Kategoriarkiv: Marknadsföring

Övergrepp mot barn

Publicerat av
Svara

Habbo och Stardoll är två sajter som skamlöst utnyttjar barns längtan efter uppskattning och gemenskap. Allt för att tjäna pengar. På Stardoll – en sajt för ”tjejer som älskar mode, shopping, inredning och att skaffa nya kompisar” – kommer ideligen uppmaningar till barnen att betala för att bli en Superstar, vilket ger nya möjligheter och status. Även om barnet tackar nej återkommer uppmaningarna envist. Stardoll skickar dessutom reklam-mail till barnen för att de ska köpa virtuella möbler (!). Habbo har samma grundtänk – själva inträdet är gratis men barnen lockas ständigt att betala för att få mer status, kompisar, prylar på nätet. Det är själva affärsidén.

Sånt här gör mig fruktansvärt upprörd. Att så försåtligt utnyttja barn för snöd vinning går långt bortanför anständighetens gräns och jag förstår uppriktigt talat inte hur man kan stå ut att arbeta på Habbo och Stardoll med såna affärsmetoder. Konsumentombudsmannen anser att det dessutom är olagligt, och har stämt de båda företagen. Applåder och visslingar, sätt åt dem!  Nu ska domstolen avgöra var lagens gränser går. Om det visar sig vara juridiskt tillåtet är det definitivt dags för en lagändring.

De här tilltagen visar på det sluttande plan vi befinner oss på när det gäller kommersiell påverkan mot barn. Barn är barn, utan våra erfarenheter och insikter om hur världen fungerar. De måste förskonas från sånt här skojeri, jag skulle faktiskt vilja kalla dem för övergrepp, som sker när de sitter i sina flick- och pojkrum och bara längtar efter att få vara en i gänget och ha lika många kompisar som alla de andra…

Skam med pyttetexter på livsmedelsförpackningar

Publicerat av
3

Vad står det egentligen på förpackningen? Det är troligen en av de allra vanligaste frågor vi konsumenter ställer oss i en livsmedelsaffär. Jag vill påstå att alla i det här landet då och då råkar ut att för att inte kunna läsa vad maten eller drycken innehåller. Själv är jag 53 år och har hyfsat god syn, men titt som tätt tvingas jag ge upp. Bokstäverna är för pyttiga,  kontrasten rena skämtet och typsnittet nästan medvetet valt för att försvåra läsningen. Dålig belysning i butiken gör det inte precis enklare.

Det är en fråga som följt mig och Sveriges Konsumenter genom många år. Som kan göra många i våra medlemsorganisationer fullständigt rasande och förtvivlade. Och egentligen är det helt otroligt. Vi VILL veta vad maten innehåller, vad den har för näringsvärden, hur den tillagas, var den kommer ifrån. Vi VILL göra medvetna val. Är av allergiker MÅSTE vi vara säkra på att slippa nötten, mjöl, mjölk… Ändå möts våra rättigheter av en förbluffande nochalans. Vi FÖRVÄGRAS denna information. Den döljs genom tafflig, pyttig text som bryter mot allt som man lär sig dag 1 på vilken typografiutbildnig som helst. Ofta staplas felen på varandra – liten text i långa rader med usel kontrast. Handel och industri tar inte sitt ansvar. De SVIKER konsumenterna genom att BLUNDA  för problemet. Ofta under förevändningen att ”det får inte plats”. Svar: Skitsnack, det får den visst. Om viljan finns. Ta bort lite bilder, minska antalet språk. Eller minska antalet tillsatser…

Sveriges Konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm tar nu tag i problemet genom kampanjen ”Större text, tack!”. Se hemsidan och debattartikeln t ex.hoppas att många konsumenter hänger på och hjälper oss att pressa handel och industri. För det här har pågått alldeles för länge. Det är en SKAM att vi så ofta får klara problem att ta reda på bland det det mest självklara – vad maten egentligen innehåller. Och det här drabbas inte bara dem somär synsvaga, det drabbar oss alla. Och ansvaret delas av flera. Inte minst reklambyåerna och designmakarna tillhör dem som verkar tycka att konsumentinformationen på förpackningen mest är i vägen. Livsmedelsverket skulle också kunna göra mycket mer för att driva frågan. Så skäms ni också!

Shopping – rena drogen

Publicerat av
Svara

Belöningssystem – det är sånt som finns i vår skalle och som ser till att vi får en kick när vi gör det som behövs för artens fortlevnad. Alltså när vi äter eller har sex. Det här systemet förstärks dramatiskt om vi tar droger, allt från khat till kokain. Men i sådana fall kommer också en baksmälla. Och kicken minskar i takt med att man bli beroende, man är tvungen att ta drogen för att må bra. Här på Konsumentdagarna i Sunne har vi precis hört forskaren Mia Ericson på Göteborgs universitet beskriva hur annat fungerar precis som med rena droger. Sådant som shopping och spel. Samma kickar, samma beroende, samma svårigheter att ta sig ur. Detta gäller ju i vårt köptokiga samhälle ganska många, men de rent  ”sjukligt shoppinggalna” finns och är fler än vi tror. Men ingen pratar om problemet, trots att att det finns rena vårdbehov här. Någonstans här finns ett ansvar – från allt till klädkedjor som annonserar till TV-serier som ”sex and the city”. Och till min glädje ser jag här en spirande debatt med frågan om meningen med livet verkligen är att shoppa. Allt från boken av kvinnan som avstod från att shoppa kläder ett helt år till fler och fler initiativ för att återanvända kläder. Utan att peka finger åt dem som gillar att ta en sväng i klädbutikerna så välkomnar jag fler röster och mer debatt om avigsidorna med vår shoppingskultur och mätt erkännande av att detta faktiskt kan vara en sjukdom. Som till exempel fem procent i USA har under sin livstid. Det är kanske inte så illa här, men kanske inte så långt därifrån. Och det är värt att diskutera!!!
En vägledare ställde den berättigade frågan om inte mobiltelefoni också kunde skapa drogliknande beroende. Svaret är JA. Vägledaren hade ställt frågor till ungdomar i kommunen: Vad gör du om du glömt mobilen hemma? Svaren visade att det skulle vara rena katastrofen. Värt även det att uppmärksamma.

Lok eller bakvagn?

Publicerat av
Svara

”Det finns ingen efterfrågan”. Har ni hört den förut? Ursäkten från handlare att de inte säljer en viss vara. Eller vägrar satsa seriöst på sånt som är skonsamt mot miljön eller mot människor i produktionen. Veckans tema har varit handelns ansvar för hållbar utveckling. Det råkade bli så att tre möten med ”tunga” företrädare för handeln denna vecka till stor del handlade om miljö och socialt ansvar. Frågan är om handeln ska vara loket i en hållbar utveckling. Eller en passiv bakvagn, som bara hänger med, en part som försiktigt inväntar ett tryck från konsumenterna. Hittills har de passat, sällan haft modet att utmana traditionella uppfattningar om vad som säljer. Inte vågat gå före, själva driva utvecklingen. Men i resonemangen denna vecka har jag hört mer än tidigare att man faktiskt inser sitt ansvar. Att man faktiskt kan använda sin förmåga att sälja till att sälja in etik – också. Ansvarsfull konsumtion. Att slit och släng och prisfokus faktiskt delvis är deras eget fel, eftersom det är vad deras egen reklam basunerar ut. Att ansvar till och med kan vara en konkurrensfördel, oavsett bransch.
Det är långt till en verklig förändring. Det har hänt för lite hittills. Det går långsamt, detta är en supertanker. Och det finns alltid stora risker för ”greenwash”, alltså bedrägliga fasader hos företagen. Julhandeln inger inte precis någon större förhoppningsvis, med sin traditionella, sanslösa prylhysteri (läs nyhetsbrevets ledare denna vecka). Men det finns en rörelse där ute. Nån sorts långsamt uppvaknande. Nu ska bara fler ruskas om, fatta galoppen. Och farten måste öka. För än så länge bidrar handeln knappt alls till hållbar utveckling.

Julefrid – jo, tjena…

Publicerat av
Svara

Har gjort två korta studiebesök i Stockholms city – i fredags och idag på första advent. Kan konstatera att allt är som vanligt. Trängseln. De trötta blickarna. Anhopningen av kassar som gör alla människor till meterbreda ekipage. Ändå har det bara börjat. Handeln räknar med en ny rekordjul och säljjippot som går under benämnigen ”årets julklapp” är ännu en teknikpryl. Var och en av oss förväntas lägga 1600 kronor mer än en vanlig månad på shopping. Jag brukar akta mig för att moralisera över köpvanor, men måste ändå få fråga: Vem behöver alla dessa prylar? Ingen jag känner tycker att de har för lite saker hemma, nästan alla har för mycket de aldrig använder. Vart tog den hållbara julen vägen? Den etiska julen? På vårt och Råd & Röns framtidsseminarium ”Konsument 2020” nyligen var prognosen att handeln framöver skulle sälja mer begagnat. Mer upplevelser och tjänster. Och ta mer ansvar för etik och miljö. Jo, det låter jättebra. Men det är svårt att se en sådan utveckling i reklamblad, skyltfönster och trendprognoser.  Okej, det är högt tryck på KRAV-julskinkor. Men i övrigt..? Särskilt avlägset känns det för elektronikbranschen, som förväntas bli julhandelns vinnare och har ökat sin försäljning med nio procent i år.

Snuskigt, Folkia

Publicerat av
2
Folkias tunnelbanereklam

Förförisk reklam för att låna dyrt i juletider.

Det är en nästan rörande omsorg som Folkia visar oss i sin nya affisch-kampanj på stan, ”Ibland får man fler räkningar än man räknat med. Då finns Folkgirot.” Skicka dem till oss, vi betalar. Åh, tack snälla. Och så här före jul också, när man har så lite pengar som ska räcka till så mycket…

Bara namnet Folkgirot, låter inte det förtroendegivande? En av oss, liksom? Lite Folksam. Medaljens baksida – snuskigt höga räntor. Att ”pausa” sina räkningar några veckor kan kosta över 1800 procent, räknat i effektiv årsränta. Jo, du läste rätt. Uppgiften finns på Folkias hemsida. Men, invänder säkert Folkia, det är ju för återkommande kunder och lån på 1000 kronor. Ett extremfall. Okej, vi tar ett annat. 2000 kronor för en ny kund: 216 procent. Rätt extremt det också. Intressant att de tar högre ränta av återkommande kunder. Fundera på det.

Det är ingen slump att annonser och putslustiga reklamfilmerna kommer just nu: Det är snart jul. En tid när mångas ekonomi brakar till följd av allt som ”måste” köpas. Då är det lätt att lockas av frestelsen att skjuta lite, lite på problemet. Det löser sig säkert. Senare. Vem vill inte ha en fröjdefull jul? Det finns ett skäl till: Efter årsskiftet gäller nya konsumentkreditlagen, med tuffare krav på snabblåneföretagen. Så nu är de ute och testar nya affärsmodeller. Ingen slump det heller, tror jag. Och jag är dessutom inte säker på att det är bättre att vara uppbunden till Folkia än till hyresvärden, elbolaget och andra vars räkningar du ”pausar”.

Fett ruggigt i USA

Publicerat av
Svara

I USA är man biggest in the world – även i kroppshyddan. Har varit i Florida en vecka på semester och slagits av hur många som är väldigt feta. Fetmaepidemin startade i USA och den håller fortsatt nationen i ett stadigt grepp, trots enorma informationskampanjer. Antalet feta är 34 procent, antalet överviktiga nästan lika många. Helt otroliga siffror. Epidemin kostar amerikanerna 550 miljarder kronor per år och drar ner tillväxten, förutom allt lidande det orsakar. Problemet är hela matkulturen, inte minst det enorma intaget av söt mat och dryck. Den massiva reklamen har en stor skuld, mot den har hälsokampanjer inte en chans. Och så rör sig medelamerikanen alldeles för lite. Inte bara kör de bil överallt, på nöjesparkerna sågs mängder av permobiler med feta människor, som alltså inte kunde gå mellan attraktionerna. Det är tragiskt att se och tioåriga dottern trodde knappt sina ögon. I det sammanhanget är det rena hånet när hamburgerställena sätter upp reklam med “fritt från transfetter”. Visst, transfetter är ett problem men ett löjligt litet sådant i USA vid sidan av allt “vanligt” fett och socker man vräker i sig. Reklam som den på bilden är bedrägligt, den tar bort fokus från de verkliga problemen och skapar en illusion av att man med en liten justering (transfetterna) kan fortsätta som vanligt.

Stoppa godisifieringen

Publicerat av
Svara

Vi svenskar äter mest godis i världen – 17 kilo per person och år. En tredjedel är plockgodis. 13 procent av barnen idag äter godis varje dag (var tog lördagsgodiset vägen?). Själv har jag slagits av att det paradoxala i att samtidigt som godis alltmer försvinner från butikskassorna breder lösgodiset ut sig längre in i butiken. På en central plats breder meter efter meter ut sig av staplade lådor med lockande smågott i grälla färger. I småbutiker kan godishyllorna dominera stort. Forskaren Helena Sandberg, som deltog på Konsumentverkets konferens ”Unga konsumenter – utsatta och kapabla”, talade om en ”godisifiering”. Allt mer i samhället förknippas med karameller och kolor. Godis marknadsförs som ett ”måste” till bio och TV-tittande. Produkter, även leksaker, får formen av geléhjärtan och laktritskonfekt. Sajten Gratisgodis.se lockar barn till ökad konsumtion av sötsaker.

Är detta ett problem? Ja, klart att det är. Ungefär vart femte barn lider idag av övervikt eller fetma samtidigt som diabetes 2 ökar. Klart att det också beror på att de rör sig för lite men godis spelar definitivt en betydande roll. Den massiva marknadsföringen bidrar – men det är också en prisfråga. Godis är också billigt och stora skyltar med ”4.90 per hekto” har vi alla sett. Godis ger en vinst på 25-35 procent, eftersom det är billiga ingredienser – grissvålar och andra restprodukter plus billigt socker. Och här finns ytterligare en paradox: Du och jag subventionerar detta via skattsedeln. De som odla socker får gårdsstöd via EU:s jordbrukspolitik (CAP), vilket ur folkhälsosynpunkt måste betraktas som hål i huvudet. Inför en sockerskatt, föreslog fetmaläkarna Claude Marcus ochStephan Rössner, i en debattartikel i våras.  En ”söt skatteväxling”, alltså – en punktskatt som på tobak och alkohol. Definitivt ett förslag att ta upp till diskussion.

Dyra lån blir ännu dyrare

Publicerat av
Svara

Räntan har höjts. Gissa vilka som drabbas värst… Självfallet de som är värst skuldsatta. Nej, nu menar jag inte de som har höga skuldbelopp (bolån etc) utan de som har dyra lån. Alltså kortfristiga snabblån med flera hundra procents ränta. Tro inte att SMS-låneföretagen kommer att vara bussiga och frivilligt bjussa på sin marginal. Dyrt blir ännu dyrare. I E24 idag tar jag upp detta problem. Det finns något moraliskt djupt stötande i reklamen från dessa företag som bygger på lockropen ”varför vänta med att infria dina drömmar – ta ett lån”. En hel generation riskerar att få en förvriden bild av allvaret i att låna, särskilt som skolundervisningen i privatekonomi är skamligt nära noll.

Nu när vi närmar oss årsskiftet och den nya konsumentkreditlagen – med hårdare regler för snabblån – kommer dessutom nya varianter. Testballonger från låneföretagen som kanske, kanske inte faller utom lagen. Folkia lockar med en sorts lån för att betala räkningar. ”Vi tar hand om dina räkningar” låter ju trevligt, men räkningar lär bli skyhög. Det finns all anledning att se upp. Vad innebär det att få en bindande relation till ett högräntebolag iställer för elbolaget, CSN, banken? Vi riskerar att få en utveckling som i USA, där ”payday-loan” ger långivare full access till de intäkter som ramlar in.

Livet är annat än shopping

Publicerat av
Svara

Ett av mina absoluta favoritprogram i radion är Spanarna, en riktig långkörare där Ingvar Storm lättsamt och elegant leder en framsynt panel. Det är fnissigt, charmigt, verbalt hisnande och ofta träffsäkert. Som nu senast, när Calle Norlén bjöd på betraktelsen att ”dumheten blivit dygd”. Utgångspunkten var Lena Ackebos satiriska tecknade serier om hur reklam och konsumtionshets gradvis hjärntvättar oss – något som jag instämmer i är både hejdlöst roligt åt och ångestframkallande. Ett annat exempel var den hejdlösa marknadsföringen av nya Iphone 4. Hur kan man köa i ett dygn i ösregn för att få en telefon som man i princip redan har, som man sedan snällt marknadsför på Facebook utan att det kostar Apple en spänn?

Just det här diskuterar vi alldeles för lite. Jag själv oroas över det sluttande planet, där kommers och shopping liksom blir själva livets mening och det som är icke-kommersiellt och gratis (naturen, till exempel) inte har en chans att hävda sig. Jag menar inte att moralisera, blir bara väldigt trött och efterlyser en mer grundläggande debatt om kommersens kvävande inflytande. Förutom att det inkräktar på våra liv har det ju faktiskt en rätt trist inverkan på jordens resurser och möjligheten till en hållbar framtid.