Kategoriarkiv: Konsumentrörelse

Nya tider väntar

Publicerat av

Avtackning på Sveriges Konsumenters och Råd & Röns kontor i mars. Minnesvärt och varmt!

Välkommen tillbaka till min egen blogg, bertoft.se!

Under många år skrev jag på Sveriges Konsumenters bloggsida, om frustrationer, segrar, utmaningar på vägen mot skärpta rättigheter och stopp för bluffar och fulsälj. Nu har jag slutat som generalsekreterare. Men inte som aktiv konsument. Eller som ”konsumentveteran”, som jag i brist på annat kallar mig på X. Mina erfarenheter, insikter och tankar av 37 år på GT, Konsumentverket, Cint, Råd & Rön och Sveriges Konsumenter tar jag med mig framöver.

I det som vissa kallar ”den tredje åldern”.

Det börjar bra, våren är här på allvar. Och jag har just kommit ut med en ny så kallad konsumentdeckare, ”Spelets mörka begär”. Den tar upp bankernas enorma makt och nonchalans mot småspararna. En bankanställd hittas död nedanför ett stup. Hon är djupt skuldsatt. Jakten på en mördare drar igång.

Miljön är inspirerad av Tyresö, där jag har mitt eget fritidsparadis, där jag nu kommer att få mer tid att påta, skåda fågel och bara vara. Eller ”fritids…”… Allt är ju fritid nu. Jag har bara inte vant mig. Inte heller vid ordet ”pensio…”.

För jag kommer inte att lägga ner vapnen. Jag kommer inte att byta liv helt och ägna mig åt korsord och att plöja Tolstojs samlade verk. Inget fel i det. Men jag kommer att fortsätta att engagera mig.

Mina fyra sista blogginlägg på Sveriges Konsumenter kan du läsa här:

Fler inlägg hittar du på Sveriges Konsumenters välmatade webb, se under ”Blogg”.

På den här, privata sidan finns över 400 bloggar från 2010 och framåt om alla upptänkliga ämnen. Många av dem tyvärr aktuella. En del hade kunnat skrivas än idag.

Så det behövs starka konsumentröster. Många olika. Framför allt en stark konsumentrörelse. Med grunden i det viktiga arbetet i EU, där nästan alla lagar vi berörs av i vår konsumentvardag beslutas. Regeringens obegripliga indragning av statsstödet för konsumentsidan kommer tyvärr att ge bankerna, livsmedelsproducenterna och IT-företagen än större övervikt när de vill bromsa eller förhindra ett stärkt konsumentskydd.

I den här bloggen tänker jag framöver att blanda viktigt med personligt. Här representerar jag mig själv och ingen annan. Får se hur det blir. Och hur många som vill hänga med på resan.

Bland det jag kan tänka mig att ta upp är följande:

  • EU-valet – hur mycket kommer konsumentfrågorna upp? Och hur ”konsumentvänliga” blir den nya Kommissionen och det nya EU-Parlamentet?
  • Livsmedelsbutikerna – hur mycket kommer de att skylta om och ge plats för att uppmuntra till en mer hållbar och hälsosam mat?
  • Kläderna, elprylarna, plastskräpet ­– vad händer med vår vettlösa fel- och överkonsumtion?
  • Techjättarna och e-handlarna – hur tänker de hantera vår personliga integritet med de otroliga möjligheter de har, trots ny och inkommande lagstiftning?
  • Och hur krångligt ska det behöva vara att vara just konsument? Måste det vara ett heltidsjobb? Hur blir det ”lätt att göra rätt? För alla? I verkligheten?

Hör gärna av dig om ämnen. Var aktiv som konsument. Gå samman. Stötta alla de organisationer som slåss för konsumenternas bästa, inte minst min hemvist (och mitt ”hem”) under 20 otroligt händelserika, givande och frustrerande år.

Vi ses.

Klimatstrid väntar i Bryssel

Publicerat av

Om några veckor tillträder den nya Europeiska Kommissionen – EU:s ”regering”. Dess nye ordförande Ursula von der Leyen kommer då att lansera ett stort miljöpaket, European Green Deal. Och klimatet kommer allra högst på priolistan för den nya Kommissionen.

Det är unikt! Och välkommet, nu när forskarna säger att vi kanske bara har tio år att ställa om samhället.

I dagarna hade europeiska konsumentrörelsen BEUC:s sitt stora höstmöte i Helsingfors. Temat var just klimatet. Jag hade äran att inleda och betonade särskilt att brådskan i skarpa åtgärder men samtidigt vikten att övergången inte skapar stora orättvisor mellan medborgarna.

Konsumentrörelsen har här en viktig men också ny roll – att bejaka omställningen men se den ur ett köksbordsperspektiv. Det kommer att behövas. European Green Deal innebär bland annat att och Europa ska bli världens första klimatneutrala kontinent.

Koldioxidskatter för import till EU, utvidgad handel med utsläppsrättigheter där troligtvis flyget och sjöfarten ska inkluderas, ny strategi för biologisk mångfald och mycket hårdare hållbarhetskrav på en nyckelbransch – bankerna.

OCH – inte minst – utjämningsfonder för att inte omställningen till ett hållbart samhälle ska slå hårdast mot de fattiga när vi lägger på nya avgifter och skatter på skadliga utsläpp. Andra viktiga delar handlar om cirkulär ekonomi, alltså att resurser ska återanvändas och att vi ska konsumera mer genom att dela, låna och hyra.

Detta är avgörande tider. Skrämmande – men samtidigt finns mycket posituvt med en omställning. Hållbarhet går hand i hand med bättre hälsa. Den innebär en mer rimlig nivå på prylkonsumtionen. Liksom tillväxt av nya gröna jobb.

Alla jublar inte över European Green Deal. Självfallet kommer delar av näringslivet att försöka stoppa eller förhala förändringar som de upplever kan försämra affärerna. Låt mig påminna om att det finns 15 000 lobbyister i Bryssel varav bara 300 representerar någon form av allmän- eller medborgarintresse (konsumenter, funktionshindrade, miljön, arbetstagare m m). BEUC har 40 anställda. De har en imponerande kompetens och engagemang och har ofta i kraft av ett legitimt allmänintresse stor access till makthavarna. Men banker, bönder, handel och andra branscher har sanslöst stora resurser att mala på med sin lobbying. Och kommer inte att tveka att använda sitt yttersta vapen – hot om utslagning av företag och därmed arbetslöshet.

Civilsamhället – alltså demokratiskt förankrade ideella organisationer har en stor utmaning framför sig. Dels handlar det om att kampanja och vägleda för en mer hälsosam och hållbar livsstil. Och dels att övertyga politiken att stora förändringar krävs men att det måste vara rätt åtgärder och att de måste fungera i vardagen. Om de skapat större orättvisor och slå mest mot utsatta konsumentgrupper – då är dagens bensinuppror och gula västar bara en försmak av något större och mycket allvarligare.

Klimatet årets Almedalsraket

Publicerat av
Svara

Almedalen är en bubbla, ett tak som sänks över en medeltidsstad en vecka för att idéer, kunskap och budskap ska koka och i vissa fall skapa lite förändring. Det finns delar av spektaklet som kan ifrågasättas, men det finns fortfarande mycket som är gott.

Sveriges Konsumenter är på plats för att föra ut våra budskap, diskutera, träffa makthavare och även fortbilda oss. Vi deltog i ett tiotal panelsamtal, mycket om hållbar konsumtion, livsmedel och digitala frågor och lyckades i min mening väl att sätta konsumentfrågorna och våra ståndpunkter på kartan. Vi hade också enskilda möten med olika makthavare, vilket ger möjlighet att påverka.

Själv var jag med för femtonde året, och kan konstatera att intensiteten håller i sig, kanske var det lite, lite mer dämpat än valåret 2018. Roligast i år var att frågas ut av radioparet Nordegren & Epstein om vår klädkonsumtion (bilden, lyssnar du är det 13:30 in i programmet). Och, jag erkänner, några glas rosévin har det också blivit.

Vad betyder Almedalen för den förkrossande majoritet som inte är på ”öjn” denna vecka? Inte mycket. De flesta bryr sig säkert inte, men jag tror faktiskt att politikerveckan bidrar – pyttepyttepyttelitet – till att skapa ett bättre samhälle. De där förändringarna som förståelse, insikter, goda argument, möten faktiskt skapar.

Det blev lite filosofiskt det där. Nu går vi över till hårda fakta. Om Almedalen. Jag tror nämligen att vad som sker där är en spegel av Sverige idag och en utmärkt grund för framtidsspaningar.

Som vanligt har jag roat mig med att kolla vilka ämnen som är mest populära. Jag har helt enkelt gjort fritextsökningar bland de 3723 registrerade seminarierna (vilket är 600 färre än förra året. Så här utfall det (med förra året inom parentes):

  • Digital 674 (1198)
  • Hållbar 1231 (670)
  • Klimat 713 (inga noteringar från förra året)
  • Konsument 101 (113)
  • Livsmedel 93 (92)
  • Bank 171 (146)
  • Tillgänglig 154 (207)

En bubblare är också artificiell intelligens (AI), som knappt fanns tidigare år. Mer lär det bli.

Har även kollat ännu längre tillbaka och vissa ämnen som mat, konsument, bank ganska konstanta. Raketerna ligger på digitala frågor och hållbarhet, inte minst KLIMAT. Två frågor som råkar vara huvudprioriteringar i Sveriges Konsumenters arbete. En rörelse i tiden, med andra ord. Läs gärna våra framtidsplaner i vår nya handlingsplan 2020-2023.

Klimatkrisen – viktigt fokus för konsumentrörelsen

Publicerat av
Svara

Klimatet blev en av de stora frågorna i EU-valet, både i Sverige och i många andra länder.

Skönt. Väljarna har skickat mycket tydliga signaler till Bryssel och det finns en helt annan medvetenhet hos politikerna nu än bara för något år sedan. Ändå är det jobbigt långt kvar. ”Föräldrar säger alltid att de älskar sina barn. Men det verkar inte riktigt så just nu” som numera världskände Greta Thunberg formulerade det på den sista klimatmanifestationen i Stockholm före valdagen.

Förra veckan hade också europeiska konsumentrörelsen BEUC sitt årsmöte. Även här stod klimatfrågan högt på dagordningen. Min tes, som jag arbetat för i flera år, är att konsumentrörelsen har en självklar och viktig roll, inte minst för att få den nödvändiga övergången till ett hållbart samhälle att funka i vardagen. Att få förändringarna accepterade. Och rättvisa. Förståelsen för det är idag stor bland BEUC:s drygt 40 medlemsorganisationer i hela EU.

Till ödesåret 2030 är det bara tio år. Fem år har redan gått sedan FN:s ambitiösa 17 globala mål – Agenda 2030 – beslutades av världsorganisationen (se nedan). De flesta av dem berör loss direkt som konsumenter.

 

 

Två tredjedelar av tiden återstår. Det år är en kort tid, tänk bara hur ”nyss” 2009 är. Barnen var lite mindre, orken lite bättre, statsministern en annan men annars var det mesta sig likt.

Hittills har vi plockat de lågt hängande frukterna för att undvika en klimatkollaps – energieffektivitet, matsvinn och så vidare. Nu står vi som konsumenter och medborgare inför större förändringar. I vår vardag. I de stora samhällssystemen, till exempel vad gäller utbyte av fossila bränslen och en mer cirkulär ekonomi.

Vissa förnekar detta, vissa tror det finns tekniska lösningar på allt, många tycker det är djupt obehagligt och inkräktar på det goda liv de lyckats kämpa sig till. Ni vet, köttet. Och resorna. Och alla roliga tekniska prylar..

Tyvärr är omställningen nödvändig – och den behöver inte bara vara av ondo. Tvärtom. Det som är bra för klimatet är oftast också bra för vår hälsa. En hållbar vardag kan bli lugnare, tystare, renare och hälsosammare.

Sveriges Konsumenter har en ny handlingsplan för det viktiga 20 talet – mottot är ”ett hållbart samhälle där konsumentens rätt och röst är stark”. Vi har just dragit igång planeringen av 2020. Där ingår att arbeta för en hållbar livsstil, hållbara investeringar, mer hållbart producerad mat, hopp för de unga. Politiker både i Sverige och i EU måste leverera och de kommer att ha ett stort ansvar, allt större. EU-Kommissionen har redan stora visioner och idéer med sikte både på 2030 och 2050, men det ska bli verkstad och effekter också. Förra veckan på BEUC fick vi höra Kommissionen tala om sina -. stora – planer för en cirkulär ekonomi. Mycket är bra, men det finns massor av utmaningar som man inte få värja för och som inte får malas ner av snäva nations- eller särintressen.

Och mitt i allt detta står konsumenten. Som finner att allt blir allt blir mer och mer komplext. Då får inte det stora fingret peka bara på oss med ordern ”det är DU som ska fixa’t”. Alla bördor får inte läggas på konsumenterna. Det ska vara lätt att välja rätt, javisst. Ibland ska det vara svårt att välja fel. Eller omöjligt. Vi i den svenska, europeiska och globala konsumentrörelsen har ett viktigt jobb framöver, vi kavlar upp ärmarna och kör hårt. Inte minst i Europa måste stora saker ske, och ofta på EU-nivå. För om inte EU fixar detta – vem gör det då?

Julhysterin ökar – inte minskar

Publicerat av
Svara

Hur många ser med glädje fram emot att gå ut och handla julklappar? Hur många gör det när de egentligen vet att vi konsumerar fyra jordklot och klimathotet är på allvar? Och när de vet att mottagaren redan har för mycket prylar hemma?

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Framför oss ligger nu nya påfundet Black Friday, jippot Årets Julklapp, den ”vanliga” julhandeln och sedan mellandags- och januarireor. Som om inte mängden prylar och köphetsen är illa nog är dessutom många av reorna fejkade. Priset har höjts innan det sänks. Utvecklingen går mot en mer utdragen så kallad köpfest med fler dagar då vi uppmanas att överkonsumera.

Varje år vid den här tiden skriver jag en blogg om julen där jag förvånas över att så lite händer. Tyvärr även 2018.

Visst, de kritiska rösterna blir allt fler, vilket märks i debattartiklar och TV-inslag. White Monday är ett alternativ som lyfter fram begagnat och upplevelseklappar.

Men den stora bilden är att väldigt lite händer. Helsidesannonser och rea-affischeringen tar betydligt större plats än de samlade motkrafternas utrymme. Och vi lockas ut i rushen, trots att vi inte behöver det, inte har råd kanske och naturen tar rejält med stryk.

Organisationen Svensk Handel verkar befinna sig allt mer i någon form av spagat. Å ena sidan vill de vara i tiden rent imagemässigt och har lanserat ”Hållbar handel” som ett fokusområde. Bland annat ska de ”öka kunskapen om hållbarhetsfrågor i handeln samt inspirera till hållbarhetsarbete.” Visst, det sker en del inom främst livsmedels- och klädhandeln. Men julhandeln, med alla nya prylar vi ofta inte behöver, rimmar väldigt illa med det som Svensk Handel säger sig vilja göra. VD:n Karin Johansson säger: ”Med Black Friday och julhandeln runt hörnet ökar framtidsoptimismen. Förväntningarna på antalet anställda stiger, det är glädjande eftersom vi vet att det innebär att fler unga kan få chansen på arbetsmarknaden.”

Det sista är intressant. En bransch under kritik använder gärna sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, som ett starkt skäl för att köra på som vanligt. Det gjorde även telefonförsäljarna för att hindra strängare lagstiftning.

Eldig debatt om reklam behövs

Publicerat av
1

Fattar vi hur påverkade vi är av reklam genom hela vårt liv? Antagligen inte.

Reklamen finns överallt och påverkar hur vi tänker, klär oss, lever. Hur vi ser på saker. Hur vi prioriterar. Morgon, middag, kväll. Överallt. Den följer oss in i våra begär och våra drömmar.

Inte så att vi är viljelösa rön för vinden men reklamens sammanlagda massiva kraft spelar en mycket större roll än vi dagligen reflekterar över. Problemen med det är flera.

Den styr in våra liv på vägar vi inte tänkt, den får oss att lägga ut pengar i onödan, den kan i värsta fall svindla på oss värdelöst men dyrt skräp, t ex verkningslösa bantningspiller eller grunkor som går sönder tämligen omgående.

Det är mycket reklamens fel att vi köper prylar vi inte behöver för pengar vi inte har. Och, för att citera någon lustigkurre, för att imponera på människor vi inte tycker om. Även om allt inte går att dra över en kam säger den att lyckan bor i konsumtion. Ska vi bli sedda och lyckliga ska vi köpa nåt – ett plagg, en parfym, en platt-TV eller en resa.

Att reklamen är så effektiv beror bland annat på bristen på balans. Det finns få motkrafter, väldigt lite som motsäger reklam och de normer som förmedlas. Eller som den gamle amerikanske konsumentkämpen Ralph Nader formulerade det i en föreläsning häromåret: ”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger – tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil full av fett, salt och tillsatser.”

”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare säger - tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser.”

– När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger ”Tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser”, säger Ralph Nader.

Ja, han är drastisk. Men det behövs för att utmana det tänkesätt vi hamnat i. Nader igen:

”Från två års ålder tittar vi på världen genom kommersiella annonser, kommersiella budskap, logos. Vi ser på bilar exakt på det sätt annonsörerna vill – alltså bara design och hästkrafter – inte bräsleeffektivitet, utsläpp, säkerhet, reparerbarhet. Jag såg hur folk blev hjärntvättade och fick därför inte klart för sig hur mycket bättre det SKULLE kunna vara och att de därför inte krävde alternativ.”

Vilken ljuvlig formuleringskonst. Det finns för få som talar om alternativ. Mera hållbara. Eller att avstå. Så att vi kan uppleva mer av det som är gratis – frisk luft, god sömn och kärlek, till exempel.

En motkraft har varit veteranen i svensk konsumentjournalistik, Charlotte Reimerson. Redan 1958 gjorde hon ett TV-program som heter ”Vi läser annonser” där man ifrågasatte vad den undergörande substansen ”Blue Magic” i ett tvättmedel bestod av. Inget svar. Stor uppståndelse.

Ungefär samtidigt skrev Sven Lindqvist stridsskriften ”Reklamen är livsfarlig”. Rabalder var bara förnamnet. Titeln kan ju tyckes lite överdriven, men ansatsen var välgörande – att skapa debatt, att få oss att ifrågasätta de övergripande budskap reklamen sänder oss. I en intervju i tidningen Vi nyligen tycker han att boken håller bra, ”framför allt som uttryck för en människa och en situation”.

Jag tycker att de här brandfacklorna saknas idag. Vi är mer liknöjda. Visst blossar det upp på Facebook eller i Plus någon gång men på det stora rullar reklamen fram helt opåverkad och utan ifrågasättande som en stor ångvält.

Ungefär här brukar det vara någon som tror att jag vill ha det som i Nordkorea. Suck (tilläggas kan att Nordkorea är fullt av reklam, men mest för en viss person och ett visst parti…). Så jag tar det – igen: Reklam behövs. Vi konsumenter måste få reda vad som finns på marknaden och kunna väga pris mot kvalitet liksom även dess påverkan på miljö och människor. Det är en finansieringsform som är nödvändig i många branscher. Men det ska vara sans och mått.

Och det behövs mycket mer eldig debatt, där vi inte tar så mycket som så himla självklart. Där det ställs frågor som: Vad gör reklamen med oss? Med våra barn? Med miljön? Med våra värderingar?

Problemen snarare ökar än minskar. Förutom att reklamen blir mer allomfattande och finns på fler ställen, via fler kanaler, så är den ofta dold. När alla är hjärtligt trötta på skrikig TV- och radioreklam skickas den in via sociala medier. Inte minst mot barn. Och tro inte att det är äpplen som de fostras att äta, utan det är de stora varumärkena inom läsk,  energidrycker, snacks och söta flingor. På sätt och vis kan man alltså säga att på sikt är reklamen livsfarlig.

En statlig utredning har belyst detta, ”Ett reklamlandskap i förändring” (SOU 2018:1). Vi satt med och filar just nu på vårt remissvar. Skicka gärna in du också, det har alla rätt att göra. Utredningen fokuserar att skapa ett bättre skydd för utsatta grupper men också att ge myndigheter som ska slå ner på förklädd reklam mycket bättre vapen, som att kunna gå ut på nätet i sken av att vara en 13-årig flicka och hitta oseriös reklam.

Ungdomen visar vägen

Publicerat av
Svara

Mycket känns oroande i världen idag. Men det finns också en hel del som går rätt. Ofta är det ungdomen som visar vägen.

FN har ställt upp 17 globala mål för hållbar utveckling – den så kallade Agenda 2030. Det handlar om miljö, men också om hälsa, jämlikhet, utbildning och fred. Tanken är att det ska vara uppfyllt 2030. Dit är det tolv år, alltså lika långt fram som 2006 är tillbaka. Och 2006 är ju nästan nyss.

Tyvärr är min egen generation en stor del av problemet – vare sig han heter Trump eller är en förändringsobenägen suv-ägare som vägrar skära ner på köttintaget. Jag vill inte såga en hel generation, men det händer för lite för att vi ska komma dit vi ska 2030.

shutterstock_1054281182Hoppet stavas UNGDOM.

Flera undersökningar visar att hållbar utveckling är viktigare för dem än för oss. Senast var det Ungdomsbarometern, som visade att en tredjedel av 15-24-åringarna är vego-vänner, alltså vegetarianer, flexitarianer eller veganer. Förra året var det en fjärdedel och den ökningen är sensationell.
– Det är definitivt en identitetsgrej. Som vegetarian gör man ett politiskt statement, säger en 17-åring i en TT-intervju som kommentar till underökningen. Köttkonsumtionen går ju också ner och det beror sannolikt på att det är de yngre som ändrar sig.

En till intressant markör för utvecklingen är att allt mer delas. Bilar exempelvis. Det dyker upp allt fler webbtjänster när man delar eller lånar bil. Vilka är det som lånar ut bilar? Jo, ofta är det yngre människor. Jag har inget vetenskapligt belägg för detta utan bygger på egen skanning och egen erfarenhet. När jag pratar med 20-åringar så är det uppenbart att det där med ägande inte kommer att vara lika heligt som för oss. Och när delat blir mer lättillgängligt kommer det att verka allt mer knasigt att köpa en svindyr pryl som mest står och tar upp plats. Normen förändras, och jag är övertygad om att ungdomen kommer att ta täten.

Det finns naturligtvis andra tecken också på att något är på gång. Till det mer glädjande och tydliga hör vad som händer i USA efter skolskjutningen i Florida. Till och med vapenlobbyn kan tvingas till reträtt. Skälet: Ungdomarna som framträder har de bästa argumenten och kan på ett briljant och självklart sätt peka ut uppenbara galenskaper.

Det kommer vi att få se mer av framöver.

Bryssel kokar – medan svenska EU-debatten slumrar

Publicerat av
Svara

Om ett drygt år är det val till Europaparlamentet. Inget som märks så överdrivet mycket här i Sverige. Herregud, vi har ju ett nationellt val. I den ansats till valrörelse som nu dragit igång märks inte heller EU-frågorna särskilt mycket, trots att riksdagsvalet faktiskt också handlar om vilken regering vi får och vilka frågor denna regering ska driva i Ministerrådet – EU:s tyngsta beslutsinstans.

Har just återkommit efter årets första styrelsemöte i europeiska konsumentrörelsen BEUC i Bryssel. Ett Bryssel som kokar av aktivitet nu – där mycket berör oss som konsumenter.

Juncker-kommissionen är på hugget - och spurtar inför parlamentsvalet 2019.

Juncker-kommissionen är på hugget – och spurtar inför parlamentsvalet 2019.

Kommission och parlament försöker på alla sätt hinna med så mycket som möjligt innan andra tar över. Här är lite av dagordningen:

  • Revidering av konsumentlagarna – däribland en stor översyn av en av våra käraste frågor – maten.
  • Cirkulär ekonomi – att avfall ska återanvändas.
  • Förnyelsebara energikällor.
  • Konkurrenskraftig digital ekonomi, som också är bra för oss konsumenter.
  • Nya teknikutmaningar – Sakernas Internet (när alla prylar pratar med varandra och sprider våra personuppgifter) och Artificiell intelligens (AI).
  • Bättre myndighetstillsyn i hela Europa. Ofta är det inget fel på reglerna – däremot är det ingen eller liten kontroll att de efterlevs. BEUC arbetar också allt mer för att ge myndigheterna resurser och verktyg för sin tillsyn så att företagen faktiskt gör vad de ska mot oss konsumenter.
  • Jordbrukspolitiken – uppe till förhandling, i allra högsta grad en konsumentfråga eftersom den gäller vår mat och vår miljö.
  • Brexit – påverkar oss också som konsumenter, inte minst för att det blir mindre pengar till EU-kassan.

Detta – och mycket annat – blir heta frågor de kommande åren. Ambitionerna och insatserna är höga. Konsumentrörelsen kommer att behövas!

Flera viktiga EU-beslut få effekter för oss redan i år, det handlar om dataskyddsförordningen – vad företagen får göra med våra personuppgifter – och ett nytt bankdirektiv med förkortningen PSD2 – som ska underlätta för andra finansiella aktörer och ge storbankerna en match i kampen om oss kunder.

Så vad som sker i Bryssel påverkar definitivt oss som konsumenter, varje dag, vid köksbordet, på banken, när vi handlar, när vi reser. EU kan bli en starkt drivande kraft för mer hållbar konsumtion, vilket vi kämpar hårt för i konsumentrörelsen.

Därför är det livsviktigt att debatten hålls levande – inför både riksdagsvalet och EU-valet. Att politikerna profilerar sig. Och så småningom att vi går och röstar, inte minst i EU-valet där valdeltagandet brukar vara lågt.

Min spaning: 2018 blir konsumentmaktens år

Publicerat av
Svara

Konsumentmakt har ju alltid funnits, så länge det funnits nån form av handel. Den osynliga handen – alltså alla våra gemensamma köpbeslut – ska premiera goda företag och straffa dåliga. Nå, så funkar det nu inte överallt. Fusk och snusk och skojeri förekommer alldeles för ofta. Dessutom drunknar vi i information och kan uppleva att tiden inte riktigt räcker till att fatta de där kloka, väl övervägda köpbesluten (eller besluten att avstå). Särskilt inte som vi vill handla allt mer hållbart för planeten och medmänniskorna, inte bara för den egna plånboken och välmåendet.

Internet har inneburit en rejäl uppryckning för konsumentmakten (samtidigt som det också är en tummelplats för bedragare och falska påståenden). Nu finns det mycket som pekar på att vi är på väg att ta ytterligare ett steg. I enlighet med reglerna i mitt favoritprogram Spanarna i P1 kommer här tre belägg:

metoopytteliten1. #meetoo. Denna våg av fruktansvärda berättelser handlar om övergrepp och tystnadskulturer – men också om ekonomi. Och skräcken för att kunderna, publiken tappar förtroendet. När TV-kanaler, företag och politiska partier städar undan mansgrisar och ändrar policier (eller lever upp till dem man har) så är det ett bevis på att förtroende blir allt viktigare i vår värld. Inte minst de unga, millenials,ställer krav på att företag ska göra något annat än tjäna pengar. Och att de ska skippa luftigt skitsnack och visa handling. Att rasera det förtroendet kan gå på ett ögonblick via sociala medier.

2. Trump. Det går att säga mycket om USA:s president, men pengar förstår han. Trump har upplöst båda sina näringslivspolitiska råd, där det suttit toppdirektörer. Dessa har hoppat av under våren och sommaren, helt enkelt beroende på att det blev farligt för affärerna att stödja Trump. Kunderna skulle helt enkelt svika. Amazon och Trump har under hela året legat i regelrätt krig. Det finns olika initiativ till bojkotter av produkter med koppling till presidenten, bland annat ”Grab your wallet”. Sedan har bojkotten riktats även åt andra hållet; Trumps anhängare uppmanas att sluta handla av dem som inte stöder honom.

3. Nordea och andra banker. Länge har bankerna kunnat göra lite som de har velat med oss kunder. Vi har ändå tyckt att det varit för jobbigt att byta bank. Men nu håller någonting på att hända. Nordeas flytt till Finland av skatteskäl har på något sätt blivit droppen. De ligger sämst i förtroendemätningarna och flera fackförbund har eller tänker byta bank. Och då handlar det om riktigt stora pengar. Frågan avgörs på Nordeas bolagstämma den 15 mars, för övrigt den internationella konsumentdagen, vilket är ett sorts ödets ironi. Våra mätningar genom Fair Finance Guide visar också att bankerna blir allt mer lyhörda för hur deras hållbarhetsarbete uppfattas.

Transparens, förtroende, delaktighet. Tre ord som blir allt mer centrala. Höga hästar funkar allt sämre. För oss som konsumenter blir året spännande. Inte minst kommer valet i år också att handla om konsumentmakt. Att göra det ”lätt att välja rätt”, kanske i vissa fall till och med svårt att göra fel.

Nu stärks konsumentrösten

Publicerat av
Svara

Som konsumentföreträdare får vi ofta höra att vi är ”viktiga”. Vi efterfrågas och vi inbjuds gärna vara med på alla möjliga platser där ”konsumentrösten saknas”. Vi utmanas och vi vill ingripa när utsatta konsumenter hotas. Eller glöms.

Konsumentfrågorna är breda, berör många. Och vi räcker inte alltid till. Vi är en ideell rörelse, vi måste prioritera men vi har ofta tvingats säga nej till möjligheter som gör ont, eftersom det inte finns någon annan som ger röst åt behoven och kraven.

Tror inget annat än att vi påtalat detta. Liksom vi har sagt att vi inte, som idrottsrörelsen och andra delar av civilsamhället inte kan gå ut med stora sponsorhåven. För vi måste ju vara oberoende – från dem som har pengarna, den andra sidan av marknadsekonomin. Det handlar om trovärdighet.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Konsumentrörelsen kan guida människor till att göra mer hållbara val.

Därför var dagens budgetproposition glädjande. Av de 24 miljoner som tillförs konsumentpolitiken går 8 miljoner till den ideella sektorn. Det är unikt. Visserligen hade Liberalerna och Moderaterna ett förstärkningsförslag på 2-3 miljoner i sitt budgetmotion inför 2016 men i övrigt har det varit statiskt, oavsett regering.

När marknaden är lurig och lömsk, när konsumenterna behöver stärkas, när konsumtionen måste bli mer hållbar har civilsamhället en av nycklarna. Nu verkar polletten ha trillat ner, i dubbel bemärkelse. Möjligen har det att göra att vi har ett valår i antågande, men välkommet är det i alla händelser.

Ideella organisationer kan, till skillnad från myndigheter, agera snabbt, utmana normer och strukturer och med sin demokratiska förankring och sitt medlemstryck driva på utvecklingen genom bottom-up-initiativ, till skillnad mot myndighetens top-down-agerande. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft och skapa motbilder mot reklam och konsumtionsmönster som motverkar en hållbar utveckling. På ett målgruppsanpassat sätt kan de guida allmänheten till mer hållbara val. Vi och andra kan också agera vakthund mot myndigheter och politiker samt agera marknadsbevakare genom sina medlemmar och sina nätverk.

Det handlar bland annat om att nå och påverka även de som är svårast att nå och som inte söker den information som finns. Här kan ideella organisationer till exempel främja hållbar konsumtion genom sina kunskaper, nätverk och kontakt med konsumenterna, även de ”icke frälsta”.  Från Sveriges Konsumenters håll framhåller vi gärna projekt som ”Stilmedveten”, ”Fair Finance Guide, ”Med rätt att handla” och ungdomssatsningen ”Ingen blåser mig” som gjort skillnad, var och en på sitt sätt.

Budgetpropositionen innehåller en mängd andra nyheter som på olika sätt påverkar konsumenterna. Vi är i färd att analysera detta. Och även om vi gläds åt satsningen på konsumentpolitiken spelar området fortfarande i den absoluta bottendivisionen, vad gäller ekonomin. Satsningen på försvaret av konsumenterna om 24 miljoner är välkommet och kan göra tydlig skillnad, men är ändock bara 0,008 promille av ökningen av anslagen till försvaret av landet.