Författararkiv: jan.bertoft

Ta Ethel Forsberg på allvar

Publicerat av
Svara

När Ethel Forsberg, tidigare generaldirektör på Kemikalieinspektionen, slår larm om kemikalierna i en ny bok och en intervju i Svenska Dagbladet ska det tas på allvar. Redan i somras kom hon med en bok om spelet om Bisfenol A, ”Makt, plast, gift och våra barn” och nu kommer alltså ännu en. Ethel Forsberg satt nio år på sin post, hon är extremt kunnig och har hög integritet. Vad hon säger kan inte viftas bort. Det handlar om en sorts fullskalexperiment med oss konsumenter som labbråttor – och inte minst våra barn. Exemplen är många där kemikalier har fått användas på ett sätt som senare visat sig farligt. Renovering av stamrör i bostadshus genom  att skjuta in bisfenol A – som sedan hamnar i dricksvattnet – är exempel på en sådan skandal. Bisfenol A är skadligt i låga doser och att det kan störa fortplantningen, öka risken för fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Och Bisfenol är bara ett av problemen. Ovanpå det kommer de alldeles för outforskade problemen med kombinationseffekterna, ”cocktaileffekten”, hittills har kemikalierna bara studerats och debatterats en och en. Jag ser med fasa fram emot rapporter om 10, 20 kanske 30 år när vi ser vi ser följderna i sjukvårdsstatistiken över dagens och gårdagens alltför släpphänta hantering av kemikalieriskerna. Summa summarum:  Vi vet helt enkelt för lite. Och kemikalieindustrin har alldeles för stort inflytande. Regering och myndigheternas roll tas upp i den nya boken och det är alarmerande uppgifter om att de inte självklart satt hälsan hos barnen i absolut första rummet. Det är på ett sätt talande att Ethel Forsberg behövde sluta på jobbet för att kunna berätta.

Vad är priset för giftbananerna?

Publicerat av
Svara

Lockar till miljötänk?

Man kan undra om Hemköp över huvud taget vill sälja några ekologiska varor. Här säljer man ut ”vanliga” bananer billigt men har med ekologiska bananer som alternativ. Till ett 250 procent högre pris. Vem tror du köper eko-alternativet? Det här är ett tecken på hur fel handeln tänker när de ser miljöriktiga varor som en ”nischprodukt” där man kan fläska på rejält. Bananer tillhör de mest besprutade av alla matvaror vi köper och det bara fortsätter – vilket skadar både de fattiga människor som arbetar på plantagerna och naturen. Det här bara fortsätter. Och vad tar handeln för ansvar? Jo, de tar pliktskyldigast med ett alternativ. Det här tycker jag är ett exempel på total brist på ansvar för en hållbar utveckling och ett svek mot både naturen och konsumenterna. Här befäster man bilden att ekologiskt inte är för oss, bara för dem som har råd, en lyx. Man brukar säga att det inte finns någon billig mat, den kostar den också fast på ett annat sätt, på en annan plats och på mycket längre sikt. Besprutning är en genväg som gör att vi konsumenter i Sverige betalar billigt men skickar fakturan till arbetarna, naturen och framtida generationer. Igår hade Sveriges Konsumenter ett internt kunskapsseminarium om hållbara utveckling för livsmedel. Varför händer så lite? var frågan och handeln fick en stor del av skulden. Liksom politikerna som fegar ur och inte gör det lätt för oss konsumenter att välja rätt genom felriktade subventioner etc. Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen visade en bild från en ICA-butik som liknar den som jag tog på Hemköp. Men där hade handlaren skrivit ”besprutade bananer” på de med lägst pris (som inte skiljde lika mycket från eko-alternativet som i det här fallet). Pedagogiskt genialt. Får folk att börja fundera på vad som egentligen är normalt och ovanligt, vad som är norm och undantag. Varför gör inte fler så? Vi ska ha konkurrens och prispress men idag är det inte konkurrens mellan eko och ”konventionellt” på lika villkor. Varför förklarar inte handeln varför viss mat är så billig, vad som är medaljens baksida, vad som är det ”totala” priset ? Det är ett stort, stort svek, ett undanhållande av information som vi har rätt till som konsumenter. Och en struts-mentalitet där man hoppas att allt ska kunna fortsätta som vanligt.

Svårt välja semesterhotell

Publicerat av
Svara

Har just återkommit från en fantastisk resa i Tanzania och Zanzibar. De bestående intrycken är inte bara mängden vilda djur på nära avstånd utan även tecknen på en kontinent som håller på att resa sig ur den förbannelse av diktaturer, krig, svält, aids etc som plågat den så länge. Under resan läste jag Erika Bjerströms nya bok ”Det nya Afrika” (läs den!) och fick en bredare bild av allt som händer och som ger anledning till optimism. Inte bara en ökad demokratisering, allt färre väpnade konflikter, långsamt ökat välstånd i många av de 54 länderna men också att det snart finns lika många mobiltelefoner som människor har gett anledning att tala om afrikanska ”lejonekonomier”. Nå, nu är ju detta en konsumentblogg så jag tänkte anlägga ett sådant perspektiv. Jag är övertygad om att turism utvecklar länder – om det görs på rätt sätt. Och där spelar hotellen en central roll. Vart går pengarna? Gynnar de lokalsamhället? Vad är det för arbetsvillkor som råder? Vad har de för miljötänk och hur påverkar matutbudet, swimmingpooler etc miljön runt omkring? Viktiga frågor att ställa. Men svåra att få svar på. För egen del vill jag helst inte bo på hotell ägda av västerländska, redan rika intressenter utan lokalt ägda eller åtminstone där det finns garantier för att det inte handlar om utsugning utan utveckling på plats. Inte alltid helt lätt att få reda på. Vad jag önskar mig är att det framgår redan i resekatalogerna och på webben. Och att resebyråerna ställde garantier (”Vi använder bara hotell som…”). Det är mycket pengar det handlar om för fattigare länder och för regioner där turism är den enda och den stora inkomstkällan.

I kristallkulan 2014

Publicerat av
1

Köttfusk, nätintegritet och snabblån har varit några av de heta frågorna det gångna året. Några av många. Snart är vi inne i ett än mer spännande konsument-år, då våra öden som konsumenter avgörs på många fronter. Här en liten personlig prognos, några dagar innan vi går in i 2014:

  • I de båda valen (till Europaparlament och riksdag) kommer faktiskt konsumentfrågorna att bli riktigt framträdande. Naturligtvis inte en av de riktigt stora stridsfrågorna, men flera kommer att prata och profilera sig i konsumentpolitiken. Sanna mina ord. Det handlar om livsmedel, banker, konsumentvägledning och mycket annat. Sveriges Konsumenter lanserar snart 100 krav för en bättre konsumentpolitik.
  • Överkonsumtion och konsumtionshets kommer att hamna mer i det allmänna medvetandet. Vi kommer att lyfta fram goda exempel på att låna, hyra, dela, köpa begagnat – eller avstå.
  • Konsumentvägledningen står inför ett ödesår. På Konsumentverket jobbas det för fullt med det nya centrala kontaktcentret men frågan är hur det blir ute i landets kommuner – en förstärkning eller en nedmontering. Ödet ligger hos ett antal kommunala beslutsfattare – och hos Sveriges Kommuner och Landsting.
  • Handeln kommer att hamna i skottgluggen på ett helt annat sätt än tidigare när det gäller miljö, rättvisa, djurskydd och hälsa. De har hittills kunnat komma undan genom att enbart hänvisa till efterfrågetryck men nu kommer de att tvingas välja bort värstingar, ta ställning och ta ansvar. Inte minst gäller det livsmedelshandeln.
  • Integriteten gentemot företag och webbfunktioner kommer att lyftas fram. Ett uppvaknande och en ny försiktighet över att lämna ut personuppgifter till höger och vänster följer på den explosiva utveckling och den naivitet och okunskap vi fortfarande har mot nätets alla frestelser. Snowden’s tal nyligen i TV nyligen var en av flera väckarklockor. ”De som föds idag kommer inte att veta av något privatliv”.
  • Rimligheten i att vara konsument kommer att diskuteras mer. Många känner sig vilse i valfrihetsdjungeln. Dags att sluta önsketänka och ge alla – just alla – förutsättningar att välja utan att behöva bli expert och lägga all sin vakna tid på att vara konsument.
  • Kemikalier kommer att diskuteras mer. Samtidigt som försiktighetsprincipen verkar fasas ut kommer larmen om riskerna med alla riskabla kemikalier i vår närhet allt tätare. Inte mist utsatta är barnen. Det handlar om hormonstörande ämnen, cancerogena ämnen, kombinationseffekter, nanopartiklar och mycket annat. Skandal att vi vet så lite. Kommer allt fler att tycka.
  • Aggressiva säljmetoder (gatu- och telefonförsäljning t ex) och ockerliknande fällor (typ snabblån) kommer att grassera men skapa en debatt om det inte är dags för tuffare reglering, mer resurser till myndighetskontroll och strängare straff.
  • Och så kommer vi att få uppleva en och annan matskandal. Tro inte att hästköttet var sista gången. Plus nya chockerande bilder av plågade djur som ska bli mat eller kläder åt oss människor. En statlig, stark livsmedelskontroll behövs, så som vi skrev på Svenska Dagbladets debattsida häromdagen.

Så tror jag. Någon som håller emot?

GOTT NYTT ÅR!

Liten julbetraktelse

Publicerat av
Svara

Känner du dig otillräcklig som konsument? Många känner det som att ett tungt ok läggs på våra axlar. Vi ska inte bara välja det smartaste elavtalet och bästa teleoperatören utan vi ska även rädda klimatet, miljön, djuren, arbetsvillkoren i tredje världen. Känner du så vill jag bara säga – gör inte det. Om det läggs orimligt mycket press på oss för att säkra marknadsfunktioner och planetens fortlevnad så är det inte vårt fel om det inte funkar. Det finns inga perfekta konsumenter som bara väljer smart och rätt. Sådana djur finnas bara i teorin och skulle behöva använda dygnets alla vakna timmar att sätta sig in märkningar, teknik, nutrition, avtalsjuridisk etc etc. Livet består av annat. Även vi som arbetar dagligen med konsumentfrågor gör mängder av felval och kan också luras av försåtlig reklam. Det är bra att vara en medveten konsument men det ska vara rimligt. Att politiker och näringsliv pekar på oss, att vi vanliga människor ska lösa deras problem är fel och fegt. Näringslivet ska inte skylla på ”låg efterfrågan” för att inte ta ansvar för hållbar utveckling eller begripliga tjänster. Politiker kan inte önsketänka om aktiva konsumenter som ursäkt för att fatta nödvändiga beslut om lagar och tillsyn. Vill du vara en medveten och ”god” konsument kan du börja med några enkla regler: Köp KRAV- och Rättvisemärkt där det finns. Ät mindre kött. Spara energi. Köp inget som du inte tänkt köpa innan telefonförsäljaren försöker få dig på andra tankar. Låna, hyr och köp andrahand istället för att köpa nyproducerat. Bind inte upp dig i alltför långa avtal. Var försiktig med dina personuppgifter. Spara alltid kvittot.Ta inga snabblån. Lär dig att du har tre års reklamationsrätt. Välj elavtal – vilket som helst, bara du inte stannar i svindyra ”anvisningsavtal”. Var lite sunt skeptiskt. Och tänk på att det bästa i livet är gratis och inte faller under några konsumenträttsliga lagar – naturen, vännerna, kärleken…

Slipper vi dyra skräpavtal på el nu?

Publicerat av
Svara

I morse hade energiminister Anna-Karin Hatt kallat till möte om tillsvidareavtal på el. Låter det tråkigt och svårt? Ja, just därför finns det troligen kvar och göder elbolagen med dryga miljarden årligen ur konsumenternas fickor – helt i onödan. Tillsvidareavtal är nämligen ett sånt som elkunderna ofrivilligt hamnar i när man flyttar, ska förnya (i vissa fall)  eller inte gjort något aktivt val över huvud taget utan bara snällt fortsatt att betala. 780 000 svenskar har sådana här usla avtal och det är något som elbolagen varit ovilliga att göra någonting åt. Hittills. För två år sedan bestämde riksdagen att dessa priser skull avskaffas men så har inte skett. Nu har regeringen vaknat i frågan och därtill har Aktuellt i SVT gjort flera utmärkta reportage som visar det absurda i avtalen. Ännu mer absurt är det att gapet mellan dessa dyra avtal och normala avtal faktiskt ökar (!!!), enligt Energimarknadsinspektionens rapporter. Förlorarna är alltså konsumenterna, och som så ofta annars de svagaste och minst pålästa. Icke-valet har alltså lett till att man hamnat i ett kvalificerat skräpavtal. I morse satt vi alltså i en och en halv timme. Ministern inskärpte allvaret och förväntade sig snabba ryck. EU, Vattenfall, Fortum och andra la ut texten om hur aktivt de arbetar med att få bort de här avtalen, men det är uppenbart att de agerat för lite och för långsamt. Frågan är ju också hur fort de skyndar när det finns så mycket pengar att tjäna. Vi, Villaägarna och Konsumenternas Energirådgivningsbyrå var de enda kundrepresentanterna och vi var alla överens om att det inte räcker med att bara ge bättre information. Elbolagen har varit riktigt dåliga i sin kommunikation men det räcker inte – det måste finnas något so hjälper även dem som inte nås av information, hur välgjord och tydlig den än är. Och det är många. Det finns många som tycker att el bara ska fungera, att det är ointressant och tråkigt och svårt och det måste man respektera. Då ska icke-valet inte vara så dyrt som det idag. Glädjande var att Anna-Karin Hatt kallade till nytt möte redan om två månader för en avstämning. Hon har hotat med lagstiftning om det går för långsamt. Så även om det tagit för lång tid hit fram så är det bra att saker i alla fall händer. Upp till bevis, EON, Vattenfall, Fortum och ni andra. Nu kan ni sätta kunden i centrum – på riktigt. Om ni vill.

Ruggig, stötande utlåning

Publicerat av
Svara

Krediter som förstahandsval vid fakturering, systematisk och snabb vidareförsäljning av skulder, människor som aldrig blir helt skuldfria och där skulderna bara växer och ockerräntor på snabblån – problemen med dagens kreditsamhälle är många. Anna Hedborg har lyckats spegla dem väl i den utredning som lades fram till konsumentminister Birgitta Ohlsson idag. Det är en ruggig bild där utsatta människor ofta lockas/frestas/pushas in i skuldgivning. Även om den enskilde alltid har ett stort ansvar kan affärsmetoderna här inte betraktas som annat än fula och stötande – och många fall säkert olagliga. I alla fall inte ”återhållsamma” som de ska vara enligt lagstiftningen. Anna Hedborg kommer med en lång rad genomgripande krafttag där jag bara kan säga: Bravo, ett ord i rättan tid!”. Till min glädje vill också Birgitta Ohlsson ha en snabb hantering så att det blir skarpa beslut i riksdagen före valet. Bravo, igen!

Jag har suttit som expert i utredningen och det har varit en mycket intressant resa att tillsammans med ett dussintals andra experter från olika branscher och myndigheter diskutera vad som kan göras åt problemen. Förslagen är Annas egna, och hon har gjort ett storartat arbete tillsammans med sina medarbetare. Förslagen siktar in sig på rätt saker, de är konsumentvänliga, de tar tag i de obalanser och orättvisor som finns i samhället idag. Jag har under utredningen argumenterat för ytterligare en åtgärd – ett räntetak. Men därav blev tyvärr intet. Jag har därför skrivit ett särskilt yttrande, en avvikande åsikt i utredningen. Jag tycker att skälen är mycket tunga, särskilt som vi dragits med problemen med 1000-procentsräntor ända sedan 2006 och de är rena ”motorvägen in i skuldfällen”. Lägg till det i din lagstiftning, Birgitta Ohlsson! Mer finns att läsa här och här.

Normkritisk jul, tack!

Publicerat av
Svara

Media har de senaste veckorna fyllts av spekulationer huruvida det blir rekord i julhandeln eller inte. Detta efter en prognos från Handels Utredningsinstitut (HUI). Så här lanseras den: ”Förutsättningar finns för en god jul för svenska konsumenter och för svensk detaljhandel. Hushållen är köpstarka och konsumentförtroendet är på nivåer vi inte sett på flera år. Orosmoln finns emellertid fortfarande när det gäller hushållens prioriteringar…”. Vad betyder det? Jo, att handeln oroar sig för att människor kanske tröttnat på pryl- och statushets, att de fått nog av att barn får så mycket klappar att de storknar och att de börjat reflektera över alla prydnads- och nyttosaker som snabbt börja samla damm och hamnar i grovsoprummen. Ur ett hållbarhetsperspektiv är naturligtvis den överdrivna julhetsen förkastlig, det förbrukar massor med resurser och förstör miljön på många sätt. Jag skulle kunna fortsätta om hela galenskapen att stressa runt och tömma både plånboken och kraftreserverna när julen i grunden handlar om något helt annat. Men ni kan allt det där. Det märkliga och intressanta är att mediarapporteringen så ensidigt visar det traditionella synsättet på tillväxt. Och här sitter staten, näringslivet och massmedia i samma båt – hög konsumtion enligt enligt traditionella mönster anses bra. Business as usual. Vi ska handla utav helsike, dessutom allt oftare med lånade pengar. Kredtibolagen är aldrig så aktiva som före jul.

Särskilt förvånansvärt är det att inte journalister har ett mer normkritiskt synsätt – mot HUI och mot hela cirkusen. I nästa vecka avslöjas ”Årets julklapp” och då lär vi på nytt se mängder av okritiska artiklar igen. Var finns miljö- och etikvinklarna i press, radio och TV? Var finns ifrågasättandet av att det omfattande köp, slit och släng-tänket (där vi nästan hoppar över slit-ledet)? Var finns alternativen?

En av våra partiledare reflekterade faktiskt över den här problematiken på en partistämma härom året. Han tog upp ”de ganska omfattande funderingar som finns i vårt svenska samhälle kring konsumtionssamhället.”, och fortsatte: ”Är det livets mening? Flest prylar när vi dör vinner Är det det som är syftet? Och också den här tanken – om alla konsumerar lika mycket som vi, klarar världen av det totalt sett? Känslan av att vara lite mer försiktig med konsumtionen, göra det mer hållbar, bli mer rädd om det man har, ett ökat intresse att sälja på blocket via nätet det man har haft till någon, familjer som diskutera att avstår från att ha julklappar på julafton, stressen som många känner av en sorts hets att konsumera, och kanske ännu värre för dem som inte alls har råd”. Partiledaren heter Fredrik Reinfeldt (jo, jag lovar) och han ansåg att ett nyfiket parti måste haka på såna här trender för att vara i takt med tiden. Trots att orden kom från självaste statsministern kan man säga att de föll ganska platt. Allt fortsatte som vanligt. Vi får se hur länge. Förr eller senare kommer en seriös, omfattande debatt om hur vi ska leva på ett sätt som inte lånar av framtida generationers möjligheter att överleva.

Slaget om frihandeln är igång

Publicerat av
Svara

I två dagar har konsumentkämpar från USA och EU diskuterat i Bryssel. Ämnet kommer att gälla dig, mig och alla andra konsumenter – ett kommande frihandelsavtal mellan just USA och EU. Förkortat TTIP. Det är sega, omfattande och svårbegripliga förhandlingar under ståtliga deklarationer om att alla kommer att vinna på detta. Så enkelt är det tyvärr inte. Frihandel är bra och kan innebära stora vinster för konsumenterna. MEN det finns alldeles för mycket som pekar på att detta drivs stenhårt att företag och näringsliv som vill urvattna konsumentskyddet i EU – och att de har åtminstone de amerikanska förhandlarna med sig. Det är en extremt sluten process med en skriande obalans mellan intressena. 700 företrädare för företag får tillgång till utkasten till avtalstexter men som känt bara en (1) konsumentföreträdare och hon har fått munkavle. Någon ändring på detta lovades inte. Över huvud taget misslyckades de amerikanska regeringsföreträdarna att ingjuta något förtroende eller hopp om ökat inflytande för konsumentorganisationer – vare sig det gäller finansiella tjänster, livsmedel, nanoteknik, GMO, dataintegritet, upphovsskydd eller något annat av alla de områden detta handlar om. Lite bättre lät det från EU-sidan. Konsumentkommissionären Mimica lovade transparens, involvering av konsumentorganisationer, att inte sänka konsumentskyddet etc. ”Konsumentskyddet är inte russinen i kakan, det ÄR kakan” var ett av hans citat och det låter ju hoppfullt. En annan företrädare lovade att inte kompromissa om försiktighetsprincipen – central i allt konsument- och miljöskydd. Återstår att se hur långt det där håller när det kommer till kritan. Konsumentorganisationerna i rummet var inte övertygade, eftersom det alla vet att i slutet handlar om hård press från företagssidan och svårbegripliga men viktiga detaljer i avtalstexterna. Så vi får se. Men ett stort steg vore att öppna upp hela upp processen och på allvar låta konsumenternas företrädare få reellt inflytande. Kör med öppna kort! Det skulle skapa förtroende.

Falskt skryt om kyckling

Publicerat av
Svara

Så här skriver Svensk Fågel på sin sida om campylobacter: När problemet uppdagades i samband med den så kallade campylobacterkrisen i slutet av 1980-talet var hela 60 procent av kycklingarna smittade. Tack vare den svenska kycklingbranschens övervakningsprogram, punktinsatser och riktade projekt samt flera studier har man nu kommit ned till avsevärt lägre nivåer av campylobacter i svensk kyckling.” Idag vet vi att detta skryt inte stämmer. Råd & Rön har just publicerat ett test av färsk filé från Sveriges och Danmark och resultatet är både skrämmande och oroväckande. Av de prover som togs i somras visade sig 62 procent (alltså som på 80-talet) innehålla magsjukebakterien. Dessutom – vilket är väl så oroväckande – finns antibiotikaresistenta bakterier i över häften av proverna. Visserligen är livsmedel långtifrån huvudorsaken till antibiotikaresistens, men dels vet vi för lite om detta, dels måste allt göra för att bromsa utvecklingen. Att antibiotika fortsätter att bita på sjukdomar är en överlevnadsfråga för mänskligheten.

Vi konsumenter måste kunna lita på att vår mat är säker. Det som händer är att extrem prispress leder till att man dagtingar på säkerheten. De drabbade är – förutom kycklingarna – vi konsumenter. Detta är stora och fullständigt onödiga hälsorisker. Obligatorisk ursprungsmärkning är ett av medlem, men framför allt måste branschen vakna och ta i med hårdhandskarna. Dessutom måste vi få en debatt om vilka faktiska faror dagens högindustrialiserade matproduktion faktiskt innebär för djur, människor och natur.