Se upp för Blocket

Integritet håller på att bli en av våra stora konsumentfrågor. Men än har att de flesta inte märkt av problemen eller förstått vartåt det barkar. Varken de som säljer något via Blocket, bokar restaurang via Bookatable eller de som köper biljett via Ticnet. När vi klickar, söker, skriver och anmäler oss på internet kommer det tillbaka som en bumerang genom e-post, telefonsälj, riktade annonser på nätet – och i framtiden allt ”fiffigare” sätt. Just nu står slaget om våra rättigheter genom ett intensivt lobbande om EU:s nya dataskyddsförordning.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 13.01.50Ta Blocket till exempel. Grunden – att sälja begagnade prylar är självklar och fantastisk, jag använder sidan regelbundet. Men tittar man på deras villkor finns det skäl att bli bekymrad. Blocket ägs av Schibsted-koncernen. De kan enligt villkoren sprida vidare dina personuppgifter och information som automatiskt samlas in genom användning av Blocket, även sådant som geografisk position, typ av dator och internetanslutning. Detta kan Blocket, enligt sin personuppgiftspolicy lämna ut till andra företag i Schibsted-koncernen och bolag som Schibsted har ett direkt eller indirekt ägande i. Med det menas åtminstone sjutton företag i Norge, tjugotre i Sverige och närmare femtio i övriga världen, alltifrån Vitryssland till Guatemala. Och detta bara för att jag lägger ut en annons, utan att Blocket blir ansvariga för den vara eller tjänst jag vill sälja.

Det här är ett av många exempel. Vi är fler och fler som handlar varor och tjänster, utför en massa andra uppgifter, upprätthåller vårt sociala liv och snart sagt mer eller mindre lever en stor del av våra liv på nätet. Samtidigt finns det i princip ingenting vi kan göra på nätet utan att lämna ut eller tillåta en fullständig kartläggning av vår person och vårt beteende. Ibland även våra vänners. Det sker genom att vi måste godkänna långa och krångliga avtal, vars egentliga innebörd torde vara okänd för de allra flesta av oss, bara för att kunna använda tjänsterna.

Vi konsumenter vet sällan vilken information som samlas in och finns lagrad om oss. Många ”onödiga” uppgifter samlas också in. T ex måste du ibland ge företag tillgång till privat information för att kunna använda tjänsten ( Facebooks messenger) eller ge dem rätten att sälja din information vidare för att kunna handla hos dem (Ticnet) eller använda dig av förlustgarantier (SL).

Förra året anmälde vi Ticnet till Datainspektionen och sedan till Konsumentverket. Där ligger vår anmälan fortfarande, trots att det gått mer än sex månader. Enligt generaldirektören och KO Gunnar Larsson är personlig integritet på internet ”kanske inte omedelbart en konsumentfråga”, men samtidigt ”bör vi vara lyhörda för vilken handelsvara våra nätvanor är för många företag i den digitala åldern.” Uttalandena tyder på en klar underskattning av de ökande problemen.

Alla dessa sammanställningar av data skapar en allt mer ojämn maktbalans mellan konsument och säljare. Det blir en fråga om rimlighet och proportionalitet utifrån vad konsumenten förstår och kan förväntas ta till sig när det gäller avtalstexter. Egentligen är det helt oacceptabelt att behöva läsa ett sex sidor långt avtal för att kunna köpa en biljett. I Paypals nya regler måste du inte bara frånsäga dig alla immaterialrättsliga rättigheter utan också dina ”moraliska rättigheter” vad som nu menas med det…

Just nu står slaget om våra framtida rättigheter, fast vi inte ser så mycket om det i media. Det är den så kallade dataskyddsförordningen som nu behandlas av EU:s ministerråd och parlament. Ordförandelandet Lettland ville egentligen ha allt klart till juni. Nu blir det knappast så, men det finns anledning att känna oro när det gäller viktiga frågor som samtycke och regler för företagens ”profilering” av oss. Begreppet ”legitimt intresse” – alltså vems rätt som är viktigast, är också en stor stridsfråga där lobbyister lägger mycket stora resurser på att annonsörer och företag ska få stora friheter att samla in data och skicka reklam.

Sveriges Konsumenter har ett antal grundläggande krav. Problemet finns här och nu, inte i en avlägsen framtid. Därför kräver vi:

  • Ett slut på obegripliga och långa avtalsvillkor.
  • Större transparens kring hur personuppgifter används och säljs vidare.
  • Obligatorisk möjlighet för privatpersoner att kunna radera sina personuppgifter.
  • Möjlighet att vara anonym på nätet när man handlar och surfar.

Fagra löften om frihandelsavtal

Årets förkortning är TTIP, som står för frihandelsavtalet mellan EU och USA. Idag hölls en hearing i riksdagen om denna brinnande politiska fråga. Många röster hördes om hur viktigt detta är för jobb, tillväxt och internationella relationer. Och som vår ordförande Örjan Brinkman sa i sitt föredrag – hur kan man vara emot att riva hinder?

Men skälet till att det finns anledning att tveka är inte själva principen om friare handel, det är snarare detaljerna och följderna i framtiden. Och där är det viktigt att mota Olle i grind och följa processen hela vägen till färdigt, underskrivet avtal. Vilket vi i europeiska konsumentrörelsen aktivt gör. Inställningen är därför ”Ja, men…”. Inte ”Ja, amen”, som LO:s representant idag träffande uttryckte det.

IMG_5533

 

 

 

 

 

 

 

Debatten växer i styrka och i höst kommer det antagligen att vara full storm. Det kommer inte bara att handla om livsmedel och kemikalier. Det borde också handla om integritetskrav och gemensamma regler för roaming (mobil- och datakostnader). Liksom antibiotikaanvändning i djurhållning. Alla dessa tre områden ligger idag utanför förhandlingarna.

En av de fundamentala stridsfrågorna, även i dagens diskussion, stavas ISDS. Lägg förkortningen på minnen. Det handlar om företags möjligheter att stämma stater om deras investeringar går snett på grund av nationella ingripanden. Sådana här avtal finns i tusental mellan länder men har tidigare gett väldigt stor makt åt enskilda företag. Både konsument-, miljö-, och fackföreningsrörelsen är emot denna mekanism, som alltså sker bakom stängda dörrar, utanför de vanliga domstolarna.

Ett av skälen är att stater kan bli ängsliga och försiktig att skärpa sitt konsument- och miljöskydd. Kommissionären Cecilia Malmström, som var med idag, försäkrade att det nya skyddet ska vara ”uppdaterat” och ”minimerat”. Och hon menar, med stöd av Mikael Damberg från svenska regeringen, att om ISDS ingår i ett nytt avtal EU-USA så får det absolut inte innebära att vi förhindras skärpa nationella regler för folkhälsa eller miljöskydd. Det är ett av de absolut viktigaste löftena som avgivits om TTIP. Återstår att se hur det ska förverkligas. USA är inte vilken motpart som helst.

Amorteringskrav en bra väg

Vi i Sverige är bland de mest skuldsatta i världen. Vi har nästan dubbelt så mycket skulder i snitt som våra disponibla inkomster, (skuldkvot) vilket är rekord. Och till övervägande delen handlar det om att vi lånat till vårt boende. Nu när räntan är historiskt låg går bostadspriserna upp på de flesta håll, inte minst i storstäderna, och då blir det ju ännu mer lån. Dessutom lånar vi allt mer till vår konsumtion genom delbetalningar och snabblån. Men bolånen överskuggar alltså det mesta. Och när allt fler talar om en ”bubbla” kommer krav på att något måste göras. Det måste bli mer hållbart och tryggt. Kombinationen störtdykande bostadspriser och skyhög belåning är detsamma som katastrof.

soap-bubble-329274_1280

Från 1 augusti föreslås nu att vi ska amortera ner till 50 procent av bostadens värde. En del har varit kritiska mot detta, menat att det blir för dyrt. Det är visserligen sant att det blir dyrt, men det finns också en hel del fördelar. Framför allt att det minskar skuldsättningen, som behöver komma ner till rimliga nivåer. Amortering är ju inget annat än sparande, måste man komma ihåg, det är ju ingen ”avgift”. Alternativet skulle vara att man höjer kravet på egeninsats. Men amorteringskravet gör ju att fler får möjlighet att skaffa bostad, eftersom kostnaderna kommer längre fram.

De unga då? Som inte kommer in på bostadsmarknaden, i alla fall inte i storstäderna. Det är en viktig grupp att värna, men inte genom att inte göra någonting alls åt problemen med hög belåning. De är dessutom knappast betjänta av att bostadspriserna bara ökar och ökar, till följd av att det är så billigt att låna. Att unga inte får bostad måste lösas med en aktiv bostadspolitik, att man ökar tillgången på bostäder.

Det är mycket bra att amorteringskravet inte påverkar vid bankbyte. Allt måste göras för att underlätta byte av bank för att få rejäl fart på konkurrensen. De föreslagna reglerna medger undantag från amorteringskravet vid skilsmässa, arbetslöshet och andra tillfällen när det plötsligt blir svårt att betala. Här måste reglerna specificeras tydligare, inklusive vilka intyg som ska räcka för att verifiera detta. Annars finns en tydlig risk för godtycke hos bolåneföretagen, där konsumenternas underläge förstärks ytterligare.

Delat är bäst

Det kallas delningsekonomi eller kollaborativ ekonomi. Egentligen handlar det om något så enkelt som att dela, vilket vi egentligen gjort sedan vi bodde i grottor. Utnyttja de resurser som vi har istället för att kasta eller låta stå oanvända. Men nu har det blivit modernt och håller på att explodera.

Det handlar om samåkning, klädbibliotek, lånecyklar, lägenhetsbyte, bilpooler, soffsurfning, crowdfunding, shareware, verktygs- och leksakspooler. Airbnb, en webbsida där det går att hyra privatbostäder, har fler uthyrningar de senaste åren än de stora hotellkedjorna, enligt KTH-forskaren Karin Bradley. En sjättedel av USA:s ekonomi lär vara ”sharing economy” och från hela världen kommer ständigt nya idéer.

En del av de här funktionerna har funnits länge, annat är nyare. Det som gjort den nya utvecklingen möjlig är internet och smarta telefoner. Man kopplar ihop dem som har något och dem som behöver – vare sig det gäller prylar, ytor eller tjänster. Och inte minst – man kan sätta betyg och avge omdömen. Tillit och transparens är nämligen bränslena i den nya ekonomin.

IMG_5386Själv har jag i tjugo år bott i kollektivhus, 25 hushåll hjälps åt fyra kvällar i veckan att laga mat i en gemensam lokal i huset (bilden). Det fungerar utmärkt, spar tid och pengar och gör att vi lär känna varandra i grannskapet. Bara fördelar. Dessutom är det miljövänligt. Vi kokar en gryta till 35 personer vid samma tillfälle (och använder allt mindre kött) och tar vara på eventuella rester till lunchlådor och framtida bufféer.

Hela trenden är i grunden sund och välkommen och en mycket viktig del av en hållbar utveckling. Varför måste vi äga så förbannat mycket, när vi kan spara tid, pengar och jordens resurser på ett smart och i grunden självklart sätt? Och vi har bara sett början. Kanske gör den nya ekonomin att vi kan betrakta de senaste femtio årens slit- och slängmentalitet som en historisk parentes.

Utvecklingen är större än man kan tro. Det påverkar hur vi betalar och skapar nya ”valutor” men leder också till problemen med integriteten. Vissa intressen känner sig hotade – hotell, taxibolag, tillverkare av slit- och slängprylar. För oss i konsumentrörelsen håller detta att segla upp som en stor fråga. I det europeiska konsumentparaplyet BEUC, med 40 medlemsorganisationer runt om i Europa, leder jag en strategigrupp om hållbar utveckling. Där är nya – eller nygamla – konsumtionsmönster viktiga delar. Men det finns också stora utmaningar.

Konsumenträtten är en. Lagstiftningen bygger på att vi köper en pryl eller tjänst av ett företag för pengar. I delningssituationer är det inte alltid klart vad som säljs, vem som är konsument och producent. Är t ex den som hyr ut sin soffa via couchsurfing.com köpare av en förmedlingstjänst eller en uthyrare? Här måste till ett helt nytt regelverk och det arbetet måste starta nu.

Försäkringar och ansvar är en annan. När ingen äger är det frågan om vem som ska stå för risken och kostnaderna när något går snett. Gäller hemförsäkringen om man hyr ut eller delar ägodelar och boytor?

Integriteten är en annan. Mycket av de nya tjänsterna bygger på att vi hittar varandra via olika plattformar på internet. Vi söker, delar och tycker till. Vad händer med de uppgifterna? Säljs de vidare, som ”profiler” för att företag ska skicka reklam till oss. Hur ska vi som konsumenter förstå situationen utan att behöva vara kroniskt misstänksamma och ägna timmar åt långa, krångliga avtal?

Inget av det är olösligt. Men lagstiftarna, företagen och vi konsumenter måste tänka i nya banor. Våga tänka i nya banor, för här finns enorma möjligheter.

Hallå kommunpolitiker!

Idag lanseras en ny ”hotline” för konsumenter. Och en ny webb. Avsikten att ge bättre stöd åt alla dem som får problem med hantverkare, resebyåer, bilverkstäder, teleoperatörer och andra trilskande företag. ”Hallå konsument!” är det pigga namnet på både telefonservicen och webben som Konsumentverket nu drar igång. Vi önskar dem lycka till och hoppas att de verkligen kan leverera reell konsumentnytta. Jag tror det. Ett femtontal nya kunniga ”hjälpare” är ett välbehövligt tillskott till de 130 årsarbetskrafter eller 260 personer som arbetar som kommunala konsumentvägledare runt om i landet. Och webben verkar innehållsrik och informativ vid en första titt. 13 andra språk än svenska finns konsumentråden på. Att konsumenterna är hävdar sina rättigheter och får stöd är bra för alla. Inte minst de seriösa företagen.

Det är ingen hemlighet att vi har varit kritiska mot den nya tjänsten tidigare. Vår ordförande skrev ett särskilt yttrande i den utredningen som föregick regeringsbeslutet och han uttalar sig i SVT idag. Idag håller vi tummarna och hoppas att tjänsten når så många konsumenter som möjligt med konkret hjälp. Inte minst gäller det alla utsatta konsumenter, som inte känner till att hjälp finns och kanske har svårt att formulera sina problem. Frågan är hur långt 15 tjänster räcker, med tanke på hur stora behov som finns av stöd. På premiärdagen var telefonköerna uppåt en halvtimme. Och då drar den egentliga marknadsföringen igång i nästa vecka..

Det stora orosmolnet är vad som händer i kommunerna framöver. Vi tillhör dem som säger att man ska tala öppet om risken att kommuner nu lägger ner sin vägledning med hänvisning till att det nu finns en central konsumentupplysning. Detta måste med alla medel bekämpas. Det handlar om att nå dem som inte kan få hjälp via webben eller via telefon, att få den lokala och regionala kopplingen till företagen i närheten som konsumenterna har problem med.

Här har regeringen ett jätteansvar. De fick ärva Hallå Konsument! av den förra regeringen och idag är konsumentminister Per Bolund i Karlstad för att klippa av ett band (eller hur invigningen nu går till). Vad tänker du göra mer för att säkerställa att den lokala konsumentvägledningen finns kvar, Per?

Idén med en central tjänst är att den ska ge kommunerna utrymme för det viktiga förebyggande arbete – idag sorgligt eftersatt – genom att avlasta de kommunala konsumentvägledarna när det gäller mängden av dagliga samtal. En vacker tanke, men tyvärr en bra bit från verkligheten. Inom kommunerna pågår en ständig jakt på besparingar. Räddningen för vägledningen är ofta att den är så liten vid sidan av trafik, omsorg, socialtjänst etc att man inte kan spara några större summor på att göra den ännu mindre. Här krävs en större förståelse hos politikerna med nyttan och nödvändigheten. Inte minst måste Sveriges Kommuner och Landsting vakna ur sin dvala agera i denna fråga. Om de 15 tjänsterna i Karlstad ”äts upp” av neddragning eller nedläggning runt om i landet – ja, då har vi ett RIKTIGT stort problem. Som kommer att leda till ökade klyftor, ökad utslagning och till sist kommer att hamna i regeringens knä.

Vadå bankerna ”har inte råd”..?

Två gånger de senaste veckorna har jag hört bankerna hänvisa till alltför höga kostnader för att slippa tillmötesgå konsumentkrav. Den ena gången gällde mer detaljerade hållbarhetsredovisningar, och framfördes på en hearing med konsumentminister Per Bolund. Den andra gällde kontanthantering på lokalkontoren och framfördes på en hearing i riksdagen i torsdags. I båda fallen är det svårsmält, märkligt och i grunden oacceptabelt. Vad gäller kontanthantering så kan man dessutom konstatera att en av storbankerna (Handelsbanken) faktiskt behållit kontanter på alla sina kontor, så det låter sig ju göras, trots ojanden från bland annat Bankföreningen.

building-580320_1280Storbankerna gör enorma vinster år i rad och bröt förra året 100-miljardersvallen (före skatt). Vilket provocerat fram en en växande rörelse som kräver tillbaka det som vi skattebetalare fått lägga ut för att rädda samma banker på 90-talet och krisen 2008-2009. Regeringen verkar också provocerad och talar om en särskild bankskatt. Lägger man därtill bankernas ovilja att följa sina egna policier när det gäller att inte investera i företagen som säljer vapen till Saudiarabien (se vår nyhet), så blir bilden en extremt lomhörd bransch som tror sig kunna spela i en egen division.

Vid torsdagens hearing fick Per Bolund frågan vad han tyckte om konkurrensen mellan bankerna. Som statsråd är det ju känsligt att påstå att den är dålig, eftersom det skulle vara att sätta sig över myndigheter och rättsapparat. Men även om det finns ett 15-tal banker i Sverige dominerar de fyra stora (SEB, Handelsbanken, Swedbank och Nordea) totalt och rörligheten hos kunderna är få liten.

När jag får frågan om vad man kan göra som kund så brukar jag – och många andra – säga ”byt bank”. Det är ju bara så man kan få fart på konkurrensen och förmå bankerna att satsa mer på service och miljö. Fler borde absolut byta bank och ha flera banker. Men det är samtidigt lättare sagt än gjort, av tre skäl: Bankbytet upplevs som krångligt, banktjänster levereras ofta i paket (”bundling”) med sparande, lån och försäkringar och för kunderna kan de olika bankerna ofta upplevas som ”samma skit”. Det måste alltså göras lättare att byta bank, men ”byt bank” får inte bli ett mantra från politiken som skäl för att avstå från mer konsumentvänliga lagar och regler.

Konsumentmakt låter vackert men funkar tyvärr sällsynt dåligt i just denna bransch. Därför behövs mer politik. Både för att bankerna ska leverera bättre service, inklusive möjligheter att sätta in och betala med kontanter på bankkontoren. Och för att de ska ta ett reellt och ökat ansvar för hållbar utveckling.

Agera mot skräpmatsreklamen

Skärmavbild 2015-03-16 kl. 10.54.17
”Marknadskommunikation får inte undergräva vikten av en hälsosam livsstil”. Så säger Internationella Handelskammarens regler för reklam. Följs den regeln av läsk-, godis- och snacksindustrin? Nej, knappast. Samma sak med en annan regel: ”Marknadskommunikation får inte utnyttja barns och ungdomars naturliga godtrogenhet eller deras bristande erfarenhet.”

Vi har FN-deklarationer med samma inriktning. Ändå skenar utvecklingen åt fel håll, vilket kommer att leda till för tidig död för massor av människor och urholkade statskassor. Fetmaepidemi är inte bara ett problem i den rika världen. I länder som Mexiko och Indien håller övervikt på att bli ett större problem än undernäring. Orsaken: Västerländsk livsstil med snabbmat, snacks, läsk och alkohol. I Mexiko har situationen blivit så akut att en läskskatt  på 10 procent har införts, trots massiv lobbying från läsktillverkarna.

Att det här fortgår beror på att ohälsosam mat är big business. Socker är billigt och skapar sug efter mer. Reklamkassorna är närmast outtömliga och övertrumfar vida det som satsas på frukt- och gröntkampanjer. Skräpmaten finns också överallt. Chips och lösgodis tar ofta mer plats än frukt i affärerna. Och vart du än kommer i världen, även i regnskogar och krigszoner, säljs och skyltas Coca Cola.

Nära hälften av alla svenskar har i dag fetma eller övervikt. Mellan 2004 och 2013 har andelen personer med fetma ökat från 11 procent till 14 procent, enligt Folkhälsomyndigheten. För barn och unga är det inte lika många (var femte tioåring är överviktig eller fet, var fjärde tjugoåring), men de har ju inte ”hunnit” bli överviktiga. Tydligt är också att hälsoklyftan mellan rika och fattiga växer, fetma blir allt mer en klassfråga.Det understryks också i den rapport som Konsumentföreningen Stockholm släpper idag.

I Sverige kom det 2005 en rapport från Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet med 70 förslag på åtgärder för förbättrad folkhälsa. Tyvärr verkar rapporten samlat damm sedan dess, vilket är en skandal. Åren går och allt fler barn får matvanor som kan ge dem diabetes, ledbesvär, hjärt- och kärlsjukdomar längre upp i åren.

Igår på internationella konsumentdagen skrev Sveriges Konsumenter en debattartikel igår i Aftonbladet med krav på förbjud mot att rikta reklam för ”skräpmat” till barn och unga – något som ingår i våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Det gör inte hela jobbet men skulle bidra. Idag motverkar reklamen föräldrars arbete att skapa goda matvanor i unga år.

Nu har politikerna bollen. Vad som krävs är samma sak som när det gäller klimatet och antibiotikaresistensen: Politisk samling och politiskt mod. Finns det något som är viktigare än barns hälsa – idag och i framtiden?

Thunderclap_image_3

Frågetecken kring matstrategin

Sveriges har fantastiska förutsättningar att producera mat. Här vill regeringen få mer fart i en färdplan som kallas Livsmedelsstrategin. Startskottet gick igår inför flera hundra matmänniskor på Nalen i Stockholm. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht startade entusiastiskt med breda visioner om en ökad produktion, om förädlad svensk mat som skulle bli en exportsuccé, om näringen och om vikten av att det blir hållbart (detta gummibegrepp som alla omfamnar men som alla har egna tolkningar av).
10153830_881123238572544_1810085024218520597_n
Efter sin inledning fick han frågan om konsumenternas roll och svarade då ”Kan inte vi kroka arm med konsumentsidan så kan vi inte lyckas med detta.”. Det låter bra. Vi tar det som en generös inbjudan att delta och influera. För det är sant – att utan förtroende från de svenska konsumenterna att varorna är bra, säkra och hållbara kan man titta sig i månen efter en succé för en ny offensiv satsning.

Men vad betyder det i praktiken? Luttrad som jag är vill jag se resultatet innan jag tror att det verkligen blir bra både för konsumenterna, företagen, samhället, djuren och naturen. Särskilt oroväckande är det eftersom en plattform för hela strategiarbetet verkar vara Rolf Annebergs stora utredning om svenskt lantbruks konkurrenskraft. Här gavs flera varningssignaler i form av öppenhet för slappare regler för kemikalier. Och inför följande formulering: ”Det behövs en bättre balans mellan djurskydd och konkurrenskraft”. Sånt brukar aldrig betyda fördel djuren.

Sveriges Konsumenters egen livsmedelsstrategi är för övrigt en utmärkt input och start i arbetet. Varsågod – bara att kopiera!

Krafttag mot skuldfällor snart

Igår var jag på civilutskottets hearing om konsumentlånen, alltså att vi lånar allt mer för att köpa prylar, mat och resor. Och uppmanas därtill av en allt aggressivare marknadsföring och nya fiffiga fakturatjänster som Klarna. Hearingens första del sändes i SVT Forum. Olika myndigheter och rådgivare gav en deprimerande bild av alla som hamnat i skuldfällan, varav nästan 100 000 är ”evighetsgäldenärer”, alltså människor som betalar och betalar i decennier utan att därmed börja avbetala på själva grunden – lånekapitalet.

Vi har ett ansvar som låntagare, men långivare har också ett ansvar. Dessutom kan alla råka ut för skilsmässa, arbetslöshet och annat som radikalt ändrar den privata ekonomin. Exempel på helt förkastliga inslag är att inför jul betala av en julklapp på 60 månader, alltså fem år. Det innebär fem jular då man betalar av på sin skuld för en gammal pryl. Eller reklam för snabblån som öppet lockar med ”betalningsanmärkningar inget problem”. Reklamen för krediter ska vara ”återhållsam och måttfull”, så varför kan man inte ha liknande strama krav som för alkoholreklam? tyckte Konsumentverkets Gunnar Larsson.

Är det lagliga konsumentskyddet tillräckligt? var hearingens grundfråga och alla – utom bankerna, snabblåneföretagen och handeln – tyckte att svaret definitivt var NEJ. Även Per Bolund, som ansvarar för dessa frågor i regeringen, höll med. Överskuldsättning står väldigt högt på regeringens priolista, menade han och kom sedan med en katalog över skärpta regler (se 1:08 in i sändningen). Flera av dem var liknade delar av våra ”100 krav för en starkare konsumentpolitik”. Bravo.

Bland annat ska man äntligen på allvar överväga alternativet räntetak. Själv har jag slagits för detta i åratal och argumenterade också för det i hearingen igår. 14 EU-länder har det och det är obegripligt att ett värdigt samhälle tillåter effektiva räntor på hundratals procent.

Nu är det upp till måste regeringen att leverera. Intentionen är att det ska gå snabbt så att de första resultaten ska märkas 2016. Det blir ingen lätt match att lotsa lagskärpningarna genom riksdagen, men å andra sidan är det svårt att efter så många år av marknadsmisslyckanden och tama självregleringar sätta sig emot krafttag för att hindra fler från att hamna i skuldfällan.

case-96184_1280

”Nya Nix” räcker inte

Efter omfattande kritik har nu Nix-telefon skärpt sina regler, med start idag. Sent ska syndaren vakna, kan man tycka. Nix har funnit i snart 15 år och problemen har varit kända länge. ”Reglerna har dock vissa undantag, vilka nu ska stramas åt ordentligt” skriver Nix på sin hemsida. Det är en kraftig överdrift. Och absolut inte tillräckligt.

SONY DSCTelefonförsäljning tillhör det som konsumenterna är mest upprörda över – det är i alla fall min erfarenhet efter många, många samtal med människor och efter att ha lyssnat på konsumentvägledare och medlemsorganisationer. Vi tycker att det är hög tid för strängare lagar mot irriterande, påträngande och ibland bedrägliga säljsamtal. Tyvärr kommer massor av konsumenter även i fortsättningen att bli uppringda i hemmet eller på sina mobiler TROTS att de har nixat sig.

Sveriges Konsumenter har tidigare gått igenom Nix-reglerna och hittat tolv avgörande problem. Efter de nya Nix-reglerna kvarstår en rad av dessa. Här är några exempel:
• Personuppgifter är numera handelsvara. Genom att klicka i ”Jag godkänner” när du handlar på nätet förlorar ofta Nix sin funktion, eftersom du därmed ger klartecken till att en mängd företag som du aldrig har handlat av får ringa upp dig eller kontakta dig på annat sätt. Så gör till exempel Ticnet. Redan idag informerar företagen om att de kan kontakta dig i marknadsföringssyfte och att du har möjlighet att avstå, men det hjälper ju inte eftersom den informationen försvinner (eller göms) i mängder av av annan information. ”Nu stänger vi detta hål”, säger Nix. Det kallar jag önsketänkande. Detta är big business och att tro att Nix skulle kunna förhindra denna handel är väl naivt.
• Fortfarande har vi problem med att ”etablerade kundförhållanden” långt ifrån alltid upphör efter 1 år, vilket de ska enlig lag. Det finns exempel på företag som inte raderar sina kunduppgifter förrän efter 5 år.
•Regeländringen kommer inte att stoppa säljföretag som kallar sin försäljning för marknadsundersökning och lockar med gratisprodukter som tack för hjälpen, vilka sedan visar sig vara starten på abonnemang.
• Och kanske viktigast av allt: Fortfarande lyser hårdare sanktioner med sin frånvaro. Dels kan företag utanför branschorganisationerna fortsätta strunta i reglerna, dels är en prickning i DM-nämnden inte något kännbart straff (upp med en hand alla som vet vad DM-nämnden är och som sett deras avgöranden…).