Vi är matkonsumenter även i skola, vård och omsorg

Tre miljoner frukostar, luncher och middagar serveras varje dag i det offentliga. Här på skolor, sjukhus och äldreomsorg finns ingen valmöjlighet, här lyser ofta miljö- och djurskydd med sin frånvaro. Mycket smakar inte och serveras på ett sätt som mest skapar avsmak och är långtifrån så hälsosam som den borde. Detta var utgångspunkten för Sveriges Konsumenters seminarium i frågan i Almedalen.  Och trots stenhård konkurrens blev det överfullt i salen när experter från olika gång redde ut problemen och möjliga lösningar. Några slutsatser: Detta är ingen fråga om pengar, det är en system- och kunskapsfråga. Samtidigt är det djupt oroväckande att domstolar nu börjat tolka lagen som att man inte kan ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling, bland annat i Sigtuna. Vilket är helt befängt och måste lösas på politisk väg snarast. Ett stort problem är också att ett fåtal stora företag, bland annat Cervera, konsekvent överklagar upphandlingsbeslut och därmed bidrar till att bromsa en hållbar utveckling. Några av dem som också behöver göra läxan är regeringen, Konkurrensverket med flera. Det finns hopp och goda exempel, bland annat Region Skåne, som ligger långt framme och som var med på seminariet.

Vi på Sveriges Konsumenter har ju traditionellt tala mycket om maten på butikshyllorna, men nu har vi gått ett steg längre. Och här behövs en aktör med ett renodlat konsumentperspektiv – och det är vi!

På väg…

Arlanda. Försening. Dis. Alla verkar vara på väg till Almedalen. Känns spännande att få vara en del av detta. Har gått igenom seminariekalendern, som vanligt finns det alldeles för mycket man vill gå på och alldeles för mycket som krockar. Som sagt, Almedalen är ett gratis v, men tyvärr alldeles för mycket kvalitet på alldeles för kort tid. Lite synd att så många seminarier kommer att stå med halvtomma lokaler när de är värd ett betydligt bättre öde. Igår startade den partipolitiska delen av politikerveckan med talen av partiledarna. Miljöpartiet pratade mycket om utbildning och behovet av kunskap, förvånansvärt lite om miljö. Och ingenting om konsumentpolitik. Det lär knappast Fredrik Reinfeldt göra ikväll heller. Moderaterna har helt tagit mediakommmandot idag med utspel på alla kanter.Skickligt, men också skrämmande att det med skicklig PR går att dominera media så fullständigt.

Och i morgon är dags för vårt eget seminarium – en eftermiddag på temat Den offentligt upphandlade måltiden. Återkommer till den.

Almedalen på gott och ont

Årets politiska megashow är igång – Almedalsveckan i Visby. Sveriges Konsumenter ska dit (se hemsidan), jag ska dit. Jag ser verkligen fram emot det, men uppriktigt talat med lite blandade känslor. Jag har på plats följt politikerveckan sex år i rad och mycket har hänt. I år är det – igen! – fler evenemang än någonsin, 1500. Detta trots att det är året efter ett valår. Förra året var det också rekord och då suckades det (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att nu kan det väl ändå inte bli mer. Vem ska gå på allt detta? Så konkurrensen var och är stenhård, rätt många seminarier kommer att ha glest med publik. Tidigare år har jag sett flera påkostade hearings med dyra lokaler och moderatorer i trettiotusenkronorsklassen, där den handfull som satt i bänkarna uteslutande var från delatagarnas egna organisationer.

Men för att bena ut fenomenet Almedalen – först det positiva:
Tillgängligheten och mötena: Det är en avslappnad mötesplats där gräddan av Sveriges beslutsfattare strosar runt i samma kvarter med shorts och ett leende på läpparna. Det är unikt och gör det enkelt för organisationer som vår att knyta nya kontakter, få en pratstund eller boka ett möte längre fram.
Kvaliteten: Seminarierna är ofta av mycket hög klass, med aktuella teman och högintressanta och kompetenta föreläsare. Enorma möjligheter att kompetensutveckla, skaffa nya data. Att föra fram sina ståndpunkter och vara med i intressanta diskussioner. Och allt är gratis. Ett gigantiskt folkbilningsuniversitet, inklämt på en vecka. Jag vet kunskapstörstande semesterfirare som passar på att ta för sig av smörgårdsbordet – både det bildliga och det bokstavliga. Och som får sin kändismöteskvot fylld för ett par år framåt (ett semestertips, kanske…!)

Sedan det negativa:
Money talks: Hotell och attraktiva arenor är fullbokade flera år i förväg till skyhöga priset. Som stiger hela tiden. Vi har blivit sv med boende för att PR-firmor bjudit dubbla hyran. Plånbokens storlek gör att de, storföretag och för den delen stora organisationer har mycket större möjlighet att få genomslag. Klyftan har ökat mellan stora och små aktörers chans att synas. Även det offentliga Gotland deltar i racet, Gotlands museum tredubblade förra året sin hyra för en halvdag till 15 000 kronor.
Berättigade satsningar? När Försvarsmakten satsar 900 000 kronor (DN idag) att vara med kan man fråga sig om det är rätt användningav skattepengar. För de vill ju påverka politikerna, sina uppdragsgivare. Ska de det? Är det värt det?

Alltnog: Almedalsveckan är igång och det ska bli mycket intressant vad fokus blir i år. Jag kommer som vanligt att ha på mig konsument-glasögonen och höra av mig här på bloggen och via Twitter. Vill du kolla förra årets blogginlägg från de olika partiernas dagar så kolla in juli 2010 här nere till höger.

Själva satsar vi på en hel eftermiddag om offentligt upphandlade måltider – en sprängande aktuell politisk fråga. Kom till Gotlands Högskola tisdag eftermiddag om du är i Visby. Jag och ordförande Örjan Brinkman inleder och vi kan lova en intressant eftermiddag tillsammans med våra medlemsorganisationer.

Dubbelt lyft för EU-konsumenterna

I åratal har två maffiga regelpaket manglats inom EU:s beslutsmaskineri. Båda kommer att få daglig effekt på unionens alla 500 miljoner invånare, från Pajala till Palermo. Det ena är konsumenträttsdirektivet och det andra livsmedelsmärkningsförordningen. Bakom dessa krångliga benämningar döljer sig grundläggande rättigheter som den att få reklamera en trasig vara, ångra ett köp och att få grundläggande och ibland livsviktig information om vad maten innehåller. Sveriges Konsumenter har varit involverade i båda på på nära håll sett hur läget har pendlat mellan att bli ett jättepaket med faktiska försämringar för konsumenterna till mera tummetottar. I vår har det varit extraintensivt i båda parlemnet och ministerråd – som måste vara överens i båda fallen. Starka lobbykrafter har agerat för exempelvis änna slapapare krav för läsbarheten på livsmedelsförpackningarna.

Alltnog. Nu är det klart, eller i alla fall nästan. Läs mer på vår hemsida. Man kan konstatera att tack vare konsumentrörelsen blev det faktiskt riktigt bra. Det har varit ett hårt och slitsamt arbete, inte minst från europeiska BEUC. Men det har gett resultat. Man har lyssnat på oss. Så nu blir det ångerrätt för köp av gatuförsäljare, vilket vi inte hade tidigare. Det blir samma ångerrätt för alla EU-länder, 14 dagar. Det blir klara och tydliga regler för information på livsmedelsförpackningar. Minimikravet på bokstäver kunde vara bättre (idag 1,2 millimeter) men det vill till att det nu också blir tydliga krav på kontrast och annat som ska göra det lättare att se vad maten innehåller. Det känns skönt att lagstiftningspaketen har kommit hamn och snart kan börja förbättra vardagen för oss konsumenter. Vad vi lär oss av de gångna årens arbete är att konsumentrörelsen behövs. Och att den måste ha muskler att hålla sträckan ut.

Brott mot konsumenterna

En krigsförbrytare har äntligen fångats in och ska föras till Haag för att stå till svars för omänskliga brott mot mänskligheten. Systemet med en internationell domstol har visat sig fungera och leder nog till att tyranner lite varstans har anledning att darra. Det leder min tanke till den internationella konsumentkongressen i Hongkong nyligen, som jag bloggat och twittrat en hel del om. I ett fantastiskt tal stakade konsumentlegenden Anwar Fazal ut vägen framåt. Han hade elva idéer till ”projekt” till nytta för konsumenterna. Ett av dem var en internationell domstol för brott mot konsumenterna. Sådana begås nämligen ständigt, fast inte av enskilda utan av företag runt världen. Även om det inte handlar om slakt av hela folkgrupper som i Bosnien och Rwanda, så kan de bidra till att förstöra miljoner människors liv. Vi talar om läkemedelsförfalskningar, fusk med mat som leder till förgiftningar, ockerräntor, stopp för läroböcker till fattiga barn på grund av rika länders upphovsrättslagar, massreklam till barn som grundlägger hälsofarliga kostvanor, miljöförstöring och mycket annat. När man hör konsumentkämpar från Afrika, Asien och andra delar av världen tala om vad mäktiga företag kan orsaka blir man bestört – och förbannad. Ofta kommer de nämligen undan. Eller har möjlighet att förhala rättsliga processer. Så jag tycker absolut att man skulle kunna diskutera ytterligare en internationell domstol, för att markera att världssamfundet tar konsumenternas parti när de råkar illa ut. Även om jag inser att vägen till ett förverkligande är lång – kanske till och med längre än till en domstol för brott mot folkrätten…

Se för övrigt en intervju med Anwar Fazal här.

Övergrepp mot barn

Habbo och Stardoll är två sajter som skamlöst utnyttjar barns längtan efter uppskattning och gemenskap. Allt för att tjäna pengar. På Stardoll – en sajt för ”tjejer som älskar mode, shopping, inredning och att skaffa nya kompisar” – kommer ideligen uppmaningar till barnen att betala för att bli en Superstar, vilket ger nya möjligheter och status. Även om barnet tackar nej återkommer uppmaningarna envist. Stardoll skickar dessutom reklam-mail till barnen för att de ska köpa virtuella möbler (!). Habbo har samma grundtänk – själva inträdet är gratis men barnen lockas ständigt att betala för att få mer status, kompisar, prylar på nätet. Det är själva affärsidén.

Sånt här gör mig fruktansvärt upprörd. Att så försåtligt utnyttja barn för snöd vinning går långt bortanför anständighetens gräns och jag förstår uppriktigt talat inte hur man kan stå ut att arbeta på Habbo och Stardoll med såna affärsmetoder. Konsumentombudsmannen anser att det dessutom är olagligt, och har stämt de båda företagen. Applåder och visslingar, sätt åt dem!  Nu ska domstolen avgöra var lagens gränser går. Om det visar sig vara juridiskt tillåtet är det definitivt dags för en lagändring.

De här tilltagen visar på det sluttande plan vi befinner oss på när det gäller kommersiell påverkan mot barn. Barn är barn, utan våra erfarenheter och insikter om hur världen fungerar. De måste förskonas från sånt här skojeri, jag skulle faktiskt vilja kalla dem för övergrepp, som sker när de sitter i sina flick- och pojkrum och bara längtar efter att få vara en i gänget och ha lika många kompisar som alla de andra…

…då hade finanskrisen aldrig inträffat

Vad är de stora problemen och utmaningarna för Europas konsumenter framöver? Den frågan diskuteras nu på konsumentrörelsen BEUC:s generalförsamling i ett sommarvarmt Warszawa. Skälet till inventeringen är planeringen av firandet av att BEUC:s 50 årsfirande – vilket sammanfaller med Sveriges Konsumenters 20-årsfirande. Alla ska bidra till en bild av vägen framåt och därför görs i denna luftkonditionerade samlingssal en visionsrunda bland de 27 närvarande medlemsorganisationerna. Och svaren? Ja, det är mycket som stämmer överens tvärsigenom unionen. Konsumentproblemen till följd av den finansiella krisen, och då talar vi inte bara om länder som Grekland, Portugal, Irland och Island utan även andra. Och här varnar BEUC:s ledning att bankerna är på offensiven igen, att vi måste slåss för konsumentskydd, oberoende information och rådgivning m m. Andra problem som är vanliga gäller fusk med livsmedel, liksom information och marknadsföring av mat och dryck. Telekommunikationer och energi nämns också av flera, inte minst i öst och syd. Vår exponering för kemikalier tas också upp av flera, med Bisphenol A och parabener som tydliga, färska exempel på hur utsatta vi är och hur lite vi vet om riskerna.

Hållbar konsumtion och produktion, att denna jättefråga handlar om vår livsstil och kommer att bli en allt större fråga för konsumentorganisationer – det tas också upp (bland annat av mig). Liksom klyftorna mellan olika grupper av konsumenter, inte minst i möjligheterna att agera på en allt mer komplex marknad som omfattar områden som vård, skola och omsorg. Många ger också en bild av att konsumentinflytandet på politiken minskar i deras länder. Så det finns MYCKET att ta tag i – både för de nationella organisationerna och för en samordnad europeisk. Som någon sa: Om det hade funnits en stark konsumentrörelse med reeellt inflytande och en sträng reglering så hade den finansiella krisen aldrig inträffat.

Skam med pyttetexter på livsmedelsförpackningar

Vad står det egentligen på förpackningen? Det är troligen en av de allra vanligaste frågor vi konsumenter ställer oss i en livsmedelsaffär. Jag vill påstå att alla i det här landet då och då råkar ut att för att inte kunna läsa vad maten eller drycken innehåller. Själv är jag 53 år och har hyfsat god syn, men titt som tätt tvingas jag ge upp. Bokstäverna är för pyttiga,  kontrasten rena skämtet och typsnittet nästan medvetet valt för att försvåra läsningen. Dålig belysning i butiken gör det inte precis enklare.

Det är en fråga som följt mig och Sveriges Konsumenter genom många år. Som kan göra många i våra medlemsorganisationer fullständigt rasande och förtvivlade. Och egentligen är det helt otroligt. Vi VILL veta vad maten innehåller, vad den har för näringsvärden, hur den tillagas, var den kommer ifrån. Vi VILL göra medvetna val. Är av allergiker MÅSTE vi vara säkra på att slippa nötten, mjöl, mjölk… Ändå möts våra rättigheter av en förbluffande nochalans. Vi FÖRVÄGRAS denna information. Den döljs genom tafflig, pyttig text som bryter mot allt som man lär sig dag 1 på vilken typografiutbildnig som helst. Ofta staplas felen på varandra – liten text i långa rader med usel kontrast. Handel och industri tar inte sitt ansvar. De SVIKER konsumenterna genom att BLUNDA  för problemet. Ofta under förevändningen att ”det får inte plats”. Svar: Skitsnack, det får den visst. Om viljan finns. Ta bort lite bilder, minska antalet språk. Eller minska antalet tillsatser…

Sveriges Konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm tar nu tag i problemet genom kampanjen ”Större text, tack!”. Se hemsidan och debattartikeln t ex.hoppas att många konsumenter hänger på och hjälper oss att pressa handel och industri. För det här har pågått alldeles för länge. Det är en SKAM att vi så ofta får klara problem att ta reda på bland det det mest självklara – vad maten egentligen innehåller. Och det här drabbas inte bara dem somär synsvaga, det drabbar oss alla. Och ansvaret delas av flera. Inte minst reklambyåerna och designmakarna tillhör dem som verkar tycka att konsumentinformationen på förpackningen mest är i vägen. Livsmedelsverket skulle också kunna göra mycket mer för att driva frågan. Så skäms ni också!

Anwar Fazal lyser upp vägen

Det närmar sig slutet för Consumer Internationals världskongress här i Hongkong. Ett av de starkaste minnena kommer att vara gårdagens avslutningstal av Anwar Fazal. Måhända är det inget känt namn utanför konsumentrörelsen idag. Men denne 70-årige malaysier är en gigant på området, och en veteran. Han var ordförande 1974-1990 och lyfte organisationen till en stark och respekterad världsorganisation som tar upp problemen både i fattiga och rika länder (se mer på hans hemsida). Anwar Fazal är inget mindre än den globala konsumentrörelsens fader och en synnerligen karismatisk och fängslande talare. Det han sa i sitt timslånga tal (utan manus, utan bilder) pekade han på vägar att stärka konsumentrörelsen ytterligare och pekade på att det finns MASSOR kvar att göra. Han uppmanade oss 700 i publiken att följa ABC – Angry, Brave, Creative. Att inte bara prata, att få saker att händ (vilket Fazal är känd för). Och han hade elva spännande projekt åtgärder för att öka konsumentmakten. Jag ska inte räkna upp alla här, men bland annat att inrätta en internationell domstol för brott mot konsumenterna, Crime against Conumers, på samma sätt som man i Haag dömer dem som begått brott mot folkrätten. Andra förslag är att ta fram en ”State for Consumers-rapport” varje år, att utnyttja Internet på ett helt annat sätt, att skapa system så att små konsumentorganisationer i olika länder kan lära mer av de stora och mer erfarna organisationerna, att utse årets konsumentaktivist och inte minst placera sig i centrum för den gröna rörelsen. Mycket att göra således. Men han har rätt i att även om mycket har gjorts och uppnåtts så är behovet och potentialen för en global konsumentrörelse enorma. Det är så mycket som är fel, orättvist och olagligt som skulle behöva – ja, fixas helt enkelt.

Just nu pågår för övrigt den formella delen av Consumers International. Den visar att rörelsen stärkts och ökat sin verksamhet de senaste åren. Om en stund kommer resultaten av valet för av ordförande och styrelse att tillkännages.

Banker och musikbolag i skottlinjen

Hemma är det morgon, men här på konsumenternas världskongress i Hongkong går det mot seneftermiddag. Vi har hunnit igenom nästan hela andra dagen, som fokuserats på två viktiga områden: Finansiella tjänster och den digitala världen. Om vi börjar med det senaste så handlar det om integritet, tillgång och aktivism. Detta är en klart växande fråga för konsumentorganisationer i hela världen och har alltså flera sidor – möjligheter och hot. Hoten är allt från begränsande copyright-regler som drivs av de stora film- och musikbolagen och som skadar konsumenters tillgång till kultur och möjligheter att ta vara på det man köpt. Det skadar inte piraterna, som naturligtvis är värt allt fördömande. Här måste mycket göras. Och vi deltar i ett av Consumers Internationals projekt om nya, konsumentvänliga och lagliga sätt att dela musik. Möjligheterna är enorma – sociala medier används nu av konsumentrörelsen världen över för allt från nätverkande till svartlistning och bojkotter. Och utvecklingen har bara börjat. Sveriges Konsumenter är igång sedan ett år. Och vi har bara börjat.

Seminarierna om finansiella tjänster inleddes av Sue Rutledge från Världsbanken som förklarade att det absolut vanligaste klagomålet från kunder till banker och finansbolag är: Jag förstår inte. Över hela världen är villkoren så krångliga att inte ens högskoleutbildade konsumenter förstår dem. Det är en skandal att detta bara kan fortsätta. Men det förklaras av att kollegor från hela världen har samma bild av finanssektorn: Totalt lomhörda för konsumentsynpunkter och där bara tvingande lagstiftning fungerar som drivkraft. Under finanskrisen var konsumenterna de som kom i sista hand och Consumers International har fokuserat mycket på att påverka G20. Och lyckats, trots motstånd. Kampanjerna fortsätter, bland annat med flera aktiviteter i oktober-november. Möjligen deltar vi, detta ska diskuteras. Bland mycket som görs runt världen kan nämnas den amerikanske kampanjsajten Defend Your Dollars.

Följ utvecklingen på CI-kongressens egen hemsida , den uppdateras inte blixtsnabbt men där finns massor av material från kongressen.