Många konsumenter känner sig misshandlade av stora företag. Det kan gälla flyg, el, banker, försäkringar, läkemedel, tele eller konsertarrangörer. Men det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Och vad man orkar kämpa för, särskilt om det inte gäller jättebelopp. Just nu sitter jag på en EU-konferens om grupptalan, vilket är mer intressant än vad man kan tro. Om du inte känner igen begreppet är det inte konstigt, det har knappt använts i Sverige, även om möjligheten finns sedan 2003. Grupptalan innebär att någon i domstol strider för många drabbade konsumenter mot ett och samma företag. Ibland är det småsummor för var och en – ibland stora summor. Idag finns lite olika system i Europas länder, men bristerna är stora Ambitionen är att skapa ett EU-gemensamt system men det är en stor stridsfråga. Näringslivet är livrädda för att få ett amerikanskt system med så kallad ”class action”, där företag drivs mot konkurs av bombardemang av miljonskadestånd. Resan är lång mot ett system som är rättvist och enkelt för oss konsumenter och trots en massa stolta ord så händer ingenting. Två nyckelfrågor är: Vem ska få representera konsumenterna?I många länder är det en organisation som vår. Och ska man förutsätta att alla offer är med (opt-out) eller ska det krävas aktivt godkännande av var och en (opt-in). Där den fungerar bäst idag har man ett system med opt-out, och slutsatsen idag är tydlig: Ge konsumentorganisationer och andra demokratiska representanter betydligt bättre möjlighet att väcka grupptalan. För alla offer direkt – utom de som aktivt avsäger sig hjälp.

Se i övrigt BEUC:s utmärkta broschyr om ”tio gyllene regler” för grupptalan.

SMS-lån har varit en sjukt sätt att utnyttja många svaga konsumenters utsatthet. Varför ska man egentligen ta ett lån som innebär en ränta som omräknat till årsränta innebär flera hundra procent, ibland flera tusen? Inte för att man tycker att det är kul. Utan för att man inte ser någon annan utväg. Eller för att man förletts att tro att det är fördelaktigt. Men nu minskar antalet obetalda lån betydligt. Med tanke på att vilda västern rått på lånemarknaden de senaste åren är det glädjande siffror Kronofogden redovisar, 23 000 inkomna ärenden andra halvåret 2009, 16 000 inkomna ärenden första halvåret i år. Det är bara att hoppas att detta verkligen är ett trendbrott, men mycket talar för det. Dels har de allra värsta avarterna i reklamen stoppats av Konsumentverket, dels debatten varit livlig och många därmed fått upp ögonen med det förrädiska i dessa lån. Till det senare har många goda krafter bidragit, även vi med vår rapport ”Att kränga lån till utsatta”. Flera företag verkar också ha försvunnit från marknaden.

Om mindre än fyra månader skärps lagkraven betydligt på utlånarna, vilket vi krävt länge men nu äntligen blir av. Om myndigheterna jobbar på att den efterlevs och får pengar för jobbet) ska förhoppningsvis marknaden rensas från de värsta avarterna. Dessutom måste den nya skuldsaneringslag som alla utom moderaterna stöder bli verklighet. Samtidigt hoppas jag att vi får en rejäl debatt om själva företeelsen att lättsinnigt marknadsföra lån som en lösning på problemen och därmed nöta in inställningen ”Lev loppan nu och tänk inte på följderna”.