I Sverige har vi en ockerparagraf. Som är värdelös, eftersom inga åtal väcks. Därför fortsätter snabblånen att grassera och skicka 10 000-tals människor in i skuldfällan. Det är alarmerande, tragiskt – och obegripligt. Det finns flera skäl till att Sverige utmärker sig på detta trista sätt, vilket återigen bevisas genom Kronofogdens nya siffror över antal överskuldsatta. Men ett av dem är att det är fritt fram att sätta vilken ränta som helst. Vilket resulterar i räntor på ända upp till fullständigt obegripliga 23 000 procent i effektiv ränta. Detta tycker alla är stötande och provocerande och stötande. Även finansmarknadsministern Peter Norman. Fast han gör inget, vilket inte är något mindre än en skandal. Det finns ett motmedel – ett lagstiftat räntetak. Det har diskuterats länge, men inget händer. Ett av argumenten är att det skulle kunna höja räntan för vissa lån och bli en sorts norm. Det är ett märkligt och smått töntigt argument. Om man tänker efter lite. Finns det några exempel från andra branscher där detta hänt..? Räntetak skulle heller inte vara något unikt för Sverige. Nederländerna har ett tak på så lite som 15 procent (!). Tyskland och Frankrike har också räntetak med en viss procentsats över genomsnittsräntan och snart får sannolikt även Finland det. Där kommer den då att ligga på runt 50 procent. Vad avhåller Sverige. Ja, säg det. Regleringsnoja? Osämja i regeringen? Handlingsförlamning? Oavsett vad det är så är det ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.

Ocker har kommit rejält i fokus med SVT Aktuellts förnämliga granskning av snabblåneföretagens skyhöga räntor. Över 23 000 i effektiv ränta är det riktig skräckexemplet men vad är räntor på över 100 procent på årsbasis om inte ocker. I Finland funderar man på att införa ett lagligt räntetak på 35-50 procent. Här i Sverige har det hittills varit i praktiken fritt fram att sätta precis vilka räntor man vill utan straff. Vilket är en skam och ett misslyckande för ett civiliserat samhälle. Själv satt jag i SVT:s morgonsoffa i morse och krävde att något göra. Och kanske börjat något äntligen hända. För nu börjar plötsligt Konsumentverket och åklagarna samverka (inte en dag för tidigt) och ikväll ska Peter Norman svara i Aktuellt på vad regeringen gör för det som pågått alldeles för länge. Vi ska komma ihåg att de här bolagens affärsidé är att kränga svindyra krediter till människor som är utsatta på olika sätt. Även om individens ansvar är stort måste vi komma bort från dagens ”skyll dig själv-politik”. De som lockar med förverkligande av drömmar och snabba pengar har också ett mycket stort ansvar. Kläm åt dem! Titta på Aktuellt ikväll.

Alarmerande siffror kom från Kronofogden härom dagen, allt fler hamnar i skuldfällan på grund av sms-lånen. Det var ju detta problem som konsumentkreditlagen skulle råda bot på. När den kom för halvannat år sedan fanns bland annat krav på strängare kreditprövning. Detta för att undvika att skuldsatta shoppade runt på en massa smålån. Nu sker uppenbarligen det ändå, vilket innebär att det slarv och regelbrott som finns inte kontrolleras tillräckligt noggrant. Nu var finansmarknadsministern snabbt ute och lovade skärpning genom att tillsynen flyttade till Finansinspektion. Så långt gott och väl (fast varför har det inte skett tidigare..?). Men det räcker inte. Varje dag ramlar människor dit och förstör sin framtid. Även om individen har det slutliga ansvaret så gäller det även dem som lånar ut ett stort ansvar. Särskilt om det sker genomslarvig kreditprövning, aggressiv marknadsföring och svindlande höga räntor. Snabblåneföretagen har en högst tveksam verksamhet som ställer till stor skada. Deras möjligheter måste kringskäras och kontrolleras betydligt mer än idag. Bland annat borde det vara självklart, i ett civiliserat samhälle, att inte tillåta effektiva räntor på hundratals eller ibland tusentals procent. Dags att ta i denna heta potatis efter alla år av juridiskt suckande (ocker faller under allmänt åtal, ett skäl till stiltje i frågan).

Inom kort sätter den statliga Överskuldsättningskommittén igång sitt arbete, under Anna Hedborgs ledning. Jag är med som expert från Sveriges Konsumenter. Utredningen är nödvändig, närmast akut, och jag ser fram emot att vara med.

Bankmarknaden är ett skämt, konstaterar DN idag på sin förstasida. Bara sju procent har bytt bank de senaste tre åren. Bra nyhet, men vem är förvånad? Resultaten har varit de samma i alla liknande undersökningar. När jag jobbade på Råd & Rön på 90-talet skickade vi med en enkät till läsarna om bankerna. Svarsmängden slog alla rekord, vi fick betala betydligt mer än planerat i svarsporto. Även vreden slog rekord. Folk var helt enkelt skitförbannade på bankerna. Men bytte – det gjorde de inte. För krångligt och för liten skillnad mellan jättarna, var orsakerna. Nu hör man ministrarna Anders Borg och Peter Norman muttra var och varannan dag i media över bankerna. De tycker folk ska byta. Jo, det är väl bra. Men det räcker inte. För att få bankerna att ändra sig behövs politiska åtgärder. Det får vara slutsnacka. Ett krav som Sveriges Konsumenter haft i många år – och bland annat finns i vår valplattform från 2010 – är att göra det möjligt att flytta med sig kontonumret. Nummerportabilitet, kalas det. Funkade utmärkt på mobilnumren och ledde till mycket större konkurrens mellan mobilbolagen. Nu säger ju bankerna att det blir för dyrt. Men det ska man ta med en stor nypa salt. Det är en ryggmärgsreflex partsinlaga från bankerna för att de helt enkelt inte vill. Pengarna kunde lämpligen skalas av från bankernas goda vinster, efter tvång från regeringen. Det skulle ju dessutom bli billigare för kunderna i längden p g a bättre konkurrens. Så även om en del av omställningskostnaden knuffades över på kunderna så – vilket alltid är risken – borde det bli bättre i längden. För så här kan vi inte ha det längre.