Idag äntrade Sveriges Konsumenter talarstolen här i Hongkong genom Jens Henriksson, vår inter-nationelle sekreterare. ISO26000 låter inte som något upphetsande, men det är det. Det är första gången vi har fått en genomgripande, komplett regelsamling för hållbar utveckling, som kan användas av företag, organisationer och andra som inte bara vill prata om miljö, mänskliga rättigheter och konsumentskydd utan faktiskt också göra nåt. Som Jens sa: Get started!! Standarden är klar, det ligger bara där och väntar på att användas. Jens har lagt ner ett stort och slitsamt jobb i flera år och varit en av dem som bidrog aktivt – genom det svensk/brasilianska sekretariatet – till att den blev av. Slutförhandlingarna men nu finns den där. Bara att komma igång!
Kategoriarkiv: Konsumentpolitik
Kommuner begår lagbrott
Varje kommun måste ha budget- och skuldrådgivare, det står i lagen. Dessa tjänstemän är vardagshjältar som gör ett hästjobb för att få människor på rätt köl, vilket sparar en massa pengar åt samhället. Men märkligt nog är det flera kommuner som struntar i detta. Jo, du läste rätt, de struntar i en obligatorisk verksamhet. Det gäller Emmaboda, Karlsborg, Ljusnarsberg, Ragunda, Örkelljunga och Örnsköldsvik. Och vad bli straffet? Förutom uthungring i media har det ännu inte blivit så mycket mer än ett argt brev från Konsumentverket. Det skulle behövas betydligt hårdare tag.
Förutom att det saknas på flera håll är väntetiderna för drabbade invånare fortfarande orimligt långa. Både Sveriges Konsumenter och Konsumentverket har krävt en maximal väntetid till första mötet på max fyra veckor. Vi har krävs det i vår valplattform, som vi fortsätter att banka i skallen på politiker som förtjänar det.
Konsumentverkets nya rapport från nu i veckan visar att längsta väntetiden är 40 veckor. 113 kommuner kan inte erbjuda hjälp inom en månad. Det går 43 000 invånare på en heltidsanställd budget- och skuldrådgivare. Det är mycket, mycket dystert.
Lättare få skuldsanering
I veckan klubbades nya skuldsaneringslagen igenom i riksdagen. Äntligen. Det skedde trots moderaternas envisa – och obegripliga – motstånd. Nu blir det enklare att få skuldsanering och därmed kan man säga att en av Sveriges Konsumenters krav i 2010 års valplattform i alla fall delvis är uppfyllt. Jag har följt skuldsaneringslagens vandring ända sedan 90-talet. Då som nu finns det någon sorts uppfattning hos vissa att det skulle uppmuntra till lättjefullt leverne att man någon gång kunde bli kvitt sina skulder utan att betala igen precis varenda krona. Fråga vilken budget- och skuldrådgivare eller kronofogde som heelst: Så är det inte. Att sanera sina skulder – för dem som faktiskt passerar nålsögat att få sin ansökan beviljad – är en plågsam ökenvandring. Inte nåt quick fix eller easy way out, utan ett flerårigt helvete.
Återstår gör nu ett av de viktigaste kraven – förkortning av ökenvandringen från fem till tre år.
Det är riktigt att man som individ har ett oerhört stort personligt ansvar, det är rätt att det ska vara svårt att faktiskt få skuldsanering. Men det ska vara möjligt att slippa ur det livslånga ”ekonomiska fängelse” som överskuldsättning annars skulle innebära. Särskilt som en ekononisk krasch ofta utlöses av en skilsmässa, arbetslöshet eller liknande. Har man begått ett kriminellt brott så har man ju sonat sina brott efter böter eller några år i fängelse. Då måste det vara möjligt även för överskuldsatta. Så nu väntar vi bara på uppfyllnad av ytterligare ett av Sveriges Konsumenters valkrav: Högst en månads väntetid på ett första möte hos kommunernas budget- och skuldrådgivare.
100 vägledare bort – jättesvek!
Konsumentvägledare gör ett jättejobb runt landet för att lösa tvister och sprida kunskap i konsumentfrågor. Ändå blir de bara färre och färre. 2003 var det 230 årsarbetskrafter. I årets rapport från Konsumentverket är de 100 färre – 130 årsarbetskrafter. Det är ytterligt oroväckande och i grunden en skandal. Eftersom detta sker när det blir allt knepigare att ta för sig som konsument. Trixiga teleabonnemang, luriga hantverkare och val på en massa nya områden gör att det krävs tid och kunskaper att både stå emot skojare och välja klokt.
Antalet kommuner med konsumentvägledning är ungefär konstant, till och med en liten ökning med några små kommuner som Vimmerby och Pajala. Men trots ljusglimtarna det blir det alltså mer och mer urvattnat. Förra året gjorde vi en översyn av de som ändå hade konsumentvägledning, fast bara lite, lite. 80 kommuner hamnade under vår och Konsumentvägledarnas förenings “skamgräns”. Hur det blir i år kommer vi att redovisa nästa vecka.
Ett av problemen att det är så lite konsumentvägledning. Ett annat att det är så olika. Det är helt enkelt orättvist. Att få hjälp med sina problem och kanske spara tiotusentals kronor – det är en fråga om du har oturen att bo i Leksand eller turen att bo i Storuman. Den första har ingen vägledning, den andra tio minuter per invånare och år, vilket är Sverigerekord. Men innan kräftgången har gått alltför långt så behöver alltihop ses över. Vilket är ett förslag från förra året från Konsumentverket. Gör en ordentlig, statlig utredning, tillsätt den snabbt, låt den få fria händer och sätt en kort deadline. Så här kan det inte fortsätta!
Blåögt om marknadskrafter
Blev det som vi tänkt oss? Det är en av de retoriska frågorna som hänger sig kvar från Håkan Juholts linjetal i förmiddags. Det handlade om marknader som konkurrensutsatts, där vi gått från att vara medborgare till att vara kunder. Juholt ägnade mycket kraft åt marknadskrafterna, åt de avregleringar som vi upplevt de senaste decennierna. Han poängterade att han inte var emot privata alternativ, men det var följderna han ifrågasatte. Apoteken till exempel. ”Höga överpriser på apoteken förvandlas till miljonvinster i skatteparadis”. Eller elmarknaden, som fortfarande efter femton år levererar ytterst lite konsumentnytta. Just där fylldes för övrigt Juholts röst av vrede: Han ville ha mycket tuffare kontroll av elbolagen. ”Och där tänker vi agera”. Ska bli spännande att se hur.
Det är ett faktum att vi gått från att vara medborgare till att vara kunder på allt fler områden. Men om vi ställer Juholts fråga ”Blev det som vi tänkt oss?”, så tror jag att många svarar NEEEEJ. På båda sidorna blockgränsen. I alla fall om man menar FÖR KONSUMENTERNA. Och det är ju ändå för vår skull som man avreglerar marknader. Vad lära vi oss av detta? Jo, just det som Sveriges Konsumenter tjatat om ända sedan organisationen föddes: Ska man avreglera och konkurrensutsätta så kan man inte bara köra igång fullskaleexperimentet. Man måste göra en ordentlig konsekvensanalys först. Här har det brustit och brister fortfarande. Det är häpnadsväckande att de faktiska konsekvenserna på ekonomi, tillgänglighet, utbud och annat centralt för dig och mig och alla andra konsumenter blir så mycket av gissningslek och så lite av professionell, vetenskaplig analys. Blåögt, det är vad det är.
Fröer till (s)tärkt konsumentpolitik
Flera av de politiska partierna genomgår idag en djup identitetskris, de brottas med den klassiska frågan om ”meningen med föreningen”. I botten finns bleka valresultat och en chockad undran om vad som egentligen gick fel. Vissa balanserar nära fyraprocentsspärren, varav flera kämpar med bilden av transportkompani åt moderaterna (c och kd). Vi på Sveriges Konsumenter, som jobbat mycket med konsumentfrågorna i valet förra året, har försiktigt påpekat att platsen som ”konsumentens bäste vän” bland partierna är ledig. Här finns en guldchans att profilera sig. Därför vare det med visst intresse som jag kastade mig över vad socialdemokraternas kriskommission presterat. Det är 118 sidor rekommendationer för en omstart, för att bli ”Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti” (oj!). Intressant på många sätt och absolut rätt angreppssätt för ett parti som uppenbart missat så grovt. Jag slår in sökordet ”konsument” och hittar en hel del tankar om medborgaren som konsument, om marknadens möjligheter och begränsningar, om vår roll i en grön omställning. Och så följande stycke ur avsnittet ”Människan som kund”: ”..Att denna konsumentmakt alltid utövas individuellt snarare än kollektivt behöver dock inte vara givet. Konsumentperspektivet har tidigare varit en viktig del av både arbetarrörelsen och andra sociala rörelser och skulle kunna kanaliseras för att öka människors gemensamma makt idag.”
I rapporten finns fröerna till många intressanta diskussioner om konsumentens roll, ställning och möjlighet att påverka. Det ska bli intressant att följa den fortsatta socialdemokratiska resan på konsumentområdet. Liksom de övriga partiernas. Jag tror att vi här har en av de stora framtidsfrågorna. Frågan är snarare NÄR än OM.
Idiotpolitik tömmer haven
Vi ska äta mer fisk, tycker kostexperterna. Problemet är att den håller på att ta slut. I galenskap överträffar EU:s fiskeripolitik med råge den hårt kritiserade jordbrukspolitiken. 90 procent av EU:s fiskbestånd är utsatta för överfiskning – och ändå fortsätter det. Med stora skattefinansierade stöd upprustas stora fiskefartyg och dammsuger bottnarna i våra hav. Helt i strid med både vetenskapen och allmän logik. Politik när den är som sämst. Härom veckan hamnade jag bredvid Isabella Lövin, författare till den viktiga boken ”Tyst hav” och idag EU-parlamentariker, på ett flyg från Bryssel. Hon beskrev lobbyisterna som avlöste varandra vid utskottsmötena. Först en representant från fiskeribranschen, sedan för handeln som krävde ”garanterad tillgång till fisk”. Parlamentarikerna nickade förstående, berättade Isabella och sa också att någon konsumentrepresentant aldrig synts till. Vi och BEUC skulle gärna engagera oss, men vi räcker tyvärr inte till för allt. Här krävs en helt annan inriktning, inte minst nu när EU:s fiskeripolitik revideras.
Detta är ett av de tydligaste exempel på att politiker gärna talar om ”hållbar utveckling” men samtidigt kraftigt subventionerar det motsatta. Under rubriken ”Du betalar miljöförstöringen” i senaste numret av tidningen Neo uppmärksammar både Maria Wetterstrand och ultraliberalens Mattias Svensson denna dystra sanning. Läsvärt (tyvärr inte utlagt på nätet)! Läs även Svenska Dagbladets ledare idag söndag, på samma tema.
Centern på konsumentoffensiv?
Såg vi ett nytt konsumentparti födas idag? Maud Olofsson gick ut hårt mot elbolagen på Dagens Nyheters debattsida. Det handlade bland annat om den fjärdedel av elabonnenterna som inte valt aktivt och därför får mycket dyrare tillsvidarepris. Ett ständigt påtalat problem ända sedan elmarknaden avreglerades för 15 år sedan. Som ingen gjort någonting åt. Nu skriver den borgerliga regeringens näringsminister: ”Därför vill jag och Centerpartiet reglera elhandelsbolagens prissättning. Syftet är att garantera ett skäligt elpris också för kunder som inte gjort ett aktivt val. Det är ett första steg i att stärka konsumenternas ställning.” Vi väntar spänt på de fortsatta stegen. De behövs. Man kan med fog fråga sig vad vanliga småkunder egentligen vunnit på denna avreglering. Och vad dagens usla konkurrens egentligen kostar oss.
Intressant är att utspelet kommer från ett av de små partier som nu omprövar sin egen politik, eftersom den gamla lett till vikande stöd och ett lätt offer för den moderata ångvälten. Och så väljer Olofsson en konsumentfråga. Klokt, tror jag. Konsumentfrågorna är ett oexploaterat politiskt fält, där det finns stora möjligheter för den som tar för sig först. Månne något att plocka upp för andra partier i kris? Vem hinner först?
Konsumentskydd på rätt spår igen
När haveriet var nära kom räddningen för det europeiska konsumenträttsdirektivet. Europaparlamentets utskottsbehandling I förra veckan skrev jag en ganska dyster blogg om utvecklingen, men nu har det hänt grejer. Någon fulländad skapelse är det inte – långtifrån. Mycket av rättigheterna behöver skärpas ännu mer. Men dagens resultat visar att parlamentet lyssnat på konsumentrörelsen. Extra positivt tycker jag det är att man lyft in rättigheter för digitala tjänster. Alltså att man ska ha samma rättsskydd om man köper en bok som tryckt produkt som om man köper samma bok som nedladdad mp3-produkt. Detta har tidigare sagts vara ”omöjligt” för att det är för krångligt, men nu verkar det lossna. Resan är inte slut, Ministerrådet ska säga sitt och sedan ska Kommissionen komma med de praktiska lösningarna, och där man det mycket väl hänga upp sig. Men just nu har vi en riktigt trevlig politisk lösning. Mer info på Sveriges Konsumenters och BEUCs hemsidor.
Gärna fler företag – men ärliga och kunniga
Ser på TV-Rapport att allt fler startar eget . 51 000 nya företag har startat de senaste tio månaderna, 15 procent fler än samma period förra året. Goda nyheter – det bidrar till tillväxt, konkurrenskraft och minskad arbetslöshet. MEEEEN…jo, det finns ett stort men: En del dess av dessa ivriga entreprenörer vill gärna ta en genväg till de snabba stålarna. Det kan handla om mirakelprylar, abonnemang och mobiltjänster. Hos de konsumentvägledare som sitter vägg i vägg med mig lämnar det hejdlösa krängandet tydliga spår i form av förtvivlade pensionärer, lurade småbarnsfamiljer och utblottade ungdomar. Tänk om all den energi som läggs ner på ”kreativa” affärsidéer och ”smarta” tjänster kunde användas till något gott och meningsfullt istället.
Det är den ena sidan av saken. Den andra är att mitt i den starta eget-yra som råder just nu glömmer man att det faktiskt krävs kunskap för att hantera vanliga privatpersoner som kunder. Det finns ett helt batteri med lagparagrafer som man som företagare – liten som stor – är tvungen att följa i sin relation till kunden. Om garantier, reklamationer, vad som gäller vid förseningar och fel i vara eller tjänst. Tyvärr är okunskapen om allt detta förbluffande stor, såväl bland säljare, näthandlare och butiksägare som hos hantverkare. Här behövs ett kunskapslyft. Här behövs en insikt hos branschorganisationer, arbetsförmedlingar, ministrar och alla andra som har med saken att göra att man måste lära sig konsumenträtt – också. Det är helt otroligt att det bara glömts bort i alla ambitiösa satsningar på att vi ska bolagisera oss ur lågkonjunkturen. Alla de här företagen behöver ju kunder för att fungera, liksom. Det är som i Lorry-sketchen: ”Tänkte inte på det…”. Och så slutklämmen: Det är faktiskt så att man tjänar på att kunna konsumentlagarna – både i bättre PR och mindre nedlagd tid på reklamationer. Någon som säger emot?