Var är EU-valrörelsen????

Elva ynka veckor kvar till ett av de viktigaste politiska avgörandena under det här decenniet. Som du kan påverka. Jag talar förstås om valet till nytt Europaparlament – ett nytt och starkare parlament där Sverige har 20 av platserna. Och där mycket av det som avhandlas i Bryssel och Strasbourg handlar om din och min vardag, om fundamentala konsumentfrågor – skydd mot matfusk, bankruffel, fulsälj, integritetsbrott, ohälsa, diskriminering och mycket annat. Men var är valrörelsen? Tänk ett riksdagsval utan aktivitet mindre än tre månader före valet. Helt omöjligt. När elva veckor återstår till den valdagen i september kommer landet att koka av rörelse, nerver, debatter, affischer etc etc. Jag tycker de politiska partierna sviker här. De har uppenbarligen bestämt att kandidaterna får göra hela jobbet. Och det är ju inte lätt. Partledarna vill inte ”störa” det ”riktiga” valet (om de nu tänker så). Ursäkta, men detta gäller Europa – något vi sedan över 20 år är en ansluten och självklar del i och där mycket mer än vi inser avgörs. Jag vill också mena att massmedia sviker som inte mer fokuserar på EU-valet, vad det handlar om och vilka de egentliga alternativen är. Där är det märkvärdigt och skandalöst tyst. Förra gången ordnade t ex SVT en debatt om konsumentfrågorna. Så icke denna gång. Vi gör det i alla händelser den 7 april – här är inbjudan. Välkomna!

I kristallkulan 2014

Köttfusk, nätintegritet och snabblån har varit några av de heta frågorna det gångna året. Några av många. Snart är vi inne i ett än mer spännande konsument-år, då våra öden som konsumenter avgörs på många fronter. Här en liten personlig prognos, några dagar innan vi går in i 2014:

  • I de båda valen (till Europaparlament och riksdag) kommer faktiskt konsumentfrågorna att bli riktigt framträdande. Naturligtvis inte en av de riktigt stora stridsfrågorna, men flera kommer att prata och profilera sig i konsumentpolitiken. Sanna mina ord. Det handlar om livsmedel, banker, konsumentvägledning och mycket annat. Sveriges Konsumenter lanserar snart 100 krav för en bättre konsumentpolitik.
  • Överkonsumtion och konsumtionshets kommer att hamna mer i det allmänna medvetandet. Vi kommer att lyfta fram goda exempel på att låna, hyra, dela, köpa begagnat – eller avstå.
  • Konsumentvägledningen står inför ett ödesår. På Konsumentverket jobbas det för fullt med det nya centrala kontaktcentret men frågan är hur det blir ute i landets kommuner – en förstärkning eller en nedmontering. Ödet ligger hos ett antal kommunala beslutsfattare – och hos Sveriges Kommuner och Landsting.
  • Handeln kommer att hamna i skottgluggen på ett helt annat sätt än tidigare när det gäller miljö, rättvisa, djurskydd och hälsa. De har hittills kunnat komma undan genom att enbart hänvisa till efterfrågetryck men nu kommer de att tvingas välja bort värstingar, ta ställning och ta ansvar. Inte minst gäller det livsmedelshandeln.
  • Integriteten gentemot företag och webbfunktioner kommer att lyftas fram. Ett uppvaknande och en ny försiktighet över att lämna ut personuppgifter till höger och vänster följer på den explosiva utveckling och den naivitet och okunskap vi fortfarande har mot nätets alla frestelser. Snowden’s tal nyligen i TV nyligen var en av flera väckarklockor. ”De som föds idag kommer inte att veta av något privatliv”.
  • Rimligheten i att vara konsument kommer att diskuteras mer. Många känner sig vilse i valfrihetsdjungeln. Dags att sluta önsketänka och ge alla – just alla – förutsättningar att välja utan att behöva bli expert och lägga all sin vakna tid på att vara konsument.
  • Kemikalier kommer att diskuteras mer. Samtidigt som försiktighetsprincipen verkar fasas ut kommer larmen om riskerna med alla riskabla kemikalier i vår närhet allt tätare. Inte mist utsatta är barnen. Det handlar om hormonstörande ämnen, cancerogena ämnen, kombinationseffekter, nanopartiklar och mycket annat. Skandal att vi vet så lite. Kommer allt fler att tycka.
  • Aggressiva säljmetoder (gatu- och telefonförsäljning t ex) och ockerliknande fällor (typ snabblån) kommer att grassera men skapa en debatt om det inte är dags för tuffare reglering, mer resurser till myndighetskontroll och strängare straff.
  • Och så kommer vi att få uppleva en och annan matskandal. Tro inte att hästköttet var sista gången. Plus nya chockerande bilder av plågade djur som ska bli mat eller kläder åt oss människor. En statlig, stark livsmedelskontroll behövs, så som vi skrev på Svenska Dagbladets debattsida häromdagen.

Så tror jag. Någon som håller emot?

GOTT NYTT ÅR!

Ruggig, stötande utlåning

Krediter som förstahandsval vid fakturering, systematisk och snabb vidareförsäljning av skulder, människor som aldrig blir helt skuldfria och där skulderna bara växer och ockerräntor på snabblån – problemen med dagens kreditsamhälle är många. Anna Hedborg har lyckats spegla dem väl i den utredning som lades fram till konsumentminister Birgitta Ohlsson idag. Det är en ruggig bild där utsatta människor ofta lockas/frestas/pushas in i skuldgivning. Även om den enskilde alltid har ett stort ansvar kan affärsmetoderna här inte betraktas som annat än fula och stötande – och många fall säkert olagliga. I alla fall inte ”återhållsamma” som de ska vara enligt lagstiftningen. Anna Hedborg kommer med en lång rad genomgripande krafttag där jag bara kan säga: Bravo, ett ord i rättan tid!”. Till min glädje vill också Birgitta Ohlsson ha en snabb hantering så att det blir skarpa beslut i riksdagen före valet. Bravo, igen!

Jag har suttit som expert i utredningen och det har varit en mycket intressant resa att tillsammans med ett dussintals andra experter från olika branscher och myndigheter diskutera vad som kan göras åt problemen. Förslagen är Annas egna, och hon har gjort ett storartat arbete tillsammans med sina medarbetare. Förslagen siktar in sig på rätt saker, de är konsumentvänliga, de tar tag i de obalanser och orättvisor som finns i samhället idag. Jag har under utredningen argumenterat för ytterligare en åtgärd – ett räntetak. Men därav blev tyvärr intet. Jag har därför skrivit ett särskilt yttrande, en avvikande åsikt i utredningen. Jag tycker att skälen är mycket tunga, särskilt som vi dragits med problemen med 1000-procentsräntor ända sedan 2006 och de är rena ”motorvägen in i skuldfällen”. Lägg till det i din lagstiftning, Birgitta Ohlsson! Mer finns att läsa här och här.

Slaget om frihandeln är igång

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Miljöpartiet satsar mest

Partierna har lagt sina budgetar och när röken nu skingrats framstår Miljöpartiet som segrare. Ur konsumentperspektiv, vill säga. Tittar man i sifferkolumnerna är de det enda partiet som ökar satsningen på de frivilliga konsumentorganisationerna – och de som satsar mest på Konsumentverket. I reda pengar är det 35 miljoner, vilket på fyra år är 140 miljoner. Det slår med råge Birgitta Ohlssons satsning om 60 miljoner på samma tid – och då koncentrerade till en central vägledning som har sina fördelar men också sina stora risker (vilket vi påtalat på olika sätt). Miljöpartiet är faktiskt det enda parti som höjer det blygsamma anslaget till konsumentorganisationer från 12 till 27 miljoner, alltså mer än en fördubbling. Bidraget om summa 12 miljoner, kaffepengar iden statliga kassan, har stått still sedan 2008, trots inflation, trots ökad konkurrens om medlen, trots brist på finansiering till en rörelse som alla erkänner behövs mer än någonsin men som knappast kan hänge sig åt sponsring av trovärdighetsskäl. För de föreslagna 27 miljonerna skulle skattebetalarna kunna få betydligt mer konsumentmakt för pengarna – i form av konsumentröster vid fler bord där besluten fattas, i form av mer oberoende information och stöd, i form av fler remissvar och synpunkter på förslag som berör oss alla, debatt och mer tryck mot företag som blåser oss och som inte tar sitt ansvar. Mer konsumentperspektiv, mer konsumentnytta, mer balans mellan näringsliv och oss alla som handlar det företagen producerar. För det behövs.

Att leva på hoppet duger inte

Konsumentminister Birgitta Ohlsson lanserar idag en ny reform som ska stärka konsumentmakten. Hoppas hon. Det är andra gången på en vecka som ministern med pukor och trumpeter (SvD och nu DN Debatt) lanserar nyheter. Se förra blogginlägget. Idag handlar det om 60 miljoner på fyra år (d v s 15 miljoner i snitt per år) som ska satsas på en central telefonväxel hos Konsumentverket som ska hjälpa konsumenterna.

Vi delar problembilden, vi tycker det är bra att det satsas pengar eftersom konsumentvägledningen idag är otillräcklig och djupt orättvis i sin fördelning över landet. Vi gillar lösningen med ”en väg in”, ett gemensamt telefonnummer till all konsumentvägledning. Men även om ansatsen är god så är lösningen åt fanders. Tyvärr har Birgitta Ohlsson köpt det paket som utredningen ”Konsumenten i centrum” kom med förra sommaren. Fast med klart mindre pengar än de blygsamma belopp som även de var för små. Sedan dess är vi många som varnat ministern och hennes medarbetare om vad som kan hända om man bara kör på enligt utredningsförslaget. Ändå blir det så här. Obegripligt. Jag ville inte riktigt tro att det var sant när jag slog upp DN denna soliga söndagsmorgon. Birgitta Ohlsson har säkert slagits för mer pengar, något annat skulle förvåna mig. Sannolikt fick hon vika sig i den stora budgetstriden. Birgitta Ohlsson vill göra avtryck. Hon vill kunna visa på resultat när vi går in i ett valår. Därför framstår det som desto mer obegripligt att hon är beredd att gambla, att ta risken att summan av kardemumman blir ett enda stort minus för konsumenterna. Och detta ett valår. Den stora osäkra faktorn i hela ekvationen är nämligen hur kommunerna kommer att reagera. I Stockholm har moderaten Sten Nordin redan flaggat för att en central konsumentvägledning kan frigöra resurser för andra kommunala satsningar. Birgitta Ohlssons egna partivänner ute i landet kommer inte att bussigt följa ministerns intentioner och satsa mer på förebyggande arbete med konsumentfrågor, inte i andra partier heller oavsett vilken sida blockgränsen de finns. Den som rört sig ute i kommunerna veta att okunnigheten och oförståelsen om konsumentvägledningen – tyvärr!!!! – är stor. 84 kommuner har idag ingen vägledning alls eller bara någon enstaka timme i veckan och hamnar därmed under ”skamgränsen”. Det handlar om två miljoner människor. Birgitta Ohlsson ”hoppas” nu att detta inte leder till nedrustning. Det gör jag också. Innerligt. Men det räcker inte. Sitter man i regeringen och spelar man med så höga insatser – konsumenternas tillgång till rådgivning på en komplex och lurig marknad – så kan man inte bara önsketänka och hoppas. Det är tufft där ute. Kommunerna är mäktiga. Man måste ha en mycket konkret plan för hur de ska övertygas. Som förslaget nu ser ut hade man bara kunnat säga att de sammanlagt 60 miljonerna kunde gjort betydligt större nytta i lokala stimulanspaket.

Konsumentskydd kan bli ÄNNU bättre

Ministrarna Ask och Ohlsson har i helgen fått debattplats för att kunna stoltsera med vad regeringen gör för konsumenterna. Det heter att ”Regeringen föreslår nya regler för att stärka konsumentskyddet. Bland annat bör ångerrätt införas för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser.” Det är utmärkt att det blir bättre regler för konsumenter vid e-handel och av gatuförsäljare. Särskilt i det senare fallet är det många som blir ”överfallna” av unga provisionsdrivna krämare och sedan inte vet hur de ska tråckla sig ur. Så när säljer blir tuffare och allt mer går via nätet behövs anpassade, moderna och konsumentvänliga regler. Nu är det ju i sanningens namn så att det mesta av det Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver om kommer från EU:s konsumenträttsdirektiv, som man ändå hade varit tvungna att införa i Sverige. Direktivet är till stora delar fullharmoniserat, vilket ger litet nationellt svängrum. Med bättre blir det. Mot slutet av debattartikeln studsade jag dock till över följande passus: ”Telefonförsäljning är ett enkelt och effektivt sätt att marknadsföra och sälja varor och tjänster. Konsumenterna får tillgång till ett stort utbud av produkter vilket medför ökad konkurrens och pressade priser.” Direkt lånat av PR-avdelningarna på Swedma och Kontakta, låter det som. Och hur 17 vet regeringen att det leder till pressade priser? Har man mätt? Knappast. Det antar. Det är märkligt när man ser till de ökande problem som telefonförsäljarna ställer till med – och där eländet nu släpps löst även till mobiltelefonin. Det är knappast någon utveckling som möts av jubel från konsumenterna. Om det är nåt som får våra medlemsorganisationer att gå igång så är det påflugna, envisa och aggressiva försäljare. Nu ska det tillsättas en utredning som ska se hur man kan få ”ett väl fungerande regelsystem som gynnar både konsumenter och näringsidkare.” Hmmm. Varför inte göra som i hälften av alla europeiska länder – kräva ett förhandsbesked av konsumenterna innan man över huvud taget fick störa dem med sina ”erbjudanden”. Nu får vi hoppas att utredningen får mandat att föreslå även en sådan lösning och att man inte fegar ut med en massa begränsningar. Och att man inom regeringen inte försöker bedriva arbetsmarknadspolitik med konsumenternas frid och plånböcker som offer.

Stoppa uselt EU-förslag om nya regler för e-handel

Mycket av det som påverkar vår vardag bestäms ju i EU, som jag tjatat om många gånger innan. Det gäller till exempel den rätt till reklamationer etc när man köper varor eller laddar ner via nätet. Och det kommer vi ju att göra allt mer. Sedan förra året skvalpar ett förslag omkring i EU-apparaten som ska uppfylla den våta drömmen om samma regler i alla 28 medlemsländer. Det låter bra – men är det tyvärr inte. Sedan kommissionen lanserade denna idé har den intensivt motarbetats av konsumentrörelsen – och handeln. Det handlar om krånglig juridik men grejen är att man kan välja mellan två olika regelsamlingar när man handlar över gränsen. Antingen det nationella. Eller ett alternativ som inte finns i något enskilt medlemsland men liksom svävar ovanför EU och går att använda om man vill. Nu har vi och den svenska distanshandelsföreningen skrivit ett gemensamt brev där vi ber EU-parlamentariker och svenska regeringen stoppa förslaget. Eftersom det mest skapar förvirring och varken innebär förbättringar för konsumenterna eller handeln. Läs brevet här. Vad vi säger är att konsumenterna riskerar en komplicerad situation vid e-handel och e-handelsföretagens kostnader skulle öka. Inte mindre än fyra lagstiftningsscenarierna uppkommer vid köp av samma produkt men  olika kontraktsvillkor: 1. offline-transaktioner enligt nationell lagstiftning, 2. online-transaktioner med den nya köprätten 3. online gränsöverskridande transaktioner utan den nya köprätten 4.online inhemska kontrakt under nationell lag. Låter det krångligt? Det är det. Så, Birgitta Ohlsson, ansvarig i svenska regeringen för detta: Stoppa eländet!

EU-start på Almedalen 2013

Tillbaka i Visby och Almedalen – detta fyrverkeri av kunskap, intryck och möten som avslutat mina vårar i nio år (är det möjligt? tänkte jag efter att ha räknat på fingrarna). Solen skiner som vanligt och rekord i antalet seminarier sprängs som vanligt. Man lyckas hitta allt fler plättar innanför murarna där det går att slå upp ett tält och dra i en ljudanläggning. Frasen ”nu kan det inte bli större” har liksom mist sin trovärdighet. På grund av att alla flyg och båtar så tidigt blir fulla tvingades jag och min kollega Christin upp klockan fem för att hinna med första färjan. Flyg var inte att tänka på. Alltnog, ett av de nya tält som slagits upp är Europaparlamentets kontor i Sverige, precis bredvid stranden. Där ska fem politiker i morgon bitti mötas under rubriken ”Från Bryssel till köksbordet” under min moderering. Det ser jag verkligen fram emot. Seminariet streamas här och går tydligen att se i efterhand men är du i Visby så varmt välkommen ”live”. Då kan du ju också ställa frågor. Twittra gärna, taggen heter #EUiAlmedalen. Redan idag var jag där och gästade tältet och ramlade in i två utomordentligt intressanta seminarier. Det första handlade om de frihandelsförhandlingar som nu drar igång mellan EU och USA och som bär förkortningen TTIP (lägg den på minnet). Frihandel är bra, men här måste vi se upp så att konsumentskydd, djurskydd, försiktighetsprinciper och annat som vi slagits för och som amerikanerna tycker är överdrivet – det får inte gå förlorat. Se SVT Forum där det kommer någon av de närmaste dagarna (inklsuive min publikfråga om konsumentperspektivet). Nästa programpunkt var min favoritkommissionär Connie Hedegaard, som ansvarar för klimatet. Det var tredje gången jag hörde henne och även om hon säger samma saker så är det viktiga saker: Vi måste lösa klimat-, finans- och sociala krisen i EU samtidigt, Klimathotet gör att business as usual INTE är business as usual, Vi måste se ”beyond BNP – ett föråldrat och i grunden kontraproduktivt sätt att mäta ekonomi.” Återstår sedan att se vad kommissionen faktiskt gör och inte minst medlemsländerna. Många vill bromsa (andra kommissionärer och medlemslandet Polen nämndes) och klimatkommissionärens stående svar är att man måste se omställningen till grön ekonomi som en möjlighet för EU. Alltså samma sak som president Obama sa i förra veckan. Klokt och lätt att säga, men det kräver en konsekvent och kraftfull politik, inga halvmesyrer.

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.