TRYGGA KONSUMENTER – borde vara självklart!

Idag är det den internationella konsumentdagen. Tyvärr inte någon av de mest uppmärksammade tema-dagarna på året. ”Kanelbullens dag” brukar till exempel betydligt mer i tidningar och TV, fast då handeln och bagerierna en helt annan budget för reklam och PR än vad konsumentrörelsen har.

Konsumentdagen manifesteras över hela världen och ämnet varje år beslutas av organisationen Consumers International. I år lyder det: ”Safe Products, Confident Consumers”. Det skulle kunna översättas med KONSUMENTERS RÄTT TILL SÄKRA VAROR, som Sveriges Konsumenter gjort. Men jag skulle vilja ta upp ordet ”Confident”, som ju handlar om TILLIT till att marknaden fungerar. 

Eller TRYGGHET. Ett vanligare slagord borde vara just ”Trygga konsumenter – nu!”.

För så är det inte. Otrygghet råder. Vi manipuleras och luras – exempelvis genom att handla på nätjättar som Temu och Shein – och få kläder, leksaker och elprylar som faktiskt är giftiga eller strömförande. Idag, 2026. 87 procent av alla förbjudna och återkallade eller stoppade produkter finns fortfarande att köpa i e-handeln.

Det är inget annat än ett svek. Det har antagligen aldrig varit så komplicerat, tidsödande och lurigt att vara konsument just idag. Mängder av människor luras, bedras. Bland annat genom att köpa farligt skräp via nätet. Som dessutom framställts genom slavarbete och skickats jorden runt. Och som saknar varje tillstymmelse till ”kundtjänst”.

Ett annat exempel är de bedrägeriet där stressade människor luras på fem- eller ibland sexsiffriga summor pengar. Deras bankkonton töms. Jag hörde just om men bekant som skulle flyga med Quatar Airways, men med tanke på kriget vid Persiska viken inte fick besked om planet var inställt eller gick att omboka. Inga svar vare sig via mail eller telefon. I desperationen sökte sig personen ut på sociala medier, där det faktiskt gick att få kontakt med just Quatar Airways. Som gärna skulle hjälpa till. Tyvärr var det ett falskt konto och de slipade lurendrejarna lyckades få tillgång till personens privata kontot, som tömdes på 80 000 kronor. Bankens svar var i grova drag ”Sorry, vi ersätter inte, du har själv släppt in bedragarna”. Polisen kan inte heller hjälpa.

Sådant här sker dagligen. Tricken på nätet har blivit värre, prylar håller allt kortare och bedragarna utnyttjar snabbt och skickligt människors utsatta läge (som nu under Iran-kriget). Och de som har minst pengar drabbas värst. Se mer i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”. Vi sviks. Och samhället räcker inte till, satsar inte tillräckligt. Det handlar både om kunskap, tillgång till rådgivning – liksom hårdare straff för att de ska bli avskräckande. Idag är det alltför billigt och riskfritt att lura konsumenter, vilket lockar till sig allt från pengasugna entreprenörer till ren maffia.

Politiken måste vakna och inse att TRYGGHET inte bara ska gälla på gator och torg eller i trafiken utan även när vi är konsumenter. Och det är vi ju varje dag. Varenda en av oss.

Konsumentdagen firas den 15 mars för att det var detta datum år 1962 som John F Kennedy höll sitt berömda tal om konsumenternas rättigheter. Det var i en tid när en amerikansk president var en sansad, begriplig människa. Såg till de svaga. Och inte inskränkte sin konsumentpolitik att gasta om att hålla nere bensinpriserna.

Råd & Rön + DN = mer konsumentjournalistik?

Råd & Rön säljs till Dagens Nyheter och Bonniers. En historisk affär. Här ovan ser vi huvudaktörerna. Jag som var med när tidningen togs över av Sveriges Konsumenter kan konstatera att det är sorgligt – men nödvändigt. Och att resultatet mycket väl kan bli mer och bättre konsumentjournalistik, totalt sett. Något som verkligen behövs i dessa tider.

För 22 år sedan började mitt nya jobb som generalsekreterare för Sveriges Konsumenter. Ett av de första uppdragen var att förhandla fram en övergång av tidningen Råd & Rön från Konsumentverket, där den funnits sedan ”födelsen”. Jag hade själv varit chefredaktör under en del av tiden, så det här innebar en möjlighet att arbeta nära tidningen igen.

Affären gick vägen den gången, efter ett år av förhandlingar under stort hemlighetsmakeri och flera hot om sammanbrott. Så kunde jag välkomna mina gamla kollegor från min egen tid som chefredaktör in i ett nyskapat dotterbolag. Det blev början på en framgångsrik tid för tidningen. Jag lyfter på hatten för chefredaktörerna Carina Lundgren och Daniel Kjellberg (till höger på bilden ovan) som tillsammans med redaktionen lyckades få tidningen lönsam, trots dyra labbtester, noll annonser och resurskrävande digitalsering.

För Sveriges Konsumenter blev det enormt värdefullt att både äga och arbeta tillsammans med den ärevördiga tidskriften. Det blev en bra kombo: Vårt politiska arbete, tidningens publicistiska och som en sista spets i ”treenigheten” – konsumentvägledarnas direktkontakt med vardagen för hård prövade människor.

Det gjorde Sveriges Konsumenter också jämbördig med de europeiska systerorganisationerna, som nästan alla har sin bas och sitt ursprung i en välkänd testtidning. Vår koncern expanderade och innehöll som mest närmare trettio medarbetare.

2024 ändrades dock förutsättningarna. Nuvarande regeringen strök helt bort det bidrag som i trettio år utdelats för att vi skulle kunna vara en stark konsumentröst, både i Sverige och EU. En motvikt mot de starka näringslivsintressen som försöker och ofta lyckas påverka konsumentskyddet. 

Detta var ett svårbegripligt svek både mot organisationen men framför allt mot konsumenterna. Och tyvärr i linje på den miserabla ”konsumentpolitik” som regeringen bedrivit (vilket jag bland annat skildrar i min bok ”Riggat! Så undviker du köpfällorna”).

Min efterträdare Johanna Hållén (nr två från vänster), vice ordförande Bo Carselid (längst till vänster) och många andra har de senaste åren fört en hårt kamp, både för konsumenterna och för den egna ekonomin. Av med hatten igen.

För att undvika utplåning blev resultatet att tidningen såldes, till en ny, stark och kommersiell ägare. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski (nr två från höger på bilden) säger i ett pressmeddelande:” Råd & Rön gör Sveriges bästa och mest trovärdiga konsumentjournalistik. Genom att tillföra kompetens och kraft, till exempel genom att dra nytta av Bonnier News gemensamma plattformar, teknik- och produktutveckling kan vi skapa goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av journalistiken samt en långsiktig utgivning av tidningen.”

Från min nuvarande plats på åskådarbänken hade jag helst sett att affären inte behövt äga rum. Men det behövde den, för att rädda konsumentintresset och konsumentrösten. Jag hoppas och tror nu att det kan innebär ett uppsving för den fördjupande, förklarande, grävande konsumentjournalistiken. För det behövs i en tid när många tycker att konsumentvardagen har blivit svår, lömsk, tidsödande och orättvis.

Dagstidningarna har nästan backat helt, förr fanns det specifika konsumentredaktioner. Nu syns det mest som snabba nyheter i flödet. Det saknas också fördjupande konsumentprogram, både i public service och de kommersiella etermedierna. Långköraren »PLUS« i SVT lades ner 2020. Den hade en gång en hel timme på bästa sändningstid med ikonen Sverker Olofsson som programledare. Barnprogrammet »REA« var en ögonöppnare för en hel generation småttingar. På 80-talet fanns KonsumentEkot med ett halvt dussin reportrar. Vad som nu finns kvar är hedervärda Plånboken. Och några poddar, av typen EkonomiEkot Extra. SVT:s »Uppdrag granskning« och TV4:s »Kalla fakta« har någon enstaka gång grävt i konsumentfrågor de senaste decennierna men de skulle kunna göra mycket, mycket mer om allt som mörkas och drabbar oss i vardagen och hur lobbyspelet går till  etc etc (kolla min bok, uppslag överallt…).

För mig är det en gåta att inte fler mediechefer satsar på denna typ av handfast, användbar, folkbildande vardagsjournalistik. För även på 2020-talet har den haft svårt att mäta sig med ekonomi- eller kriminaljournalistiken. Förhoppningsvis ser vi ett skifte nu, bland annat i och med den här affären.

Kör på, det finns hur mycket som helst att ta upp. Läsarna kommer att sluka artiklar och inslag. Och applådera. Det är min erfarenhet efter många år med konsumentjournalistik.

Kanske blir det ett riktigt race, där andra stora mediehus ser vad som sker i Bonniers, och gör egna satsningar. Vinnarna blir konsumenterna – och sannolikt ägarna.

Min bok om konsumentmakt – snart ute

Skärmdump av presentation i bokförlaget Ordfronts höstkatalog.
Utdrag ur Ordfronts höstkatalog (finns på förlagets webb, sidan 56) –

Svårt, tidsödande, lömskt och orättvist. Om du känner så som kund och konsument är du långtifrån ensam. Mycket är riggat – för att styra, manipulera, vilseleda och lura. 

Så inleder jag min bok med just titeln ”Riggat”, som i oktober kommer ut i bokhandeln. Det senaste året (drygt) har jag ägnat åt att planera, researcha, intervjua, skriva och redigera. Just nu kollar jag den layoutade inlagan till boken och det är fantastiskt att se resultatet av alla vedermödor som det kommer att se ut i den tryckta boken.

I nästan fyrtio år har jag jobbat med konsumentfrågor, vilket bland annat synts här i bloggen. Halva den tiden var jag chef på på den ideella organisationen Sveriges Konsumenter. Under alla denna tid är det mycket kunskap, möten, insikter och frustration som passerar och därför föddes för några år sedan idén att ”sammanfatta” läget – och ge råd på hur det kan lösas.

För det har blivit svårare och lömskare där ute. Vi konsumenter känner oss ofta ensamma mot skrupellösa skojare, luriga webbshoppar, snabblån och falsk reklam och det har inte blivit bättre med åren, varken med skojeriet eller med samhällets stöd, vilket jag visar i boken. Dessutom ställs det ökade krav på oss konsumenter att både rädda vår ekonomi och att rädda planeten genom våra köp. Rimligt. Nej, menar jag.

Här några artikelrubriker ur boken:

  • Så styrs vi affären
  • Ord- och siffertrixandet
  • Kundtjänst – stör ej
  • Vem kan man lita på?
  • Krediter till döds
  • Fällorna på nätet – och utanför
  • Kunderna ska rädda världen
  • Orimligt och orättvist
  • Råd till dig som konsument

Boken finns att bevaka redan nu på de stora boksajterna men kommer alltså i mitten av oktober. Jag kommer att återkomma här i bloggen med kommentarer, uppdateringar och uppföljningar på ämnen i boken.

Nya tider väntar

Avtackning på Sveriges Konsumenters och Råd & Röns kontor i mars. Minnesvärt och varmt!

Välkommen tillbaka till min egen blogg, bertoft.se!

Under många år skrev jag på Sveriges Konsumenters bloggsida, om frustrationer, segrar, utmaningar på vägen mot skärpta rättigheter och stopp för bluffar och fulsälj. Nu har jag slutat som generalsekreterare. Men inte som aktiv konsument. Eller som ”konsumentveteran”, som jag i brist på annat kallar mig på X. Mina erfarenheter, insikter och tankar av 37 år på GT, Konsumentverket, Cint, Råd & Rön och Sveriges Konsumenter tar jag med mig framöver.

I det som vissa kallar ”den tredje åldern”.

Det börjar bra, våren är här på allvar. Och jag har just kommit ut med en ny så kallad konsumentdeckare, ”Spelets mörka begär”. Den tar upp bankernas enorma makt och nonchalans mot småspararna. En bankanställd hittas död nedanför ett stup. Hon är djupt skuldsatt. Jakten på en mördare drar igång.

Miljön är inspirerad av Tyresö, där jag har mitt eget fritidsparadis, där jag nu kommer att få mer tid att påta, skåda fågel och bara vara. Eller ”fritids…”… Allt är ju fritid nu. Jag har bara inte vant mig. Inte heller vid ordet ”pensio…”.

För jag kommer inte att lägga ner vapnen. Jag kommer inte att byta liv helt och ägna mig åt korsord och att plöja Tolstojs samlade verk. Inget fel i det. Men jag kommer att fortsätta att engagera mig.

Mina fyra sista blogginlägg på Sveriges Konsumenter kan du läsa här:

Fler inlägg hittar du på Sveriges Konsumenters välmatade webb, se under ”Blogg”.

På den här, privata sidan finns över 400 bloggar från 2010 och framåt om alla upptänkliga ämnen. Många av dem tyvärr aktuella. En del hade kunnat skrivas än idag.

Så det behövs starka konsumentröster. Många olika. Framför allt en stark konsumentrörelse. Med grunden i det viktiga arbetet i EU, där nästan alla lagar vi berörs av i vår konsumentvardag beslutas. Regeringens obegripliga indragning av statsstödet för konsumentsidan kommer tyvärr att ge bankerna, livsmedelsproducenterna och IT-företagen än större övervikt när de vill bromsa eller förhindra ett stärkt konsumentskydd.

I den här bloggen tänker jag framöver att blanda viktigt med personligt. Här representerar jag mig själv och ingen annan. Får se hur det blir. Och hur många som vill hänga med på resan.

Bland det jag kan tänka mig att ta upp är följande:

  • EU-valet – hur mycket kommer konsumentfrågorna upp? Och hur ”konsumentvänliga” blir den nya Kommissionen och det nya EU-Parlamentet?
  • Livsmedelsbutikerna – hur mycket kommer de att skylta om och ge plats för att uppmuntra till en mer hållbar och hälsosam mat?
  • Kläderna, elprylarna, plastskräpet ­– vad händer med vår vettlösa fel- och överkonsumtion?
  • Techjättarna och e-handlarna – hur tänker de hantera vår personliga integritet med de otroliga möjligheter de har, trots ny och inkommande lagstiftning?
  • Och hur krångligt ska det behöva vara att vara just konsument? Måste det vara ett heltidsjobb? Hur blir det ”lätt att göra rätt? För alla? I verkligheten?

Hör gärna av dig om ämnen. Var aktiv som konsument. Gå samman. Stötta alla de organisationer som slåss för konsumenternas bästa, inte minst min hemvist (och mitt ”hem”) under 20 otroligt händelserika, givande och frustrerande år.

Vi ses.

Klimatstrid väntar i Bryssel

Om några veckor tillträder den nya Europeiska Kommissionen – EU:s ”regering”. Dess nye ordförande Ursula von der Leyen kommer då att lansera ett stort miljöpaket, European Green Deal. Och klimatet kommer allra högst på priolistan för den nya Kommissionen.

Det är unikt! Och välkommet, nu när forskarna säger att vi kanske bara har tio år att ställa om samhället.

I dagarna hade europeiska konsumentrörelsen BEUC:s sitt stora höstmöte i Helsingfors. Temat var just klimatet. Jag hade äran att inleda och betonade särskilt att brådskan i skarpa åtgärder men samtidigt vikten att övergången inte skapar stora orättvisor mellan medborgarna.

Konsumentrörelsen har här en viktig men också ny roll – att bejaka omställningen men se den ur ett köksbordsperspektiv. Det kommer att behövas. European Green Deal innebär bland annat att och Europa ska bli världens första klimatneutrala kontinent.

Koldioxidskatter för import till EU, utvidgad handel med utsläppsrättigheter där troligtvis flyget och sjöfarten ska inkluderas, ny strategi för biologisk mångfald och mycket hårdare hållbarhetskrav på en nyckelbransch – bankerna.

OCH – inte minst – utjämningsfonder för att inte omställningen till ett hållbart samhälle ska slå hårdast mot de fattiga när vi lägger på nya avgifter och skatter på skadliga utsläpp. Andra viktiga delar handlar om cirkulär ekonomi, alltså att resurser ska återanvändas och att vi ska konsumera mer genom att dela, låna och hyra.

Detta är avgörande tider. Skrämmande – men samtidigt finns mycket posituvt med en omställning. Hållbarhet går hand i hand med bättre hälsa. Den innebär en mer rimlig nivå på prylkonsumtionen. Liksom tillväxt av nya gröna jobb.

Alla jublar inte över European Green Deal. Självfallet kommer delar av näringslivet att försöka stoppa eller förhala förändringar som de upplever kan försämra affärerna. Låt mig påminna om att det finns 15 000 lobbyister i Bryssel varav bara 300 representerar någon form av allmän- eller medborgarintresse (konsumenter, funktionshindrade, miljön, arbetstagare m m). BEUC har 40 anställda. De har en imponerande kompetens och engagemang och har ofta i kraft av ett legitimt allmänintresse stor access till makthavarna. Men banker, bönder, handel och andra branscher har sanslöst stora resurser att mala på med sin lobbying. Och kommer inte att tveka att använda sitt yttersta vapen – hot om utslagning av företag och därmed arbetslöshet.

Civilsamhället – alltså demokratiskt förankrade ideella organisationer har en stor utmaning framför sig. Dels handlar det om att kampanja och vägleda för en mer hälsosam och hållbar livsstil. Och dels att övertyga politiken att stora förändringar krävs men att det måste vara rätt åtgärder och att de måste fungera i vardagen. Om de skapat större orättvisor och slå mest mot utsatta konsumentgrupper – då är dagens bensinuppror och gula västar bara en försmak av något större och mycket allvarligare.

Klimatet årets Almedalsraket

Almedalen är en bubbla, ett tak som sänks över en medeltidsstad en vecka för att idéer, kunskap och budskap ska koka och i vissa fall skapa lite förändring. Det finns delar av spektaklet som kan ifrågasättas, men det finns fortfarande mycket som är gott.

Sveriges Konsumenter är på plats för att föra ut våra budskap, diskutera, träffa makthavare och även fortbilda oss. Vi deltog i ett tiotal panelsamtal, mycket om hållbar konsumtion, livsmedel och digitala frågor och lyckades i min mening väl att sätta konsumentfrågorna och våra ståndpunkter på kartan. Vi hade också enskilda möten med olika makthavare, vilket ger möjlighet att påverka.

Själv var jag med för femtonde året, och kan konstatera att intensiteten håller i sig, kanske var det lite, lite mer dämpat än valåret 2018. Roligast i år var att frågas ut av radioparet Nordegren & Epstein om vår klädkonsumtion (bilden, lyssnar du är det 13:30 in i programmet). Och, jag erkänner, några glas rosévin har det också blivit.

Vad betyder Almedalen för den förkrossande majoritet som inte är på ”öjn” denna vecka? Inte mycket. De flesta bryr sig säkert inte, men jag tror faktiskt att politikerveckan bidrar – pyttepyttepyttelitet – till att skapa ett bättre samhälle. De där förändringarna som förståelse, insikter, goda argument, möten faktiskt skapar.

Det blev lite filosofiskt det där. Nu går vi över till hårda fakta. Om Almedalen. Jag tror nämligen att vad som sker där är en spegel av Sverige idag och en utmärkt grund för framtidsspaningar.

Som vanligt har jag roat mig med att kolla vilka ämnen som är mest populära. Jag har helt enkelt gjort fritextsökningar bland de 3723 registrerade seminarierna (vilket är 600 färre än förra året. Så här utfall det (med förra året inom parentes):

  • Digital 674 (1198)
  • Hållbar 1231 (670)
  • Klimat 713 (inga noteringar från förra året)
  • Konsument 101 (113)
  • Livsmedel 93 (92)
  • Bank 171 (146)
  • Tillgänglig 154 (207)

En bubblare är också artificiell intelligens (AI), som knappt fanns tidigare år. Mer lär det bli.

Har även kollat ännu längre tillbaka och vissa ämnen som mat, konsument, bank ganska konstanta. Raketerna ligger på digitala frågor och hållbarhet, inte minst KLIMAT. Två frågor som råkar vara huvudprioriteringar i Sveriges Konsumenters arbete. En rörelse i tiden, med andra ord. Läs gärna våra framtidsplaner i vår nya handlingsplan 2020-2023.

Klimatkrisen – viktigt fokus för konsumentrörelsen

Klimatet blev en av de stora frågorna i EU-valet, både i Sverige och i många andra länder.

Skönt. Väljarna har skickat mycket tydliga signaler till Bryssel och det finns en helt annan medvetenhet hos politikerna nu än bara för något år sedan. Ändå är det jobbigt långt kvar. ”Föräldrar säger alltid att de älskar sina barn. Men det verkar inte riktigt så just nu” som numera världskände Greta Thunberg formulerade det på den sista klimatmanifestationen i Stockholm före valdagen.

Förra veckan hade också europeiska konsumentrörelsen BEUC sitt årsmöte. Även här stod klimatfrågan högt på dagordningen. Min tes, som jag arbetat för i flera år, är att konsumentrörelsen har en självklar och viktig roll, inte minst för att få den nödvändiga övergången till ett hållbart samhälle att funka i vardagen. Att få förändringarna accepterade. Och rättvisa. Förståelsen för det är idag stor bland BEUC:s drygt 40 medlemsorganisationer i hela EU.

Till ödesåret 2030 är det bara tio år. Fem år har redan gått sedan FN:s ambitiösa 17 globala mål – Agenda 2030 – beslutades av världsorganisationen (se nedan). De flesta av dem berör loss direkt som konsumenter.

 

 

Två tredjedelar av tiden återstår. Det år är en kort tid, tänk bara hur ”nyss” 2009 är. Barnen var lite mindre, orken lite bättre, statsministern en annan men annars var det mesta sig likt.

Hittills har vi plockat de lågt hängande frukterna för att undvika en klimatkollaps – energieffektivitet, matsvinn och så vidare. Nu står vi som konsumenter och medborgare inför större förändringar. I vår vardag. I de stora samhällssystemen, till exempel vad gäller utbyte av fossila bränslen och en mer cirkulär ekonomi.

Vissa förnekar detta, vissa tror det finns tekniska lösningar på allt, många tycker det är djupt obehagligt och inkräktar på det goda liv de lyckats kämpa sig till. Ni vet, köttet. Och resorna. Och alla roliga tekniska prylar..

Tyvärr är omställningen nödvändig – och den behöver inte bara vara av ondo. Tvärtom. Det som är bra för klimatet är oftast också bra för vår hälsa. En hållbar vardag kan bli lugnare, tystare, renare och hälsosammare.

Sveriges Konsumenter har en ny handlingsplan för det viktiga 20 talet – mottot är ”ett hållbart samhälle där konsumentens rätt och röst är stark”. Vi har just dragit igång planeringen av 2020. Där ingår att arbeta för en hållbar livsstil, hållbara investeringar, mer hållbart producerad mat, hopp för de unga. Politiker både i Sverige och i EU måste leverera och de kommer att ha ett stort ansvar, allt större. EU-Kommissionen har redan stora visioner och idéer med sikte både på 2030 och 2050, men det ska bli verkstad och effekter också. Förra veckan på BEUC fick vi höra Kommissionen tala om sina -. stora – planer för en cirkulär ekonomi. Mycket är bra, men det finns massor av utmaningar som man inte få värja för och som inte får malas ner av snäva nations- eller särintressen.

Och mitt i allt detta står konsumenten. Som finner att allt blir allt blir mer och mer komplext. Då får inte det stora fingret peka bara på oss med ordern ”det är DU som ska fixa’t”. Alla bördor får inte läggas på konsumenterna. Det ska vara lätt att välja rätt, javisst. Ibland ska det vara svårt att välja fel. Eller omöjligt. Vi i den svenska, europeiska och globala konsumentrörelsen har ett viktigt jobb framöver, vi kavlar upp ärmarna och kör hårt. Inte minst i Europa måste stora saker ske, och ofta på EU-nivå. För om inte EU fixar detta – vem gör det då?

Julhysterin ökar – inte minskar

Hur många ser med glädje fram emot att gå ut och handla julklappar? Hur många gör det när de egentligen vet att vi konsumerar fyra jordklot och klimathotet är på allvar? Och när de vet att mottagaren redan har för mycket prylar hemma?

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Julshoppingen ökar, när den borde minska. Foto: Kevin Dowling, Unsplash

Framför oss ligger nu nya påfundet Black Friday, jippot Årets Julklapp, den ”vanliga” julhandeln och sedan mellandags- och januarireor. Som om inte mängden prylar och köphetsen är illa nog är dessutom många av reorna fejkade. Priset har höjts innan det sänks. Utvecklingen går mot en mer utdragen så kallad köpfest med fler dagar då vi uppmanas att överkonsumera.

Varje år vid den här tiden skriver jag en blogg om julen där jag förvånas över att så lite händer. Tyvärr även 2018.

Visst, de kritiska rösterna blir allt fler, vilket märks i debattartiklar och TV-inslag. White Monday är ett alternativ som lyfter fram begagnat och upplevelseklappar.

Men den stora bilden är att väldigt lite händer. Helsidesannonser och rea-affischeringen tar betydligt större plats än de samlade motkrafternas utrymme. Och vi lockas ut i rushen, trots att vi inte behöver det, inte har råd kanske och naturen tar rejält med stryk.

Organisationen Svensk Handel verkar befinna sig allt mer i någon form av spagat. Å ena sidan vill de vara i tiden rent imagemässigt och har lanserat ”Hållbar handel” som ett fokusområde. Bland annat ska de ”öka kunskapen om hållbarhetsfrågor i handeln samt inspirera till hållbarhetsarbete.” Visst, det sker en del inom främst livsmedels- och klädhandeln. Men julhandeln, med alla nya prylar vi ofta inte behöver, rimmar väldigt illa med det som Svensk Handel säger sig vilja göra. VD:n Karin Johansson säger: ”Med Black Friday och julhandeln runt hörnet ökar framtidsoptimismen. Förväntningarna på antalet anställda stiger, det är glädjande eftersom vi vet att det innebär att fler unga kan få chansen på arbetsmarknaden.”

Det sista är intressant. En bransch under kritik använder gärna sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, som ett starkt skäl för att köra på som vanligt. Det gjorde även telefonförsäljarna för att hindra strängare lagstiftning.

Eldig debatt om reklam behövs

Fattar vi hur påverkade vi är av reklam genom hela vårt liv? Antagligen inte.

Reklamen finns överallt och påverkar hur vi tänker, klär oss, lever. Hur vi ser på saker. Hur vi prioriterar. Morgon, middag, kväll. Överallt. Den följer oss in i våra begär och våra drömmar.

Inte så att vi är viljelösa rön för vinden men reklamens sammanlagda massiva kraft spelar en mycket större roll än vi dagligen reflekterar över. Problemen med det är flera.

Den styr in våra liv på vägar vi inte tänkt, den får oss att lägga ut pengar i onödan, den kan i värsta fall svindla på oss värdelöst men dyrt skräp, t ex verkningslösa bantningspiller eller grunkor som går sönder tämligen omgående.

Det är mycket reklamens fel att vi köper prylar vi inte behöver för pengar vi inte har. Och, för att citera någon lustigkurre, för att imponera på människor vi inte tycker om. Även om allt inte går att dra över en kam säger den att lyckan bor i konsumtion. Ska vi bli sedda och lyckliga ska vi köpa nåt – ett plagg, en parfym, en platt-TV eller en resa.

Att reklamen är så effektiv beror bland annat på bristen på balans. Det finns få motkrafter, väldigt lite som motsäger reklam och de normer som förmedlas. Eller som den gamle amerikanske konsumentkämpen Ralph Nader formulerade det i en föreläsning häromåret: ”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger – tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil full av fett, salt och tillsatser.”

”När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare säger - tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser.”

– När någon gör reklam för en korv, kommer ingen annons en timme senare som säger ”Tro dem inte, det är en dödlig rosa projektil, full av fett, salt och tillsatser”, säger Ralph Nader.

Ja, han är drastisk. Men det behövs för att utmana det tänkesätt vi hamnat i. Nader igen:

”Från två års ålder tittar vi på världen genom kommersiella annonser, kommersiella budskap, logos. Vi ser på bilar exakt på det sätt annonsörerna vill – alltså bara design och hästkrafter – inte bräsleeffektivitet, utsläpp, säkerhet, reparerbarhet. Jag såg hur folk blev hjärntvättade och fick därför inte klart för sig hur mycket bättre det SKULLE kunna vara och att de därför inte krävde alternativ.”

Vilken ljuvlig formuleringskonst. Det finns för få som talar om alternativ. Mera hållbara. Eller att avstå. Så att vi kan uppleva mer av det som är gratis – frisk luft, god sömn och kärlek, till exempel.

En motkraft har varit veteranen i svensk konsumentjournalistik, Charlotte Reimerson. Redan 1958 gjorde hon ett TV-program som heter ”Vi läser annonser” där man ifrågasatte vad den undergörande substansen ”Blue Magic” i ett tvättmedel bestod av. Inget svar. Stor uppståndelse.

Ungefär samtidigt skrev Sven Lindqvist stridsskriften ”Reklamen är livsfarlig”. Rabalder var bara förnamnet. Titeln kan ju tyckes lite överdriven, men ansatsen var välgörande – att skapa debatt, att få oss att ifrågasätta de övergripande budskap reklamen sänder oss. I en intervju i tidningen Vi nyligen tycker han att boken håller bra, ”framför allt som uttryck för en människa och en situation”.

Jag tycker att de här brandfacklorna saknas idag. Vi är mer liknöjda. Visst blossar det upp på Facebook eller i Plus någon gång men på det stora rullar reklamen fram helt opåverkad och utan ifrågasättande som en stor ångvält.

Ungefär här brukar det vara någon som tror att jag vill ha det som i Nordkorea. Suck (tilläggas kan att Nordkorea är fullt av reklam, men mest för en viss person och ett visst parti…). Så jag tar det – igen: Reklam behövs. Vi konsumenter måste få reda vad som finns på marknaden och kunna väga pris mot kvalitet liksom även dess påverkan på miljö och människor. Det är en finansieringsform som är nödvändig i många branscher. Men det ska vara sans och mått.

Och det behövs mycket mer eldig debatt, där vi inte tar så mycket som så himla självklart. Där det ställs frågor som: Vad gör reklamen med oss? Med våra barn? Med miljön? Med våra värderingar?

Problemen snarare ökar än minskar. Förutom att reklamen blir mer allomfattande och finns på fler ställen, via fler kanaler, så är den ofta dold. När alla är hjärtligt trötta på skrikig TV- och radioreklam skickas den in via sociala medier. Inte minst mot barn. Och tro inte att det är äpplen som de fostras att äta, utan det är de stora varumärkena inom läsk,  energidrycker, snacks och söta flingor. På sätt och vis kan man alltså säga att på sikt är reklamen livsfarlig.

En statlig utredning har belyst detta, ”Ett reklamlandskap i förändring” (SOU 2018:1). Vi satt med och filar just nu på vårt remissvar. Skicka gärna in du också, det har alla rätt att göra. Utredningen fokuserar att skapa ett bättre skydd för utsatta grupper men också att ge myndigheter som ska slå ner på förklädd reklam mycket bättre vapen, som att kunna gå ut på nätet i sken av att vara en 13-årig flicka och hitta oseriös reklam.

Ungdomen visar vägen

Mycket känns oroande i världen idag. Men det finns också en hel del som går rätt. Ofta är det ungdomen som visar vägen.

FN har ställt upp 17 globala mål för hållbar utveckling – den så kallade Agenda 2030. Det handlar om miljö, men också om hälsa, jämlikhet, utbildning och fred. Tanken är att det ska vara uppfyllt 2030. Dit är det tolv år, alltså lika långt fram som 2006 är tillbaka. Och 2006 är ju nästan nyss.

Tyvärr är min egen generation en stor del av problemet – vare sig han heter Trump eller är en förändringsobenägen suv-ägare som vägrar skära ner på köttintaget. Jag vill inte såga en hel generation, men det händer för lite för att vi ska komma dit vi ska 2030.

shutterstock_1054281182Hoppet stavas UNGDOM.

Flera undersökningar visar att hållbar utveckling är viktigare för dem än för oss. Senast var det Ungdomsbarometern, som visade att en tredjedel av 15-24-åringarna är vego-vänner, alltså vegetarianer, flexitarianer eller veganer. Förra året var det en fjärdedel och den ökningen är sensationell.
– Det är definitivt en identitetsgrej. Som vegetarian gör man ett politiskt statement, säger en 17-åring i en TT-intervju som kommentar till underökningen. Köttkonsumtionen går ju också ner och det beror sannolikt på att det är de yngre som ändrar sig.

En till intressant markör för utvecklingen är att allt mer delas. Bilar exempelvis. Det dyker upp allt fler webbtjänster när man delar eller lånar bil. Vilka är det som lånar ut bilar? Jo, ofta är det yngre människor. Jag har inget vetenskapligt belägg för detta utan bygger på egen skanning och egen erfarenhet. När jag pratar med 20-åringar så är det uppenbart att det där med ägande inte kommer att vara lika heligt som för oss. Och när delat blir mer lättillgängligt kommer det att verka allt mer knasigt att köpa en svindyr pryl som mest står och tar upp plats. Normen förändras, och jag är övertygad om att ungdomen kommer att ta täten.

Det finns naturligtvis andra tecken också på att något är på gång. Till det mer glädjande och tydliga hör vad som händer i USA efter skolskjutningen i Florida. Till och med vapenlobbyn kan tvingas till reträtt. Skälet: Ungdomarna som framträder har de bästa argumenten och kan på ett briljant och självklart sätt peka ut uppenbara galenskaper.

Det kommer vi att få se mer av framöver.