Bäva, ännu mer TV-reklam

Sommaren har knappast, åtminstone inte för mig, lockat så mycket till innesittande och TV-tittande. Men när väl TV-hösten drar igång kommer vi att märka en del förändringar i rutan. Av tveksamt värde för oss konsumenter. På söndag träder nämligen den nya Radio- och TV-lagen i kraft. Därmed kan kanalerna sända så mycket reklam de vill och lagen öppnar också upp för nya ”kreativa” produktplaceringar (detta hoppas i alla fall reklambranschen, vilket är ett oroväckande tecken – ”kreativt” brukar betyda mer och mer svåridentifierbar reklam). Visst behövs reklampengar för allt utom public service, men nånstans måste det finnas en gräns och nånstans måste man ta in ett konsumentperspektiv. Många med mig är hjärtligt trötta på exempelvis fyrans långa och allt fler reklamavbrott, som gör en ordinär nittiominutersrulle nästan tre timmar lång. Man hinner knappt hämta sig och komma in i handlingen efter ett avbrott innan Mediamarkt eller Tele2 dundrar in i vardagsrummet med exakt samma fjanterier som innan.

Det blir intressant att följa utvecklingen, hur mycket de kommersiella TV-kanalerna vågar öka reklamtiden ytterligare innan flertalet tittare definitivt tröttnar. Bättre för oss konsumenter blir det i alla fall inte.

Miljöpartiet satsar på maten

Miljöpartiet är sist ut i Almedalen, men när det gäller pengar till konsumentpolitiken ligger de i täten. Mer till verk, organisationer ska det bli men också till konsumentvägledning (även om de inte vill göra den obligatorisk). Mat och miljö förekommer också allt oftare i tal och utspel. De vill ha momsfrihet för ekologisk mat, vilket torde vara unikt. Samma sak med byggstopp för externa köpcenter. De har däremot aktivt valt att avstå från samlat konsumentpolitiskt program. Istället finns en övergripande motion från 2007 och lite här, lite där på webben. Av valprogrammets 36 handlar ett fåtal om konsumentfrågor, ett om ”Den goda maten” och ett om ”Jordbruk med hänsyn till djuren”.  Om maten blir en ”bubblare” i den fortsatta valrörelsen, som vissa tror, så kommer miljöpartiet att kasta sig in i den diskussionen med liv och lust.

Det är ganska svårt att mäta partiernas reella intresse för konsumentfrågorna, det har min genomgång av de olika partierna på bloggen visat. Det är förstås ännu svårare att förutse vad ett parti faktiskt kommer att göra i regeringsställning. Inget blocken har ett gemensamt program för vad de vill göra för oss nio miljoner konsumenter. Men blir det rödgrönt efter valet kommer högst sannolikt miljöpartiet att ta hand om en hel del av frågorna. Indikatorer finns i program och utspel. Men också av en sån sak som att miljöpartiet efter valsegern i Stockholms stad 2002 drev igenom en rejäl satsning på kommunal konsumentvägledning, med egen nämnd och egen förvaltning.

Kristet budskap till konsumenterna

Göran Hägglund var den enda partiledare som själv svarade på vårt upprop till partierna i början av året om konsumentpolitiska program. Han lovade där att ”ta vara på” konsumentpolitiska frågor och att komma med utspel. Så många sådana har vi nu inte sett. Kristdemokraterna har liknande syn som alliansbröderna på detta område, frihet och eget ansvar, vilket också betonades på debatten i onsdags i Almedalen. Det vill säga tron på att det mesta går av sig själv om man bara informerar konsumenterna och har bra märkningar. Konkurrens är också ett honnörsord och de vill ha mer avskräckande straff för kartellbildning. Men på vissa ställen sticker Hägglunds parti ut: Etiken i konsumentpolitiken. Det innebär skarpa krav på djurskydd och en mer restriktiv hållning mot GMO-grödor. Inte dumt alls. Vi får se vad de kan och vill genomdriva i verkligheten om de får chansen.

Sossarna håller oss på halster

Nej, inte ännu. Det är svaret från socialdemokraterna på frågan om konsumentpolitiskt program. Vi väntar med spänning på vad ”inte ännu” innebär. Statsministerkandidaten Mona Sahlin har just pratat klart i Almedalen, men svaret kom inte just där. Vi får tolka den framtida inriktningen genom svaren på gårdagens utfrågning här i Visby, svaren på hemsidan – och genom att blicka bakåt. Socialdemokraterna har haft ministerposten åtskilliga varv, oftast i rollen som civil- eller jordbruksminister . Senast var det Ann-Christine Nykvist som det sista året av sin ministerperiod kallade sig ”matminister”, en titel som är klart mer tilltalande än jordbruksminister. Satsningen i pengar har dock varit ungefär lika stor – eller liten – vare sig det varit röda eller blå regeringar. Inget har sagts om någon jättesatsning framöver. Deklarationerna på hemsidan är ganska allmänna, ”ett starkt konsumentverk” och ”en stark konsumentrörelse” torde de flesta kunna ställa sig bakom. Men betyder det en förstärkning..? Vi kan bara hoppas.

Det finns en ideologisk skillnad mellan blocken – mer samhällsansvar för de rödgröna och mer egenansvar hos alliansens partier. Debatten igår mellan de sju partierna visade också att det finns en hel del samsyn – till exempel gäller vad som behöver göras mot överskuldsättning (möjligen med undantag av moderaterna). Man vill öka konkurrensen mellan bankerna, satsa mer på ekologisk produktion, de kommer med ett helt eget förslag är en priskommission för ”belysa tillsyns-, konkurrens- och prissättningsfrågor”. Intressant. Men vad betyder det, mer än vad som redan idag görs av myndigheter.

Alltså: Många intressanta förslag men också många frågetecken. En hyfsat kvalificerad gissning är att i en regering kommer socialdemokraterna att överlåta konsumentfrågorna åt miljöpartiet. Eller möjligen vänsterpartiet.

Centern vill – men kan de?

Hej konsument! Så lyder den käcka rubriken på centerpartiets konsumentprogram från 2006. Centern har haft huvudansvaret för livsmedlen genom Eskil Erlandsson och därmed goda möjligheter att genomföra sina idéer. Programmet är bra, fler idéer, som Richterskala vid matlarm, har lånats av oss och det är vi självfallet glada för. De ville ha utökad konsumentkunskap i skolan och de vill ha stärkt konsumentskydd för offentliga tjänster. Ändå är Erlandsson en besvikelse, eftersom han inte verkar ha kämpat för programmet alls och har ett så utpräglat företagsperspektiv. Det första han gjorde var att stoppa ett försök med ”smileys” på livsmedelsbutiker och restauranger. Och att motsätta sig krav på obligatorisk ursprungsmärkning.

Vad vill då centern framöver? Ja, ungefär samma saker om man ska tro deras hemsida. Det låter till stora delar bra, även om det till och med under rubriken Konsumentpolitik står: ”Det är viktigt att små företag får tillgång till enkla och billiga märkningar.” En tydlig brasklapp och fingervisning.  Frågan som en väljare bör ställa sig är: Om de inte levererat  sina konsumentlöftenpå fyra år, vad säger att de gör det kommande år?

Idag har vi vår konsumentpolitiska utfrågning – den enda i sitt slag i Almedalen. Välkommen om du är på plats, 13.15 i Fornsalens kafé. Då ska vi pressa såväl centern som de andra partierna på vad de verkligen vill – och om de tror att de kan.

Folkpartiet har haft chansen

Folkpartiets dag i Almedalen. Partiet har världens chans att forma konsumentpolitiken under de senaste fyra åren eftersom Nyamko Sabuni faktiskt varit konsumentminister. Har de tagit vara på den möjligheten? Nja, knappast. Krafttag mot SMS-lån (fast sent) och försvar för TV-reklamförbud för barn är några av meriterna, men man kan inte säga att de precis profilerat sig som ett konsumentparti, ministern har talat mycket, mycket mer om integration och jämställdhet.  Och Jan Björklund har som utbildningsminister kunnat lyfta hem- och konsumentkunskapen i skolan, men vågade eller ville inte röra i timsfördelningen. Obegripligt!

Vid förra valet hade folkpartiet ett relativt brett konsumentpolitiskt program. De lovade bland annat ökade resurser, något som inte genomförts. Något program har inte lanserats detta år, men en del går att läsa på deras hemsida, där de faktiskt har en egen avdelning för konsumentpolitik (vilket inte alla har). I liberal anda talar de mycket om konsumentens ansvar och möjligheter att göra aktiva val men vill ha skärpt lagstiftning på vissa områden – skuldsanering, skydd för kontokortshavare och möjlighet att reklamera offentliga tjänster. Så det finns en hel del bra förslag. Frågan är om viljan och möjligheten finns att kämpa för dem i en eventuell kommande borgerlig regering.

”Konsumtionsfrid” vänsterns motto

Från moderaterna till vänsterpartiet är steget långt. Inte minst konsumentpolitiskt. Efter Reinfeldt är det idag Ohlys dag här i Almedalen. Något konsumentpolitiskt handlingsprogram har (heller) inte vänstern, utan man hänvisar till en bred riksdagsmotion med fokus på tre områden: Reklam, konsumentvägledning och överskuldsättning. Vänstern satsar på mer tvång för företagen och kräver skärpt lagstiftning mot bland annat reklam till barn och könsdiskriminerande reklam. Man talar om att skapa ”konsumtionsfrid i sitt hem”, alltså en ganska annorlunda syn på företagen än alliansen. Man vill också satsa på en jämställdhetsmärkning (tilltalande tanke, men hur många märken klarar vi av..?). Paradfrågan är obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Att vägledningen behöver stärkas kraftigt är det ingen tvekan om, men det räcker inte med att det finns, det är fråga om hur, om kvalitet och kompetens. Exemplet Finland visar att obligatorium inte automatiskt löser problemen.

Vad de inte talar så mycket om är konsumentskyddet vid omreglerade tjänster, till exempel vården och skolan.  Här finns ett tydligt ”dike” högerut i synen på att konkurrensutsätta skola, vård och omsorg. På vår enkät svarar man att det är viktigt att ha kännedom om konsumenträttigheterna, inte om de är bra eller dåliga.

Vi får se vad Ohly tar upp i talet ikväll. Tipset är välfärd. Kanske konsumentfrågor.

Moderat konsumentpolitik – finns den?

Hur ser den moderata konsumentpolitiken ut? Det är en bra fråga. Området har mer eller mindre av tradition varit en vit fläck på den moderata politiska kartan. När vi genom åren försökt få en talesman till en politisk debatt i våra frågor har moderaterna ofta haft påtagligt svårt att ta fram ett namn. Grundsynen har, hårddraget, varit: Marknadskrafterna klarar jobbet, samhälleligt stöd ska minimeras, näringslivet ska inte belastas med tvång, nej frivillighet och självsanering är mottona.

Moderaterna är först ut som parti årets Almedalenvecka. Klockan 19 ikväll talar Fredrik Reinfeldt. Det blir säkert ett intressant tal, men sannolikt kliniskt rent från konsumentfrågor. Så var står de då i år? Ja, inför vår egen utfrågning i Visby på onsdag har vi scannat partiernas hemsidor. Hos det största borgerliga partiet är det mycket magert. Frånsett en rapport om mat och miljö. Den är ett steg framåt, den första i sitt slag. Tilltalande intentioner, visst. men väldigt allmänt hållet – inga löften, inga ökade resurser, ingen skäpt lagstiftning om man undantar djurtransporterna. Kunskap och märkning är lösningarna. Och poängteras det ”Regelkrånglet för matföretagare ska fortsätta minska”, vilket säger något om var perspektivet ligger. Tonen går igen i vår egen enkät. Vi får se om vi får fler svar på onsdag – på Almedalens enda konsumentpolitiska utfrågning.

I morgon är det vänsterpartiets dag. Jag återkommer till deras konsumentpolitik då.

Om bankers arrogans

Om orättvisor är lätt att fundera kring, här när jag sitter i ett svalt sammanträdesrum i Bryssel och deltar i styrelsemöte i BEUC, det europeiska ”konsumentparaplyet”. De som lobbar för konsumenterna här i stan är dryga 30. De som lobbar för olika delar av näringslivet är många tusen. Och de har mycket högre lön och mycket större resurser att göra utredningar och betala forskare för ”rätt” resultat.

Utomhus är det lika hett som de strider och kraftmätningar som ständigt pågår. Vi har idag fått en rapport om ett möte med de europeiska bankernas företrädare. Arrogansen och fientligheten mot de få konsumentföreträdarna var så stor att till och med kommissionärer säger sig vara chockade.  Man kan tycka att den finansiella krisen skulle ingjutit en smula ödmjukhet hos dem som hanterar våra pengar, men så icke. Bankerna spelar i en egen division i resurser och brist på konsumentperspektiv, men bönder och livsmedelsindustri brädar också konsumentsidan hundra gånger om eller så. Det talas mycket om konsumentmakt i dessa dagar, men detta är också ett fält på där konsumentmakten behöver stärkas. BEUC representerar ju trots allt en halv miljard EU-medborgare som också är konsumenter.

Och på söndag börjar Almedalsveckan. Det är vad den här bloggen kommer att handla om kommande vecka. På plats kommer jag och mina kollegor att följa hur konsumentfrågorna hanteras av partierna. Så häng med!

Halvhjärtat om ekokläder

Ni kan mycket bättre!! Det är uppmaningen till H&M, Lindex, KappAhl och de andra stora klädkedjorna efter vår rapport ”Gröna trådar”, som släpps idag. Efter 24 butiksbesök är sanningen att man får leta efter miljöplaggen, att personalen knappt kan svara på en enda fråga och att märkningen mest är förvirrande. Våra kläder är rena kemikaliebomberna, det går att göra mycket, mycket mer. Det är en fråga om att ta ansvar, att gå före, att inte gömma sig bakom ett bekvämt ”det finns ingen efterfrågan”. Klädkedjorna borde kunna ställa ännu strängare miljökrav på sina leverantörer och exponera sin miljökläder mycket mer än idag. Visst, det görs en del och det är inte lätt att kontrollera alla led till den lilla underleverantören i Bangladesh. Men bristerna är stora. De satsningar som görs funkar inte hela vägen fram till skyltfönstret, annonsen och Frida, 18 år, i kassan. Till och med på webben är informationen ofta knapphändig och svår att finna. Kort sagt: Det känns halvhjärtat. Ibland inte ens det. Dressman var en kedja som inte ens var värd att undersöka på grund av obefintligt utbud.
Men frågan är egentligen större än så. Klädbranschen, speciellt de stora kedjorna som finns i varenda köpcentrum, håller envist fast vid en köp-slit-släng-mentalitet. De pumpar ut billiga toppar och t-shirts för några tior, med ivrigt uppmuntrande annonser som stöd. Med påföljden att vi shoppar vi kläder som lösgodis. Vem får betala priset för det lågpriset, tror ni? Nej, den vägen är inte hållbar. Det handlar inte bara om ekologisk bomull och nya, miljöanpassade material utan även om kvalitet, om kläder som är hållbara i betydelsen slitstarka. Kvantitet istället för kvalitet. Köp en t-shirt som håller tre år istället för en varannan månad, som sedan blir putstrasor. Men det kanske inte klädkedjorna är intresserade av…
Intresserade är i alla fall konsumenterna. På kort tid har vår Facebook-grupp ”Gröna trådar NU” fått en rejäl tillströmning. Gå med du också.