Snuskigt, Folkia

Folkias tunnelbanereklam

Förförisk reklam för att låna dyrt i juletider.

Det är en nästan rörande omsorg som Folkia visar oss i sin nya affisch-kampanj på stan, ”Ibland får man fler räkningar än man räknat med. Då finns Folkgirot.” Skicka dem till oss, vi betalar. Åh, tack snälla. Och så här före jul också, när man har så lite pengar som ska räcka till så mycket…

Bara namnet Folkgirot, låter inte det förtroendegivande? En av oss, liksom? Lite Folksam. Medaljens baksida – snuskigt höga räntor. Att ”pausa” sina räkningar några veckor kan kosta över 1800 procent, räknat i effektiv årsränta. Jo, du läste rätt. Uppgiften finns på Folkias hemsida. Men, invänder säkert Folkia, det är ju för återkommande kunder och lån på 1000 kronor. Ett extremfall. Okej, vi tar ett annat. 2000 kronor för en ny kund: 216 procent. Rätt extremt det också. Intressant att de tar högre ränta av återkommande kunder. Fundera på det.

Det är ingen slump att annonser och putslustiga reklamfilmerna kommer just nu: Det är snart jul. En tid när mångas ekonomi brakar till följd av allt som ”måste” köpas. Då är det lätt att lockas av frestelsen att skjuta lite, lite på problemet. Det löser sig säkert. Senare. Vem vill inte ha en fröjdefull jul? Det finns ett skäl till: Efter årsskiftet gäller nya konsumentkreditlagen, med tuffare krav på snabblåneföretagen. Så nu är de ute och testar nya affärsmodeller. Ingen slump det heller, tror jag. Och jag är dessutom inte säker på att det är bättre att vara uppbunden till Folkia än till hyresvärden, elbolaget och andra vars räkningar du ”pausar”.

Ge de många offren en chans

Många konsumenter känner sig misshandlade av stora företag. Det kan gälla flyg, el, banker, försäkringar, läkemedel, tele eller konsertarrangörer. Men det är skillnad mellan att ha rätt och att rätt. Och vad man orkar kämpa för, särskilt om det inte gäller jättebelopp. Just nu sitter jag på en EU-konferens om grupptalan, vilket är mer intressant än vad man kan tro. Om du inte känner igen begreppet är det inte konstigt, det har knappt använts i Sverige, även om möjligheten finns sedan 2003. Grupptalan innebär att någon i domstol strider för många drabbade konsumenter mot ett och samma företag. Ibland är det småsummor för var och en – ibland stora summor. Idag finns lite olika system i Europas länder, men bristerna är stora Ambitionen är att skapa ett EU-gemensamt system men det är en stor stridsfråga. Näringslivet är livrädda för att få ett amerikanskt system med så kallad ”class action”, där företag drivs mot konkurs av bombardemang av miljonskadestånd. Resan är lång mot ett system som är rättvist och enkelt för oss konsumenter och trots en massa stolta ord så händer ingenting. Två nyckelfrågor är: Vem ska få representera konsumenterna?I många länder är det en organisation som vår. Och ska man förutsätta att alla offer är med (opt-out) eller ska det krävas aktivt godkännande av var och en (opt-in). Där den fungerar bäst idag har man ett system med opt-out, och slutsatsen idag är tydlig: Ge konsumentorganisationer och andra demokratiska representanter betydligt bättre möjlighet att väcka grupptalan. För alla offer direkt – utom de som aktivt avsäger sig hjälp.

Se i övrigt BEUC:s utmärkta broschyr om ”tio gyllene regler” för grupptalan.

Dyra lån blir ännu dyrare

Räntan har höjts. Gissa vilka som drabbas värst… Självfallet de som är värst skuldsatta. Nej, nu menar jag inte de som har höga skuldbelopp (bolån etc) utan de som har dyra lån. Alltså kortfristiga snabblån med flera hundra procents ränta. Tro inte att SMS-låneföretagen kommer att vara bussiga och frivilligt bjussa på sin marginal. Dyrt blir ännu dyrare. I E24 idag tar jag upp detta problem. Det finns något moraliskt djupt stötande i reklamen från dessa företag som bygger på lockropen ”varför vänta med att infria dina drömmar – ta ett lån”. En hel generation riskerar att få en förvriden bild av allvaret i att låna, särskilt som skolundervisningen i privatekonomi är skamligt nära noll.

Nu när vi närmar oss årsskiftet och den nya konsumentkreditlagen – med hårdare regler för snabblån – kommer dessutom nya varianter. Testballonger från låneföretagen som kanske, kanske inte faller utom lagen. Folkia lockar med en sorts lån för att betala räkningar. ”Vi tar hand om dina räkningar” låter ju trevligt, men räkningar lär bli skyhög. Det finns all anledning att se upp. Vad innebär det att få en bindande relation till ett högräntebolag iställer för elbolaget, CSN, banken? Vi riskerar att få en utveckling som i USA, där ”payday-loan” ger långivare full access till de intäkter som ramlar in.

Nya fiffiga bankavgifter

Först tvingas bankerna ut oss på gatan för att ta ut pengar, genom att avgiftsbelägga kontantuttag i kassa. Nu rensar de successivt ut uttagskorten genom att lägga på en avgift för dessa. Alltså för att få sina egna pengar. Eller som en kund säger i en DN-intervju idag ”Jag lånar ut mina pengar till banken till en låg ränta, sedan lånar banken ut dem till en högre ränta och tjänar pengar. Ska jag då betala för att komma åt mina pengar?”. Vi ska alltså alla tvingas skaffa kreditkort. Som självfallet har en årsavgift på ett antal hundralappar.

Nu väntar vi på nästa steg. Vad ska bankerna lägga avgifter på härnäst. Varje internet-transaktion som vi själva sköter åt banken via våra datorer? Eller något annat fiffigt?

Budgetsmulor

Söker man ordet ”konsument” i årets budgetproposition får man väldigt få träffar – tror knappast det har varit färre något av de år jag utfört detta test. Nästan inga träffar under rubriken livsmedel (otroligt!). Däremot relativt många träffar på finansiella tjänster (riktigt bra!). Men generellt sett har inte statsbudgeten konsumenten i fokus. Konsumentpolitiken är och har alltid varit ett pytteområde. Det gäller även pengarna, 187 miljoner. Obegripligt, om ni frågar mig. Alla talar om konsumentmakt, om konsumentskydd, om svårigheterna att välja på allt fler marknader. Om SMS-lån, dold reklam och annat elände. Men potten fortsätter att vara närmast löjligt liten. Däremot satsas det rejält på utbudssidan i marknadsekonomin. Matlandet Sverige är en sån jättesatsning, som helt saknar konsumentperspektiv. Visst är det viktigt med företagande, med entreprenörsskap, det ger jobb och skapar tillväxt. Men om bara bråkdelen av de pengar och den uppmärksamhet och den politiska tankemöda som ägnas företagen istället ägnades de miljoner som företagen ska ha som kunder – då hade det varit ett lyft. Tänk på det. Och gör gärna ”konsumenttestet” genom att använda sök-funktionen. Och läs Sveriges Konsumenters pressmeddelande om förslaget till statens finanser år 2011.

Lånekrämarna tappar mark

SMS-lån har varit en sjukt sätt att utnyttja många svaga konsumenters utsatthet. Varför ska man egentligen ta ett lån som innebär en ränta som omräknat till årsränta innebär flera hundra procent, ibland flera tusen? Inte för att man tycker att det är kul. Utan för att man inte ser någon annan utväg. Eller för att man förletts att tro att det är fördelaktigt. Men nu minskar antalet obetalda lån betydligt. Med tanke på att vilda västern rått på lånemarknaden de senaste åren är det glädjande siffror Kronofogden redovisar, 23 000 inkomna ärenden andra halvåret 2009, 16 000 inkomna ärenden första halvåret i år. Det är bara att hoppas att detta verkligen är ett trendbrott, men mycket talar för det. Dels har de allra värsta avarterna i reklamen stoppats av Konsumentverket, dels debatten varit livlig och många därmed fått upp ögonen med det förrädiska i dessa lån. Till det senare har många goda krafter bidragit, även vi med vår rapport ”Att kränga lån till utsatta”. Flera företag verkar också ha försvunnit från marknaden.

Om mindre än fyra månader skärps lagkraven betydligt på utlånarna, vilket vi krävt länge men nu äntligen blir av. Om myndigheterna jobbar på att den efterlevs och får pengar för jobbet) ska förhoppningsvis marknaden rensas från de värsta avarterna. Dessutom måste den nya skuldsaneringslag som alla utom moderaterna stöder bli verklighet. Samtidigt hoppas jag att vi får en rejäl debatt om själva företeelsen att lättsinnigt marknadsföra lån som en lösning på problemen och därmed nöta in inställningen ”Lev loppan nu och tänk inte på följderna”.

Bankerna är kort-bovarna

Kortavgifterna har ju förbjudits, inte en dag för tidigt. Varför ska jag betala för att betala? Att driva butik är ju förenat med en massa kostnader – lokaler, personal, grossistkostnad för själva prylen etc. Så varför ska just en av kostnaderna, den för korttransaktionen, kosta mig som kund extra pengar? Kontanthantering kostar ju för övrigt också pengar.

Göteborgs-Posten skriver om problemet för småbutikerna, som ser hela avansen slukas upp av bankernas avgift för kortköpet. Det är naturligtvis inte småhandlarens fel och det är olyckligt konsumenter ställs mot dem. Detta är uppenbarligen en fråga som engagerar, handlare i Göteborg har börjat ringa. Skomakare G tyckte bankerna var rena maffian, som både tar en årsavgift av sina privatkunder och samtidigt skinnar småhandlare. Han har helt rätt i de dubbla avgifterna, det kan verkligen diskuteras och bankerna går ju mestadels strålande bra såhär strax efter finanskrisen. Här är en fråga där konsumenterna och Svensk Handel står på samma sida. Om lagen leder till att det blir mer kontanter och därmed mer rån och samtidigt gör att småhandlare slås ut så borde nåt göras snarast – åt bankernas möjlighet att ta ut avgifter. Hör du det, Odell?

Snabblån – och en attitydfråga

Lång och länge kommer nu en proposition för att minska skadeverkningarna av snabblånen. Idag har Svenska Dagbladet en artikel om den nya lagens förtjänster – men också om dess brister. Tidigare på sommaren har också kritik riktats mot affischkampanjer om snabba lån från Folkia.

Diskussionen om snabblånen har två dimensioner. Det ena handlar om juridik, om en lag som slår hårt mot oseriösa företag som utnyttjar utsatta människor. Det andra handlar om  hela inställningen till krediter – och vad reklamen ställer till med. För tjugo-trettio år sedan var lån något nödvändigt ont, som man tog för ett hus, kanske en bil eller båt. Idag marknadsförs lån aktivt som en lösning på problem eller som ett sätt att direkt kunna förverkliga en dröm. Varför vänta..? Simsalabim, här är pengarna. Till det här bidrar även hemelektronikkedjornas, t ex MediaMarkts, tjat om att dela upp betalningarna. Jag menar att detta på sikt undergräver sund ekonomisk planeringstänkande och lockar till dyra ekonomiska impulshandlingar. Visst, den enskilde har ett ansvar. Men det har långivaren också. Och samhället. Som fortsätter att undvika att satsa på grundläggande privatekonomi i skolan. Fy f-n.

Folkpartiet har haft chansen

Folkpartiets dag i Almedalen. Partiet har världens chans att forma konsumentpolitiken under de senaste fyra åren eftersom Nyamko Sabuni faktiskt varit konsumentminister. Har de tagit vara på den möjligheten? Nja, knappast. Krafttag mot SMS-lån (fast sent) och försvar för TV-reklamförbud för barn är några av meriterna, men man kan inte säga att de precis profilerat sig som ett konsumentparti, ministern har talat mycket, mycket mer om integration och jämställdhet.  Och Jan Björklund har som utbildningsminister kunnat lyfta hem- och konsumentkunskapen i skolan, men vågade eller ville inte röra i timsfördelningen. Obegripligt!

Vid förra valet hade folkpartiet ett relativt brett konsumentpolitiskt program. De lovade bland annat ökade resurser, något som inte genomförts. Något program har inte lanserats detta år, men en del går att läsa på deras hemsida, där de faktiskt har en egen avdelning för konsumentpolitik (vilket inte alla har). I liberal anda talar de mycket om konsumentens ansvar och möjligheter att göra aktiva val men vill ha skärpt lagstiftning på vissa områden – skuldsanering, skydd för kontokortshavare och möjlighet att reklamera offentliga tjänster. Så det finns en hel del bra förslag. Frågan är om viljan och möjligheten finns att kämpa för dem i en eventuell kommande borgerlig regering.

”Konsumtionsfrid” vänsterns motto

Från moderaterna till vänsterpartiet är steget långt. Inte minst konsumentpolitiskt. Efter Reinfeldt är det idag Ohlys dag här i Almedalen. Något konsumentpolitiskt handlingsprogram har (heller) inte vänstern, utan man hänvisar till en bred riksdagsmotion med fokus på tre områden: Reklam, konsumentvägledning och överskuldsättning. Vänstern satsar på mer tvång för företagen och kräver skärpt lagstiftning mot bland annat reklam till barn och könsdiskriminerande reklam. Man talar om att skapa ”konsumtionsfrid i sitt hem”, alltså en ganska annorlunda syn på företagen än alliansen. Man vill också satsa på en jämställdhetsmärkning (tilltalande tanke, men hur många märken klarar vi av..?). Paradfrågan är obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Att vägledningen behöver stärkas kraftigt är det ingen tvekan om, men det räcker inte med att det finns, det är fråga om hur, om kvalitet och kompetens. Exemplet Finland visar att obligatorium inte automatiskt löser problemen.

Vad de inte talar så mycket om är konsumentskyddet vid omreglerade tjänster, till exempel vården och skolan.  Här finns ett tydligt ”dike” högerut i synen på att konkurrensutsätta skola, vård och omsorg. På vår enkät svarar man att det är viktigt att ha kännedom om konsumenträttigheterna, inte om de är bra eller dåliga.

Vi får se vad Ohly tar upp i talet ikväll. Tipset är välfärd. Kanske konsumentfrågor.