Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.
Kategoriarkiv: Konsumentpolitik
Sluta vela om köttfusket!
Nu räcker det. I höstas fläskfilé som sålts som oxfilé. Nu nötkött som visat sig vara billigt hästkött. I båda fallen – skandaler i stor omfattning och som pågått länge. Massor med konsumenter har lurats, svikits, inte bara i Sverige. Den som inte ser att det finns ett stort systemfel här måste vara blind. Livsmedelsbranschen har uppenbarligen inte lyckats ha tillräckligt bra kontroll på vad de säljer till oss, det går uppenbarligen inte att helt lita på vad som står på förpackningarna. Och frestelsen och möjligheten att fuska och tjäna grova pengar är uppenbarligen alldeles för stor. Alldeles för få har intresse och incitament i den långa kedjan från jord till bord att ställa besvärliga frågor. Tystnad är lönsamt. Uppenbarligen. Lantbruksminister Eskil Erlandsson är upprörd men låtsas i övrigt som det regnar i Aftonbladet idag. ”Polisiär fråga”. Tjena. Han vet och alla andra vet att en polisanmälan är ett slag i luften, det blir i princip aldrig åtal, än mindre fällande dom. Risken att få ett straff för att fuska är helt enkelt försvinnande liten, det finns alltför många som är beredda att ta risken. Och tro inte att de senaste två skandalerna är hela bilden. Det är rimligen bara toppen på ett isberg. Måndag morgon pratar jag vidare om detta i SVT Godmorgon Sverige kl 7.15.
Äntligen smäller det!!
Ni vet hur det är när man planerat något en lång tid och så börjar det närma sig – en avresa, en fest, ett besök. Och så är dagen här, dagen som verkade så otroligt avlägsen då vid starten. Precis så är det för oss på Sveriges Konsumenter. I över ett år har vi planerat för att vara värdar för Europas hela konsumentrörelse och ordna en stor konferens om hållbar utveckling. Och nu är den här. Vart tog det där året vägen? Och vi vet att plötsligt är det fredag kväll och då är allt över. Förhoppningsvis är vi då lyckliga och nöjda när vi av utmattning somnar framför TV:n innan Rapport ens kommit till vädret…
Det handlar om konferensen ”Consumers Act for Sustainability” som vi ordnar på Bryggarsalen i Stockholm med 140 anmälda gäster. Med klimatkommissionär Connie Hedegaard, konsumentminister Birgitta Ohlsson och konsumentlegendaren Anwar Fazal på talarlistan. Bland många andra. Vi ser det som ett tillfälle att visa vad hållbar utveckling innebär – mycket mer än ”bara” miljö – och att visa på hur nödvändigt det är att hela konsumentrörelsen blir en viktig spelare i den processen. ”Time to act” är rubriken på slutdiskussionen och det är ett viktigt måtto. Dags för verkstad, hade det också kunnat heta men det är ju lite svårt att översätta…På kvällen ska vi äta god middag som Stockholms stad bjuder på i Stadshuset, och därefter åker vi ut med båt för att visa en glimt av ”Nordens Venedig”.
På fredag är det sedan BEUC:s generalförsamling, med bland annat val till styrelsen. Vi vill vara med där även i fortsättningen för att kunna påverka både BEUC och EU:s konsumentpolitik. Vi får se hur det går. Hela tvådagarsmötet här i Stockholm är som en stor raket, en europeisk fest som avslutar vårt jubileumsår. Och på torsdag smäller det äntligen!!!
Hur ska det gå med tvistlösningen?
Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.
Överbeskyddad eller försökskanin?
Mindre än ett dygn kvar till vårt stora seminarium ”Lämnar politikerna konsumenterna i sticket?” med påföljande utdelning av konsumentpriset Blåslampan. Och det ska bli SÅ spännande. Över hundra anmälda, två ministrar på scenen och andra namnkunniga politiker som ska diskutera frågan om politikens ansvar och roll att skydda konsumenterna. Är vi överbeskyddade eller är vi försökskaniner, där företag får alltför fritt spelrum att skada vår ekonomi och vår hälsa? Jätteviktiga frågor, det ska bli intressant att höra debatten i morgon. Konsumenterna utsätts ju för många risker: Skuldfällor, hörselskador, riskabla kemikalier, skräpmat, hantverkstvister, leksaker som kan leda till olyckor… Det är viktigt med en ständigt pågående debatt om konsumentskydd och vi hoppas kunna bidra till att hålla grytan kokande och påverka politiken där det finns brister. På kvällen delas alltså Blåslampan ut för tionde året. Finalisterna är klara men i morgon blir det klart vem av dem som verkligen åker därifrån med en tvättäkta blåslampa och tio tusen kronor. Vi hoppas att alla finalisterna kommer att inspirera andra att jobba med konsumentfrågor på olika sätt, som individer, som journalister, författare, filmare, i organisationer och i företag. För det behövs mer, mycket mer.
Poäng till Miljöpartiet
Tävlingen Bästa Budget är över för den här gången. 20 september var det regeringen, denna veckan har den rödgröna oppositionen presenterat sina alternativ. Mycket har sagts om bäst, effektivast och mest ansvarsfull. Med konsumentglasögon på går det att se en del skillnader. Till allra största delen är det mörker, konsumentpolitiken nämns knappt och får i sammanhanget små mikrobetalningar. Men när det gäller stöd till konsumentorganisationer och myndigheter finns det ett parti som sticker ut: Miljöpartiet. De satsar 15 miljoner extra i stöd till konsumentrörelsen och 20 miljoner extra på Konsumentverket, för deras marknadsbevakning. Friskt och fräscht och insiktsfullt med tanke på läget för konsumenterna idag och behoven av stöd och skydd framöver. Regeringen understryker gång gång hur viktiga de ideella organisationerna är. Bland annat sker det i propositionen 2009/10:55 En politik för det civila samhället, där man vill stärka förutsättningarna för det civila samhällets att bidra till samhällsutveckling och välfärd både som röstbärare och opinionsbildare. Men sker det genom reella resurser. Svar: Nej. Vilket parti på regeringssidan blir först och bäst i att matcha Miljöpartiet i den här grenen?
Vi hoppas på en Norman-effekt
Idag är det ju dagen B som i budgetpropp. Även om det mesta redan är känt genom månader av PR-släpp så har ju först idag den samlade bilden. För en som arbetat i decennier med konsumentfrågor är den tudelad. Den som gläder mig är framför allt satsningen på konsumentskydd på finansiella tjänster. Snacka om behov. Extra roligt var det se att regeringen lyfte upp det som en av de viktigaste nyheterna i årets budget. Mig veterligen har ordet ”konsumentskydd” aldrig hållts fram på den här höga nivån och på regeringens första sida, som det som man vill slå sig för bröstet för. En trend, måhända..? Kanske det. Låt oss hoppas det. Här kan man verkligen snacka om behov, med tanke på alla konsumenter som känner sig kuvade, lurade, förvirrade och allmänt förbannade på banker, finansbolag och smarta försäkringsrådgivare med sina komplexa ”produkter”. Bakom satsningen står finansmarknadsminister Peter Norman, en man som talar som en konsumentrepresentant i många lägen, med samma indignation, och som utlovar rader av krafttag mot oligopolfasoner och lomhördhet mot kunderna. Låt oss hoppas att han kan infria förväntningarna, det vore i så fall verkligen på tiden. Mer pengar har han i alla fall fått loss, till konsumenternas bästa. De går främst till Finansinspektionen och Konsumentverket.
Sämre är det på andra området. Liksom det varit de senaste decennierna är konsumentpolitiken ett pytteområde som närmast är ett kortfattat annex till utgiftsområde 18. 197 miljoner använder staten här, ungefär 0,2 promille av hela statsbudgeten. Tydligen är konsumenterna inte värda mer. Upprörande är också att stödet till konsumentorganisationerna är helt oförändrat, inte ens indexuppräknat. Detta till skillnad från myndigheterna som oftast får kompenseras för kostnadsökningar. Var finns regeringens engagemang för civila samhället – i annat än ord? Vidare saknas Norman-liknande satsningar på alla andra konsumentområden – livsmedel, boende, energi, digitala tjänster… Där är det business as usual. Ord om hur ”viktigt” det är, men inga resurser. Låt oss alltså hoppas på en Norman-effekt på hela konsumentpolitiken. Fast ännu större.
Farväl Almedalen
Lördag och dags att lämna Visby och Almedalen. Den sjunde för mig och det mest lyckade för Sveriges Konsumenter. Deltagande i åtskilliga seminariet, ett eget mycket lyckat sådant (som fått omdömet ”veckans bästa seminarium” av flera åhörare, ursäkta skrytet). Och så vårt Tält, placerat i själva epicentret i Almedalen Donners plats. Nu vilar vi ut, laddar för en intensiv höst med flera spännande evenetältmang och sedan ett nytt Almedalen. Som blir ÄNNU bättre.
Valfrihetsdjungeln lockade
Vilse i valfrihetsdjungeln var uppenbarligen precis rätt tema för Almedalen. Det upptäckte vi igår när Sveriges Konsumenter höll seminariet på högskolan i Visby. Nästan hundra personer ”knödde” sig in i lokalen och flera fick vända i dörren. Fyra namnkunniga personer fanns i panelen: Åsa Romson, Anna Maria Corazza Bildt, Ardalan Shekarabi och Barbro Westerholm. Bakom dem på whiteboarden hade vi skrivit rubriker på alla de marknader där konsumenten nu ska orientera sig i – allt från pensioner till taxi. Alla djungler var och en på sitt sätt. Det blev också en intensiv debatt och som moderator (tillsammans med Örjan Brinkman) var det en av de roligare jag lett. Alla var på hugget verkligen och vi hade kunnat hålla på en timme till utan några som helst problem. Men vi lyfte frågan, debatten lär gå vidare om hur mycket en alldeles vanlig konsument rimligen klarar av. Alla har ju inte kunskap, tid och intresse för att göra alla dessa val. Och det måste finnas ett bra svar: Vad händer om man INTE väljer? Ska man då få skräpalternativet? Ett ultrakort referat skulle kunna se ut så här: Corazza-Bildt: Öka valfriheten, inte minst genom att göra det enklare och säkrare att handla på den inre marknaden. Barbro Westerholm: Nu måste vi ta hand om den valfrihet vi uppnått och förenkla för konsumenterna. Shekarabi: Konsumenterna behöver kraftigt stöd, möjligen ska man överväga att reglera eller t o m återreglera. Romson: Det är viktigt att även lyfta in konsumtionen och hållbarhetsaspekterna, hur konsumenterna kan få ett ökat stöd där. Åtminstone de tre sistnämnda underströk kraftigt den ideella sektorns potential att vara ett starkt stöd för konsumenterna. To be continued…
Reklam, fetma och EU…
…har det handlar om för min del dessa första två dagar av Almedalsveckan. Reklam – en debatt som Sveriges Annonsörer ordnade om varför en ny undersökning visade att allt fler tycker illa om reklam. Mitt svar: Den finns överallt, är tröttande, lurig och slingrar sig inpå oss på nya vägar där det inte framgår att vi utsätts för kommersiella budskap. Fetma – det var Viktväktarförbundets diskussion om hur man kan arbeta mer förebyggande för mindre fetma och ökad folkhälsa. Och EU – det handlade om hur EU kan ge medborgarna ökat inflytande. I alla tre har jag varit inbjuden för att ge konsumentperspektivet, alltså se frågorna både från ”köksbordet” och vardagen och från oss som ”konsumentlobbyister”. En entimmesdebatt i Almedalen löser inga problem men kan ge några nya välbehövliga insikter hos makthavare och göra att utvecklingen kanske tar några myrsteg i rätt riktning. Dessutom placerar det Sveriges Konsumenters och våra mål på kartan. Och så ger det nya kontakter, det är spännande och intressant att möta sådana som Filippa Reinfeldt, Anna-Maria Corazza Bildt och Anders Eriksson, vd för Sveriges Annonsörer.
Jag är positiv till Almedalsveckan. Det är ofattbart många seminarier – 1800 mot 1500 förra året. Det är en en hel del mingel som mest verkar vara för att PR-branschen ska frottera sig med varandra. Men det är en demokratisk mötesplats om man väl tagit sig hit och den ger mycket möjligheter att göra sig hörd. Och att få nya insikter av de bästa experterna och tyngsta makthavarna vi har i Sverige. Och i morgon är det vår tur att ordna årets konsumentseminarium – Vilse i valfrihetsdjungeln. Vi utmärker oss genom att ha ett suveränt gäng spännande och ”tunga” politiker. Och att vi inte sätter frågetecken efter rubriken. Välkommen kl 8.30 till Högskolan, sal E45.