsen plötsligt har brutits under pågående säljsamtal, och när företaget sedan ringer upp igen, ”hjälper” de konsumenten att skriftligen bekräfta via sms.

Att säljarna lurar konsumenterna på den skäliga betänketiden är ett problem. Ett annat är själva tekniken – möjligheten att svara just med sms. Många förstår inte att ett svar på sms är samma sak som en skriftlig bekräftelse som gör konsumenten hårdare bunden än ett muntligt avtal. Ytterligare ett problem är att den lilla text som syns i mobilfönstret inte kan ge all information, bland annat hamnar den obligatoriska texten om ångerrätt ”lämpligt” en bra bit ner och kräver en skrollning för att se.

Till SVT säger civilminister Lena Mickos pressekreterare att utvecklingen är olycklig. Från regeringens sida ska man att följa upp vilka konsekvenser reformen gett och se till så att syftet med lagen uppnås. Det låter bra. Men fulsäljarna kommer tyvärr inte att låta sig skrämmas av ord.

Nu krävs en skärpning av lagen. I första hand måste konsumentens betänketid respekteras och tidsättas. 48 timmar skulle kunna vara en skälig betänketid. Dessutom måste sms som medium ifrågasättas och utvärderas. Ska det över huvud taget vara tillåtet att godkänna avtal skriftligt via sms? Eller ska det krävas e-post eller brev med pappersavtal? Möjligen behöver man också återinföra krav på att spela in alla säljsamtal. Då finns det större möjligheter att i efterhand bevisa fulsälj.

I sista hand – om inget annat hjälper – finns bara en lösning: att införa så kallad opt-in. Det vill säga att konsumenten aktivt måste tacka ja till att bli uppringd av en telefonförsäljare. Så har bland annat Danmark gjort och där är problemen med telefonförsäljningen mycket mindre. För hänsynen till konsumenterna måste komma i första rummet.

Vem älskar Black Friday?

Publicerat av

Svensk detaljhandeln fortsätter att agera som om klimathotet inte fanns.

I alla fall när det lackar mot jul.

Det märks genom att man framhärdar med det förlegade köpjippot ”Årets julklapp”. Det märks genom att man framhärdar med nya reatillfällen – Singels’ day och Black Friday (eller ”Black week” som vissa lockar med). Det märks på prognoser som hoppfullt talar om ”rekord” – att vi ska handla för tre procent mer i december än förra året.

Detta i en tid när det blir allt mer övertydligt vad vår livsstil faktiskt kan leda till. Riktigt absurt blir det när nyheterna visar nya klimatprognoser, smältande isar och demonstrerande ungdomar för att nästa sekund växla till julhandel med överflöd, glitter och omsättningsökningar. Black Friday sker dessutom – vilket blir närmast hånfullt – på samma dag som stora klimatmarscher planeras.

Ovanpå det: Alla reabluffar. Senast dundrade Dagens Industri ”Fulspelet en skam för detaljhandeln”. Konsumentverket avdelar fyra personer bara för att hålla koll på att inte reklamen går överstyr och bluffandet får ske helt obehindrat.

Sveriges Konsumenter är kritisk till såväl bluffreor som köphets. Vi stödjer istället ”White Monday” som uppmanar till begagnat och cirkulärt.

Vem älskar Black Friday? kan man fråga sig.

Konsumenterna? Är reorna bluff är det ju bortkastat. Nedsatta priser kommer dessutom alltid tillbaka, även om reklamen vill få oss att tro annorlunda. Och allt mer av prylarna betalas med lånade pengar, vilket kommer surt efter och ökar risken för överskuldsättning.

Butikerna? Kritiken om bluffar måste vara förödande för branschen och spär dessutom på bilden att branschen stoppar huvudet i sanden vad gäller miljön. Dessutom är handeln uppenbarligen kluven, Black Friday tar kunder från andra rea-tillfällen.

Planeten? Knappast. Fler reor spär på prylkonsumtionen och den bidrar ytterst till att vi går mot en allt varmare värld med stigande havsnivåer och utrotade djurarter.

Vi ska inte sluta köpa och konsumera. Men omställningen till ett hållbart samhälle ska ske på tio år och recepten där är färre nya prylar, mer upplevelser, mer begagnat och mer återvunnet, mer delande och mer fokus på umgänge, lugn, rimlighet och annat som vi i grunden alla längtar till.

Årets julklapp då? Vad är det för fel på det? I år blev det mobillådan (prylen vi saknat så länge…). Jag hade en twitterkonversation med Svensk Handel där de tycker jag borde hylla prylar som uppmuntrar det sociala mötet. Gärna mer sociala möten. Frågan är om en låda gör skillnad. En låda som antagligen framställs av underbetalda människor i omänskliga miljöer på andra sidan jordklotet och garanterat snart dyker upp i grovsoprummen och loppisarna.

Årets julklapp är inte huvudproblemet men en yttring av en struts-mentalitet. Jippot har överlevt sig själv 2019, hur mycket man än försöker låtsas att det är en satsning på hållbarhet.

 

 

MER konsumentjournalistik – inte mindre!!

Publicerat av
Svara

Nu när det blir allt mer komplext att vara konsument – då behövs god konsumentjournalistik. Hela tiden. Överallt.

I det läget väljer SVT att lägga ner långköraren Plus. Visserligen säger ledningen att programmet ska försvinna i ”dess nuvarande form” och att nya vägar ska utforskas. Det låter hoppfullt, men vad betyder det? Plus har tillsammans med SR:s Plånboken och Råd & Rön varit konsumentjournalistikens flaggskepp i Sverige. Göteborgs-Posten var tidigare ett lysande exempel inom dagspressen, tyvärr inte längre.

Plus då, vid starten. Hur många konsumenter har inte programmet utbildat, uppmuntrat, stöttat, räddat?

Public Service har ett extra stort ansvar att stärka konsumenter, att spegla konsument-frågorna. Hur är naturligtvis en fråga för redaktionerna. Statens direktiv kan gälla myndigheter och liknande som ska ge människor trygghet och stöd, men inte media. Ändå borde konsument-frågor vara en självklar del av SVT, SR och UR:s uppdrag.

För 30 år sedan började jag själv med konsumentjournalistik. Först på kvällstidningen GT som reporter. Sedan som chefredaktör för Råd & Rön. In emellan som frilans. Idag kan jag förundras över att inte mer hänt. Att redaktionerna satsar så lite. Att det inte finns mer nyheter, avslöjanden och guider om konsumentfrågor i media. Detta är journalistik som handlar om rättvisa och om att ge människor makt. Den makt som kunskap ger. Där marknaden fungerar dåligt beror det oftast på bristande, otydlig eller vilseledande information. Det går inte att blåsa en kunnig konsument. Artiklarna och inslagen handlar om vardagen och livet, om plånboken, om hemmet, om maten. Om konflikt och rättvisa. Om fusk och snusk och slarv. Om hur mäktiga intressen försöker undanhålla sanningar som vi har rätt till. Och därför ger konsumentjournalistiken människor de redskap, den kunskap, de sammanhang som han eller hon behöver för att göra bra val och att undvika att köpa grisen i säcken.

Nyheter som berör oss som konsumenter dyker naturligtvis upp i nyhetsflödet – prishöjningar, reklambluffar, aggressiv försäljning och lurade konsumenter. Men det behövs också fördjupning, kartläggning, egna bilagor, egna program. Liksom på sport, ekonomi, vetenskap och kriminalsidan. Jag kan till exempel förundras att inte ”Uppdrag granskning” och ”Kalla fakta” lägger mer krut på att avslöja sanningen bakom ljuva reklamlöften, skrupelfria entreprenörer och lövtunna företagspolicier. Bara att kolla hur ”hållbara” handel, industri och jordbruk är i verkligheten eller vad som händer med våra personuppgifter på nätet. Det borde kunna hålla igång ett jättegäng reportrar månader framöver. Att glädja miljoner hungrande läsare, lyssnare, tittare.

Fler journalister och redaktionsledare borde få upp ögonen för möjligheterna. Men som f d programledaren och hedersmannen Sverker Olofsson uttrycker det: ”Det är ju så med konsumentjournalistik, som reporter vill man kanske bli utrikeskorrespondent eller grävreporter. Det är ingen som sedan barnsben har drömt om att bli konsumentreporter. Så det är ingen högstatusjournalistik. Men publiken ser det näst intill som högstatusjournalistik.”

Med min erfarenhet kan jag bara instämma. När jag började talade man lite nedsättande om ”kastrulljournalistik”. Det kanske fortfarande gäller, på något sätt…

Särskilt viktigt är det med oberoende konsumentjournalistik nu när det finns allt fler där ute som utger sig för att hjälpa oss konsumenter. Ibland bra men långtifrån alltid pålitliga. Vi har de senaste åren sett flera luriga sidor på internet som uppger sig hjälpa oss att göra bra val eller att få vår bil, vår hälsa eller våra hem värderade. Eller att hjälpa oss få rättelse när vi råkat ut för flygförseningar och p-böter mm.

Vem i hela världen kan man lita på? sjöng Hoola Bandoola Band för länge sedan. Den frågan kommer att eka allt högre i vår komplexa värld. Och då behövs media som satsar på en journalistik som ställer sig på människornas, konsumenternas, sida i deras trixiga vardag.

MÄNGDEN är också ett problem

Publicerat av
Svara

I dagarna diskuteras mängden spelreklam som ett stort problem. Nye konsumentministern vill ta till ”tvingande åtgärder” om inte spelbranschen ser till att båda ton och omfattning blir en annan. Den flodvåg av lockelser som sköljer över oss alla via internet, press, TV och radio är exempellös. Dagens Nyheter visar också att den ÖKAT sedan årsskiftet. Man frågar sig hur många fler spelberoende vi har fått. Och förstörda liv.

För ett år sedan skrev jag en blogg med rubriken ”Orent spel” om fenomenet. Sällan har jag fått så många reaktioner, där läsare håller med och är heligt förbannade. Och sedan dess har alltså reklamen ökat…

Nu ställer sig höga jurister frågande till om just MÄNGDEN går att komma åt med lagstiftning – åtminstone kortsiktigt.

Men om mängden är ett problem så är det en samhällsfråga. Även om gränsen till yttrandefrihet finns där, så är det viktigt att politikerna inte backar. För det handlar om utsatta konsumenter. Precis som det hade gjort om vi haft en lika massiv reklam i alla kanaler för alkohol, snabblån, läkemedel eller för den delen godis till barn.

Så backa inte för att det är svårt. OM man inte kan få ner mängden så måste kraven skärpas betydligt på innehållet. Då måste kravet på måttfullhet bli mycket skarpare, liksom kraven på tydligare varningsinformation och liknande.

En parallell: Avtalsvillkoren på Internet. Sveriges Konsumenter har länge påpekat att det blir orimligt för en vanlig människa att hålla ordning på alla de långa och krångliga avtal som vi dagligen ingår på Internet. Men till problembilden hör också just MÄNGDEN. Det går knappt att göra något på nätet eller i mobilen utan att godkänna något som ingen varken hinner eller förstår att läsa, som är krångligare än avtal för att köpa ett hus. Så det handlar om obegripligheten, längden på avtalet – och mängden.

Vi står idag inför ett läge där ingen av oss – inte heller vi som är vana att läsa juridisk text – har skuggan av en chans att upptäcka lurigheter i det finstilta. Det är inte rimligt. Det är ovärdigt ett samhälle. Och inte något göras åt mängden så måste kraven på det andra – innehållet, begripligheten – skärpas dramatiskt. Liksom sanktionerna för den som trampar över.

För så här kan vi inte ha det. Det ska inte vara ett heltidsjobb att vara konsument. Man ska inte behöva vara utbildad jurist, tekniker, ekonom eller vara arbetsbefriad för att ha en chans att värja sig och begripa.

Handeln – en del av lösningen?

Publicerat av
Svara

I morse debatterade jag med Svensk Handel om julhandel. Äntligen. P1 Morgon i gryningen av Black Friday blev ännu ett i raden av inslag om hejdlös julhandel vs resursslöseri och miljöförstöring. Det har varit en välkommen debatt. Det har behövts mer sans och balans i media, där det tidigare år mest varit fokus på rekordhandel över jul och vilken som ska bli årets julklapp. Tillsammans med all rea-reklam i brevlådan, på TV och ute på gator och torg har miljöargumenten inte hörts och synts så mycket.Blackweek

I år är det annorlunda. Det har varit debattartiklar, reportage och inslag som tar upp oron som faktiskt finns hos alldeles vanliga människor om att det som pågår nu kring jul, är både ohållbart och galet. Vi har varit aktiva i media, liksom vår medlemsorganisation Medveten Konsumtion och många andra.

Branschorganisationen Svensk Handel har hittills duckat, men i morse kom den näringspolitiske chefen till studion. Det var bra. Debatten behövs och handeln har en nyckelroll för att tackla de utmaningar som finns. De har sagts sig vilja vara en del av lösningen genom fokus på vad de kallar ”hållbar handel”

Debatten kom delvis att handla om handelns ansvar kontra individens. Jag menar att handeln å ena sidan talar om hållbarhet men å andra tiden satsar stora pengar på att vi ska köpa mer. Det skorrar falskt. Handelns har ett stort ansvar (men inte hela). De kan och måste göra betydligt mer. Frågan är vad de lär sig nu och hur det förändrar nästa år.

Jag förstår att denna diskussion är besvärlig för handeln. Särskilt sällanköpshandeln – vitvaror, hemelektronik, möbler, sport, leksaker etc. Den slår mot själva kärnan – att sälja. Helst mer än tidigare. Helst nya prylar. Och ju snabbare kunderna kommer tillbaka, desto bättre.

Handeln i Sverige brottas också med en ökande utländsk e-handel, bland annat billigt och ibland vådligt skräp från Kina och andra länder utanför EU. Men det får inte överskugga den roll och det ansvar svenska butiker, små och stora, ändå har.

Så hur blir de en del av lösningen och inte – som idag – en del av problemet? Inte lätt. Men det här är en början:

  • Dra ner på rea-hysterin. Och stoppa fejkade reor (alltså att priserna höjs innan de sänks). Idag blir det närmast självdestruktivt, även om riktiga reor av varor som konsumenterna verkligen behöver alltid har sin plats.
  • Bli mer cirkulära. Satsa återanvändning, återvinning, begagnat. Gör grejorna reparerbara.
  • Sälj schyssta grejor – där resurserna tas ut och använts hållbart, eko-märkta, prylar där arbetarna fått levnadslöner, där djur inte plågas etc etc.
  • Bli mycket bättre på att pröva nya affärsmodeller – hyr ut, dela, ta betalt per användning och liknande.
  • Dämpa reklamen för köp på avbetalning. Konsumtionslånen har tredubblats på tio år och det bidrar till ökad överskuldsättning och miljöproblem.

Det här är inget revolutionerande. Delar av det finns till och med i Svensk Handels egen skrift ”16 smarta vägval för hållbar handel”. Problemet är att det syns alldeles för lite i verkligheten. Särskilt nu inför julen.

Dags att gå från ord till handling.

Julhysterin ökar – inte minskar

Publicerat av
Svara

Hur många ser med glädje fram emot att gå ut och handla julklappar? Hur många gör det när de egentligen vet att vi konsumerar fyra jordklot och klimathotet är på allvar? Och när de vet att mottagaren redan har för mycket prylar hemma?

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Framför oss ligger nu nya påfundet Black Friday, jippot Årets Julklapp, den ”vanliga” julhandeln och sedan mellandags- och januarireor. Som om inte mängden prylar och köphetsen är illa nog är dessutom många av reorna fejkade. Priset har höjts innan det sänks. Utvecklingen går mot en mer utdragen så kallad köpfest med fler dagar då vi uppmanas att överkonsumera.

Varje år vid den här tiden skriver jag en blogg om julen där jag förvånas över att så lite händer. Tyvärr även 2018.

Visst, de kritiska rösterna blir allt fler, vilket märks i debattartiklar och TV-inslag. White Monday är ett alternativ som lyfter fram begagnat och upplevelseklappar.

Men den stora bilden är att väldigt lite händer. Helsidesannonser och rea-affischeringen tar betydligt större plats än de samlade motkrafternas utrymme. Och vi lockas ut i rushen, trots att vi inte behöver det, inte har råd kanske och naturen tar rejält med stryk.

Organisationen Svensk Handel verkar befinna sig allt mer i någon form av spagat. Å ena sidan vill de vara i tiden rent imagemässigt och har lanserat ”Hållbar handel” som ett fokusområde. Bland annat ska de ”öka kunskapen om hållbarhetsfrågor i handeln samt inspirera till hållbarhetsarbete.” Visst, det sker en del inom främst livsmedels- och klädhandeln. Men julhandeln, med alla nya prylar vi ofta inte behöver, rimmar väldigt illa med det som Svensk Handel säger sig vilja göra. VD:n Karin Johansson säger: ”Med Black Friday och julhandeln runt hörnet ökar framtidsoptimismen. Förväntningarna på antalet anställda stiger, det är glädjande eftersom vi vet att det innebär att fler unga kan få chansen på arbetsmarknaden.”

Det sista är intressant. En bransch under kritik använder gärna sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, som ett starkt skäl för att köra på som vanligt. Det gjorde även telefonförsäljarna för att hindra strängare lagstiftning.

Innovation – vårt nya trollspö

Publicerat av
Svara

Vi ska uppfinna oss ur krisen.

Det är det många som hoppas. Vare sig det är klimatkrisen eller arbetslöshetskrisen så är det mycket tal om INNOVATION i dessa dagar. Nya produkter, nya material, nya tekniska manicker, nya sätt att samla, spara och lagra energi – påstås vara lösningen. En del menar till och med att det är HELA lösningen – att man inte behöver politiska regleringar som förbud och ekonomiska styrmedel.

Jag vill mena att innovation är bra, men lätt kan bli ett halmstrå, en illusion och en ursäkt för att inte ta tuffa politiska beslut i mer hälsosam och hållbar riktning. Helt enkelt att köra på som vanligt.

Dessutom: All innovation är inte av godo. Åtminstone inte för konsumenten.

Kronfågels seminarium om protein under Almedalsveckan.

Seminarium om protein under Almedalsveckan.

Under Almedalsveckan pratade jag på två seminarier som på olika sätt tog upp innovation. Det ena var Kronfågel som hade gjort en kartläggning av nya proteinförstärkta produkter, som yoghurt och snacks. Under förespegling att vi äter för lite protein tar företagen duktigt betalt. Riktigt duktigt, räknat per gram extra protein. Effekten blir att vi kissar ut proteinet, slänger pengar i sjön och blir mer osäkra på hur ”normal” kost ser ut. Och kommer längre bort ifrån synen om att äta lagom mycket och varierat, så klarar sig de allra flesta bra.

Det är ett exempel på Dålig innovation.

Andra exempel är många varor som är ”fria från” allt möjligt – fett, socker, laktos, mjölkprotein, gluten, till exempel. Och som därmed betingar ett högre pris. Och triggar till att köpa i tron att vi behöver det.

Det andra seminariet under Almedalsveckan ordnades av SLU – Statens Lantbruksuniversitet – och hade titeln ”Ny mat på bordet”.  Det har sin bakgrund av regeringens livsmedelsstrategi, där en av hörnstenarna är just innovation. Nya rätter ska utvecklas från Ystad till Haparanda, exporteras och skapa lycka hos både sändare och mottagare.

Vad jag underströk att det är gott och väl – men att mödan ska läggas på God innovation. Alltså sånt som är bra för konsumenten. Liksom för djuren och planeten.

Vi äter väldigt fel idag. Fetma och övervikt kostar samhället 70 miljarder årligen, förkortar människors liv och skapar enormt lidande. Frossandet på kött bidrar till klimatförändringarna. Här borde satsningarna ske. Vi är ett land som alltid varit duktigt på innovation. Det finns jättemöjligheter. Växtprotein, till exempel. Ska vi fasa ut dåligt kött så finns här en enorm potential och kan bli en riktig win-win.

Viktiga kontrollfrågor för långsiktig vinst för alla blir: Vad är nyttan för konsumenten? Och för miljön?

När jag fick mina femton minuter i Almedalen riktade jag några råd till de församlade livsmedelsproducenterna:

  • Vi går med nödvändighet mot en mer hållbar produktion och konsumtion. Bli loket i det tåget, inte sista vagnen.
  • Ta vara på konsumentens kreativitet. Bjud in dem i grupper, och se till att de representerar alla typer av konsumenter. Då kan ni få bra svar, bra idéer. Kreativiteten, under rätt förutsättningar, är mycket större än ni tror, visar aktuell forskning från Karlstad universitet.
  • Tänk på hur Sverige ser ut. Vi är ett mångkulturellt samhälle. Vi har mängder av enpersonshushåll.
  • Tänk på förpackningarna också. Hållbara, innovativa, lättlästa.
  • Tänk preventivt för att minska svinnet.