Många fina fiskar i motionsfloden

2887 motioner har kommit in till riksdagen i år. Uppemot 200 av dessa handlar om konsumentfrågor, vilket bådar gott inför de kommande fyra åren. Riksdagsledamöter från alla politiska partier har krävt förändringar och skärpningar vad gäller konsumenträtt, livsmedel, hälsa, kemikalier, energi, digitala tjänster.

Även om S, MP och V:s ledamöter inte fått föreslå något som är ”budgetpåverkande” (d v s fördyrande) så finns ändå en mängd krav från båda blocken som kan spara pengar åt oss konsumenter, förbättra vår hälsa och på olika sätt underlätta livet. Med viss stolthet kan vi konstatera att en hel del känns igen från vår ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”.

Tretton S-ledamöter vill till exempel ha stärkt konsumentvägledning och skriver ”Det är angeläget att det kommunala konsumentarbetet lyfts fram och får en större prioritet. /…/ För att stärka det lokala arbetet bör en översyn göras för att se hur staten kan stötta detta arbete.”

Andra ”fiskar” i motionsfloden:

  • Stopp för ockerräntor (M o S).goldfish-30837_1280
  • Mer privatekonomi i skolan (M)
  • Hållbar mat (V)
  • Giftfri vardag (de flesta partier)
  • Minskad antibiotikanvändning i djurhållningen (M och C)
  • Hårdare krav på telefonförsäljning (C, M och SD
  • Statlig livsmedelskontroll (SD)
  • Bättre mobiltäckning i glesbygd (S)
  • Pant på mobiltelefoner (MP).

Bläddring kan rekommenderas, klicka här!

Nu har inte alla dessa motioner så stora möjligheter att gå igenom – i alla fall inte direkt. Förra mandatperioden fick 1,6 procent ja i riksdagen. Det skulle motsvara ungefär 3 av de 200 motioner som handlar om konsumentskydd. Men frågorna lever vidare i frågestunder, debatter, utredningar och har i flera fall goda möjligheter att bli propositioner. I många fall kan dessutom lagstiftning redan vara på väg, så den låga siffran betyder inte på något sätt att 98,4 procent aldrig blir verklighet, långt därifrån.

Maktmissbruk av Ticnet

Är man stor ska man vara snäll. Ticnet har närmast monopol på biljettförsäljning via nätet här i landet. De är inte snälla. Jag skulle säga att de missbrukar sin stora makt. Deras villkor är väl gömda och hårresande. Genom att fylla i dina uppgifter och klicka på ”Acceptera” får en massa andra företag tillgång till dina privata uppgifter, NIX sätts ur spel och du kan bombarderas av reklam och säljsamtal fast du inte förstår hur i herrans namn de fått reda på allt det där om dig.

För att du ska få köpa en sketen biljett till en konsert på Globen en enda gång avkrävs du av Ticnet namn, adress, mobilnummer, e-postadress. De vill veta ditt kön (!). Och – värst av allt: Dessutom kartlägger de dina beteenden och dina intressen genom vad du gör och handlar på hemsidan. Sedan kan de lämna ut eller sälja alla dessa uppgifter, denna ”profil” till vem de behagar, i Sverige, i EU eller i övriga världen. De flesta konsumenter ser inte att de går med på det, eftersom uppgifterna effektivt gömts undan längst ned och längst bort på hemsidan. Ingen människa har tid att läsa alla de långa avtal man tvingas gå med på för enkla internettjänster. ”Med ditt medgivande kan du även bli kontaktad direkt av tredje part” är en av nyckelmeningarna hos Ticnet, men de allra flesta hittar naturligtvis aldrig dit och skulle de ändå göra det är det förståeligt och mänskligt att inte förstå hela innebörden. Detta vet naturligtvis Ticnet, så det är svårt att frigöra sig från misstanken att de kör en riktigt fuling.

Det är rena hånet mot konsumenterna. Alternativet blir att avstå från att gå på konserter, teatrar och idrottsfester. Det är inte rätt. Det kan inte vara rätt. Det är inte ett konsumentskydd värt namnet. Idag anmäler vi Ticnet till Konsumentverket för att få en prövning eftersom vi anser att deras villkor är oskäliga. Med tanke på alla avtalsvillkor som konsumenter måste godkänna på nätet och med tanke på alla personuppgifter som krävs av oss för småtjänster så måste det bli en rimlig situation och ett skydd för alla vanliga, stressade konsumenter som varken har tid eller kompetens att leta efter lurigheter.

Vi gick på Ticnet redan i somras med vår rapport ”I agree – men till vad?”. Då anmälde vi fem av tolv granskade företag till Datainspektionen för brott mot personuppgiftslagen. Resultatet: Noll. Inspektionen gjorde ingenting åt det. Och Ticnet gjorde inget – förutom att göra uppgiften om könstillhörighet frivillig. Bravo!

Inför ett räntetak NU

Den nya finansmarknadsministern Per Bolund har fått en riktig bomb i knät. SVT har förtjänstfullt avslöjat hur bra det går för snabblåneföretagen, något de själva vill tala väldigt tyst om. Bland deras kunder hamnar var tjugonde hos Kronofogden, men själva har de fördubblat verksamheten och vinsterna stigit med femtio procent under de senaste fem åren, visar SVT:s granskning. Detta är en hån både mot de överskuldsatta och mot samhället i stort. Snabblåneföretagen med sina effektiva räntor på tre- och fyrsiffriga procenttal har funnits i Sverige sedan 2006 och ifrågasatts sedan dess. Snabblånen är rena motorvägen in i skuldfällan. Bolunds företrädare Peter Norman var medveten om problemen och har långsamt skärpt kontrollen och infört tillståndskrav. SVT:s avslöjande visar att det inte räckt. Genom sin marknadsföring lockar snabblåneföretagen tusentals människor, ofta unga, att överge sunt ekonomiskt tänkande och låna horribelt dyrt till konsumtion.

Nu får det räcka. Sverige måste ansluta sig till de 14 EU-länder som infört ett räntetak. Det enda argument som talar emot är omsorgen snabblåneföretagen. Eller..?. Ett räntetak skulle drastiskt tvinga dem att inte låna ut pengar till människor som inte kan betala. Och troligen sanera marknaden dramatiskt, som det gjort sedan exempelvis Finland införde räntetak.

Ett räntetak är ett av Sveriges Konsumenters 100 krav, som har stöd en klar riksdagsmajoritet enligt vår valenkät (se fråga 53). Bland annat de två  regeringspartierna. Att inte agera nu är ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.

Ge oss en stark konsumentminister!

Snart är stunden inne. Stefan Löfvén ska visa korten och avge sin regeringsförklaring. Och presentera sina ministrar. Det är väl så viktigt som regeringsförklaringen. Vid regeringsbildningar brukar konsumentministern vara bland de sista som får en placering bland departementen. I ett fall glömdes den nästan bort (av Göran Persson). Vanligt är att den hamnar som ”undertitel” hos någon, tyvärr inte sällan hos någon med relativt svag ställning inom regeringen. Birgitta Ohlsson hade en betydligt starkare ställning än företrädaren Nyamko Sabuni, men Ohlsson titulerade sig tyvärr sällan konsumentminister och det var inte brett känt att hon hade denna viktiga post. Nu vill vi antingen se en minister med konsumentfrågorna som förstahandsområde, en konsumentminister. Eller att frågorna får stor tyngd i ett starkt departement med närhet till marknadsfrågor, till exempel miljö- eller näringsdepartementet.  Detta skulle ge en tydlig signal om att regeringen verkligen värnar alla Sveriges nio miljoner konsumenter. Viktigt är också att det blir en minister med ett personligt engagemang. Man kan i sammandrag säga att det är tre saker som avgör om det blir en stark och bra konsumentpolitik – alla börjar på P: Placeringen, Personen – och så förstås Pengarna.

Vad gäller den framtida politiken noterar vi S och MP:s starka engagemang för konsumentpolitiken i vår valenkät med de 100 kraven. Av riksdagspartierna brädades de bara av V, men även FP visade stort engagemang i konsumentfrågorna. Alla partier instämde i minst 50 procent av våra krav, så det borde finnas möjlighet till blocköverskridande överenskommelser. Tydligt var att nästan alla partier ville ha tuffare tag mot bluffar, fusk och aggressiva säljmetoder och värnar om en oberoende rådgivning för alla. Allt fler förstår också att en stark konsumentpolitik ytterst är en fråga om rättvisa, demokrati och en hållbar utveckling. Det ska bli spännande att höra regeringsförklaringen och följa regeringens fortsatta arbete för Sveriges nio miljoner konsumenter. Inte minst blir det intressant att följa stödet till konsumenterna i att kunna göra miljöriktiga val. Det måste bli lättare att välja ”rätt”, alltså hållbart. För alla konsumenter, inte bara dem med höga akademiska examen och mycket pengar.

Nya Kommissionen inger både hopp och oro

Först: Ett stort grattis till Cecilia Malmström som ny handelskommissionär. En mycket duglig politiker med ett stort hjärta för konsumentfrågor har placerats på en av de tyngsta och mest strategiska posterna i EU. Hon kommer att vara ansvarig för frihandelsförhandlingarna i USA och vi hoppas och tror att hon kommer att slåss för att hindra försämringar för konsumenterna, inte minst när det gäller livsmedel och kemikalier. Decennier av vunna segrar i EU får inte raderas, inte heller den så viktiga försiktighetsprincipen. Malmström markerade också att konsumentfrågorna är viktiga att väga in i en första intervju i SVT-nyheterna igår. I övrigt kan noteras att konsumentfrågorna placeras blir justitiekommissionärens bord, från att tidigare ha klumpats ihop med hälsa. Justitie är en mycket tyngre post, så det har förutsättningar att bli bra. Återstår vad tjeckiskan Vera Jourova vill och kan.

Det är alltid en fråga om det är bäst om konsumentfrågorna ingår i en tung så kallad portfölj med mycket makt eller som en egen, mer lättviktad portfölj. Detsamma gäller ju regeringsbildningen – en egen konsumentminister långt ner i ministrarnas hackordning eller ihop med näring, EU, eller justitie som tillhör de mest inflytelserika. Där har nuvarande konstruktion i Sverige där konsumentpolitiken  finns hos EU-ministern som sitter i statsrådsberedningen varit en god ordning. Sedan hänger som vanligt mycket på bakgrund, förankring och intresse hos personen som får posten.

För att återgå till EU:s nya kommission finns det också flera orosmoln. Ett sådant är att klimatfrågan klumpats ihop med energi, istället för att tidigare varit en egen portfölj (som under den starka kommissionären Connie Hedegaard).  En annan är fokuset på ”better regulation”, som säger att regler ska vara få och effektiva. Bra om det leder till bra lagstiftning med effektiv tillsyn men som lätt blir en förevändning att plocka bort reglering som inte sällan skapats för att förbättra för konsumenterna.

Flera andra kommissionärer blir viktiga – inte minst litauiskan Vytenis Andriukaitis som har hand om hälsa och mat. Konsumentfrågorna kommer in överallt eftersom det faktiskt handlar om EU:s inre marknad. Det finns en kommissionär för konkurrens, finansiell marknad, digital marknad och en egen för just inre marknad. Mycket står på spel – och mycket hänger på att chefen själv – ordförande Jean Claude Juncker begriper att förtroende och säkerhet hos unionens 500 miljoner konsumenter är avgörande för om jätteprojektet med en fungerande inre marknad omfattande 28 länder ska lyckas.

Driv vardagsfrågorna i spurten

Vardagsfrågor om mat, hälsa, banker, energi och rättigheter på nätet har inte precis dominerat valrörelsen. Visserligen har mat och miljö blivit något av en ”bubblare” – främst drivet av Centern och Miljöpartiet, men i övrigt är det fullt fokus på skolan, jobben och vem som ska bli statsminister. Som naturligtvis är centralt, inte tu tal om annat. Men konsumentfrågorna är viktigare än många tänker på och till skillnad från jobben och skolan berör de precis varenda väljare – 7,3 miljoner röstberättigade. Sveriges Konsumenters valenkät ger besked om var partierna står i 100 viktiga frågor och kan tjäna som vägledning för dig som faktiskt tycker det är viktigt vad riksdagen tänker göra åt exempelvis antibiotikaresistens, telefonförsäljning och bristande konsumentundervisning i skolan. Konsumentpolitiken blir aldrig en jättefråga i en valrörelse, främst därför att det rör sig om relativt lite pengar ur statskassan och det mycket är upp till myndigheterna och själva marknadskrafterna att ”lösa” de problem som uppstår. Men politikområdet förtjänar en mer central plats – och en stark minister. Eftersom det handlar väldigt mycket om rättvisa och vilket sorts samhälle vi vill ha. Och politiken vill göra mer än idag, det ser vi tydligt i resultaten. De flesta partier har tröttnat på fiffel och båg och vill göra mer för att skapa förutsättningar för en hållbar konsumtion i Sverige. Så vi går förhoppningsvis mot en starkare konsumentpolitik. Använd gärna vår valenkät som verktyg för att driva på, du också.

Valenkäten – vilken läsning!

Skärpta konsumentlagar – och strängare myndighetskontroll. Så vill partierna stötta och skydda konsumenterna. Nio partier har gett besked i 100 frågor om konsumentlagar, mat, banker, hälsa, el, telefoni och annat som berör allas vår vardag. En slutsats är: Vi kan förvänta oss politisk action efter valet där marknaden misslyckats. 

Idag publiceras Sveriges Konsumenters stora valenkät och där finns massor av intressant läsning. För alla. Är du till exempel arg på apotekens service – läs! Är du arg på telefonförsäljare eller taxi – läs! Jag har grottat runt i materialet– här kan du läsa om mina fynd och kommentarer. I sammanfattning, vad som är uppseendeväckande. I vilka frågor det finns bred enighet. Och så lite undringar om de två partier som är minst positiva till en stark konsumentpolitik. Hela resultatet kan du förstås läsa på vår hemsida.

Sammanfattningsvis

…är jag glad över att stödet för våra frågor är så stort. Det är betydligt fler av våra krav som får stöd än de som inte får det. Inget parti säger Ja till mindre än hälften av frågorna, flera är uppe på 80-90 procents instämmande. Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet har flest Ja på oppositionssidan. Inom Alliansen är det Folkpartiet som får utmärkelsen Konsumentvänligast parti, något fler Ja fler än Miljöpartiet. Bu för Centerpartiet som har minst antal Ja och är tveksamma till många krav som borde vara självklarheter. Intressant att C och FP som traditionellt ansett står nära varandra här skiljer sig i avgörande frågor. Kristdemokraterna leder klart Nej-listan och avstår helt från att svara på en av deras egna hjärtefrågor (se sist i bloggen)

Ändå ser jag en skärpning inom i stort sett alla partier, jämfört med vad de sagt och gjort de senaste åren. Vi följer detta och ser tydligt vad som är snack och vad som är verkstad. Med tanke på en del svar från Allianspartierna är det förvånande att inte mer har hänt under de senaste två mandatperioderna. Men jag tolkar ändå svaren som en ökad insikt om att marknaden inte ”reparerar sig själv”. Det gäller fulsälj på telefon, taxi, snabblån, apotek och andra frågor. Marknadskrafterna gör mycket men inte allt, konsumenterna har många gånger blivit utsatta och lurade över anständighetens gräns. Nu har politikerna fått nog, det behövs krafttag. Ett välkommet uppvaknande. I flera fall finns det också ett brett stöd för skärpt myndighetskontroll, vilket är välkommet men naturligtvis krävs pengar för att det inte bara ska stanna i ord.

Socialdemokraterna, med valsegern inom räckhåll, klarar sig hyfsat. Inte konsumenternas bästa vän och ungefär lika många ”poäng” som Folkpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna ligger något bättre till än Centerpartiet på Ja-sidan men har några fler Nej. Ändå finns de i klustret strax över 50 procent. Vilket jag betraktar som en uppryckning, för ett parti där konsumentpolitiken tidigare varit närmast en vit fläck.

Särskilt intressant

…och i vissa fall förvånande är bland annat följande:

  • Utökad hem- och konsumentkunskap i skolan får nej enbart av KD. FP, MP, V och SD säger tydligt Ja, de övriga tveksamma. Det finns hopp, äntligen..? Mer privatekonomi i skolan får stöd av alla utom M. Alla (utom tveksamma C) är för mer folkbildning i frågan.
  • Finansiell rådgivning för alla – brett stöd över blockgränserna. Bara KD klart emot. Detta var också resultatet av vår enkät till riksdagskandidaterna som publicerades på DN Debatt den 17 juli.
  • Telefonförsäljning behöver regleras betydligt hårdare, tycker en klar majoritet. Skriftlig bekräftelse av avtal som ingåtts på telefon är det bara M som är tveksamma till. De rödgröna plus KD vill gå längre och ha ett ”Jox-register”, förhandsgodkännade för att få ringa upp.
  • Tvång på skriftliga avtal för hantverkstjänster har relativt brett stöd, bara SD säger nej medan C och M är tveksamma.
  • Räntetak för snabblån – stöds av de rödgröna, KD och SD. Bara M emot. Dags för action!
  • Kortare avtalstider för telefon och bredband – bara M är emot.
  • Enklare bankbyte genom möjligheten att ta med sig sitt kontonummer. Alliansen + S säger Ja, de andra tveksamma.
  • Förbud mot reklam till barn på internet stöds av en klar majoritet, bara SD är klart emot. Förbud mot reklam för ”skräpmat” till samma grupp har däremot inte lika brett stöd.
  • Fullständig innehållsdeklaration på restaurangmat – ingen emot. S, V, MP, FP och FI säger Ja.
  • Mindre kött, mer vegetarisk kost genom samhällsinsatser skiljer blocken åt. Alliansen mot, de rödgröna för, SD tveksamma.
  • Internet för funktionshindrade – borde vara självklart men MP, C, FP, M och SD är tveksamma.

Bred enighet i många viktiga frågor

Samtidigt kan man med glädje konstatera att det finns en stor enighet i många frågor från alla eller nästan alla partier. Här några exempel:

  • Hållbar produktion av hälsosam och miljövänlig mat genom skatter, stöd och reglering.
  • Politiska styrmedel för att underlätta konsumenternas hållbara val (men inte genom skattedifferentiering för att gynna ekologisk produktion).
  • Tillgång till konsumentvägledning för alla.
  • Effektivare kemikalielagstiftning, inklusive mer forskning om ”cocktaileffekter”.
  • Enklare att välja el, tele, vård, skola, omsorg etc. Bra grundalternativ för de som inte vill välja.
  • Återerövra det förebyggande arbetet i hälsovården.
  • Strängare krav för skönhetsoperationer.
  • Frihandelsavtalet EU-USA (TTIP) får inte försvaga konsumentskyddet.
  • Skärpta regler för antibiotika i djurhållning.
  • Ny skuldsaneringslag och kortare köer till budget- och skuldrådgivning.
  • Energieffektiviseringar utifrån konsumentkrav.
  • Nätneutralitet – emot begränsningar och ”inlåsning” på internet.
  • Bättre konsumenträtt för digitala tjänster som nedladdade böcker och film.
  • Förstärkta möjligheter att ställa miljö- och etikkrav vid offentliga upphandlingar.
  • Bättre stöd vid konsumenttvister.
  • Skärpta regler för integriteten på internet.
  • Kraftigt sänkta priser på roaming (mobiltelefoni över gränserna).
  • Enhetliga täckningskartor för mobiltelefoni.
  • Se över apoteksreformen, särskild vad gäller receptbelagda mediciner.

De minst konsumentvänliga…

Två partier utmärks av relativt få Ja och många Nej och Tveksamma. Här finns en del som kan göra en lite förstummad. Centerpartiet utmärker sig genom att flera gånger vara enda Alliansparti som går emot en del regelskärpningar. De är enda parti att vara tveksamma till detta krav: ”Alla konsumenter måste kunna tillgodose sina konsumtionsbehov utifrån sina förutsättningar”, samt säger Nej till automatisk förlängning av avtal. C och KD – varför??? Kristdemokraterna AVSTÅR ensamt från att svara på frågan om hårdare krav på apoteken (med kommentaren att frågan är felformulerad). Trots att det är ”deras” fråga i regeringen. De säger Nej till en nationell handlingsplan för folkhälsa. (ihop med M). De är också ensamma om att säga Nej till mångsidig kost genom samhällsinsatser och ett effektivt stopp för hälsobluffar i reklamen.

Både KD och C är också de enda som inte tycker att konsumenterna har rätt att veta om köttet kommer från djur som fötts upp på GMO-foder. Och båda är tveksamma till följande krav: ”Utgå från konsumentnyttan vid omreglering och konkurrensutsättning av marknader och utred konsekvenserna för konsumenterna mer grundligt än vad tidigare gjorts.” Hur kan man INTE säga Ja till det..? C har tidigare haft en tydlig konsumentpolitisk profil, och var i ett tidigare val ett av de få som hade ett särskilt konsumentpolitiskt program (”Hej Konsument”). Vår enkät visar att denna stolta hållning verkar till stor del eroderats till förmån till en stor tvekan att göra något som kan reta företagarna.

Sverigedemokraterna har hittills inte på något sätt profilerat sig i konsumentfrågor tidigare, och gjorde en tämligen blek insats på vår utfrågning i Almedalen. I vår enkät hamnar de poängmässigt i samma liga som C, KD och M.

På Sveriges Konsumenters hemsida finns sammanställningarna, liksom också ett antal listor. Tilläggas kan att det är den ungefärliga läget på ”poängskalan” som är intressant, inte det exakta antalet poäng. Frågor har olika tyngd och betydelse för konsumenterna där vissa är avgörande för alla konsumenter medan vissa har en mindre betydelse och kanske bara för vissa grupper. Det är alltså väl så intressant VILKA frågor partierna stöder. Tre av partierna har också valt att skriva kommentarer till vissa av frågorna, den ligan leder Folkpartiet klart.

Almedalsutfrågningen finns refererad och filmad – finns även den på vår hemsida.

Dyrt vara fattig – hur länge?

Det måste vara slutskojat från banker och andra finansiella så kallade rådgivare – inför ett gratis grundskydd så att alla får tillgång till oberoende finansiell rådgivning. Det kräver vi idag på DN:d debattsida. Exemplen är många på hur provisionssystem gör att de så kallade rådgivarna säljer onödigt komplicerade och riskabla fonder  för att de får bättre betalt. De själva alltså. Bland våra 100 valkrav har vi bland annat just gratis rådgivning för alla som är schysst mot konsumenterna. Rätt självklart, egentligen. Det är ju bort i tok att dagens system kunnat fortgå så länge. Plus att de som i praktiken är säljare inte ska få kalla sig rådgivare (i vilken annan bransch är det tillåtet?). Och att de inte ska få ta emot provision, eftersom de incitamenten leder helt fel. Sådana förbud finns numera i bland annat Storbritannien, Nederländerna och Norge. Det handlar om något så enkelt som rättvisa. Om att inte bara de med mycket pengar ska få de schyssta råden, att det inte ska vara ”dyrt att vara fattig”. Och att ingen konsument – fattig eller rik – ska behöva utsättas för rådgivning som inte har deras bästa för ögonen. Varför är politikerna så softa mot denna verksamhet, kan man fråga sig? Uppenbarligen börjar de nu tröttna på ”övergreppen”, visar vår valenkät. 61 procent av de som ställer upp på valbar plats i riksdagsvalet i höst vill ha den kostnadsfria, oberoende rådgivningen. Bara 23 procent är helt emot. En del av dem som är tveksamma har frågor om finansiering etc. Vi tycker att de centrala myndigheterna ska utreda frågan och föreslå en lösning som ger ett grundskydd för alla. Det kan vara förstärkning av kommunernas budget- och skuldrådgivning, det kan vara förstärkning av de rådgivningsbyråer som finns idag, det kan vara en annan lösning. Finansieringen, då? Dels behövs statliga medel, och här ska man komma ihåg att konsumenterna som INTE luras sparar pengar för samhället längre fram. Men sedan är vi inte på något sätt främmande för att finanssektorn får vara med och betala för denna nya service till alla samhällsmedborgare.

Mycket om mat i Almedalen

Över 3300 seminarier – och ändå upplevde jag aldrig att det var glest eller tomt där jag tittade in under Almedalsveckan. Det verkar som om ”kvoten” besökare per seminarium är lika hög som tidigare år och tempot var det inget fel på. Nu när jag är tillbaka i Stockholm kan jag blicka tillbaka på en givande vecka som för mig och andra mycket handlade om maten – köttet, svinnet, antibiotikan och vad riksdagen kan göra för att vi ska få säker och hållbar mat. Just hållbar utveckling – miljö, fairtrade, djurskydd – var svårt att hinna följa eftersom det ofta pågick parallella seminarier kring detta. Ett av våra seminarier var veckans enda partiutfrågning om konsumentpolitik. Det handlade också om mat – bland annat om förenklandet av medvetna val, hem- och konsumentkunskapen i skolan, kontroll av kemikalier, muskler till Livsmedelsverket, offentlig upphandling och mycket mycket annat. Nio partier hann säga mycket under de 60 minuter utfrågningen pågick och det kändes som om de cirka 60 åhörarna fick bra besked om var skiljelinjerna går vad gäller mat och även de andra stora konsumentfrågorna som finns med i våra ”100 krav”. Se referat och en filmad version på vår hemsida. En titt rekommenderas. I övrigt var Almedalen för mig fylld av möten, nya insikter och en känsla av att ett ökande intresse bland politikerna för konsumentfrågorna – och för Sveriges Konsumenter. Inget av partiledartalen borrade visserligen i vad man ville göra för oss som konsumenter, men noteras kan bland annat att Miljöpartiet valde ursprungsmärkning för sin debattartikel i Dagens Nyheter. I övrigt kan jag bara säga – har ni chansen att åka till Visby under Almedalsveckan så ta den. Det är så mycket intressant och inspirerande på gång i tält, salar och bakgårdar som man aldrig får chansen att höra i så koncentrerad och så kvalificerad form annars. Min tonårsdotter gjorde Almedalsdebut de sista dagarna och hon var både utpumpad och lycklig efteråt. Det blir fler gånger, och jag kan rekommendera veckan som ”inskolning” i politik och samhällsfrågor till ungdomar.

Almedalen – here we go

Politikerveckan har börjat. Under rubriken ”Almedalen” (som inte alls är en dal utan en platt park nere vid havet) trängs obegripligt många människor på en liten yta och möta, minglar, mättas med kunskap och insikter. Anländer igår och trängdes som alla andra (oavsett partifärg) i parken när Stefan Löfvén talade och det var redan då tydligt att Almedalen 2014 blir hetare och trängre än andra år. Räknade ut att jag varit här i tio år nu och om man arbetar med politik är det en höjdpunkt under året. Inte minst gäller det naturligtvis ett valår som detta.

Konsumentfrågorna dyker upp än här än där, men den enda breda partiutfrågningen står vi för. Det blir i morgon bitti klockan 9.00 (med frukost kl 8.30). Nio partier på sextio minuter utifrån våra hundra krav, vår valplattform. Det blir en utmaning för mig som moderator, men det blir en blandning mellan att partierna får tala fritt och ja- och nej-skyltar. Syftet är att få ett hyggligt svar på frågan – vilket parti är konsumenternas bästa vän i politiken? Om du är i Visby är du naturligtvis hjärtligt välkommen. För dig som inte är i Visby kommer vi att publicera en videoupptagning (heter det så nuförtiden..?) på vår webb.

Konsumentpolitik är ju inte det allra tyngsta av områden i Visby, trots att det berör alla. Kring detta resonerar jag i ledaren i nyhetsbrevet förra veckan.