I USA har de varit förbjudna sedan 1938. Här i EU har industrilobbyn lyckats undvika det. Vilket leder till både tillbud och kvävningsolyckor hos barn. Jag talar över ”överraskningsäggen”, du vet chokladägg med en liten leksak i. Nyligen pratade jag om sådana i TV4 Nyhetsmorgon. Äggen säljer just nu som smör, men när vår säkerhetsexpert Wanda Geisendorf nyligen gick runt i några butiker i centrala Stockholm var det inte svårt att hitta ägg som bröt mot reglerna. Dels var det oläsliga varningstexter, dels var det i ett fall en såpass liten kapsel med leksak så att den utan problem skulle kunna kväva ett litet barn. Detta är otroligt alarmerande och chockerande att vi i Sverige 2013 kan hitta sådant. Mat och leksaker borde över huvud taget i blandas, något både vi i konsumentrörelsen, myndigheterna och läkarna tyckt länge. Små barn förstår ju heller inte faran, de stoppar som bekant det mesta i munnen, speciellt om det innehåller något så otroligt lockande som choklad. Problemet är ju att kontrollera alla tusentals handlare och inte minst importörer som köper billiga chokladägg från Ukraina eller Kina eller var de nu kommer ifrån. Handeln och importörerna är ansvariga för vad de kränger, så problemet och ansvaret ligger ju självfallet där. Även om föräldrar har ansvar för sina barn ska man göra allt för att förhindra tragiska dödsolyckor. Och det kan man, till exempel genom att inte fega ur utan göra som i USA. Vi talar faktiskt om produkter som är tämligen onödiga och tämligen dödliga. Läs mer här.
Författararkiv: jan.bertoft
Kontroll behövs såklart – också
Vad är det för idé med att ha lagar och regler om ingen kontrollerar att de följs? Det var huvudfrågan under det tvådagarsmöte här i Bryssel som går under rubriken ”Consumer Summit”. Svaret från alla – från kommissionär Tonio Borg till oss konsumentorganisationer – är att det måste till en mycket mer aktiv tillsyn, alltså kontroll från de myndigheter som är satta att kontrollera. Gott och väl så. Det har tagit några år att komma dit, men nu när det blir allt mer uppenbart att den EU:s inre marknad inte fungerar enligt skolboken och visionerna börjar man fråga sig varför. Det borde naturligtvis vara självklart att regler utane kontroll blir ett skämt, men här verkar Kommissionen närmast överraskad. I alla fall är nu skärpt tillsyn ordet för dagen, så frågan är då ”HUR?”. Svaren från den hundrahövdade publiken var Mer Resusrer och Mer Samarbete. Helt enig med det, inte en dag för tidigt men det krävs annat också. Flera gånger lyfte jag frågan om straff. Det är för billigt och för riskfritt att strunta i regler och lura konsumenterna och det är klart att här behövs en skärpning. Hästköttsskandalen är ett tydligt exempel på att det inte fungerar idag. Tonio Borg gick så lång att han ville att straffet skulle motsvara vinsten för företaget på grund av skojeriet eller överträdelsen och därmed också skadan för konsumenterna. Det vore ett rejält lyft. Frågan är om det är politiskt möjligt. Dels är det svårt med sanktioner på EU-nivå, det är ofta en fråga för nationella regeringar och här är försiktigheten och det traditionella tänkandet. Sedan behövs annat också: Utbildning och kunskap hos konsumenter och inte minst – och ofta bortglömt – kunskap om konsumenträttigheter hos handeln!! En viktig poäng är att god tillsyn behöver ögon på marknaden, antenner som uppfattar vad som är på gång. Och där är konsumentorganisationerna suveräna spelare, med sina medlemmar och sina nätverk. Här finns en jättepotential!!
Dagen med stort K är här
De flesta har säkert hört talas om både Kanelbullens dag och Kvinnodagen men få har hört talas om Konsumentdagen. Tyvärr. Den har firats världen över i många år men har hittills passerat relativt obemärkt förbi. Nu är den här, den 15 mars. Det är Consumers International med sina 220 medlemsorganisationer som varje år kampanjar gemensamt under en dag för konsumenternas bästa. I år är temat ”Consumer Justice Now”. Snacka om angeläget, med tanke på alla orättvisor, om brist i balans mellan näringslivets och konsumenternas intressen, om skillnaden mellan att HA rätt och att FÅ rätt! Läs mer på vår hemsida.
Året är full av ”dagar” som sätter ljuset på än det ena än det andra, men bara vissa lyckas nå igenom ”bruset”. Det handlar ofta om vilken marknadsföringsbudget som finns och om det finns tillräckligt många som agerar kraftfullt för att lyfta dagen. Eller om den har FN-status. Det hoppas vi och övriga konsumentrörelsen att den ska få. Kanelbullens dag är en kommersiell jippodag, kvinnodagen en viktig manifestdag och konsumentdagen borde bli som den senare – en dag då vi alla uppmärksammar problem och orättvisor som vi sedan bär med oss in i alla andra dagar och lägger lite mer krut på att lösa. Det
Kläm åt dem!
Nu ska vår tvistlösning ses över, och det är mycket välkommet. Som konsument är det ofta en klar skillnad mellan att HA rätt och att FÅ rätt. Konsumentminister Birgitta Ohlsson har nu initierat en utredning som ska titta på hur Allmänna reklamationsnämndens beslut kan få bättre effekt och hur konsumenterna över huvud taget få ett skydd som fungerar både på papperet och när det blir strid i själva verkligheten. ARN:s senaste statistik visar hur ofta konsumenten får rätt och hur ofta företagen följer ARN:s beslut – som ju är rekommendationer. I vissa branscher är det 60-70 procents följsamhet, vilket inte är OK. Det betyder ju att var tredje konsument inte får rätt fast de har rätt. I vissa branscher är det ännu värre, som med hantverkare. Här har problemen i många år varit omvittnade – fusk, schabbel, förseningar, saltade räkningar etc. Alla tror jag att vi känner någon som haft problem med hantverkare om man inte rentav själv kan vittna om det. Det gäller stora belopp och är ofta både mentalt och ekonomiskt uppslitande för konsumenterna. Ändå har i stort sett inget gjorts åt detta stora problem. Råd & Röns svarta lista och program som ”Fuskbyggarna” (nystart nu i TV4) har effekt men inte på ett avgörande sätt. Information och utbildning är viktigt – men inte lösningen. Det vill till att politikerna agerar. Och nu har äntligen Birgitta Ohlsson gjort det. Det är betingat av problem med följsamheten – men också till stor del av att EU kommer att införa en gemensam ordning så att alla 500 miljoner konsumenter ska ha tillgång till tvistlösning. Hur ska det funka i Sverige, hur påverkar det ARN? Som jag skrivit tidigare i ledare och bloggar så är det idag för riskfritt och för billigt att blåsa eller utnyttja konsumenter. Det gäller hästkött, det gäller SMS-lån, det gäller bantningspiller och det gäller alla de tjänster och varor som ARN hanterar. Att lura konsumenter har gjorts ända sedan antikens köpmän manipulerade sina vikter och det kommer att fortgå till tidens ände. Tyvärr. Men från samhällets sida måste budskapet vara glasklart: Skojare och oseriösa företagare ska klämmas åt!
Noll koll på köttet
Varje dag de senaste veckorna har det kommit nya rapporter där hästkött upptäckts av nya livsmedelskedjor och i nya varor. Det har knappast tagit slut än. Samtidigt kommer rapporter om ökat antal smittade av den allvarliga sjukdomen Ehec. Allt detta gör att man i allt högre utsträckning måste fråga sig hur bra koll hela livsmedelsbranschen, inklusive slakterierna, köttgrossisterna och restaurangerna egentligen har över vad de egentligen lämnar över till oss konsumenter. Hästskandalen har knappast tagit slut ännu. Men inget ont som inte har något gott med sig. jag tror faktiskt att denna usla koll på vad som finns i maten har fått allt fler att reflektera över hur hela systemet fungerar. Och fundera på hur sunt det egentligen är att vräka i sig så mycket billigt kött. För djuren själva, för vår gen hälsa och för klimatet liksom miljön i övrigt. Jag hör många bekanta och kollegor runt runt mig just nu – många notoriska köttälskare – som faktiskt är uppriktigt ifrågasättande och som faktiskt skär ner på sin egen köttkonsumtion och börjar snegla på halomi och bönor. Även jag själv och min familj har börjat använda devisen ”mindre kött men bättre kött”. Jag tror faktiskt detta kommer att få långsiktiga effekter. Att människor inser att den galna prispressen och den galna köttfrossan inte är hållbar i längden. Den har ett alldeles för högst pris. Bollen är i rullning och jag tror bara vi sett en liten västanfläkt kring köttet. Nästa vindökning bli när – inte om – nästa köttskandal briserar.
Oläslig text – en skymf
Oläslig text på förpackningar är tyvärr så vanligt att vi vant oss. Det är märkligt att problemet fortfarande är så utbrett – trots att det ju är rätt meningslöst att förse en mattförpackning med information om en stor del av kunderna inte kan läsa vad där står. Och trots att vi i flera år tillsammans med Konsumentföreningen Stockholm, Astma- och allergiförbundet och våra medlemsorganisationer tjatat och påpekat detta. Och okej – det har blivit bättre. tack vare oss. Lite bättre. Men gå ut själv i en mataffär och jag kan slå vad om att du rätt snabbt kommer att hitta ett helt gäng matförpackningar där du inte kan se vad den innehåller, hur den tillagas etc. Det enda du kan se är ATT det finns en text. Liten. För liten. Trots att det finns gott om plats där bilder och loggor istället brer ut sig. Eller ytterligare tio språk. SVT:s förträffliga Plus gick ut och gjorde så och fick snabbt ihop en korg där det var svårt att kora ”vinnaren”. Du kan se här när jag försöker och förklarar reglerna. Nya regler är på gång och det vill till att Livsmedelsverket kommer med skarpa förslag på viktiga faktorer som kontrast, radlängd etc. Varför inte ett krav på att ha svart text på vit botten, det är ju det klart enklaste. Eller vill de inte att man ska kunna det..? Ursäkta den insinuanta tonen men ibland kan man undra varför det ska vara så himla svårt…En matförpackning med för litenm text är inte bara olaglig. Den är också en skymf mot konsumenterna och mot vår självklara rätt att få veta vad vi stoppar i våra kroppar!
Sjuk bransch övertygar inte
Snabblånen är sammanlagt en ganska liten del av hela lånekakan, men det handlar om många människor, skyhöga räntor och ofta det som tippar ekonomin över kanten så att man hamnar i skuldfällan. Idag har dessa snabblån – eller SMS-lån – ventilerats i riksdagen. På förmiddagen anordnades en hearing i civilutskottet, där såväl kontrollmyndigheter och ansvariga på snabblåneföretagen deltog. Det fanns en trötthet bland kontrollanterna på upprepade övertramp och en påtaglig nervositet bland de som lånar ut, propra slipsar och lena utfästelser till trots. De senare övertygade inte, i alla fall inte mig. Nu ska de bilda en branschorganisation. Gott nog, men det är väl sent. Lagen har gällt i över två år och många av företagen har gett fan i den eller förhalat så mycket de kan. I övrigt är frågan om en branschorganisation på något sätt gör själva lånen bättre. I mina ögon är det helt sjukt att ett civiliserat samhälle tillåter räntor som är över säg 50 procent. Grunden för deras business är att låna till utsatta till räntor som är omänskliga och någonstans måste man fråga sig vem man ska ta mest hänsyn till. Mer än hälften av EU:s medlemsländer har redan tagit ställning, exempelvis Nederländerna med ett tak på 15 procent. Där finns inte problemen med snabblåneföretagen. Så vad väntar vi på?
Sluta vela om köttfusket!
Nu räcker det. I höstas fläskfilé som sålts som oxfilé. Nu nötkött som visat sig vara billigt hästkött. I båda fallen – skandaler i stor omfattning och som pågått länge. Massor med konsumenter har lurats, svikits, inte bara i Sverige. Den som inte ser att det finns ett stort systemfel här måste vara blind. Livsmedelsbranschen har uppenbarligen inte lyckats ha tillräckligt bra kontroll på vad de säljer till oss, det går uppenbarligen inte att helt lita på vad som står på förpackningarna. Och frestelsen och möjligheten att fuska och tjäna grova pengar är uppenbarligen alldeles för stor. Alldeles för få har intresse och incitament i den långa kedjan från jord till bord att ställa besvärliga frågor. Tystnad är lönsamt. Uppenbarligen. Lantbruksminister Eskil Erlandsson är upprörd men låtsas i övrigt som det regnar i Aftonbladet idag. ”Polisiär fråga”. Tjena. Han vet och alla andra vet att en polisanmälan är ett slag i luften, det blir i princip aldrig åtal, än mindre fällande dom. Risken att få ett straff för att fuska är helt enkelt försvinnande liten, det finns alltför många som är beredda att ta risken. Och tro inte att de senaste två skandalerna är hela bilden. Det är rimligen bara toppen på ett isberg. Måndag morgon pratar jag vidare om detta i SVT Godmorgon Sverige kl 7.15.
Leve kontanterna – också!
Sedlar och mynt passerar allt mer sällan mellan oss konsumenter i handeln. Det här är en naturlig utveckling som har fördelar för många parter. Men istället för att bara ropa halleluja till den tekniska utvecklingen är det dag att höja ett varningens finger. Konsumenterna får inte bli förlorare. Förändringen måste ske med morot, inte piska. Den får inte ske på ett sätt som kör över dem som måste eller vill använda kontanter. Det kan handla om äldre, funktionshindrade, invandrare men också många andra grupper. Detta slåss Sveriges Konsumenter för, det har jag alldeles nyss sagt i P1 Morgon och sa igår på det dialogmöte som finansmarknadsminister Peter Norman bjöd in till. Risken finns att det nya betalsystem blir krångliga, dyra för konsumenterna och därtill integritetskränkande. Igår på ministermötet sa Svensk Handels VD Dag Klackenberg att handeln sitter med svartepetter i kontanthanteringen (på grund av bankernas höga avgifter). Risken är stor att det blir konsumenterna istället som sitter med svartepetter, när handel och banker inför olika krångliga system som alla kräver smartphone, som är belagda med öppna eller dolda avgifter och som tankar dig på personuppgifter även ör bagatellartade köp. Den utvecklingen vill vi inte ha. Kontanter är rätt praktiska – till toalettbesök, p-automater, veckopeng till barnen, en glass på stranden och andra småköp. Så även om vägen går mot minskade eller inga kontanter får det inte bli en motorväg där alla som går, cyklar eller åker risiga bilar kommer på efterkälken.
Inför räntetak även här!
I Sverige har vi en ockerparagraf. Som är värdelös, eftersom inga åtal väcks. Därför fortsätter snabblånen att grassera och skicka 10 000-tals människor in i skuldfällan. Det är alarmerande, tragiskt – och obegripligt. Det finns flera skäl till att Sverige utmärker sig på detta trista sätt, vilket återigen bevisas genom Kronofogdens nya siffror över antal överskuldsatta. Men ett av dem är att det är fritt fram att sätta vilken ränta som helst. Vilket resulterar i räntor på ända upp till fullständigt obegripliga 23 000 procent i effektiv ränta. Detta tycker alla är stötande och provocerande och stötande. Även finansmarknadsministern Peter Norman. Fast han gör inget, vilket inte är något mindre än en skandal. Det finns ett motmedel – ett lagstiftat räntetak. Det har diskuterats länge, men inget händer. Ett av argumenten är att det skulle kunna höja räntan för vissa lån och bli en sorts norm. Det är ett märkligt och smått töntigt argument. Om man tänker efter lite. Finns det några exempel från andra branscher där detta hänt..? Räntetak skulle heller inte vara något unikt för Sverige. Nederländerna har ett tak på så lite som 15 procent (!). Tyskland och Frankrike har också räntetak med en viss procentsats över genomsnittsräntan och snart får sannolikt även Finland det. Där kommer den då att ligga på runt 50 procent. Vad avhåller Sverige. Ja, säg det. Regleringsnoja? Osämja i regeringen? Handlingsförlamning? Oavsett vad det är så är det ett svek mot alla dem som nu eller snart kommer att ta de svindyra snabblånen – och kanske hamna i skuldfällan. Det är lika mycket ett godkännande av en bransch som har som enda affärsidé att sälja svindyra lån till utsatta människor.