Författararkiv: jan.bertoft

Agera mot skräpmatsreklamen

Publicerat av
Svara

Skärmavbild 2015-03-16 kl. 10.54.17
”Marknadskommunikation får inte undergräva vikten av en hälsosam livsstil”. Så säger Internationella Handelskammarens regler för reklam. Följs den regeln av läsk-, godis- och snacksindustrin? Nej, knappast. Samma sak med en annan regel: ”Marknadskommunikation får inte utnyttja barns och ungdomars naturliga godtrogenhet eller deras bristande erfarenhet.”

Vi har FN-deklarationer med samma inriktning. Ändå skenar utvecklingen åt fel håll, vilket kommer att leda till för tidig död för massor av människor och urholkade statskassor. Fetmaepidemi är inte bara ett problem i den rika världen. I länder som Mexiko och Indien håller övervikt på att bli ett större problem än undernäring. Orsaken: Västerländsk livsstil med snabbmat, snacks, läsk och alkohol. I Mexiko har situationen blivit så akut att en läskskatt  på 10 procent har införts, trots massiv lobbying från läsktillverkarna.

Att det här fortgår beror på att ohälsosam mat är big business. Socker är billigt och skapar sug efter mer. Reklamkassorna är närmast outtömliga och övertrumfar vida det som satsas på frukt- och gröntkampanjer. Skräpmaten finns också överallt. Chips och lösgodis tar ofta mer plats än frukt i affärerna. Och vart du än kommer i världen, även i regnskogar och krigszoner, säljs och skyltas Coca Cola.

Nära hälften av alla svenskar har i dag fetma eller övervikt. Mellan 2004 och 2013 har andelen personer med fetma ökat från 11 procent till 14 procent, enligt Folkhälsomyndigheten. För barn och unga är det inte lika många (var femte tioåring är överviktig eller fet, var fjärde tjugoåring), men de har ju inte ”hunnit” bli överviktiga. Tydligt är också att hälsoklyftan mellan rika och fattiga växer, fetma blir allt mer en klassfråga.Det understryks också i den rapport som Konsumentföreningen Stockholm släpper idag.

I Sverige kom det 2005 en rapport från Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet med 70 förslag på åtgärder för förbättrad folkhälsa. Tyvärr verkar rapporten samlat damm sedan dess, vilket är en skandal. Åren går och allt fler barn får matvanor som kan ge dem diabetes, ledbesvär, hjärt- och kärlsjukdomar längre upp i åren.

Igår på internationella konsumentdagen skrev Sveriges Konsumenter en debattartikel igår i Aftonbladet med krav på förbjud mot att rikta reklam för ”skräpmat” till barn och unga – något som ingår i våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Det gör inte hela jobbet men skulle bidra. Idag motverkar reklamen föräldrars arbete att skapa goda matvanor i unga år.

Nu har politikerna bollen. Vad som krävs är samma sak som när det gäller klimatet och antibiotikaresistensen: Politisk samling och politiskt mod. Finns det något som är viktigare än barns hälsa – idag och i framtiden?

Thunderclap_image_3

Frågetecken kring matstrategin

Publicerat av
Svara

Sveriges har fantastiska förutsättningar att producera mat. Här vill regeringen få mer fart i en färdplan som kallas Livsmedelsstrategin. Startskottet gick igår inför flera hundra matmänniskor på Nalen i Stockholm. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht startade entusiastiskt med breda visioner om en ökad produktion, om förädlad svensk mat som skulle bli en exportsuccé, om näringen och om vikten av att det blir hållbart (detta gummibegrepp som alla omfamnar men som alla har egna tolkningar av).
10153830_881123238572544_1810085024218520597_n
Efter sin inledning fick han frågan om konsumenternas roll och svarade då ”Kan inte vi kroka arm med konsumentsidan så kan vi inte lyckas med detta.”. Det låter bra. Vi tar det som en generös inbjudan att delta och influera. För det är sant – att utan förtroende från de svenska konsumenterna att varorna är bra, säkra och hållbara kan man titta sig i månen efter en succé för en ny offensiv satsning.

Men vad betyder det i praktiken? Luttrad som jag är vill jag se resultatet innan jag tror att det verkligen blir bra både för konsumenterna, företagen, samhället, djuren och naturen. Särskilt oroväckande är det eftersom en plattform för hela strategiarbetet verkar vara Rolf Annebergs stora utredning om svenskt lantbruks konkurrenskraft. Här gavs flera varningssignaler i form av öppenhet för slappare regler för kemikalier. Och inför följande formulering: ”Det behövs en bättre balans mellan djurskydd och konkurrenskraft”. Sånt brukar aldrig betyda fördel djuren.

Sveriges Konsumenters egen livsmedelsstrategi är för övrigt en utmärkt input och start i arbetet. Varsågod – bara att kopiera!

Krafttag mot skuldfällor snart

Publicerat av

Igår var jag på civilutskottets hearing om konsumentlånen, alltså att vi lånar allt mer för att köpa prylar, mat och resor. Och uppmanas därtill av en allt aggressivare marknadsföring och nya fiffiga fakturatjänster som Klarna. Hearingens första del sändes i SVT Forum. Olika myndigheter och rådgivare gav en deprimerande bild av alla som hamnat i skuldfällan, varav nästan 100 000 är ”evighetsgäldenärer”, alltså människor som betalar och betalar i decennier utan att därmed börja avbetala på själva grunden – lånekapitalet.

Vi har ett ansvar som låntagare, men långivare har också ett ansvar. Dessutom kan alla råka ut för skilsmässa, arbetslöshet och annat som radikalt ändrar den privata ekonomin. Exempel på helt förkastliga inslag är att inför jul betala av en julklapp på 60 månader, alltså fem år. Det innebär fem jular då man betalar av på sin skuld för en gammal pryl. Eller reklam för snabblån som öppet lockar med ”betalningsanmärkningar inget problem”. Reklamen för krediter ska vara ”återhållsam och måttfull”, så varför kan man inte ha liknande strama krav som för alkoholreklam? tyckte Konsumentverkets Gunnar Larsson.

Är det lagliga konsumentskyddet tillräckligt? var hearingens grundfråga och alla – utom bankerna, snabblåneföretagen och handeln – tyckte att svaret definitivt var NEJ. Även Per Bolund, som ansvarar för dessa frågor i regeringen, höll med. Överskuldsättning står väldigt högt på regeringens priolista, menade han och kom sedan med en katalog över skärpta regler (se 1:08 in i sändningen). Flera av dem var liknade delar av våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Bravo.

Bland annat ska man äntligen på allvar överväga alternativet räntetak. Själv har jag slagits för detta i åratal och argumenterade också för det i hearingen igår. 14 EU-länder har det och det är obegripligt att ett värdigt samhälle tillåter effektiva räntor på hundratals procent.

Nu är det upp till måste regeringen att leverera. Intentionen är att det ska gå snabbt så att de första resultaten ska märkas 2016. Det blir ingen lätt match att lotsa lagskärpningarna genom riksdagen, men å andra sidan är det svårt att efter så många år av marknadsmisslyckanden och tama självregleringar sätta sig emot krafttag för att hindra fler från att hamna i skuldfällan.

case-96184_1280

”Nya Nix” räcker inte

Publicerat av

Efter omfattande kritik har nu Nix-telefon skärpt sina regler, med start idag. Sent ska syndaren vakna, kan man tycka. Nix har funnit i snart 15 år och problemen har varit kända länge. ”Reglerna har dock vissa undantag, vilka nu ska stramas åt ordentligt” skriver Nix på sin hemsida. Det är en kraftig överdrift. Och absolut inte tillräckligt.

SONY DSCTelefonförsäljning tillhör det som konsumenterna är mest upprörda över – det är i alla fall min erfarenhet efter många, många samtal med människor och efter att ha lyssnat på konsumentvägledare och medlemsorganisationer. Vi tycker att det är hög tid för strängare lagar mot irriterande, påträngande och ibland bedrägliga säljsamtal. Tyvärr kommer massor av konsumenter även i fortsättningen att bli uppringda i hemmet eller på sina mobiler TROTS att de har nixat sig.

Sveriges Konsumenter har tidigare gått igenom Nix-reglerna och hittat tolv avgörande problem. Efter de nya Nix-reglerna kvarstår en rad av dessa. Här är några exempel:
• Personuppgifter är numera handelsvara. Genom att klicka i ”Jag godkänner” när du handlar på nätet förlorar ofta Nix sin funktion, eftersom du därmed ger klartecken till att en mängd företag som du aldrig har handlat av får ringa upp dig eller kontakta dig på annat sätt. Så gör till exempel Ticnet. Redan idag informerar företagen om att de kan kontakta dig i marknadsföringssyfte och att du har möjlighet att avstå, men det hjälper ju inte eftersom den informationen försvinner (eller göms) i mängder av av annan information. ”Nu stänger vi detta hål”, säger Nix. Det kallar jag önsketänkande. Detta är big business och att tro att Nix skulle kunna förhindra denna handel är väl naivt.
• Fortfarande har vi problem med att ”etablerade kundförhållanden” långt ifrån alltid upphör efter 1 år, vilket de ska enlig lag. Det finns exempel på företag som inte raderar sina kunduppgifter förrän efter 5 år.
•Regeländringen kommer inte att stoppa säljföretag som kallar sin försäljning för marknadsundersökning och lockar med gratisprodukter som tack för hjälpen, vilka sedan visar sig vara starten på abonnemang.
• Och kanske viktigast av allt: Fortfarande lyser hårdare sanktioner med sin frånvaro. Dels kan företag utanför branschorganisationerna fortsätta strunta i reglerna, dels är en prickning i DM-nämnden inte något kännbart straff (upp med en hand alla som vet vad DM-nämnden är och som sett deras avgöranden…).

Äntligen ursprungsmärkning!!

Publicerat av

Allt fler vill inte bara veta VAD de köper utan även HUR maten kommit till butiken, alltså matens historia, produktionsmetoder, miljöeffekter etc. Eko-boomen är ett exempel på det. Det stora intresset för matens ursprung är ett annat. Undersökning efter undersökning visar att folk verkligen vill veta var maten kommer ifrån. Inte minst har skandalerna med antibiotikaresistens till följd av dålig djurhållning i till exempel Danmark bidragit till detta.
bratwurst-10427_640
Just ursprungsmärkning av kött är mycket en EU-fråga och vår europeiska organisation BEUC samordnade i våras en kampanj med krav på konsumenternas rätt att få veta var köttdjuren är födda, uppfödda och slaktade. Och det gäller allt kött, även den mängd som ingår i korven, lasagnen och alla de andra färdigrätterna. Egentligen ganska självklart, varför ska det bara gälla biffen och inte korven? Varför ska inte konsumenterna kunna göra ett medvetet val av patén eller den färdiga gulaschen?

Men motståndet har varit intensivt, inte minst från livsmedelsföretagen som menar att det skulle bli mycket ”krångligare” och dyrare för konsumenterna. Den reaktionen kommer i och för sig alltid med ryggmärgsreflexen när nya konsumentskyddande regler föreslås men det är ändå ett självklart krav som skulle göra det lätt att välja rätt. Dyr-argumentet har vi hört förr och i en fungerande konkurrens brukar det visa sig vara ganska lite värt. Man anpassar sig och hittar metoder även för detta. Det ställs ju trots allt allt högre krav på att köttpartierna som skickas runt i och utanför Europa ska vara spårbara, inte minst efter hästköttsskandalen.

Nu har parlamentet skickat ett mycket tydligt krav till EU-kommissionen att de ska ta fram regler just för ursprungsmärkning av sammansatta produkter. Verkligen inte en dag för tidigt. En seger för konsumentrörelsen – så långt. Räkna med fortsatt intensiv kanonad från industrin som vill slippa krav på tydlighet på förpackningarna. Så segern är långt från vunnen helt.

Det försåtliga när-ordet

Publicerat av
Svara

I takt med att vi köper mer ekologiskt blir ”nära” ett allt mer attraktivt säljargument. Närodlat och närproducerat används om mängder av matvaror där det mycket väl kan vara röra sig om en bluff. Till och med Livsmedelsverket använder det i sina nya kostråd och en annan myndighet – Jordbruksverket – kritiserar dem i sitt remissvar för detta. Svenska Dagbladet ägnar detta ett helt uppslag, där jag också uttalar mig om begreppet närproducerat.

Självklart stämmer ”närproducerat” om jag köper morötter eller kött på en gård med grönsakslandet och kohagen inom synhåll. Men sedan blir det med ens svårare. För vad är egentligen ”nära”? I kilometer, alltså.
Nara
Jag tillbringarna somrarna i östra Skåne. Där finns ett av landets större slakterier med ett enormt upptagningsområde. Köttet därifrån kan knappast kallas närproducerat även om jag bor nära själva anläggningen.

Det är glädjande att allt fler människor inte bara bryr sig om VAD som produceras utan även HUR. Men ”nära” är emotionellt laddat och odefinierat, det rymmer för många människor en aura av miljö och småskalighet, förutom att produkten inte färdats tvärs över landet eller jordklotet. Det är helt enkelt lite för bra. Och därmed lockande att använda. Till och med Centerpartiet försöker rida på dess goda feeling genom att tala om ”närodlad politik”. Det paradoxala är också att avståndet inte på något sätt är någon garanti för att det är mer miljövänligt. Dessutom är transporten vanligen en mycket liten del av den totala miljöbelastningen.

Många vill stödja sin bygd eller sin regions bönder och då ska de ha möjlighet till det, men det ska vara ärliga tag. Möjligen är begreppen lokal och regional ett bättre alternativ, de talar entydigt om geografin, men har även dessa begrepp har problemet med exakt var gränsen ska dras och dessutom var insatsvarorna till slutprodukten egentligen kommer från.

Vad gäller ”Nära” så ser jag bara två vägar – antingen en strikt definition eller kraftig begränsning och kontroll av att det följs. Eller att det inte används längre.

Kunderna mullrar mot bankerna

Publicerat av
Svara

Bankerna är sena att hoppa på etik- och miljötåget. Det är de flesta eniga om, numera en och annan även inne i bankerna. Konsumenterna också, tycks det. En vecka efter lanseringen av Fair Finance Guide har över 2000 konsumenter aktivt använt sajtens mailfunktion för att klaga på sin bank. Den sajt som vi nu lanserar ihop med Amnesty, Diakonia, Naturskyddsföreningen och Fair Trade Center ger äntligen konsumentmakten en rejäl chans. 2000 är naturligtvis bara toppen på isberget, bara en liten del av alla missnöjda tar sig tiden att söka upp sajten och skicka ett mail. Bankerna får nu (ännu) en anledning att skärpa till sig ordentligt när det gäller vad de gör med våra pengar.

Invigningen av Fair Finance Guide med bland annat ansvarig minister Per Bolund.

Invigningen av Fair Finance Guide med bland annat ansvarig minister Per Bolund.

Även jag har skickat ett mail med klagomål på min bank. Efter ett dygn kom ett svar, av standardtyp, där de uttryckte ”förståelse om jag var besviken på dem”. Men man skrev också att de ”ser detta som en möjlighet för oss att bli bättre.” Låter ju bra. Men fortsättningen oroar: ”Vi tar självklart till oss av denna kritik och ser att vi kan bli bättre på att kommunicera vårt hållbarhetsarbete i våra policies och riktlinjer.”

Jaha. Kommunikationsargumentet, ”vi gör mycket men måste bli bättre att berätta om det”. Min bank är inte ensam om det, men i grunden är det struntprat. Bankerna måste förändra sitt arbete i grunden, byta attityd och införa helt nya styrmedel och incitament. Från det översta styrelserummet ner till golvet på bankkontoren. Att de skyller på dålig kommunikation visar att de trots allt inte fattat vidden av de förändringar de måste göra. Därför blir det också intressant att se Fair Finance Guides fortsatta arbete med fallstudier – alltså vad policysnacket betyder i verkligheten.

Ett hinder i sammanhanget är den påstådda motsatsen mellan avkastning och hållbar utveckling. Det finns gott om lönsamma, miljöriktiga investeringar och det är en farlig myt att man måste ”offra” något för att satsa på miljö och mänskliga rättigheter. Bankerna har en enorm makt och har alldeles för länge styrts av kortsiktiga intressen och brist på ansvar för klimat, miljö, människorättsbrott med mera. En liten ändring penningflöden och villkor för utlåning kan åstadkomma kolossala förändringar till det bättre.

Skärmavbild startsida

Dagen innan vår lansering hade konsument- och finansmarknadsminister Per Bolund kallat till en hearing i ämnet med makthavare i och utanför finansbranschen. Enigheten verkade stor om att tåget nu rullar allt fortare, att mycket mer måste göras – i alla fall bland de initierade företrädare som satt runt bordet. Ser med spänning fram emot vad detta kan betyda i realiteten.

Här behövs inte bara konsumenttryck utan även politik. Bolunds invit var ett tecken på att han ser hållbara investeringar som en central fråga. Nu måste de driva på för att bankerna ska bli mer transparenta och rapportera strukturerad och jämförbar hållbarhetsinformation – både i Sverige och i EU. Regeringen har redan tillsatta en utredning om hur fonders etiska aspekter kan bli mer begripliga för kunderna. Det är bra, men låt mig varna för övertro på att ”mer information” ordnar biffen. Det måste vara lätt att välja rätt” men bankerna kan inte luta sig tillbaka med ursäkten att ”ingen frågar efter det”. Politiken kan också satsa mer på forskning om konsumentbeteende för att främja en hållbar utveckling.

Sammantaget finns det skäl att vara optimist. Men bankerna har en enorm läxa att göra. Och vi konsumenter måste vara aktiva.

Räddaren i nöden

Publicerat av
Svara

Om du hamnar i tvist med hantverkaren, bilverkstaden, mobiloperatören eller resebolaget – vilket är lätt hänt – slipper du gudskelov gå till domstol. Sedan många år finns Allmänna reklamationsnämnden (ARN) till vår tjänst, ett opartiskt och informellt sätt att få avgjort vem som egentligen har rätt – du som missnöjd konsument eller det trilskande företaget.

Nu blir det också ännu bättre för konsumenterna genom att fler typer av tvister kan lösas av ARN, hanteringen ska snabbas på och att de så kallade värdegränserna sänks. Regeringen kommer med ett förslag till riksdagen som Dagens Nyheter skriver om idag och är i linje med den utredning som kom förra året. Det är dels påkallat av ett ökat konsumentskydd i EU men också av ett ökat behov hos konsumenterna.

För samhället är ARN ett billigt och troligen lönsamt sätt att skydda konsumenterna (privatpersoner som luras och får kraschade ekonomier brukar bli dyra i andra delar av statskassan, plus allt psykiskt lidande det orsakar). ARN:s beslut är nu bara rekommendationer men seriösa företag har bundit sig att följa dem och det görs av flertalet.

tool-384740_1280Dock skiljer det en del, hantverkare är klart sämst, så här borde man fundera på vad som kan göras mer för att skydda konsumenterna. Införa krav på skriftligt avtal, till exempel. De som inte följer besluten hamnar på Råd & Röns svarta lista, som därmed har en viss ”skrämseleffekt” på trilskande företag, men det hjälper tyvärr inte mot de värsta skojarna.

Nu blir det ändå en förstärkning av konsumenternas möjligheter att inte bara HA rätt utan även FÅ rätt. Enda baksidan med detta är att de pengar staten lagt till för det nya starkare ARN tas från de redan små bidragen till ”konsumentrösten”, det vill säga oss och andra ideella organisationer.

Konsumentmakt över bankerna – äntligen!

Publicerat av
Svara

Fair Finance Guide - logo - transpIdag är starten på något nytt och stort. Idag lanseras Fair Finance Guide som visar bankernas miljö- och etikansvar. Eller snarare brist på ansvar. Den sajt som vi nu lanserar ihop med Amnesty, Diakonia, Naturskyddsföreningen och Fair Trade Center ger äntligen konsumentmakten en rejäl chans.

Det talas allt mer om ”hållbara investeringar” idag – såväl förekomsten av ”etiska fonder”, AP-fondernas placeringsstrategi och vad bankerna egentligen lånar ut pengar till. Den tidigare sovande finansbranschen har börjat vakna och insett att de har ett ansvar de också.

Livsmedels- och klädbranschen har vaknat långt tidigare, banker och fondbolag ligger efter och gör fortfarande för lite och det går för långsamt. Policies och hållbarhetsansvariga – javisst. Men det krävs att hållbar utveckling är en självklar grundplatta i alla styrelser, ledningsgrupper, i hela företaget och att det blir ”verkstad”. Luddighetens och de vackra ordens tid är förbi.

Det finns förvisso många hoppfulla tecken. Igår hade konsumentminister Per Bolund kallat till en hearing i ämnet med makthavare i och utanför finansbranschen. Enigheten var stor om att tåget nu rullar allt fortare, att mycket mer måste göras. Jag poängterade att politiken, branschen och konsumenterna alla måste driva på.

Vårt bidrag är nu Fair Finance Guide. Den ger konsumenterna något som saknats – öppenhet och tydlighet. Vilka snackar bara, vilka gör något i verkligheten för bättre miljö, mot kränkningar, krig etc? Finansbranschen har ett enormt ansvar. Och enorma möjligheter. Om bara investeringsströmmarna styrs om lite, lite så kan mycket räddas och gå in en annan riktning. Om bara konsumenterna får chansen kommer de att driva på. De vill. Nu kan de också.

Skärmavbild startsida

 

Vem läser dina sms?

Publicerat av
Svara

Det börjar kännas allt mer läskigt att vi alla är så totalt beroende av fem amerikanska bolag – Google, Facebook, Microsoft, Apple och Netflix. Övervakningssamhället är här och för ”The Big Five” handlar allt i slutändan om att ständigt vässa sina affärsmodeller.  Just nu gäller det Facebook, som sedan årsskiftet bland annat har rätt att kolla dina privata sms. Det beror på att du som användare redan från början accepterade långt mer än vad du förmodligen insåg. Och så länge du har samtyckt till det, till exempel genom att installera Messenger i din telefon, har Facebook stora möjligheter att snoka, stalka och kolla upp både dig och dina vänner. Förmodligen inget du tänkte på när du blev medlem och accepterade deras 18-sidiga personuppgiftspolicy (som få läser igenom eller förstår vad den innebär).

Öga

Vad blir då konsekvenserna av de nya villkoren?

  • Sannolikt kommer du att få fler meddelanden om händelser nära dig, eftersom Facebook har fått ännu större möjlighet att följa dig, var du är och vad du gör.
  • Du kommer visserligen att få större möjligheter att ta bort annonsörer, men med geostyrning kommer ändå annonsörernas möjligheter att rikta marknadsföring till just dig, vid precis rätt tillfälle, att öka.
  • Du kommer att få möjligheter att köpa saker som marknadsförs på Facebook direkt på sidan, utan att slussas vidare till en nätbutik.

Att detta är ett led i att göra Facebook mer lockande för annonsörer behöver man inte tvivla på. Men vill vi ha Facebook som en gigantisk annonsplats eller en plattform för sociala kontakter? Redan idag får våra konsumentvägledare samtal från massor av konsumenter som av misstag råkat klicka på något på Facebook som de trodde var gratis men som visar sig vara ett abonnemang på något man inte tänkt köpa.

Det är hög tid att vi konsumenter säger ifrån! Och att Datainspektionen undersöker om Facebooks personuppgiftspolicy verkligen stämmer överens med vår svenska personuppgiftslag.