Mat – valfråga 2014

Almedalen är (nästan) slut, själv har jag lämnat ön men tillåter mig en liten summering. Det blev som väntat mera, Almedalen verkar inte ha några gränser, ett tag pågick tydligen ett hundratal seminarier parallellt. Och än värre lär det bli valåret 2014. Temana var mycket vård, energi, skola. Och mat. I vår egen EU-debatt (som går att se som webb-tv) sa alla de närvarande att maten troligen skulle bli en stor stridsfråga under den kommande mandatperioden i Europaparlamentet. Många kom också till Konsumentföreningen Stockholms utmärkta seminarium om hästköttskandalen och till min och Anna-Maria Corazza Bildts pratstund om EU:s matpolitik (också på webb-tv). Plus en mängd andra ställe, inte sällan med koppling till kött och/eller till hållbar konsumtion. Positivt! Kf Stockholm redovisade för övrigt en intressant undersökning som visade att köttskandalen fått en av fyra att äta mindre kött. Intressant. Tror vi får en ökande köttdebatt, precis som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Och nästa år är Sveriges Konsumenter i Almedalen igen – det kan du räkna med!

EU-start på Almedalen 2013

Tillbaka i Visby och Almedalen – detta fyrverkeri av kunskap, intryck och möten som avslutat mina vårar i nio år (är det möjligt? tänkte jag efter att ha räknat på fingrarna). Solen skiner som vanligt och rekord i antalet seminarier sprängs som vanligt. Man lyckas hitta allt fler plättar innanför murarna där det går att slå upp ett tält och dra i en ljudanläggning. Frasen ”nu kan det inte bli större” har liksom mist sin trovärdighet. På grund av att alla flyg och båtar så tidigt blir fulla tvingades jag och min kollega Christin upp klockan fem för att hinna med första färjan. Flyg var inte att tänka på. Alltnog, ett av de nya tält som slagits upp är Europaparlamentets kontor i Sverige, precis bredvid stranden. Där ska fem politiker i morgon bitti mötas under rubriken ”Från Bryssel till köksbordet” under min moderering. Det ser jag verkligen fram emot. Seminariet streamas här och går tydligen att se i efterhand men är du i Visby så varmt välkommen ”live”. Då kan du ju också ställa frågor. Twittra gärna, taggen heter #EUiAlmedalen. Redan idag var jag där och gästade tältet och ramlade in i två utomordentligt intressanta seminarier. Det första handlade om de frihandelsförhandlingar som nu drar igång mellan EU och USA och som bär förkortningen TTIP (lägg den på minnet). Frihandel är bra, men här måste vi se upp så att konsumentskydd, djurskydd, försiktighetsprinciper och annat som vi slagits för och som amerikanerna tycker är överdrivet – det får inte gå förlorat. Se SVT Forum där det kommer någon av de närmaste dagarna (inklsuive min publikfråga om konsumentperspektivet). Nästa programpunkt var min favoritkommissionär Connie Hedegaard, som ansvarar för klimatet. Det var tredje gången jag hörde henne och även om hon säger samma saker så är det viktiga saker: Vi måste lösa klimat-, finans- och sociala krisen i EU samtidigt, Klimathotet gör att business as usual INTE är business as usual, Vi måste se ”beyond BNP – ett föråldrat och i grunden kontraproduktivt sätt att mäta ekonomi.” Återstår sedan att se vad kommissionen faktiskt gör och inte minst medlemsländerna. Många vill bromsa (andra kommissionärer och medlemslandet Polen nämndes) och klimatkommissionärens stående svar är att man måste se omställningen till grön ekonomi som en möjlighet för EU. Alltså samma sak som president Obama sa i förra veckan. Klokt och lätt att säga, men det kräver en konsekvent och kraftfull politik, inga halvmesyrer.

Kundvänlig energi – lång väg att gå!

Pålitliga leveranser, enkel information, rimliga priser, bra konsumentskydd, effektiv myndighetskontroll, hållbar utveckling – se där några högst rimliga krav på energi. Tyvärr inte alls självklar idag, 2013. ”Konsumentvänlighet” var temat för en stor konferens i Bryssel, där jag fick möjlighet att inledningstala i egenskap av vice ordförande i BEUC, den europeiska konsumentrörelsen. BEUC har enats med de europeiska tillsynsmyndigheterna (CEER) om dessa grundläggande principer för energimarknaden tidigare och nu var frågan Tanken är att  att dessa självklara krav ska vara uppfylld 2020, vilket är mycket mer ”strax” än de flesta tänker på. På konferensen var diskussionen HUR och det är en mega-utmaning, särskilt i länder där energimarknaden är rejält konsumentfientlig. I Baltikum är priserna europeiska men lönerna mycket lägre, en litauisk konsument kan få betala 200 euros på gas under en vintermånad – med en inkomst på 300 euros. I många länder, särskilt i södra och östra Europa härskar fullständigt lomhörda monopol som struntar högaktningsfull i slutanvändarna. Det finns mycket att klaga på i Sverige – där energikonsumenterna ofta är förvirrade, förbannade och oroliga, där de stora elbolagen också har en del att lära om ödmjukhet och anpassning och där de åtnjuter ungefär samma låga grad av anseende som bankerna. Men utvecklingen har trots allt gått framåt jämfört med många av våra medmänniskor i andra ändar av Unionen. Men det är en lång väg kvar till självklarheterna, dagens konferens var bara ytterligare myrsteg men nu är det dags att inte bara snacka tjusigt utan att göra saker från företagen inom EU som på något sätt ser till att elen kommer hela vägen till våra vägguttag. Så att det blir enkelt att byta, lätt att jämföra, lätt att nå en kundtjänst, bättre för miljön, begripliga fakturor, enklare att spara energi och pengar, slut på vilseledande marknadsföring etc etc etc.

Matfusket väl belyst i riksdagen

Heders åt riksdagens miljö- och jordbruksutskott som 1. Tog upp matfusket som ämne för en hearing, en fråga som upprör och engagerar miljoner 2. Bjöd in konsumentrösten. Fler utskott borde göra så, ta upp aktuella konsumentfrågor och se till att det även blir ett vanligt vardags-, brukar- och underifrånperspektiv. Jag var själv där och pratade och lyssnade och kan konstatera att det blev ett ovanligt tydligt konsumentperspektiv. Här har ju branschen ertappats med byxorna nere inte bara en utan många gånger, om man räknar såväl hösten fläskfiléskandal som vårens alla lögner där deklarerat nötkött i lönn bytts ut mot 3-4 gånger billigare hästkött eller ibland också griskött. Det har gjorts en hel del för att städa och stoppa, men samhället måste också ta sitt ansvar och se till att kontrollen blir enhetlig och effektiv, straffen skärps och fler fälls. Hittills har det varit för riskfritt eller för billigt att lura konsumenterna. Dessutom måste man fråga sig varför ingen i kedjan slagit larm tidigare. Svaret är: Incitamenten har varit för dåliga längs hela kedjan att ställa besvärliga frågor. Drivkraften har varit för stor att vända bort blicken och inte gå till botten med misstankar. Livsmedelsbranschen är säkert själva gånger lurade, men de är inte offer. De har ett ansvar och en möjlighet att se till att vi får vad vi betalar för och att ingen lurar oss. Följderna av stenhård prispress blev nästan ett tema och det är välgörande att baksidan av ett ensidigt fokus på pris lyfts fram – och att det nu får konsekevenser (handeln hallååå!!).

Sedan är det viktigt att vi lyfter oss över hästköttet – vad är det egentligen för livsmedelsproduktion vi har? Hur hållbart är det långsiktigt att plåga djur, sprida bekämpningsmedel, låta mat fara kors och tvärs över kontinenten. Här vill vi ha en statlig utredning med ett åtgärdsprogram. Man måste också ställa viktiga frågor om de billiga transporterna. Klicka om du vill se se presentationen, medverkan i SVT Morgon och medverkan i hearingen idag.

Stoppa matcensuren!

I vår flängiga vardag sväljer vi rätt mycket konstigheter och accepterar både orättvisor och inkonsekvenser utan att tänka på det. Det gäller inte minst i vår roll som konsumenter. Under vår kampanj ”Större text, tack!” om pluttig stil på livsmedelsförpackningar var det allt från äldre konsumenträvar till sluga unga konsumentjournalister som helst enkelt inte tänkte på att viktig text om mat ofta var oläslig. Man hade vant sig. Det var samma sak med den pågående kampanjen ”Vad är det i maten – klartext NU”. Många tänker inte på inkonsekvensen att salamin i charkdisken inte har ingrediensförteckning medan det krävs om samma produkt hänger inplastad i hyllan? Vad som ingår i affärens eller restaurangens salladsbord är okänt för oss som handlar, liksom vilket ursprung det är på biffen som bärs in på restaurangen. Vi har helt enkelt två olika förhållningssätt, hur kritiska konsumenter vi än är. Varför, egentligen? Det är ju ofta samma mat. En allergen kan vara lika hälsovådlig om den kommer inburen på krogen som om den står i butikshyllan. En gris kan ha utsatts för samma plågor vare sig den ligger i ett tråg i kyldisken eller kallas nåt tjusigt på en en lunchrestaurang. Det finns mycket att säga om förpackad mat – den är långtifrån perfekt. Men oförpackad mat är en öken, helt torr på informationen. Eller utsatt för censur om man hårddrar det. Dags att sätta stopp för de! Idag skriver Sveriges Konsumenter och elva andra konsumentorganisationer i den stora branschtidningen Fri Köpenskap och kräver ändring av reglerna. Just nu finns nämligen en stor möjlighet till det, när EU:s livsmedelsmärkningsförordning genom Livsmedelsverkets försorg ska omvandlas till bindande detaljregler för butiker och restauranger. Det hjälper om fler engagerar sig. Du med. Gå in på facebooksidan.

Kräv att info förstås!

Alla har vi mött obegriplig information på hemsidor som ska vända sig till vanligt folk. Alla har vi försökt begripa instruktioner för varor och tjänster och undrat om det är vi som är dumma…Alla har vi mötts av väggar av obegriplig avtalstext som bara fått oss att kapitulera och trycka ”I agree”. Livet är för kort för att stånga huvudet blodigt för att få reda på ”Vad menar de egentligen..?”. Allt för mycket information och allt för komplex information är en världsepidemi. Det kan jag bevittna som just varit med om två dagars generalförsamling i europeiska konsumentrörelsen BEUC. I morse höll jag i en workshop som handlade just om informationskrånglet, som många konsumenter lider av. Frustrationen var stor i alla delar av EU över det växande problemet och BEUC har länge talat om ”information tyranny” och ”information pollution”. Visst behöver vi konsumenter informationer för att kunna göra medvetna val, orientera sig på hemsidor och marknader och få saker att fungera. Men det är ju så mycket som är fel, så mycket som gör att vi känner oss ack så vilsna i valfrihetsdjungeln. Så vad göra? Ja, idéerna var många i den där salen i centrala Bryssel. Uppmana till bojkott för dem som inte uttrycket sig begripligt. Utlys tävlingar för att lyfta fram goda exempel. Peka ut vad konsumenter ska ge akt på och kan strunta i. Eller att tvinga fram sammanfattningar av de viktigaste punkterna. En central fråga är hur man kan tvinga fram begriplighet och rimlighet. Kanske heter formeln ”smart transparens” och att lagen inte bara ställer krav på ATT konsumenterna ska informeras om vissa saker utan även att avsändaren måste försäkra sig om att informationen ska begripas och uppfattas på rätt sätt. Ingen lätt sak, men en tilltalande tanke i tider när viktig information dränks i oviktig eller krånglas bort med juridiskt snicksnack som definitivt inte är skrivet för dig och mig. Nåt måste hända. För det blir allt djävligare.

Grattis EU – trots allt

I morgon är det EU-dagen, som firas över hela unionen. Här i Sveriges firades det redan i måndags eftersom vi har Kristin Him i morgon med mingel på EU-huset här i Stockholm, Guinessöl (irländskt ordförandeskap) och tal av Cecilia Malmström. För de flesta här i landet lär nog vårsolen vara av större intresse än något annat men det är ändå ibland värt att stanna till och tänka efter på denna unika skapelse som överlevt ända sedan andra världskriget – och som faktiskt fortsätter att funka trots finansiella kollapser och tragik i unionens sydöstra hörn. Det finns mycket som är sjukt i dagens EU – långa transporter som är vidriga för djur och miljö, (alltför) starka lobbyintressen för jordbruk, fiske, industri etc. Konsumenterna har inte precis stått i centrum historiskt – snarare vikten av att skapa en inre marknad för företagen. Men sakta blir EU mer konsumentvänligt. När konsumenträttsdirektivet nu blir svensk lag innebär det faktiskt flera tydliga förbättringar – och rejäla lyft i många andra länder. Vi får tvistlösning a la Allmänna reklamationsnämnden i 27 länder tack vare EU. Vi lär få tvingande begränsningar för koldioxidutsläpp för bilar, vilket är bra både för miljön och plånboken. Samma sak med tvingande regler för energisnåla glödlampor. Produktsäkerhet. Kemikalieregler. Exemplen är många. Lagarna som ska skydda oss konsumenter har ofta blivit klart bättre. Det stora problemet är att det är skillnad på regler och verklighet. Att brist på myndighetskontroll och tama straff gör att förbättringar alltför ofta stannar på papperet.

Kläder är för billiga

En textilfabrik rasar i Bangladesh och 400 människor dör. Det är det yttersta priset för att vi på kan shoppa billiga toppar, blusar och jeans som lösgodis i västvärldens gallerior. Inga svenska företag verkar ha köpt från den rasade fabriken, men det här handlar om ett helt system och en djup orättvisa. Klädföretag lägger beställningar där det är som billigast, korruption gör att inte ens lagstadgade rättigheter uppfylls och det arbetarna skulle aldrig ha råd att köpa kläderna de själva tillverkar. Den utmärkta tidningen Fokus har i det nummer som kom ut idag en genomgång av problematiken. Där poängteras att klädföretagen i den rika världen alltmer tävlar i etiskt arbete men att det är både svårt och otillräckligt (bara H&M köper från 1800 fabriker med otaliga underleverantörer). Även om H&M gör en hel del blir budskapet dubbelt när de dels gör ständiga rekordvinster, dels aktivt marknadsför kläder med låga priser och som något man ständigt måste förnya. Ekologiska kläder är fortfarande försvinnande få, det är mycket business as usual. Liksom med mat är klädproduktionen idag i grunden ohållbar, när vi betalar billigt betalar vi egentligen dyrt genom förstörda människor och förstörd miljö. Det tar emot för en konsumentföreträdare att säga det, men ibland är det helt enkelt för billigt. Vi måste oftare fråga oss hur det egentligen kan vara så billigt. Och vi måste omvärdera vår syn på kläder, på kvalitet, på slitstyrka, på värdet av att köpa begagnat och att låna (där händer massor, glädjande nog!). Ovanpå allt detta är det också så att lönelyft till drägliga nivåer för de människor som arbetar i fabrikerna sällan får stora genomslag på prislappen här hemma. Det är helt enkelt en relativt liten del av själva priset.

Utsläppsgräns win-win

Att sätta EU-gränser för vad bilar får släppa ut är en rejäl win-win för konsumenter och miljön. Det gör att tillverkarna pressas att tillverka bränslesnålare bilar, som gör att konsumenterna sparar massor av pengar och miljön blir mindre förstörd. EU-Kommissionen har insett att det är dags att gå från snack till verkstad och deras initiativ till gränsvärden för koldioxidutsläppen diskuterades på en konferens i tisdags i EU-parlamentet i Bryssel. Det var min första insats som inledningstalare i min nya egenskap av vice ordförande i BEUC. Spännande – och viktigt. Argumenten är många för rejäla begränsningar ända till 2025 och det finns skäl att vara optimistinför parlamentets behandling. På bilden talar jag i en av utskottssalarna i parlamentet.

Stoppa mobil-nix

Hej, jag heter Niklas och ringer från BestMobile, jag… Du, jag har inte riktigt tid…Vill du få ner dina mobilkostnader ..Du, jag vet inte…För bara 39 kronor i månaden, inga öppningsavgifter och bara…Ja, sådär håller det på. Oombedda ringer de upp, alltid när man har andra saker för sig där hemma och har tankarna någon annanstans. I en hem, i en måltid, i ett gräl, under favoritprogrammet på TV. Jag har hittills aldtig hört någon som uppskattar dessa samtal. Så varför är de tillåtna? I många länder är de helt förbjudna om man inte aktivt bett om dem. Här är det tvärtom, man måste aktivt be om att INTE få dem. Jag är nixad och får ändå en hel del samtal, framför allt från företag som har en ”relation” med (och det är många med alla ”klubbar” som man tvingas ingå för även de enklaste köp.) men också från vissa okända. Det är alltid lika tröttsamt. Nu vill säljbranschen utöka sitt svängrum genom att införa ett nix-system för mobiltelefoner, där det tidigare varit totalförbud. Vi ska alltså kunna nås när vi promenerar på stan, sitter på krogen eller fågelskådar vid en stilla sjö. Känner du en enda konsument som skulle uppskatta detta så upp med en hand?

När branschorganisationerna möts i nästa vecka planerar de att ta detta oacceptabla beslut. Kritikerna avfärdas – hittills – med två argument: De flesta är nöjda och arbetsmarknadsskäl, ”tänk så mycket jobb som skapas för våra ungdomar”. Till det senare kan bara sägas: Bra med jobb, men att plåga konsumenter får ju inte vara ett sätt att lösa ungdomsarbetslösheten. En sådan tanke öppnar ju oanade möjligheter. Och att alla som inte klagar skulle vara nöjda vägrar jag tror på.