Affärsidé: Låna till dem som inte kan betala

Alarmerande siffror kom från Kronofogden härom dagen, allt fler hamnar i skuldfällan på grund av sms-lånen. Det var ju detta problem som konsumentkreditlagen skulle råda bot på. När den kom för halvannat år sedan fanns bland annat krav på strängare kreditprövning. Detta för att undvika att skuldsatta shoppade runt på en massa smålån. Nu sker uppenbarligen det ändå, vilket innebär att det slarv och regelbrott som finns inte kontrolleras tillräckligt noggrant. Nu var finansmarknadsministern snabbt ute och lovade skärpning genom att tillsynen flyttade till Finansinspektion. Så långt gott och väl (fast varför har det inte skett tidigare..?). Men det räcker inte. Varje dag ramlar människor dit och förstör sin framtid. Även om individen har det slutliga ansvaret så gäller det även dem som lånar ut ett stort ansvar. Särskilt om det sker genomslarvig kreditprövning, aggressiv marknadsföring och svindlande höga räntor. Snabblåneföretagen har en högst tveksam verksamhet som ställer till stor skada. Deras möjligheter måste kringskäras och kontrolleras betydligt mer än idag. Bland annat borde det vara självklart, i ett civiliserat samhälle, att inte tillåta effektiva räntor på hundratals eller ibland tusentals procent. Dags att ta i denna heta potatis efter alla år av juridiskt suckande (ocker faller under allmänt åtal, ett skäl till stiltje i frågan).

Inom kort sätter den statliga Överskuldsättningskommittén igång sitt arbete, under Anna Hedborgs ledning. Jag är med som expert från Sveriges Konsumenter. Utredningen är nödvändig, närmast akut, och jag ser fram emot att vara med.

Uppladdning inför intensiv Almedalsvecka

Solen lyser förhoppningsvis över Gotland i nästa vecka. Här lyser den inte, där jag sitter i en liten skånsk stuga och förbereder årets Almedalsvecka. Det blir den mest intensiva jag varit med om under mina snart åtta åt på Sveriges Konsumenter, eftersom ovanligt många vill ha med konsumentperspektivet i sina debatter. Och det välkomna vi naturligtvis. Det känns lite ”äntligen har de fattat”. Tidigare år har vi försökt vara med på så många ställen som möjligt under den intensiva veckan och ställa en publikfråga. Nu har vi tagit plats i panelerna på scenen. Själv ska jag prata om taxi, fetma, smarta elnät, reklam och EU:s medborgaragenda. Mina kollegor ska prata djurskydd och elbolagens kundhantering. Och så ska vi själva ordna ett seminarium med rubriken ”Vilse i valfrihetsdjungeln”, där fyra välkända politiker ska debattera hur det går att underlätta för alla som känner att de inte kan eller hinna med att göra alla de val vi förväntas göra. Välkommen till Högskolan kl 8.30 på onsdag om du är i Visby. Välkommen också till vårt tält på centrala Donners Plats där vi torsdag- lördag ska ha ”speed-dejting” med konsumentvägledare och dessutom visa upp vårt ungdomsprojekt ”Ingen blåser mig”.

Det blir en intensiv och spännande vecka. Vi ska göra allt vi kan för att konsumenterna röst ska höras. Följ gärna vad som händer här på bloggen.

Bra lagförslag om skönhetsoperationer

Äntligen! Så får man väl säga om det förslag om skönhetsoperationer som kom idag. Detta är en miljardindustri, där konsumenter spenderar 10 000-tals kronor för att lyfta ögonlock, bröst, pannor och minska näsan, buken och andra kroppsdelar. Hårresande nog har den varit i det närmaste oreglerad, vilket vi varit i det närmaste ensamma om i EU. Ett mysterium kort och gott. Utredaren Karin Lindell, tidigare generaldirektör för Konsumentverket, har gått till verket med stor kraft och engagemang, hon har inte sparat på krutet. Bra jobbat, Karin! Blir förslaget verklighet krävs tillstånd för att sätta kniven i folk, det kan bli böter och fängelse om man slarvar och 15-åringa tjejer ska inte kunna skuldsätta sig för att skaffa sig större bröst, vilket sker idag. Nu krävs mod av myndigheter och regering att stå emot branschens lobbykrafter och genomföra förslaget och dessutom resurser till en fungerande tillsyn, så att lagen inte bara blir ett läckande såll. Men förutom lagstiftning behövs någonting mer: En debatt om varför denna branschen växer så starkt. Jag talar om de skönhetsideal vi itutas från barnsben, den budskap av ”du duger inte som du är” som strömmar emot oss och som gör mig så otroligt upprörd. Läs mer om Sveriges Konsumenters reaktion här.

Skönhetsidealens alltför höga pris

Var femte kvinna kan tänka sig att förändra sitt utseende med hjälp av en plastikoperation. Det visar en Sifo-undersökning som presenterades igår i SVT:s serie ”Skönhetsbubblan”. Där granskas den i princip oreglerade skönhetsbranschen, som varje år utför tusentals ingrepp – plastikoperationer, botoxinjektioner, läppförstoringar och mycket annat. Det är dyrt och förknippat med faror för hälsan. Ändå tycker många att det är värt både risken och pengarna. Vilket säger en del om vårt samhälle och hur starka skönhetsidealen är…Ett annat bevis är alla annonser för mer eller mindre mirakulösa bantningsmedel. Under de 25 år som jag arbetat med konsumentfrågor har de haft ungefär samma upplägg. Och framgång. De utnyttjar vårt önsketänkande om ett ”quick fix”.

En sådan annons har vi anmält till Konsumentverket. Det är företaget FormLife, som lovar välkomstpaketet gratis när det i själva verket kostade mer än tusenlappen. Bakom ligger en oåtkomlig skojare i Danmark. Just bantningsmedel har lockat till sig många lycksökare, eftersom deras kunder så gärna VILL att det ska vara sant. Just den här starka önskan, eller desperationen i vissa fall, är ju driven av hur vi uppfattar att vi SKA se ut. Skönhetsidealen speglas i traditioner, film, reklam. Det börjar i tidig ålder, titta bara på kvinnor i Disney-filmer. När ohälsosamma matvanor och för lite motion leder till växande magar så ökar också marknaden som ”hjälper till”.

Skönhetsbranschen, den som skär och sticker i vår kropp, behöver regleras för att få bort skojeriet och säkra konsumentskyddet. Det paradoxala är att om man lämnar in sin bil har man ett bättre rättsligt skydd än om man lämnar in sin kropp. En förändring är förhoppningsvis på gång. Karin Lindell, tidigare KO, presenterar sin utredning i frågan den 15 juni.

Men detta handlar om så mycket mer. Det handlar om möjligheten att bevaka alla dem som säljer på osäkra människor svindyra preparat utan långsiktig effekt. Att komma åt skojarna. Där för Konsumentverket en högst ojämn kamp, som inte blir lättare av att reklamen poppar upp på tusentals svårövervakade hemsidor. Det handlar om politiska krafttag för att komma tillrätta med ohälsa och fetma. Där regeringen gör alldeles för lite, vilket i sig är en monumental skandal. Låt oss återkomma till det vid ett senare tillfälle. Det handlar om kunskap hos konsumenterna, redan från barnaåren om hur kroppen funkar och vad som är bra och dåligt för hälsan. Om att ge föräldrarna och skolorna stöd i att ge barnen sunda vanor.

Vi behöver också en debatt kring kroppsfixering och skönhetsideal. Mycket mer än idag. Och ett större ansvarstagande från dem som – medvetet eller omedvetet – formar våra ideal. Sist men inte minst handlar det om attityd och inställning. Att du och jag och alla andra duger – precis som vi är.

Bra rutet, Kennedy!

Om två dagar – torsdag – är det internationella konsumentdagen. Tänk – en hel dag bara för att fokusera på våra rättigheter (eller brist på dem). Tyvärr brukar dagen gå tämligen spårlöst förbi, till skillnad från Kanelbullens dag…Ack ja, men blir lätt luttrad i den här branschen. I år hoppas vi på drag i frågorna, det handlar nämligen om bankerna. Högaktuellt – inte bara här i Sverige utan över hela världen. Det är märkligt vad lika problemen beskrivs av de hundratals organisationer som ingår i Consumers Internernational, om arrogans, brist på transparens, höga avgifter, alla trumf på hand etc. Mer om CI:s kampanj ”Våra pengar, våra rättigheter” kan du läsa på deras hemsida.

15 mars är det också på dagen 50 år sedan president John F Kennedy höll sitt historiska och framsynta tal om konsumenternas rättigheter. Han riktade det till amerikanska folket och kongressen och sa bland annat: ”Gruppen konsumenter omfattar per definition oss alla… De är den största ekonomiska gruppen, påverkar och påverkas av nästan alla offentliga och privata ekonomiska beslut. Men de är den enda viktiga grupp… vars åsikter ofta inte hörs. ” Och så radar han upp den ena kraftfulla åtgärden efter den andra. Det är intressant att se hans tro på politikens roll som skydd för konsumenterna. Där har en del av dagens politiker en hel del att lära. Läs gärna hans tal, mycket intressant. Hans tal blev också upprinnelsen till de åtta grundläggande konsumenträttigheterna, som numera har FN-status. Och som vi ska uppmärksamma under vårt jubileumsår.

Gränslös mobilmarknad, tack!

Det talas mycket om den inre marknaden, att det måste bli lättare för oss konsumenter att köpa varor och tjänster från ett annat land. Det är närmast en helig princip och kommissionen är beredda att slås hårt för att få igenom lagförslag. Utom på ett område. Har nyligen varit utomlands och än en gång blivit påmind om att när det gäller att ringa och surfa via mobilen så gäller bara lokala marknader. Där slutar allt snack om en inre gränslös marknad för konsumenter. Vi är tvunga att koppla upp oss på lokala operatörer som tar ockerpriser för det så kallade roamingen, alltså att de överför röstsamtal och webbmegabittar till hemmaoperatören i Sverige – och sedan ibland vidare till något annat land. Det paradoxala är att om två personer ringer varandra från samma skidbacke i Österrike får båda betala dyrt eftersom samtalet förs upp till Sverige och sedan tillbaka igen. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt och göder enbart en part – tele- och internetoperatörerna. Snacka om att skära guld med täljkniv. Varför får de hållas? Det är ju helt obegripligt? Dessutom gör det ju att de flesta håller nere sina samtal till ett minimum och låter bli att webbsurfa och ladda ner mail när de är utomlands via sitt mobilabonnemang. Med en mer rimlig kostnadsbild, det vill säga samma priser som inom Sverige, skulle det bli betydligt mer fart på trafiken. Och bekvämare för konsumenterna. Det skulle ske genom att vi får en lagstadgad rätt att koppla upp oss via lokala nationella operatörer inom EU för Internet och för mobil datatrafik oberoende av var man har sin egentliga hemmaoperatör. Befinner jag mig i London finns det ju ingen rimlig anledning till att jag ska gå omvägen om Sverige för att läsa BBC:s hemsida. Eller vem påstår egentligen motsatsen?

Sluta snacka om bankerna – gör nåt!

Bankmarknaden är ett skämt, konstaterar DN idag på sin förstasida. Bara sju procent har bytt bank de senaste tre åren. Bra nyhet, men vem är förvånad? Resultaten har varit de samma i alla liknande undersökningar. När jag jobbade på Råd & Rön på 90-talet skickade vi med en enkät till läsarna om bankerna. Svarsmängden slog alla rekord, vi fick betala betydligt mer än planerat i svarsporto. Även vreden slog rekord. Folk var helt enkelt skitförbannade på bankerna. Men bytte – det gjorde de inte. För krångligt och för liten skillnad mellan jättarna, var orsakerna. Nu hör man ministrarna Anders Borg och Peter Norman muttra var och varannan dag i media över bankerna. De tycker folk ska byta. Jo, det är väl bra. Men det räcker inte. För att få bankerna att ändra sig behövs politiska åtgärder. Det får vara slutsnacka. Ett krav som Sveriges Konsumenter haft i många år – och bland annat finns i vår valplattform från 2010 – är att göra det möjligt att flytta med sig kontonumret. Nummerportabilitet, kalas det. Funkade utmärkt på mobilnumren och ledde till mycket större konkurrens mellan mobilbolagen. Nu säger ju bankerna att det blir för dyrt. Men det ska man ta med en stor nypa salt. Det är en ryggmärgsreflex partsinlaga från bankerna för att de helt enkelt inte vill. Pengarna kunde lämpligen skalas av från bankernas goda vinster, efter tvång från regeringen. Det skulle ju dessutom bli billigare för kunderna i längden p g a bättre konkurrens. Så även om en del av omställningskostnaden knuffades över på kunderna så – vilket alltid är risken – borde det bli bättre i längden. För så här kan vi inte ha det längre.

Ryanair fortsätter svika

Flygbolaget Ryanair har som affärsidé att flyga folk dit de ska (oftast) för en billig penning (om man inte gör några tillval…) men att sedan nonchalera klagomål, hur juridiskt välgrundade de än är. Bolaget är mer eller mindre stammis hos Allmänna reklamationsnämnden och dessvärre också på Råd & Röns svarta lista. SVT:s Rapport har har nu gjort ett längre reportage om detta och det är bara att konstatera att bolaget tyvärr verkar oförbätterligt. De gör ingenting de är absolut tvungna till. De har krånglat mot kravet att visa totalpris (inklusive skatter etc) i annonseringen, de har krävt avgifter för att betala med kort, de har krånglat med ersättning för nekad ombordstigning och nu krånglar de när en svenska myndighet säger åt dem att ersätta svenska konsumenter. Det är svek och skandal. Det ska inte vara ett lotteri att anlita ett flygbolag. Att man är lågprisbolag innebar ingen rätt att strunta i konsumenterna sedan de betalat, där gäller reglerna lika för alla. Seriösa bolag följer ARN:s beslut vad de än tycker. Svaret från Ryanair att de i praktiken skiter i ARN och tycker SAS – som följer besluten – får skylla sig själva är häpnadsväckande nonchalant. Även andra flygbolag struntar i ARN:s beslut, där gamla Lufthansa intar en föga smickrande andraplats på listan. Det här beteendet gör det nödvändigt att titta på hur man kan skärpa tyngden i ARN:s beslut. Systemet med ”utomrättsligt prövning” av tvister är bra men inte perfekt. Om besluten bara följs till viss del, som är fallet i flera branscher som till exempel bland hantverkare och flygresor behövs krafttag. Man ska rätt om man har rätt.

Varför har ingen berättat det här för mig?

Bland unga idag finns en oerhörd ilska och frustration över att man blir illa behandlad som konsument. Tyvärr kombinerad med en brist på kunskap om vad som faktiskt gäller, vilka rättigheter alla konsumenter har att ångra köp, gå tillbaka med en trasig vara etc. Och då kan det låta precis som i rubriken när de inser att de hade rätt i alla fall, den där gången när de blev avsnästa, avvisade, bortkollrade av butiksbiträdet eller säljaren. Tyvärr också ett duktigt underkännande av dagens futtiga hem- och konsumentkunskap i skolan. Idag kör vi gång vår stora satsning ”Ingen blåser mig”. Vi har fått ett rejält bidrag av Arvsfonden för att i tre år göra ungdomar kunnigare och kaxigare som konsumenter. Vi har ”värmt upp” ordentligt inför vår treårsresa genom två andra projekt – varav det ena lanseras idag. Det är webbplatsen Ingen blåser mig, som ska vara ett nav i våra ungdomssatsningar. Här ska ungdomar mötas, inspirera varandra, få tips om hur man blir en konsumentaktivist. För det är det som vi satsar på, att få fler att bli  aktiva genom att reklamera köp av dåliga grejer, genom att blogga och twittra i konsumentfrågor, genom att kampanj, bojkotta, flashmobba, carrotmobba och på alla möjliga andra sätt kämpa för ökad konsumentmakt – för både sig själv och för alla konsumenter (undrar du vad en carrotmobb är – gå in på sajten, jag har haft dimmiga begrepp tills jag själv deltog i en i sommar). Vi har redan nu en ”panel” av ungdomar som har utbildats och engagerats, som är grunden för något riktigt riktigt stort. Och det är härligt att se vilket engagemang det finns bland ungdomarna när de väl förstår att bakom det urtrista ordet ”konsumentfrågor” döljer sig deras vardag, deras plånbok, deras hälsa. Och en faktisk möjlighet att påverka. Att ungdomar skulle vara ointresserade är bara skitsnack. Repliken ”Varför har ingen berättat det här för mig?” säger en hel del. Liksom rubriken på hela projektet ”Ingen blåser mig”. Som gammal (relativt sett) konsumentaktivist  tycker jag att detta ska bli jättekul. Och stort. Och långvarigt. Here we come!

Glad jul på krita

”Köp nu – betala nästa år” är en återkommande devis bland glada tomtar och glittrande julgranspynt. Den här massiva marknadsföringen för uppskjutna betalningar pågår ju hela året men får lite extra fart just runt jul. Undrar varför… Ofta har den summa man delbetalar under lång tid framöver större utrymme än totalpriset, ”Enast 149 kronor i månaden”. Jag har sagt det förr och säger det ingen – oftast är detta inget olagligt men det finns ändå en stor fara. Den att företag i princip säger ”Du kan få precis  vad du vill ha – NU. Det där med betalningen, det tar vi sen, det ordnar sig säkert.” Man utnyttjar människors önskningar och bristande grepp om sin ekonomi, man utnyttjar föräldrars dåliga samvete för att barnen ska få ”sämre” julklappar än kompisarna. Reklamen och lockelserna innebär en långsam nedslitning av förnuftigt ekonomiskt tänkande, av resonemang som säger ”Du måste ha råd för att kunna köpa” och ”Du kan önska dig – men kanske inte borde köpa just nu”. Det är inte schysst. Det slår hårt mot de svagaste. Motinformationen är obefintlig, lite skolundervisning, lite råd här och där. Vad man kan göra åt detta vet jag inte riktigt. Men de som erbjuder sån här kredit borde vara betydligt mer medveten om sitt ansvar. Och ta det. Lagen säger att marknadsföring för krediter ska ske med ”återhållsamhet” och ”måttfullhet”. Kreditgivare: Tycker ni att den gör det?