Mobilproblem som kvarstår

Mobiltelefoner klarar allt fler konster och friheten från tid och rum har blivit reell verklighet. Istället för att se Rapport klockan 19.30 i TV-soffan ser jag det på bussen när det passar mig. Men problem finns det fortfarande, inte minst med krånglande mjukvara. Problemen är också till stor del mekaniska. Kontakterna till min telefon glappar och det är lätt att få repor på glaset, trots försiktighet. Jamen hur svårt kan det va…?

Och så har vi laddarna. Ett gytter, som gör det omöjligt att låna andras laddare i nödläge och skapar avfallsproblem. Förra året kom äntligen en standard för mobilladdare, efter hot från EU-kommissionen. De flesta stora står bakom den (dock ej Apple/Iphone). Men micro-USB, som kontakten till telefonen heter, är påfallande bräcklig. Så det går långsamt framåt, men massor återstår.

Bojkott – inte så lätt

Det är lätt att i vredens stund bestämma dig för att bojkotta varor från ett visst land. Att visa sin konsumentmakt. Mot till exempel Israel. Men i praktiken är det inte så lätt. Detta eftersom ursprungsmärkningen fungerar så dåligt.

Ursprungsmärkning är viktig för att kunna välja – av kvalitets- eller djurskyddsskäl eller som en politisk markering, ett stöd för det egna landet. Men också för att välja bort.

En av de mer omfattande och framgångsrika bojkotterna gällde franska viner och gjordes i protest mot återupptagna provsprängningar av atombomber. Men för viner är det enkelt, ursprunget är ju så att säga själva grejen med vin. För frukt, grönt och även köttvaror kan det vara mycket svårare. Och inte minst gäller det sammansatta varor, alltså där en grönsak eller en köttdetalj ingår i en pizza, gryta eller soppa. Industri och handel har en benägenhet att hellre prata om ”producerat”, ”packat” eller nämna flera länder på samma förpackning. Jordbruksministern är inte heller något större stöd, eftersom han inte vill ha fler pålagor på småföretagen.

Ursprungsmärkning är något konsumenterna vill ha. Den kan bli mycket mycket bättre!!

Tack, Sverker & Co

Det var härligt och samtidigt lite vemodigt att se den timslånga Plus-finalen på TV ikväll. Till hösten börjar Plus, version 2, det vill säga utan Sverker. Egentligen är det otroligt att en västerbottnisk folkbildare kan få kultstatus i dessa tider av yta och styling. Men utan hans personlighet och patos hade nog  programmet inte blivit lika framgångsrikt. Det blir inte lätt att ta över efter en man som fått ett eget ord i Svenska Akademins ordlista (”sverka”). Så tack Sverker, tack redaktionen och tack SVT som haft förstånd att lägga programmet på attraktiva platser i TV-tablån. Plus har bidragit till ökad konsumentmakt, inte bara genom de fall som lyfts fram utan att de gett andra lurade människor kunskap och mod i barm. Men det har också satt konsumentjournalistiken tydligt på kartan. Vilket behövs. För alldeles för få tidningar, radio- och TV-kanaler satsar alldeles för lite på denna tydliga nytto- och underdog-journalistik. ”Vi har inte resurser” svarar man. Skitsnack, flytta folk från ekonomiredaktionerna. Mer konsument- och mindre direktörsperspektiv behövs. Lär av Plus. Och andra fyrbåkar, som Göteborgs-Posten och Råd & Rön. Och snälla SVT, fortsätt att satsa på ett starkt Plus som tar tydligt parti för konsumenterna, som förklarar och inspirerar. Det behövs, nu mer än någonsin.

Trööögt förbättra offentlig mat

Kunskap, kunskap, kunskap – där ligger bristen. Det var alla i panelen överens om på vår och LRF:s utfrågning om offentlig mat. Sedan gick det mer isär vad som borde göras åt grå och ointressant mat till barn, gamla och sjuka. Lagstiftning, riktade pengar, mer rebellisk inställning från skolköken var några av recepten.
Debatten är precis slut, den var livlig, engagerad och kunnig. Problemen är många och komplexa, det finns inget quick fix. Men kunskapslyft behövs, liksom tydligare politiska signaler och pengar. Vad som slår mig är hur den offentliga maten blivit ett fullskaleexperiment, som är trögt att korrigera. ”Cook and chill” skulle spara pengar och säkra hygienen – men skapade en massa nya problem. Varför blir det så ofta: ”Tänkte inte på det?”. Var fanns konsekvensanalysen? Debatten visade det ligger i luften att maten kan bli en het valfråga. Låt oss alla bidra till att det blir så.

Bättre mat åt barn och sjuka

Vi brukar kämpa för medvetna val av livsmedel, men det inskränker sig till vad du hittar på butikshyllorna. Varje dag serveras tre miljoner offentliga måltider, oftast åt äldre, sjuka och barn. Här finns inget utrymme för konsumentmakt och medvetna val, istället får man hoppas att kommunen eller landstinget ställer miljö-, etik, djurskydd eller hälsokrav. Vilket de alltför sällan gör. Vilket är skandal. Möjligheterna finns, men det brister i kunskap och engagemang. Nu är det val och då har Sveriges Konsumenter och LRF gemensamt bestämt sig för att ställa politikerna mot väggen i denna fråga. Det sker på onsdag klockan 14-16. Välkommen du också. Här kan du läsa inbjudan och Sveriges Konsumenters valplattform med krav i denna viktiga fråga.

Krångelfritt – äntligen

Det är skillnad mellan att ha rätt och att rätt som konsument. Ändå lever vi i Sverige som har ett ovanligt fiffigt system för att pröva tvister med hantverkare, bilverkstäder, mobilsäljare, resebyråer etc. Det är myndigheten Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som ska pröva billigt, snabbt och rättssäkert och som förhoppningsvis får efterföljande i hela EU. Tre av fyra företagare följer deras rekommendationer, än mer blir det i och med Råd & Röns svarta lista.

Härom dagen var ARN:s chef på besök på vårt kontor och berättade då bland annat om deras språkreform. Besluten är fortfarande avfattade på onödig krånglig svenska, som i värsta fall varken konsument eller företagare förstår. Några exempel: ”vunnit bifall”, ”bestritt yrkandet” ”åtgärda bristen”, ”åsamkats skada”. Lika väl som man som konsument har rätt till begripliga avtalsvillkor har man rätt till myndighetsbeslut som inte kräver högskolepoäng i juridik. Så kör hårt, ARN!

Självmål, Tele 2

Folkets vrede håller på att drabba Tele 2. Mobiloperatören har inte haft ordning på sin teknik och har därmed tagit för lite betalt av 100 000-tals kunder. Nu kommer efterdebiteringar som obehagliga överraskningar för många, ibland  på tusenlappar. Lagligen har Tele 2 rätt att få betalt, även om de schabblat. Men det minsta man kan begära är att erbjuda en avbetalningsplan, det gör elbolagen. Med tanke på att detta orsakar kunderna extra besvär borde de också vara generösa med rabatter. Kanske till och med rabatt på alltihop, med tanke på vilken badwill de får. På Facebook växer aktionsgruppen i denna fråga snabbt och Tele 2 håller på att bli varse att konsumentmakten, tack vare de sociala medierna, numera är urstark. Det gynnar konsumenterna. Och i detta fall konkurrenterna.

Bravo, Uppdrag granskning

Uppdrag granskning på SVT har nu levererat två utmärkta reportage som visat hur staten – vi skattebetalare – skottat in miljarder i två branscher, varav en hel del kan ifrågasättas. Det ena gäller bankerna, som under finanskrisen emottog enorma stöd och garantier – och samtidigt gav chefer bakom missgreppen svindlande avgångsvederlag och fortsatte med frikostiga bonusar. Det andra gäller elbranschen, där systemet med elcertifikat uppenbarligen missbrukats så att de stora bolagen kunnat få täckning för investeringar med tveksamt värde för miljön. Se gärna programmen på SVT Play. Granskningen av bankerna lär för övrigt fortsätta. Bravo! Det paradoxala är att regeringen så lättvindigt är så generösa mot ett näringsliv som borde kunna stå på egna ben i kraft av sina resurser. Men samtidigt satsar kaffepengar på konsumentpolitiken – alltså att bidra till att få starka och medvetna konsumenter som gör att marknaden fungerar som den ska.

Se upp med närproducerat

Intresset för närodlat och närproducerat växer. Det är bra att konsumenter vill stödja småskalig produktion i bygden, men det finns två problem med begreppen. Det första är att det inte finns någon tydlig definition. Vad är ”nära”? Hur många mil? Och betyder närproducerat med automatik att det är småbrukare och mer hantverksmässig produktion. Svaret är nej. I princip kan det vara en jättefabrik på medeldistans, kanske med insatsvaror från andra sidan jorden.

Det andra problemet gäller sammanblandningen mellan ekologiskt och miljövänligt å ena sidan och närproducerat å den andra. Det är inte samma sak, även om många tycks tro det. Dels saknas definitionen av närproducerat, till skillnad från ekologiskt. Dels är transporterna faktiskt ofta en liten del av den totala miljöbelastningen. Fokus på närproducerat riskerar det att minska intresset för mera tydliga miljöalternativ. Och det är inte bra.

Sluta mörka om nanotekniken

Idag har konsumentorganisationer från Europas alla hörn mötts för att diskutera aktuella konsumentfrågor på BEUC:s generalförsamling i Ljubljana. Hit har också konsumentkomissionären, maltesaren John Dalli sökt sig. Hans tal var vagt och förutsägbart, men han försäkrade att starka konsumenter ska vara drivkraften i inre marknaden.  Men först när det gällde nanoteknik blev det riktig glöd i rösten. ”Vi ska dubbla ansträngningarna att utreda riskerna med nanoteknik, men här finns en överdriven rädsla för denna nya lovande teknik.” sa han.
Kommentar: Bra att dubbla ansträngningarna men orsaken till oron ska inte läggas på konsumenterna, den beror på att industrin mörkar och inte berättar vad de håller på med och vad produkterna innehåller. Nano håller på att bli en jättefråga, tekniken har många fördelar men vi måste ha kartlagt riskerna ordentligt.