Miljöpartiet satsar mest

Partierna har lagt sina budgetar och när röken nu skingrats framstår Miljöpartiet som segrare. Ur konsumentperspektiv, vill säga. Tittar man i sifferkolumnerna är de det enda partiet som ökar satsningen på de frivilliga konsumentorganisationerna – och de som satsar mest på Konsumentverket. I reda pengar är det 35 miljoner, vilket på fyra år är 140 miljoner. Det slår med råge Birgitta Ohlssons satsning om 60 miljoner på samma tid – och då koncentrerade till en central vägledning som har sina fördelar men också sina stora risker (vilket vi påtalat på olika sätt). Miljöpartiet är faktiskt det enda parti som höjer det blygsamma anslaget till konsumentorganisationer från 12 till 27 miljoner, alltså mer än en fördubbling. Bidraget om summa 12 miljoner, kaffepengar iden statliga kassan, har stått still sedan 2008, trots inflation, trots ökad konkurrens om medlen, trots brist på finansiering till en rörelse som alla erkänner behövs mer än någonsin men som knappast kan hänge sig åt sponsring av trovärdighetsskäl. För de föreslagna 27 miljonerna skulle skattebetalarna kunna få betydligt mer konsumentmakt för pengarna – i form av konsumentröster vid fler bord där besluten fattas, i form av mer oberoende information och stöd, i form av fler remissvar och synpunkter på förslag som berör oss alla, debatt och mer tryck mot företag som blåser oss och som inte tar sitt ansvar. Mer konsumentperspektiv, mer konsumentnytta, mer balans mellan näringsliv och oss alla som handlar det företagen producerar. För det behövs.

Att leva på hoppet duger inte

Konsumentminister Birgitta Ohlsson lanserar idag en ny reform som ska stärka konsumentmakten. Hoppas hon. Det är andra gången på en vecka som ministern med pukor och trumpeter (SvD och nu DN Debatt) lanserar nyheter. Se förra blogginlägget. Idag handlar det om 60 miljoner på fyra år (d v s 15 miljoner i snitt per år) som ska satsas på en central telefonväxel hos Konsumentverket som ska hjälpa konsumenterna.

Vi delar problembilden, vi tycker det är bra att det satsas pengar eftersom konsumentvägledningen idag är otillräcklig och djupt orättvis i sin fördelning över landet. Vi gillar lösningen med ”en väg in”, ett gemensamt telefonnummer till all konsumentvägledning. Men även om ansatsen är god så är lösningen åt fanders. Tyvärr har Birgitta Ohlsson köpt det paket som utredningen ”Konsumenten i centrum” kom med förra sommaren. Fast med klart mindre pengar än de blygsamma belopp som även de var för små. Sedan dess är vi många som varnat ministern och hennes medarbetare om vad som kan hända om man bara kör på enligt utredningsförslaget. Ändå blir det så här. Obegripligt. Jag ville inte riktigt tro att det var sant när jag slog upp DN denna soliga söndagsmorgon. Birgitta Ohlsson har säkert slagits för mer pengar, något annat skulle förvåna mig. Sannolikt fick hon vika sig i den stora budgetstriden. Birgitta Ohlsson vill göra avtryck. Hon vill kunna visa på resultat när vi går in i ett valår. Därför framstår det som desto mer obegripligt att hon är beredd att gambla, att ta risken att summan av kardemumman blir ett enda stort minus för konsumenterna. Och detta ett valår. Den stora osäkra faktorn i hela ekvationen är nämligen hur kommunerna kommer att reagera. I Stockholm har moderaten Sten Nordin redan flaggat för att en central konsumentvägledning kan frigöra resurser för andra kommunala satsningar. Birgitta Ohlssons egna partivänner ute i landet kommer inte att bussigt följa ministerns intentioner och satsa mer på förebyggande arbete med konsumentfrågor, inte i andra partier heller oavsett vilken sida blockgränsen de finns. Den som rört sig ute i kommunerna veta att okunnigheten och oförståelsen om konsumentvägledningen – tyvärr!!!! – är stor. 84 kommuner har idag ingen vägledning alls eller bara någon enstaka timme i veckan och hamnar därmed under ”skamgränsen”. Det handlar om två miljoner människor. Birgitta Ohlsson ”hoppas” nu att detta inte leder till nedrustning. Det gör jag också. Innerligt. Men det räcker inte. Sitter man i regeringen och spelar man med så höga insatser – konsumenternas tillgång till rådgivning på en komplex och lurig marknad – så kan man inte bara önsketänka och hoppas. Det är tufft där ute. Kommunerna är mäktiga. Man måste ha en mycket konkret plan för hur de ska övertygas. Som förslaget nu ser ut hade man bara kunnat säga att de sammanlagt 60 miljonerna kunde gjort betydligt större nytta i lokala stimulanspaket.

Konsumentskydd kan bli ÄNNU bättre

Ministrarna Ask och Ohlsson har i helgen fått debattplats för att kunna stoltsera med vad regeringen gör för konsumenterna. Det heter att ”Regeringen föreslår nya regler för att stärka konsumentskyddet. Bland annat bör ångerrätt införas för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser.” Det är utmärkt att det blir bättre regler för konsumenter vid e-handel och av gatuförsäljare. Särskilt i det senare fallet är det många som blir ”överfallna” av unga provisionsdrivna krämare och sedan inte vet hur de ska tråckla sig ur. Så när säljer blir tuffare och allt mer går via nätet behövs anpassade, moderna och konsumentvänliga regler. Nu är det ju i sanningens namn så att det mesta av det Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson skriver om kommer från EU:s konsumenträttsdirektiv, som man ändå hade varit tvungna att införa i Sverige. Direktivet är till stora delar fullharmoniserat, vilket ger litet nationellt svängrum. Med bättre blir det. Mot slutet av debattartikeln studsade jag dock till över följande passus: ”Telefonförsäljning är ett enkelt och effektivt sätt att marknadsföra och sälja varor och tjänster. Konsumenterna får tillgång till ett stort utbud av produkter vilket medför ökad konkurrens och pressade priser.” Direkt lånat av PR-avdelningarna på Swedma och Kontakta, låter det som. Och hur 17 vet regeringen att det leder till pressade priser? Har man mätt? Knappast. Det antar. Det är märkligt när man ser till de ökande problem som telefonförsäljarna ställer till med – och där eländet nu släpps löst även till mobiltelefonin. Det är knappast någon utveckling som möts av jubel från konsumenterna. Om det är nåt som får våra medlemsorganisationer att gå igång så är det påflugna, envisa och aggressiva försäljare. Nu ska det tillsättas en utredning som ska se hur man kan få ”ett väl fungerande regelsystem som gynnar både konsumenter och näringsidkare.” Hmmm. Varför inte göra som i hälften av alla europeiska länder – kräva ett förhandsbesked av konsumenterna innan man över huvud taget fick störa dem med sina ”erbjudanden”. Nu får vi hoppas att utredningen får mandat att föreslå även en sådan lösning och att man inte fegar ut med en massa begränsningar. Och att man inom regeringen inte försöker bedriva arbetsmarknadspolitik med konsumenternas frid och plånböcker som offer.

Stoppa uselt EU-förslag om nya regler för e-handel

Mycket av det som påverkar vår vardag bestäms ju i EU, som jag tjatat om många gånger innan. Det gäller till exempel den rätt till reklamationer etc när man köper varor eller laddar ner via nätet. Och det kommer vi ju att göra allt mer. Sedan förra året skvalpar ett förslag omkring i EU-apparaten som ska uppfylla den våta drömmen om samma regler i alla 28 medlemsländer. Det låter bra – men är det tyvärr inte. Sedan kommissionen lanserade denna idé har den intensivt motarbetats av konsumentrörelsen – och handeln. Det handlar om krånglig juridik men grejen är att man kan välja mellan två olika regelsamlingar när man handlar över gränsen. Antingen det nationella. Eller ett alternativ som inte finns i något enskilt medlemsland men liksom svävar ovanför EU och går att använda om man vill. Nu har vi och den svenska distanshandelsföreningen skrivit ett gemensamt brev där vi ber EU-parlamentariker och svenska regeringen stoppa förslaget. Eftersom det mest skapar förvirring och varken innebär förbättringar för konsumenterna eller handeln. Läs brevet här. Vad vi säger är att konsumenterna riskerar en komplicerad situation vid e-handel och e-handelsföretagens kostnader skulle öka. Inte mindre än fyra lagstiftningsscenarierna uppkommer vid köp av samma produkt men  olika kontraktsvillkor: 1. offline-transaktioner enligt nationell lagstiftning, 2. online-transaktioner med den nya köprätten 3. online gränsöverskridande transaktioner utan den nya köprätten 4.online inhemska kontrakt under nationell lag. Låter det krångligt? Det är det. Så, Birgitta Ohlsson, ansvarig i svenska regeringen för detta: Stoppa eländet!

EU-start på Almedalen 2013

Tillbaka i Visby och Almedalen – detta fyrverkeri av kunskap, intryck och möten som avslutat mina vårar i nio år (är det möjligt? tänkte jag efter att ha räknat på fingrarna). Solen skiner som vanligt och rekord i antalet seminarier sprängs som vanligt. Man lyckas hitta allt fler plättar innanför murarna där det går att slå upp ett tält och dra i en ljudanläggning. Frasen ”nu kan det inte bli större” har liksom mist sin trovärdighet. På grund av att alla flyg och båtar så tidigt blir fulla tvingades jag och min kollega Christin upp klockan fem för att hinna med första färjan. Flyg var inte att tänka på. Alltnog, ett av de nya tält som slagits upp är Europaparlamentets kontor i Sverige, precis bredvid stranden. Där ska fem politiker i morgon bitti mötas under rubriken ”Från Bryssel till köksbordet” under min moderering. Det ser jag verkligen fram emot. Seminariet streamas här och går tydligen att se i efterhand men är du i Visby så varmt välkommen ”live”. Då kan du ju också ställa frågor. Twittra gärna, taggen heter #EUiAlmedalen. Redan idag var jag där och gästade tältet och ramlade in i två utomordentligt intressanta seminarier. Det första handlade om de frihandelsförhandlingar som nu drar igång mellan EU och USA och som bär förkortningen TTIP (lägg den på minnet). Frihandel är bra, men här måste vi se upp så att konsumentskydd, djurskydd, försiktighetsprinciper och annat som vi slagits för och som amerikanerna tycker är överdrivet – det får inte gå förlorat. Se SVT Forum där det kommer någon av de närmaste dagarna (inklsuive min publikfråga om konsumentperspektivet). Nästa programpunkt var min favoritkommissionär Connie Hedegaard, som ansvarar för klimatet. Det var tredje gången jag hörde henne och även om hon säger samma saker så är det viktiga saker: Vi måste lösa klimat-, finans- och sociala krisen i EU samtidigt, Klimathotet gör att business as usual INTE är business as usual, Vi måste se ”beyond BNP – ett föråldrat och i grunden kontraproduktivt sätt att mäta ekonomi.” Återstår sedan att se vad kommissionen faktiskt gör och inte minst medlemsländerna. Många vill bromsa (andra kommissionärer och medlemslandet Polen nämndes) och klimatkommissionärens stående svar är att man måste se omställningen till grön ekonomi som en möjlighet för EU. Alltså samma sak som president Obama sa i förra veckan. Klokt och lätt att säga, men det kräver en konsekvent och kraftfull politik, inga halvmesyrer.

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.

Sluta vela om köttfusket!

Nu räcker det. I höstas fläskfilé som sålts som oxfilé. Nu nötkött som visat sig vara billigt hästkött. I båda fallen – skandaler i stor omfattning och som pågått länge. Massor med konsumenter har lurats, svikits, inte bara i Sverige. Den som inte ser att det finns ett stort systemfel här måste vara blind. Livsmedelsbranschen har uppenbarligen inte lyckats ha tillräckligt bra kontroll på vad de säljer till oss, det går uppenbarligen inte att helt lita på vad som står på förpackningarna. Och frestelsen och möjligheten att fuska och tjäna grova pengar är uppenbarligen alldeles för stor. Alldeles för få har intresse och incitament i den långa kedjan från jord till bord att ställa besvärliga frågor. Tystnad är lönsamt. Uppenbarligen. Lantbruksminister Eskil Erlandsson är upprörd men låtsas i övrigt som det regnar i Aftonbladet idag. ”Polisiär fråga”. Tjena. Han vet och alla andra vet att en polisanmälan är ett slag i luften, det blir i princip aldrig åtal, än mindre fällande dom. Risken att få ett straff för att fuska är helt enkelt försvinnande liten, det finns alltför många som är beredda att ta risken. Och tro inte att de senaste två skandalerna är hela bilden. Det är rimligen bara toppen på ett isberg. Måndag morgon pratar jag vidare om detta i SVT Godmorgon Sverige kl 7.15.

Äntligen smäller det!!

Ni vet hur det är när man planerat något en lång tid och så börjar det närma sig – en avresa, en fest, ett besök. Och så är dagen här, dagen som verkade så otroligt avlägsen då vid starten. Precis så är det för oss på Sveriges Konsumenter. I över ett år har vi planerat för att vara värdar för Europas hela konsumentrörelse och ordna en stor konferens om hållbar utveckling. Och nu är den här. Vart tog det där året vägen? Och vi vet att plötsligt är det fredag kväll och då är allt över. Förhoppningsvis är vi då lyckliga och nöjda när vi av utmattning somnar framför TV:n innan Rapport ens kommit till vädret…

Det handlar om konferensen ”Consumers Act for Sustainability” som vi ordnar på Bryggarsalen i Stockholm med 140 anmälda gäster. Med klimatkommissionär Connie Hedegaard, konsumentminister Birgitta Ohlsson och konsumentlegendaren Anwar Fazal på talarlistan. Bland många andra. Vi ser det som ett tillfälle att visa vad hållbar utveckling innebär – mycket mer än ”bara” miljö – och att visa på hur nödvändigt det är att hela konsumentrörelsen blir en viktig spelare i den processen. ”Time to act” är rubriken på slutdiskussionen och det är ett viktigt måtto. Dags för verkstad, hade det också kunnat heta men det är ju lite svårt att översätta…På kvällen ska vi äta god middag som Stockholms stad bjuder på i Stadshuset, och därefter åker vi ut med båt för att visa en glimt av ”Nordens Venedig”.

På fredag är det sedan BEUC:s generalförsamling, med bland annat val till styrelsen. Vi vill vara med där även i fortsättningen för att kunna påverka både BEUC och EU:s konsumentpolitik. Vi får se hur det går.  Hela tvådagarsmötet här i Stockholm är som en stor raket, en europeisk fest som avslutar vårt jubileumsår. Och på torsdag smäller det äntligen!!!

Hur ska det gå med tvistlösningen?

Om man råkar ut för ett trassligt flygbolag, en bufflig bank, en klantig bilverkstad eller en fuskande hantverkare så är det skönt att det finns tvistlösning. Allmänna reklamationsnämnden ser varje år till att tusentals vanliga konsumenter som har rätt också får rätt. Så hurra för dem! Ett föredöme för andra länder. Man kan definitivt diskutera om de inte borde ha hårdare sanktionsmöjligheter, särskilt i branscher där rekommendationerna om hur en tvist ska lösas följs dåligt. Men den viktiga frågan är om ARN räcker till. Idag möttes ARN:s Insynsråd, där jag sitter för Sveriges Konsumenter tillsammans med även representanter för handel, företagare, konsumentvägledare, Konsumentverket, andra myndigheter och de två politikerna Åsa Romson (mp) och Emma Henriksson (kd). Där kom ARN:s prekära läge upp med tanke på att antalet anmälningar gått upp med 30 procent och en personal som sliter för att inte konsumenterna ska få vänta för länge på avgöranden. Detta tycker jag är oerhört allvarligt – med tanke att det kan bli ännu många fler ärenden i framtiden. Till det bidrar att det nu går att anmäla via webben, att antalet konsumentvägledare kan minska ytterligare och att vi snart får ett EU-direktiv som kan innebära att ARN ska ta sig an fler typer av fall, till exempel inom vård och hälsa. Något tillskott att tala om har inte ARN fått ur statskassan. Det är oroväckande. Regeringen måste inse hur viktiga ARN för skyddet av konsumenterna och satsa mer. Annars kommer notan i form av sämre ekonomi för hushållen, större utslagning och större spelrum för oseriösa företag.