Inför ett räntetak NU

Den nya finansmarknadsministern Per Bolund har fått en riktig bomb i knät. SVT har förtjänstfullt avslöjat hur bra det går för snabblåneföretagen, något de själva vill tala väldigt tyst om. Bland deras kunder hamnar var tjugonde hos Kronofogden, men själva har de fördubblat verksamheten och vinsterna stigit med femtio procent under de senaste fem åren, visar SVT:s granskning. Detta är en hån både mot de överskuldsatta och mot samhället i stort. Snabblåneföretagen med sina effektiva räntor på tre- och fyrsiffriga procenttal har funnits i Sverige sedan 2006 och ifrågasatts sedan dess. Snabblånen är rena motorvägen in i skuldfällan. Bolunds företrädare Peter Norman var medveten om problemen och har långsamt skärpt kontrollen och infört tillståndskrav. SVT:s avslöjande visar att det inte räckt. Genom sin marknadsföring lockar snabblåneföretagen tusentals människor, ofta unga, att överge sunt ekonomiskt tänkande och låna horribelt dyrt till konsumtion.

Nu får det räcka. Sverige måste ansluta sig till de 14 EU-länder som infört ett räntetak. Det enda argument som talar emot är omsorgen snabblåneföretagen. Eller..?. Ett räntetak skulle drastiskt tvinga dem att inte låna ut pengar till människor som inte kan betala. Och troligen sanera marknaden dramatiskt, som det gjort sedan exempelvis Finland införde räntetak.

Ett räntetak är ett av Sveriges Konsumenters 100 krav, som har stöd en klar riksdagsmajoritet enligt vår valenkät (se fråga 53). Bland annat de två  regeringspartierna. Att inte agera nu är ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.

En konsumentregering (?)

En konsumentminister i finansdepartementet. Grattis, Per Bolund! Och grattis konsumenterna, får jag väl säga. Eller hoppas. Under mina 25 år med konsumentfrågor har jag aldrig tidigare sett dem få större tyngd i en regering. Jag kan jämföra med Ann-Christine Nykvist i förra s-regeringen som var konsument- och jordbruksminister och med Birgitta Ohlsson som var EU-minister i statsrådsberedningen. Båda var hårt engagerade i konsumentfrågor och hade ”tyngd” i regeringen. Men detta är starkare. Särskilt mot bakgrund av att regeringsförklaringen lyfte fram konsumentfrågorna på ett flera viktiga punkter. Per Bolund kommer dessutom att ha hand om finansmarknaden, som verkligen berör konsumenterna och som är ett av våra fyra prioriterade områden.

Det blir naturligtvis inte bara Bolund som ska jobba för konsumenterna i nya regeringen. På UD finns Margot Wallström, tidigare konsumentminister, och Isabella Lövin, stark konsumentföreträdare. Där ligger EU-frågorna och det är i EU som huvuddelen av svenska konsumentlagar kommer till. Sedan kommer frågorna, som vanligt, att hamna på många andra ministrar. Men det gäller även andra, inte minst miljö-, energi-, civil-, bostads-, utbildnings- närings-, folkhälso- och andra ministrar. I den förra regeringen rörde det sig om 14 ministrar. Att det finns en folkhälsominister verkar lovande, ordet folkhälsa har knappt hörts senaste åren.

Maten, då? Stefan Löfven talade om en ny livsmedelsstrategi med mer inriktning på svenskt och ekologiskt. Glädjande. Dessutom ska det bli lättare att ställa miljökrav i offentlig upphandling, vilket är bra men har sagts förr. Nu hamnar frågorna efter årsskiftet hos Mikael Damberg på näring. Få se vad det innebär, om de drunknar där eller om det blir ett lyft för konsumenterna, som är beroende av prisvärd, säker och hållbart producerad mat varje dag. Bonderörelsen är knappast glada att inte längre ha en ”egen” minister.

Åter till regeringsförklaringen. Miljöprofilen är tydlig. Man är inte nöjd med att 14 av 16 nationella miljömål inte är uppfyllda (vem är nöjd med det?). Det blir nationella lagar för att få en giftfri vardag, inte minst för barnen. Där har vi mycket att lära av Danmark. Vi kan inte alltid vänta på EU. Vi fick också ett löfte om att framtida frihandelsavtal (läs: med USA) inte ska urholka nationell lagstiftning. Det tolkar vi som att miljö- och konsumentskyddet inte ska försämras. Det är den linje som BEUC och Sveriges Konsumenter benhårt driver. Vi är för frihandel, men konsumenterna ska bli vinnare och inte förlorare. Andra intressanta noteringar är satsningar på stöd till solfångare, satsningar på järnvägsunderhåll. Ordet ”konsument” hördes en enda gång i den halvtimmeslånga regeringsförklaringen – när det gäller den personliga integriteten. Uppenbarligen ska den skyddas mer när företagen samlar allt mer data om oss. Bra. Att ordet inte hördes oftare säger ju förhoppningsvis – och sannolikt – ingenting om totalvärdet av regeringens insatser. Kort sagt så kan vi redan nu konstatera att mycket av det vi skriver i våra 100 krav för en starkare konsumentpolitik finns med eller anas i regeringsförklaringen. Återstår att ser vad som blir verklighet. Inte minst handlar det ju det om hur förslagen behandlas i riksdagen, som fått betydligt större makt än tidigare. Vi kommer att följa frågorna och uppvakta alla som behöver uppvaktas.

Slutligen ett grattis till Alice Bah-Kuncke, dagens ”skräll”. Hon har i flera år varit jurymedlem för Blåslampan. Ingen dålig merit, men kanske inte avgörande för den nya rollen som kulturminister…

Ge oss en stark konsumentminister!

Snart är stunden inne. Stefan Löfvén ska visa korten och avge sin regeringsförklaring. Och presentera sina ministrar. Det är väl så viktigt som regeringsförklaringen. Vid regeringsbildningar brukar konsumentministern vara bland de sista som får en placering bland departementen. I ett fall glömdes den nästan bort (av Göran Persson). Vanligt är att den hamnar som ”undertitel” hos någon, tyvärr inte sällan hos någon med relativt svag ställning inom regeringen. Birgitta Ohlsson hade en betydligt starkare ställning än företrädaren Nyamko Sabuni, men Ohlsson titulerade sig tyvärr sällan konsumentminister och det var inte brett känt att hon hade denna viktiga post. Nu vill vi antingen se en minister med konsumentfrågorna som förstahandsområde, en konsumentminister. Eller att frågorna får stor tyngd i ett starkt departement med närhet till marknadsfrågor, till exempel miljö- eller näringsdepartementet.  Detta skulle ge en tydlig signal om att regeringen verkligen värnar alla Sveriges nio miljoner konsumenter. Viktigt är också att det blir en minister med ett personligt engagemang. Man kan i sammandrag säga att det är tre saker som avgör om det blir en stark och bra konsumentpolitik – alla börjar på P: Placeringen, Personen – och så förstås Pengarna.

Vad gäller den framtida politiken noterar vi S och MP:s starka engagemang för konsumentpolitiken i vår valenkät med de 100 kraven. Av riksdagspartierna brädades de bara av V, men även FP visade stort engagemang i konsumentfrågorna. Alla partier instämde i minst 50 procent av våra krav, så det borde finnas möjlighet till blocköverskridande överenskommelser. Tydligt var att nästan alla partier ville ha tuffare tag mot bluffar, fusk och aggressiva säljmetoder och värnar om en oberoende rådgivning för alla. Allt fler förstår också att en stark konsumentpolitik ytterst är en fråga om rättvisa, demokrati och en hållbar utveckling. Det ska bli spännande att höra regeringsförklaringen och följa regeringens fortsatta arbete för Sveriges nio miljoner konsumenter. Inte minst blir det intressant att följa stödet till konsumenterna i att kunna göra miljöriktiga val. Det måste bli lättare att välja ”rätt”, alltså hållbart. För alla konsumenter, inte bara dem med höga akademiska examen och mycket pengar.

Bluff om bränsleåtgång

Lita inte på biltillverkas löften om bränsleåtgång. Det är den enda rimliga slutsatsen av det nya test som gjorts av vår systerorganisation Altroconsumo, som publiceras av BEUC idag (BEUC är den europeiska konsumentorganisationen). De som drabbats av den nu avslöjande bluffen har fått betala uppemot 5000 kronor per per år för bilbränsle än om tillverkarnas uppgifter stämt. Rena lurendrejeriet. Plus konsekvenserna för miljön och klimatet. Oansvarigt och kortsiktigt av biltillverkarna! Efter labbtest visade det sig att tillverkarna hävdat att bilarna var 18 – 50 procent mer effektiva än de i själva verket var. De två testade modellerna var Fiat Panda 1.2 and Volkswagen Golf 1.6 TDI. Altroconsumo ska nu gå till domstol med en grupptalan för att kunderna ska få igen sina pengar. Här behövs krafttag, både från tillsynsmyndigheter och andra aktörer för att det ska bli slut på sådan här vilseledande information.

Läs mer

Om dyr och billig kyckling

Jag älskar KRAV. Jag tycker det är ett enkelt sätt att låta konsumenterna ta ställning för naturen och djuren och för giftfri mat. Jag ser till min glädjen att efterfrågan på ekologiskt stiger med raketfart. Jag håller helt med Naturskyddsföreningen på DN Debatt i söndags om att eko-booomen är en möjlighet för svenska bönder som de inte får missa. Ibland bär det ändå emot. I helgen köpte jag en KRAV-kyckling. Den kostade 255 kronor. Det är 4-5 gånger mer än vad man får betala för en vanlig kyckling. Jag vet att just kyckling är ovanligt dyrt att producera ekologiskt, jämfört med mjölk, grönsaker och mycket annat (där man ändå kan ifrågasätta om prisskillnaden är rimlig mot konventionellt producerad). Och det är klart att just det faktum att produktionen är så liten gör den dyr. Högre volymer ger ju sänkt pris – det är därför offentlig upphandling är så viktig, som en drivkraft mot en mer hållbar produktion. Men när jag håller den där kycklingen i handen så kan jag ändå inte låta bli att tänka två saker: 1. Varför är det så dyrt att producera just ekologisk kyckling? Är KRAV-kraven rent av FÖR höga. Skulle det kunna gå att sänka någon del av kraven för att få en större andel ekologiskt? Vi äter ju ändå en väldig massa kyckling. Tanke 2: Hur kan den vanliga kycklingen vara så BILLIG? Är det rent av där skon klämmer? Lågpriset har alltid ett högt pris – fast inte i butiken eller vid matbordetKycklinguppfödning idag är en oerhört industriell process och slakten har ganska högt ”spill” just för att allt gå så snabbt och mekaniskt. Det finns all anledning att syna kycklingbranschen mer i sömmarna – både den utländska och den svenska.

Nya Kommissionen inger både hopp och oro

Först: Ett stort grattis till Cecilia Malmström som ny handelskommissionär. En mycket duglig politiker med ett stort hjärta för konsumentfrågor har placerats på en av de tyngsta och mest strategiska posterna i EU. Hon kommer att vara ansvarig för frihandelsförhandlingarna i USA och vi hoppas och tror att hon kommer att slåss för att hindra försämringar för konsumenterna, inte minst när det gäller livsmedel och kemikalier. Decennier av vunna segrar i EU får inte raderas, inte heller den så viktiga försiktighetsprincipen. Malmström markerade också att konsumentfrågorna är viktiga att väga in i en första intervju i SVT-nyheterna igår. I övrigt kan noteras att konsumentfrågorna placeras blir justitiekommissionärens bord, från att tidigare ha klumpats ihop med hälsa. Justitie är en mycket tyngre post, så det har förutsättningar att bli bra. Återstår vad tjeckiskan Vera Jourova vill och kan.

Det är alltid en fråga om det är bäst om konsumentfrågorna ingår i en tung så kallad portfölj med mycket makt eller som en egen, mer lättviktad portfölj. Detsamma gäller ju regeringsbildningen – en egen konsumentminister långt ner i ministrarnas hackordning eller ihop med näring, EU, eller justitie som tillhör de mest inflytelserika. Där har nuvarande konstruktion i Sverige där konsumentpolitiken  finns hos EU-ministern som sitter i statsrådsberedningen varit en god ordning. Sedan hänger som vanligt mycket på bakgrund, förankring och intresse hos personen som får posten.

För att återgå till EU:s nya kommission finns det också flera orosmoln. Ett sådant är att klimatfrågan klumpats ihop med energi, istället för att tidigare varit en egen portfölj (som under den starka kommissionären Connie Hedegaard).  En annan är fokuset på ”better regulation”, som säger att regler ska vara få och effektiva. Bra om det leder till bra lagstiftning med effektiv tillsyn men som lätt blir en förevändning att plocka bort reglering som inte sällan skapats för att förbättra för konsumenterna.

Flera andra kommissionärer blir viktiga – inte minst litauiskan Vytenis Andriukaitis som har hand om hälsa och mat. Konsumentfrågorna kommer in överallt eftersom det faktiskt handlar om EU:s inre marknad. Det finns en kommissionär för konkurrens, finansiell marknad, digital marknad och en egen för just inre marknad. Mycket står på spel – och mycket hänger på att chefen själv – ordförande Jean Claude Juncker begriper att förtroende och säkerhet hos unionens 500 miljoner konsumenter är avgörande för om jätteprojektet med en fungerande inre marknad omfattande 28 länder ska lyckas.

Driv vardagsfrågorna i spurten

Vardagsfrågor om mat, hälsa, banker, energi och rättigheter på nätet har inte precis dominerat valrörelsen. Visserligen har mat och miljö blivit något av en ”bubblare” – främst drivet av Centern och Miljöpartiet, men i övrigt är det fullt fokus på skolan, jobben och vem som ska bli statsminister. Som naturligtvis är centralt, inte tu tal om annat. Men konsumentfrågorna är viktigare än många tänker på och till skillnad från jobben och skolan berör de precis varenda väljare – 7,3 miljoner röstberättigade. Sveriges Konsumenters valenkät ger besked om var partierna står i 100 viktiga frågor och kan tjäna som vägledning för dig som faktiskt tycker det är viktigt vad riksdagen tänker göra åt exempelvis antibiotikaresistens, telefonförsäljning och bristande konsumentundervisning i skolan. Konsumentpolitiken blir aldrig en jättefråga i en valrörelse, främst därför att det rör sig om relativt lite pengar ur statskassan och det mycket är upp till myndigheterna och själva marknadskrafterna att ”lösa” de problem som uppstår. Men politikområdet förtjänar en mer central plats – och en stark minister. Eftersom det handlar väldigt mycket om rättvisa och vilket sorts samhälle vi vill ha. Och politiken vill göra mer än idag, det ser vi tydligt i resultaten. De flesta partier har tröttnat på fiffel och båg och vill göra mer för att skapa förutsättningar för en hållbar konsumtion i Sverige. Så vi går förhoppningsvis mot en starkare konsumentpolitik. Använd gärna vår valenkät som verktyg för att driva på, du också.

Censuera inte köttets ursprung

Kotletten, kycklingfilén och biffen får vi reda på var den kommer ifrån. Men när det gäller korven, färdiglasagnen, caesarsalladen eller den färdiga pannbiffen är det inte alls lika självklart. Detta trots att undersökning efter undersökning visar hur viktigt konsumenterna tycker att det är, 90 procent vill ha klara besked om var djuret är fött, uppfött och slaktat. Att detta bara bara skulle ske på färdigt kött är närmast löjligt, inkonsekvent och att likna vid en sorts censur. Hästköttsskandalen och den ökande antibiotikaresistensen är två tydliga bevis på att det har en viktig funktion att fylla där konsumenterna kan och vill göra skillnad. Men här förvägras vi idag information. Därför startar konsumentorganisationen BEUC – där Sverige just nu har ordförandeskapet – en kampanj i 14 länder – där man försöker få en ändring. Bland annat sprids en så kallad infografic – en liten ”film” för att visa varför ursprungsmärkning även på sammansatta produkter behövs. Att det skulle bli dyrare för konsumenten har framförts som förklaring. Jag tror inte på det. Det är en standardinvändning från industrin och jag är säker på att om man vet kraven rättar man sig efter dem och hittar fungerande system. Kraven på spårbarhet har ändå blivit betydligt hårdare efter hästköttsskandalen, så informationen finns ju. Eller ska finnas. Och vad kan vara viktigare än att hindra en spridning av antibiotikaresistens – ett megahot som väl matchar klimatförändringarna.

Under Almedalsveckan i somras hade jag nöjet att debattera kött och köttkvalitet med kunniga personer som Marit Paulsen och Anna-Maria Corazza Bildt, både återvalda EU-parlamentariker. Den förra höll med om kraven på ursprungsmärkning av sammansatta produkter, den andra menade att det blir för dyrt och krångligt för företagen. Väl att märka – en enig riksdag har tagit ett beslut i riksdagen om att arbeta för denna förändring. Även moderaterna.

Mer om kampanjen kan du läsa här.

Valenkäten – vilken läsning!

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Varning för töntnamn på mat!

Ännu en töntbenämning på ägg...Töntiga benämningar på mat har väl florerat i alla tider, för att göra dem mer attraktiva. Prefix som ”Ädel…”, ”Lant…” eller ”Delikatess…” sätts gärna före namnet för att skänka lite extra glans åt produkten. Problemet är att orden kan betyda allt och inget. Vissa ord ska man dessutom se upp lite extra för, t ex ”Vardags…” betyder ofta att det är en tämligen utspädd och förfuskad vara, t ex ”vardagskorv”. Sedan finns ju alla prefix som ska ge industrimaten en touch av genuint hemlagat, t ex Mamma Ellas sylt. Varning alltså för luriga namn. Ibland kan det klart gå över töntgränsen. Här ett exempel: Köksägg. Eh, jaha…Till skillnad från vadå? Redan Lantägg är töntigt, vem har sett några ”stadsägg”, och nu verkar innovationskraften ha ägnats åt att ta det hela ett steg till. Synd, ägg är en så bra produkt så den borde inte behöva några prefix. Utom ett: Eko.