Almedalen är (nästan) slut, själv har jag lämnat ön men tillåter mig en liten summering. Det blev som väntat mera, Almedalen verkar inte ha några gränser, ett tag pågick tydligen ett hundratal seminarier parallellt. Och än värre lär det bli valåret 2014. Temana var mycket vård, energi, skola. Och mat. I vår egen EU-debatt (som går att se som webb-tv) sa alla de närvarande att maten troligen skulle bli en stor stridsfråga under den kommande mandatperioden i Europaparlamentet. Många kom också till Konsumentföreningen Stockholms utmärkta seminarium om hästköttskandalen och till min och Anna-Maria Corazza Bildts pratstund om EU:s matpolitik (också på webb-tv). Plus en mängd andra ställe, inte sällan med koppling till kött och/eller till hållbar konsumtion. Positivt! Kf Stockholm redovisade för övrigt en intressant undersökning som visade att köttskandalen fått en av fyra att äta mindre kött. Intressant. Tror vi får en ökande köttdebatt, precis som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Och nästa år är Sveriges Konsumenter i Almedalen igen – det kan du räkna med!

Snabblånen är sammanlagt en ganska liten del av hela lånekakan, men det handlar om många människor, skyhöga räntor och ofta det som tippar ekonomin över kanten så att man hamnar i skuldfällan. Idag har dessa snabblån – eller SMS-lån – ventilerats i riksdagen. På förmiddagen anordnades en hearing i civilutskottet, där såväl kontrollmyndigheter och ansvariga på snabblåneföretagen deltog. Det fanns en trötthet bland kontrollanterna på upprepade övertramp och en påtaglig nervositet bland de som lånar ut, propra slipsar och lena utfästelser till trots. De senare övertygade inte, i alla fall inte mig. Nu ska de bilda en branschorganisation. Gott nog, men det är väl sent. Lagen har gällt i över två år och många av företagen har gett fan i den eller förhalat så mycket de kan. I övrigt är frågan om en branschorganisation på något sätt gör själva lånen bättre. I mina ögon är det helt sjukt att ett civiliserat samhälle tillåter räntor som är över säg 50 procent. Grunden för deras business är att låna till utsatta till räntor som är omänskliga och någonstans måste man fråga sig vem man ska ta mest hänsyn till. Mer än hälften av EU:s medlemsländer har redan tagit ställning, exempelvis Nederländerna med ett tak på 15 procent. Där finns  inte problemen med snabblåneföretagen. Så vad väntar vi på?

Skandalen med fuskmärkt fläskfilé blir bara värre och värre. Nu visar det sig att fuskköttet funnits ute i flera år, stora mängder har sålts och ingen i försäljningskedjan slagit larm trots misstankar och klagomål. Bedrövligt. Särskilt illa är det för Coop, men andra kedjor har säkert också en del att skämmas över. Det stora problemet med skandaler som denna är de minimala risker som fuskarna löper. De tjänar grova pengar men risken att få kännbara straff är i princip lika med noll. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har fram tills nu förnekat att detta på något sätt skulle vara ett politiskt ansvar. När han och jag satt i SVT:s morgonsoffa för några veckor sedan ville han inte höra talas om någon centraliserad kontroll och hårdare straff. Nu låter det plötsligt annorlunda. I SvD idag uttalar han förståelse för ensamma kommunala livsmedelsinspektörers svårigheter och vill ha en central kontroll av kött. Bravo! En välkommen vändning som vittnar om markkontakt. Om straffen uttrycker sig ministern så här: ”Då ska det rycka i örat rejält”. Man får anta och hoppas att metaforen innebär en duktig skrärpning så att skrupellösa matfuskare tänker sig för några gånger extra.

Hedrad, trött och lycklig. Så känns det efter två dagars möte med konsumentrörelsen i Stockholm. Idag blev jag vald av BEUC:s medlemmar att vara vice ordförande vid sidan av nye ordförande Peter Vicary Smith från Which? i Storbritannien. BEUC är en urviktig organisation för oss konsumenter så det känns både hedrande, tungt och spännande. Här har vi nu i fyra år än bättre möjligheter att påverka BEUC och EU:s konsumentpolitik än tidigare. Inte minst gäller det frågor som rör hållbar konsumtion, frågor där vi varit ledande. Igår ordnade vi ju konferensen ”Consumers Act for Sustainability” och det verkar som om det var en mycket uppskattad ”väckarklocka” för våra konsument-kollegor runt om i Europa. Mer om BEUC-utnämningen här. Efter en otroligt intensiv period i mitt och mina medarbetares liv ska jag nu bara, bara, bara koppla av. Aaaaaaah.

Det finns inga ursäkter för finansbranschens urusla intresse för miljö och mänskliga rättigheter. På DN Debatt idag presenterar vi en kartläggning av det etiska arbetet hos 15 svenska banker och pensionsförvaltare. Och det är lågt, i vissa fall obefintligt. Med en ny metod har vi mätt både om våra förvaltare har lagt pengar på 5o svartlistade bolag runtom i världen. Men också – vilket är viktigt – om de i så fall har jobbat aktivt ”inifrån” för att förändra företagets agerande i en mer hållbar riktning. Resultatet är en lista där det skiljer en del, men alla har mycket kvar att göra. Rapporten ligger förstås på vår hemsida.

Det hela är mycket enkelt. Finansbranschen förvaltar ohyggligt mycket pengar, varav mycket är våra. Inte minst allt som ska bli vår framtida pension. Medan vi lever våra liv jobbar de här pengarna – ibland som stöd för miljöförstöring, korruption och människorättsbrott. Det skulle bli en förändring av detta – om branschen tog ett betydligt större ansvar. Just nu ligger de långt efter andra branscher vilket är tragiskt och obegripligt. Tänk vilken otrolig potential för en hållbar utveckling.  Om detta har jag skrivit här på bloggen och tyckt länge. Nu har vi en ny ranking och ett resultat i ryggen. Branschen kan inte skylla på något. De tjänar bra med pengar på förvaltning, de har kunskaperna, de har definitivt möjligheterna. De har här en gyllene chans att förbättra sitt skamfilade rykte. Bara att sätta igång! Vi tänker jobba hårt framöver för att fortsätta granskningen och att se till att det blir mer konsumentmakt, så att vi skapar ett tryck på bolagen och det så småningom blir en tävlan mellan dem om att ligga bäst till i rankningar. Man kan inte bara skälla och svartlista, man måste sporra till förbättringar också.

Nu är det klart vem som får konsumentpriset Blåslampan 2012 – Egen El. GRATTIS till detta företag som sätter fart på utvecklingen och grattis till Johan Ehrenberg, pappa till idén och företaget. Under en prisutdelning på Bryggarsalen i Stockholm alldeles nyss lyftes fem ”konsumenthjältar” fram – fyra finalister och ett hedersomnämnande. Det är Fredrik Gerttén, företaget Allwin, Joel Dahlberg och alltså Egen El. Samt den outtröttliga aktivisten och journalisten Charlotte Reimerson, 85 år. Dessa har vaskats fram ur 21 nomineringar, ett styvt arbete. Det finns många som arbetar för konsumenterna, öppet eller i det tysta, och Sveriges Konsumenters och Råd & Röns idé är att lyfta upp några som har gjort ett hästjobb och som samtidigt kan tjäna som inspiration och uppmuntran. Det gäller definitivt de fem vi har uppmärksammat och som gammal ”konsument-uv” som jag känns det otroligt kul! Jag tycker också Egen El är extra spännande eftersom detta verkligen är en framtidsfråga. Här kommer mycket att hända de närmaste åren och det är viktigt att det sker på konsumenternas villkor. Se bland annat min debattartikel i Ny Teknik, som också fick svar av Anna-Karin Hatt idag. Egen El är ett sätt att lära sig energi och energisparande. Egen El är ett sätt att tillsammans göra långsiktiga investeringar. Egen El är ett sätt att erövra makt från de stora energijättarna och öka självförtroendet och makten hos vanliga energikonsumenter. Bravo! Nu återstår att se vem som får priset 2013. Nomineringen börjar NU!!