Igår var lite av en milstolpe i Sveriges Konsumenters historia. En ny handlingsplan klubbades vid årsmötet. Det är en vision som sträcker sig ända fram till 2020 och det kändes bra. Det kändes också bra att detta var mitt tionde årsmöte som generalsekreterare och detta kunde ”firas” med att medlemsorganisationerna beslutade om ett så offensivt och spännande dokument som visar vägen till konsumenters självklara rätt till skydd, inflytande och medvetna val. Visionen ger ”löften” om hur konsumenterna ska ha det 2020 och hur vi kommer dit. Nyckelfrasen är ”Konsumentmakt nu”. Bland annat vill vi kämpa för att konsumenterna ska vara trygga, kompetenta och handlingskraftiga, har en stark röst med makt över sin konsumtion och ha en fungerande marknad de hållbara valen är enkla och möjliga för alla. Handlingsplanen ligger till grund våra årliga mål och strategierna för att uppnå dem. Det är en grundpelare i hela vår verksamhet och som gammal ”konsumentkämpe” känns det väldigt inspirerande att ha en så stark grund att fortsätta jobba på. Några andra nyckelord: Vi ska uppfattas som engagerade, kunniga, representativa, relevanta, oberoende och orädda. Och vi ska ge järnet. Läs hela visionen här.
Vad jag inte sa i SVT-Debatt
Igår kväll gjorde jag min debut i SVT:s ”Debatt”. Det var en intressant upplevelse. Medverkan i TV har det blivit mycket genom åren i alla möjliga konsumentfrågor, men detta var första gången i denna Göteborgsproduktion. Temana var båda konsumentinriktade och jag skulle framför allt fokusera på ”Hantverkare – varför så mycket problem?”. Nya undersökningar visar på stort missnöje från kunder som anlitar målare, snickare, golvläggare etc. Det är samma visa som vanligt – fusk, schabbel, förseningar, fördyringar. Det blev en ganska bra debatt med många klarlägganden om hur stort och komplext problemet är. ”Arge snickaren” från TV5 var där och han menade bland annat att kunden måste bli duktigare beställare. Vilket jag sa emot, vi är ju amatörer, har ett stort informationsunderläge och anlitar ju proffs för att de kan renovera badrum eller vad det nu gäller. Felet ligger i huvudsak hos branschen. Som förstås var där, erkände problemen men inte hade några egentliga förslag på lösningar. ”Debatt” är ett program med ett ganska omdiskuterat format, där det ska vara mycket ordväxlingar, där inläggen ska vara korta och det gärna ska hetta till. Efter att inledningspratat försökte jag lite artigt vifta med handen för nya inlägg men insåg att det handlade om att bryta in om man skulle ha ett ord med i laget. Andra var bättre på det än jag, därför fick jag med en del i sändningen men inte allt. Och det jag framför allt inte hann med är följande förslag till lösning: Konsumentens ord gäller om det blir tvist om ett hantverksjobb – om det inte finns ett skriftligt avtal eller annan tydlig dokumentation. Så är det i Konsumenttjänstlagens regler för riktigt stora jobb – småhusentreprenader. Det borde gälla för alla hantverksjobb utom de allra minsta. Och det kräver politiska beslut av regering och riksdag. Har de modet att fatta detta beslut ska du se att det blir fart på viljan att teckna skriftliga avtal från hantverkarna.
Fram för äggologiskt!
Kunderna vill ha mer ekologiskt. I takt med allt fler larmrapporter och den stora osäkerheten om vad kemikalierna gör med våra barn och vår miljö så är det ett ord som börjar etsa sig in – giftfritt! Detsamma gäller mig och min familj. Vi köper ekologiskt så ofta det går. Giftfritt är ju ett inte helt enkelt begrepp eftersom allt inte går att mäta och att det kan finnas mikromikrodoser av alla möjliga ämnen i all möjlig mat, troligen utan att det skadar oss. Men i dagens värld med satta gränsvärden som inte alltid känns som om de är satta utifrån någon försiktighetsprincip och därtill riskerna med kombinationseffekter – då känns det bäst att säkra upp med giftfritt ”i princip”. Och då talar vi ekologiskt, som ju också innehåller en hel del djurskyddskrav när det gäller animalisk mat. Som till exempel de högaktuella äggen. Idag gör Sveriges Konsumenter ett utspel där vi kräver att butikerna en gång för alla ska sparka ut äggen från burhönsen. Det paradoxala med ägg är att efterfrågan på ekologiskt är högre än tillgången, vilket nu verkar hända på område efter område (mjölken t ex). Visserligen ligger andelen ekologisk mat totalt i livsmedelsaffärerna på omkring fem procent efter alla dessa år med KRAV-märke och EU-ekologiskt (vilket är betydligt mindre än andelen miljömärkta toalettpapper, tvättmedel och kaffefilter). Och då kan man ju tycka att den låga andelen OCH det ökande intresset borde vara ett superinciment för handeln att slänga ut värstingarna (typ ägg från burhöns och giftbananer) och att hårt lansera de schyssta alternativen. Sker det? Ja, allt mer. Men det går förskräckligt långsamt.
Klara besked inför EU-valet
Idag fick åtta namnkunniga toppkandidater – veteraner och förstagångskandidater – till Europaparlamentet chansen att svara var de stod i konsumentfrågorna. Debatten ägde rum på Europahuset i Stockholm och ett hundratal personer hade slutit upp på plats. Många, många fler följde den förstås via SVT2 direkt eller via webben (du kan följa det via den här länken, som visar hela dagens sändningar på SVT Forum, gå fram till 5:30 efter start). Själv hade jag äran att leda debatten och det var verkligen ett av det här jobbets absolut roligaste och mest spännande utmaningar. Nästan all lagstiftning som vi berörs av som konsumenter beslutas ju i EU och det här var ju verkligen en chans att få konkreta besked om, var partierna stod. Första halvan handlade om mat, därefter blev det andra frågpr, vi varierade mellan att de fick prata fritt och att visa ja- och nej-kort. Grunden för utfrågningen var Sveriges Konsumenters 50 krav på EU:s konsumentpolitik och utifrån det kunde jag ställa frågor om matfusk, antibiotikaresistens, mobilavtalen, bankbyte, rättsligt konsumentskydd och mycket annat. Även om det var åtta mycket ivriga och pratglada kandidater så tror jag att publiken/väljarna fick en hel del tydliga klara besked och att skiljelinjerna mellan partierna stod klara. Jag kan bara rekommendera att titta (fördelen med webben är ju att man kan snabbspola). Ambitionen var att göra valets vardagsfrågor så konkreta och tydliga att fler går och röstar den 25 maj. Jag hoppas att vi lyckades. Kandidaterna lovade att prata konsumentfrågor även under de återstående 48 dagarna tillvalet och det ska bli intressant att se hur det präglar debatten.
Försvinnande gott
Matsvinn diskuteras allt mer intensivt, både i Sverige och runt om i världen. Idag även på Livsmedelsverkets samrådsgrupp för konsumentfrågor, där jag ingår. En tredjedel av all mat på jorden försvinner, hamnar aldrig i människors magar som det var tänkt, enligt FN. Då räknas även grödor som aldrig gror på grund av torka etc, men det är ändå enorma och ofattbara siffror. I Sverige slänger vi 28 kilo mat varje år och person, alltså mat som är eller har varit fullt ätbar. Mycket kommer inte ens till konsumenten. Två tredjedelar av all sallad som växer på våra åkrar slängs, därför att bladen inte anses snygga att ligga i grönsakskylen i butiken. Det är handeln som ställer kraven med hänvisning till konsumenternas önskemål om ”perfektion”. Man kan fråga sig vems felet är där, men det är i alla fall beklagligt. Liksom hela problematiken, som bara är sorglig och på tvärs med all hållbar utveckling. Livsmedelsverkets nya undersökning visade att majoriteten tycker att matsvinn är ett stort problem för samhället men en lika stor majoritet (vi talar 80-90 procent) tycker det inte är något problem just i mitt hushåll. Talande. Kött slängs också i stora mängder, vilket Jordbruksverket snart kommer att visa i en ny rapport. Vi kan naturligtvis aldrig komma ner till noll i matsvinn men det finns stora vinster att göra för samhället, oss själva och för miljön i en allt mer resursknapp värld. Mycket hänger – som vanligt – på kunskap och attityd. I undersökningen anger de flesta att de lutar mer på doft och smak än bäst före-datumet, men f-n tro’t. Frågan är om de inte svarar så för att inte verka okunniga. Även om det sker mycket i produktion och handel så och medvetande om problemet i sig så behöver mer göras. Tänk bara på en sådan sak som smarta förpackningar och förpackningsstorlekar. Men till sist handlar det ändå om hur vi själva agerar. Att vi faktiskt vet hur man tar tillvara rester och modet att spara mat längre än datumet visar. Ett självförtroende, att våga prova och att våga lita på sina sinnen. Och då kommer vi osökt in på min gamla käpphäst – förstärk hem- och konsumentkunskapen i skolan, så att kunskapen inte hänger på resurser i familjen och hur kunniga ens föräldrar är. Idag grundskolans minsta ämne. Det är inget mindre än en skandal.
Verket presenterade en ny rapp
Vilken EU-panel den 7 april!
För var dag som går blir jag mer och mer förundrad – och beklämd – hur knäpptyst det är om EU-valet. Och nu är det bara 67 dagar kvar, dryga två månader. Det motsvarar mitten på juli i förhållande till riksdagen, alltså efter Almedalsveckan. Tänk er den tiden – den politiska temperaturen är lika het som (förhoppningsvis) sommarvärmen. Utspelen haglar. Det går inte att slå upp en tidning eller se en nyhetssändning utan att minst hälften av tid och plats ägnas valrörelsen. Mot nu. Suck!
Ljuset i mörkret – förhoppningsvis ett av flera – blir Sveriges Konsumenters utfrågning av ledande kandidater till Europaparlamentet den 7 april. Den äger rum på Europahuset i Stockholm och kommer att sändas i SVT. Och vilka namn vi har fått ihop! Vad sägs om: Marita Ulvskog (S) Anna Maria Corazza Bildt (M) Jasenko Selimovic (FP) Peter Eriksson (MP) Amelia Andersdotter (PP) Kent Johansson (C) Ebba Busch (KD)? Vi väntar fortfarande på svar från (V). Vi ska fråga dem vad de tänker göra åt matfusk, bankavgifter, kemikalier, integritetskränkningar på nätet och mycket annat. Konkret, inte bara i vaga utfästelser. Och vad som egentligen är skillnaden mellan dem. Så att fler förstår och fler blir motiverade att rösta. Välkommen den 7 april! Inbjudan med anmälningsadress finns här.
Dagens bankkontor – en deprimerande upplevelse
Idag var jag tvungen att besöka ett bankkontor. Det var en deprimerande upplevelse. Här är signalen tydlig: Vi vill inte dig här. På nätet går det smidigt och är hjälpligt pedagogiskt och det var flera år sedan jag sist gjorde vanliga ”ärenden” vid en bankdisk. Och vi vill inte hantera nåt så smutsigt, opraktiskt och gammaldags som PENGAR. Tisdag klockan tio, på behörigt avstånd från löneutbetalningar och månadsskifte. Borde vara enkelt och snabbt fixat. Trodde jag. Detta var ett större kontor i centrala Stockholm. Först en ilsken skylt: ”Kontoret har inga kontanter”. Ett varmt välkomnande. Sedan kölapp, fem nummer före. Två små diskar, trots en stor lokal. Väl synligt satt ytterligare tio medarbetare och plockade med sina papper, skämtande med kaffekoppar i högsta hugg. Hade det varit en butik i en bransch med fungerande konkurrens hade fler lösgjort sig från kontorsgnetet för att korta köerna. Men nu är bankerna ingen vanlig bransch. Väntan blev ungefär 40 minuter. Man kan tycka att det är ett lyxproblem – men det jag vill beskriva är den gradvis försämring som bankernas service uppvisar, inklusive vägran att befatta sig med kontanter. Vad blir nästa steg? Bankföreningen pratar om att de tar bort kontanter för att ”anpassa sig till kundernas behov” men det är kvalificerat skitsnack. Man vill slippa vanligt folk med vanliga ärenden, helst bara ta emot dem som ska skriva på lånehandlingar eller tala med deras ”rådgivare” (försäljare). Då gör man det svårt, obekvämt och gärna dyrt. Som sagt, i en bransch med fungerande konkurrens hade detta straffat sig. Bankerna kan obehindrat fortsätta…
Var är EU-valrörelsen????
Elva ynka veckor kvar till ett av de viktigaste politiska avgörandena under det här decenniet. Som du kan påverka. Jag talar förstås om valet till nytt Europaparlament – ett nytt och starkare parlament där Sverige har 20 av platserna. Och där mycket av det som avhandlas i Bryssel och Strasbourg handlar om din och min vardag, om fundamentala konsumentfrågor – skydd mot matfusk, bankruffel, fulsälj, integritetsbrott, ohälsa, diskriminering och mycket annat. Men var är valrörelsen? Tänk ett riksdagsval utan aktivitet mindre än tre månader före valet. Helt omöjligt. När elva veckor återstår till den valdagen i september kommer landet att koka av rörelse, nerver, debatter, affischer etc etc. Jag tycker de politiska partierna sviker här. De har uppenbarligen bestämt att kandidaterna får göra hela jobbet. Och det är ju inte lätt. Partledarna vill inte ”störa” det ”riktiga” valet (om de nu tänker så). Ursäkta, men detta gäller Europa – något vi sedan över 20 år är en ansluten och självklar del i och där mycket mer än vi inser avgörs. Jag vill också mena att massmedia sviker som inte mer fokuserar på EU-valet, vad det handlar om och vilka de egentliga alternativen är. Där är det märkvärdigt och skandalöst tyst. Förra gången ordnade t ex SVT en debatt om konsumentfrågorna. Så icke denna gång. Vi gör det i alla händelser den 7 april – här är inbjudan. Välkomna!
Ta Ethel Forsberg på allvar
När Ethel Forsberg, tidigare generaldirektör på Kemikalieinspektionen, slår larm om kemikalierna i en ny bok och en intervju i Svenska Dagbladet ska det tas på allvar. Redan i somras kom hon med en bok om spelet om Bisfenol A, ”Makt, plast, gift och våra barn” och nu kommer alltså ännu en. Ethel Forsberg satt nio år på sin post, hon är extremt kunnig och har hög integritet. Vad hon säger kan inte viftas bort. Det handlar om en sorts fullskalexperiment med oss konsumenter som labbråttor – och inte minst våra barn. Exemplen är många där kemikalier har fått användas på ett sätt som senare visat sig farligt. Renovering av stamrör i bostadshus genom att skjuta in bisfenol A – som sedan hamnar i dricksvattnet – är exempel på en sådan skandal. Bisfenol A är skadligt i låga doser och att det kan störa fortplantningen, öka risken för fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Och Bisfenol är bara ett av problemen. Ovanpå det kommer de alldeles för outforskade problemen med kombinationseffekterna, ”cocktaileffekten”, hittills har kemikalierna bara studerats och debatterats en och en. Jag ser med fasa fram emot rapporter om 10, 20 kanske 30 år när vi ser vi ser följderna i sjukvårdsstatistiken över dagens och gårdagens alltför släpphänta hantering av kemikalieriskerna. Summa summarum: Vi vet helt enkelt för lite. Och kemikalieindustrin har alldeles för stort inflytande. Regering och myndigheternas roll tas upp i den nya boken och det är alarmerande uppgifter om att de inte självklart satt hälsan hos barnen i absolut första rummet. Det är på ett sätt talande att Ethel Forsberg behövde sluta på jobbet för att kunna berätta.
Vad är priset för giftbananerna?
Man kan undra om Hemköp över huvud taget vill sälja några ekologiska varor. Här säljer man ut ”vanliga” bananer billigt men har med ekologiska bananer som alternativ. Till ett 250 procent högre pris. Vem tror du köper eko-alternativet? Det här är ett tecken på hur fel handeln tänker när de ser miljöriktiga varor som en ”nischprodukt” där man kan fläska på rejält. Bananer tillhör de mest besprutade av alla matvaror vi köper och det bara fortsätter – vilket skadar både de fattiga människor som arbetar på plantagerna och naturen. Det här bara fortsätter. Och vad tar handeln för ansvar? Jo, de tar pliktskyldigast med ett alternativ. Det här tycker jag är ett exempel på total brist på ansvar för en hållbar utveckling och ett svek mot både naturen och konsumenterna. Här befäster man bilden att ekologiskt inte är för oss, bara för dem som har råd, en lyx. Man brukar säga att det inte finns någon billig mat, den kostar den också fast på ett annat sätt, på en annan plats och på mycket längre sikt. Besprutning är en genväg som gör att vi konsumenter i Sverige betalar billigt men skickar fakturan till arbetarna, naturen och framtida generationer. Igår hade Sveriges Konsumenter ett internt kunskapsseminarium om hållbara utveckling för livsmedel. Varför händer så lite? var frågan och handeln fick en stor del av skulden. Liksom politikerna som fegar ur och inte gör det lätt för oss konsumenter att välja rätt genom felriktade subventioner etc. Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen visade en bild från en ICA-butik som liknar den som jag tog på Hemköp. Men där hade handlaren skrivit ”besprutade bananer” på de med lägst pris (som inte skiljde lika mycket från eko-alternativet som i det här fallet). Pedagogiskt genialt. Får folk att börja fundera på vad som egentligen är normalt och ovanligt, vad som är norm och undantag. Varför gör inte fler så? Vi ska ha konkurrens och prispress men idag är det inte konkurrens mellan eko och ”konventionellt” på lika villkor. Varför förklarar inte handeln varför viss mat är så billig, vad som är medaljens baksida, vad som är det ”totala” priset ? Det är ett stort, stort svek, ett undanhållande av information som vi har rätt till som konsumenter. Och en struts-mentalitet där man hoppas att allt ska kunna fortsätta som vanligt.
