Författararkiv: jan.bertoft

Kommuner begår lagbrott

Publicerat av
Svara

Varje kommun måste ha  budget- och skuldrådgivare, det står i lagen. Dessa tjänstemän är vardagshjältar som gör ett hästjobb för att få människor på rätt köl, vilket sparar en massa pengar åt samhället. Men märkligt nog är det flera kommuner som struntar i detta. Jo, du läste rätt, de struntar i en obligatorisk verksamhet. Det gäller Emmaboda, Karlsborg, Ljusnarsberg, Ragunda, Örkelljunga och Örnsköldsvik. Och vad bli straffet? Förutom uthungring i media har det ännu inte blivit så mycket mer än ett argt brev från Konsumentverket. Det skulle behövas betydligt hårdare tag.
Förutom att det saknas på flera håll är väntetiderna för drabbade invånare fortfarande orimligt långa. Både Sveriges Konsumenter och Konsumentverket har krävt en maximal väntetid till första mötet på max fyra veckor. Vi har krävs det i vår valplattform, som vi fortsätter att banka i skallen på politiker som förtjänar det.
Konsumentverkets nya rapport från nu i veckan visar att längsta väntetiden är 40 veckor. 113 kommuner kan inte erbjuda hjälp inom en månad. Det går 43 000 invånare på en heltidsanställd budget- och skuldrådgivare. Det är mycket, mycket dystert.

Konsumentdagar i moll

Publicerat av
Svara

Sitter just nu på tåget, på väg mot årets Konsumentdagar i värmländska Sunne. Det är alltid lika roligt att träffa alla engagerade, kunniga människor som dagligen jobbar för att lösa konsumenters problem. I eftermiddag är det ”höjdarna” som ska prata – konsumentminister Birgitta Ohlsson (som först skulle komma, därefter kallades till ett EU-möte men sedan ändrade sig igen och kom ändå) samt cheferna för Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Även om återseendet på dessa årliga sammankomster brukar präglas av glädje så lär det bli en tydlig mollklang i år. Antalet vägledare fortsätter minska, och fortfarande har 66 kommuner knappt någon vägledning alls (se vårt utspel idag). Det ska bli intressant att se vad höjdarna, framför allt ministern, tänker säga om det – förutom att det är olyckligt och att verksamheten är viktig…

Lättare få skuldsanering

Publicerat av
Svara

I veckan klubbades nya skuldsaneringslagen igenom i riksdagen. Äntligen. Det skedde trots moderaternas envisa – och obegripliga – motstånd. Nu blir det enklare att få skuldsanering och därmed kan man säga att en av Sveriges Konsumenters krav i 2010 års valplattform i alla fall delvis är uppfyllt. Jag har följt skuldsaneringslagens vandring ända sedan 90-talet. Då som nu finns det någon sorts uppfattning hos vissa att det skulle uppmuntra till lättjefullt leverne att man någon gång kunde bli kvitt sina skulder utan att betala igen precis varenda krona. Fråga vilken budget- och skuldrådgivare eller kronofogde som heelst: Så är det inte. Att sanera sina skulder – för dem som faktiskt passerar nålsögat att få sin ansökan beviljad – är en plågsam ökenvandring. Inte nåt quick fix eller easy way out, utan ett flerårigt helvete.

Återstår gör nu ett av de viktigaste kraven – förkortning av ökenvandringen från fem till tre år.

Det är riktigt att man som individ har ett oerhört stort personligt ansvar, det är rätt att det ska vara svårt att faktiskt  få skuldsanering. Men det ska vara möjligt att slippa ur det livslånga ”ekonomiska fängelse” som överskuldsättning annars skulle innebära. Särskilt som en ekononisk krasch ofta utlöses av en skilsmässa, arbetslöshet eller liknande. Har man begått ett kriminellt brott så har man ju sonat sina brott efter böter eller några år i fängelse. Då måste det vara möjligt även för överskuldsatta. Så nu väntar vi bara på uppfyllnad av ytterligare ett av Sveriges Konsumenters valkrav: Högst en månads väntetid på ett första möte hos kommunernas budget- och skuldrådgivare.

100 vägledare bort – jättesvek!

Publicerat av
Svara

Konsumentvägledare gör ett jättejobb runt landet för att lösa tvister och sprida kunskap i konsumentfrågor. Ändå blir de bara färre och färre. 2003 var det 230 årsarbetskrafter. I årets rapport från Konsumentverket är de 100 färre – 130 årsarbetskrafter. Det är ytterligt oroväckande och i grunden en skandal. Eftersom detta sker när det blir allt knepigare att ta för sig som konsument. Trixiga teleabonnemang, luriga hantverkare och val på en massa nya områden gör att det krävs tid och kunskaper att både stå emot skojare och välja klokt.
Antalet kommuner med konsumentvägledning är ungefär konstant, till och med en liten ökning med några små kommuner som Vimmerby och Pajala. Men trots ljusglimtarna det blir det alltså mer och mer urvattnat. Förra året gjorde vi en översyn av de som ändå hade konsumentvägledning, fast bara lite, lite. 80 kommuner hamnade under vår och Konsumentvägledarnas förenings “skamgräns”. Hur det blir i år kommer vi att redovisa nästa vecka.
Ett av problemen att det är så lite konsumentvägledning. Ett annat att det är så olika. Det är helt enkelt orättvist. Att få hjälp med sina problem och kanske spara tiotusentals kronor – det är en fråga om du har oturen att bo i Leksand eller turen att bo i Storuman. Den första har ingen vägledning, den andra tio minuter per invånare och år, vilket är Sverigerekord. Men innan kräftgången har gått alltför långt så behöver alltihop ses över. Vilket är ett förslag från förra året från Konsumentverket. Gör en ordentlig, statlig utredning, tillsätt den snabbt, låt den få fria händer och sätt en kort deadline. Så här kan det inte fortsätta!

Blåögt om marknadskrafter

Publicerat av
Svara

Blev det som vi tänkt oss? Det är en av de retoriska frågorna som hänger sig kvar från Håkan Juholts linjetal i förmiddags. Det handlade om marknader som konkurrensutsatts, där vi gått från att vara medborgare till att vara kunder. Juholt ägnade mycket kraft åt marknadskrafterna, åt de avregleringar som vi upplevt de senaste decennierna. Han poängterade att han inte var emot privata alternativ, men det var följderna han ifrågasatte. Apoteken till exempel. ”Höga överpriser på apoteken förvandlas till miljonvinster i skatteparadis”. Eller elmarknaden, som fortfarande efter femton år levererar ytterst lite konsumentnytta. Just där fylldes för övrigt Juholts röst av vrede: Han ville ha mycket tuffare kontroll av elbolagen. ”Och där tänker vi agera”. Ska bli spännande att se hur.

Det är ett faktum att vi gått från att vara medborgare till att vara kunder på allt fler områden. Men om vi ställer Juholts fråga ”Blev det som vi tänkt oss?”, så tror jag att många svarar NEEEEJ. På båda sidorna blockgränsen. I alla fall om man menar FÖR KONSUMENTERNA. Och det är ju ändå för vår skull som man avreglerar marknader. Vad lära vi oss av detta? Jo, just det som Sveriges Konsumenter tjatat om ända sedan organisationen föddes: Ska man avreglera och konkurrensutsätta så kan man inte bara köra igång fullskaleexperimentet. Man måste göra en ordentlig konsekvensanalys först. Här har det brustit och brister fortfarande. Det är häpnadsväckande att de faktiska konsekvenserna på ekonomi, tillgänglighet, utbud och annat centralt för dig och mig och alla andra konsumenter blir så mycket av gissningslek och så lite av professionell, vetenskaplig analys. Blåögt, det är vad det är.

Hallå! Varför glöms kvinnorna?

Publicerat av
Svara

Hälften av alla människor är kvinnor. Det kan man inte tro när man ser annonsering, tittar på produktinformation, ser utbud och hör säljsnacket i stora delar av handeln. Och läser bruksanvisningar. Jag är visserligen man men det är ju rätt uppenbart att det finns mycket kvar att göra, vilket är värt att uppmärksamma idag på kvinnodagen. Ta hemelektronikbranschen eller byggvaruhusen – hur tänker de när det gäller målgruppen kvinnor?? Inte alls, tror jag. Exponeringen, informationen – rätt mycket är mer avskräckande än lockande för kvinnor. Jag har inga belägg för det men jag tror jag gissar rätt om jag säger att en överväldigande majoritet av säljarna på Siba, OnOff, BauHaus och deras konkurrenter är män.

Det korkade är ju att de missar en massa kunder genom traditionellt, stereotypt tänkande. Skärpning! Jag vet många i min närhet, varav en hel del råkar vara kvinnor, som har dåligt självförtroende när det gäller teknik (”äh, jag begriper ju inte det där…”). Vad gör handel och tillverkare  för att ändra på det? Inte mycket. Det finns en särskild tekniksajt för kvinnor som heter Lilla gumman (fyndigt namn!) som kan rekommenderas och som försöker förklara hur det funkar – egentligen. Att titta på den är att bli otäckt varse om hur långt vi har kvar.

Och eftersom det är kvinnodagen – varför är reklamen ännu är 2011 så förbannat könsstereotyp? Titta bara på leksaksreklamen. Suck. Ett jämställt samhälle är en fråga om logik och rättvisa och hållbar utveckling.

”Det är ingen som frågar…”

Publicerat av
Svara

”Det är ingen som frågar efter det.” Det är standardinvändningen från handel och industri mot förändringar. Speciellt om det handlar om social rättvisa och miljö. Det gäller mat. Det gäller hemelektronik. Det gäller leksaker, som härom dagen när jag föreläste på Leksaksbranschens dag. Mitt svar är: Att man inte frågar efter det där, i köpsituationen, är inte detsamma som att man inte skulle köpa om det fanns möjlighet. Tänk er detta: Du vet att nallen eller bilen där i hyllan kanske framställs under omänskliga förhållanden. Du skulle egentligen vilja vara säker på att just den är människo- och miljövänligt tillverkad, där borta i Kina. Men steget därifrån till att fråga – det är långt. Med en tonårig expedit i kassan, som troligen inte har en susning. Med ungarna hängarna i hasorna. Med en växande kö bakom. Och ont om tid…

Det finns ett rejält publiktryck för miljö och etik, det märker vi på Sveriges Konsumenter och det visar sig tydligt på att till exempel KRAV-märkt mat inte räcker för att motsvara efterfrågan. Men brist på klar information och klara kriterier tillsammans med exponering och annonsering som inte visar på alternativen är höga barriärer mot en förändring. Vad det handlar om är att göra det lätt att göra rätt. Det blir det exempelvis om det finns etiska alternativ väl synliga. Det blir det om butiken i sig går i god för att de inte säljer nåt annat än schyssta grejer. Att man sätter sitt varumärke i pant på att man tar ansvar hela vägen till plantagen eller fabriken. Det ni – ICA, Toys R’Us, Elgiganten och alla andra – där har ni en utmaning. Göm er inte bakom den tunna ursäkten att ingen uttryckligen frågar. Skyll inte heller på att kunderna bara bryr sig om priset. I en debatt med ICA-chefen Anders Svensson härom veckan hänvisade han till att ”alla våra undersökningar” visar att priset kommer först. Jo, det gör det ju säkert. Men vad kommer tvåa och trea på listan för kunderna? Det är också viktigt, och värt att ta fasta på. Får man dessutom en uppmuntran att tänka på nåt annat än priset så finns det hopp om en mer hållbar utveckling…

Schyssta leksaker är lönsamt

Publicerat av
Svara

Varje unge lär har sisådär 500 prylar i sitt rum. Om jag tittar i familjens egen barnkammare stämmer nog det, även om tappra försök ibland görs att decimera kramdjur, spel och pysselset. Nu tycker inte leksaksbranschen att det här räcker, de skulle vilja lansera en ”andra julafton” för att få fart på försäljningen. Så har skett i Tyskland, där Barnens dag har återinförts. Till glädje för leksakshandlare och barn men inte nödvändigtvis för föräldrarna.

Detta har jag lärt mig på Leksaksbranschens dag, som jag var inbjuden till idag. Dock var det tyska inslaget ett undantag från hela dagens tema, som faktiskt var mänskliga rättigheter och säkerhet. Schyssta, säkra leksaker var mottot och det hedrar dem. Och viktigt med tanke på att fyra av fem leksaker kommer från – just det – Kina. Sveriges Konsumenter deltog härom året i ett stort projekt som visade att det fanns stora brister i arbetsmiljön i Kina och att det var si och så med leksaksjättarnas etikarbete. Det finns fortfarande stora brister, men det rör sig långsamt framåt. Lite väl långsamt, kan jag dock tycka. I alla fall fick jag möjlighet att prata för denna hundrahövdade församling av leksakstillverkare- och handlare och ingjöt då hur svårt det är för en vanlig konsument att handla etiskt. Det finns ingen märkning, personalen vet (oftast) inget om arbetsförhållandena vid tillverkningen, det finns inga etiska alternativ och försöker man hitta information på webben så är det mest luddiga utfästelser. Men de vittnade ändå om att konsumenternas intresse ökade, vilket gladde mig och jag tyckte det fanns ett intresse för tesen att det måste vara lätt för konsumenterna att göra rätt. Och min slutbild med texten ”Socialt ansvar är en god affärsidé” möttes av en hel del nickanden. To be continued…

Upprörande bonusnonchalans

Publicerat av
Svara

Vilken annan bransch kan så uppenbart strunta i sin regler och myndigheter som finansföretagen? Idag kom en rapport från Finansinspektionen att mer än hälften av företagen struntar i bonusreglerna. Så här skriver myndigheten: ”Att felen i stor utsträckning rör bristande tillämpning är uppseendeväckande och pekar på en låg förståelse och insikt i branschen som helhet.” Starka ord för att komma från en annars tämligen försiktig myndighet. Nu ska detta ”utredas”. För mig är det obegripligt att man inte tar i betydligt mer merd hårdhandskarna direkt. Finansbranschen är exceptionell i lomhördhet, nonchalans och brist på markkontakt. Tittar man bakåt de senaste decennierna så kan man se korta perioder av kris, då sektorn kräver garantier och ingripande från samhället och där emellan långa perioder där man gör ofattbara vinster inte tycks bry sig om den debatt som rasar där ute i samhället. Peter Norman och Anders Borg – dags att gå från skarpa ord till skarp handling.

Hopplös jakt med nya avgifter

Publicerat av
Svara

När vi kan njuta av all världens musik och film var och när som helst uppstår nya bekymmer för dem som bevakar upphovsmännens- och -kvinnornas rättigheter. Teknikens raketfart gör att gamla betalningsmodeller snabbt blir föråldrade. En gång införde man en ”kassettskatt”, som idag tas ut på DVD- och CD-skivor samt mp3-spelare. Däremot tas den inte ut på mobiltelefoner, USB-minnen och hårddiskar, där mycket av allt nedladdat finns idag. Så vad göra? Jo, organisationen Copyswede försöker skugga utvecklingen genom avgifter just på dessa ”nya” lagringsmedier. De avser att köra igång redan 1 april och menar sig ha stöd i lagen. Det har lett till ett ramaskri – dels från elektronikbranschen, dels från många konsumenter. Särskilt som en extern hårddisk skulle kunna bli flera hundra kronor dyrare genom tilltaget. Så vad tycka om detta? Jo till att börja med: Självfallet ska upphovsrättshavarna ha betalt. Frågan är om detta är det smartaste sättet. Det nya tilltaget slår ganska vilt omkring sig – externa men inte interna hårddiskar, mp3-spelare men inte mobiltelefoner. Dessutom infinner sig frågan om det moraliskt riktiga i att ”dubbelbeskatta” alla dem som lagligen laddat ner betald musik på sin externa hårddisk, vars pris höjts med kanske 40 procent på grund av den nya avgiften. Ovanpå detta är det ju en högst temporär åtgärd. Streaming och molntjänster får allt större genomslag och avgifter på fysiska lagringsmedier kan snart bli ett slag i luften. Så de nya avgifterna känns – hur ska jag säga – en smula desperata.

Lästips: Sveriges Konsumenter har tillsammans med BEUC tagit fram digitala rättigheter.