Vad döljer krogarna för oss?

Maten på krogarna har fått ny aktualitet i och med Mats-Eric Nilssons nya bok ”Saltad nota”. Vi på Sveriges Konsumenter har ju bedrivit kampanjen ”Klartext NU – vad är det i maten?” sedan i våras för att få fram tydliga regler för att informera konsumenterna. Eftersom vi ju har en självklar rätt att veta vad vi stoppar i kroppen – vare sig det är mat vi köper i butiken eller i krogen. Detta har jag skrivit om här på bloggen och uttalat mig om i olika medier, senast TT i helgen. Nu har Mats-Eric lyft ännu en sjaskig sanning i dagsljuset – den om hur restauranger fuskar med maten. Även om man anat en del är ju den bild som den nya boken ger förskräcklig. Och då kan man fråga sig att det inte bara är ”administrativt krångel” som är skälet till att restaurangbranschen så hårdnackat motsätter som tydlig och lättillgänglig information. Det kanske också är att de inte vill genera sig genom att behöva berätta vad maten egentligen består av. Det ger ännu mer anledning att tala om en ”matcensur”. Betänkligt i sammanhanget är ju att branschen lyckades lobba igenom en kraftig momssänkning förra året. Här borde alltså finnas utrymme för att förbättra både information och kvalitet. Utrymme som man använt till annat, uppenbarligen.

Matfusket väl belyst i riksdagen

Heders åt riksdagens miljö- och jordbruksutskott som 1. Tog upp matfusket som ämne för en hearing, en fråga som upprör och engagerar miljoner 2. Bjöd in konsumentrösten. Fler utskott borde göra så, ta upp aktuella konsumentfrågor och se till att det även blir ett vanligt vardags-, brukar- och underifrånperspektiv. Jag var själv där och pratade och lyssnade och kan konstatera att det blev ett ovanligt tydligt konsumentperspektiv. Här har ju branschen ertappats med byxorna nere inte bara en utan många gånger, om man räknar såväl hösten fläskfiléskandal som vårens alla lögner där deklarerat nötkött i lönn bytts ut mot 3-4 gånger billigare hästkött eller ibland också griskött. Det har gjorts en hel del för att städa och stoppa, men samhället måste också ta sitt ansvar och se till att kontrollen blir enhetlig och effektiv, straffen skärps och fler fälls. Hittills har det varit för riskfritt eller för billigt att lura konsumenterna. Dessutom måste man fråga sig varför ingen i kedjan slagit larm tidigare. Svaret är: Incitamenten har varit för dåliga längs hela kedjan att ställa besvärliga frågor. Drivkraften har varit för stor att vända bort blicken och inte gå till botten med misstankar. Livsmedelsbranschen är säkert själva gånger lurade, men de är inte offer. De har ett ansvar och en möjlighet att se till att vi får vad vi betalar för och att ingen lurar oss. Följderna av stenhård prispress blev nästan ett tema och det är välgörande att baksidan av ett ensidigt fokus på pris lyfts fram – och att det nu får konsekevenser (handeln hallååå!!).

Sedan är det viktigt att vi lyfter oss över hästköttet – vad är det egentligen för livsmedelsproduktion vi har? Hur hållbart är det långsiktigt att plåga djur, sprida bekämpningsmedel, låta mat fara kors och tvärs över kontinenten. Här vill vi ha en statlig utredning med ett åtgärdsprogram. Man måste också ställa viktiga frågor om de billiga transporterna. Klicka om du vill se se presentationen, medverkan i SVT Morgon och medverkan i hearingen idag.

Stoppa matcensuren!

I vår flängiga vardag sväljer vi rätt mycket konstigheter och accepterar både orättvisor och inkonsekvenser utan att tänka på det. Det gäller inte minst i vår roll som konsumenter. Under vår kampanj ”Större text, tack!” om pluttig stil på livsmedelsförpackningar var det allt från äldre konsumenträvar till sluga unga konsumentjournalister som helst enkelt inte tänkte på att viktig text om mat ofta var oläslig. Man hade vant sig. Det var samma sak med den pågående kampanjen ”Vad är det i maten – klartext NU”. Många tänker inte på inkonsekvensen att salamin i charkdisken inte har ingrediensförteckning medan det krävs om samma produkt hänger inplastad i hyllan? Vad som ingår i affärens eller restaurangens salladsbord är okänt för oss som handlar, liksom vilket ursprung det är på biffen som bärs in på restaurangen. Vi har helt enkelt två olika förhållningssätt, hur kritiska konsumenter vi än är. Varför, egentligen? Det är ju ofta samma mat. En allergen kan vara lika hälsovådlig om den kommer inburen på krogen som om den står i butikshyllan. En gris kan ha utsatts för samma plågor vare sig den ligger i ett tråg i kyldisken eller kallas nåt tjusigt på en en lunchrestaurang. Det finns mycket att säga om förpackad mat – den är långtifrån perfekt. Men oförpackad mat är en öken, helt torr på informationen. Eller utsatt för censur om man hårddrar det. Dags att sätta stopp för de! Idag skriver Sveriges Konsumenter och elva andra konsumentorganisationer i den stora branschtidningen Fri Köpenskap och kräver ändring av reglerna. Just nu finns nämligen en stor möjlighet till det, när EU:s livsmedelsmärkningsförordning genom Livsmedelsverkets försorg ska omvandlas till bindande detaljregler för butiker och restauranger. Det hjälper om fler engagerar sig. Du med. Gå in på facebooksidan.

Utsläppsgräns win-win

Att sätta EU-gränser för vad bilar får släppa ut är en rejäl win-win för konsumenter och miljön. Det gör att tillverkarna pressas att tillverka bränslesnålare bilar, som gör att konsumenterna sparar massor av pengar och miljön blir mindre förstörd. EU-Kommissionen har insett att det är dags att gå från snack till verkstad och deras initiativ till gränsvärden för koldioxidutsläppen diskuterades på en konferens i tisdags i EU-parlamentet i Bryssel. Det var min första insats som inledningstalare i min nya egenskap av vice ordförande i BEUC. Spännande – och viktigt. Argumenten är många för rejäla begränsningar ända till 2025 och det finns skäl att vara optimistinför parlamentets behandling. På bilden talar jag i en av utskottssalarna i parlamentet.

L’Oréal provocerar igen

L'Oreal-annons

Annons om nya L'Oreal-produkten

Sminkföretaget L’Oréal är en ständig huvudvärk för Konsumentverkets jurister. Mer blir det. Nu anmäler vi den senaste affischkampanjen som de tapetsterat T-banan i Stockholm med. Rubriken är ”En tidsmaskin”. Den ska ge en synligt yngre hud, lovas det. Hur f-n man nu kan lova det. I morgon dessutom. Det är stötande både för att det är överdrivet – ingen kan bevisligen ge yngre hud på ett dygn, om någonsin. Och för att de spär på uppfattningen att jag inte duger som jag är, att rynkor är något fult och förkastligt. Extra läskigt blir det eftersom den ”perfekta hudton” som utlovas är beige. Jag tror inte det är medveten rasistisk propagande – förmodligen bara obetänksamhet och slentrian. Vilket är illa nog.

Våren 2009  tog KO L’Oréal Sverige AB till domstol. Målet handlade om två annonser för så kallade skönhetskrämer. I den ena, för Lâncome High Resolution, intygade en ”Dr Ruggiero” att krämen på en månad slätar ut rynkorna med 70 procent och att rynkor reduceras ”med laserns hastighet”. I den andra annonsen, för Vichy Life Activ Pro, påstods det att krämen kan göra att rynkor minskar eller försvinner helt.Men de får inte påstå i ord eller bild att deras ansiktskrämer minskar eller tar bort rynkor om man inte har bevis för det. Detta slår Marknadsdomstolen fast.

Att de aldrig lär sig…

Den stora lilla revolutionen

Nano har väl de flesta hört talas om, pyttepyttesmå partiklar som sägs göra underverk men som vi i själva verket inte vet så mycket om. Något som långsamt letar sig in i allt fler produkter omkring oss och som i marknadsföringen omges av en air av sista skriket och rymdteknik.  Idag finns det i tusentals produkter – i morgon…?Ja, just i morgon är jag med och inleder på vårt seminarium om nanoteknik på konsumentens villkor. Kan bli riktigt, riktigt intressant. Läs mer här.

Vi har bara sett början på denna ”stora lilla revolution”. Det råder en teknikyra kring nano och mycket förhoppningar knyts. Men det börjar också växa fram en insikt att det liksom inte bara är att köra på i hundra knyck och hoppas att det går bra. Att det faktiskt kan finnas en stor baksida – att det kan vara farligt både för hälsan och miljön i vissa former. Senaste larmet pekade på att silver-nano skulle kunna vara lika farligt som asbest. Lite grann påminner utvecklingen om den som gäller GMO – teknikyra och storslagna löften, därefter baksmälla och kritik. Fast uppriktigt talat tror jag att vi kommer att ha större glädje som konsumenter av nanotekniken. Bara vi har full koll på riskerna. Genom forskning, lagstiftning, EU-gemensamma risklistor, spårbarhet etc. Och genom att fokusera på reell konsumentnyttan (inte sånt som marknadsförarna vill få oss att tro att vi behöver). Gör vi inte det kan nano visserligen vara till nytta – men också vara en roulette med liv, hälsa och miljö.

Reklam, fetma och EU…

…har det handlar om för min del dessa första två dagar av Almedalsveckan. Reklam – en debatt som Sveriges Annonsörer ordnade om varför en ny undersökning visade att allt fler tycker illa om reklam. Mitt svar: Den finns överallt, är tröttande, lurig och slingrar sig inpå oss på nya vägar där det inte framgår att vi utsätts för kommersiella budskap. Fetma – det var Viktväktarförbundets diskussion om hur man kan arbeta mer förebyggande för mindre fetma och ökad folkhälsa. Och EU – det handlade om hur EU kan ge medborgarna ökat inflytande. I alla tre har jag varit inbjuden för att ge konsumentperspektivet, alltså se frågorna både från ”köksbordet” och vardagen och från oss som ”konsumentlobbyister”. En entimmesdebatt i Almedalen löser inga problem men kan ge några nya välbehövliga insikter hos makthavare och göra att utvecklingen kanske tar några myrsteg i rätt riktning. Dessutom placerar det Sveriges Konsumenters och våra mål på kartan. Och så ger det nya kontakter, det är spännande och intressant att möta sådana som Filippa Reinfeldt, Anna-Maria Corazza Bildt och Anders Eriksson, vd för Sveriges Annonsörer.

Jag är positiv till Almedalsveckan. Det är ofattbart många seminarier – 1800 mot 1500 förra året. Det är en en hel del mingel som mest verkar vara för att PR-branschen ska frottera sig med varandra. Men det är en demokratisk mötesplats om man väl tagit sig hit och den ger mycket möjligheter att göra sig hörd. Och att få nya insikter av de bästa experterna och tyngsta makthavarna vi har i Sverige. Och i morgon är det vår tur att ordna årets konsumentseminarium – Vilse i valfrihetsdjungeln. Vi utmärker oss genom att ha ett suveränt gäng spännande och ”tunga” politiker. Och att vi inte sätter frågetecken efter rubriken. Välkommen kl 8.30 till Högskolan, sal E45.

Bra lagförslag om skönhetsoperationer

Äntligen! Så får man väl säga om det förslag om skönhetsoperationer som kom idag. Detta är en miljardindustri, där konsumenter spenderar 10 000-tals kronor för att lyfta ögonlock, bröst, pannor och minska näsan, buken och andra kroppsdelar. Hårresande nog har den varit i det närmaste oreglerad, vilket vi varit i det närmaste ensamma om i EU. Ett mysterium kort och gott. Utredaren Karin Lindell, tidigare generaldirektör för Konsumentverket, har gått till verket med stor kraft och engagemang, hon har inte sparat på krutet. Bra jobbat, Karin! Blir förslaget verklighet krävs tillstånd för att sätta kniven i folk, det kan bli böter och fängelse om man slarvar och 15-åringa tjejer ska inte kunna skuldsätta sig för att skaffa sig större bröst, vilket sker idag. Nu krävs mod av myndigheter och regering att stå emot branschens lobbykrafter och genomföra förslaget och dessutom resurser till en fungerande tillsyn, så att lagen inte bara blir ett läckande såll. Men förutom lagstiftning behövs någonting mer: En debatt om varför denna branschen växer så starkt. Jag talar om de skönhetsideal vi itutas från barnsben, den budskap av ”du duger inte som du är” som strömmar emot oss och som gör mig så otroligt upprörd. Läs mer om Sveriges Konsumenters reaktion här.

Lurad på gammal ost

Nu avslöjas ytterligare en skandal med ommärkning av mat – denna gång av Aftonbladet. ICA har ertappats med fingrarna i syltburken, fast nu handlar det om ostar. Kunderna har lurats genom att ett nytt datum har satts ut när osten packats om. Människor har till och med blivit sjuka. Självfallet är detta helt hårresande och oacceptabelt, sannolikt också olagligt enligt Livsmedelsverket. Det handlar inte heller om några småbutiker utan exempelvis vinstmaskinen ICA Kvantum i Kungens kurva. Att reducera svinn är en sak, det är bra. Men det ska vara ärliga tag och det ska inte ske på bekostnad av människors hälsa. Troligen är detta dessutom bara toppen på ett isberg som avslöjats nu. Hur mycket ommärkt har inte du och jag antagligen släpat hem..? Efter köttfärsskandalen för några år sedan blev det sannolikt skärpning i leden, men så sakta började oskicket breda ut sig igen. Det här är genuint uselt av de handlare som gör det och säger en del om moral och profithunger. Men det säger också en del om den bristande livsmedelskontrollen på många håll. Sveriges Konsumenter har föreslagit förstatligande av livsmedelskontrollen parat med rejäla resurser. Kanske dags för det nu…

Fullskaleexperiment på burk

I veckan har Svenska Dagbladet kampanjat om riskerna med att äta burkmat. Fyra reportrar har gjort sig själva till mänskliga försökskaniner och resultatet är alarmerande: Klart höjda halter av Bisfenol A, en kemikalie som tidigt förbjudits i nappflaskor och som man nu hårdstuderar för att kolla hur den påverka människors hälsa. Det är bra jobbat och Svenskan och sätter än en gång fingret på ett antal problem. Det största är att vi har för dålig koll på alla kemikalier – både den direkt effekten av dem på människor och den så kallade cocktail-effekten, alltså effekten i kombination med andra kemikalier. Människor, inklusive barnen, får ständigt agera försökskaniner för att kraven på tillverkarna inte är tillräckligt tuffa. Försiktighetsprincipen borde tillämpas mycket hårdare och man måste på allvar diskutera vem som egentligen ska ha bevisbördan för farlighet och ofarlighet. Och vem som ska göra städjobbet. Det finns lagar om ansvar för produkter men fortfarande är det sällan förorenaren betalar – det är samhället och vi människor med vår hälsa.

Larmet om bisfenol A är inte det första. Det har varit många fler, det kommer många fler. Såväl Margot Wallströms provtagningskampanj som Stefan Jarls film ”Underkastelsen” visar hur illa det sammantaget är ställt. Skälet är för mycket chanstagningar, för mycket fullskaleexperiment. Resultatet visar sig  sällan på kort sikt, vilket är en del av problemet. Om ett par decennier kanske vi har ett tydligare facit för allt vi utsätter vår hud, lungor och mage för – men då kan det ju vara så dags. I fallet med burkmaten kan man ställa sig en rad frågor: Varför upptäcktes inte detta tidigare? Varför krävs det journalister för att utröna en tydlig risk med vardagsmat? Vad är inte det om ett kraftfullt underbetyg till såväl politiska beslutsfattare, till Livsmedelsverket och andra tillsynsmyndigheter, till livsmedelsindustrin som med full vetskap om potentiella risker med bisfenol A ändå petar in dem i direktkontakt med den mat vi äter. Det är riktigt uselt. Och oacceptabelt.